– Hon där till vänster, är hon med av jämställdhetsskäl? Så lät Stina Dabrowskis första recension.
Journalisten, programledaren och professorn i intervjuteknik, Stina Dabrowski, skrattade gott vid minnet och skänkte ett brett leende till sin moderator Bertil Svensson på Hillesgårdens scen. Dabrowskis karriär är en av de mest framgångsrika under nittonhundratalets senare decennier.
Nöjesmaskinen med kollegan Sven Melander och framför allt hennes intervjuer med världen stora som hon fick att hoppa högt, är legendariska program som står sig än. Med råge t.o.m. om man fick tro publikgehöret…

I salongen denna onsdagskväll satt ett nästintill överstfullt publikantal för att använda gamle Bellmans ordval.
Den månghövdade publiken med trångt om ändalykten slukade henne med ögonen och lär inte ha missat många ord i hennes berättelser om livet i allmänhet och TV i synnerhet.

Än idag är Stina populär, bland folket vill säga. TV-ledningen däremot är som vanligt njugg mot framgångsrika kvinnor som passerat halvsekelstrecket.
Sedan några år känner sig inte Stina, som för övrigt alltid varit freelancer, hemma i media- och TV-klimatet.
Hon har i stället ägnat sig åt det lilla, stora livet utanför strålkastarljuset. Strålkastarna har hon för övrigt aldrig gillat inte ens under den hektiska tiden i hetluften. Under sjuttio- och åttiotalet trivdes hon i det ansträngda ljuset, där priserna duggade tätt under åren.
Däremot jobbet som journalist har hon alltid älskat och gör så fortfarande.

Fick leda Nöjesmaskinen
– Jag jobbade på Dagens Eko efter journalistutbildningen, planerade att jobba med de lite tyngre uppdragen, om de nu är tyngre men så fick producenten Monica Ek en ny programidé med reportrar i stället för vanliga programledare. Det blev Sven och jag som fick leda Nöjesmaskinen.

Den berömda Ballongdansen var en stöld från ett engelskt TV-program, berättade Stina, då Bertil Svensson avbröt och gav henne en pelargon och en plåtask O´boy – två av Stinas favoriter.

Även Bertil tycktes ha gjort en rejäl research denna kväll, ett jobb som envisa Stina var en fena på förutom hennes nyskapande, mer intima intervjuteknik, där hon spände ögonen i objektet och alltid såg till att inte börja med de känsligaste frågorna.

Känslighet och envishetär annars de drag som präglar hennes personlighet.
Jag har alltid varit depressivt lagd med rejäl prestationsångest. Benen skakade vid sändningar men det syntes aldrig. Jag var alltid övertygad om att misslyckas.

Stina berättade därefter om sin barndom i Traneberg, där föräldrarna var lärare.

– Jag var ett besvärligt barn. Var intresserad av djur och fick redan vid tolv års ålder resa ensam till Irland en sommar för att bo på en lantgård. Ett år senare praktiserade jag hos en fotograf och en journalist. Lite senare växte mitt politiska intresse och jag demonstrerade mot Vietnamkriget och Apartheid. Som sjuttonåring liftade jag och en kompis ute i Europa. Naiva som vi var övernattade vi hemma hos en obekant man med en våldtäkt som följd. Ibland tycker jag att det är ett under att jag sitter här! Jag var våghalsig men som Richard Gere sade: Våghalsighet är tecken på depression och det har jag lidit av hur mycket som helst även om det blivit bättre med åren och tycks ha seglat iväg.

Sedan övergick Stina som varvar snacket med snärtiga, rappa repliker med mycket humor därtill, till att berätta om sina berömda intervjuer och vad hon lärde sig av detta.

Gillar både det tunga och det lättsamma
– Jag gillar både det tunga och lättsamma. Varför det ena skulle vara finare än det andra, varför de värderas olika har jag aldrig förstått. Reseacharbetet är lika tufft och intervjutekniken otroligt viktig vid personintervjuer. Bara att nå och få tillstånd till världens mest upptagna var ett jobb i sig. Castro ringde jag trettio gånger, åkte dit och skaffade nätverk men lyckades ändå inte.

Powerpointbilder från Mexico där hon skulle intervjua en gerillaledare, visar en sovande Stina i en jeep ute i ödemarken, där vakter höll ögonen på henne med Kalaschnikov. Det gjorde de i allra högsta grad hos Kadaffi men hon överlevde med råg i ryggen

– Hemligheten var nog att jag aldrig gav upp. Jag trodde nog också på den svenska bomullsbubblan – att jag skulle bli omhändertagen. Men det gäller att läsa på och våga.

Farligt och fysiskt tungt
Det var inte bara farligt många gånger på hennes uppdrag. Att det var fysiskt tungt, ger andra bilder vid handen, där Stina syns kånkade på en mängd resväskor.
Minnesglimtar forsade sedan fram ur Stinas vältaliga mun, där en distinkt talteknik fick även de lomhörda att höra.

– Jane Fonda var en av de jag beundrade för att hon hade kvar sitt politiska engagemang, var aktiv feminist och vågade erkänna att hon var en dålig mor!
Margareth Thatcher som var en riktig snobbig bitch vid intervjun, visade sig vara riktigt mänsklig privat. Bjöd på en stor gin och tonic, frågade hur jag höll vikten och varför jag inte fixat håret!
Det mötet visar klart att vi alla är lika. Hon var jättenervig att hon varit för aggressiv.
De svåraste och samtidigt bästa intervjuerna är med dem man beundrar som Nelson Mandela. Jag såg honom som Jesus och föll som en fura.
De allra bästa att intervjua är de som suttit i fängelse eller kloster. De är sig själva och accepterar det. Vi skulle alla må bättre om vi landade i oss själva.

Richard Gere var nyss hemkommen från ett kloster, när jag träffade honom. Han lärde mig en sak, när jag hysteriskt anlände efter en enorm rusningstrafik.

– När jag inte ka ändra omständigheterna är det bara att gilla läget.

– Efter en halv dag med Leonard Cohen i Paris lärde mig mycket matnyttigt. Vi höll också kontakt med varann under många år. Det är viktigt att inte skambelägga nyfikenhet. Alla frågor behöver ju inte besvaras, ansåg Stina.

På hemmafronten lär det ha hänt mycket under de hektiska åren. Men nota bene, hon var faktiskt inte borta från familjen mer än fjorton dagar åt gången.
En karamell per dagsfrånvaro lockades barnen med vid hemkomsten.
Sedan slutet av nittonhundratalet är hon gift med sin Kjell för andra gången och bor vid havet i Danderyd sedan tjugo år tillbaka,

– Skilj er inte! Separera! Han var bättre i andra upplagan!

På frågan om önskeobjekt att intervjua stod Obama högst på listan.

Och naturligtvis avslutades samtalet med ett hopp

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan