Vad kan vi lära av historien?
Pierre Schori föreläste ur sina memoarer

Stidsvig/Hillesgården 150903
Kan lilla Sverige påverka det utrikespolitiska läget? Har svenska diplomatiska åtgärder gett resultat? Hur skall vi förhålla oss till USA och Ryssland? Bör vi verkligen vara med i NAT0? Sådana frågor brottas och virvlar runt i huvudet hos de flesta av oss oavsett partipolitik.

En man som rakryggad stått i mitt i den heta utrikespolitiska korselden i ett halvt sekel är världspolitikern Pierre Schori.
På Hillesgårdens första torsdagskväll för säsongen, där han var kvällens föreläsare, presenterades han som Freden personifierad.

Freden är ett träffande epitet på en man som vigt sitt liv till att aktivt arbeta mot krig, våld, förtryck och förföljelse.
Som statsråd, riksdagsledamot, Europarlamentariker, svensk FN-ambassadör, som befälhavare för FN:s Blå baskrar vid Elfenbenskusten…
Sina erfarenheter och analyser av världsläget har Pierre Schori som skarpögd, initierad diplomat delat med sig av i ett flertal böcker. Den senaste som kom ut förra året är hans memoarer ”Minnet och elden”.

Ur dessa minnenas bank berättade Pierre Schori avslappat, enkelt och chosefritt om sitt långa spännande yrkesliv bland världens politiker för en engagerad publik. Han slog an tonen och inriktningen med de barndomsminnen som påverkade hans livsval.

Som sexårig Malmöpåg såg han elden från bombningar av Gestapos högkvarter, ett minne som etsades fast och förstärktes två år senare, då han såg de vandrade skeletten från koncentrationslägren i de vita bussarna. Liv och död…

– Men jag såg även hoppet! Judarna blev väl mottagna här men när de skulle hem till Haifa blev de påtryckningar, bråk och beskjutning från engelsmännen.
Ship to Haifa på fyrtiotalet, Ship to Ghasa för ett par år sedan...
Historiens ironi.

Jobbade nära Erlander och Palme
Pierre Schori jobbade nära både Erlander och Palme, vars korta, kärnfulla citat rullades ut över världen, faxade av Schori.
Roliga historier om bl.a Harald Wilson, vars helikopter landade mitt i Erlanderparets älskade rosenrabatt varvades med historier om Roosevelt som skickade en egen kommitté för att kolla förhållandena i föregångslandet Sverige.

De flesta av världens stora passerade revy. Vi fick veta att freden i Mellanöstern var nära efter diplomatiska förhandlingar 1995 men som vanligt hände det någonting. Dödsfall tycks ju vara mer regel än undantag för fredsbudbärare.

Om bara viljan finns går det att få fred i Mellanöstern
– Vi måste tala med fienden, skapa dialoger, lära känna vår fiende i stället för isolation och sanktioneringar! Två års dialog ger mer än tjugo års isolation! Inte använda kalla krigets retorik. Se kontexten och arbeta fram en större samsyn i utrikespolitiken, uppmanade Pierre Schori i sann fredsbevarande diplomatanda.

Han tog också upp de revor i välfärden som blev uppenbara, när han återvände till Sverige, likaså poängterade han faran med NATO medlemskap och vikten av att prioritera FN.

Vad väljer vi – sjukhus eller JAS?
De stora livsfilosofiska frågorna varför krig uppstår och hur de kan förhindras, analyserades också med bl.a Einstein och Freuds uttalanden som språkrör.

Elitens makt och pengahunger såg Einstein som en av orsakerna medan Freud å sin sida betonade människans grundläggande instinkter.  Båda dessa herrar och även vår egen Hjalmar Branting trodde på skapandet av internationella organisationer  som fredsbevarande redskap och tryckte även på vikten av kultur.

– Människans kamp mot makten och minnets kamp mot glömskan var några av de många slående eviga citaten som smögs in i denna fängslade, informativa föreläsning ur memoarerna ” Minnet och Elden”. 

Hoppfullt, fylld av tro på möjligheterna till fred i en kaotisk värld, där historien ständigt upprepar sig…

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan