Bo Larsson

"Årtag" – Bo Larsson på Galleri Hattlösa

Förslöv 260626
­­Med säkra återhållsamma årtag ror Bo Larsson sin skuta bakåt sittande med engagerad, klarögd blick framåt. Se bakåt för att kunna se framåt… År efter år.
Bakåt möter han konsthistoriens giganter med extra långa blickar på da Vinci, Giotto, Vermeer och Bruegel. Framåt omvandlas känslointrycken och motiven till något helt annat, när Larsson sätter fart på penna och penseln, ibland styrd av slumpen. Vägen är målet.
Titeln Årtag är en ypperlig metafor för konstnärens personliga, framgångsrika konstresa som hittills varat i över ett halvt sekel.
Nu återkommer Bo Larsson, denne ljusets och porträttens mästare, till Galleri Hattlösa med utställningen Årtag.

Det är för många ett efterlängtat besök som hade vernissage och konstnärssamtal torsdagen 25 juni och fortsätter fram till 26 juli.

 I denna utställning bjuds det generöst med utvalda delar av utställningen med samma namn som visades på Bo Larsson tidigare lärosäte Konstakademien i slutet på förra året.
Det var där Bo Larsson efter studier på Konstfack anammade den fria konsten och nya världar öppnade sig under Ulf Lindes ledning.

Bo Larssons till synes självklara handlag med det klassiska måleriet tillför alltid något nytt i såväl infallsvinklar som perspektiv.
Broar, höjder, himlafenomen, udda vinklar, labyrinter, sett från ovan.
Det sjuder, lever, glittrar i ljusets mellanrum, i stadsbilder, där nya utomjordiska, kosmiska världar hoppfullt tittar fram.  Varje skiftning har betydelse.
Ljuset, förvandlingens trollkarl, är ständigt närvarande i hans Stockholmsmotiv. För många räknas han som stockholmsmålare, något som Bo själv inte tycker stämmer.
– Det var deras sätt att måla jag ville åt som ung, inte deras motiv, säger Bo som bl.a jobbade tillsammans med X:et.
Bo är en synnerligen verbal, positiv person och skicklig berättare. Trots eller på grund av dyslexi…
Att han blev konstnär är en tillfällighet. Som dyslektiker på den tiden var han dålig i skolan och yrkesvägledaren visste inte vad hon skulle hitta på-. Men visst han var ju jättebra i teckning, litet a, så Konstfack kanske kunde passa. Hon tog hans näve och tillade.
 –Du är ju inte svettig, så det passar nog bra.
På den vägen är det. Slumpens skördar är inte att förakta.
Bland ett utsökt, porträtt med två personer i ett, fantastiska stadsvyer, interiörer finns en målning som är högst aktuell – Människor på flykt i orostider, vissa dolda och gömda i skogspartier, alla på väg mot havet. Den säger allt, utan ett ord.
Utställningen Årtag knyts samman av två udda verk: ett vedträ som blev en skulptur och ett mandarinskal som blev en livlig målning som ett grafiskt tryck. De två bevisar skapar- och experimentlusten som driver och besjälar Bo Larssons verk. Han säger att detta är hans sista utställning. Vi får väl se, men måleriet har han inte tanke på sluta med. Gudskelov…
Han är vid god vigör har mycket kvar att ge av sitt stora breda konstnärskap. Bo Larsson behövs.