En knapp gör ingen tupp –
Men tusen...
En välfylld knapplåda med skimrande, glittrande knappar satte fart på fantasin och leklusten hos gångna seklers barn.
Det gör den än i dag - åtminstone hos kreativa, knapphändiga Ethel Pettersson i Åstorp som efter pensioneringen skapat unika verk av knappar.

Stora och små fåglar, insekter, tuppar, hönor, igelkottar, nyckelpigor, humlor och ugglor m.fl. från djurvärlden har sett dagens ljus de senaste elva åren. Den konstnärliga kvaliteten är hög hos hennes alster och vissa har t.o.m. lyckats blidka tuffa argusögon i en konstnärjury.
Bland alla hennes dyrgripar på den stora verandan hemma i villan lyser och strålar en magnifik, stolt tupp. Den väger sina modiga elva kilo och har tiotusen knappar i sin strålande fjäderskrud med lösa vingar. Över trehundra timmar har Ethel slitit för att nå optimalt resultat. Stommen består i det här fallet av hönsnät med ett ytterhölje av trikå för fastsättning av alla knapparna. Ett knåp och knep över hövan som väckt stor uppmärksamhet varhelst den visats!

Skapandet sitter i generna
– Ändå sedan barnsben har jag och mina syskon ritat och målat, så skapandet sitter nog i generna. Jag har sedan under många år studerat olika konstformer bl.a. olja, akvarell och keramik. Jobbmässigt är jag utbildad till både sömmerska, finmekaniker och t.o.m. symaskinsagent. Det sistnämnda stod jag inte ut med. Vi fick faktiskt bokstavligen lära oss att sätta foten i dörrspringan hos folk.

Visst har jag haft nytta av båda mina andra yrken. Tuppen t.ex. blev så tung att jag fick operera den i ryggen med armeringsjärn för att hålla den stabil. Nu håller den i alla väder, i likhet med mina andra grejor. Detta är en tidsödande men spännande hobby där man får agera både skulptris och sömmerska.
Ethel är en mycket verbal och aktiv kvinna, vars udda hobby tar en stor del av dygnets timma.
– Det var i samband med att vi på en konstskola skulle göra installationer till en veranda som idén med knappar dök upp. Från början tänkte jag göra en elefant av skrot. Men jag råkade ha en massa överblivna knappar över från en syatélje som jag drev under några år tills muskelvärken tvingade mig att sluta. Jag började experimentera med dem i stället, något som jag aldrig ångrat!

Tuppen blev startskottet
Min tupp blev startskottet, berättar Ethel och visar samtidigt sina fina oljor i milda, jordnära färger. Både tavlor och knappskulpturer är välbalanserade och harmoniska med mjuka färger som smälter in i varandra. Inomhus finns det bara ett synligt knappdjur - en pirayaliknande fisk med blänkande fjät av knappar! Fiskskulpturer verkar vara som gjorda att använda knapptekniken på.

Hönsnät och frigolit
Knappar är dyrbara små ting. Förutom det egna lagret har Ethel därför jagat runt på nedlagda fabriker och syateljéer för att hitta rätt knappar. Som stomme använder Ethel hönsnät, myggnät och frigolit, som därefter kläs med trikå eller skinn. På vissa verk är knapparna limmade men oftast är det björntråd och synål som används.
Det är en fördel att ha starka nypor.

Man måste vara duktig sakletare
– Nybörjare rekommenderar jag att göra små söta igelkottar och nyckelpigor och använda som kylskåpsmagneter.
Det finns små frigolitägg i hobbyaffärer som sedan kan kläs med trikå och få nosar och öron i skinn. Knapparna måste vara lika stora och tunga och sys fast med björntråd. Och så magneter på, förstås...
Det gäller sedan att vara en duktig sakletare om man vill fortsätta med den här hobbyn. Själv har jag knappar så att det räcker i en hel livstid.
En halv miljon knappar ligger och väntar på att användas nere i källaren.