Ängelholm 160909
– Vart är vi på väg?
Den frågan i ”På spåret” är smärtsamt aktuell för alla, hög som låg, över hela världen vad gäller miljö. Klimatförändringar, erosioner vid kusterna, ökenspridning… Det ser inte ut som en ny skön värld väntar.
Vi måste byta spår och ställa in oss på nya fordringar.
De förödande förändringarna är skapade och drivna av mänsklig påverkan och åverkan ända sedan industrialismens genombrott.
Vår planet lär nu ha gått in i en ny geologisk tidsålder kallad Antropocen. ”Den nya människan”.

Det är också på detta tema Antropocen som konstnär Hanne Jönsson, med hjälp av trådar, lera och måleri tagit ett helhetsgrepp på i sin nya utställning på Galleri Moment.
Det är en lokal hon är väl bevandrad i som konstpedagog och galleriföreståndare under sexton år tid, vid sidan om konstnärskapet. Idag ger hon som pensionär järnet och mer därtill åt konsten.

– Vad är det för avtryck vi lämnar på vår jord? Det finns inga geografiska gränser och ramar. Allt hänger samman, det lilla och det stora. Vi måste skynda på och hjälpas åt, säger Hanne, intensiv och färgstark, som alltid med ett danskt smil på läpparna.
Galleri Moment har jag under årens lopp sett i många skepnader men aldrig har jag upplevt en så vördnadsfull, sakral och avskalad atmosfär som i denna utställning. Så rent att t.o.m. luften känns ha genomgått en vederkvickande reningsprocedur.

Ingenting är lämnat åt slumpen. Inga störande objekt stör den harmoniska helheten i den skickligt hängda och systematiskt genomtänkta utställning, där sonen Oskar Jakobsen, även han konstnär har varit engagerad rådgivare.
Landskap med virkade toppar av tunnaste, tunna trådar och garner varav en är upphängt i taket och placerad på glasplatta med sand, är mjuka blickfång. Ett landskap är skapad av alla tänkbara nyanser röda garner och trådar.
Etthundratjugo timmar per landskap har Hanne lagt ned på sina landskap!

– Min mamma var sömmerska. Därhemma var det gott om trådrullar att leka med. Det var så jag lärde mig färglära!

Landskapen bryter elegant övergången till de vita byggstenar som ligger intill fönstret mot Stortorget med dess kullerstenar. Placeringen bidrar till känslan av att vara både inne och ute. Det urbana möter urtida byggstenar i ett flöde. Dessa vita stenar är nu inte stenar utan viktlätta verk, skal skapade i gipsformar.

Ett annat stenparti som fyller en vägg är keramiska rakubrända objekt, där varje sten fått specialbehandling bl.a. i sulfatlösningar under olika tidsprocesser, Varje sten på den dekorativa utsmyckningen har sin egen karaktär och lyster.

– Det är som att måla med eld och vatten för att få fram mönstren!

Inte heller en skimrande vägg med grårosa stenar är vad den synes vara.
I skalet har Hanne satt in rött tyg i på baksidan för att få en rosa ton på framsidan.

– Det heter Hud. Jag ville få den grova leran att upplevas som len hud.

Hanne använder inte enbart sina flinka fingrar utan även sina fötter. Hennes fötter i keramik är avgjutna i keramik och placerade överst i en glashink full med sand. Fyrtionio fötter till ligger gömda i sanden!

– I lager på lager som en pannkakstårta!

Hanne tar inga genvägar vad gäller måleriet heller utan utforskar nya möjligheter även där. På till synes plana ytor har hon för att illustrera jordens yta, arbetat material som gips och spackel som underlag för att få fram struktur på ytan, målade i oljefärg.
Oljefärg och äggoljetempera har Hanne också använt i en serie målningar, där naturen gör olika avtryck efter bl.a. regnskog, storm, erosion, ebb och flod.
Intill hänger en solitär, "Ångan från havet”.

En solvarm diptyk lyser upp den tankeväckande utställningen med fokus på miljö.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Hanne Jönssons utställning ”Antropocen” har vernissage på Galleri Momnet lördagen den 10 september 11 – 14 och pågår fram till den 1 oktober.