Fersenska mordet 20 juni 1810

Den nya kronprinsen Carl August kommer till en politisk delad stad, Stockholm. Gustavianerna kallas de högadliga som motsatt sig valet av den danske prinsen, som står mot 1809 års män som sitter i regeringen i konungariket. Kronprinsen är ungkarl, före detta yrkesmilitär. Ingen vana av ett hovliv. Han gick snart ut i staden och besökte spinnhus och sjukhus. Han blev snabbt populär bland stadens borgarskap. Gustavianerna föraktade dock kronprinsen, kallade honom för bondeprinsen eller pöbelprinsen.  Av ansiktsfärgen att döma syntes det att han inte var helt frisk. Kronprinsen led av svåra magplågor. I maktkampens Stockholm spreds ryktet att någon blandade in gift i maten. Denne någon var Gustavianerna. I maj månad 1810 reste kronprinsen till Skåne. Följet var tvingade att kalla på kronprinsens utsedda livläkare på grund av upprepade magplågor. Livläkaren, en Rossi, italienare och Gustavianernas man. Vid en manöver i Skåne föll kronprinsen från hästryggen och inom några timmar var han död. En slarvig obduktion ufördes. Misstankarna för ett giftmord fanns då med i bilden. Men det bestämdes att dödsorsaken var ett slaganfall. Efter ytterligare en undersökning skrevs en, som det skulle visa sig, olycksalig rapport, som missförstods av kungen och regeringen. Rapporten tolkades felaktigt att ett giftmord inte kunde uteslutas.  Den felaktiga informationen spreds ut bland Stockholms borgare och talet om en giftblanderska, en högfärdig markis, och en italiensk kirurg hördes på gator och krogar. Torsdagen den fjortonde juni i nr 22 Nya Posten kunde man läsa fabeln Räfvarne. Ingen författare angiven men Bengt Johan Törneblad anses vara upphovsmannen. Och den 20 juni skulle hämnden för giftmordet ske, då vagnen med kronprinsens döda kropp skulle föras in till Stockholm med följe av bland annat Riksmarskalken Axel von Fersen. De som satt i makten, revolutionärerna, 1809 års män, hade inte gjort rent hus med Gustavianerna. Den högfärdige Axel von Fersen var som sagt riksmarskalk. Den frispråkiga drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta, hon var inte tyst om åsikten att ett återinträde som  kronprins, den avsatte

Gustavs son, var den bästa lösningen. Drottningen var även allierad med den av Stockholms borgarskap avskydda, rävinnan i fabeln, Grevinna Sophie Piper, född von Fersen. När Stockholms borgarskap den 20 juni såg von Fersens eleganta vagn i kontrast mot kronprinsens enklare likvagn, var hämndens timma slagen. Axel von Fersen slets ur vagnen och massakrerades till döds. Den sjuklige gamle kungen Karl XIII hade tidigare på dagen gett order om inget våld mot folkmassan fick ske från de vakthavande. De vakthavande, det vill säga redskapet denna dag för 1809 års revolution, såg passivt på, när den främste Gustavianenmördades. Men - Stockholms borgarskap fick inte nog. Mera blod. De skulle gå vidare, giftblanderskan Piper, italienaren Rossi, före detta överståthållaren af Ugglas. Faran var stor att borgerskapet skulle fortsätta revolten, och då mot 1809 års män, som Adlercreutz.  De som hade makten kände att marken började darra.  Nu måste man sätta hårt mot folkmassan. Skarpa skott kom till användning. Revolutionen varade bara en dag. *** En ny kronprins måste väljas snart - och på tur stod den döde prinsens bror. Ryssland ville ha den avsatte konungens son. Danmarks  kung ville även bära Sveriges krona. Men - kungamakaren Baron Carl Otto Mörner hjälpte till med valet av en fransk marskalk.  Den svenska Armén drev även den på valet av den franska marskalken med motiveringen att Sverige behövde en stark kraft som kung. Och än i dag sitter ätten Bernadotte på tronen. Ett direkt resultat av den blodiga händelsen den 20 juni 1810. Källa: Gardar Sahlberg Fersenska mordet Hur kunde det hända? Bonniers 1974