PRESSRELEASE

 Bertil Vallien på Höganäs Museum

Svensk skulptör, keramiker, glaskonstnär och formgivare som huvudsakligen ägnar sig åt glasgjutning. Under sin sextioåriga karriär har Bertil Vallien (född 1938) främst gjort sig känd med sin säregna stil bland världens glasälskare. Mest känd är han för sina världsberömda sandgjutna skulpturer – glasfarkoster, båtar och huvuden. Bertil studerade vid Konstfack under Stig Lindberg och tog examen som skolans bästa elev. Han erhöll kungastipendiet och tack vare det kunde han genomföra en studieresa till USA, där han vidareutbildade sig vid University of Southern California.
Under årens lopp har Vallien vunnit en rad utmärkelser och priser över hela världen, b l a Artist of the Future, kungliga Vetenskapsakademiens medalj för sin insats som formgivare och 2002 blev han tilldelad Visionary Award från Glass Art Society – ett av det finaste och mest prestigefulla pris man som glaskonstnär kan få. Bertil Vallien har under sin långa karriär hållit en mängd hyllade utställningar över hela världen och hans konst finns representerad i samlingar och på museer såväl i Sverige som internationellt.
Det är med glädje och stolthet KKAM öppnar utställningsåret 2024 med en utställning signerad Bertil Vallien. På KKAM kommer Bertil visa keramik, främst från 1960 och 1970-talet, samt dagsfärska teckningar som han trollar fram på plats på Museet. Vi hälsar denna 85-årige multikonstnär varmt välkommen med sin vackra keramik till keramikbygden Höganäs.  

I begynnelsen finns leran. Klumpen. Det amorfa stycket som, så att säga, ska frigöras på sin kropp. Handen tar lerklumpen in i förvandlingen, ut ur mörkret. Michelangelo arbetade så med marmorn, han visste vad som gömde sig längst inne i marmorblockets kassaskåp. Bertil drev fram sina föremål och figurer ur samma klump. –Titta, säger han, se vad jag fann i klumpens klumpighet. Heureka! En häst! Ett monster! En tekanna! Så mycket som blev klot när hans händer gick loss, då på 1960-talet innan glaset tog över. Små klot som liksom klibbade sig fast vid det stora jordklotet. Gula och röda. Något med organism. Något med ägg. Något med den sprickfärdiga tiden och den halvfärdiga himlen. 1967 blev det en hel stad för porslinsfabriken Gustavsberg: Bagdad. Med tempel och torn och moské. En serieproduktion så typisk för den serieproducerande tiden då konsten skulle ut till alla och göra oss alla till friare och helare människor. Men det är de stora unika keramikpjäserna som Bertil en gång började ställa ut i Los Angeles (allt såldes vernissagedagen) som spökat i hans bakhuvud genom åren. Dessa sköra farkoster i naturlig lera, som ett slags sjösatta barndomsdrömmar. Och dessa fantasikroppar i gul och blå billack som surrealistiskt tränger sig påi rummet och liksom stampar i sina spiltor. Och allt fanns där i lerklumpen. Och väntade på hans händer. När vi pratar om keramiken säger Bertil att han alltid längtar dit. Nu landar han i Höganäs och packar upp lådorna med keramik från tidigt 1960-tal och som i flera decennier stått mer eller mindre bortglömda i förvaringsmörker. Så utställningen är mer eller mindre en sensationell återkomst. 

Välkomna! 

Staffan Bengtsson Curator