 |
 |
|
Kvidinge 100528 Sällan har väl kyrkbänkarna varit så överstfulla som denna dag då Kronprinsens Husarer blåste in evenemanget, lett av Hembygdsföreningens ordförande Jan Nilsson. De bjöd i tuktad, militärisk anda på parad-, trav och galoppmarscher i tidstypisk 1800-tals tradition. Dessa musikaliskt skolade medlemmar hade alla militär utbildning på hästryggen bakom sig. En kvinnlig husar stod bakom det hela och berättade husarernas historia. Så var det knappast på Carl Augusts tid! Disciplinen, takten och tonerna satt som sig bör hos dessa husarer, en yrkesgrupp som tillhörde eliten på Carl August tid. Sedan var det dags för kvällens store, lille man – landets historielärare – Herman Lindqvist, att ställa sig i talarstolen. Förväntan låg som en Lützendimma över publiken, av vilka en av husarerna en halvtimma in i programmet troligen drabbades av ett borttrycksfall och damp i backen. Till skillnad från Carl August repade han sig snabbt. Herman Lindqvist är en historiker och retoriker som med äkta intresse och kunskap kan ge liv och sätta färg på historiens förlopp. När, var, hur och varför… Inte bara de frågorna får svar utan de inblandade personernas karaktärer får liv. Det är då historiens förlopp blir intressant i mänskligt, igenkännandets tecken. Och så detta med ödet. |
Landet var i förfall in absurdum vid här tiden. Det var anfall från Ryssland, myteri och en avsatt kung – Gustaf IV Adolf. En senil kung, Karl XIII försökte hålla i trådarna. Därutöver hade man förlorat Finland, ett land som varit i vår ägo i 700 år. Lindqvist beskrev målande ett ynka litet tynade land som alltid böjt sig för militär övermakt. CarL August var enligt samtida en piprökande man och frimurare, ståthållare i Norge och en till karaktären vek och slät figur. Vad Sverige ville ha var nu en tronföljare som kunde leda landet och få tillbaka Finland. Carl Otto Mörner skickades till det politiskt heta Paris för att hitta en blivande kronprins men ingen ville bli kung i det kalla, trista Norden. Inte ens en man vid namn McDonald... Om han hade anammat idèn hade vi haft en McDonald på tronen! Marskalken och borgaren Jean Baptiste Bernadotte, furste av Montecorvo var vid det här laget osams med sin kompis Napoleon och såg då detta tillfälle som en språngbräda till framtida karriär. Så kom då Bernadotterna på tronen. Resten är historia – nutidshistoria. Det var en fyndig, målande föreläsning, där även Karl XIV Johans fortsatta liv och leverne, hans karaktär, personlighet och strategiska tänkande åskådliggjordes och fick liv. Kvällen avslutades med Catherine Jeppson vid mikrofonen och Anders Wilhelmsson vid orgeln. De framförde texter och sånger från artonhundratalets leading lady på Tomarps Kunggård - Charlotte Mörner – ur ett program som vi får se mer av i sommar på Tomarp. |