Jasmine Cederqvist – ständigt på väg…

Klippan 131030
För konstnären, flygaren och biologen Jasmine Cederqvist är att flyga nödvändigt såväl mentalt som tankemässigt och fysiskt.
Hon är alltid på väg och älskar att göra orädda, gärna lockande förbjudna djupdykningar såsom i himlen så ock på jorden.
Jasmine följer sin inre kompass och ger blanka attan i konventionernas utstakade livskarta med dess inristade Jantelag.

Titeln på hennes utställning i Klippans Konsthall ”Hellre dö än tveka” är lika signifikativt för hennes personlighet som för hennes konst. Det är äkta vara rätt igenom med oväntade spännande infallsvinklar på det tema hon älskar mest av allt – flyg.
Även om infallen och idéerna bokstavligen flyger på varandra i ett flygande fläng är Jasmines målningar, installationer, objekt, foton, grafik och film påfallande väl genomtänkta och utförda. Alla är fyllda med symboler för ämnen som rör alla – sex och relationer, att bejaka sig själv, våga ta för sig.

– Jag älskar att flyga, fart och rörelse. Jag upplever en liknande känsla på hästryggen. Det är här och nu som gäller. Samtidigt som man har kontrollen och styr finns alltid en liten vag kittlande känsla av fara.
Jag använder mannen som symbol i de flesta av mina verk. Jag erkänner frankt att jag tycker att det är sexigt med män i läder. Manliga stridsflygare… Hjältar som dödar drakar.

Mannen som objekt är centralt i utställningen. Myten och kulten kring stridspiloten fascinerar mig. 
Jag står för det. Det är inte för inte jag är gifta med en flygare sedan många år, berättar Jasmine som förutom konststudier bl.a. har forskat på flyttfåglars flygstrategi vid Lunds Universitet och valdes till ”Årets pilot” 2012.

Sedan två år lever hon på sin konst merparten av året. Under sommaren är hon verksam som flygdagsspeaker.
Alla tänkbara och otänkbara tekniker och objekt tycks trivas förträffligt i konsthallen – en konsthall som då den invigdes för tio år sedan Jasmine drömde om att få ställa ut i. Nu är hon där.

– Ingenting är omöjligt säger Jasmine och visar en rolig fotosvit ”Rädd att flyga?” med

Barbie i flygmiljö som anspelar på Erica Jongs klassiker med samma namn men utan frågetecken.  Sviten i popkonststuk som är tagen med mobilkamera handlar om att våga bejaka sig själv.
Den stora installationen i rummet som består av 2 katapultstolar från från militärflygplan med tillägg av kvinnliga och manliga silikonavgjutna handstumpar behandlar relationer.

– Jag kallar den ”3 cm kortare – om det inte funkar så drar jag”! De tre centimetrarna syftar på det som händer när man skjuter ut från ett militärplan. Kotorna trycks tillfälligt samman. Vad jag vill ha fram är att det alltid är ett pris man får betala när man lämnar en besvärlig situation eller relation.

 



Även i den rena bildkonsten söker Jasmine nya vägar för att på ett estetiskt och samtidigt informativt sätt få fram sina budskap. Jasmine jobbar i olika blandtekniker och grafiska metoder bl.a. handtryck på plexiglas eller koppartryckspapper. Avrivna kartor, riktningar i form av longitud och latitud ploppar hela tiden upp i de liv- och lustfulla målningarna, där himlens alla blå toner florerar i en lyckosam blandteknik, där den långsamma oljefärgen inte har förtur.

En tre meter hög bildsvit ”Rätta virket” är baserat på äkta mannens kontaktkopior från tiden då han utbildade sig till stridsflygare. Bilderna är oregelbundet sammanfogade för att skapa känslan av en fantasi om unga utvalda män som skall bemästra lufthavet.

En udda installation som väcker intresse tar plats i konsthallens centrum. Det är en skapelse i böjda, svagt dunkla halvcirkelformade bitar av plexiglas från en SK 60 med bubbelgumsrosa kanter – en utsökt blandning av manligt och kvinnligt.

Jasmine Cederqvist som har sin ateljé på f.d. flygflottiljen F 5 Ljungbyhed kommer själv att berätta om sin konst och hålla visningar under utställningstiden.

Torsdagar 18 – 19 • Söndagar 14 – 15

Jasmine Cederqvists utställning ”Hellre dö än tveka” har vernissage lördagen den 2 november och pågår t.o.m. den 1 december.

  



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius