Torsten, snart Sjöbeck – Ingen vanlig Svensson

Åstorps egen Mr Music – musikläraren och musikern Torsten Svensson är inte någon vanlig Svensson. Inom kort heter han inte ens Svensson längre. Han passar nämligen på att gifta sig samtidigt som han pensionerar sig. – Och skall man gifta sig, kan man väl byta namn också.

Blivande fruns släktnamn Sjöbeck kanske passar bättre som artistnamn när man är ute med apa och positiv – det senaste tillskottet i hans orkesterliv.
Torstens meritlista som musiker, dirigent, arrangör med tuba och trombon som huvudinstrument är lång som en mardröm. Det är förvånansvärt hur någon kan hinna med och orka så mycket utan infarkt under sextiotre år.

Förklaringen är troligen att han är musik personifierad. Det är en naturlig livsluft som tycks lyfta honom, speciellt när det gäller storband. Nu får han mer tid till sitt eget storband ”String og pearls” som bl.a. skall spela på Helsingborgsfestivalen. Därutöver spelar han tuba i Ramlösasextetten, i Korkarna och Tubakvartetten, I Mariebrasset och Skantz Tyrolerband blåser han trombon som omväxling.

Alla banden och säkert fler därtill kommer han att fortsätta spela i som pensionär!
Vi träffar Torsten på en av de arbetsplatser han haft de senaste åren – Åstorps Kulturhus, där han arbetat som allt-i-allo parallellt med jobbet på musikskolan. På musikskolan har han startat ett storband ”ÖreSound Youth Band” som han kommer att fortsätta med även efter pensionen.
– Det är grädde på moset, skrattar Torsten som älskar att jobba med unga musiker.
I fjorton år har han varit verksam som musiklärare i Åstorp, varav sju som rektor. Musik har han alltid hållit på med. Redan som barn i Höör var han medlem i musikkåren. Men föräldrarna tyckte att han skulle satsa på något tryggare. Som snäll gosse lydde han det rådet, utbildade sig till socionom och jobbade länge som arbetsförmedlare med musiken vid sidan om innan han tog steget till 		musiklärarutbildning. Det är ett jobb som han trivts med som tillfört mycket och som han inte velat vara utan, men…
– Jag har länge velat släppa taget, bara ägna mig åt att spela! Det känns faktiskt befriande.

Jag skall gifta mig för första gången, vilket känns helt rätt efter åtta års samboförhållande.
Och så har jag fått en annan dröm uppfylld. Jag har köpt ett positiv!
Bara Torsten tittar på sitt positiv med hatten käckt på svaj, glittrar det i ögonen, lika starkt som alla medaljer han lyckats fylla sin gamla frack med. Det är en otrolig syn. När sedan det vackra, sagobetonade positivet börjar vevas, finns det inga mungipor som skulle våga annat än att dras uppåt så långt det gå.
Till tonerna av ”Johanssons ko är dö”, trakterad av en sprittande glad speleman, lämnar vi Torsten för den här gången.