Sisters of jazz, ett kvinnligt jazzband som gästade Kulturhuset Björnen denna kalla vintersöndag, lyfte fram våra kvinnliga jazzikoner i toner, bilder och mellansnack. Just in time... De legendariska kvinnliga jazzartisterna känner väl de flesta till men inte att så många kvinnliga kompositörer stod bakom våra kända jazzstandards. I denna konsert var allt ljus riktat på dessa damer.
It´s all about the ladies är rubriken.

Här var det Peggy Lees “He is a tramp” som angav tonen i konserten, inte “The lady is a tramp”. Det var en i dubbel bemärkelse välkomponerad konsert publiken fick sig till livs, ledd i arrangemang av sångerskan Anna Pauline Andersson. Hennes klockrena, skolade sopran med brett omfång, rytmkänsla och inbyggd jazzsjäl, är ganska ovanlig i jazzsammanhang, där de hesa, mörka och djupa rösterna ofta stått i förgrunden. Det var mer soul än body som levererades i raffinerat sensibla, rytmiska tolkningar och jammanden. Alla musiker bjöds på goda tillfällen till solon.
Två nummer bet sig fast lite extra. Det var ett par gyllene jazzögonblick när Anna Paulines röst tävlade med trombonens och basens.
Denna konsert har ett mjukt, disciplinerat anslag, levererat av skickliga välutbildade jazzmusiker. Så var det inte i jazzens barndom i heta södern, då merparten av musikerna inte var notkunniga.
“Sisters of jazz” är jazz i tiden.