Den röda lampan brukar lysa när Mikael Wiehe är på besök. Redan en timme innan framträdandet letade publiken – fans och nya och gamla ”proggare”- efter bästa platser i Åstorps Kulturhus. För att bättre komma i rätt nostalgisk känslostämning och fiska upp den sovande rebellungen inom sig, hämtade en del ett elegant glas rött. Det hör liksom till för dem som vill njuta av Wiehes intelligenta, tankeväckande och underfundiga visor och berättelser.
Två timmars magi...
En ensam, enkel trubadur med två gitarrer på en naken scen kan skapa magi i två timmar om han heter Mikael Wiehe. Och därmed har en hängiven, trogen publik. Han började trevande, nästan viskande med att till synes allvarligt berätta om sitt liv, sina 4000 spelningar över hela världen. Slutklämmen i introt slutade med ett förlösande storgarv när han förklarade att allt detta bara var en förberedelse för att hamna på Åstorps Kulturhus. All eventuell is var därmed bruten och han körde i gång i sann Wieheanda.
Berättarandan, patoset och engagemanget för orättvisor och överförmynderi satt där de skulle. Det var genomskinligt enkelt att se hur världen och dess herrar vägrar ändra riktning.
”Utan dig”, ”Landet tillhör dig och mig”, ”Var inte rädd” och ”Bara du” är bara ett axplock av Mikaels låtar som fick publiken att sjunga med och dra applådåskor.
Äkta engagemang
Med äkta engagemang och massor av humor åskådliggjorde han vikten av att göra motstånd, våga säga ifrån i både berättelser, aforismer och naturligtvis i sina sånger. Han är en utpräglad berättarbegåvning, driven av en äkta övertygelse. Musiken ger tankebanorna, bilderna och språket en gyllene inramning. Många musiker jobbar ofta tvärtom – musiken först, texten sedan.
Wiehe berättade om sin vänskap med Afzelius och drog ett par av hans kända låtar. Hans motstånd mot främlingskap och hans vågade utfall mot den danska regeringens hållning i frågan drogs fram i ljuset. Tydligen hade både kungen och prinsessan Viktoria nickat instämmande när han inför svenska och danska hovet framförde sina – i detta sammanhang – kontroversiella åsikter.
Kompis med Kungen och Ärkebiskopen
Mikael Wiehe ironiserade ofta om sin egen roll - som en liten kugge i maskineriet.
Ändå har han inte bara kungen utan även ärkebiskopen på sin sida. Två psalmer i den nya psalmboken är kreerade av Wiehe – trots att han är ateist.
Även om han är ateist tycks han inte bara ha publiken utan av Gud på sin sida. Åtminstone tyckte auditoriet att det var en gudasänd konsert. När han avslutade med låten om ett sjunkande skepp och gjorde associationer till den sittande regeringen, bröt jublet löst.
Mikael Wiehe är sin ålder till trots ingen grinig gammal gubbe utan en sann, äkta rebell med text och toner som vapen.