Wolfgang och Gerd Heu
Vi körde förbi Bäckagård med en stilla undran –
Vad gör Heus nuförtiden?
|
Åstorp 090115 Säg namnen Gerd och Wolfgang Heu till en åstorpare så dyker Bäckagård upp ur associationsminnet som ett brev på posten! De blev ett med sin livliga verksamhet på den anrika gården, vars blomstrande trädgård och caféverksamhet lockade folk, fä och kungligheter under förra seklets första hälft. Tiderna förändrades och det var ett ganska nedgånget hus med verksamhet i träda som paret köpte 1982. Det var slitigt och tungrott, även om varsamma reparationer med tanke på det kulturella värdet genomfördes och en välbehövlig, inbjudande veranda byggdes av Wolfgang. Men med Wolfgang vid spisen och Gerd som assisterande trygghetspelare byggde paret sakta men säkert och envist upp en ny verksamhet och en bostad på övre planet. Tre söner hade en också här en lite udda tummelplats samtidigt som en extra trygghetsresurs i form av morföräldrar fanns tillgängligt i den vita villan på tomten. En stabil plattform i verksamheten var hungriga resenärer som i bussresearrangemang gjorde återkommande stopp på Bäckagård. Musik- och danskvällar kompletterade ruljangsen tillsammans med frekventa möten av kommun-, föreningsfolk och politiker. Många minns med välbehag Bäckagårds dignande julbord och gåsamiddagar.Det blev en intimare träffpunkt för folk i farten om man jämför med Tingvallas betydligt generösare ytor som slukade de stora massorna. Det fyllde med andra ord ett behov under en tid, då samlingslokalerna var få i Åstorp.År 2003 var det dags för en ny livsperiod för Gerd och Wolfgang, då Wolfgang gick i pension. Ett strävsamt par som aldrig var lediga tycks nu njuta av sin frihet – utan en massa måsten. Pigga, raska och vältränade, väljer de nu vad de vill göra med sin nyvunna fritid. De trivs utmärkt i sin lilla villa med närhet både till skog, kommunikationer och service men som de flitiga arbetsmyror de är inte kan de vara utan jobb. |
Det vore emot deras naturer men nu kan de välja och göra det de brinner för.– Det känns fantastiskt att kunna vara ledig på helgerna, träffa vänner och släkt, säger Gerd och visar på ett vackert, välgjord tillbygge som kan ta emot många gäster. – Nu hinner jag läsa, lösa sudoko och gå på stickkurser. Men att vara helt utan jobb och sociala kontakter klarar jag inte. Jag arbetar tre dagar i veckan bl.a. på Björnekulla Församlingshem och på Maskrosen i V. Broby, där vi samlar in kläder till behövande. Behovet är betydligt större än man tror! Både Gerd och Wolfgang tycks ha ett starkt socialt engagemang och vilja att påverka. Efter snart femtio års samliv bör de också ha påverkat varandra. Wolfgang kommer lite senare och berättar först om jobbet med huset som byggts ut på flera ställen både ute och inne. Det är alltid något på gång. Just nu är det källaren som skall bli gästbostad. Han ritar, bygger och fixar när han inte gräver i trädgården, förstås eller jobbar med det han brinner för – mat och hälsa ur helhetsperspektiv! Han arbetar som cirkelledare för olika kategorier och leder bl.a. pensionärskurser för högre livskvalitet – där hälsa, välbefinnande, trygghet och även den mentala dimensionen ventileras. Han jobbar också med en bok om lathud för hälsomedvetna. – Jag använder mig av den kunskap jag skaffat mig under åren. Det finns många kategorier att bearbeta. Det jag brinner för allra mest är barnens kosthållning! Äter inte eleverna rätt, måste vi lära föräldrarna! Man måste bryta mönster vad gäller kosthållning, hitta nya livsmönster, säger Wolfgang och lever som han lär. Sonens hund Buster skäller instämmande.
|