Caj Karlsson En artist med mersmak |
![]() |
![]() |
![]() |
Stående ovationer tillhör knappast vanligheterna bland det namnkunniga artistutbudet på Åstorps Kulturhus. Karlskronapågen Caj Karlsson var väl värd det en helt unik sångare, musiker och poet av högsta dignitet. Enkel, anspråkslös med en scennärvaro som omedelbart når varje vrå av salongen, serverade han poetiska små mirakel. Han har tidigare turnerat med Wiehe och Sundström. Caj är samma andas barn, berättar gärna om de utsatta, orättvisor och samhällets olycksbarn. Han tillhörde själv de sistnämnda då an i likhet med många inom branschen, gick ned sig i alkoholträsket. De erfarenheterna från bl.a. behandlingshem har han omsatt i intelligenta texter och låtar med mörk underton men alltid med hoppfull klang. |
Orsaker och verkan till att vissa slås ut, deras tankar och vedermödor framstår kristallklart i hans texter och toner. Det finns inte en gnutta av dogmatiskt svart-vitt plakattänkande i hans texter eller i Cajs modesta, charmiga och personliga framträdande. Musikaliskt var detta framträdande en extra höjdare. |
Vid sin sida hade Caj en häpnads-väckande virtuos, Ulf Lundells gitarrist Janne Bark som rutinerat och lyhört samarbetade med Cajs guitarr. Det är svårt att sätt någon etikett på Caj Karlsson. Rockpoet kanske men det stämmer inte helt. Det känns djupare än så. Som äkta musikant och en stämma som lyfter, med distinkt frasering därtill, skiljer han sig markant från de flesta andra inom den genren. Rötter i vistradition plus inspiration från irländsk folkmusik ligger i botten. Vissa har säkert hört Cajs Gud straffar somliga med en gång eller hans senaste Rapport från dårhuset. Vi väntar med spänning på mer. Det är en artist med mersmak! |