Djävla Mansfôlk – En hyllning till Monica Zetterlund

Åstorp 160424
Det var dukat på små intima bord i Kulturhuset Björnens salong, en passande inramning till hyllningsprogrammet om ”Lingonriset i cocktailglaset”, Monica Zetterlund. Den så skickligt träffande beskrivningen av vår unika värmländska huldra kommer naturligtvis från den främste av textförfattare – Tage Danielsson.

I programmet om Monica Z, ”Djävla mansfölk” med sångerskan, skådespelaren och regissören Åsa Bergh samt Bosse Sandberg, multiblåsare på allt från visslingar till flöjter, munspel och sopransax, tar också med rätta Monica Z:s förnäma textförfattare stor plats.
Allt Monica Z gjorde – och det var inte lite, gav utrymme för nyanserande, berättande tolkningar, anpassade till hennes speciella röstregister och individuella fraseringar.
Rösten var inte stor, snarare tvärtom. Men det vände hon med sitt musikaliska sinne, till någonting stort med bl.a. känslomässigt effektivt sug på konsonanter, sprödhet och en äkta innerlighet.

Med jazzen i blodet, svärtan från amerikanska södern i rösten samt en okuvlig vilja att berätta, gärna grovkornigt humoristiskt, var hon helt outstanding i sin genre – väl värd hur många hyllningsprogram som helst. Femton revyer, arton filmer och ett tjugofemtal skivor hanns med innan liemannen tog henne vid 67 års ålder i en tragisk brand 2005.
De flesta Monica Z-låtar och hyllningsprogram har levererats av jazzkolleger.

Denna eftermiddag i Åstorp är det en värmländsk musikalartist som berättar om Zetterlunds liv och karaktär samt inte minst gör egna tolkningar av Monicas välkända repertoar.
Fria associationer med avstamp i värmländsk mylla…
Det fordras nog en värmländska för att få fram det burleska och rättframma som präglade Monica Z i mångt och mycket.

– Det omärkvärdiga är viktigt för en värmlänning. En vill ju inte skryte, som värmländskan Åsa Bergh uttryckte det.

Monica och Åsa har ytterligare en sak än Värmland och musiken gemensamt, trots att de aldrig hann träffas. Båda har nämligen spelat byhoran Ulrika i Mobergs utvandrarserie, Monica i Troells film och Åsa i ”Kristina från Duvemåla i Malmö.
Programtiteln ”Djävla mansfölk” härstammar bl.a. från Vilhelm Mobergs reaktion, när han hörde att Monica fått rollen som Ulrika.

– Den taniga, långbenta jazzjäntan, nä, nä… – Men han fick tji. Som så många andra…

Åsa Bergh körde igång med den värmländska visan ”Pål i backen, därefter följde en mängd roliga episoder i Monica Z:s liv. Bl.a. en om autografjägare som ville ha Z:s autograf på toapapper (de hade glömt papper hemma) fick svar på tal:

– Skall jag inte skriva direkt på röva istället?

Monicas karaktär och personlighet togs fram i ljuset i den typen av lättsamma inblickar i hennes musikliv. Det var påfallande att Åsa Bergh är ett musikalens barn, vilket ger spännande infallsvinklar både musikaliskt och textmässigt.
Där Monica bet av, sänkte och viskade fram vissa sentenser, utnyttjades Åsas skolade stämma, starka röst och breda register ofta tvärtom.
Det är en fascinerande inre omställning både för tolkaren och publiken att ställa in sig på nya fordringar och tankebanor när andra artister tolkar kända artisters verk på sitt personliga sätt.
De är som politikerna brukar säga – alltid en tolkningsfråga.

Åsa är en charmig scenveteran, sångtekniskt skicklig, chosefri och rättfram.
Hon äger en naturligt folklig framtoning och öppenhet i skön kombination med en säker stämma och scenauktoritet.
Tillsammans med sin man Bosse Sandberg som elegant lyfte låtarna med allsköns blåsinstrument bjöd paret på det bästa av det bästa ur Monica Zetterlunds repertoar. Bl.a. ”Sakta vi gå genom sta´n”, ”Var blev ni av ljuva drömmar om en bättre verklighet”,  ”När min vän kommer tillbaka”… och en 
”En valsmelodi” varvat med Curt Weils ”Sjörövarjenny” m.m.
Vad kan man mer begära en eftermiddag i Åstorps Kulturhus?

Arrangör var Åstorps Teaterförening som har gjort sitt denna vårsäsong men lovar att återkomma med sommararrangemang på Gamla Torg.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan