Klippan 140826
– Det var som fördämningar brast och nya vägar öppnades! För sju år sedan föddes inte bara Alexander Janssons första barn. Han själv föddes på nytt i sitt skapande, där det traditionella måleriets regelverk ligger tryggt förankrat i Alexanders balanserade blandning av  digitala och analoga metoder.

Efter det sedvanliga sökandet efter det optimala konstnärliga uttrycket lyckades han hitta en balans mellan måleriet, fotografiet och den digitala.

– Från början målade jag modernt, realistiskt och avskalat men blev aldrig nöjd, bara frustrerad! Jag kände att något mer måste ut och testade mig intuitivt fram till en teknik, där jag kände att jag kunde nå längre än med traditionella metoder. Att jag vågade fortsätta på den vägen, berodde på den stora respons jag fick när jag lade ut mina verk på nätet.

Sedan dess har det bara flutit på. Det är fantasiskt roligt och inspirerande!
Det berättar illustratören, grafiska formgivaren, animatören och konstnären Alexander Jansson som jobbar world wide med uppdrag främst som illustratör.
Uppdragsgivarna är namnkunniga förlag som Peuguin, Disney Hyperion, Ordfront, Natur och Kultur, Rabén Sjögren och Bonniers Carlsen.
Andra typer av uppdrag har bl.a. inkommit från NYC Ballet, Filter Magazin och Sv. Radios julkalender 2012.

Det är lätt att förstå att Alexander Jansson är eftertraktad, när man ser de verk han ställer ut på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 30 augusti.

Som luttrad journalist är det sällan man blir så betagen eller snarare bergtagen att man inte vill slita sig ifrån bilderna – tryckta, monterade och inramade för bästa förpackning av ett fascinerande innehåll.
Det är en sagobetonad, surrealistisk värld som möter oss. Den lever sitt eget mysiga, säregna liv bland viktorianska diligenser, paraplyer, lyktor, trattgrammofoner, karuseller, estrader, okända djur och människor.

Mättade färgsättningar och skicklig ljussättning förstärker det sirligt eleganta i personernas och tingens teckningar.
En fantasterihatt, fyllt med allsköns fantasterier, där allt kan hända utan begränsningar…
Det är lugnt, humoristiskt och varmt i Alexanders bildväv men ofta lurar någon halvt dold fara eller annat mystiskt mitt i idyllen.
Där smyger in samma andas barn som Alexanders två föredömen – Hans Arnold och Jan Lööf, även om Alexander hittat ett alldeles eget personliga, intuitiva uttryck i bildtänkandet.

– Bilden är alltid viktigare än tekniken. Det är motiven som styr...

Inspiration hittar jag i musiken, i detaljer från gamla affischer eller allra oftast hål i verkligheten dvs objekt som visade sig vara någonting annat än det förväntade. Det finns mycket av mig själv i olika tillstånd hos mina figurer. Jag vill gärna få fram existensiella frågor här och var, ofta i metaforens form. Men alla får naturligtvis se vad de vill i mina verk. Jag är rädd för att bli övertydlig, säger Alexander som är en man som står stadigt på jorden och gärna låter sin sjuårings analyser påverka motivens laddningskraft så att de insprängda farorna som inte skrämmer alltför mycket.

– Jag kan inte ge svar på någonting men jag hoppas kunna inspirera och sätta fart på betraktarens fantasi.

Framgångsrika men ödmjuka Alexander säger sig fortsätta leta efter det exakta uttrycket. Alla framgångar över världen till trots vet han fortfarande inte vad han skall kalla sig. Med så många strängar på sin lyra, där även 3 D ingår, är han ganska ensam i sin konstfulla, sinnrika fantasterifulla hatt.

Vernissage på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 30 augusti utställningen pågår t.o.m. den 12 oktober.