Från Paris – kulturens Mekka
till Åstorps kulturhus


Från de parisiska salongerna, ambassaderna och EU-folket till Kulturhuset Björnen och kommunkorridorerna i Åstorp

– Jag såg Kulturhuset  och dess potential. Det räckte, säger Eva Risberg som nu har fullt upp med att sköta Kulturhuset och se till att Kulturgarantin fullföljs och efterlevs.

Många stopp under
resans gång
Vår kulturchef Eva Risberg har stannat på många udda stationer på sin livsresa och påverkat de flesta stoppen såväl politiskt som kulturellt och bildningsmässigt.
Med en fil.kand i svenska och franska, med lärare- och biblioteksutbildning därtill samt som aktiv socialdemokrat har Eva i sin yrkesverksamhet kunnat påverka både barn och vuxna runtom i landet och Europa. Redan som mycket ung tycks Eva ha varit en outtröttlig arbetsmyra med starkt engagemang och hög simultankapacitet.

Flitig arbetsmyra
– Jag jobbade ofta dubbelt. Det var ingenting konstigt med det. När jag läste franska var  jag springvikarie och när jag läste till bibliotekarie i Borås pendlade jag dit från Stockholm varje vecka med ett litet barn på armen. Minns att jag alltid satt och hoppades att inte somna! Under lärarutbildningen jobbade jag parallellt på ett studieförbund  som lärare för invandrare.
Uppvuxen som jag är i ett socialdemokratiskt tjänstemannahem på söder i Stockholm föll det sig naturligt att även jobba politiskt. Ideologin satt där.

Minns det röda 60-talet
Eva minns det röda sextiotalet med glädje och samtidigt med ett visst vemod. Världen och människorna förändrades inte så mycket som de flesta trodde trots protester, marscher och barrikader. Tron på en ljusnande framtid var i alla fall god på den tiden. Det var dessutom förhållandevis ljust även på arbetsmarknaden. När Eva senare bröt upp från ett tioårigt äktenskap började hon på nytt med en ny man. Det var ”gröna vågens” tid. Att bo på landet nära djur och natur, gärna så enkelt som möjligt blev en följd av nytänkandet i samhället.

Födde barn i förbifarten
–Innan dess bodde vi i Uppsala där jag jobbade som svensklärare och bibliotekarie. Där  födde jag ett barn till i förbifarten. 		Det var faktiskt så  Sedan flyttade vi ut på landet - en liten idyll i Dalarna, rev det gamla torpet, byggde nytt i gammal stil. Där barnen växte upp med hundar, katter och naturen inpå knuten. Ibland dök t.o.m. en älg upp på tomten… En underbar miljö för mina döttrar som så småningom utökades till tre – att växa upp i! Jag ville ge dem allt jag själv önskade mig som barn – att få rida och dansa balett, säger Eva som själv älskat och utövat både dansen och ridandet.



Lantliv med man och barn
– Det var en dynamisk period – ett lantliv med man, barn, jobb och politik. Mina barn hade direktkontakt med all form av kultur. Nära livet. Det kändes rätt för oss alla.
Barnen var hela tiden i fokus, något som jag fått tillbaka och är stolt över.
Eva berättar att de tre döttrarna har henne själv som förebild, vilket knappast är förvånande.

Singelmamma
under många år
Efter skilsmässa från sin andre man var Eva singelmamma under många år och flyttade från Söderbärke till Falun  1991. Barnen som nu var i tonåren, skulle utbildas och längtade till staden. I Falun hon fick tre jobb att välja på vid första försöket. Politiken tog mer och mer tid vid sidan av lärar- och bibliotekariejobb. Under fyra år var Eva sedan landstingspolitiker på heltid.

Paris, Paris...
Därefter väntade Paris – ett Paris hon väl kände till sedan studietid.  Studentstaden Cité Universitaire med högpresterande elever på forskningsnivå från all världens hörn hade även ett svenskt studenthem bland de andra nationernas. För det svenska hemmet blev Eva direktör eller snarare direktris, föreståndare och husmor.

Blandade nationaliteter
– Anläggningen var från början ett fredsprojekt, där internationella studenter skulle leva och verka sida vid sida – ett av många sätt som påbörjades för att förhindra ett nytt världskrig. Femtio rum fanns i det svenska, kulturskyddade huset från trettiotalet. Svenska studenter skulle blandas med en viss procent av andra nationaliteter för bästa utbyte. Huset skulle hållas i toppskick, kulturvärdet behållas vid renovering. Jag höll kollen på allt som hände från städning till ansökningsblanketter och middagar till planering av kulturprogram. Det hände mycket roliga och inspirerande saker under de sex år jag var där.

Köpte hvregrynsgröt åt
Kajsa och Stefan
Den svenska VM- truppen med Kajsa Bergqvist och Stefan Holm i spetsen var inkvarterade där en tid. Det var som ett Fort Knox med vakter med K-pistar överallt. Minns att jag köpte havregrynsgröt åt dem!
– På min lediga tid flanerade jag, Gick omkring i de klassiska Pariskvarteren och sökte kända författares gator och kvarter. Jag gick bl.a. i Prousts, Piafs och min älsklingsförfattare Emile Zolas fotspår.

Den svenska modellen
Vi hade kontinuerlig kontakt med svenska ambassaden. Efter en tid reste jag sedan runt och höll föredrag om ”Den svenska modellen” och kvinnans ställning i samhället samt höll EU-konferenser i ämnet.
Det väckte uppmärksamhet och jag hamnade t.o.m. i TV- soffan!
Inga chefer fick stanna mer än sex år på studenthemmet så väl hemkommen, sökte jag jobb igen, helst i Skåne, då jag har vänner i Lund sedan gammalt. Mentaliteten i ett gruvsamhälle var jag väl förtrogen med sedan min tid i Dalarna.
Kulturhuset Björnen har blivit ett populärt ställe för såväl artister som publik under Evas ledning med Gull Britt Svensson som sparringpartner och Torsten Svensson som artistbokare med brett artistkontaktnät därtill.



Utnyttjar kontakter och
fångar idéer
Erfarenheter, kontakter både härhemma och i Frankrike har utnyttjats.
– Det gäller att fånga idéer och ständigt öka nivån och mångsidigheten för att skapa en levande fest- och mötesplats. Att sedan jobba med kulturgarantin vilket innebär att alla elever skall få någon artist- eller konstupplevelse varje år och därtill få prova och använda sin egen kreativitet i någon form är en jätteviktigt uppgift! Vi har nu bl.a. Malmöoperan och dramapedagoger inkopplade. Man måste börja tidigt med att skapa ett bestående intresse för kultur i alla dess former. Kultur bör vara en naturlig del i skolarbetet. En process ”Tonspråk” är på gång för att integrera kulturen i undervisningen på Lärarhögskolan, säger Eva med hjärtat åt vänster och kultur i blick. Längre fram när pensioneringen blir aktuell, har Eva en dröm – ett kulturcafé!