Höganäs 210712
Den 13 juli kl. 15 00  öppnar den andra utställningen i projektet Art in Residence på Höganäs Museum och Konsthall, nu med Paula Fohlin-Svanberg och Christer Svanberg.
Art in Residence är en spännande, lovvärd satsning av kommunen som både gynnar de medverkande och besökarna. Utvalda konstnärer bjuds in till att i nära samarbete skapa platsspecifika verk genom djupdykning i muséets samlingar. Med samlingen som utgångspunkt skapas därmed en naturlig dialog mellan konstnär och ting samt inte minst konstnärerna emellan. Arbetsprocessen mellan de två eller tre utövarna per utställning sker i muséets s.k. working space.

”Redovisningar ”kallar Fohlin-Svanberg deras utställning som pågår t.o.m. 21 juli. Efter rotande i de omfattande samlingarna och en arbetsprocess på två månader, redovisas nu resultatet av deras arbete.

Vad lockar en dåtida konstnärs skapelser en nutida? Hur hittas Höganäs själ, dess varumärke? Vad förenar dåtid och nutid? Det bör sätta både huvudbry och ge inspirationspilar till aktiva konstnärssjälar i ständig utveckling.

Paula föll bl.a. för Edgar Böckmans keramikgods och Ferdinand Rings skulptur, två konsthantverkare som nu fått liv i Paula Fohlin-Svanbergs mjuka resp. suggestiva målningar.

– Det var en banbrytande keramiker som jobbade med bleka, blå former. Hans lergods har jag återskapat i både akvarell med krita och en målning i äggoljetempera. Rings skulptur har jag avbildat och placerat i naturskön miljö, där skulptur och grönska är i symbios.

Christer Svanberg kom igång på Peter P Lundhs foton av randiga badare, plåtade för 120 år sedan.

– Synden i Mölle blev ett begrepp i hela Europa med p.g.a. gemensamhetsbad för både män och qvinnor.

Bidrog gemensamhetsbadandet som jag här har gett min version av i en målning – till ett moraliskt förfall? Det kan man fråga sig. Jag började med att teckna av foton på badande och tittare, åkte runt i regionen, försökte lära känna både miljön och tidsandan. Att teckna av är ett sätt för mig att lära känna en form, miljö och tid.

Jag valde Ransvik som skådeplats, där en person tittar upp från ett dopp. Det blir en historisk tillbakablick där nutid och dåtid flätas samman. Det skulle naturligtvis behövas mycket mer för att göra denna epok rättvisa. Själv har jag lärt mig lite mer om den och kanske vuxit en smula…