Tjechov på Tomarps Kungsgård 2015

Kvidinge/Tomarps Kungsgård 150723
Det sägs att tiderna förändras och vi med dem. Men det är försvinnande lite som har förändrats ända sedan antiken.
De eviga frågorna, människors tillkortakommanden, oro, ångest, lidande, kärlek och begär, glädje, sorg, kvarstår oförändrade århundrande efter århundrade. Vi står fortfarande lika handfallna, krokna som frågetecken inför livets realiteter. Våra klassiska dramatikers och författares verk känns alltid dagsaktuella. Det är därför de är klassiker.

Det går lätt att blåsa bort dammet från skattkistorna och ge deras budskap och ofta bländade formulerat innehåll ny aktualitet med starkt igenkänningssignum. Igår, idag och i morgon…
Bland de stora i Thalias omfångsrika kista sticker alltid Anton Tjechovs mångbottnande dramer fram.

Denna onsdagskväll på Tomarps borggård bjöds det på en mycket väl vald mix ur Tjechovs rikhaltiga produktion. Russinen i kakan, väl spelade korta scener ur fyra av hans dramer flöt samman till en föreställning i sig.

Röster och karaktärer ur Onkel Vanja, Måsen, Tre systrar och Körsbärsträdgården fick liv som födda ur ögonblicket av två rutinerade aktörer – Catherine Jeppson och Magnus Eriksson som skickligt och nyanserat förde handling och frågeställningar framåt.

Stämningsskapande rysk musik av violinisten Holger Petersson gav lyft och livsnerv till det typisk ryska känsloladdade som genomströmmade föreställningen, där värmen och humorn gärna gjorde besök.

Publikkontakten skapades redan från början av Catherine Jeppson som bad publiken om råd i Måsens lantgods vara eller inte vara. Frågeställningarna tangerade då och då samma som i filmen ”Äta, sova, dö” . Varför lever vi? Eller förresten jag kanske inte finns? Utmärkt väder att gå och hänga sig i förresten!

Varför förlorar barn sin gudomliga gnista och blir lika sina föräldrar, trista och grå. Så lät vissa röster. Genusperspektivet bollades.

– Kvinnor faller lättare för en olycksfågel än för en framgångsrik man. Då finns det en uppgift att ta sig an.

Ju större ansträngning, desto bättre blir kärleken, hördes ur kvinnomun.
Kärleken är det samma som livet självt konstaterades också, likaså att i framtiden föds bara psykopater…

Scener visade olika sätt att hantera kärlekens turer. Vissa flyr, andra klänger… Författarens dilemma och ångest. – Jag begriper inte vad jag själv skriver…

Vikten av förbättrat miljötänk tog tydlig plats i form av en förvaltares gestalt som ville rädda den ryska skogen från avverkning och skövling…
Det sociala och politiska klimatets förändringar, aristokratins minskade inflytande, när nyrika tog plats…

Svårigheten att acceptera förändringar, rädslan att hugga tag i saker, fastna i orealistiska drömmar och luftslott…
Rik och fattig, demokrati kontra kapitalism..
Människor spel för galleriet, håller masken, bluffar…
Den rike som aldrig gjort ett handtag i hela sitt liv som anser att livslösningen ligger i arbete och åter arbete för att fylla tomrummet…
Människan inneboende rädsla för förändringar…
Vi borde våga agera, sätta fart…