Lena Nilebäck och Mathias Kärnlund – två nya utställare hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 160507
Inne på Galleri Hultman möts vi idag av tidlösa, ostörda smultronställen – doftande av utvalda motiv från den säregna,  bohuslänska övärlden.
Havet kluckar bakom flöten i dess eget glittrande, ljusskimrande och saltstänkta miniuniversum.
Slitna, fallfärdiga trästugors åldriga patina berättar stillsamt om husens väderbitna, långa levnad och historik.
Helgalna, elegant och lekfullt mejslade tuppar speglar sig i vatten och ojar och gal sitt kuckeliku.
Enkla, rena stilleben visar vad som kan dölja sig bakom stugdörrarna.

Lena Nilebäcks akvareller är distinkta och renodlade.
Varje blickfång ger intrycket av ett omsorgsfullt utvalt motiv, där ingenting onödigt får störa det lyriska, hoppfulla uttrycket.
Vördnad, förundran och glädje inför naturen anas i Lena Nilbäcks penseldrag ofta kryddat med ett humoristiskt stänk.
Kärleken till naturen känns äkta och okonstlad.

– Det hjärtat är fullt av …

Så uttrycker Lena Nilebäck själv sina känslor inför naturen och sitt eget akvarellmåleri. Akvarellisten Lena som är medlem i  Sv. Konstnärsförbundet och Nordiska Akvarellsällskapet är inte på plats denna vernissagedag den 7 maj, då BMZ gör visit.

Lena Nilebäcks utställning är passande omringad av Catarina Hultmans droppformade keramikpjäser, som lägligt associerar till vatten och Lenas salta böljor.

Inne i Konsthallen väntar Jämtlandsfödde, sedan tjugo år numera stockholmaren och konstnären Mathias Kärnlund. I sin barndom hade han två epitet – Konstnärsjäveln eller Penslarnas man.
Den sistnämnda titeln bär han med stolthet fortfarande, säkert det första också då det sades med kärlek till Mathias som när han var ung var en hängiven hockeyspelare.
I Konsthallen samsas natur- och skogsmiljöer med urbana landskap på stora dukar, alla målade i akryl.

– Jag vill jobba snabbt, är inte den tålmodiga typen. Jag vill se slutet innan jag börjar, säger Mathias glatt.

Skillnaden mellan stad och land blir här extra accentuerad, då de färgstarka stadsmotiven är överströdda med färgstänk som om de vore generöst hällda från en annan planet. Det blir en oväntad woweffekt.
Stadslivets invånare och flanörer får liv, samtidigt som de ser ut att leva i sin egen bubbla, vilket ofta är fallet.

– I tio år har jag jobbat med den tekniken som kom till av en slump. Wille Crafford som bor granne med mig på Hammarby Sjöstad, gillade mina målningar och vile ha en egen. Jag som aldrig annars gör beställningsjobb, hängde på och målade en tavla som i mitt tycke blev för slarvig. Jag började då med att stänka på motivet. Tekniken som jag senare utvecklade, föll alla i smaken. De tyckte det blev häftigt, säger Mathias som alltid hämtar sin inspiration och motiv från två skilda världar:

Barndomen och uppväxten i Strömsund, där pappan vara timmerman, faktiskt den sista som körde med häst samt Stockholm som han blev kär i när han flyttade dit för tjugo år sedan. I minnesbilderna från barndomen är det den trolska, natursköna skogen som florerar - dess gläntor, bäckar, stammar och grenverk…

Mathias Kärnlund, akryl