"Himlen var oskyldigt blå" i väntan på en blodröd måne på himlavalvet

Åstorp 150928
Himlen var oskyldigt blå när vi kikade in på Kulturhuset Björnen för att lyssna på en konsert om Ted Gärdestad,  med underrubriken ”Sångerna och livet”. Efteråt väntade vi sedan i många timmar på en måne, visserligen inte var vår egen men desto mer spännande blodröd.
De egna associationerna efter föreställningen flyger som lätta dunbollar medan mjuka musikaliska strofer ur Gärdestads rikhaltiga produktion fortsätter att viska i öronen. Musiken känns dagsaktuell.

I likhet med Plura och Hasse Kvinnaböskes musik har Ted Gärdestads musik sprängt de ursprungliga cementerade genregränserna. De har, utan andra jämförelser, skapat evergreens och örongodis även för en publik som normalt inte gillar deras resp. musikstilar.
Ted Gärdestad sågs ju som ett underbarn i popsvängen då det begav sig på sjuttiotalet, innerligt älskad av många i sin kometkarriär som tog fart redan vid femton års ålder. men sågs inte med blida ögon av proggare, politiskt aktiva eller jazz folket. Inte av mig heller men det ändrade sig när ungdomens ofta blinda och döva framfart var över…

Därför känns det som huvudet på spiken, när motorn i föreställningen – Erik Winqvist, sångare, saxofonist och flöjtist – erkände att inte han heller gillade Gärdestads musik på tiden det begav sig. Men som han mycket riktigt tillade…

Det gäller att lära sig lyssna, fullt ut…
Och det gjorde den fulltaliga publiken denna eftermiddag då de rutinerade musikerna Erik Winqvist, Tobias Grenholm på kontrabas och trumpet och med Erik Mjörnell på gitarr körde igång.

Lite pianoklink hade inte skadat i det för övrigt skickligt, kärleksfulla och varsamt tolkade låtmaterialet.
Kärleken i alla dess former, frihetslängtan, livets vemodiga under och underligheter fick liv i ton, sång, varvat med mellansnack om Teds alltför unga liv 1956 - 1997, karriär och leverne med bipolär sjukdom.
Kända tidiga låtar som Sol, vind och vatten, Himlen är oskyldigt blå, Jag vill ha en egen måne, Satellit, Jag vill hoppa från Eiffeltornet. Jag skall fånga en ängel fångades och tog plats bredvid Teds sista skiva med bl.a. ”Om du ville ha mig, tog du mig som jag är”.

Toppenblås av Erik Winqvist på saxofon och ett läckert arrangemang i låten om tennisstjärnan Helena Anliot, en kvinna som Ted och årsbrodern Björn Borg slogs om, tillhörde höjdpunkterna i det första setet.
Lågmält, småputtrigt och opretentiöst i ett enkelt, intimt och fungerande turnéformat i bröderna Gärdestads anda.
Det mest frapperande och något som som tydligt framgick i de musikaliska tolkningarna och recitationerna var, hur fenomenalt skickliga Kenneth Gärdestads texter är. Han har inte bara följt broderns musikaliska intentioner utan även hjälpt till att lyfta dem med sina utsökt visualiserande texter.
Musik och texter i en oslagbar symbios…

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan