Aline Magnusson med hundarna Chico och Lill Wendy
Aline Magnussons djurskulpturer intar Tomarps Kungsgård
Kvidinge 150331
Tomarp Kungsgårds salar och rum har i dagarna förvandlats till en betagande idyllisk djurpark. Bökande svin, loja får, lekfulla katter, hundar av olika raser, stolta getabockar, blanka sälar och tuffa tuppar mötte oss. Och minsann hittade vi inte några råttor insmugna i en korg…
Aline Magnussons uttrycksfulla, till synes högst levande brons- och gipsskulpturer, de flesta i naturlig storlek, har en sådan dold inneboende energi och kommunikationsförmåga att även en vuxen inte kan motstå lusten att ta på dem och kommunicera med dem. Alines oemotståndliga, ömt och kärleksfullt skulpterade, naturtrogna djur syns nästan överallt i vårt avlånga land. På gator och torg, i parker och bostadsområden…
Enbart i Stockholm finns hennes skulpturer på trettio ställen
Många har mött hennes sju hästar Pegasus med sitt hov på Jägersro, andra har klätt på eller klappat hennes grisar i Höganäs. Var man än ser hennes djur har de blivit ompysslade eller ridits på. Vissa har t.o.m. blivit blanka på nosen av allt gosande från barn.
Det är konst som är till för att beröra och beröras av.
–Jag är född på Irland bland grisar, höns, getter, katter och med sjöfåglar och havet intill. Vi bodde ensligt och djuren blev mina naturliga vänner, berättar Aline.
Denna innerliga, äkta kärlek till djuren har hon sedan behållit genom hela livet – från barndomen, vidare under den fyraåriga stenhuggeri- och skulpturutbildningen på Irland, den långa studietiden på Konstfack- och Konsthögskolan fram till dags dato.
I dag har hon med sig sina hundar, Chico och Lill Wendy som tycks trivas förträffligt bland sina mer hårdpansrade bröder och systrar. Anblicken är säkert mer än välbekant och igenkännbar från mattes verkstad hemma i Spånga.
Levande förlagor
– Alla min djur har levande älskade förlagor och bär även deras namn. Under studietiden hade vi levande djur som modeller. Några studenter blev så förtjusta i dem så de tog dem med hem. Jag har haft lyckan att ha ett jättebra nätverk omkring mig i allt från marknadsföring, till transporter och gjutning, berättar Aline som ödmjukt ser folks glädje över sina skulpturer som sin största belöning.
– Jag vill att mina djur skall ha någonting att berätta – ömhet, lek , nyfikenhet och att den skall väcka minnen och associationer för både stora och små.
På väg ut från Tomarps Kungsgård med huvudet fullt av inspirerande känslointryck från skulpturparken hann vi även gör ett avstamp vid en iögonenfallande torso med namnet ”Ur min fatabur”, en spännande installation, skapad av Lie Svennbeck.
Utställningen har vernissage 3 april och pågår till 30 maj.
|
