Annat var det på Bellmans tid!
Den kvinna av i dag vars kille kallade henne en liten blyg viol, skulle antagligen skicka karlstackarn dit pepparn växer eller ta det som ett kul skämt.
Annat var det, gudbevars på gamle Bellmans tid. Den tidens chevalereska kavaljerer liknade ofta kvinnan vid en blomma under sedvanliga bockar, bugningar och reverenser för att komplimentera och visa sitt intresse. För en sann gustavian var det skick och facon!

"I mina ömma sånger"
Det berättar en leende Bengt Wikström – klassisk gitarrist och gitarrpedagog som i dagarna filar det sista på programmet ” I mina ömma sånger” med premiär på Tomarps Kungsgård den 8 augusti.
Att det bli just på denna kungsgård är inte en händelse som ser ut som en tanke. Det är en medveten tanke.
I första akten av framträdandet står nämligen en f.d. härskarinna till stor del för fiolerna – i detta fall för musik och text. Charlotte Cederström gifte sig här efter ett första olyckligt äktenskap med befälhavaren Bror Cederskiöld.
Denna grevinna tycks knappast ha varit en tidsandans blyga viol.
– Hon var något av en kvinnosakskvinna och vågade protestera. Hon visar tydligt och klart i sina sångtexter att hon var motståndare till krig – detta trots att hon för andra gången var gift med en krigsherre! Vågade bryta upp från ett olyckligt äktenskap för att gifta sig med Cederskiöld vilket inte heller var alltför vanligt förekommande. Fem barn födde hon, vilka som fader till dem är väl höljt i dunkel.

Hittade solosånger i Växjö
– Det var en mycket kreativ person som höll salong tillsammans med Anna Maria Lenngren, skrev poesi och målade. Solostycken skrivna av Charlotte hittade jag bl.a. på Växjö bibliotek. Vissa var visserligen tänkta för cittra men gick förvånansvärt lätt att överföra på gitar. Gitarr, luta, cittra… Ibland skiljde man inte så noga på stränginstrumenten!
Men det kan man räkna med att Bengt gör. Med solodebut 1974 har han hunnit med 600 solokonserter såväl inom som utom landet, medverkat i TV och radio och släppt flera cd:skivor. Den senaste snurrar förresten runt som en ljuv ljudkuliss vid entrén till Tomarps Kungsgård och förstärker den nostalgiska, kontemplativa stämningen på borggården. Stämningsskapande lär det bli i det kommande musikprogrammet, där även Bellman har en framträdande plats bland låtskrivarna. Och så Taube förstås… Där har Bengt lyckats snappa upp för många okända låtar ur Taubes visarkiv.
”I mina ömma sånger” får Bengt även utlopp för sin pedagogiska ådra och känsla för berättarkonsten. Dottern Maria kan känna sig trygg med en sådan moatjé och musiker.