Stop In the name of love

Åstorp 180222
Missa inte, Annlis Krügers satiriska och humoristiska, insiktsfullt tecknade textila bilder i utställningen “Livets teater” på Åstorps bibliotek! Med kärlek och värme, nål, tråd garn och tyger och den vassa satiren, mjukt inbyggd i lager på lager av textil och teckningar av tråd, har hon lyckats med konststycket att hitta ett alldeles eget bildspråk med unika hantverkslösningar. Inte likt något annat...

Med garnlådans otaliga färgnyanser som palett, symaskinen som penna bygger hon upp igenkännande mänskliga situationer, egenskaper och relationer, ofta med en politisk underton eller udd.
Färgsättningen är mild, nyanserad och mjuk.
En röd tråd hittar alltid in i Annlis bildvärld i form av ett dråpligt och slagfärdigt budskap, i det naivistiska formspråket.
Det är inte för inte Annlis fick mottaga Svenska Humorföreningens pris 1997.

– Jag är uppvuxen i en konstnärsfamilj, har alltid tecknat och målat. Det var som om nya världar öppnades när jag upptäckte symaskinens möjligheter som skapande verktyg. Som ung ville jag bli modetecknare och hade Kerstin Thorvall som förebild. För att få rörelse i bildrummet låter jag mina gestalter uttrycka sig med hela kroppen, skruvar och överdriver gärna. Huvudena har långa halsar, är medvetet mycket stora så att känslouttrycket i ansiktet blir mer synbart. Jag jobbar intuitivt, alltid med en åskådligt undermening inom den vida ramen av manligt, kvinnligt och mänskligt. Vi spelar alla våra roller i livets teater, gör våra balansakter och tillkortakommanden.
Jag ser mig själv mera som en tecknare än textilare, jobbar mycket med genusperspektivet, säger Annlis och visar oss runt i sin unika bildvärld, igenkännlig för alla men var och en kan tolka fritt efter eget huvud.

Ett bildverk visar stolta män med högburna huvuden. Under dem står små, minimala kvinnor och väntar. Två bilder visar på en man i aktion för att försöka fånga en kvinnas uppmärksamhet och bjuda upp till dans medan hon backar och backar. Som en illustration till Me-too...
Annlis fenomenala, tidskrävande textilhantverk bjuder på öppningar även till textila skulpturer. Även dessa tar plats i den sprudlande och livgivande utställningen Livets teater på Åstorps bibliotek.
Laholmstjejen Annlis Krügers textila konstverk har väckt uppmärksamhet även i utställningar i Tyskland, England och Frankrike.

Annlis Krügers utställning Livets teater har vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 24 februari 11-13 och pågår t.o.m. 23 mars.

Glödande kolorit värmer upp
Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarps kungsgård 180209
Ljuset leder oss framåt, sägs det...
Den som längtar efter flödande värme och ljus, solsken och dess mjuka följeslagare i skuggor och speglingar, lär inte behöva vänta så länge.
Det räcker långt att bege sig till Tomarps Kungsgård, där konstnären Susan Gillhög ställer ut sina målningar i olja, tempera, emalj och serigrafi. Vernissage lördagen 10 januari i Stora konsthallen.

Susan Gillhög är en konstnär som mycket tidigt hittade sitt eget manér med intensivt hög kolorit och renodlat personligt uttryck.
Färgerna, oftast i gult, rött och blått, glöder och värmer likt en välgörande terapi för trötta, frusna vintersjälar.

– Jag har ända sedan tonåren jobbat på samma sätt, säger Susan som lyckades komma med i Liljevalchs vårsalong redan som sjuttonåring. Hennes lärare lyckades dock inte med samma konststycke.

Susan Gullhög däremot har ställt ut där fyra gånger vid det här laget.
Över ett dussin stipendier har följt i spåren.

– Som barn var det de gäckande skuggornas spel som blev mina egna fantasifulla berättelser i stället för sagor. Vad gäller färger klädde jag mig i illrosa och grönt till mina föräldrars förskräckelse. Mamma var färgsäker men något nära konstnärligt påbrå, har jag egentligen inte.

Efter över ett decenniums sammanlagda konststudier på Konstfack, projekt på Mejan och scenografistudier i Mexiko är Susan fortfarande en kvinna utan påverkan.
Den unikt starka färgsättningen och renodlade kompositionerna är inte en effekt av hennes fyraåriga vistelse som volontär i Colombia eller den lika långa i Mexiko, där Susan var scenografassistent i den mexikanska versionen av filmen om Frida Kahlo. Susann Gillhögs konstnärligt inarbetade tankebanor och uttrycksmedel kvarstår.

– Jag har alltid varit fascinerad av rumslighet. Rummet kan spegla en människas personlighet bättre än ett porträtt, säger Susan som gärna arbetar i teman.
Konsthallen domineras av det bländade gula i kombination med marin- eller koboltblått i motiv, där det nästan alltid finns en öppning ut mot världen. T.o.m. i Susans stilleben kan man se ett fönster. I ett trädgårdsmotiv bildar visserligen ett trästaket en till synes tydlig gräns men skiljelinjen ser från ett visst håll ut att kunna falla, så att gränsen kan öppnas. En ateljébild visar så fria, ljusrika ytor att det känns som en mängd öppningar. Många motiv är hämtade ur trädgårdar, skogar eller i vilsamma interiörer. Hennes bilder är som gjorda för grafik och emaljmålning. Susan är flitigt anlitad för offentlig utsmyckning.
Hennes konstverk i olika tekniker, främst emalj, lyser bl.a. upp Uppsala akademiska sjukhus, Huddinge sjukhus, Tumba sjukhus och Astrid Lindgrens barnsjukhus, Hammarby sjöstad och tidigare även Gärdets tunnelbana
Det är vackert renodlat och avskalat i Susannas färgstarka bildvärld, där hon vill att betraktaren skall kunna hitta sitt. Även om Susann fortsätter på sin egen framgångsrika väg, är hon stadd i ständig utveckling och säger sig nu söka sig vidare mot en ännu större avskalighet.

Mona Öjemarks "Vägval" på
Galleri Moment

Ängelholm 180125
– Jag har alltid ett mål som jag vill sammanfatta och förenkla, säger Mona Öjemark. Den inriktningen slår hon fast i utställningen “Vägval” på Galleri Moment med vernissage lördagen den 27 januari.

I Vägval berättar Mona i textil, trä, handgjort papper och keramik om sin konstnärliga tidsresa från åttiotalet och framåt. I symbolladdade objekt, vävar och skulpturer.
Det är en tankeväckande utställning med en överraskande spännvidd, full av ljusöppningar/tomrum som sprider ljus i formsköna objekt och suggestiva bildvävar i ett imponerande hantverk. Tunga keramikkärl balanserar helheten.
En stor våg i blickfånget med ett rundat, luftat hölje av trä och textilremsor, skapar rörelse och energi. Den kan ses som en symbol för alla de val vi tvingas göra under resans gång.
En öppnad resväska, står inte bara som en symbol för livsresan.
Besökare kan bläddra och kolla på Monas överblivna bilder och småprylar.
Ingenting är lämnat åt slumpen. Urvalet visar Monas bredd och målmedvetenhet som konstnär. Bl.a. Monas starka engagemang i kvinnokampen åskådliggörs med ackuratess i keramikkärl (livmödrar) med berättande ord, uttryck och utsmyckningar. Varje kärl bär på sin historia.

Varje stad har en egen själ

Klippan 180119
Klippans konsthalls estetik, rymd och ljusinsläpp brukar få de flesta utställare på fall. Det gäller även årets första utställare, Natalia Johansson som har vernissage 20 januari.
– Det är en fantastisk utställningslokal. Jag är jätteglad att få ställa ut mina målningar och skulpturer här, säger en nöjd Natalia som ställde ut på Galleri Hultman för några år sedan.
Ett glatt återseende för konstbesökare som i denna utställning kan hitta nya spår i Natalias konstnärliga utveckling. Den observante kan bl.a. upptäcka att människor tagit större plats i hennes målningar av stadsmotiv och att experimentlustan och fantasin fortfarande är på topp.

Det är en värmande, livsbejakande utställning, där färgstarka, geometriska former, komponerade till en balanserad helhet, bildar spännande lätt abstrakta stadsmotiv med kubistiska influenser. Vattenytor, ljusspeglingar, fiskar och djur skapar liv och rörelse i Natalias fiktiva städer. Stadsmotiven dominerar visserligen fortfarande men mjuka, harmoniska ikonliknande, stiliserade porträtt och humoristiska djurmotiv bryter elegant av helheten.

Även skulpturer i stengods tar plats på podier, gärna gestalter med asiatiska drag och halsringar, stridbara men glada.
En intensiv brunorangefärg hittar alltid in i hennes konstverk, oavsett teknik.
Ryskfödda Natalia som är utbildad på Mukhina konsthögskola i S:t Petersburg i fem år var från början inriktad på design.

– Jag har en stabil, mångsidig grund som jag utgår ifrån och ständigt utvecklar.
I stadsmotiven, baserade på inre bilder, inte foton, exponerar jag stadens bästa sida, försöker fånga stadens speciella själ i olika tekniker – akryl, olja eller blandat. Det gör jag i former och deras relationer till varandra, jobbar mycket med skuggor, färg och balans. Genom geometrin försöker jag sedan hitta en stringens, en tingens ordning.
Under studietiden lärde jag mig att klippa bort onödiga detaljer, en lärdom jag fortfarande använder mig av. Arbetsprocessen är viktig för mig, säger Natalie och visar ett av sina verk i blandteknik – ett av hennes bästa, där hon byggt upp bilden i collageform, med tidningspapper och trälim på strategiska ställen i oljemålningen.

– Jag är en optimist, en en positiv person och vill sprida och förmedla den positiva kraften i min konst.

Natalia Johansson har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 20 januari 11- 13. Utställningen pågår till den 25 februari.

Drömska, laddade landskap

Julbocken hälsar välkommen till Tomarps Kungsgårds julutställning.
En trappa upp står en soldat vakt i Susanne Jönssons akrylmålning “Mein Kampf”. Han har mycket att bevaka.
Susanne har förmånen att få visa sin bredd och kunnande i hela konstsalen och intilliggande hall.

– Konst skall skapa en dialog, byggas av glädje och ge glädje, säger Susanne Jönsson som älskar att experimentera, hitta nytt i allehanda konsttekniker. Den är en skön mix av olika inre och yttre intryck som växer fram på väggarna i en homogen utställning med ett tydligt personligt avtryck. Små välbalanserade landskap bl.a. från Island, vissa med elegant avbrutna linjespel, samlas i dekorativa grupper intill lekfulla akryler med naivistisk prägel.
Det är en levande, välkomponerad konstutställning med rik variation av minnesfragment.
I rummet intill förstärks de gula tapeterna med värmande flamskvävnader. Här möts nutid och dåtid i en urgammal textilteknik. Vissa gobelänger härrör från artonhundratalet medan andra är nygjorda.
Bland dekorativa mönster tittar även sakrala, glittrande änglar fram. u Dt färgstarka utbudet bjuder på såväl kuddar och dukar som väskor och bonader till stolar och bord. Roliga vävnader med motiv av barnteckningar ut, vävda av Kerstin Jonsgård sticker ut.
Hon citerar Klee som slog fast att man blir aldrig så bra som när man var sju år. Det instämmer vi i.
I det rummet intill huserar saligen insomnade älskade hundar i alla raser på bild eller i skulpturform i en utställning av Margareth Anderberg.
Större djur hittar vi i nedre hallen, där Kvidingefödda Yvonne Gustafsson visar bilder på Kenyas krympande elefantbestånd. Sedan 2007 har Afrika förlorat 144 000 elefanter, främst p.g.a. tjuvjakten på elfenben. Yvonne Gustavsson är projektledare för organisationen Mara som arbetar för att rädda elefanternas bestånd idag och i framtiden.
Hon är även keramiker och visar delar av sin produktion i Lilla Galleriet.
Tomarp Kungsgårds julutställning bjuder i år på en opretentiös, mångsidig, inspirerande julutställning för hela familjen.

Utställningen pågår t.o.m. 22 december


Tomarps älskade familjehund bullterriern Sippan - numera änglahund

Kvidinge/Tomarp 170914
Utställningen Konstruktiv tendens kan ses som en hyllning till Monica Urwitz som avvecklade sitt galleri Konstruktiv tendens 2009 efter 28 års verksamhet, säger koordinator Ilkka Pärni, en av de tjugo utställare som ställer ut på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 16 september. Alla utställare har ställt ut på Konstruktiv tendens galleri.

Konstruktiv tendens var ett privat stockholmsgalleri, där galleristen Monica Urwiz framgångsrikt och konsekvent höll inriktningen på konkret, konstruktiv och nonfigurativ konst i tjugoåtta år. Det är en prestation i sig. Många kan vara kallade men få kan och vågar.
Galleriet utvecklade sig under åren till ett namnkunnigt innovativt centrum för icke figurativ konst med ett brett nätverk och konstutbyten med bl.a. USA, London och Paris.
Det är tredje gången merparten av utställarna från galleriet ställer ut tillsammans under samma titel. Åminne och Norrköping har tidigare fått besök. Nya har tilllkommit sedan dess, andra utgått, utvalda av Monica Urwitz själv. Tre norrmän syns här bland utställarna från Skåne, Stockholm och Göteborg.
– Vi jobbar i det s.k. mellanrummet med inre symbolik. Det meditativa anslaget är viktigt. Vi bjuder även på historik från femtiotalet, då vissa verk är retrospektiva. För övrigt är vi en spretig samling, säger Ilkka som själv ställer ut färgglada stavar som ändrar uttryck allt efter placering och kontext.
Det är febril aktivitet då vi tittar in. Ingenting är på plats ännu. Helheten saknas för att kunna greppa men det ser onekligen spännande ut.
Till synes helvita eller svarta målningar växer vid en närmare inspektion och bildar nya miljöer, färgglada geometriska målningar kontrasterar…
Alabastervita undersköna skulpturer syns bland fascinerande glascylindrar med udda energier...
Det är en mångfald av tekniker som exponeras i denna samling av icke föreställande men berörande konst. Det händer något i det till synes omöjliga.
Utställningen pågår 16 september – 12 november.

Åstorp 170908
– Mina målningar skall upplevas som spontana, skapade i ögonblicket i ett enda andetag. Ofta jobbar jag med flera målningar på en gång men de får inte tappa fräschören. Jag jobbar med en grund som man kan likna vid ett huvudspår med sidovägar. Sedan följer en dialog mellan duken och mig, men jag är alltid öppen för slumpen. Betraktaren får själv fylla i vad hon/han ser! Jag lägger stor vikt vid penselföringen och rytmen i motiven, berättar Katinka Husberg som ställer ut sina målningar, teckningar och objekt på Åstorps bibliotek.
Maximalisten och koloristen Katinka Husberg är ständigt på språng. Katinkas livfulla, intensiva personlighet speglar sig mångt och mycket i hennes abstrakta oljemålningar där ett färgstarkt, till synes virvlande kaos tar plats under professionell kontroll.
Ett maxat överflöd i kompositioner av färger, former, ljus, rörelser, balans och djup, sprudlar, strilar eller flödar av färger över generösa dukar. Alla färger jobbar – retar, höjer eller dämpar.
Katinka lägger ned sin själ med samma intensitet, både i vardagen och måleriet. Även hemma i en f.d. skola i Axtorp vimlar det av färger och rörelser, från ett tjog höns, gäss, katter, en hund och en papegoja vid namn Helge Adlercreutz. Allt är maximerat – från den stora skolan, till prylsamlingar och djurantal.
– Jag är maximalist i allt. I ur och skur, i dur och moll, säger Katinka som hittade sitt personliga och djärva signum redan under den femåriga studietiden på Konstakademien Paris, Ecole Nationale Superieure Beaux Arts, kompletterad med studier på bl.a. Gerleborgsskolan. Sedan dess har hon konsekvent fortsatt med samma system och problematik med en mängd utställningar, stipendier som följd. Katinka är representerad i Statens Konstråd.

Katinka Husbergs utställning med vernissage lördagen den 9 september pågår t.o.m. den 6 oktober.

Klippan 170901
Agneta B. Lind som ställer ut på Klippans konsthall den 2 september visar bildvävar på temat “På och under ytan”.
Agnetas bildspråk är lika rent och klart som källvatten - enkelt, balanserat och nyanserat.

Hon är fjärde generationens textilkonstnär. Om släktens kvinnokonst berättas i boken “Fyra generationers kvinnor”.
Mormorsmor broderade, mormor knypplade och Agnetas idag 100-åriga mamma jobbade både med målning, textil och glas.

Agneta B Lind visar i denna utställning vattnets oräkneliga och oberäkneliga skepnader i naturen, ständigt stadd i förändring, karaktär och rörelse. Glittrande på ett löv, bubblande i badet, gyttrigt mörkt i tjärnen, porlande i bäcken... Vattnet lever sitt eget liv allt efter ljusets skiftningar. Dess yta har mycket att berätta.

– Jag älskar att tränga in i naturens mysterier, fånga ögonblick, skiftningar och speglingar. Vissa av vävarna har omedvetet blivit små dokument. En å med speglingar av träd på vattenytan, förändrades helt efter stormen Gudrun som härjade två dagar senare. Det verket bär på en latent dov stämning som om naturen varnade för stormen, ler Agneta och visar hur omgivningar påverkar vattenytorna.

En eka anas, byggnader speglar sig, granskog skuggar - och vattenytan förändras. Det är mycket drivna, välkomponerade suggestiva bildvävar i röllakan, vars hantverk tål att granskas med lupp.
Agneta har även gått under ytan, men då i människokroppen. En elegant väv i mörkt karmosinrött visar vår hjärna som i Agnetas version framstår som formskön. Tumavtryck är invävda på en bild, vårt avtryck i dna på en annan och minsann om inte dansande spralliga spermier syns på ett motiv.

– Jag arbetar på en väv med motiv av ett mycket tidigt foster, när livet tar sin början, säger Anita som inom kort på ett stipendium skall resa till Finistere och studera ebb och flod.
Detta är bara ett av många stipendier för välrenommerade konstnären, konstnärskonsulten och  KRO medlemmen Anita B Lind.

Utställningen “På och under ytan” pågår t.o.m 8 oktober på Klippans konsthall.

Sist ut på Dagmar Glemme Art Center,
bild- och glaskonstnären Anders Solfors

Hasslarp 170901
Dagmar Glemme Art Centers saga är nu all. Men som i alla goda sagor är huvudpersonen på väg mot nya äventyr.
Med bostad, galleri och ateljé i Halmstad, fortsätter Dagmar sin brinnande konstnärsgärning med hela världen som arbetsfält, vilket hon som den internationella konstnär hon är, alltid haft. Utställningar, konstuppdrag och projekt worldwide väntar.

Men Dagmars kommande galleridörrar kommer som alltid att stå lika vidöppna och välkomnande i Halmstad som i Hasslarp mellan hennes åtaganden
Konsten fortsätter oemotståndligt att blomma med nyutsprungna knoppar och växande grenverk i hennes kommande livsträd.

Glas- och bildkonstnären Anders Solfors får äran att bli Dagmar Glemme Centers sista utställare. Det är ett passande val, helt i linje med Dagmar Glemmes utställningskrav på hög konstnärlig kvalitet och nytänkande.
För många blir det ett glatt återseende av denne konstnär som gästade centrat för två år sedan.  

Med genuin skaparsjäl mördar och återupplivar Anders Solfors  gamla mästare och ger dem nya skepnader samtidigt som han skapar unika, mästerligt sandgjutna glasskulpturer. Även inom glaskonsten går Solfors, som är utbildad på Konstindustriskolan, sin egen väg. Han söker och finner nya metoder inom den mångtusenåriga alltid lika magiska glaskonstens förtrollande och förbryllande turer. Sedan tjugofem år har Anders Solfors varit Strömhyttans glasbruk trogen.

– För mig som bildkonstnär var det en ära att få jobba med de gamla mästarna på hyttan. Jag började direkt med Graal, blev så biten att jag inte målade på sjutton år! Överfångstekniken Graal infördes 1917 på Orrefors av legendariske Simon Gate som gav Knut Bergkvist uppdraget att utveckla den, berättar Anders.

–  All glasteknik är annars detsamma som på femtonhundratalet, Graaltekniken den svåraste. Den stora revolutionen är tillkomsten av tryckluft. Förr kunde man inte kyla ned, vilket ingår i glashanteringen. Jag själv har under åren utverkat mitt eget sätt att jobba. Gjuter bl.a. former i blöt sand i mina glaskulpturer och graverar Graalämnen i mina Graalskulpturer, säger Anders som älskar allt som rör historia, allra helst den egyptiska och romerska.

De historiska influenserna är också påtagliga hans surrealistiska bildkonst, där  gamla mästares figurer återuppstått i ny tappning och därvid tappat huvudet av förvåning.    

En malteserriddare har fått ett bockhuvud, en klänning, knyckt från en Rembrandtmålning har ett kvinnligt afganhundhuvud, en dräkt från en van Dykmålning har ett katthuvud, Roslins Carl von Linné en svamp på huvudet...
Dessa välgjorda målningar  kan ses som en befriande respektlös, gäckande lek med utgångspunkt av gamla mästares konstverk. Är månne hundhuvuden samma som pundhuvuden?
Från humoristiskt lek till de outgrundliga glasskulpturerna inne i det konstglasrummet är det fysiska steget betydligt mindre än den känslomässiga omställningen. Man blir berörd vare sig man vill eller inte.
Det är bedövande vackert, mystıskt och hemlighetsfullt. Som i en bortglömd, förtrollad grotta, befolkad av ansıkten från en tid som inte finns.
En Graalskulptur lyser som solen med sin speciella utstrålning bland skulpturerna, gjutna i sand.

Anders Solfors utställning har vernissage på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp lördagen den 2 september och pågår t.o.m den 30 september.

En lyxloppis med auktionsförrättare sker den 16 - 17 september.   

Åstorp/Grytevad 170818
Galleri Hultman slår upp de forna stalldörrarna och välkomnar till höstsäsongens första vernissage lördagen den 19 augusti.
Besökarna möts av friska salta böljor från västkusten i oljemålningar av göteborgskonstnären Tony R Roos i galleriet.
Inne i den anslutande konsthallen är det liv i luckan, fullt av spännande, humoristiska möten och udda personnage i målningar med Susanne Nyholms signatur.

– Jag kallar min bildkonst för en modern realism, berättar Tony R Roos som är ute och kollar ljusets skiftningar vid västkusten alla tider på dygnet. Han fångar in båtar och fiskeindustrin i västkustsmotiv med liv och dramatik, plåtar eller skissar för vidare befordran till målarduken med oljefärg i lager på lagerteknik.
Även stillsamma stilleben och en jobbande fiskare med hummertinor syns bland hans saltstänkta målningar med mestadels marina motiv.
– Jag måste känna för platsen, säger Tony som arbetar mycket med att dokumentera historiska platser på väggmålningar i kommunhus och skolor.
Genom att förvandla det offentliga rummet bör han få utlopp för delar av sin ungdomsdröm att bli scenograf..
 I verkligheten blev det i stället tre års grafisk utbildning och Hovedskous konstskola som satte fart på hans karriär.
–  Att förädla och göra offentliga rummet lärorikt och intressant, ge det en identitet är en av mina målsättningar, säger Tony som i sina motiv värnar om det bevara det gamla som finns i vår närhet och förmedla verkligheten som han ser den.

Susanne Nyholm

Tony R Roos

Mary Emslies Olssons utställning på Galleri Moment har vernissage lördagen den 12 augusti och pågår t.o.m. den 2 september

"A reflection of Nature" på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp

Hasslarp 170713
Sagan och myten leker tafatt och öppnar till en parallell lockande fantasifull värld, fjärran den prosaiska, redan vid grinden till Dagmar Glemme Art Centers  blomstrande oas.
Konstnären och galleristen Dagmars livsbejakande invånare i sten, glas och väggkonst som hälsar välkommen i den överdådiga trädgården, har fått likasinnade gäster – Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel.

Den svenska skulptrisen och konstnären Maria Berent med bas i Ankara är på återbesök med sina galet humoristiska keramikfåglar i galleriet.
Marias utttrycksfulla, personliga och underfundiga fåglar med skimrande, glänsande och starkt koloristiska glasyrer, har fått sällskap. Det är bildkonstnären Viktoria Ljungberg Hötzel som ställer ut mjuka, vackra och tankeväckande blyertsillustrationer. Djur är huvudobjekten i hennes berättande bildvärldmed humoristisk touch.
De starka kontrasterna mellan Marias och Viktorias konst, det milda mjuka kontra det gnistrande färgrika, lyfter och berikar varandra.
Marias fåglar liknar hennes själv – eleganta, sofistikerade och fulla med humor.

– Detta är jag, säger Maria, f.d. ambassadris som gifte sig med en namnkunnig turkisk affärsman, studerade konst och keramik på sjuttiotalet och bytte yrke till framgångsrik konstnär. I Ankaras kulturliv är Maria sedan många år en känd profil. Senaste utställningarna var på Dagmar Glemme Art Center och Galleri Soyut i Ankara.

Maria har sökt sig fram mellan många tekniker. De senaste åren har hon arbetat mycket med marmor, men keramiken är fortfarande favorittekniken. Där kan hon känna sig fri.

Hennes fåglar är alla individer med speciella karaktärsdrag, alla fyllda till brädden med lekfull esprit, döpta till allt från Fyndis till Glidaren.

Viktoria Ljungberg Hötzel som till vardags arbetar som arkitekt där rumslighet och människan står i centrum, har djur som huvudmotiv i teckningar och målningar. Men djuren som har antagit mänskliga känslor och normer, kan ses som symboler för människosläktet, dess synsätt och tillkortakommanden. Djuret i människan, utan pekpinnar med glimten i ögat...
Utrotningshotade djur, uppstoppade djur, det sociala spelet..

– Jag har alltid en tanke, reflektioner som man kan associera till. Jag vill gärna utmana och bryta normer, åskådliggöra dem på mitt sätt, ibland med makaber humor, säger Viktoria som i sin bildkonst får chansen att jobba inom mentala ramar i stället för det rumsliga som arkitekt.

En liten mycket ömsint och välgjord teckning av en kanin med ett sedvanligt blad bredvid sig som föda, har en halvt uppätet litet kadaver vid fötterna. Fritt fram att tolka fritt…

Viktoria Ljungberg Hötzels bildkonst har tre gånger funnit nåd hos juryn på den årliga Kullakonstutställningen.

Maria Berent och Viktoria Ljungberg-Hötzels utställning “A reflection on Nature” på Dagmar Glemme Center i Hasslarp har vernissage lördagen
den 15 juli kl. 14 00. Utställningen pågår t.o.m. den 20 augusti.

Ängelholm 170713
– Jag vet inte vart det bär hän! Mitt sätt att jobba med flera olika tekniker i en bild, gör att det ena ger det andra. Det ger inte utrymme för annat! Halva jobbet görs vid tryckpressen!

Det säger bildkonstnär och eminenta grafikern Kristina Thun som ställer ut på Galleri Moment med vernissage den 15 juli

Kristinas arbetsprocess har varit mer än lyckosam.

Få har vid en ålder av trettiosex, hunnit med tolv års sammanlagd konstutbildning. De  senaste studierna omfattade bl.a. ett projektarbete på Kungl. Konstakademien 2012 och året därpå specialutbildning i konstgrafik i Borås. Med fler utställningar än de flesta yrkesverksamma medelålders konstnärer i bagaget, har hon sökt och hittat ett säreget, gåtfullt och stiliserat bildspråk, i ett land eller landskap som inte är. Eller är det två parallella?

Det vet inte hon, det vet inte jag…

Hennes bildkonst där akryl och teckningar hamnar på en grafisk grund är ofta tydligt tudelad. Det är stränder eller himlar i övre halvan medan livet eller skådespelet lever i den nedre. Där finns boningar, möbler, vardagliga ting i landskap med frapperande kala, avhuggna stubbar och träd. Kristinas bildvärld är som fragment av ett inre landskap, där den lilla världen tycks möta den stora. Eller kanske två delar av samma dröm eller verklighet? Svaret vet bara du själv.

Med andra ord ställer hennes konst frågor för den som vill utforska närmare men det räcker länge att bara lättsamt förundras och njuta av Kristinas välkomponerade, balanserade och mångtydiga konst. Den känns aldrig tung även om allvaret lurar under ytan.

Kristina som är medlem i KRO, har hedrats med ett flertal stipendier.
Det senaste utdelades 2015, då hon erhöll Karlskogas konststipendium till Alfred Nobels minne.

Kristina Thuns utställning med vernissage 15 juli pågår t.o.m. 5 augusti

Chrissie Lundström ställer ut sina figurer och målningar på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 170703
– Jag vill att min konst skall tala till känslan, inte till ett intellektuellt plan!
Det säger konstnären, scenografen och dramatikern Chrissie Lundström som ställer ut på Lilla galleriet på Tomarps Kungsgård.
Och nog talar hon till många skilda omtumlande känslor i denna underfundiga, mänskligt igenkännande och livskraftiga utställning, som hade vernissage 2 juli. Chrissie jobbar i ett gränsland mellan mellan teater, bild och skulptur, där det ena befruktar det andra. Ett växelbruk, kallar hon det själv...

Med det storögda, fantasifulla barnet kvar inom sig och ivrig observerblick därtill berättar hon i denna utställning om sina iakttagelser och reflektioner -  
i träskulpturer, måleri och mixed media. T.o.m. broderier syns på vissa målningar och träskulpturer fångas in i akrylmålningar. Människan är alltid i centrum i Chrissies bildvärld.
Mänskliga relationer till sig själv och andra, inre landskap i de yttre - det mesta hämtat från teatern och cirkusens värld, tar plats på väggarna.
Skådespelare, akrobater, dansare och hundar är fångade med en en lätt surrealistisk touch i olika ögonblick och tillstånd.  

– Jag är fascinerad av cirkus, dess glättiga yta, med vemod, prestationsångest och sorg innanför skalet.

 Mångsidigheten, lekfullheten och skaparlusten är frapperande.

– Min pappa var möbelsnickare så det hantverket fick jag med mig sedan barnsben. Det känns skönt och avkopplande att komma från svettig verkstad till ett stilla broderande då och då. Men oavsett tekniker så måste allt passa ihop idémässigt, säger Chrissie som även arbetat med konceptutställningar bl.a. på Dunkers och även arbetat som lärare i scenografi på Nordiska Scenografiskolan där hon själv är utbildad. Förutom konstutställningar har Chrissie arbetat med ett femtiotal produktioner som scenograf, till vissa har hon skrivit manus och även stått på scenen.

Med det CV:t har det är det givet att blivit en del utmärkelser under åren bl.a. stipendier från Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond och Dramatikerutskottet.

Chrissie Lindströms utställning i Lilla galleriet på nedre botten på Tomarps Kungsgård pågår t.o.m. 20 augusti

Mellan himmel och jord

Tomarp/Kvidinge 170608
– Skaparen ensam satt i den gränslöst famnande rymden, tänkte sin egen bild, tänkte sig mystiskt en brud. De orden av Stagnelius kan även en jordisk målare ta till sig.
Målaren och skulptören Nils-Gunnar Zander har hittat sin egen brud - Urania, universums, astronomins och musikens musa som varit hans trogna ledsagare i de sköna konsterna i såväl skulpturserier som i måleriet. Den inspirerande, grekiska gudinnan fann han bl.a. i astronomens och författaren Camille Flammamarions skrifter.

Nu skall “The hunt” besegra Europa. Första stopp, Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp 170601
I have a dream...
Den hyllade sydafrikanska skulptrisen Maureen Quins dröm att få visa sin unika skulpturserie “The hunt” i Europa är nu på väg att uppfyllas i en vandringsutställning. Efter en visning 27 april på Freedoms day på Sydafrikanska ambassaden i Berlin har de 800 kilo tunga bronsskulpturerna funnit vägen till Dagmar Glemme Center i Hasslarp.

De femton skulpturerna, inkluderad en separat byst av Nelson Mandela, låg under resan ömt och varsamt inpackade i varsin, titelförsedd box, lika kärleksfullt transporterat som ett skötebarn. Det är mer än förståeligt.

“The hunt” är en kulturskatt av Guds nåde. Alla våra mänskliga känslor tränger upp under huden på människan/djuret i dynamiska starkt fysiska gestaltningar. Själen ligger på ytan i motsats till dagens ideal, där ytan är viktigare än själen. Kropp och själ blir ett i en ordlös kommunikation, där det individuella uttrycket i varje skulptur blir en del av en sammanhängande, berörande berättelse. Spelet mellan djur, natur och människor – i Afrikas hetta...

Från tiden då man jagade och dödade för brödfödan går associationerna vidare till vår samtid, där Mammon i olika skepnader tagit kommandot. The hunt är en grym, ibland våldsam skildring av vårt omänskliga beteende och dess följder för djur, natur och mänsklighet, idag och i morgon. Krig och mänsklig överlevnad, kärlek och nåd... Även jägaren som dödar far lika illa som offret med rädsla, ångest, samvetskval och bön om nåd. Över alltihopa står hoppet i form av en överjordiskt vacker guldglänsande Jesusgestalt.

En poet lär ha sagt att The hunt är arketypen för den mest kompletta gestaltningen av Sydafrikas historia han skådat. Poesi, ja...
Skulpturerna är överlag förrädiskt formsköna i deras uppåtsträvande sökande.
De lever, fyllda av energi och för gärna tanken både till Henry Moores och även Giacomettis formspråk.
Men denna  83-åriga skulptris har sitt alldeles eget språk, jobbar såväl realistiskt, abstrakt som halvabstrakt och har aldrig sneglat på varken ikoner eller mainstreet, även om Moore tillhör hennes favoriter.
Maureen som bor i byn Alexandria i norra Sydafrika viger sitt liv åt konsten när hon inte planterar i sin trädgård och hoppfull väntar på att något nytt skall födas
ur jorden.

– Min kärlek, mitt hat, min glädje och fruktan överför jag i mina skulpturer, säger Maureen som nyligen lagt sista handen på en skulptur av vår egen Olof Palme som nu väntar på bronsering. Han bör platsa bra bredvid en annan stor statsman
– Nelson Mandela, vars byst nu kan ses på Dagmar Glemme Center tillsammans med skulpturserien “The hunt”.

Maurren Quin tilldelades förra året Sydafrikanska Vetenskaps- och Kulturakademiens hedersmedalj.
 
 

Vernissage 12 -17 lördagen den 3 december på Dagmar Glemme Center med invigningstal av kommunfullmäktiges vice ordförande i Helsingborg, Lena Bjerne och med musik av kören Cat. Utställningen pågår t.o.m. 9 juli.

Systrarna Astrid och Aino förvaltar arvet efter farfar Simon Gate

Hasslarp 170512
Ingen i hela världen mer än glaskonstnären Astrid Gate har lyckats med det imponerade svåra konststycket att framställa dubbel och trippel Graal!
Nu ställer Astrid ut på Dagmar Glemme Art Center tillsammans med lillasystern Aino Gate som även hon lyckats hitta nya oprövade, oväntade stigar inom glaskonsten. Begåvningar syns ofta ligga latent i generna i generationer, i väntan på rätt Halllujamoment. Det gäller även systrarna Gate.

Som barnbarn till den store glaskonstnären Simon Gate hade inte Astrid Gate en tanke på att följa i hans berömda fotspår. Att försöka nå upp till hans internationella högstatus kändes oöverstigligt. Det fanns annat som lockade. Den konstnärliga ådran fylldes i stället av oljefärg som sedan målades på dukar med motiv av älsklingshobbyns fyrbenta – hästarna.
Begåvningsreserven och den intuitiva känslan för glaset låg därför slumrande i trettio år innan Astrid, fångades av glaset och sögs in i dess magi. När Astrid väl hittat dit tack vare en företagsam farmor, stannade hon kvar och har i likhet med Aino gjort en storslagen karriär. Farfar Simon skulle varit stolt med råge över sina barnbarns framgångssaga.

Vi möter Astrid Gate mitt i utställningsbestyren på Dagmar Glemme Art Center medan Aino är hemma och vakar över deras sjuka mamma.

– Det var i samband med Orrefors hundraårsjubileum 1985 som farmor bad mig följa med. Allt föll på plats. Det var min grej! Jag visste med absolut säkerhet att jag hade hittat rätt, något som tydligen även Orrefors höll med om. Efter utbildningen där under fyra månader, fick jag jobb direkt. Det var en underbar tid med ett härligt gäng och generösa arbetsvillkor. Men jag kände att jag inte fick utveckla mina egna tankebanor och startade1996 min verksamhet i egen regi. Både yrkesmässigt och privat har jag litat på min intuition. Jag nosade fram rätt medarbetare, vilket är ett måste i mitt arbete, där ett tillitsfullt teamwork är helt nödvändigt.
Blåsaren och glaskonstnären Micke Johansson och Wilke Adolfsson blev mina stöttepelare i mitt experimenterande och vårt teamwork med att få fram dubbel och trippelglas i hyttan.
Misslyckades med dubbelgraal två gånger, då de exploderade i ugnen medan mina sju trippelgraalpjäser fungerade perfekt, säger Astrid som inte har med några trippel eller dubbelgraal på utställningen.

Hennes glaskonst är tillräckligt magnifik och unik i vanligt enkelgraal med dess synbara skikt, där graalens hemlighetsfulla, andliga väsen anas mellan lagren. Effektfulla bubblor kan ibland gnistra likt diamanter.
Motiv av naturens fauna och djurliv som växter, blommor syns likaväl som ansikten, zebrahuvuden och delfiner i motiven. Och naturligtvis hästansikten...
Det är inte bara Astrid som utforskar och utmanar materialet. Aino vann första pris på påskrundan i Växjö. I motiveringen komplimenteras Aino för sin stora känsla för materialet, hennes utforskning och utmaning av glasets inneboende egenskaper och associationer.

Ainos målade bildverk av glasfusing, vissa med utsågat trä i skivor eller annat kompletterande material, bär samma unika uttryck som systerns Graal.
Motiven i glasfusingsbilderna är egentligen inre fantasier om en sjuk kropps inre organs förfall.

Men Ainos konstverk är så intensivt engagerande, formsäkra och dekorativa att var och en kan se sitt i glasfusingbilderna – i dag, i går och i morron. Samma sak gäller Astrids graal – se, upplev och upptäck på nytt!

Glaskonstnärerna Astrid och Aino Gate har vernissage lördagen 13 maj på Dagmar Glemme Art Center, Hasslarp.
Utställningen på går t.o.m. 18 juni.  

Åstorp 170512

Ängelholm 170512
– Jag vill skapa en bra kommunikation med betraktarna, öppna sinnet, ge skärpa! Berätta mina upplevelser i ett lätt och lekfullt måleri och fortsätta att söka, experimentera… Alla människor har det i sig, att släppa loss det inneboende flödet och skapa.

Jag har ett nära förhållande till naturen, inte till vyer och horisonter utan till närgångna studier. Sedan närmar jag mig konsten petigt och långsamt med materialet som ledtråd, säger målaren, designern och skulptrisen Ida Adler som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen 13 maj.

Ljusa, inträngande mycket dekorativa abstrakta bilder i spännande, effektfulla udda tekniker dominerar Ida Adlers utställning. Hennes vördnad och förundran över naturens verk och verkningar har visualiserats, bevarats och exploaterats. Mikrokosmos och makrokosmos tävlar som inspirationsobjekt medan evolutionen, mutationen eller det evigt oförutsägbara anas i underströmningar. Den lilla blir det stora i Adlers gestaltning. De rena, milda blå och grå milda nyanserna, zinkvitt och silvergrått har övertaget i denna vilsamt välkomponerade utställning. Inte en grön nyans någonstans, vilket känns befriande...

– Det största i naturen är ju det blå havet. Vattnet omsluter ju oss redan i moderlivet. Titta på delfinerna som gått tillbaka till ett liv i vatten!
Ida gick en omväg till konsten. Uppvuxen i en konstnärsfamilj, började hon först arbeta med konsthantverk, gick senare på HDK med inriktning på textil i Göteborg. Ida är idag en de små nyansernas målarmästare och experimenterar nyfiket och oförlöst.

– Vissa målningar i format 30x40 cm har jag kasserat ända sedan 2009, målat över i umbra och sedan blandat vax och oljefärg på ytan, ristat och rispat för att se vad som händer efter ett visst antal år.  Pointillistiska tavlor i lager på lager varav vissa monokroma, är ett annat otroligt tidsödande jobb som kan ge det resultat jag eftersträvar, säger Ida som visar båda dessa tekniker och fler därtill på denna utställning, bl.a. grafiska tuschteckningar, överförda till giclée.
Skulpturer i brons och mässing kompletterar mångsidiga Ida Adlers utställning 13 maj - 13 juni.

Landskapsmåleri av idag
i Klippans konsthall

Klippan 170510
– Landskapsmåleri är det mest ohippa man kan tänka sig, säger konstnären och konstvetaren Conny Blom som tillsammans med målaren och hustrun tillika Nina Slejsko Blom tar ett gemensamt grepp för att uppdatera det traditionella landskapsmåleriet i utställningen “Samtida landskapsmåleri”.
I Klippans konsthall möts man av Nina Slejko Bloms starkt koloristiska, explosivt svällande naturmålning i akryl. Formatet är gigantiska nio meter brett, uppdelat i fyra landskap, hopsydda med stora korsstygn och med en rosett i avslutet. Som en humoristisk, expressiv present till naturen själv…
En guldplakett har följande undran:

What is this life full of care,
we have no time to stand and dare.

Verket är fjärran det traditionella landskapsmåleriet som ofta kan skapa en lika stor övermättnad och blytyngd i själen som guldramarna som omsluter dem.

– Den här målningen som jag gjorde för flera år sedan är en motreaktion mot det vita monokroma som jag arbetade med under långa perioder, förklarar Nina och fyller samtidigt en kortvägg med minimalistiska abstrakta tuschteckningar av vardagsnära betraktelser. Texter fyller det Rorschachliknade formationerna, där landskap anas.

– Vi vill skapa en nytänkande mötesplats mellan den traditionella och samtida. Vi jobbar mycket olika, har olika utgångspunkter. Jag är den torra akademikern medan Nina är den skapande målaren med kandidatur i måleri från Slovenien... Själv lade jag av måleriet när jag studerade konstvetenskap och filosofi, började i stället arbeta med projekt i andra medier som texter, videofilmer och foton för att berätta det jag vill, säger Conny som även denna dag för engelsktalande Ninas talan, då hon är mitt upp i hängningsbestyren.

Paret Blom möttes under studietiden på Valands i Göteborg och bor nu i Landskrona. Connys namn känner säkert många igen från andra sammanhang, då han har jobbat på HD/NST som konstrecensent och även är en flitig föreläsare. Han har även genomfört många kontroversiella idébaserade, konceptuella installationer och konstprojekt, ibland tillsammans med Nina, med fokus på  allt från censur, förfalskningar och upphovsrätt.

Åstorp 170407
Tomarps kungsgårds nye utställare Emil Z Ekberg visar bilder av en civilisation i djupt förfall, en postapokalyptisk bildvärld som känns skrämmande och overklig, samtidigt igenkännande och tidsnära. Det är en starkt berättande värld att göra djupdykningar i.
I mycket stora konstverk, med få undantag när, åskådliggör Emil Z Ekberg i detaljerade teckningar och collage sina metaforiska berättelser, där djuren är mänsklighetens representanter, även om en och annan mänsklig gestalt då och då figurerar.

Bilderna kan vara förrädiskt vackra och realistiska – ett lysande grepp som får besökaren att stanna, haja till – samt inte minst stanna kvar på en lång laddad, upplevelserik upptäcktsfärd.
Emils blyertsteckningar, med unik collagehantering i lager på lager lyfter och levandegör de många skeendena, i en värld någonstans mellan sci-fi, fantasy och obarmhärtig verklighet.
– Jag bygger upp bilder som hör samman men ändå inte.. Planerar, ändrar rummet, gör avvägningar och lägger stor vikt vid hantverket. Respekt för hantverk bidrar till att folk stannar.
Enbart blyertsteckningar blir lätt statiska. Därför har jag utarbetat min egen collageteknik med olika sorters pappersklipp för att vidga och stärka bildvärlden. Jag vill närma mig det måleriska med min kombination, då kan jag känna mig fri, säger Emil som gärna fyller på sitt förråd av inre bilder med läsning av bl.a. Charles Dickens och Jack London.

Tomarps historiska, medeltida boningar är en perfekt inramning till Emil Z Ekbergs Contemperary Art stil  i bästa förening med hans traditionella, professionella hantverk.
De gamla väggarna på Tomarp berättar sin egen historia och gör klart för oss att historien ständigt upprepar sig. Krig, våld, katastrofer, terror och epidemier är fortfarande då som nu ständigt närvarande, ovälkomna grannar.
Människors strider,  jakt, flykt, evakuering, utsatthet, vanmakt och undergång strömmar fram i ett fantasifullt, symboliskt flöde i Emils säregna bildvärld. I metaforer av hundar, vargar, björnar, harar och fågelfän sker gärna flera händelser i en och samma bild
I “The kingdom” jagar ett koppel hundar en skadskjuten älg, vet inte vad de skall göra… Ockuperar bilvrak och gator bland kranier, kalasar på rester medan FN:s affisch på väggen vanmäktigt blickar ned på scenariot.
En annan bild visar när naturen tar över mänskliga, pampiga antika byggnader…
Ett lejon som har hamnat på fel ställe här i livet, uppe i kalla Norden lunkar fram på en bild i det s.k. kungsrummet, där en pytteliten bild “majestätiskt” fyller utrymmet i alkoven. Även vad gäller hängning och helhetstänk lyckas Emil tänja på gränser och förvåna.
Emil Z Ekberg har likt nämnda lejon hamnat i kylan – en skånepåg som blivit Umeåbo p.g.a. kärleken.
Emil som avslutade sin konstutbildning på Malmö konsthögskola 2011 har redan hunnit med ett flertal utställningar, fått flera stipendier bl.a ettårigt arbetsstipendium och är representerad på bl.a. Malmö konstmuseum.


Emil Z Ekbergs utställning på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 8 april pågår t.o.m.28 maj.

Klippan 170331
Lösryckta fragment och minnen från landskap är bygg- och ädelstenar i Thomas Carlssons abstrakta, outgrundliga motiv.
Stockholmskonstnären Thomas Carlsson  gästar Klippan konsthall för första gången. med vernissage lördagen 1 april.
– Det är material och verktyg, metoder som avgör uttrycket och vilken historia som växer fram under arbetets gång,, säger Tomas och visar syn för sägen.
Utställningen är uppbyggd på serier i olika tekniker, varav en oljemålning fått titeln “Landskap som smycke”, en sammanfattande titel som han döpt denna utställning efter.

I tusch, olja eller krita/kol bearbetar han landskapsfragment och jobbar fram skilda uttryck i abstraktioner, beroende på teknik. Var och en kan göra nya upptäckter i hans säregna bildvärld. Är det djur eller en människa där? Vad ser jag nu som jag inte såg nyss? En recensent liknade i berömmande ordalag  hans tuschmålningar vid ett Rorschacktest, vilket är en bra liknelse. Hans bilder i kol/krita för i stället min tanke till Oscar Reuterswärds omöjliga figurer. Associationerna flyger runt alltefter referensramar och sinnesstämning.
Tomas Carlsson som är utbildad på Gerleborgsskolan och fem år på Konstfack började som friluftsmålare.

– Men det blir lätt för mycket att ta in, då måste man in i ateljén och sila intrycken. Jag har visserligen aldrig jobbat realistiskt, men skalar av mer och mer. Pendlar mellan svartvitt och färg, beroende på vad jag vill få fram, men bildspråket bör vara dubbelbottnat. Färgvalet bygger jag på de fyra elementen - grönska, jord, vatten och luft. I tuschmålningarna arbetar jag på kartong med glatt yta för att få struktur i tuschet och stärka det grafiska uttrycket. I serien. Där kunde jag jobba mer spontant. Flätverkserien med kol/krita arbetade jag med musik som inspirationskälla, fick fram koreografiska bilder med rundade former, inte en rät vinkel när. Där kunde jag ta ut svängarna. Flätverk utvecklades sedan till att jobba vidare på obehandlad duk i vit och röd färgkombination, berättar Thomas som gärna pendlar mellan svartvitt och färg, långsamma eller spontanare arbetsprocesser.

I alla hans verk finns en inbyggd rörelse, någon form av dold energi. Det gäller även hans oljemålningar där naturens tyngre element fritt svävande tar plats.
Thomas Carlssons vill själv se utställningen som en hommage till naturen att fritt associera till.
  
Thomas Carlssons utställning “Landskap som smycke” har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 1 april och pågår t.o.m. 7 maj.

Ängelholm 170310
Vad är naturligt och vad är onaturligt, vackert eller fult? Skräck över kroppens förfall medan man gläds åt patinan på det antika objektet eller blåser bort den vissnande maskrosens lätta, vackra dunboll? Hur mycket kan vi påverka själva? Det som händer under processerna fram till nedbrytning och förgängelse – den vägen, mellanrummet, borderlinen, åskådliggör och tolkar konstnären Anne Maria Udsen i sina bildverk. “Gestaltningar” kallar hon sin utställning på Galleri Moment med vernissage på Galleri Moment lördagen den 11 mars.

Anne Maria Udsen, danska men Österlenbo sedan många år, har studerat det okända landet mellan mänskliga byggprocesser och naturens nedbrytningar och överfört sina tankar och inre bilder i ett eget unikt bildspråk. Födelse, uppväxt, åldrande och död – hos människan eller naturen uttrycks i bildkompositioner som associerar till liv och förgänglighet.
Element i förfall och förgängelsen kan lika väl vara svindlande vackert som djupt skrämmande. Det är fritt fram för personliga tolkningar

Anne Maria blandar oljemåleriet med  bladmetaller som förändras och utvecklas i kemiska processer medan det är andra sorters processer hon låter oss ana eller relatera till innanför ramarna.
Vi träffar Anne Maria en kort stund i början av hängningen. Den viktiga helheten är inte satt än. Men hon har en skicklig landskapsarkitekt till hjälp, vilket kan behövas, då oljemålningarna är lackade och har olika nyanser av mörkt blått för att sätta fokus på motivet.
Bland motiven lyser bl.a. klotet Moder Jord som dekorativ blickpunkt. Hästkastanjens olika stadier, vid öppning till nedbrytning från serien Genesis sätts upp på en vägg. På en annan syns stålkomponenter i fritt fall.
Det är igenkännliga dekorativa allmänna element isolerade från sitt sammanhang.

– Gestalter uppträder som referenser till förgängligheter som en modern Nature Morte. Som konstnär vill jag gärna skildra och gestalta i en allmängiltig kontext, vill helst inte vara övertydlig eller avbilda. En gestaltning är en pågående process, något som tar form.

Anne Maria Udsen är i frågasättande, sätter gärna samhällsproblem under debatt. Djuretik, kvinnokroppen och kroppsideal och genmanipulation är några av de ämnen som hon tagit upp i sina bildverk under åren.
Anne Maria hade  sin internationella debut 2001 på Royal Academy of Art.

Utställningen “Gestaltningar” med vernissage 11 mars pågår
t.o.m. 1 april.

Kvidinge 170217
Ett synnerligen illustert sällskap möter våren på Tomarps kungsgård…
Det är konstnären Tonie Roos som bjuder in till vernissage.
Framstående kända män och kvinnor inom de sköna konsterna och vetenskapen från det glada tjugotalet och framåt, blickar med vakna ögon ut över konstsalongens alltid lika vackra och funktionella environger.

De är alla beresta och känner sig med säkerhet lika hemma i Tonies stadsmotiv, det romantiska Paris eller det myllrande New York, där Tonie bodde i tjugo år.

– Mitt persongalleri är mitt sällskap. De talar till mig. Jag känner en närhet till dessa personer, vill gå bakom deras kända masker från massmedia, ge en egen bild och förmedla det vidare. Alla är starka människor som vågat ta steget. Jag vill hedra dem med mina målningar, säger Tonie Roos som själv varit en kärringen mot strömmen och aldrig anammat tidens trender.

– Jag var den sämsta tänkbara eleven på Konstfack mellan 1964 och 1966. Lärarnas attityd fick mig att tappa frihetskänslan. Om alla andra ska göra på samma sätt, varför skulle jag göra detsamma? Mina målningar skall berätta, jag vill kommunicera.

Tonie hämtar inspiration från filmer, böcker och foton. Hon fotograferar själv gärna på sina resor och pendlandet mellan Skåne, Paris och New York. Vissa i hennes kända personnage återkommer i flera målningar – favoriten Matisse, Majakovskij, Sarah Bernardh, Edith Södergran och så George Orwell som alltid blir blåfärgad som en personifikation av L´heure bleue.
Den sköne poeten Jacek Gulla – en av hennes kärlekar, strålar med klarblå ögon från ett flertal målningar.

– Jag skapar en egen värld till dem!

Det är en egensinnig, färgstark och oväntad värld – full av gnistrande livslust, allvar och lek samt inte minst lättsinne och humor. Skådespelerskan Sarah Bernardh med sitt träben, som provar sin måttbeställda kista, är bara ett av många exempel.

– Det är en frihet att som konstnär kunna röra sig i både tid och rum, säger Tonie som har haft hundratals uppmärksammade utställningar om kärleken, konsten och livet på båda sidor Atlanten.

Tonie Roos utställning har vernissage på Tomarps kungsgård den 18 februari och pågår t.o.m. den 2 april.

Han skrapar, droppar och kastar färger på stora linnedukar och utmanar material och textur...

Åstorp 170215
Det är explosiva, glansigt färgstarka, i ögonenfallande målningar som Höganäskonstnären Mats Andersson ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 18 februari.

Mats Andersson ser sin arbetsprocess som ett meditativt tillstånd, där han är instängd i sin alldeles egen bubbla, sökande efter sitt eget specifika uttryck och språk. Det är visserligen knappast ovanligt för intuitiva konstutövare. Men det är i stället hans konstnärliga arbetsmetoder.

Han skrapar, droppar, kastar färger på stora linnedukar, utmanar material och textur.

– Jag vill skapa energi, komponera rörelser och färger, balansera. Oftast blir det blandteknik akryl, spray och epoxi i olika skikt, ibland epoxi och pigment eller collage. Jag strävar efter rörelse och djup i mina kompositioner som alltid är i blandteknik. Det transparenta ytskicket med epoxiharts vill jag skall bidra till positiva känslor, säger Mats som måste använda gasmark när han jobbar p.g.a. lösningsmedlet i epoxiharts.

Mats stora målningar med motiv där vridna, svepande komponenter möter statiska, leder lätt tanken till kosmos, galaxer och evolution.
Det är ett dekorativt måleri som känns mycket samtida – Contempary Art.
Därför är det inte förvånande att hans konst ställts ut i bl.a. England, Tyskland, USA, Italien, Holland, Norge och Danmark.

– Jag vill skapa, inspirera, hitta nytt, överraska inte bara betraktaren utan lika mycket mig själv. En förfrågan om att jobba med glasmålningar låter just nu lockande. Tidigare har jag testat på plexiglas och trä.

Närmast skall Mats ställa ut på söder i Stockholm, den del där sta´ns kulturfolk brukar samlas och kolla utbudet i gallerierna.

– Stockholmarna brukar gilla mina målningar, säger Mats och hoppas att åstorpsborna skall göra det samma.

Många ortsbor känner säkert till Mats och hans unika manér från en utställning för fem år sedan på Galleri Hultman.

Vernissage lördagen den 18 februari på Åstorps bibliotek.

"Den röda tråden" kallar Christel Jönsson sin utställning på Galleri Moment

Ängelholm 170210
Om vi är resultatet av våra erfarenheter, vad var då viktigt för oss när vi vara små? Vad tog vi med oss för erfarenheter och känslor som format oss till de vi är idag? Minns vi rätt? Finns det någonting kvar av barndomens magi, den lilla värld vi byggde när verkligheten blev för jobbig?
Konstnären och filmaren Christel Jönssons utställning i bildkonst- och film på Galleri Moment kan ses som ett lämpligt, vederkvickande nedslag i de existentiella frågorna. “Den röda tråden” kallar Christel utställningen – tråden i ett nystan utan början och slut.

Malin Olsen
Stolar, bord, säng är förädlade med Malin Olsens smidesdesign i organiska former.
Golvljusstakar, ett skimrande löv i halvmetersformat…
Rosor och åter rosor med knoppar i koppar eller mässing…
Trumpetblommor, en snigel, slingrande gren- och bladverk…
Inspiration till designen har Malin hämtat ur naturens eget osvikliga, oändliga formspråk.

– Jag jobbar med att förenkla, skala min design ytterligare. Men de organiska formerna tänker jag fortsätta med.

I likhet med Rebecka har Malin Olsen Volund en brinnande passion för sitt  tålamodsprövande och tidskrävande yrke.
En säng med blomstrande, livfulla gavlar som låter ljuset leka fram mellan grenverket är Rebeckas gesällprov.  Malin berättar att arbetet har krävt tvåhundra timmar vid ritbordet  plus sjuttioåtta timmar med att färdigställa, montera sängkonstruktionen och designa.

– Jag har fem och ett halvt års smidesutbildning, bl.a. har jag gått oss Mäster Berth Johansson, där jag fick tillverka trappan på Hotell Dorsia och lära mig montera, säger Malin som med rätta är stolt över det gesällbrev hon efter tre timmars pressande mangling erhöll i januari förra året.

Stolt kan Malin också vara över att ha lyckats bygga upp en egen smidesfirma Malins smide och att redan ha avverkat sex utställningar.

Utställningen på Klippas konsthall med vernissage den 21 januari pågår
t.o.m. 26 februari 2017.

© BMZ.se • Citera oss gärna men angen källan

Det kan vara jobbigt nog att skriva dagbok – Kiwa Saito broderar dem...

Ängelholm 161113
De flesta använder facebook som dagbok, som id-handling och som en kommunikationskanal med omvärlden.
Textilkonstnären Kiwa Saito broderar sina dagboksanteckningar.
Kiwa ritar och broderar sina vardagliga, enkla funderingar och betraktelser på textil i rulle med strålande, nyskapande resultat.
Sedan 2010 har hon har hon ritat och broderat varje dag, berättat om allt från enkel middagsmat till resor, känslostämningar och möten.

Den idag 36 meter långa rullen visar inte enbart på hennes unika kreativa förmåga och hantverksskicklighet. Den fungerar även som det vackraste ID-kort som skulle fått våra förfäder med deras pergamentrullar på fall.
Hon fångar det stora i det lilla, något som går igen även i alla hennes övriga fantasieggande, lekfulla och suveränt avskalade broderiprodukter med oväntade infallsvinklar av sällan skådat slag.

– Det passar min personlighet med långsamt tidsödande arbeten. Textil är ett mjukt och levande material, föder känslor och  bjuder på en mängd möjligheter. För mig är broderandet lugnande och meditativt, säger Kiwa som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 14 januari.

I elva år har Japanfödda Kiwa Saito bott i Sverige. Det var nyfikenheten för den skandinaviska designen, maten och livet i nord som drev henne hit, något hon inte ångrat. Sedan dess har hon studerat i många år på tre olika konstskolor. Den senaste på HDK vid Steneby, där hon studerade bl.a. konst, design, textil och formgivning, gav henne en kandidatexamen 2012. Redan året därpå uppmärksammades Kiwa Saito av tidningen Hemslöjd som utsåg henne till en blivande textilmästare. Förra året mottog hon NVSK:s hedrande Helmer Långstipendium. Idag bor hon i Höganäs med sin svenske man, har haft uppmärksammade utställningar. Flera är på vänt.

På Galleri Moment visar hon livet i en liten ask. Pyttesmå figurer i runda träaskar illustrerar olika vardags- och fritidsmotiv i olika landskap. Miniatyrerna lever sina liv i olika terränger på jord eller hav, minutiöst broderade och knutna med minsta tänkbara trådar, tätt, tätt. Hon leker med skalor. Ingenting är onödigt hennes konstverk. Enkelheten, det avskalade ger även hennes broderade, glasade tavlor en egen identitet. Hon lyckas t.o.m. få en enkel kaffekopp med kaffe att bli intressant.
Vissa av dem är fyllda av humor bl.a. det på linne broderade motivet med det ilskna ordet GRRR kompletterad med en liten men tuff lejonminiatyr intill. Mer behövs inte för att vi alla kan känna igen oss och få fart på smilbanden.

Kiwa Saitos utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen14 januari pågår t.o.m. den 4 februari.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Popkonsten drar in i Åstorps Biblioteks konsthall

Åstorp 170111
Konst, musik, design, teater är som grenar av samma träd, där den ena disciplinen kan lyfta den andra, i tanke och handling.
Konstnären, musikern, designern, animatören, läraren Shaw Petronio som ställer ut på Åstorps bibliotek med vernissage den 14 januari har sökt sig fram mellan dessa uttrycksmedel.

Alla har han dragit nytta av. Sedan elva år bor han i Jonstorp med svensk hustru och tre barn och jobbar för brödfödan som lärare på Erik Ruuthskolan.
Uppvuxen i en Londonfamilj med en mamma som konstnär och en jugoslavisk filmare och teaterman som pappa, blev det konststudier på S:t Martins och studier i interaktiva digitala medier i Middlesex den teoretiska grundbasen i hans konstnärliga verksamhet. Men under flera år tog musiken över – gatumusik, hiphop och rock, innan han återgick till bildskapandet där han även jobbat med Street Art.

– Jag slutade på S:t Martins strax innan examen. Det kändes för låst för mig, saknade öppenhet nytänkande. Där jobbade jag med klassiskt måleri med van Gogh och Picasso som förebilder. Men jag ville gå vidare, ta in impulser och samhällssyttringar i både min musik och konst.

Fine Art, Comic Strips, multimedia och animationer i olika kombinationer…
Det behövs ett nytt sätt att jobba med Popkonst idag. Konsten skjuter sig själv i foten idag. Jag längtar efter ett generationsskifte inom konsten. Det känns för stelbent…

– Man måste våga ta risker som konstnärerna inom popkonsten i Berlin, säger Shaw och visar en av sina stora målningar i blandteknik, målat, klistrat och fotograferat på en screenplåt.

Den föreställer en oskuldsfull flicka som möter världen och upptäcker dess mörker. Intill hänger en Mickey Mouse med Jack Nicholssons ansikte. Längre in hittas George W. Busch i en mundering som för tanken till påven…
Det lär bli uppfriskande, ungt och livfullt på galleriet när årets förste utställare Shaw Petronio får allt på plats.
Tankeväckande och hoppfullt av en konstnär som söker sitt, följer sina ingivelser och vägrar följa strömmen.

Vernissage lördagen den 14 januari. Utställningen pågår t.o.m. den 10 februari.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Välmeriterad Trio ställer ut olika tekniker i Klippans konsthall

Klippan 161208
Det är en trio med vi-känsla och helhetstänkande som ställer ut på Klippans konsthall med vernissage den 10 december.
Bente Brosbøl Hansens keramik gör sällskap med Lars Petterssons smide i skön förening på podierna medan Eva Magnussons akvareller blickar gillande ned för en titt på golvets och podiernas rariteter.

Världens bästa vakter – träden – håller vakt i ett sagobetonat, förrädiskt idylliskt landskap.
Tittar man närmare på Eva Magnussons småländska landskap, där oskulden, skönheten och friden tar plats kan man hitta både flyktingbåtar, minor och ett olycksbådande oväder.

– Det finns inget paradis någonstans längre. När allt annat kraschar finns den livgivande naturen som tröst. Träden berättar. Men även de små oansenliga grödorna som bondbönor och broccolibåde övervakar och ger välbehövlig livskraft, säger Eva och visar på undersköna målningar där dessa små ynkliga grönsaker är på hedersplats och i jätteformat.

– De visar på växtkraft och styrka, är storslagna och viktiga. Här får de värdeperspektiv, något som också också den lilla människan borde få i dagens samhälle, säger Eva som låter naturen berätta om dagens samhälle.

Även Evas akvareller har en ovanlig lys- och växtkraft med fyllighet och täthet i balanserande akvarellbyggen med djup och perspektiv.

Lars Pettersson har arbetat med konstsmide sedan barnsben. Han använder sig av gamla stolta hantverkstraditioner, där järnet glödgas i ässjan och hamras ut. Svetsning är det en hederssak att utnyttja endast i nödfall. Hans konstsmide har väckt berättigad uppmärksamhet, inte bara härhemma utan även i Polen och Danmark.

– Järn är smidigt och går att forma och utveckla i det oändliga, säger Lars och visar på kluriga, fantasieggande skulpturer av två stolta mexikaner med hattarna stolt med sina typiska bredbrättade hattar elegant på skulten. Lika stolta är tranorna som sträcker sina långa, smala halsar högt i skyn. På väg… Två gestalter, som ser ut att vara mycket goda vänner står på ett podium i förtroligt samtal. Personligt formade ljusstakar där kallablommans blad är öppning och manschett för stearinljusen står i gott sällskap av Bente Brosbøl Hansens mindre vaser och askar. Några småfåglar i smide på vift har också hittat dit.

Så till denna remarkabla keramiker Bente Brosbøl Hansen som vunnit VM i drejning för nittonde gången i år – ett svårslaget rekord. På golvet i konsthallen står hennes stora urnor, in i minsta millimeter perfekta med dess grafiska, geometriska klassiska mönster, subtila färgnyanser och utsökta glasyrer. Det är lätt att stapla och snubbla över superlativen, när man ser Bentes pjäser som likaväl kan pryda ett antikt palats som hedersplats i villan.

– Jag jagar mönster, ofta arabiska. På semestrar i Italien kryper jag mest omkring på golven och jagar mönster, gärna tusenåriga, ler Bente som på sin fritid gärna jagar andra mönster, stickmönster, då hennes flinka fingrar inte ens kan vara stilla framför TV:n.

Det är med andra ord en välgjord, högkvalitativ utställning som väntar besökarna på Klippans konsthall med vernissage lördagen den 10 november. Utställningen pågår t.o.m. 15 januari 2017

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Stina Lindskog på Galleri Moment

Ängelholm 161208
– Jag vill beröra… Min utställning är som en bild av mig själv som pysslat mycket med mitt förflutna. Det är ett projekt som är hårddraget och noga utvalt. Minnesbilder från händelser, framför allt en stor förlust som påverkat mitt liv och måleri, flyter samman i dåtid och nutid i mina motiv. Människor inom alla kulturer har ju även ett arketypiskt gemensam minnesarkiv som ofta tar plats i mina bilder, medvetet eller omedvetet...  

Men måleriet är viktigare än tankebanorna i projektet. Ingen skall behöva tolka mina bilder. De skall upplevas.

– Jag har utgått från rummet och bildernas förhållande till varandra för att framhäva mina inre berättelser som jag formulerar i färg och form i stället för ord.

Det säger konstnär Stina Lindskog inför sin kommande utställning på Galleri Moment där hon ställer ut målningar och teckningar.
Titeln på utställningen ” How do you define understanding” säger sig Stina ha legat och grott länge och innan den kom på pränt. Eftertänksamhet och kraftfullhet präglar även hennes måleri i olja och äggoljetempera.

En gyllene gulbrun färg värmer och levandegör de ofta ensamma strama människor och figurer som tar plats innanför ramarna. De ser ut att ha sin hemvist i ett ökenlandskap men bilderna kan även ses som en symbol för en inre mental öken. Ökenrosor som bl.a. virvlar runt en liten ensam flicka med en mansdocka med svartmålat ansikte i famnen, stärker det intrycket. Flickan är sorgsen, saknar någon, troligen en fadersgestalt.
Den berör, ställer frågor – i likhet med Stina Lindskogs övriga produktion

– De med mörka ansikten symboliserar de döda. På ett familjefoto är de ju ofta med oss i våra tankar, tar plats i bilden även om de inte kan fångas av en kamera, säger Stina för övrigt själv aldrig använder kameran i sitt skapande.

Det är idéerna och visionerna som styr hennes arbetsprocess.
Stina Lindskog är utbildad på Forum i Malmö, Konsthögskolan Valand och Atelier 17 Paris. Ett tjugotal stipendier har det hunnit bli under hennes snart fyrtioåriga konstnärskarriär med täta utställningar runtom i Sverige. 

Stina Lindskogs ”How do you define understanding” har vernissage på Galleri Moment 10 december och pågår t.o.m. 7 januari 2017.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Paris, New York, London, Köpenhamn
och nu även Åstorp

Åstorp 161130
Från de eleganta gallerierna i hetluftens Paris, New York, London och Köpenhamn till Åstorps bibliotek…
Stefan MÅS Perssons konst som även fallit de internationella konstarenornas kräsna connaissörer i smaken, är inte lik någon annans. Den känns omöjlig att fånga in i något stilbegrepp.

Hans mångfacetterande urbana, vridna landskap med vindlande, svindlande staplar av byggnader, möjliga och omöjliga byggen, stabila eller kollapsfärdiga har en tredimensionell effekt och ett oväntat avskalat arkitekttänkande.
Människorna syns en och en uppe på tak eller nere på marken, aldrig tillsammans. Nära varandra men långtifrån varandra…
Men de har alltid tillgång till allt från rep till livbojar om de vill ta sig ur denna verklighet som är ändå vibrerar av ljus, hopp och framtidstro.

Det finns ingen dystopisk tanke i denna suveränt välbalanserade lek med former, perspektiv och skuggor, där humorn väntar runt hörnet. Harmoni i en möjlig eller omöjlig värld som borde vara kaos…
Den påtagliga skulpturala ”lura ögat” effekten i sina bilder förstärker Stefan gärna och effektfullt genom att skära ut eller ta bort partier på fiberplattan (MDF Hardboard), målad i akryl.

Halmstadbon Stefan Mås Persson eller Mats Åke Stefan som han är döpt till och vars initialer han tagit mellannamnet från, är glad att få gästa lilla Åstorp. Parallellt med Åstorpsutställningen har Stefan även en utställning på Galleri Lorentzon i Stockholm.

– Det är alltid kul att kolla orter man aldrig besökt, säger Stefan glatt medan han hänger några av sina få glasade konstverk på kortväggen. Motivet där är pigga fångar i kartonger – en liknelse svår att missa.
Jag är fascinerad av byggnader och lek med former. Arbetar alltid med i ultramarin och kadmiumorange som både kan komplettera och kontrastera. Jag gillar att mjuka upp former. Det finns inga matematiska beräkningar i mina byggen, vilket många tror, inga skisser. Jag vill överraska mig själv under arbetet.
Med hjälp av utsågade partier vill jag skapa dynamik i målningen, ge den en känsla av att sväva. Som små öar med luft och mellanrum att vandra runt i…

Dessa öar har eftertraktade Stefan Mås Persson själv tumlat runt i sedan han slog igenom vid sekelskiftet i Halmstad. Sedan dess har den verkliga världen legat öppen för att införliva hans egna urbana landskap på gallerier runtom i världen.

Stefan Mås Perssons utställning på Åstorps bibliotek har vernissage den 3 december och pågår t.o.m. den 6 januari 2017.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Ängelholm 161110
– Jag vill vara en del av det offentliga samtalet, där det laddade temat om vår gröna planets framtid har högsta prioritet.
Konstnären, konstpedagogen, föreläsaren och globetrotten Birgitta Godlund bjuder in till vernissage under den livgivande rubriken ”Welcome to greensome” på Galleri Moment. Vernissage lördagen den 12 november.
Med humor och distans – utan pekpinnar, vill  Birgitta Godlund med denna gröna, sköna utställning i bild, objekt och installationer ge besökarna en ingång i miljötänkande och skapa utrymme i ”mellanrummen” för tolkningar.

Skapa ett intresse för alla besökare att krypa in under ytan, kommunicera med connaissörer såväl som konstointresserade…  

Lätt ironiska titlar som ”Don´t stop”, ”Right of passage”, ”Looking deep” bidrar till att sätta fart på nyfikenheten i det levande gröna rummet. Jord, vatten, eld och luft samsas och tar plats i olika uttryck i en mycket väl genomtänkt utställning såväl estetiskt som innehållsmässigt med gröna förtecken.
Utställningen ”Welcome to greensome” har strategiskt placerade blickfång, stopp som får besökaren att gå närmare, stanna till.
De ljusa, luftiga textilerna med distanser till väggen för skuggeffekt, det välkomnande gröna och vita rummet som möter besökaren vid entrén…

En spännande vägg i underfundig blandteknik, uppbyggd av separata målade lådor, där Moder jord visar sig i olika skepnader och ett allseende öga, symboliskt sticker ut i den blanka, vackra fernissade helheten…

En pallkrage där bl.a. ett grönt grinande ansikte sticker upp…

En björkstam, där ett ansikte med självgod guldmask tar plats…

En önskebrunn…

Och vad döljer sig i de små provrören? Ishavets vatten?

Människogestalter i tunt, målat bomullstyg står på språng i hörnfönstret eller ligger avslappade i fåtöljerna.

– Jag har jobbat med miljötemat tidigare men inte genomfört det fullt ut. Uttrycket miljövän är ju fint men räcker inte, säger Birgitta som själv följt utsläpp bl.a. i Kambodja.

Birgitta Godlund, utbildad på Bukarest Konsthögskola och Konstfack har under tjugofem år arbetat som gränsöverskridande konstkonsulent, lärare och föreläsare. Hon har rest och verkat runtom världen och levt tio år i Östafrika.
Att dialog är vägen till sann kunskap har hon upplevt med alla sina sinnen.
Den visdomen praktiserar hon även i denna utställning.

”Welcome to greensome” har  vernissage på Galleri Moment lördag 12 november och pågår t.o.m. 4 december.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Åstorp 161020
Allas vår längtan efter att fånga ljuset i såväl sinne som omgivning har lett till en revival för glaskonsten alla kategorier. 
Glaskonstnären Joel Lundberg är en av ett dussintal i landet som yrkesmässigt arbetar med det gamla genuina hantverket med bly- numera tenninfattad glasteknik. Vi möter hans verk på dörrar, entréer, fönster och väggar både hos privatpersoner och i offentliga miljöer.

Med fördel används denna teknik sedan urminnes tider även i kyrkobyggnader.
Som inredningsdetalj och blickfång är den ofta oöverträffad med dess unika förmåga att skapa stämning, skönhet och låta ljusets lekar komma till sin rätt.
Lördagen den 22 oktober ställer Joel Lundberg ut på Åstorps bibliotek.

Det är en öppen, glad man med cowboyhatten på svaj vi möter i utställningstagen, snabb i repliken som den göteborgare han är.
Sedan elva år trivs han dock förträffligt i Hasslöv på andra sidan Hallandsåsen.
Joel bodde länge i USA, där han också utbildade sig i den blyinfattade glasteknikens omständliga, tidskrävande turer. Influenser från besök i indianreservat i Grand Canyon är tydliga i motiv och formspråk i vissa av hans stora skulpturer.

– Annars är det två riktningar som utmanar mig - det klassiska formspråket och jugendstilen. Jag arbetar med bränt färgat glas i otaliga nyanser, material som jag köper från Tyskland. Efter noggranna skisser, skär jag ut utvalda, passande bitar och färgkombinationer, löder och lägger pussel. Arbetet är enormt tidskrävande, det svåraste är att skära runda former. För att få perspektiv, kan jag göra vissa delar upphöjda på ena sidan och nedsänkta på en annan del, förklarar Joel och visar ett dekorfönster med ett vackert fågelmotiv, där perspektivet tar plats och förstärker fågelns rörelse.

Det är en mycket dekorativ utställning med stora variationer som Joel Lundberg skapat. De böljande mjuka, slingrande jugendmotiven får konkurrens av marina eller geometriska i de effektfulla konstfönstren och skulpturerna. Tärnor, måsar och skepp fastnar gärna i glaset.
Bland bruksföremålen som speglar, lyktor och utmärker sig kandelabrar i guldskimmer i kontrast till de andra verkens rena färgskala.

– Jag får ofta beställningar av inredningsarkitekter. Mitt största offentliga verk hittills är ett verk – ”Livets träd” som kan beskådas i entrén på Halmstads högskola. Många av mina verk har också sin plats i olika kyrkorum. Förr var det vanligt med fönster och dörrar eller detaljer i den här tekniken i hemmen.  Men fler och fler tycks ha upptäckt effekten med konstglas, att sätta dit ett fönster som inte finns eller var tänkt i inredningen.

Efter tjugo år med detta hantverk känner Joel Lundberg sig respekterad som konstnär fullt ut, har kommit med i Hallands konstrunda och har byggt upp en flitigt besökt studio på andra sidan Hallandsåsen – en plats där han inte lär sakna inspiration med dess rika natur och fågelliv.

Joel Lundbergs utställning med vernissage lördagen den 22 oktober pågår till den 18 november.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Magnarp/Vejbystrand 161007
Hon lever i de bästa av världar …Med ateljé i Kivik och franska  Collioure, känt som Frankrikes Skagen, lär inte universitetslektorn och konstnären Ulla Evers Larsson lida brist på lockande motiv och oslagbara ljusskiftningar.
Dofter från havet, ljudet från båtar och folkliv, ett spännande myller av historiens avtryck i arkitekturen, naturens flödande utbud…
Ulla fångar ljuset, går närgånget och lustfullt in i motiven, renodlar och tolkar sedan intrycken i tempera i lager på lager med spatlar, penslar, knivar eller trasor. 

Gunnel Olsson som var en lika skicklig livskonstnär som silversmed gick bort alldeles för tidigt i våras 2016. Dagarna innan bad hon galleristen och väninnan Solbritt Lång att ta hand om sitt livsverk.
Gunnel som var hushållslärare, hann göra en framgångsrik karriär som silverkonstnär med en mängd utställningar och medlemskap i NVSK rundan. Där hon var en av flera hundra utställare som sålde allra bäst. Hon hann också göra succé i USA året innan sin bortgång  på ”The gallery by the river”, belägen utanför Washington.
Hon ansåg själv att silversmide var en teknik som passade hennes temperament.  Hennes skapande var glädje och lust i ett formspråk som är strikt utan onödiga krusiduller.

– Jag får prova mig fram för att få silvret att uppföra sig som jag vill.

Så uttryckte hon själv processen dit.

– Hon var ytterst noga med att hennes smycken skulle passa ägaren i form, färg och karaktär samt inte minst ögonfärg. Det skulle spegla ägarens personlighet, berättar Solbritt Lång och låter oss njuta av Gunnels silversmycken med  infattningar i ädel, halvädelmetall, glasfusing eller rena silverskapelser.

Ett femtiotal formsköna smycken väntar besökarna. Utställningen på Galleri SolLång med Ulla Evers Larssons målningar och Gunnel Olssons silversmycken har vernissage lördagen den 8 oktober 14-18. Invigningstal av konstvetare Elsie Ekblom. Utställningen pågår t.o.m. den 30 oktober.

Ängelholm 160513
"Allt är bra nu", kallar konstnär Morgan Johansson den utställning som har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 maj.
Läggs betoningen på Nu blir titeln lika oberäknelig och spännande som akvarellen, den teknik Morgan Johansson använder.
Så vill han också gärna att vi tyder hans rubriksättning.

Ljus och skugga, olika dagrar…
Ljusets spel och lek som skapar oanade stämningar likt en glimt av evigheten är skickligt fångat.

– Det var en magisk värld i Jämtland, ett helt annat tempo.

Men Stockholm blev jag förälskad i med en gång, säger Mathias som även jobbat som lärare i storstaden under många år. Idag lever  han på sin konst.

– Det är min drömgrej. Jag har ställt ut ända sedan tonåren.

Varje morgon längtar jag efter staffliet, säger denne skogarnas son som har siktet inställt på New York framöver, om allt går i lås.

Utställningarna på Galleri Hultman/Konsthallen med Lena Nilebäck och Mathias Kärnlund med vernissage 7 maj pågår t.o.m. 8 juni

.
Lena Nilebäck, akvarell

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Spännande, bisarrt och lärorikt på
Galleri Moment

Ängelholm 160414
Vi hamnade mitt i en hängning…
När vi kikade in på Galleri Moment, kändes det som en absurd skräckvisit in i sjuttonhundratalets franska revolution.
Här flockades nämligen avhuggna manshuvuden på golvet, vissa pålade på rör – gudskelov var alla av keramik, lösa delar ur vägginstallationen ”What is life”. På golvet hittade vi konstnären själv – skulptrisen Anette Jonsson från Bromölla.

– Många av de verk jag skulpterar härrör från drömmar, något jag läst inom mytologin, filosofin eller vetenskap men även vissa är hämtade ur egna upplevelser. Ofta förändras de på vägen tills skulpturen är färdigställd. Tankebilder jag skulle sortera bort har jag sett närmare på och gett dem en fysisk kropp. Jag vill fånga tankar som annars bara far förbi, utforska nya vägar… När jag får en bild på hjärnan, tar jag alltid snabbt fram skissblocket för att få den att fastna. Det här verket kom från en dröm och visar kända vetenskapsmän plus en gud, Prometeus, berättade Anette och fortsatte:

– Jag drömde en dröm där min man stod på en väg, där en husgavel var täckt av rör i laxrosa och äckelgrönt. Bilden stannade kvar så länge att min man tyckte jag borde göra någonting av det. Så blev det. Här är resultatet, säger Anette och visar på ett annat verk av ett manshuvud, likt en grekisk gud kallat ”In hoc signo vinces”( I detta tecken skall jag segra).

Hans ihåliga huvud har försetts med ett inre ljus från glödlampa som bestrålar en liten ensam fågel. För övrigt var det tomt i denne vackre mans huvud, som liggande skjuter ut från väggen, med halsen, fastsatt i väggen.
Intill står en ensam flickskulptur ”Mary had a little lamb” med grekiska bokstäver på sockeln. En skulptur av Antonio av Padua som matar fiskar och ser ut att ha något viktigt att berätta för dem, lyser bredvid en skulptur av en stoisk lugn man ur vars axlar det växer ut kaktusliknade utväxter.

En vacker dam ligger på en hög schäslong och blickar nådigt och lojt ned på sina andra skulpturvänner. Karyatider bär upp korgar, likt kapitäl på kolonner.
Det är mycket klassiskt, filosofiskt och mytologiskt tänk i Anette Jonssons skulpturala värld, varav merparten av verken inte är bemålade. ibland exponeras de i svaga, milda toner, även om några få har stark kolorit för att förstärka det hon vill ha fram och berätta – för det vill hon.

– Formen är det viktigaste för mig. Färgen kan dra upp märksamheten från formen, förklarar Anette som strävar efter att få betraktaren in på nya tankebanor.  Jag vill föra en dialog. Jag vet oftast vad jag vill föra fram men det är inte alltid jag har koll. Ofta tar leran andra vägar än jag tänkt mig.

Men det bor nog en keramiker i mina händer. Det upptäckte jag redan som åttaåring när jag var med mamma på biblioteket och fick syn på en bok om arkeologi. Det är mammans fel eller tack vare mamma som jag blev skulptris.

Blickar man närmare, tar sig en grundligare titt på Anette Jonssons verk, hittar man i varje pjäs något oväntat, något som inte borde vara där eller som kanske har en annan dimension eller betydelse vi inte hann uppfatta men som får oss utforska vidare.

”Keramiska skulpturer” på Galleri Moment har vernissage
lördagen den 16 april och pågår t.o.m. 7 maj.

Hon fyller tomrummet och hittar
tecken på liv i tystnaden

Klippan 160331
– Jag vill fylla tomrummet. Hitta tecken på liv i tystnaden, bjuda in till ett rum att vandra i och uppleva något nytt, säger Christel Hansson och som ställer ut i Klippans konsthall med vernissage lördagen den 2 april.

Ängelholm 160310
De lever i samma färg- och formvärld, ser och upplever blom- och växtriket med samma par glasögon. Blomform, upprepningar och bokstav är gemensamma faktorer som går igen i deras verk, ibland lika till förväxling.
Under titeln ”Alla alla samma samma” ställer grafikern Lena Blohmé och textilkonstnären Ann Hammar ut på Galleri Moment. Det gemensamma mottot är att rummet i sig blir en homogen upplevelse.

Övre blomman Ann Hammar, nedre Lena Blohmé

Lena Blohmé

Ann Hammar

Lena Blohmé

Vernissage 20 februari. Utställningen pågår t.o.m. 10 april

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

André Prahs magnifika hästar har invaderat Höganäs museums konsthall

Höganäs 160219
När vindarna blåser allt brunare och de ungas ögon inte längre är känsliga för brunt behövs det lättförståeliga, åskådliga manifest mot krigets och våldets grymhet och mekanismer.
Spaltkilometer skrivs, målningar görs och objekt installeras för att få ämnet att fastna på näthinnan och känslorna att svalla.
Ett av de mest storartat illustrerade konstsprojekten kan nu ses på Höganäs Museum och konsthall – ett talande krigsmonument, skapat av André Prah.

André Prah, känd satirtecknare från dags- och månadspress, nationellt och internationellt, har invaderat hela den stora konsthallen med åttiosju individuellt skulpterade trähästar till minne av de hästar som fastnade i Ladogasjöns is 1941.
Ryssar och hästar omringades, skog eldhärjades. De vettskrämda hästarna tog sin tillflykt till sjön. Vissa ansatta av eld, andra nedtrampade eller sparkade klängde de sig på varandra i vattnet innan de lamslogs av kölden.

De frös fast med huvudena ovanför isen, hundratals eller fler….
Detta fasansfulla skräckscenario, hämtat ur krigskorrespondenten Malapartes bok Kaputt, tydliggör krigets lidande för människor och djur, i Andrés version på ett slående empatiskt sätt.
Krigets verkningar – krossade liv och kroppar, vanmakten, det meningslösa, bestiala går rakt in i själen, blir nära och aktuellt vid åsynen av och beröringen med de skadade, vridna och krossade djurkropparna, skulpterade i meterhög storlek.
Det släta, slipade virket i hästkropparna har havet grävt fram och sedan lyfts, hämtats i rötter och stammar från stränder på Österlen. Sedan har borrar och skruvdragare gjort sitt av denne hängivne konstnär som nu på senare år funnit en ny dimension i sitt skapande.
Det är ett tydligt, berättande mastodontverk, där alla hästskulpturer även efter döden ser ut att behålla sin individualitet.

Hästarna har namn – André pratar med dem på ryska...
– Jo, de har namn. Jag brukar prat med dem på ryska, skämtar André som har flera hundra stora hästskulpturer till hemma i den trelängade gården i Höör – i vardagsrum och stall.

– Det här det roligaste jag har gjort. Den sensuella beröringen, växa med fingrarna, se och bygga…

Det skall inte behövas några förklaringar. Flytten från storsta´n har betytt mycket positivt för mig, både jobbmässigt och privat. Vår länga från 1657 med vasstak måste ju fyllas med idéer och prylar. Det måste hända något, säger André, född i Slovenien 1941, hemmahörande i Sverige tre år senare.
Som världskrigsbarn och son till en far som var officer i den jugoslaviska armén, har han sedan barnsben fått höra fasansfulla historier om krigets härjningar.

Det konstnärliga intresset och skapandet kom från mödernet, medan faderns krigsupplevelser fått honom att utveckla andra sidor av sitt framgångsrika tecknande i bl.a. Sv. Dagbladet, Expressen, Village Voice och New York Times och porträtterande av bl. a. Nobelpristagare i litteratur.
André Prah fortsätter på sin inslagna spikraka linje med krigstemata.

– Jag önskar att jag kunde vaccinera mot de bruna vindarna som blåser över världen, säger André som närmast kommer att fullfölja sitt arbete med den polskjudiska läkaren Janusz Korczaks berättelse och promenad med 200 barn till järnvägsstationen i Warszawas ghetto och förintelsen Treblinka.

Därnäst är det Raoul Wallenbergs tur….

– Hästarna, Janusz Korczak och Wallenberg är mina hjältar!

Vernissage 20 februari. Utställningen pågår t.o.m. 10 april

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Vem bestämmer gränserna när allt egentligen hänger samman?

Båstad 160212
Murar byggs för världens folk på flykt. Murar reses stadigt med mångtusende års erfarenhet - mellan rik och låg, man och kvinna, nationer, raser, religioner…
Konstens oändliga, mångfacetterade uttryck i musik, teater, litteratur, bildkonst, arkitektur, är bara en av oändligt många små dörröppnare för en gränslös kommunikation mellan nationer och människor. Med dess vidöppna, välkomnande grindar till jorden och dess varelser i ett svindlande kosmos är den goda konsten ett språk alla kan förstå, beröras av och känna gemenskap med. T.o.m. i en värld full av kaos, även om den är granne med Gud…
Konstformernas olika yttringar och uttryck fungerar ofta i ren symbios – ett släktskap som befruktar varandra, vilket fler och fler konstutövare insett.

På Bibilioteksgalleriet i Båstad ställer den internationella bildkonstnären, skulptrisen, glaskonstnären Dagmar Glemme ut sina senaste konstverk, hämtade från hennes eget Art Center i Hasslarp.
Även på denna vernissage den 13 februari, tar hon med sig sin kompanjon och inspiratör sedan många år – den klassiska pianisten Carl Petersson.

Där Dagmar Glemme ser former, rytmer, ansikten i musiken, färgsätter toner ger hennes bildskapande näring och inspiration till Peterssons eget musikutövande. Ett Win-Winkoncept för båda partner samt inte minst publik och besökare. Ett bildspel och en konsert i den intilliggande konsertsalen utlovas på vernissagedagen.

Inne i Båstads biblioteksgalleriet råder ett bedövande kraftfält av sjudande, livskraftig kreativitet med andlig laddning.
Dagmars kända inre resor genom kosmos, himlar och planeter, där mytologiska varelser och gudar flyger fritt bland bevingade djur i en förtrollande, gränslös och symbolfylld värld bortom tingens ordning, breder lekfullt ut sig i galleriet.
Denna utställning bjuder på de senaste ur Dagmars produktion – där glaskonsten mer och mer tar över de färgstarka målningarna på bananblad eller handgjort papper.
Dagmars unika överjordiska uttryck, där Ariels lätta fläkt alltid anas, görs sig i mitt tycke, allra bäst i glaskonsten.

De klassiska profilerna och vinrankan som bildar en helhet i en utsökt Graalvas… Eller det allra senaste, droppformade vridna skulpturer med olika innehåll… Ett förbjudet glasäpple i grönt ligger också och väntar på att tuggas eller köpas.
Glaskonsten svävar, lyfter och når den till synes andliga dimension som alltid tar ett djupt andetag i hennes väggmålningar, där noter, G-klavar och basfiol tar allt större plats.

Denna lätthet syns också i hennes akvareller – en teknik som hon tidigare anammat och nu tagit upp igen. Den runda formen och spiralen återkommer inte bara i glas- och keramikfat och i en stor väggmålning.
Ett läckert bord, där Dagmars målning lyser under den runda glasskivan är ett konstverk och en möbel i ett.

Utställningen är en upplevelse i sig – i likhet med Dagmars eget Art Center och dess trädgård med jättelika stenfigurer.
Sådana har hon förövrigt i överdåd på en egen gata i tyska Uelzen, där hon permanent har installerat tjugoen stora egna stenskulpturer samt ett två våningar hög adventskalender i rådhusets fönster.

Även i FN huset tronar ett verk av Dagmar Glemme som snart skall ut och resa i stora världen igen, denna gång till en kyrka i Martinique, som hon på uppdrag målat fyra verk till.

Världen är stor men kosmos är större…

Utställningen pågår 13 februari – 9 mars

©BMZ.se • Citera os gärna men ange källan

Surrealistiska gouacher och frodigt kraftfulla torrpasteller på Tomarps kungsgård

Kvidinge 160212
Det känns som om våren gjorde en försiktig liten trevare, när Tomarps kungsgård slog upp portarna för vårsäsongen. En yster get och kacklande gäss välkomnade i parken.
Därinne spann katten Alice förnöjt i fönstersmygen, till synes lycklig över den nyhängda konstverken, som nu fyller vinklar och vrår på kungsgården.
Två välmeriterade konstnärer med  många decenniers yrkeskunskap skapar nytt, hoppfullt liv på de anrika väggarna: Åsa Raab med torrpastell och teckning och Kerstin Lieberath med målningar.

Kerstin Lieberaths surrealistiska gouacher kan knappast lämna någon oberörd. Hennes bildspråk, där det subtila, spröda uttrycket samsas med det absurda har ett alldeles eget signum. Det är drömsk värld med dolda symboler, där allt kan hända.

– En ensam kvinna i en stol bland björkar i sträng vinterkyla…
En pudel i soffan mellan två konverserande män med en tavla ovanför, där fågelns vingar flyger ut ur ramen…
En kvinna med en flådd hare hängande vid skötet, likt en förlossning…
Två kvinnor med dockor av skelett…
Eller varför inte pälsar och ägg i stillben?

Det är ett intelligent tankeväckande måleri som ger lika många glada skratt som skrämselhicka inför dess suggestiva verkan.

Kerstin Lieberath och Åsa Raab har vartannat eget konstrum på Kungsgården. Det vackraste, gula rummet, där de gamla friserna med de klassiska vinrankorna har återskapats, tillägnas Åsa Raab. Ett perfekt val som lyfter hennes varma, lysande kolorit i torrpastell…

Rummet fylls av värme och ljus. Med Åsa Raabs över halvsekellånga kärlek till torrpastellen, skapar hon med sin stora kunskap och  genuina begåvning en välbehövlig nyrenässans  för pastellen. Det är en teknik som alltför få konstnärer använder och behärskar men som är mycket effektfull i rätta händer likt Åsas.
Redan som barn i en småskollärarfamilj med närhet till kritor och griffeltavla, fastnade Åsa Raab för kritan, tog den till sitt hjärta som sitt specialverktyg.
Den kärleken höll i sig även på Konsthögskolan under femtiotalet och fortsätter så än i dag.
Frodigt, kraftfullt och med ett exakt motivval…
Rätta proportioner och ett begränsat motivval är grogrunden i hennes långa konstnärskap. Spänningar och rytm ett annat… Allt detta återfinns i hennes mjuka stilleben med naturligt flyt och kraft i en varm, lysande färgsättning. Det absurda eller oväntade tittar i likhet med Lieberath gärna fram i den välbalanserade idyllen.

En kasperdocka uppe i ett hörn som kommunicerar med en katt är ett motiv som sticker ut.
Ett annat är en käpp, där en ål fångar en fisk. Ovanpå ligger en karaffplopp.
Så visst finns det likheter mellan dessa båda utställare för den som tar sig en närmare titt på dessa kvinnliga konstnärers rika konstnärliga utbud.
Det verk av Åsa som var lättast att som en fura att falla för, var ett träd med ett fantastiskt levande myller av grenverk. Det konstverket visade sig tillhöra hennes allra senaste – Båda kvinnorna är utmärkta exempel på konstnärskap i ständig utveckling.

Åsas tecknade, uttrycksfulla porträttsamling i korridoren kompletterar det breda, mångsidiga uttrycket i Kerstin Lieberaths och Åsa Raabs utställning med vernissage lördagen den 13 februari.

Utställningen pågår t.o.m. den 3 april.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Parabeln om två djur –
Peter Wallström på Galleri Moment

Ängelholm 160211
Det är öppna, ödsliga landskap med enstaka scenplatser som möter betraktaren på Galleri Moment med vernissage den 13 februri.
Konstnären Peter Wallströms utställning ”Parabeln om två djur” har en säreget kraftfält som berör och ställer frågor.  Människorna i hans målningar i hans utopiska landskap där noshörning eller elefanter tar plats, är oftast bortvända med kroppshållningar som ger ett vilset och ensamt uttryck. De söker varken betraktaren eller gemenskap. Är de utslängda i en okänd värld, drömmer de eller är det glömda minnesbanker eller…

Det sökande uttrycket ”Vadan och varthän” anas och viskas.
Målningarna väcker frågor men svaret ligger främst hos den enskilde betraktaren även om konstnärens grundtanke i denna utställning är klar.
Det var ett grafiskt blad av Dürer med motiv av en noshörning efter hörsägen som gav inspiration och upprinnelsen till temat i utställningen.
Vi träffar Peter för en kort pratstund under upphängningsbestyren.

– Tanken är att placera noshörningen och elefanten i främmande miljöer som att någon föreställer sig djuren efter deras utrotning.

Ämnet ju högst aktuellt idag med den skoningslösa utrotning som pågår.
Eller man kan se målningarna som museala uppbyggda scenerier som många gånger måste revideras när det dyker upp nya rön eller information, säger Peter och visar en av sina målningar i blandteknik med en spännande struktur.

– Jag applicerar färgerna i olika lager – akryl, olja eller collage, klistrar gärna in en figur i ett senare stadium. Det är delar som flyter i varandra. Baksidan av målarduken grundar jag med akrylfärg för att få fram en råare struktur. Fluoriscerande färger använder jag för att lyfta vissa delar.

Peter Wallström kommer att ha ljudeffekter för att tillföra en extra dimension i sin utställning ”Parabeln om två djur”. 
Utställningen pågår 13 februari – 5 mars

Akvareller – lätta som fågelfjädrar visas i Klippans konsthall

Klippan 160119
Det finns en lätthet lik fåglarnas egna vingslag i Peter Nilssons akvareller som ställs ut i Klippans konsthall med vernissage lördagen den 23 januari.
Peter själv är inte närvarande den dagen.
Det är en konstnär, alltid på språng för att spana in natur- och fågelvärlden, hemma på Öland eller runtom i all världens delar och hörn. Närmast är det Costa Rica som hägrar för naturmålaren, fältbiologen och fågelskådaren Peter Nilsson.

Fågelsläktet har han aldrig tröttnat på. Tvärtom har det accelererat sedan han redan som elvaåring gick med i Fältbiologerna hemma i barndomens Hultsfred.
I dag är det Ölands natur och strandängar Ölandsbon Peter Nilsson som med kamera och skissblock nyfiket rekognoserar Världsarvets landskap och fågelliv.

Runt stugknuten häckar bl.a. rödspov, strandpipare, skärfläcka och ängshök, motiv som sedan återfinns, ibland i en annan men för fågelarten naturlig miljö, i hans akvareller. Peter är en driven akvarellist, efter nära fyrtio år med den tekniken som ligger honom närmast hjärtat.
Flytet, lystern och ljuset i akvarellbehandlingen lyfter effektivt de bevingades särarter och levandegörs i en ljus, lättsam bildväv.
Peter Nilsson, som är utbildad bildlärare, utsågs till Årets Fågelmålare 1990.
Hans fågelmotiv föll även prominenta, internationella Birds in Art i Wiscosin i smaken, då de köpt verk av honom.

– Det känns hedervärt. Ugglor och vadare är mina favoriter bland fåglarna, Brusewitz bland målarna, säger Peter och visar på en kartong stämningsfulla landskapsbilder som han skall hänga på ena väggen.

Där räcker naturens skönhet och den balanserade kompositionen långt – även utan fåglar. På ett bord intill ligger ett femhundrasidigt verk, ”Ölands fåglar” sammansatt av Per Johansson och med illustrationer av Peter Nilsson till påseende och försäljning.

– Jag har gott om illustrationsuppdrag till tidningar och böcker i resereportage och artiklar bl.a. till ”Vår fågelvärld”.

Peter Nilssons utställning med vernissage den 23 januari pågår t.o.m. den 28 februari. Den dagen finns Peter på plats för att berätta om sitt konstnärskap som kompensation för sin frånvaro vernissagedagen.

Henrik Stenbergs egensinniga, skruvade bildvärld på Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 160119
Det lär bli mycket folk, verkliga eller fiktiva i Konsthallen på Åstorps bibliotek den närmsta tiden. Även en Havsbiskop en har hittat hit till konstnären Henrik Stenbergs egensinnade, skruvade bildvärld, där fenomen, epoker och livsstilar synliggörs och får fokus. Oftast arbetar han med teman ända sedan studietiden.
I sin Master examen från Konstfack jobbade Henrik under temat olika epoker med utgångspunkt från de klassiska mästarna, tydliggjorde och lyfte fram stilarna på sitt eget surrealistiska sätt.

På denna utställning som är helt ny sätter Henrik Stenberg namnet ”Salong” – rätt och slätt. Ena långväggen i konsthallen är befolkad av människor, samlade i grupp, stationerade i fyra dominerande stora surrealistiska akrylmålningar. När, var, hur och varför är inte förutbestämt. Det är igenkännbara karaktärer som är inklämda tillsammans utan egentligt sammanhang, en företeelse som i sig skapar spänning. Ingenting är glasklart. Miljöerna i de fyra målningarna som kan ses var för sig är däremot identiska med sin sparsmakade panelarkitektur.
Vad som påtagligt skiljer dem åt – förutom antalet människor och personnagets karaktärer, är färg- och ljussättningens påverkan som stämningsskapare. Det melankoliska lila, det tyngre och tätare gröna, det luftiga blå eller livgivande, upplyftande gult i samma miljö med lampa i taket fungerar som olika stämningsbärare i helheten.
Miljöns färgsättning och ljusets påverkan syns gå in i gruppens olika individualistiska sinnen och påverkar känslolägena hos de grovt mejslade karaktärerna. Jobbigt, trevligt, mysigt eller på trängande…
Det är ett färgstarkt måleri, grovt, överdrivet mejslat a la serieteckning och med humorn som ständig, välvillig vapenbroder.

– Jag vill hålla allt öppet, bli överraskad själv av slutresultatet, även om jag vet att temat håller. I mitt fall stämmer den gamla tesen om att resan är målet. Mitt historieintresse är stort, vilket kan ses på teckningarna härintill, varav en senare är tillkommit som målning. Jag kallar den ”Kaptenens vision”. Den bygger på en reseskildring från femton-, sextonhundratalet. Teckningarna här är barockfantasier, säger Henrik och visar sina detaljrika med havsvidunder i en upp och nervänd värld, belamrad med roliga, udda existenser som kastratsångare, en liten observer i ett hörn och skepp med förlagor från gamla kartor.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Tankeväckande, livgivande och färgstark
utställning på Galleri Moment

Ängelholm 160114
Det är underbar, fantasifull och färgstark egen planet med träff- och formsäkra, gärna poetiska, kluriga och fantasifulla symboler som inom kort visas på Galleri Moment.

Karin Håkanssons konst genomströmmas av en sprakande, obetingad livslust och humor. Livsfilosofiska funderingar, där allvaret andas i hörnen och åskådliggörs i såväl skulpturer som objekt och målningar.

I en signifikativ skulptur syns livet bara gunga på i ett flöde av oavbruten livsenergi. En evig balansakt…
Som i en spiral där den lille börjar skolan, klättar eller gungar vidare till jobb och måsten och åter måsten. Spiralen blir allt högre tills det nalkas afton för evigt och den stackars människans sista undran blir: Vad det inte mer än så här?
”Ensam i bräcklig farkost” eller ”Quo vadis? är ett av några av många poem som Karin associerar till i de konstverk, där hon berör den frågeställningen.
Den lilla apan undrar inte. Det gör inte heller de originella, uttrycksfulla katterna, fåglarna, kaninerna eller hönsen som befolkar Håkanssons värld, i mellanrummet mellan dikt och verklighet. Djuren lägger större vikt vid varandra.

– Människan står ensam på jorden med hjärtat genomborrat av en solstråle och plötsligt är det afton, säger Karin och visar oss en solvagn - en hyllning till solen.

Runda, ofta livgivande röda formationer dominerar i akryl och temperamålningar som symboler för hopp och möjligheter. Budbäraren och rödhaken Sture tittar ofta fram mellan sagolika fjärilar i en gnistrande livfull värld, full av tecken.
Allt levande har samma värde i Karins egen världsbild.

I objekt och skulpturer används bl.a. fernissa, lera, betong, gips och armeringsjärn. Materialmässigt gör nämligen Karin som Kajsa Warg – tager vad hon hafver, mixar, blandar eller varför inte målar över.
Allt från bladguld hon av en slump hittat i en gammal låda, till en ram som tillhört Stellan Mörner och vidare till navkapslar…
Nyfikenheten och hängivenheten till skapandeprocessen kan ta sig förunderliga vägar hos denna intensiva konstnär.

– De här tre skulpturerna är gjorda av navkapslar och visar kvinnors styrka. På hennes huvud vilar herraväldet, säger Karin spjuveraktigt, när vi närmar oss en stor triptyk. Den är inspirerad av en femtonhundratalsmålning med motiv av en drottning, en bondkvinna och kvinna som sedan brändes på bål.

Ett stycke kvinnohistoria även här… Aktuella ämnen som berör bl.a. vulkanutbrott på Island och Parisdåden syns i några av hennes verk bland hennes underfundiga, levande skulpturer och högst dekorativa målningar.

Karin Håkansssons utställning har vernissage lördagen den 16 januari och pågår t.o.m. den 6 februari.

Ängelholm 151210
Skönhet och behag…
Det är eviga epitet som redan gamle skalden Kjellgren deklarerade i sin ”Den nya skapelsen”.
Konstnären Gunilla Möllers balanserade bildbyggen i färg och form rymmer också alltid dessa två komponenter.
Tilltalande förpackning med spännande innehåll…

Gunilla Möllers egna nya skapelser i akvarell, grafik eller collage visas nu på Galleri Moment med vernissage lördagen den 12 december. Ögat fångas direkt genom det estetiskt tilltalande uttrycket.
Sedan tar nyfikenheten över för närmare betraktelser av tankebanor, innehåll och temata i Gunilla Möllers säkra, kontrollerade måleri eller grafik.
Dåtid och nutid vävs samman i en serie digitalgrafiska blad, där  femhundraåriga illustrationer i historia och arkitektur från två bokverk kombineras med egna foton och bilder under temat ”Synvillor”.

Husdröm eller kråkslott…
Vart är vi på väg? Har vi lärt oss av historien?

– Jag har ärvt två bokverk ”Fyra böcker om arkitekturen” av Andrea Palladio och Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus. Det lockade mig att göra något eget, kombinera med egna nutidsbilder, illustrationer och foton. För att förverkliga mina idéer tvingades jag ”kill my darlings” - dvs  den grafiska metod med fotopolymer som jag använt under alla år. I denna serie använder jag digitala utskrifter på präglat papper för att tillföra det jag vill, säger Gunilla som är utbildad konstvetenskapare och inredningsarkitekt innan bildskapandet tog över för många år sedan md akvarellen i fokus.

Gunilla tröttnar aldrig på akvarellens oberäknelighet, gillar att tämja och utforska den. I en serie akvareller anas en ödesmättad undergångsstämning, oro i leden hos de till synes harmoniska folkgrupper som stilrent och nästan arkaiskt tar plats i motiven med plats för öppningar och utgångar. Det finns inga döda ytor i Gunillas akvareller. I denna serie är ytan aktiverad med lekfulla ristningar och cirklar för att åskådliggöra underliggande orosmoment.

Ja, vart är vi på väg? Samma fråga som vid de grafiska bilderna uppstår här men det ljusa hoppfulla inför framtiden anas mellan bildytorna. Andra akvareller som visas i galleriet är  bl.a. det skånska landskapet i Gunillas egen tappning, där olika ytor i färg och form möter varandra.

– Det var stor skillnad att flytta från Bohuslän till detta skånska landskap med den svarta jorden och höga träden. Det är där jag hämtar min inspiration och idéer. Jag gillar att arbeta med svåra tekniker. Det är en avvägning, vilken teknik som passar bäst till det jag vill få fram. Man får tänka om. Det krävs omsorg, men föder oavbrutet nya tankebanor, säger Gunilla som är medlem  i såväl KRO som BUS och Konstrundan i Nordvästra Skåne.

© Bmz.se • Citera oss gärna men ange källan

Gunilla Möllers utställning med vernissage lördagen den12 december
kl.11.00 pågår t.o.m. den 9 januari 2016.

Åstorp 151125
Konstglas förför och berör med nästintill magisk, sensuell attraktionskraft.
Det gäller både betraktaren och den konstnärlige utövaren.
– Ibland är jag som i en bubbla en viss tid. När allting glöder, måste man vara fokuserad, säger glaskonstnären Richard Rackham som ställer ut tillsammans med Katarina Torstensson på Åstorps biblioteks konsthall med vernissage den 29 november.

Stämningsfulla konstglas i stora rundade formationer, där fiktiva landskap anas och fångas, upptar stolt vissa delar av galleriet medan bruksglas i tuff, lekfull design paraderar på den andra sidan.

Liv, rörelse, speglingar…
Richard Rackham blåser inga lätta bubblor i sitt tidsödande, ofta experimentella egna bubbleroom.  I över trettio år har han jobbat med konstglas.

– De första sex åren blev det mycket trial and error. Allt måste få ta tid, säger Richard som är utbildad konstnär på West Surrey College of Art & Design i England.

I Sverige blev det sedan studier på bl.a. Orrefors Glasskola under några år.
Med två yrken i ett – utbildad konstnär och blåsare, startade han sedan eget 1982 – Eldoluft glasstudio i Båstad.
Som alla andra konsthantverkare måste  han ta hänsyn till funktionen och hitta balansen mellan funktion och estetik när han jobbar med bruksglas. Det skall kännas rätt i handen...
I konstglaset kan han skapa mera fritt och fokusera mer på det sensoriska.
Richard  är en sökare som söker nya metoder och tekniker. En av dem är ”Graal alla prima” en egen teknik som han använt i sina objekt med motiv av abstrakta landskap.

– Färg är för mig mycket känsloladdat och symboliskt Normalt sett innebär ju Graal metoden att man lägger färger i olika lager för att sedan slipa, gravera eller dekorera. Alla Prima betyder att jag innan glaset skyls ned, arbetat i den varma massan med de olika skikten för rörelse, mönster och bilder. Vått i vått tonar de sig in i varandra som vid akvarellmåleri. Det blir mer dynamiskt när glasets rörelse själv får bestämma slutresultatet, säger Richard och visar en bruksglaskollektion i tunt frihandsglas kallat wet and crazy.

Annat bruksglas är Luxuous, glas med färg i botten som syns flyta upp när man fyller det.

Katarina Thorstensson
På andra långväggen i galleriet glittrar Katarina Torstenssons handgjorda, spännande smycken i glas.
Katarina som har en Bachelor of fine Art from Design Institute of San Diego, även är utbildad i glasdesign i USA. Därutöver har hon varit lärling på hos Richard på Eldoluft. Idag är hon sin egn på Glass jewllery i Båstad, där hon arbetar i en teknik kallad ”Lamp Working”.

– Mitt råmaterial är glastänger som jag värmer på brännare för vidare hantering in i kylugn. Jag utgår alltså från det hårda materialet – tvärtom mot annan glashantering. Det ger större precision, när man arbetar  med små objekt. Vissa sandblästrar jag, säger Katarina och visar en hel familj av pyttesmå, dekorativa sandblästrade fåglar.

Hela kollektioner med formsäkra, lockande halsband, örhängen i silver kedjor eller annat material väntar intill. Roliga toppiga glas i färger pryder ringar, infattade i silver. Skickligt skulpterade indianhuvuden i glas hänger i kedjor, alla med personliga uttryck.

– De reflekteras fint i ljuset, lovar Katarina.

Utställningen med Richard Rckham och Katarina Thorstensson har vernissage lördagen den 28 november - 4 januari.

Ljuvliga färgmöten med hunden i fokus

Ängelholm 151113
Skickliga pedagoger kan få de mest styvnackade på fall.
Så också för konstnären Magdalena Malmvall-Nisses som ställer ut på Galleri Moment den 14 november – en utställning med hunden som huvudrollsinnehavare alla kategorier och med koloriten lika flödande som akvarellen.

Det är ljuvliga färgmöten där färgerna skapar hundens former, oftast bara anade. Varje hunds utseende, uttryck, form, rörelser och personlighet tolkas i till synes svepande, enkla men professionellt medvetna penseldrag.
Färgen går här före formen i ett mycket drivet akvarellmåleri som ser förrädiskt lätt ut, vilket ofta är ett signum på ett högt kvalitetsmärke.
Vissa av porträtten har ytterligare en spännande dimension. De lurar ögat och det händer att betraktaren inte upptäcker hunden förrän efter tredje fjärde titten.
Det är innerliga och kärleksfulla tolkningar av varje hunds personlighet och väsen som visas, fyllda av humor  och livsglädje.

– Akvarellist, Gud så tråkigt! Petigt och omständligt! Så inkrökt var min uppfattning om akvarellmåleri, innan jag fick Lars Eje Larsson som pedagog för ca femton år sedan, säger Magdalena som är grafiker i grunden men även jobbat med övriga sedvanliga målartekniker under många år. Jag blev heltänd, är så än idag, tröttnar aldrig på akvarellens utmaningar, möjligheter och dess fascinerande oberäknelighet. Först på senare år nu har jag hittat olika redskap att tämja teknikens utmaningar med. Jag kan känna redan i penseln vart det barkar hän, uppfatta vilka former som ligger bredvid varandra, hejda förlopp med hårfön och duscha med sprayflaska vid behov, berättar Magdalena med två av sina älskade trotjänare till hundar med sig.

Hon slår två flugor i en smäll i sitt skapande – passionen för akvarellen och passionen för hundar.
Genombrottet. kom med boken ”Lättuggat” 2002 – en bok för alla som gillar hundar, där Magdalena står för illustrationerna.
Sedan dess har hennes cv fyllts med utställningar, separat- och samlings samt medlemskap i KRO, BUS och NVSK – Konstrundan i NV-Skåne.

De ger så mycket glädje och skapar så mycket känslor.

Idag när jag lyssnande på de nattsvarta nyheterna, tänkte jag spontant ”Det är tur att jag har min hund”, ler Magdalena och berättar att det kommer att bli tillökning i galleriet av valpar till vernissagen – dvs miniatyrporträtt av hundar.

Utställningen på Galleri Moment med vernissage den 14 november och pågår t.o.m. den 5 december.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Inga Björstedt först ut på "Konsten" – Hbg. Konstförenings första egna galleri

Helsingborg 141106
Konsten heter den rätt och slätt – sta´ns allra färskade konstarena, belägen uppe på Kopparmöllegränd i Helsingborg.
Det är Helsingborgs konstförenings första egna galleri.
Den 7 november får den sin första separatutställare – textilaren, tecknaren, scenografen och målaren Inga Björstedt.
Hon bjuder generöst på fragment och minnen ur sin livsresa, berättande i ett trettiotal temperamålningar och i delmoment av en tio meter lång teckning.

Utställningen ”Hommage à Maman” är tillägnad hennes mamma som dog när Inga bara var en månad gammal.
Vem vill inte berätta för sin mamma om sina upplevelser, varhelst hon än befinner sig? Det vill Inga också.
Likt det lilla barnet berättar Inga Björstedt med bilden som språkrör och åskådliggör små och viktiga händelser som kvarstått och ristat sig in i minnets kringelkrokiga gömmen.
Där tycks barnet inom henne ta plats och utrymme och får sedan blomma ut i uttrycksformer, liknande barnets eget.

Bakom det hoppfulla, livgivande och humoristiska allvaret i målningarna lurar allvaret och traumatiska händelser i Inga Björstedts liv. – Ett liv som började i Japan och som vid sexårs ålder fick fotfäste i Sverige.
Argt inristade linjer anas i de mycket dekorativa, koloristiska sagobetonade motiven, där det vita ljuset ger hopp och förtröstan.

Det sjuder och vibrerar av gnistrande färgexplosioner, vars magi lyfter de stiliserade konkreta, enkla motivens berättelser och underliggande kraftfält. Spretigt, skickligt linjespel skapar ytterligare en dimension i den till synes enkla helheten.

Ingas mångsidighet som konstnär är slående
– Teckningen ligger mig alltid nära. Där måste man vara ärlig och inte förföra som i textilen som jag ofta har totalt fokus på.
Tempera är den målarteknik som passar mig bäst. Den måste torka mellan lagren, aldrig blanda pigmenten. Täckande eller genomskinligt… Du kan välja.
Däri ligger en frihet som jag uppskattar. Frihet kan man aldrig få utan att hantverket sitter i ryggraden. Det är kunskapen som den konstnärliga friheten alltid bygger på. Den skall bara användas, inte behöva tänkas på, säger Inga och berättar sedan om ”tänket” i de målningar hon ställer ut på Konsten.

– Du ser fyra bett här plus en grej till… Den illustrerar ett hundbett i Aristo. Överlag har hundarna betytt mycket för mig. Här hittar du en hund som jag älskade och dog av råttbett. Uppe i det blå hittar du en annan hund, lycklig på ett moln. Sjöresan från Japan är en milstolpe som jag ofta kommer tillbaka till. I den här målningen slänger jag min celluloiddocka i havet. Jag blev arg för hennes hopväxta ben. Det finns en viss aggressivitet i mitt bildspråk. Det är inte alltid så snällt som det kan tyckas!

Inga Björstedt är väl meriterad med representation på Nationalmuseum och Teckningsmuséet och med konstverk köpta av bl.a. Statens Konstråd och Region Skåne. Och så naturligtvis en mängd utställningar under åren bl.a. som Artiste au Residence i Antibes.
Men nu är det Konsten i Helsingborg som gäller med vernissage lördagen den 7 november.

– En vernissage som lär ske med buller och bång klockan 13 00-17.00 enligt Helsingborgs Konstförening…

Kopparmöllegatan 14 C, Kopparmölletorget är adressen… Utställningen pågår t.o.m. 29 november

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Han vill sätta fart på fantasin och
skapa nyfikenhet

Åstorp 151021
– Jag vill skapa skönhet och förmedla den till betraktaren, dela med mig av mina intryck i naturen och dess magiska påverkan.
Det jag känner i hjärtat vill jag lämna vidare. I mina målningar vill jag tillägga en dimension.
Precis som man kan läsa mellan raderna ,vill jag att man skall kunna läsa mellan mina penseldrag.
Sätta fart på fantasin, skapa nyfikenhet om vad som kan döljas bakom kröken…

Ljus och det varde ljus...

Klippan 151015
Ljuskällor är i sig skickliga förvandlingskonstnärer.
Utmanas dem sedan i välutbildade, hängivna konstnärers/designers händer och får nya skepnader, i material, färger och former skapas nya illusioner.
Vad är det vi ser? Ljuger ögat eller är det en tredimensionell ljusskulptur vi ser intill de geometriska ljusformationerna? Och vad är det för folk som syns i de pastosa, milt skimrande målningarna?
Det är en fascinerande upplevelse i ljusets tecken som visas av konstnär och designern Fredrik Vestergård på Klippans Konsthall.

Med ljusinstallationer och oljemålningar som befruktar varandra och skapar han en helhet, där mycket inte är vad det synes vara.
Det är "trompe l´aeil" fenomen, slutna eller öppna formationer, ibland nästintill s.k. omöjliga  geometriska figurer i en avancerad, professionellt lek.
Varje ljusinstallationsobjekt kan solitärt förändra ett rum, korridor eller fasad. 
Det har de också gjort på vårdinrättningar, skolor och kyrkorum runtom i landet för ljusskapelserna av Led-ljustrådar är främst tänkta för offentlig utsmyckning medan Fredriks målningar ofta hamnar hos privatpersoner.

– Jag vill utmana tittandet, öppna för tolkningar, ge nya sinnesintryck, säger Fredrik med master i design och kandidatur i inredningsarkitektur.

Han visar bl.a. en oljemålning i blått.

– Man upplever olika blå toner men det är faktiskt samma färg. Den svarta målningen här tror betraktaren är tredimensionell men känn på den. Den är platt! Färgen skapar en struktur som reflekterar ljuset olika. De tar emot ljusreflexer som en parabol tar emot digitala signaler. Jag vill synliggöra ljuset. I denna utställning  vill jag låta målningarna och ljusinstallationerna leka med varandra. Många av målningarna här är porträtt av för mig helt okända människor vars porträtt jag hittat i ett arkiv.
Det förgängliga men ändå igenkännliga, människan i ljuset…

Fredrik Vestergårds utställning ”Ljus” har vernissage lördagen den 17 oktober. Utställningen pågår t.o.m. den 22 november.

Silver, fotokonst och akvareller på
Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150917
Det urbana livet, silver och skrot i skönt samspråk väntar på Galleri Hultman / Konsthallen Ekebacken den 19 september då vernissagen för en trio konstnärer med skilda tekniker äger rum. I galleriet huserar akvarellisten Jon Mills medan den fotografiska bildmakaren Jan Åkesson och silversmeden Nils Novén intar konsthallen Ekebacken.

På galleriväggarna skimrar akvareller av Bläsinge/Perstorpsbon Jon Mills – en engelskfödd konstnär som fått ortens kulturpris för att han satt lilla Perstorp på kartan. Det skall till en engelsman för det, likaså för att fånga dimman, dusten, fogen och smogen… Städerna från när och fjärran i Jon Mills stadsmiljöer är nämligen oftast varligt och omfamnade av en skirt dimhölje.

I dimma dolda…
Jon Mills tar kameran eller skissblocket med sig när han som sann observer ger sig i kast med att fånga stämningar och miljöer.

– Oftast är de mest för att säkra minnet. Sedan flyttar jag om delar av motiven och ändrar färgerna för att förmedla känslor och sinnesstämningar. Ensamhet, speglingar i asfalt… Det är stadens stämningar jag vill åt.
Den senaste tiden har dock motiven ändrat karaktär, då människorna nu fått liv i mina tidigare obefolkade stadsmotiv. Det är ju dem som är kraften i stadslivet, säger Jon som i sitt sökande efter stämningar drivet fått fram känslan av temperaturskillnader i respektive städer.

Luften känns sval i ett Helsingborgsmotiv medan det ångar av hetta i medelhavstäderna…

I galleriet lyser även ett objekt, ett ögonfång dominerat av ett högglänsande glaserat keramikklot.  
Det är en estetiskt tilltalande pjäs med ett tankeväckande budskap.  Den kan ses som en åskådlig symbol för människans eviga och ständigt aktuella problem med orättvisor, maktlöshet och vanmakt. Jämförelsen med dagens flyktingkris är oundviklig när man ser de sju världsdelarna på en båt ovanpå klotet.

– Världen är upp och ner och vi är alla en del av del av den, kallar galleristen/keramikern Catarina Hultman sitt udda verk som bara står kvar under vernissagen för vidare transport till en utställning på Öland.

Medan den eminente Nils Novén driver sina silverplåtar, kollar den fotografiske Jan Åkesson skrotupplag.

– Jag är en hängiven trädgårdsamatör som tidigare mest fotograferat växter och trädgårdar. Den digitala teknikens möjligheter, där jag kan använda fotot som bas, sedan laborera och söka mig fram, fick mig in på ett annat spår.

Det är det slitna, bedagade, nedbrutna som fascinerar mig. Det finns en förunderlig skönhet i processen när naturen tar tillbaka det människan tillverkat. Jag letar detaljer i skrot, plåtar och bearbetar motivet digitalt, ger det ny struktur, rörelse och ljus, säger Jan och visar på en stämningsfull triptyk från 36:ans skrotupplag.
Dörrar blir landskap, en stenhäll blir en spännande grotta med stark djupverkan, baksidan på en gammal grävskopa har fått nytt liv – fyllt av magiskt ljus, en bit plast har förvandlats till ett sagolikt gullregn…
Som i en saga av HC Andersen, där den fula ankungen blir en svan…

Nils Novén har också förvandlat med sitt trollspö, inte ankor men väl kvinnor i sin tidigare profession som hovfrisör med fyra egna salonger och internationella utmärkelser i sitt CV.
Sedan trettio år är Nils en framgångsrik silversmed, ett yrke han påbörjade parallellt med sin tidigare karriär. Hans formspråk är mjukt, böljande, likt naturens egna former.

– Att driva upp en skål ur en plåtbit, är som att följa en frisyrs rörelse – en rörelse som måste avbrytas i rätt ögonblick.

På denna utställning visar han utsökt formrena silverpjäser och smycken.
Det organiska, formrena går igen i all hans produktion, likaså  dess prägel av luft och lätthet. Det sistnämnda gör smyckena mer lättburna och ger pjäserna en subtil lekfullhet och känsla av rörelse.
Nils Novéns silver kan ses i ett flertal kyrkor som vaser, dopkannor, vinkannor och som fasadutsmyckning.

– Det känns jättebra att få göra ting av bestående värde, konstaterar denne högst aktiva, alerta åttiosexåring som även kan lägga till Eslövs Kulturpris bland sina utmärkelser.

Vernissage lördagen 19 september 13 – 16
Utställningen pågår t.o.m. den 21 oktober

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Dåtid och nutid, öst och väst i
harmonisk samklang på Galleri Moment

Ängelholm 150910
Det är med vördnad jag vidrör det tvåhundraåriga koreanska papperet som är basen i konstnären Woo-Bock Lees produktion, där ordet unikt återtar dess ursprungliga äkta betydelse. Jag beundrar dess häpnadsväckande struktur, mjukhet och elasticitet, tar det försiktigt, rädd att göra tumavtryck .
Ett lätt tumavtryck, ett signum, något som avviker från det fulländat perfekta, är däremot ett utvalt naturligt stråk i  Woo´s kollega Gunilla Sundströms formspråk.

Det råder en stilla, poetisk harmoni på Galleri Moment i  dessa konstnärers möte. I Woos verk – där måleri, skulptur och konsthantverk harmoniskt samarbetar i reliefer, objekt med limmade boksidor med kinesiska tecken eller boksidor i tvinnade remsor m.m.

Nutid och dåtid, öst och väst länkas samman…
Nya berättelser tar form över de uråldriga. Modernistiska, geometriska former tar plats och berättar tillsammans med skrivtecken i en dämpad mild färgsättning. Gamla beprövade koreanska tekniker används i de sparsmakade, säreget dekorativa alstren med stark dragningskraft, fyllda av historia, poesi och filosofi…

– Jag använder barken från mullbärsträd, formar objekten med hönsnät och trälim. Papperet leder mig, berättar Woo-Bock Lee som efter fyrtiotvå år i Sverige talar en utmärkt svenska. Även franskan är flytande för koreanskan som studerade på konsthögskolor i Paris under sextiotalet. I Sverige hamnade hon i likhet med många andra p.g.a. kärleken till en svensk man.

– Jag ville bara till Paris, inte härma alla andra därhemma. Visserligen kom jag direkt in på Konstfack, när jag mellanlandade här, men Paris drog. Det blev en spännande tid. Mitt namn Bock betyder lycka, du ser namnstämpeln bland de kalligrafiska tecknen på väggkonsten här, säger Woo och pekar på en vägg.

Intill hänger bl.a. väggdekorationer som liknar avancerade servettbrytningar.

– De är meddelanden mellan folk – som forna tiders post.
Här har du Kärleken – ett tre meter långt verk, där kärleken rinner ned som vatten, berättar Woo och demonstrerar även en i iögonenfallande vackert skulpterad lampa – ett träd i grönt och gult, dit solens strålar gärna tittar in.

Varje blad, i dubbel bemärkelse, får nytt liv i Woo-Bock Lees händer. Hennes verk har väckt uppmärksamhet och framgång både nationellt och internationellt på separat- eller samlingsutställningar världen över. Även medverkande konstnärer på vissa av hennes samlingsutställningar har fångats av hennes verk och köpt av henne, vilket knappast tillhör vanligheterna i konstvärlden.

Vernissage 12 september. Utställningen pågår till 3 oktober

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Även Gunilla Sundström delar Woos intresse för filosofi och strävar efter att överföra och dela med sig av dessa tankebanor i sitt stengods.

– Tanke tar tid, sade en av de stora filosoferna. Jag söker det perfekta men inte helt. Det måste finnas ett personligt avtryck – en filosofi som återfinns bl.a. i den japanska historien. Leran är utsprunget, ett utmanande material med levande struktur. Det är det som driver mig… Jag vet ju aldrig hundraprocentigt vad som kommer ut ur den glödheta ugnen. Det icke kontrollerande, det oväntande i processen…

Möte mellan motsatser…
Det är milda färgsättningar i stengodsets strama palett av blå och gröna nyanser som dominerar de ljuvligt uttrycksfulla kattskulpturerna och stilrena vaserna hon visar på väggar och podier.

– Katter har starka personligheter, något som jag söker arbetar fram med kavel och tummar efter omsorgsfulla teckningar. Jag vet att jag är en god tecknare men det i sig räcker ju inte. Rumsligheten måste till.

Gunilla som är grafiker i grunden, berättar att hennes makes bortgång för tre år sedan påverkade hennes konst, gav stillestånd och frågetecken.
Det stilla, rena uttrycket tog över.

Frågeställningar som ”Vad är ingenting? När blir vi ingenting” ploppade upp.
Nu har hon landat.

De visar sig i hennes kärleksfulla, underfundiga personligheterna i kattform, vasernas dekorativa geometriska mönster eller blombilder med strilande flöde som skönt harmonierar med Woo´s unika konstverk.

Gunilla Sundström Gunilla Sundström Gunilla Sundström

Woo-Bock Lee Woo-Bock Lee Woo-Bock Lee

Stidsvig/Hillesgården 150902
När naturen går i idé och trädgårdens grönska är en saga all, blommar det fortfarande friskt och frodigt på Hillesgården från den 5 september till den 18 oktober. I konsthallen ställer Mats Rosvall ut akrylmålningar från ett prunkande Sofiero samt inträngande närbilder av blommor med uppförstorade fotografiska bilder som förlaga.

Ellen Malmgard vill vara öppen för olika tankefragment

Klippan 150829
Det är få yrken på denna jord, där män och kvinnor räknas som unga när de nått mitten av di trettio. Men bland konstutövare räknas en konstnär som Ellen Malmgard, 37 till det nya, unga gardet. Den 5 september ställer hon ut i Klippans Konsthall.

Vi träffar Ellen där i färd med att påbörja utställningen med sina objekt och installationer.
En sju meter lång fläta av koppar skall finjusteras i topparna för en spretig look.

På ett podium ligger en bärnstensfärgad glasskulptur,  som fått sin form under den magiska glasprocessen av en ställning i järnsmide. Intill blänker glasformationer, vilande på obehandlad diabas. Invirade i papper på golvet anas andra konst/hantverksmaterial – trä och brons.
Det står med andra ord helt klart att denna konstnär söker sitt med fokus på naturen, dess färgskiftningar, unika material och organiska design.

– Ingången till mitt jobb är fotot. Jag kan fortfarande se rötterna där, rötter jag fick som praktikant hos en fotograf i Paris efter gymnasiet. Där fick jag upp ögonen för verkligheten. Det räckte inte med konstfoto, insåg jag att måste jobba kommersiellt också som min fotochef för att existera. Nu kan jag le åt detta… Efter en tid i Europa, utbildade jag mig på Växjö Glasdesign  och Kalmar Designhögskola. Kanske var det då mitt intresse för naturen, materialen, de organiska formerna föddes. Tyngd och massa… Materialens förhållande till varandra.

I relation till den hårda smidesställningen här som håller in massan, framstår ju glaset som mjukt, säger Ellen och visar nämnda objekt.

– Det blir alltid spänningar mellan materialens inneboende symbolik, mellan det slutna och transparenta. Linjer som rötter eller skelett, trådar som möts och går isär…
Jag vill vara öppen för olika tankefragment, göra annorlunda kopplingar. Även om vissa spretar har jag alltid en röd tråd, ett tema, söker ett helhetstänk, berättar Ellen som även arbetar mycket med installationer, med musik och ljus som viktiga känslomässiga stämningskapare. Men på denna utställning på Klippans konsthall nöjer Ellen sig med att exponera sina senaste objekt på podier och väggar.

Det har hunnit bli ett tjugotal utställningar under åren solo- eller samlingsutställningar, på museer och konstgallerier. I Vetlanda syns en offentlig utsmyckning av Ellen Malmgard.
Närmast väntar Bergdala Konstgalleri.

Utställningen på Klippans Konsthall har vernissage lördagen den 5 september
och pågår till 11 oktober.

  


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.

Landskronakonstnären Ullastina Larsson ställer ut på Galleri Moment

Ängelholm 150813
– I Landskrona är det toppen, tycker jag, sjunger Siw Malmkvist på gamla knastrande vinylskivor. Den textraden instämmer Ullastina Larsson med säkerhet i. Det är nämligen i Landskrona hon hämtar inspirationen till sina abstrakta verk. Där anas och viskas stadens konturer medan dess själ, doft och stämning lustfyllt flödar i bildväven, där hamnen, varvet och kranarna alltid tar plats i den urbana miljön.  

Åstorp/Grytevad 150806
Fascinationen över naturens outslitliga, alltid nyskapande  synliga eller konkreta underverk har inspirerat  båda utställarna i Konsthallen och Galleri Hultman – målaren Jorge Guilá och träskulptören Ulf Brandtman.

Jorge visar här arbeten i abstraktionens gränsland. Motiven ser ut som en lekfull djupdykning ned i minsta lilla mylla för att sedan förädlas, omformas och avskalas.

– Det stämmer. Jag ligger gärna på marken, säger Jorge som på denna utställning visar akrylmålningar och akvareller med tonvikt på naturen - ofta i dynamiskt mikro-, makroperspektiv.

Men Jorge Guilá är en mångsidig målare som även gärna arbetar med landskap, figurer och stilleben i som han själv säger ”föreställande motiv av modern karaktär”.

– Alla konstnärer är påverkade av sin tid, även om de inte tror det. När jag utbildade mig på Escuela de Arte i Barcelona på sextiotalet var det i en tid av förändring. Det var mycket i omlopp inom politik, musik och konst. Vi unga ville göra något annat än de gamla gubbarna och influerades starkt av USA.s konst bl.a. Andy Warhol och Amerikas nyskapande fotografer och filmer, berättar Guilá, född i Barcelona, uppvuxen i Argentina och levde sedan under många år på Mallorca. Sedan sjuttiotalet, då han mötte kärleken i en svensk kvinna, är han bosatt i Karlshamn.

I Karlshamn syns hans verk bl.a. på stadens bibliotek. Kommunen gav honom också ett hedersamt uppdrag när han fick äran att göra affischer, vykort m.m. till Blekingesonens Harry Martinssons hundraårsjubileum.
Denna utställning visar även andra sidor av Jorge genom bl.a. en stor triptyk. Jorge jobbar även med muralmålningar för offentliga miljöer.
Runda former, som klot eller stiliserade rundningar dansar, virvlar eller stannar till i de lättsamma, färgglada motiven som vi tittar på i Konsthallen innan hängningen skall fullföljas i galleriet.

– Jag vill ha rörlighet och dynamik, lite av det spanska kaotiska tänket. Intuitionen får styra först. Sedan letar jag den röda tråden, analyserar, väntar. Det är som en deg som väntar på jäsning.

Nedanför en av Jorges målningar syns ”Gula Hund” – en  formsäker trähund av Ulf Brandtman, en fyrfoting som säkert platsat fint i revyn med samma namn. Råkar den hunden blicka lite åt andra sidan kan han träffa ett flertal djurkompisar inom räckhåll – utsökt stiliserade, välkomponerade hästar och fåglar med personliga uttryck och förvånande silkeslen hudyta.
På väggen hänger reliefer som visar träskulptören Ulf Brandtbergs senaste tema – ”Fiskar i vatten”. Det är ett strikt välbalanserat och avskalat motiv i mjuk, varm färgsättning.

På hedersplats står ”Hommage a Niki de Saint Phalle” – en formskön, klassiskt vacker och mångfacetterad skapelse i trä som man gärna vill gå tillbaka och studera närmare.

– Jag skissar och gör ett mycket noga förarbete innan jag sätter igång. Träet är ju ett levande material så det tar sin tid. Det kan svälla, spricka och krympa, säger Ulf som är utbildad slöjdlärare och varit verksam som sådan under många år.

Ulf Brandtman vill inte kalla sig för den konstnär han faktiskt är utan håller sig modest till titeln träkreatör. Det borde vara dags att ändra på den titeln efter många utställningar, medlemskap i Konstrundan Mittskåne och representation i Malmöhus Läns landsting.

Utställningen pågår till 16 september

Namnkunniga turkiska konstnärer på Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp/Dagmar Glemme Art Center 150717
Dagmar Glemme Art Centers blommande trädgårds- och stenskulpturparks överdådiga prakt får i dagarna konkurrens av långväga gäster.
Fem turkiska namnkunniga konstnärer – alla representerade av prominenta Galeri Soyut i Ankara, pryder nu både galleriväggar och bakre trädgård i det flexibla, kreativa centrat - som nyligen utnämnts till Skånes tio i topplista på attraktiva besöksställen.

Ergin Korkmaz

Sirma Servin Yildiz

Cidam Melek

Kraftfullt, vibrerande och färgstarkt på Galleri Moment

Ängelholm/Galleri Moment 150716
Ett flöde av kraftfulla, vibrerande färgstarka formationer som befruktar varandra, fyller Galleri Moment med förnyad livsenergi lördagen den 18 juli. Det är målningar av bildkonstnären, konstkonsulten och konstprojektledaren Mats Kläpp som får det lilla funktionella galleriet att återigen byta skepnad, karaktär och stämning alltefter resp. utställares personliga avtryck.

Lika fascinerande med denna förvandling av en förhållandevis modest lokal, varje gång nya konstnärer gästar galleriet…
För Mats Kläpp med decenniers vana att ta helhetsgrepp, ofta platsspecifikt i projekt, installationer eller i offentliga miljöer, bör det ha varit en enkel match.
I denna utställning är det enbart målningar i olja, tempera och akryl som tillsammans skapar den dialog och stämning Mats eftersträvar.
En liten stilren skulptur, i trä och metall som vilsam avledare har han dock inte kunnat motstå att installera.

Bryta av, kontrastera…
Efter att ha jobbat mycket med objekt utvecklade Mats dessa sidospår till att även omfatta skulptur i olika tekniker i sin flexibla verksamhet.

– Det ena föder de andra…

I sina projekt/installationer jobbar han med allt tänkbar växelverkan - ljus, ljud, projektioner,måleri…

– Jag arbetar alltid till musik för att nå uttrycket. Bestämmer och väljer ut låtar som passar min sinnesstämning just då och improviserar sedan till musiken, säger Mats – en glad gamäng som startade sin konstnärliga bana i Atelier 17 i Paris på åttiotalet för vidare befordran till Hovedskous Målarskola i Göteborg.

Men fransk esprit och det personliga uttrycket har Mats behållit sedan dess, utvecklat och testat. Ett tiotal stipendier, en mängd offentliga uppdrag och utställningar har flutit in under åren…
Observanta galleribesökare i Nordvästskåne minns säkert bl.a. Mats Kläpps uppmärksammade utställning/installation Rotating Irons i Klippans konsthall för ett par år sedan, inspirerad av ett danskt rockband.

Utställningen har vernissage lördagen den 20 juli och pågår t.o.m. 8 augusti

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Ögon som blickar, natur som talar

Åstorp Grytevad 150626
Ögon som blickar från alla väggar hos Galleri Hultman av en målare som strävar efter att nå själen genom ett starkt fokus på ögonens uttryck…  
I Konsthallen Ekebacken är det naturen som vill berätta sin historiaI Galleriet är det Marianne Malla Månsson som visar sina oljemålningar, mest porträtt.

– Det har gått i ett sedan 1980, säger aktiva Marianne som förstärker sitt konstnärskap med jobb som bildlärare.

Det har blivit mer än många utställningar sedan starten, varvat med spännande, udda konstnärliga utbildningar som masktillverkning för Commedia del Arte-ensembler. Marianne Månsson är med i VSKG – Västra Skånes Konstnärs Gille och har även tagit initiativet till nya kvinnliga konstnärskonstellationer som Selmagruppen.

– Jag börjar alltid med ögonen, när jag målar porträtt. Det ögonen sedan visar, berättar eller uttrycker, avgör hur jag fortsätter jag skapa helheten. Det är själens uttryck jag vill åt, det jag ser i ögonen. Därför vill jag inte att bakgrunden skall dominera för mycket.

Mina figurer i rörelse däremot har inga ögon. De är anonyma. Där vill jag att rörelserna och formerna skall framträda,. Porträtten har sitt språk, figurerna ett annat, säger Marianne Malla Månsson.

Ängelholm/Galleri Moment 150612
Det är alltid lika fascinerande att se hur bildkonstnärerna helt förändrar och förvandlar våra gallerier med sina utställningar. Bättre än duktiga heminredare förvandlar och besjälar konsten rummet.
Galleri Moments konsthall har i dagarna fått en ny utställare, vars färgstarka bildtänkande gett rummet en ung, fräsch och djärv inramning i en väl balanserad helhet.

Redan titeln ”Kvinnor i abstrakta rum eller abstrakta kvinnor i rum” visar att denna utställare, grafikern och målaren Marie Palmgren är en sökare som vet vad hon vill med sin konst och gärna ger sig in på nya, oprövade vägar.
Kvinnorna i hennes bildrum är inte huvudfigurer. De smälter naturligt samman som en del av rummet, reducerade till former – linjer och färgytor.

En avancerad lek med mönster och färger…
Det är tryck, uttryck och avtryck i grafikern och målaren Marie Palmgrens bilder. Inga penslar gör sig besvär. I stället utvecklar hon sitt gediget, mångåriga grafiska kunnande med ett annat verktyg – datorn.

– Jag målar som jag trycker, gillar inte penseln. Jag började redan i mitten av nittiotalet med att överföra mina bilder digitalt för vidare bearbetning. Då var det knappast comme il faût. Ändå har konstnärer sedan urminnes tider experimenterat och utvecklat nya lösningar. Tänk bara på Camera Obscura, säger Marie som bearbetar sitt grundmaterial med traditionella verktyg med ett utsvävande, kreativt klipp- och klistra i det nya verktyget – datorn. Hennes etsningar, teckningar och målningar scannas in och tar sig nya vägar.

Svartvitt och mättade primärfärger i noga utvalda färgskalor kan i kombination med formspråket ge en illusion av rörelse eller liv i bildrummen med de ensamma kvinnorna. Det finns inte ett traditionellt perspektiv när – ett högst medvetet drag av Marie.

– Jag tycker att perspektiv är övertydligt. Med en yta framför och en bakom strävar jag efter en annan illusion av rumslighet. Jag älskar det medeltida måleriet, det enkla, rena och avskalade. Modernare favoriter är Matisse och Picasso. Grunden i allt vad jag gör är teckningar och kroki. Sedan gillar jag att leka, experimentera med nyanser. Färgerna får gärna bråka med varandra. Men det är helheten som är det centrala, hur bilderna, färgerna, figurerna och formerna samverkar med varandra och skapar rytm och stämningar i utställningsrummet.

Maries "leklåda"
I Galleri Moments utställningshall finns en underbar leklåda. Där har Marie gömt sina små underfundiga figurer, tryckta på kartong. De små objekten får en förvånande woweffekt som solitär eller som komplement till en bild på en vägg.

Objekten är ytterligare ett bevis på Marie Palmgrens intentioner att utveckla det grafiska mediet med det traditionella grafiska kunnandet väl förankrat i botten. Ett trettio-, fyrtiotal separatutställningar och lika många samlingsutställningar samt uppdrag på utsmyckningar har det hunnit bli under åren, där även ett tiotal stipendier smugit sig in i hennes CV.
Närmast skall Marie Palmgren pryda väggarna på ett barnväntrum på Angereds Närsjukhus.

Utställningen pågår 13 juni – 11 juli. Vernissage lördag 13 juni kl. 11.00

© BMZ-magazin • Citera oss gärna men ange källan

Kvidinge/Tomarp 150611
– Det är inte motivet som är det viktiga. Det är måleriet!
Vår pappa var inte intellektuellt analyserande utan intuitiv och emotionell. Det är hans inre tillstånd som tar sig uttryck i naturen.
Det säger konstnär Katinka Husberg som tillsammans med brodern konstnären Simon Arne guidar oss runt på pappans och konstnärens Gustav Arnes retrospektiva utställning på Tomarps Kungsgård.

– Denne bildkonstnär, varmt uppskattad främst för sina Skåneskildringar, föddes 1925 i Höganäs och lämnade det jordiska 2011. Delar av hans produktiva livsverk finns nu inte bara till beskådande utan även till försäljning på Tomarps Kungsgård med vernissage lördagen den 13 juni.
Det skiftande skånska landskapet breder ut sig i Gustav Arnes kraftfulla oljemålningar, målade i alla tänkbara väderlekar och tider på dygnet. Naturen lever med ett temperament likt det evigt mänsklig –. Ilsket, lynnigt eller lugnt, varligt och stillsamt…
En typisk skånsk natur i ständig förvandling, där varje liten skiftning eller nyansförändring åskådliggörs.

Det är ett kraftfullt klassiskt måleri, där naturen själv skapar sin egen dramaturgi. Ljuset i hans naturmålningar är mästerliga. Inget annat ord täcker hans utsökta ljusbehandling. Det är inte för inte han kallades för Vikens Skagenmålare och att hans konst betecknades som atmosfärisk.
Rymd och ljus genomströmmar alla hans naturmålningar från Kullabygden eller andra delar av Skåne. En stormig, vibrerande mörk målning av ett svallande hav liknar en annan känd målning av en namnkunnig målare och författare som också strävade efter ljus och rymd – August Strindberg!
Simon Arne ser sin fars naturmålningar som en blandning av den jordiska tyngden och andliga lättheten.

Men utställningen ger också prov på andra sidor av Gustav Arne. Det finns gott om självporträtt som visar en vacker, skönlockig yngling på fyrtio- och femtiotalet med den obligatoriska baskern på sned. Eller en sjuttiotalsbild som nästan luktar sjuttiotal, så tidstypisk är den…
Alla är barn av sin tid, även namnkunniga målare.

Drivna kolteckningar, torrnålsteckningar och laveringar har sina egna väggar på utställningen

Även stilleben syns på en av väggarna, där influenser av Isaac Grünewald anas bland de pastosa blomstren. Kanske inte så konstigt med tanke på att Gustav Arne studerade hos honom i Frankrike förutom hos Marie Wadskjaer i Köpenhamn och Skånska Målarskolan i Malmö.
Gustav Arne är representerad på en mängde muséer i landet bl.a. Nationalmuseum, Malmö Konstmuseum och naturligtvis Höganäs Museum och Konsthall, där en minnesutställning av honom hölls 2012.

Utställningen på Tomarps Kungsgård har vernissage lördagen den 13 juni kl 12 -17. Även caféet håller öppet samma tid.

Gustav Arneutställningen pågår t.o.m. den 23 augusti.

© BMZ- magazin • Citeras oss gärna men ange källan

– Det var uppbyggt som ett feodalsamhälle, där var och en hade sina givna roller. Jag lärde känna många av dem. De blev mina vänner, säger Bitte Hall och bjuder på glimtar av människorna bakom bilderna. Den tandlösa mormodern här på bilden var smugglare under kriget. Mannen med det fårade ansiktet hade varit i tyskt fångläger. Den andre höll kaniner i sin källare, djur som han sedan åt upp.

De gamla kvinnorna på bilden intill var pensionerade prostituerade, berättar Bitte Holm som fortfarande har kvar både sitt hus och sin stora kärlek till byn Aprical som står på den inofficiella listan över ”Italiens vackraste byar”.

Smyckedesignern Ella K
I rummet intill Bitte Hall möts vi av fantasifulla, undersköna, maffiga smycken, vars överdådiga form- och färgskönhet ligger nära barockens svällande uttryck.
Ella K:s smycken i rejält tilltagna format ligger nära naturens egna oregelbundna former och med balanserat urval av stenar i mycket unika färgkombinationer. Skönheten är slående, som ett oväntat slag i magen. Det finns influenser av såväl den orientaliska mystiken som den ryska kraftfulla, magnifika formspråket. Dessa smycken är ingenting för de blygaste violerna från Flen men desto mer svidande åtråvärt för alla andra. T.o.m. den världsberömde klädskaparen Christian Lacroix har använt Ella K:s smycken för att förhöja hans ofta djärva kreationer på catwalken. Även andra stora klädskapare vill använda sig av hennes i ögonenfallande dekorativa smycken med personligt uttryck. De stora modemagazinen har naturligt nog uppmärksammat hennes begåvning.

Swarowskystenar syns på alla Ellas arbeten bland halvädelstenar som bl.a. agater, ametister, carneos och bergkristaller. Ella K äger en unik samling av äldre Swarowskistenar som hon köper i sin hemstad Paris på en marknad två gånger om året.

– Jag använder mig av ett ovanligt material som bas som kallas tarozel och blandar gärna in udda material som ebenholts och fiskhud i mina smycken. Jag skissar eller ritar aldrig. I stället sluter jag ögonen, försöker se former och färger och förlitar mig på de visioner som kommer upp, säger Ella K på en lätt bruten engelska.

© Citera oss gärna men ange källan

Åstorp 150528
Hon har alltid haft svårt att hålla fingrarna i styr - textilkonstnären, och designern Gunda Hellmouth Montelius.
Siden, sammet, trasa och lump…
Det blir inte bara en tumme. I Gundas händer blir det konst.
Skinnbitar och gamla knappar, eller varför inte ta vara på hundhåren därhemma, spinna, tova, förvandla till någonting nytt i bildväg?
Den dyra stuvbiten siden, blir perfekt att måla på. Kartongen i hörnet passar nog till en akrylmålning, eller…

Så kunde det se ut, decennium efter decennium. Konststudier inom olika tekniker bidrog till ett stabilt och gediget hantverkskunnande, framför allt de mångåriga batikstudierna hos Gösta Sandberg.  Det är också inom batiken hon rönt sina största framgångar. Hennes mönster väckte så stor uppmärksamhet på sextiotalet att Marimekko vill ha dem, vilket Gunda som vet vad hon vill, tackade nej till.
Idéerna, visionerna och det mångårigt inbyggda bildtänket har aldrig slocknat, även om en förvärkt hand satt ett effektivt stopp i karriären på senare år.

Gundas liv med textil - bild, design och mönster är en gränslös kommunikation med materialet för att testa gränser, utveckla, göra ovanliga textilkombinationer och skapa av hjärtans lust utan intellektuella stopp eller sidospår.

Sidenmålningar varvas med gigantiskt stora vävar, underfundiga, formsköna tovade bildverk, batik, akrylmålningar och akvareller.
Hennes motiv har ofta bibliska mytologiska, livsfilosofiska spår eller bjuder på natursköna vyer från resor i fjärran land.

På lördag den 30 maj ställer Gunda Hellmouth Montelius ut på Åstorps bibliotek.

Siden , tovat, väv och batik fyller konsthallen, där även två montrar med silver- och brons står som väktare i hörnen. Det är maken Olle Hellmouths hantverk i design av utställaren Gunda Hellmouth Montelius.

Vernissage lördagen den 30 maj. Utställningen pågår t.o.m. 27 juni.

Paula Fohlin Svanberg sprider ljus och speglingar över Galleri Moment

Ängelholm 150513
Stad i ljus… Det ligger mycket i den titeln.
Flödet, flexibiliteten och rörligheten i den moderna stadens mix av äkta och artificiell ljussättning, dess speglingar, oväntade ljusinsläpp och skuggor…
Stadens ögon, de lockande skyltfönstren, där speglingar vid rätta ljusförhållanden förenar det vi har innanför fönstret med det vi har utanför, är ett lika vardagligt och naturligt inslag och fenomen som den blänkande asfalten efter ett regn.

Som gäster i en stressig verklighet missar vi alltför ofta att studera ljusets fascinerande lekfulla och luriga påverkan, dess förmåga att spegla flera verkligheter på en och samma gång genom en glasruta. Du ser bilarna och cyklarna på andra sidan glasrutan  samtidigt som du kan kolla utbudet i fönstret. Två världar eller verkligheter som smälter samman …
En som tagit vara på detta ljusfenomen är konstnären Paula Fohlin- Svanberg.

Ända sedan studietiden på Konstskolan Forum i Malmö 1979-84 har hon sökt fånga det rätta ljusögonblicket i olika städers skyltfönster och återskapat intrycket i sina målningar, oftast i tempera. Många motiv har Paula hämtat från Helsingborg, där hon bl.a. ställt under fjorton vårsalonger på Vikingsberg och i Höganäs, där hon synts på fyra vårsalonger på Krapperup. I Ängelholm där hon också mer än gärna hämtar inspiration ställer hon ut i dagarna ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 16 maj.
Där visar hon målningar med för Paula Fohlin Svanberg signifikativa speglingsmotiv men även stilrena, varma bladmotiv lyser upp väggarna.

Skyltfönster och blad…
– Jag planerar inte utan målar det jag ser i det ögonblick jag vill fånga. Slumpen styr. Det beror på hur ljuset  faller, när saker som inte brukar göra det, smälter samman. Kameran har jag med mig, men jag rensar sedan gärna och gör andra förändringar i det uppkomna motivet, säger Paula och guidar oss runt i galleriet.

Paula är väl förtrogen med Galleri Moments lokaler, även om det är tio år sedan hon senast ställde ut i den funktionella galleriet med dess strategiska läge vid det myllrande folklivet på torget. Här är det nära till fönstertittande...
Den torra anslaget i temperamålning, den teknik som Paula främst använder sig av samt den dämpade, väl avvägda färgskalan förstärker intrycket av en verklighet som finns och ändå inte finns.

– Jag skalar av mest för att få fram att det inte riktigt är på riktigt, ler Paula och medger att det kan finnas en viss anonymitet i hennes målningar, då det är ont om folk i hennes bildvärld.

Det är ett säkert, tekniskt mycket skickligt måleri, där varje detalj tycks vara genomtänkt för att få fram det hon vill. Hennes lyhördhet och noggrannhet, avskalande av allt onödigt går igen även i Paulas bladmålningar. Det är varma, levande motiv av kolblad och julrosor som visas - rena, stringenta men fyllda av liv och rörelse genom små ljusinsläpp.
Paula Fohlin-Svanberg har ett alldeles eget signum, något som uppmärksammades och uppskattades tidigt i hennes karriär. Ett flertal stipendier har rasat in under åren. I Paulas rikhaltiga CV märks representation i bl.a. Statens Konstråd  och Riksdagen.
Framåt hösten bär det av till Prag, där hon skall ställa ut tillsammans med  maken Christer Svanberg och Ulf Eklund.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Åstorp/Grytevad 150508
Akvareller och glaskonst andas samma andas barn och får ofta ett symbiotiskt nära relation, där de skilda teknikerna hjälper och lyfter varandra på en utställning. Det känns därför helt rätt att galleristen Catarina Hultman låter akvarellisten Helena Trovaj och glasblåsaren/glaskonstnären Micke Johansson samsas om utrymmet på Galleri Hultman.
Det ser ut att bli en mycket levande, lustfylld och vacker utställning som välkomnar besökarna på vernissagen den 9 maj.
Båda utställarna är så aktiva och eftertraktade att de har ytterligare varsin utställning resp. vernissage samtidigt – Helena Trovaj i Göteborg och Micke Johansson på Steninge Slott.
Men båda utställarna finns på plats i lilla Åstorp på vernissagedagen.

Kvidinge/Tomarps Kungsgård 150429
– Det går inte att vara orolig och nervös när man arbetar med kalligrafi.
Hanteringen går ut i kroppen och ger harmoni. Det säger Ole V Rasmussen som ställer ut sina akvareller med inspiration av kalligrafi och med grafologiska förtecken i det nyöppnade Tapetrummet på Tomarps Kungsgård. Det är inte för inte rummet kallas så.

Sandgjutna glasskulpturer och mord på stora mästare

Hasslarp/Glemme ArtCenter 150428
Dagmar Glemmes färgsprakande ArtCenter i Hasslarp sjuder av liv och bjuder redan vid infarten på en upplevelse utöver det vanliga.
Jättelika, färgstarka stenblock med mytologiska, symboliska eller sagobetonade figurer, hälsar besökare välkomna till trädgårdens välskötta grönska, mötesplatser och vackra blomsteruppsatser. Alla färgstarka skulpturer bär gårdens härskarinnas, Dagmar Glemmes omisskännliga signum av vibrerande energi, kraftfullhet och fantasirikedom. En upplevelsepark för både barn och övermogna vuxna…

I Dagmar Glemmes välbesökta, produktiva ateljé, med målningar och glasvaser, trängdes tusentals besökare under Konstrundan i påskas.
Sedan dess har det varit fullt hus även inne i bostadslängan, där Rotary och konstföreningar hållit sina möten.

Den 2 maj är det så dags för en ny utställare på Dagmar Glemme ArtCenter  Det är Anders Solfors, en udda glaskonstnär och målare.
Med samma, genuina skaparsjäl mördar han lika gärna gamla mästare och återupplivar dem i sina målningar samtidigt som han skapar unika, mästerliga, sandgjutna glasskulpturer. Anders Solfors, utbildad på Konstindustriskolan och yrkesverksam vid   Strömhyttans Glasbruk under sjuttiotalet, laborerar gärna och hittar egna, kluriga metoder under sina skilda arbetsprocesser.

– Det är en hemlighet hur han går tillväga med sina sandgjutna glasskulpturer.. Han är ensam om den här tekniken.  Men det grundläggande är att han börjar med att göra skulpturer i blöt sand, berättar Dagmar och tillägger att Anders Solfors oftast är en motvillig utställare.

Få har fått tillfälle att få att få njuta av Solfors produktion
Besökare kan med andra ord känna sig lika utvalda och exklusiva som hans glaskonst som har en mycket stark wowfaktor. Man blir berörd och fascinerad vare sig man vill eller inte. Hans glaskonst är bedövande vacker vid ett första ögonkast, vid det andra förundras man över mystiken och hemligheten i ett okänt kosmos. En stege upp till en låst dörr, vad döljer sig där bakom? Hur kan två profiler förvandlas till tre, optisk villa? Vad betyder de udda vinklingarna för helhetsintrycket? En förundran över hur det är görligt…

Intill glasskulpturerna hänger glastavlor i en teknik kallad Art Print. Där har Anders manipulerat högupplösta bilder, målade av gamla mästare, skrivit ut dem på ett tunt genomskinligt skikt som sedan läggs på en tjock härdad glasskiva och därefter bränns skiktet fast på glasskivan. För att färgerna skall framträda, läggs sedan ett laminat över den printade bilden.

I det andra utställningsrummet visar Anders Solfors mer av sin lekfulla, busiga sida. Här hänger kändisarna på rad i akryl- och blandteknikmålningar på duk.

Hitler med musketörhatt, Tomas de Leva med grevetitel och dito kostymering eller Frank Zappa med holländsk van titel… Alla målningarna har gamla klassiska mästares igenkännliga proviens. Vår tids människor har krupit in i deras kostymer.
På en piedestal skimrar en Graalvas av Solfors som en surrealistisk länk till motiven, där då tid och nutid möts.

Vernissagedagen den 1 maj på Dagmar Glemme Kulturcenter avslutas med en pianokonsert av Carl Peterson.

Utställningen pågår till den 24 maj.

 
© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Aline Magnussons djurskulpturer intar Tomarps Kungsgård

Kvidinge 150331
Tomarp Kungsgårds salar och rum har i dagarna förvandlats till en betagande idyllisk  djurpark. Bökande svin, loja får, lekfulla katter, hundar av olika raser, stolta getabockar,  blanka sälar och tuffa tuppar mötte oss. Och minsann hittade vi inte några råttor insmugna i en korg…

Ängelholm 150306

Klippan 150227
Det är ljusare än vanligt i Klippans Konsthall som om vårsolen kikat in. Majlis Agbecks målningar på plexiglas, hennes glasade broderier på transparent textil samt ett flertal objekt är alla fyllda av ljus i en mycket svag, subtil färgsättning. Färgskalan höjer eller sänker tonerna som i ett diminuendo tills de bara anas. Det ljuder snarare viskningar än rop i de starkt avskalade naiva motiven. Urdjur i form av hästar, hjortar eller hundar ofta tar plats i naturmotiven och personifierar människan, dess upplevelser och funderingar. Många av motiven illustrerar möten, med naturen eller likasinnade. De objekt som visas är bl.a. hundar fastsydda i underlaget eller tillsammans. Är de låsta i sitt liv, av grupptryck eller är de bara stadigt förankrade i tillvaron? Allt är upp till betraktaren.

– Idéerna tar form genom hårt arbete men näringstillförseln kommer från naturupplevelser och de är många. Jag är nog mer ute än inne.
Jag älskar att utmana material av skilda slag, låta materialet erbjuda nya möjligheter, kombinationer och inspirera till nya motiv. Jag vill se hur långt man kan gå, säger Majlis som efter Konstforum i Malmö studerade på Konsthögskolan i Stockholm under fem år. De senaste tjugo åren har hon jobbat deltid med sin konst, mest för offentlig utsmyckning men även med en mångfald utställningar.

Majlis arbeten är både tidskrävande och tålamodsprövande. Hennes broderier på ett motsträvande, transparent polyesteroganzatyg, där ingenting går att ändra och där broderbågen inte kan ta plats, kräver sin man eller kvinna. Även glasade små broderade verk i skåpmodell syns på utställningen.

– De fyra nya oganzabroderierna som jag visar för första gången här, har jag hållit på med sedan september. Tålamodsprövande men underligt nog även meditativt.
Jag gör massor av skisser. Sedan skalar och skalar jag så långt det bara är möjligt i motiven. Även vad gäller färgsättningen vill jag även där se hur långt man kan komma med små, små medel, svaga nyanser som kan stärka eller försvaga varandra.

Majlis har arbetat mycket med kultur inom skolväsendet och vården. Det senaste uppdraget med offentlig gestaltning är ett tvåårigt arbete till SUS i Malmö till Psykintensiven och Dagsjukvården.

– Det är ett samarbete med personalen, där vi utgår från brukarna. Största utmaningen är arbetet till IVA – ett spännande projekt.

Vernissage lördagen den 28 februari Utställningen pågår till den 5 april.    

Efter vernissagen föreläser konstnär Susanne Jardeback-Olesen om sina fleråriga uppdrag från Nobelstiftelsen.     

Ängelholm 150204
Det rockar fett från Fredrik Lindqvists expressiva, surrealistiska bildvärld, skapad med träsnitt på tyg. Det långsamma och tidskrävande gamla hantverket förstärker det kraftfulla, pulserande, råa och ruffiga i de starkt koloristiska inslagen.

Marianne som jobbat med smyckesdesign I över tjugo år gillar också att utmana materialet.

– Jag formar silvret med en gaslåga – slipar, polerar eller lämnar råa.

Det tar tid att förstå metallens egenskaper och bemästra den. Det går aldrig att skapa en exakt kopia. I vissa smycken infattar jag stenar som onyx eller kvarts för att förstärka det uttryck eller den vision jag vill uppnå.
Maianne är mån om att hitta det personliga, unika uttrycket I sitt designarbete. Hennes formspråk i ringar, halsband, armband, broscher och set är oftast sirligt, sprött och subtilt vackert. Det är lätta, luftiga och genombrutna smycken, där ljuset och huden på plats förstärker Mariannes intentioner och formspråk.

Javelids Silver och Måleri på Åstorps bibliotek har vernissage lördagen
den 17 januari  och pågår t.o.m. den 14 februari.

Ängelholm 141204
Barn låter spontant fantasin flöda. De låter sig sig naturligt förundras över allt mellan himmel och jord och utforskar ivrigt livets och universums mysterier. Tyvärr tappar många det livselixiret längs vuxenlivets kringelvägar. Alltför många stoppskyltar hejdar det naturliga flödet av lek, lust och kreativitet.
Men inte hos konstnären och skulptrisen Dagmar Glemme. Decennium efter decennium fortsätter hon att mycket framgångsrikt behålla barnet inom sig - under ständig utveckling.

Att göra livet till en oändlig, spännande upptäcktsresa, där fantasin är en ständig, berikande och outtröttlig följeslagare är en gåva, värd att förvalta.
Ett av prisen på resan är “Bonjour Tristesse"!
Det framgår med alla önskvärd tydlighet i såväl utställningens, fantasifulla livslust som i Galleri Moments utställare Dagmars Glemmes raka uttalande:

 – Jag har aldrig tråkigt!

Det blev ett glatt återseende - som en resa till en redan känd, favoritdestination att möta Dagmars Glemmes färgstarka, livsbejakande universum igen. Se tidigare artikel!
Det är som alltid ett alldeles eget universum som möter besökaren i Dagmar Glemmes kommande  utställning på Galleri Moment.
Rummet är  fullt av livskraft, oförutsägbara fantasifulla väsen, klassiska profiler, mytologiska och mytiska figurer.

Planeter, evighet, jorden, kosmos…
Flygande människor och djur, runda formationer snurrar runt i ett bedövande skickligt färgsatt inre kosmos.
Rummet vibrerar av liv och lust. Det gnistrar av positiva energier från målningar, glas/skulpturer.

– Universums gåta går ju aldrig att utforska helt. Därför ger den utrymme för fantasin och gör att jag aldrig tröttnar.  Det är berikande att kunna få ta fram urkänslan, undersöka och upptäcka figurer, mönster eller väsen i naturen, på stenar och träd. Fortsätta att förundras…Jag vill komma ifrån det fyrkantiga både i livet och konsten.

Nej, någonting fyrkantigt går inte att hitta i Dagmar Glemmes konstvärld, men mångsidighet. Hon behärskar likaväl sten, metall och brons som glas och keramik förutom alla slags måleritekniker. På denna, en av alla hennes 300 utställningar, i muséer och gallerier, visar hon bl.a. målningar på bananfiberpapper och utsökta vaser i avancerad Graalteknik.

För Glemme bildar ofta olika konstformer en sammanhängande helhet, där som kan lyfta, berika och inspirera varandra. På borden i galleriet syns även sagoböcker av Dagmar Glemme som även arbetar med film och bildspel.
I hennes konstnärliga utövande är musiken den största inspirationskällan. Musikaliska solen heter ett bildverk på hedersplats I galleriet, ett annat Ungersk rapsodi nr 13. Lekfulla noter dansar lustigt fram på ett flertal målningar.

– Jag översätter mycket medvetet toner till färger och former. Ljus och mörker överförs. Blir det t.ex. ett starkt crescendo I musiken kommer den röda färgtuben fram, berättar Dagmar som tillsammans med kände klassiske pianisten Carl Petersson bl.a. utvecklat bildspel/konserter med de två konstformerna i symbios.

Dagmar Glemmes konst är känd World Wide. En målning hänger hos FN i New York och fyra stora väggmålningar i Återuppståndelsens kyrka I Fort de France, Martinique.

Den som inte kan ta sig dit, kan i stället besöka hennes konstcenter i Hasslarp – Glemme Art Center.

Dagmar Glemmes utställning på Galleri Moment har vernissage
lördagen den 6 december. Utställningen pågår t.o.,. 3 januari

Åstorp 141128
Ett av livet stora, förbryllande gåtor är att vi alla till utseendet är olika och unika. Tanken är svindlande att ingen är en exakt kopia av någon annan. Vi formas av gener, karaktärsegenskaper, livserfarenheter, sjukdomar, fram- och motgångar…

Nya drag uppenbarar sig under årens lopp. Rynkor ristas in. Men redan som nyfödda är vi inte exakt lika någon annan. Och vi kollar automatiskt varandras utseenden, om inte annat för att spåra karaktär, personlighet och känslostämningar. Beteendet är så invant och naturligt förekommande i vanligt vardagligt samspel och samvaro, att vi knappast är medvetna om det.
Känner vi inte igen varandra blir vardagen ett komplicerat elände, vilket många ansiktsblinda och demensjuka vittnar om.

– Det är ett nedärvt beteende. Det är viktigt att kunna särskilja varandra för att klara oss I tillvaron säger keramikern Johan Thunell som ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 29 november.

250 “Nyllen” i rakubränd keramik – små och medelstora, alla med ett eget utryck, känsla och personlighet kommer då att blicka ut från galleriväggarna.
Det är ett fascinerande persongalleri av sällan skådat slag som möter oss.
Johans känslostarka, ofta humoristiska “Nyllen” är lika unika som människorna själva. Alla förmedlar ett eget personligt uttryck. Inga ögon, näsor eller munnar har identiskt lika proportioner, mellanrum eller drag som i någon annans nylle. Det är ytterst små, små detaljer som skiljer oss alla åt.  En förvånand upptäckt för många blir nog den att det mest är dragen runt munnen som särskiljer oss människor. Ändå lägger vi så stor vikt vid ögonen som själens spegel och ett svallande hår. Johan Thunells “Nyllen” saknar hår, något som bidrar till att nyllena förknippas med mansansikten.

– Det kan nog stämma att dragen vid munnen kan vara avgörande, instämmer Johan medan han fäster krokar på stora svarta väggtavlor att hänga sina nyllen på. Det är ett ganska känsligt arbete, där hållfastheten är A och O för de ganska tunga, men alltför lätt krossbara keramiska alstren.

Men det det är också en känslig, lyhörd arbetsprocess han jobbar med hemma I ateljén I på Österlen, där han även medverkar I ÖSKG:s konstrunda.  På YouTube visar han på ett genuint, nästan ömsint manuellt hantverksarbete av finaste kaliber, när han skapar sina större individuella verk. De mindre använder han gipsformar till.
Johan Thunell som utbildade sig på Croydon College of Art I London på sjuttiotalet började sin karriär med att tillverka bruksgods för att därefter övergå till skulpturell gestaltning av människor och djur.

Johan Thunells “Nyllen” har väckt uppmärksamhet inte bara här i Skandinavien. Intresset har varit stort på museer, gallerier och konstmässor såväl i USA; Europa som i Asien.

Ängelholm 141107
Alla lämnar vi spår efter oss till eftervärlden, människan likaväl som djuren och naturen… Fragment av minnen…
Fragment är också titeln på Göteborgskonstnären Anna Eggerts utställning på Galleri Moment. Vernissage lördagen den 8 november.

Per Jadéus "Konterfej"
i Klippans konsthall

Klippan 141017
Per Jadeus utställning “Konterfej” kan liknas vid en fiktiv opera- eller teaterscen, en festlig låtsasvärld, där aktörerna väntar på entré och strålkastarljus. Scenplatsen är Klippans konsthall, ett galleri som han tidigare gästat som utställare vid invigningen för tio år sedan.

Vibrationerna av teaterdamm borde passa teatermannen och sjuttonhundratalskungen Gustav 111, vars ande svävar över de flesta porträtten på utställningen även om andra ännu tidigare epoker tar plats här och var.
Moderna människor, ett färgstarkt personnage iförd sjuttonhundratalskläder blickar ut från mörka egentillverkade ramar i ett svagt dunkel. Modellerna är människor från nutida maskerader på slott och herresäten, i föreningar, på events eller speciella sjuttonhundratalsdagar som plåtats och förevigats enligt den traditionella konstens alla gyllene hantverksregler och stoffmåleri.

Där de flesta andra konstnärer idag skalar och skalar, stiliserar ibland in absurdum för att nå det optimala uttrycket, gör Per Jadéus tvärtom. Det är realistiska porträtt, gärna med tillhörande överdådiga, färgstarka kostymer och attribut som berättar om deras yrken eller karaktärer.

Moderna tidsresenärer har förvandlats i Pers oljemålningar till välmående mamseller, mätresser, präster eller högre dignitärer och placerats i dimmiga, drömska bakgrunder, lika den tidens romantiska kulisser,
De ser ut att trivas i sina nya roller. Det gör även Per Jadéus själv, när han får tillfälle att klä ut sig på i egensydda, sjuttonhundratalskläder på de festliga arrangemang som anordnas av landets sjuttonhundratalsfrälsta, dess föreningar och årliga arrangemang

– När jag efter konststudier började måla var jag barn av min tid - en typisk sjutttiotalskonstnär med politiska ambitioner. Sedan följde många år då jag drogs till barockträdgårdarnas magi och sökte mig till de motiven. De senare åren har jag varit helt uppfylld av porträttmåleriet, säger jubileumsutställare Per Jadéus som  kommer att arbeta med pensel, färgtubar och staffli på Klippans Konsthalls 10-årsdag 25 oktober.

En jubileumsfest utlovas av konstföreningen med mingel, underhållning och mat från Seniorens Catering.

Vernissage på Per Jadéus utställning “Konterfej” lördagen 18 oktober. Utställningen pågår t.o.m. 30 november.

Per Jadéus självporträtt och mask

I såväl installationen ”Jean och Julie & Röda Rummet” som i konstverken i närliggande rum och korridorer, återkommer ofta det lilla barnet, utsatt och ensamt. Där hittar vi också den lilla, blåbleka Julie. Det är en tankeväckande, omtumlande utställning av en högkvalitativ konstnär som sätter många problem under debatt.
”Tiderna förändras och vi med dem”… Den gamla devisen ser ut att stämma.
Eva Zettervall uttrycker sig i samma riktning i sin utställningskatalog.

– Tiden är en rörelse där förändrade positioner föder det nya i en aldrig sinande ström och nya konstellationer uppstår ständigt.

Utställningen har vernissage den 6 september på Tomarps Kungsgård och pågår t.o.m. den 26 oktober.

Vilket som är galleristen Catarina Hultmans favoritobjekt vet de flesta. Hennes keramikfåglar har  under många år inte enbart kvittrat i eget bo, utan runtom i på Skånes konstarenor bl.a. VSKG (Västra Skånes Konstnärsgille) och SAG (Scanian Art Group).

Hennes bevingade keramik har fått många nya, tunga bekantskaper det senaste året. Trinda, formsäkra elefanter och noshöringar, som ser nybadade och solkyssta ut i sina glänsande, blanka glasyrer är några av nykomlingarna på podier och hyllor. Fantasifulla, skimrande svampar, gärna med en fågel på huvudet, är andra nya verk som dyker upp här och var. Men på denna utställning  är det med keramiska tavlor Catarina Hultman vill visa sin bredd.

– I dessa tavlor finns alltid två ansikten. Jag vill försöka illustrera den eviga frågan om vem man egentligen är. Mamma, maka, yrkeskvinna…
Vi har så många roller att det kan vara svårt att hitta sig själv.
Sökandet efter det egna jaget, modet och vikten att vara sig själv, är något jag som bildlärare präntar in hos mina elever.
Samma budskap vill jag få fram i mina keramiktavlor, berättar Catarina som arbetar fram plattor av leran, ristar stiliserade symbolmotiv, bränner och förstärker det ristade med egna glasyrer.

– Jag vill utmana materialet, ta bort traditionella begränsningar, hitta enkelheten och bli herre över materialet. Skapa kontroll…

Catarinas tavlor upptar endast en liten del av väggarna i Galleri Hultman. Naturmålaren Kjell Nilssons verk fyller både  Galleri Hultman och Konsthallen. Många besökare känner säkert igen hans verklighetstrogna naturscenerier. Senaste gången han gästade galleriet i Åstorp var för fyra år sedan.

Utställningen har vernissage lördagen den 5 juli
och pågår t.o.m. den 6 augusti.