Anna är de hemlösas och missbrukarnas stöttepelare, räddaren i nöden samt inte minst deras trogna kompis!
Med tre stora hjärnblödningar, varav en mycket kritisk och två mindre hjärnblödningar i sjukjournalen, fortsätter hon oförtrutet sitt hjälparbete år ut och år in – gratis!
Medmänsklighet, nyfikenhet och empati har drivit Anna fram i livet. Hennes naturligt varma livsinställning har hjälpt till att öppna många dörrar, även för henne själv – såväl arbetsmässigt som socialt och mänskligt.
Två barn och ett antal äkta exmän har hon hunnit med förutom ett flertal yrken. Rastlöshet och längtan efter vidgade vyer har berett vägen för möten med andra kulturer.
– Människor är sig lika oavsett var vi bor på klotet, vilken religion eller samhällsklass man tillhör, säger Anna.
Massiv hjärnblödning
Vi träffar Anna Rosdahl mitt i city i hetluftens Helsingborg. Hon lyser som en stoppsignal i sin blanka, läckra jacka i mintgrönt och sitt vita välklippta hår. Spänstig och mycket verbal ger hon intryck av tryggt välmående och livslust. Inte ett spår av tidigare sjukdomars härjande!
– Den ena hjärnblödningen var så massiv att en läkare konstaterade att det nog var någon däruppe som ville att jag skulle vara kvar på jorden och göra nytta, säger Anna och meddelar lugnt att det mesta av rehabiliteringen skötte hon själv på sitt speciella sätt trots att talförmågan försvunnit helt.
Rädsla leder ju ingen vart!
– Det gäller att lära sig använda hjärnan på rätt sätt! Många kvinnor gnäller i onödan! Man måste alltid försöka att påverka en situation. Rädsla och självömkan leder ju ingenvart!
De orden verkar vara signifikativa för en orädd pragmatiker som Anna. I hela sitt liv har hon varit mån om självständigt tänkande och gått sina egna vägar. Framför allt har hon ända sedan barnsben inte kunnat låta bli att hjälpa andra som har det svårt och försöka lösa deras problem.
Mamma undrade var hon fått mig ifrån...
– Jag var väldigt stark fysiskt, vilket gav respekt hos killarna. Passa dig för Anna, sade de när jag någon gång såg ut att ilskna till. Försökte redan som liten hjälpa de som var rädda att gå hem från skolan till barnrikehusen, där det ofta var problem med fylla och slagsmål. Det föll sig naturligt helt enkelt att hjälpa så gott jag kunde.
|
Som barn var jag mer som en pojkflicka, ville gå min egen väg. Förstod t.ex. inte varför min konfirmationsklädsel skulle vara klänning, varför inte byxor! Dessutom spelade jag fotboll med killarna.
Mamma undrade var hon fått mig ifrån!
Första jobbet som femtonåring
Anna ler med pigga klara ögon, när hon minns sin barndom och fortsätter att berätta.
Redan vid femton års ålder hade Anna fått sin första tjänst – som tandsköterskepraktikant. Hon avancerade blixtrande snabbt till tandsköterska då den ordinarie inte stod ut med den tuffa tandläkarens alla krav. Men Anna klarade av både skötersketjänsten, arbetstiderna och den städning som tillhörde jobbet. Men 1963 fick hon nog. Rastlösheten kliade. Hon åkte till Spanien och råkade ut för alla tänkbara strapatser men lyckades alltid få hjälp i sista sekunden. Någon däruppe måste gilla henne. Väl framme i Spanien råkade nämligen hennes bagage av misstag hamna i fel bil. Ensam, utan att kunna spanska, inga pengar och ingenstans att bo fick hon ändå lift. Otroligt nog var det hotellägarens son som körde. Mot alla odds fick hon bo flott på hotellet och uppleva trevliga turer på hans mc.
Bodde på stranden med hundar
– Men jag ville inte ligga några till last utan flyttade och bodde på en strandremsa med en flock hundar. En man som hade hand om badhytterna upptäckte min situation, tog med sig frukostpaket från sin fru och erbjöd mig sedan barnpassningsjobb hos en nyförlöst kvinna. Där jobbade jag några veckor tills jag av en slump fick jobb på ett tysk konsulat, där jag översatte spanska till tyska – detta trots att jag bara lärt mig spanska under några få månader. Men det fungerade.
Jag hann också bli bjuden på middag av en kapten i marinen som ensam kvinna bland fyrtio karlar!
– Jag upptäckte under de tre månader jag vistades där att fattigdom faktiskt kan ha sina fördelar. Därigenom fick jag uppleva en stor varm medmänsklighet!
Jobb på behandlingshem –
bisyssla som tolk
Anna fick sedan nytta av sin färdighet och spanska när hon återvände hem med jobb på behandlingshem för utvecklingsstörda. Vid hemkomsten tvingades hon ta prover i samband med sin ansökan till landstinget. Där stötte hon på en patient med tidningen upp och ned. Han var spanjor och tillhörde besättningen på en båt nere i hamnen som skulle kontrolleras för smittsamma sjukdomar. Ingen kunde tala spanska mer än Anna som även här sin vana trogen blev en räddande ängel. Tolkningshjälpen fortsatte hon sedan med under flera år – både till landsting och polis. Det engagemanget ledde till ett landstingstipendium från Individuell Människohjälp och arbete på ett barnhem och flyktingläger i Jordanien.
Då hade hon läst arabiska med den äran i tre år. Även detta fick hon stor nytta av inte bara i flyktinglägret utan även senare på ett svenskt behandlingshem med en arabisk flicka som vägrade tala.
|
– De svåraste patienterna intresserade mig mest. Det är fantasisk känsla av att få en sådan tjej att tala igen. En arabisk skiva med barnvisor som jag köpt i Jordanien hjälpte till. Men enbart genom att busa, leka och spela fotboll kan man nå långt. Allt bygger på vanlig mänsklighet, intuition och lyhördhet samt slopa fördomar.
Makar med olika religioner
Genom mina äktenskap har jag levt med män med olika trosriktningar. Det är inte religionen i sig det hänger på utan hur man behandlar den.
Men jag har säkert inte varit lätt att leva med. Men redan på ett tidigt stadium av ett förhållande har jag vågat visa min självständighet. De visste vad de gav sig in på.
– Hade alla varit lika jobbiga som du, hade världen gått under som en av mina äkta män skämtsamt uttryckte det!
Anna berättar att folks förhållningssätt till hennes fältarbete bland de utstötta i staden är häpnadsväckande fördomsfullt.
– Hur kan du? Varför då? Det är ju inte dina släktingar eller kompisar?
Så kan det låta.
Anna ruskar på huvudet och kan inte fatta deras inställning.
Alla kan hamna i hemlöshet
– Alla kan hamna där de är – alla! De flesta hemlösa hamnar på bänken efter skilsmässor. Här i staden har vi Hemlösas hus med alltför få platser. Det kostar och de måste passa vissa tider, slängas ut i regn och rusk på dagtid.
– En dansk kille Kim Wulff berättade att i Köpenhamn har de hunnit betydligt längre i sitt hjälparbete med gratis mat på flera ställen, gratis tak över huv´et och framför allt möjlighet till aktiviteter och praktik som kan ge jobb i framtiden.
I högsta grad behövd
Nu är det dags för Anna att gå sin runda. Vi hänger med en stund, ser glädjen och kramarna när Anna dyker upp hos sina kompisar. Hon är högsta grad behövd – en som lyssnar, skojar och bryr sig. Tilliten, värmen och närheten sitter där den skall. Jargongen är smittsamt rå och hjärtlig.
En del av dem kan också ringa till Anna vissa klockslag för råd, hjälp eller enbart lyssnande.
– De är människor med stor empati! Jag ställer upp för dem. Att de sedan ställer upp för mig, litar jag stenhårt på! Det vet jag förresten.
Helt trygg
– När jag skulle flytta erbjöd sig 22 man att hjälpa till!
Jag känner mig helt trygg.
– Fan ta dig, om du rör henne. Då är du dödens, var det en som uttryckte det.
Fler borde ut och se verkligheten i vitögat, bry sig om, engagera sig… Handla, agera, säger Anna Rosdahl – en av de få som lever som hon lär.
|
