|
Fågel, fisk eller mittemellan
Hon tänker stort, Viktoria Jakus
Keramik och akvareller inleder året i Åstorps biblioteks konsthall
Eva och Helen Rex i Klippans konsthall
Mats Andersson hos Galleri Hultman
Irmtraud och Michel Paillard
Angenämt möte med Taube och Dowland
Söderåsbygden lite grann från ovan
Skilda tekniker på Galleri Moment
Grrrafik på Tomarp
Sopraner
Kulturgarantin på Björnekullaskolan
Visning av Nyvångs gruvhög
Opera för folket
Sommar, sommar, sommar
Finstämd Cohentolkning på Tomarps borggård
Rundturer i lyxåk för
Åstorps äldre
Lovande skivdebut för
Håkan & Camilla
Från Bach till Pink Floyd
Chaplin på turné med Malmö Opera
Carling Family på Kulturhuset Björnen
Ulrica Hydman Vallien och Bertil Vallien i Klippansoffan
Cookies N´Beans - En blandning av sött och salt
Möt Torbjörn Lundqvist, Åstorps nya kultursamordnare
Wienerafton på Kuturhuset Björnen
Lucia med "En sagolik show"
Intervju med avgående kulturchefen Eva Risberg
Galashow när kulturchefen avtackades
Jan Gerfast & Co
Kabaret Karusell med
Panikteatern
Ulla-Grett Johnsson kåserar på gammalskånska
Sofie Livebrant på Kulturhuset
Vart tog alla hundar vägen?
Håkan Brinck och ÖreSound Youth Big Band
Vinprovning under sakkunnig ledning
2xVarg på Kulturhuset
|
Ann Blomberg ställer ut i Klippans konsthall
Fågel, fisk eller mittemelln
Klippan 120120
Fågel, fisk och mitt emellan…
Den lekfulla titeln associerande till den gamla hederliga ”Gömma nyckelleken” har konstnär Ann Blomberg klurigt men passande döpt sin kommande utställning till.
Det är fantasifulla, underfundiga skapelser som möter publiken på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 21 januari.
Jag kallar dem för objekt, säger Ann och visar bl.a. på ett textilobjekt med woodoofeeling som kom till när livet tillfälligt gjorde henne hämndlysten.
För det är ur nuet och samtiden med dess bekymmer, glädjeämnen hon hämtar sin inspiration. Egna upplevelser i det pågående livet tar form i ordlösa temata eller berättelser i hennes rörliga eller stilla objekt. Kampen för tillvaron och mänskliga relationer tar sig skilda uttryck i hennes verk.
Det är det tillfälliga, förgängliga lite av carpe diem hon vill fånga i sina objekt i mobiler, hänganordningar, reliefer och skulpturala verk.
Materialen är högst varierande från vanligt enkelt papper till plåt och textil eller varför inte broderitråd? En stor del av materialen hittar hon på loppis.
För närvarande är det broderitråden som är den röda tråden i mitt konstnärskap.
Men det är alltid färgen som styr och leder mig. Jag tänker i färg och söker i färg. Sedan fylls papper med teckningar och collage, uppbyggda med rumslig karaktär.
Att göra om det fula till något vackert arbetar jag också med. Fula träbitar försöker jag förvandla till känslan av gräs för att ta ett exempel. Eller bordsunderlägg från hemslöjden eller kugghjul från en mangel, en virkad duk kan bli en del av ett objekt, berättar Ann och visar på en kul och tankeväckande installation i form av trampolinliknande tingest med trappsteg/svikt ned till en spegel.
Sentensen ”Ett steg i till” står där präntat med stora bokstäver.
I taket en bit därifrån svävar en mobil med jagande människor på språng, kallad ”Konkurrens”. I en målning, översköljd av rinnande alkydfärg, låter hon betraktaren söka vad som kan finnas därunder.
Om nyckeln finns eller var det bränns bland mina verk, det överlåter jag till betraktaren!
Ann Blomberg har en diger merit- och utställningslista sedan utbildningen på Idun Lovéns Konstskola (skulpturer) och Malmö Konstskola Forum1986 1992. Hon är representerad på bl.a. Statens Konstråd, Region Skåne och Helsingborgs Museum och har därutöver lyckats erhålla arbetsstipendier från Statens Bildkonstnärsfond i två omgångar.
Sidans topp
|
Vernissage: Lördagen den 21 januari kl. 13-16
Utställningen ”Fågel, fisk eller mittemellan” pågår t.o.m. den 25 februari.
|
Hon tänker stort
Viktoria Jakus
Ängelholm 120113
Engagemang, glöd och rättvisepatos, en vilja att åskådliggöra samhällets brister med hjälp av penseln i högsta hugg, genomströmmar Viktoria Jakus oljemålningar.
Det är drivna, väl genomtänkta, dekorativa surrealistiska målningar som möter oss på Galleri Moment.
Det mest frapperande vid en snabbtitt är det gigantiska formatet. Hon tänker stort.
Det är så mycket jag vill berätta! Det händer så mycket i världen och i mänskliga relationer som jag vill mana till eftertanke. Därför vill jag känna mig obegränsad att formatet. Jag vill också ge det tredimensionella utrymme! Det händer så mycket i världen och i mänskliga relationer som jag vill mana till eftertanke. Därför vill jag känna mig obegränsad i formatet, berättar Viktoria som är återbördad till Skåne med bostadsort Åstorp efter något decennium upp i Västerbotten.
Där utbildade hon sig 1998 2003 på Umeå Konsthögskola.
Viktorias konst domineras av ett kontrollerat berättande, fyllt med symbolik. En av målningarna ”Karantän” är ett bra exempel på Viktorias personligt utarbetade tanke- och formspråk. Den illustrerar jorden av idag med människan som i en karantän bland elementen vatten, jord, eld och andlighet. En annan visar emanicipationen av idag.
Hon håller ögat på samtiden i alla sina estetiskt tilltalande och yrkesmässigt skickliga alster.
Men ibland tar det undermedvetna över. Om det händer något privat som påverkar mig, kan det ibland ändra slutresultatet.
Viktoria säger sig undvika det rent måleriska.
Jag använder inga skuggor, vill inte få det alltför verklighetstroget.
Jag bygger och bygger mina verk, skulpterar dem med hjälp av penseln och fingrar. Någon gång då och då tar jag till kniven för specialeffekter, berättar Viktoria.
Bygglusten tar sig även utryck i skulpturinstallationer, här i form av virkade bollar.
Jag har tagit tillvara virkade dukar som tidigare generationers kvinnor virkat och skapat nytt! Min femåriga dotter har gjort en av dem, säger Viktoria stolt.
Det är för henne och en bättre framtid för alla som hon skapar och skapar med till synes oförtröttlig energi.
Vernissage på Galleri Moment i Ängelholm den 14 januari.
Utställningen på går t.o.m. 4 februari.
Sidans topp
|
|
Kjell Gunnarsson och Håkan Svensson ställer ut i Åstorps biblioteks konsthall
Keramik och akvareller inleder årets konstutställningar på biblioteket
Åstorp 120111
Keramıkern Kjell Gunnarsson associerar gärna tıll Leonard Cohens text; ”There is a crack in everyting” som motto för sin rakubrända, stil- och formsäkra keramık.
Akvalleristen Håkan Svensson lurar, leker med betraktaren och sätta fantasin i rörelse med hjälp av sina naiva, lekfulla och abstrakta akvareller.
Det är nu tredje gången gillt för dessa två konstnärer och Höörbor, båda medlemmar i Konstrundan Mittskåne att ställa ut tillsammans.
Denna gång är destinationen Huvudbiblioteket Åstorp under rubriken Akvamit med vernissage lördagen den 14 januari.
Kjell Gunnarssons keramikskulpturer i form av hästar, båtar och askar har ett personligt grovhugget formspråk som elegant kontrasterar till Håkan Svenssons abstrakta flödande akvareller.
Det är spännande med rakubränning! Det är en slumpartad, kemısk arbetsprocess, där man aldrig kan vara säker på slutresultatet. Kopparoxiden kan ge alla regnbågens färger, säger Kjell och tillägger att han kan dra nytta av sitt tidigare yrke som ingenjör i arbetet.
Han har bl.a. lyckats få fram naturtrogen patina ı sina fartyg som för tanken till äkta slitage av väder och vind.
Formspråket är klassiskt rent med personligt anslag.
Jag bygger mer än jag drejar, konstaterar Kjell och visar bl.a. hur han använder s.k.horsehair teknik för att få fram hästmanarna på de kortbenta hästarna som för tanken till grekisk mytologi.
Håkan Svensson å sin sida jobbar hårt för att sätta extra sprätt på vår fantasi och våra hjärnceller. I hans bilder kan man söka, leta och gå på upptäcksfärd i akvarellflödet!
Vad ser du i en vattendroppe, frågar han.
Hans bilder borde kunna användas i Rorschachtest. Den stora skillnaden är att här kan man hitta medvetet utförda bilder i ett till synes kaos eller kosmos.
Jag försöker alltid göra mina verk dubbelbottande. För att visa girighet t.ex. kan man leta efter ett gyllene tempel som sjunker i havet i en mina målningar! Eller en dam i hatt, stanna till och upptäck!
Det finns det gott om tid till. Deras utställning Akvamit varar t.o.m.14 februari. Vernissage 14 januari.
Sidans topp
|
|
Eva och Helen Rex i Klippans konsthall
Systrarna Rex bjuder på grafik och måleri i Klippans konsthall
Åstorp 111209
Förmänskligade frukt, grönsaker eller husgeråd eller varför inte besjälade människor med vingar?
Båda motiven kan man hitta hos systrarna Rex - Eva resp. Helen som ställer ut delar av sina rikhaltiga produktioner i Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 10 december.
Såväl Eva som Helen är grafiskt utbildade en inriktning som storasyster Eva fortsatt med och utvecklat medan Helen sökt sig till snabbare uttrycksvägar som akryl, pastelloljekrita eller blandteknik.
För mig är det grafiska arbetet rogivande, säger Eva som här bl.a. visar etsningar med mezzotint.
Sedan 2004 jobbar hon även med stentryck under ledning av Knud Jensen på Grafiska Muséet i Fredriksdal, en teknik som hon tar upp även i denna utställning.
Eva har under decennier utvecklat ett högst personligt uttryck i sina väl genomtänkta, rena kompositioner, där humorn och det linjerena alltid får ta plats. Miljöerna och klädseln ger associationer till femtiotal med ett elegant stänk av fransk esprit. Människans rörelseschema tar sig ofta igenkännbara men ändå överrumplande uttryck.
Allt är i rörelse frukt, grönsaker eller enstaka klädesplagg och skor. Mellanrummet, kurvorna som bildas mellan figurer eller människor i olika positioner och situationer, utnyttjas och skapar ett konstverk i sig, ger balans och bidrar till ökad rörelse.
Det är högst medvetet, berättar Eva och visar verk där hon använder människans kroppsrörelser för att få fram alfabetets alla bokstäver.
Ett N är t.ex. en person som står på huvudet, ett B utgör ett ansikte där glasögonen dominerar och bildar ett B. Intill alfabetet syns en dansande melitta!
Eva Rex grafiska alster är fyllda med humor, lekfullhet och ett skarpt intellekt.
Hennes agenda tycks också med rätta varit välfylld under åren med en mängd utställningar runt om i landet. Även stipendieregn har stänkts över Eva och hennes tryckpressar.
Helen Rex målningar i akryl eller blandteknik domineras av vingprydda varelser.Här är det intuitiva som styr.
Jag är fascinerad av fåglar och änglar!
Men varför det blir vingar i de flesta av mina motiv, vet jag knappast själv.
Grafiken använder jag mig visserligen av även i dag bl.a. handkolorerade etsningar men akrylen har tagit över.
Det går så mycket snabbare och man kan måla över flera gånger, om man inte är nöjd, säger Helen, nyinflyttad till Blekinge i en bygd, rik på flygfän.
Helens målningar i varma pastelltoner är i likhet med Evas motiv, fyllda av svävande rörelser, ofta med människogrupper i någon form av förvandling. Hur ensamhet och utanförskap kan ta sig uttryck även i en grupptillhörighet, illustreras i ett verk. Ett annat verk visar hur ett par lugnt spelar schack medan allt flyter runt omkring människor som änglar.
Utställningen med ”Systrarna Rex” pågår t.o.m. 15 januari
Sidans topp
|
Eva Rex
Eva Rex, bokstaven R
Helen Rex
Helen Rex
|
Mats Andersson
Dynamik i harmoni, skapade intuitivt under musikens påverkan
Åstorp 111202
Mats Andersson som är en autodidakt konstnär har under tio år sökt sig fram på egna vägar såväl tekniskt som motivmässigt. Hans bilder i olja, akryl och blandteknik har en speciell struktur med hjälp av epoxiharts en teknik som han blev förtrogen med i New York, när han ställde ut där.
Han har redan rönt uppmärksamhet med sitt högst individuella formspråk.
Under de tio år Mats Andersson varit verksam som konstnär har han synts flitigt på konstarenorna.
Jag började med bubblor, sökte djup och dimension. Sedan förändrades formspråket, berättar Mats i färd med att färdigställa sin utställning av målningar i akryl och blandteknik på Galleri Hultman med vernissage den 3 november.
Hans stora färgstarka, kraftfulla verk domineras av slingrande rörformiga komponenter i rörelse, vilket för tanken till kosmos, hav och himlar ett, harmoniskt balanserat kaos, alltid på svart bakgrund.
Man kan se vad man vill i mina bilder. Jag vill inte styra betraktaren men sätter ändå alltid titlar på mina verk.
Mina motiv är alltid abstrakta. Den kemiska processen fascinerar mig.
Epoxihartsen skvätter jag t.ex. ibland på delkomponenter för ökad kontrastverkan och dimension.
Färgvalet är också viktigt. Trots att det är starka färger vill jag inte att de skall sticka i ögonen utan ge intryck av harmoni.
Sidans topp
|
När jag jobbar till musik, gärna Enigma, kommer jag in i ett känslorus.
Känslan tar över. Ibland överraskar jag mig själv, berättar Mats Andersson som jobbar som kvalitets- och miljöchef under dagtid.
Hans konstagenda tycks ändå vara nästan fulltecknad framöver.
En mängd utställningar är redan bokade.
I Ekebackens Konsthall, i anslutning till Galleri Hultman, är det mycket nytt på väggarna då många konstnärer i SAG:s samlingsutställning passade på att byta ut delar av sin produktion i samband med den nye utställaren.
Båda utställningarna pågår t.o.m. den 22 december

|
Irmtraud och Michel Paillard
Från bruksföremål till skulptur
Åstorp 111124
De lyckades förverkliga sina drömmar skulptörerna Irmtraud och Michel Paillard!
Paret Paillards gemensamma livsresa sträcker sig geografiskt från Alsace till Jämtland, och Skåne med flera andra stopp på kartan.
Även deras yrkesverksamma liv bjuder på samma rörlighet. Frankrikefödda Michel t.ex. hann med att både jobba som lastbilschaufför och möbeldesigner innan han sadlade om.
Fram till 1993 drev de ett krukmakeri i Frankrike ett hantverk som gav grunden till deras nuvarande professioner.
Sedan dess har de varit Sverige trogna.
Sedan slutet av nittiotalet är Tysklandsfödda Irmtraud och Michel nu professionella skulptörer med en mängd utställningar i bagaget såväl inom som utom landet. Båda är idag medlemmar i Konstrundan Nordväst och stationerade i Förslöv.
På Åstorps Bibliotek visar i dagarna Irmtraud och Michel Paillard sina skulpturer i brons, keramik och polyester med vernissage lördagen den 26 november.
Makarnas formspråk och uttryck är påfallande olika men bär båda ofta ett stänk av humor.
Bland Irmtrauds favoritkonstnärer hittas bl.a. Poul Klee medan Michel håller på Louise Bourgeois.
I taket svävar Irmtrauds roliga och busiga, färgstarka trollsländor i gipsbunden polyester.
Avskalade och rena med subtilt underfundiga och mänskliga uttryck samsas Irmtrauds djurskulpturer med Michels mjuka, voluminösa rundade skulpturer, oftast med kvinnokroppen som förlaga.
Jag tänker inte, jag känner. Materialet följer känslan, säger Michel som sköter det tekniskt krävande arbetet för båda med överföring och förstoringar från deras respektive modeller till keramik, brons, keramik och polyester.
Sidans topp
|
Irmtraud säger sig ha lättare för att uttrycka det hon vill i djurskulpturer med mänskliga drag, där människors tankar, rörelser och beteenden åskådliggörs.
Det är lättare att överföra känslor på djur än människor, säger Irmtraud och visar på en hund som verkligen ser ensam ut och även bär den titeln. Intill står en drömsk räv bland sagobetonade fiskar i färgblandning som i sig förstärker illusionen av vatten.
Flyttfåglarna Michel och Irmtraud är nyinstallerade i Förslöv, där de trivs förträffligt.
Deras närmsta mål är att få folk att hitta till deras nya ateljé och verkstad.
Utställningen på Åstorps Bibliotek pågår
t.o.m. 27 december

|
Gitarristen Sabina Agnas och sångerskan
Rita Saxmark
Angenämt möte i höstmörkret
Åstorp 111116
Närkontakt, banankontakt…
Det vill till att det är drivna, professionella aktörer/aktriser på scenen när marschallerna utanför Kulturhuset Björnen är fler än antalet personer i publiken.
Sångerskan Rita Saxmark och gitarristen Sabina Agnas drev rutinerat med glimten i ögat skutan i land i programmet ”Evert Taube möter John Dowland” trots dessa förutsättningar.
Ändå är duon mer hemtam på de stora, publikdragande scenerna. Rita som är en mångsidig, utbildad koloratursopran som jobbat med såväl opera och operett som musikaler, shower och jazzevenemang.
Sidans topp
|
I stearinljusens romantiska sken i en enkel scenbild med rosenfång och ljuva spetsar som rekvisita därtill tolkade de elegant och lekfullt Evert och Johns visor blandat med berättelser ur herrarnas liv och leverne.
Lyhört smekte Sabina gitarren i tidstypiska men personliga arrangemang, anpassat till Ritas nyanser och röstklanger.
Det skilde c:a trehundra år mellan Lowland, född på Shakespeares tid och Taube. Ritas lyriska röst som tonsäkert och snabbt klättrar på de höga höjderna kom mest till sin rätt i Lowlands visor om hjärta och passion.
Taube kan visserligen vara både naturromantiker och skildra kärleken men många av hans visor är färgstarkt berättande om yttre omständigheter. Fritiof och Carmencita t.ex. är så mustig och färgstarkt dessutom berättad ur genusperspektiv att den är svår att fånga med kvinnoröster. Men i gengäld fick Rita här använda sig av sin dramatiska ådra som hon gav många intensiva prov på i plastik och mimik.
Det var ett givande möte inte bara med Evert och John utan att få träffa denna begåvade musikaliska duo som var värda ett bättre öde än en nästintill intill folktom salong!
|
Söderåsbygden den senaste boken i serien
"Lite grann från ovan".
Söderåsen 111115
I tisdags dansade älvorna i sina dimslöjor på Söderåsen. I dimrusets många florstunna lager ruskade hästarna i hagarna förvånat men lyckligt på manarna. Det kändes som om sagans trollspö lagt sin hand över djur och natur.
Det kan vara skönt att gå in i dimman (i dubbel bemärkelse) men lätt att inte se skogen för alla trä´n.
Om man inte heter Bertil Hagberg förstås, då brukar det fixa sig med den äran.
Fotografen Bertil Hagberg kan se det lite grann från ovan i en helikopter med en kamera med gps till hands. Hans naturbilder, många fotograferade i tidig, dimmig morgontimma, liknar akvarellens och är fyllda av stämningskapande magi.
Den sjätte boken i Hagbergs serie om Skåne ”Lite grann från ovan” ligger i dagarna rykande färsk och tryckdoftande i bokhandelsdiskarna. Premiärvisning på Billesholms Folkets hus torsdag den 17 november.
Denna upplaga omfattar vår gröna lunga Söderåsbygden.
Tjock som en nådig lunta med över trehundra sidor och fyrahundra bilder dokumenteras skönheten och livet på Söderåsen under alla årstider.
Det är en svindlande vacker bok med mycket nytt och spännande även för dem som tror sig kunna sitt Söderåsen.
Historik, slott och herresäten, gruvepoken, okända monument och länsmarkeringar, vatten som i blå linjer bryter landskapet, för bybefolkning okända stjärngravar, jättelånga tremeters murar som slingrar sig, möllor, vindkraft, vattendrag…
Folk i fest och vardag, odlingslandskapet…
Sidans topp
|
Hela gänget bakom boken fr.v. Bengt Lindskog, Annika och Bertil Hagberg, Charlotte Lundberg, Kurt Månsson, Thomas Arnström, Thomas Åström (musik till DVD-skivan) och sittande John Bitton.
 Bertil Hagberg visade ett bildspel under presskonferensen och berättade hur boken kommit till
Jag älskar att fotografera mönstret som bönderna skapar på marken i rapsfält och ärtodlingar, berättade Bertil Hagberg som nu är återbördad på hemmaplan igen, då denna bok ”Söderåsbygden lite grann från ovan”, kan ses som fortsättning och utveckling av Hagbergs Gränsland Söderåsen från 1990.
Boken tycks genomtänkt i varje tum och har en utmärkt disposition. Byskyltar från området och en karta gör regionen lättöverskådlig och lättare att greppa. Text på engelska kompletterar perfekt för att öka på turismen, vilket är en av förhoppningarna med boken.
Men böcker lever inte bara av bilder allena.
Bertil Hagberg har haft ett kunnigt team till hands. Förutom Annika Hagberg som hållit sin hand över det massiva materialet, prioriterat och redigerat samt layoutat finns det flera starka kort i teamet som bidragit med kunskap och texter:
Foto och text står Bertil Hagberg för medan faktatexter hämtats från Thomas Arnström, Bengt Lindskog, Charlotte Lundberg samt Kurt Månsson som även gjort kartor och kartakvareller. Tillsammans med boken följer ett bildspel på DVD med musik av Thomas Åström.
Den som vill ge en hård julklapp till den som har allt men inte gillar Zlatan, rekommenderas ta en närmare titt på ”Söderåsbygden från ovan”!
|
Två vitt skilda tekniker och formspråk visas på Galleri Moment i Ängelholm.
Ängelholm 111112
Två vitt skilda tekniker och formspråk visas på Galleri Moment i Ängelholm.
Ändå fungerar de i en skimrande, lekfull symbios Majlis Perssons sägen- och sagobetonade betagande vackra gobelänger och Birgitta Svenssons rakubrända keramik med dess rena primitiva, renodlade formspråk.
Birgitta Svenssons keramiks skiftande pigmentering anas och fångas upp i Majlis Perssons gobelänger.
Majlis markerade svarta trådar följer dova stråk av svärta och sprickor i Birgittas keramik.
Bådas verk inbjuder till nyfikenhet och närmare granskning. Man vill dyka in i Majlis värld av människan och dess villkor. Samtidigt får man en barnslig lust att smeka Birgittas keramik, öppna lock och ta en koll på innandömet.
Sidans topp
|

De lyfter varandras redan högklassiga verk och skapar en sällsam, harmonisk helhet ett lyckokast av Galleri Moment att ställa ut dessa damers verk tillsammans.
Utställningen pågår t.o.m. den 3 december.
|
Agneta "Agge" Karlsson är gästutställare på Galleri Hultman och konstnärsgruppen SAG har samlingsutställning i
Galleri Ekebacken
Åstorp/Grytevad 111103
Det är romantik i luften på Galleri Hultman.
Konstnären Agneta Agge Karlsson med Monet som förebild ställer ut på Galleri Hultman med vernissage den 5 november.
Idyller, lyckliga, nära ögonblick, presenterade i lummiga, grönskande och blommande trädgårdsmiljöer är dominerande motiv som stillsamt nostalgiskt möter betraktaren.
Kvinnor med uppsatt hår, klädda i svepande sekelskiftskjolar, fångade i stilla vardagssysslor förstärker känslan av flydda tider och impressionism.
I rummet intill i Ekebackens Konsthall blommar modernare influenser.
Där har tio medlemmar i Scanian Art Group (SAG) bidragit med tre, fyra alster vardera i en samlingsutställning. Olja, akryl och akvarell samsas med glasfusing, textil och keramik i en skön mix.
Nytänkande, kreativitet och kvalitet är de yrkesmässiga ledorden.
Samarbete och gemenskap konstnärer emellan är andra centrala ledord i SAG, likaså att avdramatisera konsten som en udda, främmande fågel i vardagen.
Sidans topp
|

På bilden syns sex av 10 utställare. Fr.v. Catarina Hultman, Meta Wijkander, Håkan Lindskog, Zoli Fuglesang Kareld, Ingrid Hallberg och sittande Karin Ellerstrand.
Övriga deltagare är Ritha Holst, Karin Hedda Persson, Katarina Gustafsson, Elisabeth Malmborg och Lena Arrenius.
Konst är ingenting konstigt utan skall ses som ett naturligt inslag i vårt dagliga liv och exponeras i alla typer av offentliga rum kort sagt, där folk rör sig, i stort som i smått.
Den grundtanken/målet är de femton kreatörerna i SAG överens om och lever som de lär. De har bl.a. visat sina verk och arbetsprocesser på City Gross.
I Åstorp syns flera av SAG:s verk den närmaste tiden i ett flertal skyltfönster.
Utställningarna i Galleri Hultman resp. Galleri Ekebacken
pågår t.o.m. 30 november.

|
Ingalill Wiberg
Grrrafik 2011 manifestation med trrryck
Kvidinge/Tomarp 111013
I dagarna sätter ett trettiotal gallerier och konstinstitutioner fokus på grafik som konstnärlig uttrycksform.
Det är den ideella föreningen Grrrafik 2011 som initierat projektet. Syftet är att i en gemensam manifestation lyfta fram den experimentlusta och rikedom som finns inom den grafiska konsten av idag.
Alla konstarenor som deltar i projektet väljer fritt sina utställare.
Så är också fallet på Tomarps Kungsgård.
Tjugotvå grafiker inom alla förekommande grafiska tekniker och med vitt skilda motivvärldar fyller väggarna.
Medverkande grafiker:
Jim Berggren, Nina Bondesson, Olle Dahl, John E Franzén, Ulla Fries, Kerstin Hedman, Mikael Kihlman, Hans Lannér, Fredrik Lindqvist, Bertil Lundberg, Lage Löfdahl, Mariana Manner, Minako Masui, Sylvia Naimark, Helmtrud Nyström, Ilkka Pärni, Kjell Strandqvist, Per Svensson, Ulrika Thorén, Jukka Vänttinen, Ingalill Wiberg och Kajsa Åhlander Persson.
Utställningen pågår 15 oktober 31 december.
Sidans topp
|

Ulrika Thoréns vargbilder

Jim Berggren

Kajsa Åhlander Persson, screentryck
|

Sopraner lever farligt
Åstorp 110921
Döden på operan slår ofta gamle Shakespeare i dramatisk grymhet, blodtörstighet romantik och uppfinningsrikedom.
Att kastas till lejon, kokas i olja, bli levande begravd, hosta lungorna ur sig eller varför inte avlida av ångorna från en förgiftad viol, tillhör vardagen på operascener världen över.
Åtminstone för sopraner…
De tuffa basarna slipper oftast undan.
Som mezzo, lyrisk, dramatisk, koloratur med olika bröst- och huvudklang blir dessa sångerskor, virtuoser på det högre registret, ofta fackindelade på ett tidigt stadium i karriären även om röstläge och klang kan förändras under livets gång. Så värst gamla får sopraner oftast inte heller vara i de klassiska rollerna
Bra roller för äldre kvinnor skrivs helt enkelt inte, varken till teater- eller operascenen ett öde som för vissa är värre än döden på operan.
Malmö Opera och Teater gästade Kulturhuset Björnen med Sopraner en operashow i lättsamt format, där det gycklas och häcklas om sopranernas roll i operakonsten.
Medverkande var sopranerna Gabriella Drake-Lindfors och Ann Marie Backlund med Annika Bjelk-Wahlberg vid pianot. Idén att uppföra klassiska pärlor och arior med lättsamt mellansnack eller scener är inte nytt.
Däremot är showens vinkling ett ambitiöst försök att med humor skapa en bild av genusperpektivet, den dåtida samhällssynen och utreda de klassiska operahjältinnornas karaktärer.
Sidans topp
|

Men de skulle nog ha kunnat provocera och vässat pennan lite till under ledning av regissören Anette Norberg. Det utlovades en berg- och dalbana i ett högt tempo. Det blev det också men inte på det sätt det var tänkt. Dialogen i talscenerna saknade gnista, även om Drake-Lindfors kämpade hårt och höll ångan uppe med värme och glimten i ögat. Men det krävs två i en dialog.
Ann Marie Backlund gav i stället järnet i uttrycksfulla och innerliga arior bl.a. som Desdemona i Othello. Musikaliskt sett fanns det flera fullträffar av båda sopranerna.
Tyvärr hann vi bara se en ändå lovvärd första akt.
Kanske arbetade sig glöden och det viktiga samspelet sig upp till crescendo och större scennärvaro i andra akten.

|

Projektledare Catarina Hultman och kultursamordnare Torbjörn Lundqvist synar ett skissförslag med
några elever
Kulturgarantin fullt utbyggd på Björnekullaskolan
Åstorp 110921
En professionell kulturupplevelse med vidare utveckling i projekt för eget skapande skall garanteras varje elev under skoltiden enligt den s.k. Kulturgarantin.
På Björnekullaskolan är nu åttorna i slutskedet av ett kreativt projekt som påbörjades redan förra året men strandade ett tag p.g.a. avhopp från den dåvarande konstnärliga ledaren.
Galleristen och keramikern Catarina Hultman har övertagit den rollen och tillsammans med bild-, textil- och träslöjdslärare har hon satt fart på slumrande skaparådror och fantasibanker.
Här är det fritt fram för tuffa tonåringar att ta fram det glömda barnet inom sig under disciplinerade former.
Att alla former av konstnärligt skapande kräver disciplin och koncentration, den galoppen tycks de flesta snappat upp direkt.
Projektet innebär att vanliga pinnstolar av trä, hämtade från att Activa, förädlas med hjälp av penslar, färg, textil, kanske även få ett ändrat formspråk med hjälp av svarv, hyvel eller slipmaskin.
Sidans topp
|
Varje stol skall sedanfotograferas och få en text av utövaren. Texta skall de också göra på de affischer som skall sätta upp på Kulturhuset Björnen i samband med en kommande utställning av elevernas roliga, kluriga stolar.
Det tycks finnas lika många olika varianter av stolar som elever.
Färgsprakande eller strama, med guld och glitter, med eller utan stoppade textiler, ulliga, gulliga, djärva eller försiktiga mönster….
Publiken på Kulturhuset, bl.a. kommunfullmäktige bör bli på gott humör innan föreställningar och möten, det garanteras!
Eleverna har ett uppdrag till att leta upp miljöer och händelser ute i samhället som gör folk glada och sedan dokumentera det med sina mobilkameror.
Publiken får sedan rösta på bästa bild.
Sammantaget innebär det här projektet att eleverna får nosa på en mängd olika hantverk målaren, snickarens, sömmerskans, fotografens samtidigt som de fritt får skapa och få professionell ledning.
Nästa projekt blir arbete med färg och form för elever i årskurs sju. Från tidningsurklipp skal de bl.a. göra ett collage, där bl.a. relieflera och textil ingår.

Här skapas stolar i alla dess skepnader
|

Slagghögen, Sockertoppen, Berget, Askebunken…
Nyvångshögen reser sig som ett monument över flydda tiders stolta gruvsamhällen i Nordvästskåne.
Gruvan i Nyvång är landets genom tiderna största kolgruva, kulturminnesförklarad 1989 och fornminnesförklarad 1997.
Bunken består av 2 miljoner ton restprodukter efter att 7-10 miljoner ton stenkol schaktats från gruvan på ca 100 meters djup under åren 1911 1966.
Det är alltså hundra år sedan som brytningen av den 170 miljoner år gamla stenkolen kom i gång och förändrade det lilla samhället Nyvång.
Nyvångs gruva och samhället under gruvepoken är väl dokumenterat i Nyvångs Museum som firar tjugofemårsjubileum i år.
Intresset är fortfarande lika stort för gruvan med det svarta guldet.
I söndags var det dags för säsongavslutning för muséet som denna dag traditionsenligt bjöd in till vandring på bunken under guidning av Ingvar Green.
Sidans topp
|


Han berättade bl.a. att den vilda floran erövrat bunken genom fåglar, vindar och trädgårdsavfall. Dessa faktorer har gett upphov till en helt ny vild flora med 133 nya växter, där de stora och starka kommer att ta över. På sikt finns det risk för att Nyvångshögen förfaller och förstörs.
Nu måste människan snabbt hugga tag i vår kulturskatt, innan det är för sent.
Bästa lösningen vore att Nyvångsmuseum och Nyvångshögen kunde slås samman. |
 |

|
|
Opera för folket
Kvidinge/Tomarp 110814
Passion, blod, svett, tårar, intriger, förvecklingar alla känslor och händelser förstorade och upplysta i ett musikaliskt flöde….
Operauppsättningar har de senaste århundraden länge setts som snobbkultur, gärna med en publik av frackklädda herrar och juvelprydda damer i aftonklänningar i salongen.
De senaste decennierna har det vuxit upp en del operasällskap som kämpar för att tvätta bort etablissemangstämpeln.
Det senaste operaensemblen är Operafabriken i Malmö vars enkla motto är opera för folket.
I söndags gästade de Magasinet på Tomarps Kungsgård med Wolfgang Amadeus Mozarts ”Don Giovanni eller den bestraffade vällustingen” i regi av Clas Sköld. Musikalisk ledare och röstcoach är Kevin Smith.
Scenografin för turnébruk i södra Sverige som möter oss är den enklast tänkbara.
Blänkande sidensjok i guld och rött vittnar om att det är en adelsmans boning vi befinner oss i. På sättstyckena som flankerar, anas galler, som fängelsegaller eller staket runt ägorna. Det är en tolkningsfråga. Tidstypiska kostymeringar kompletterar.
Don Giovanni eller Don Juan som vi härhemma brukar kalla honom, hans gestalt har många bottnar. Hans kärlekslekar och förlustelser, hans insmickrande anslag till alla av kvinnligt kön.
Han måste bevisa att han kan få dem på fall oavsett konsekvenserna. Allvaret lurar bakom det till synes lättsamma för publiken och andra inblandade i handlingen, dock inte för honom själv. Alla ljuva ord till trots, har don Juan några andra känslor än för sig själv?
Don Giovanni är en av världens mest kända i sitt slag en kultopera fylld av ljuvlig musik, varav vissa solopartier och duetter blivit örhängen. Även den som inte satt sin fot på ett Operahus, känner igen vissa partier. Om inte annat hörs de ofta som bakgrundsmusik i filmer. Därför bör valet av denna opera sitta som smäck för en ensemble som vill nå ny, ung publik.
Kraften i de musikaliska turerna gör att ingen blir oberörd oavsett om de gillar operaformen eller inte.
Denna uppsättning bygger på musikens egen styrka, ovanligt fysiska scenerier samt inte minst mer nedtonade, icke bombastiska vokala tolkningar. Framför allt genomsyras den av en för genren stark scennärvaro av alla i ensemblen.
Sidans topp
|


Tor Linds säkra lyriska baryton, hans snabba lyhörda flexibilitet i kombination med en glittrande karisma, lyfter föreställningen tillsammans med många fina sånginsatser av ensemblen. Ingen nämnd, ingen glömd, även om det var en viss ojämnhet här och var.
Över alltihopa svävade pianisten och kapellmästaren Johan Reis lysande ackompanjemang som gav en extra krydda åt föreställningen. |
|

Sommar…sommar… sommar…
Åstorp 110721
Kulturhuset Björnens stora sommarevenemang med publik i gröngräset, strandade ironiskt nog p.g.a. svenska sommarens nycker.
Regntunga skyar med åtföljande regn som bara öste ned, tvingade arrangörerna att i sista sekund riva den redan uppbyggda utomhusscenen och snabbt ställa in sig på nya fordringar och kreativa lösningar.
De långa köerna med paraplyförsedd väntande publik hänvisades i stället in i salongen på Björnen. Köket fick i all hast jaga mat och dryck, då publikens medhavda picknickkorgar fick förpassas till bilen igen. Teknikerna fick efter soundcheck utomhus, repa om proceduren på inomhusscenen och sätta ljus till årets gratisevenemang ”Sommar på Björnen”.
Åstorps kultursamordnare Torbjörn Lundqvist fick fara runt som en duracellkanin och visa vad den titeln kan innebära både organisations- och marknadsföringsmässigt.
Även på scenen syntes och hördes han med sin gitarr.
Medverkande som Håkan Brinck, Oscar Typing, Torsten Sjöbäck Cilla Rosell, The Brincettes, Vråkärrs Bluesband, Anders Ehrenstråhle, Åstorps musikkår, standuparen Per-Arne Karlsson och dragspelsveteranen Stig Helgesson lockade folk i alla åldrar.
Det var ”knökafullt” i hela huset med en för Kulturhuset ovanlig publikmix denna gratiskonsert. Många som tidigare aldrig hade satt sin fot här, fann sig snabbt tillrätta och hittar med säkerhet tillbaka.
Proffsigt artisteri, öppenhet, humor och lekfullhet i smittande doser fick publiken denna kväll att känna sig som i ”We are family”-annonsen.
Det blev en lyckad, lättsam kväll där de flesta musikstilar fanns representerade. Rock, visor, evergreens, jazz, allsång, standupnummer, mysiga mellansnack samt inte minst en oavbruten nära publikkontakt av säkra scenrävar…
Att nämna någon musiker eller artist före den andra känns fel, då hela programmet var ett väloljat teamwork med starka scenpersonligheter som inte bara bjöd på sig själva utan även frikostigt gav utrymme till sina kolleger för vidare befordran till publiken.

The Brincettes
Sidans topp
|
Cilla Rosell och Anders Ehrenstråle

Torsten Sjöbäck, Håkan Brinck och
Anders Ehrensträle
Stig Helgesson trakterar sitt dragspel
Oscar Typing i högform
|

Finstämd Cohentolkning på
Tomarps borggård
Kvidinge/Tomarp 110706
Excellent! Jag är djupt rörd av hans tolkningar!
Det positiva uttalandet kommer från poeten, sångaren, låtskrivaren och författaren Leonard Cohen, riktat till den svenske tolkaren av hans sånger Jan Erik Lundqvist.
Efter att ha lyssnat på vår svenske look&voice-a-like artist på en fullsatt borggård på Tomarps Kungsgård är det bara att instämma.
Jan Erik Lundqvist är dock ingen medveten kopia eller imitatör. Hans tolkningar är äkta, raka och personligt berättande. De berör.
Att han sedan är lik Leonard Cohen i såväl röstomfång, rasphet som utseende och rörelser tycks vara mer en lyckad tillfällighet vilket naturligtvis utnyttjas med hatten på svaj och stela, knyckiga rörelser a la Cohen.
Tillfälligheter spelade också en roll när Lundqvist blev estradör och vissångare sent i livet, likaså att han fastnade för Cohens poesi och musik.
2002 kom så skivan ”Leonard Cohen på svenska”. Merparten av låtvalen i nämnda sommarprogram är svenska översättningar av kända låtar ur Cohens produktion. Det är varsamma, skickliga översättningar av flera av våra namnkunniga artister bl.a Mikael Wiehe, Östergren, Lundell och Wulff. Vissa låtar har Jan Erik Lundqvist tolkat och översatt på egen hand.
God hjälp på scenen hade Jan Erik Lundqvist av säkre och mångsidige Anders Ehrensstråle på gitarr och sångfåglarna Kaisa Östlund och Ingela Wahlgren. Deras insatser lyfte texterna, som gråterskor i ett grekiskt drama och bidrog till att klargöra det subtila, poetiska i berättandet.
Kärlek, smärta, svek, tro och hopp, inlindat i utsökt språkdräkt och driven berättarteknik…
Hallelujah!
Lika allmängiltiga och passande på borggården som på grevinnan Mörners tid!
Sidans topp
|
|

Stig Olsson i sin Pontiac
I onsdags bytte glada äldre sina rollatorer och rullstolar mot en rundtur i lyxiga, blänkande vrålåk!
Åstorp 110616
Idag skall jag ut och ragga, berättade en uppklädd kvinna som bor på Vidåsen i Åstorp för föreståndaren Anita Hansson. Anita var en av många ansvariga för den stora sommarfesten med barberque, dragspel och sköna turer i Pontiac, Cadillac eller Chevrolet av sextiotalsmodell.
Det är nu tre år sedan f.d. guldsmeden på Ji-Pe Guld, Ingvar Persson, initierade turer med sin glidande guldklimp vid sommarfestligheter för socialförvaltningens olika boenden.
För gjorde jag guldklimpar. Nu kör jag dem!
Enbart på Vidåsen finns det över sextio hyresgäster. Med tillskott från bl.a, LSS-boenden, Backsippan, personal och anhöriga blev det en stort gäng som samlades där för en trivsam, festlig eftermiddag i gröngräset.
Sidans topp
|

Förväntansfull kö till de blänkande vrålåken. I bakgrunden Ingvar Persson Chevrilet
I år hade Ingvar sällskap av två chaufförer till, Kjell Månsson och Stig Olsson, även de veteranbilsägare med åk i lyxklass. Klädda i hatt bjöd de tre herrarna chevalereskt gästerna på en rundtur i regionen. Gissa om det blev uppskattat!
Vissa föredrog att vila sina ben i trädgården, sola, äta, umgås och lyssna på dragspelsmusiken med gamla godingar från femtio- och sextiotalet. Andra återupplevde 50- och sextiotalens glada raggarturer...

Lyxigast åkte passagerarna i Kjell Månsson cremefärgade Cadillac cabriolet. Alla passagerare tilldelades hattar.
|

Lovande skivdebut för
Håkan & Camilla
Åstorp 110616
Jag säljer min själ för 120 kronor, skojade Håkan Hultberg som tillsammans med moatjén Camilla Rosenquist underhöll på en After Workträff, arrangerad av Företagarna i Kulturhuset Björnens café. Det han syftade på var duons purfärska första skivutsläpp ”Maskrosbarn” som han passade på att ge publiken smakprov på med hopp om mersmak.
Sidans topp
|
Håkan och Camilla är en vältajmad duo med en bred folklig, lättillgänglig, ofta allsångsvänlig repertoar. Än så länge jobbar resp. studerar de vid sidan av musicerandet. De ger sig i kast med såväl pop, rap som danslåtar och visor, oftast på företagsfester.
Deras skiva ”Maskrosbarn” med eget material i text och toner går i visans tecken. De liknar sig själva som asfaltsblommor som frejdigt reser sig i betongen, frodas och mår bra trots svår uppväxt därav skivtiteln.
Det är många spår av det stora vemodet som rullar in, känslor som etsats sig fast, ensamhet, hjälplöshet och utsatthet - lågmält och enkelt framfört. Ibland kan det vara en aning för varsamt musikaliskt tolkat, kanske av rädsla för att det sköra, lyriska skall försvinna. Det är alltid en avvägningsfråga men lite mer av det tryck och starkare uttryck de jobbar med i sina amerikanska popcovers, skulle de kunna vinna på även i visans form.
Berättandet och storyn är det centrala med musiken som lyhörd förstärkare av budskapet.
Kom hem när du vill. Jag är vaken hela natten. Säg ingenting. Jag hör på stegen, när du går (Ur låten Kärlekens tortyr)
Den låtens text är signifikativ för den inre känsloladdning som anas i de visor duon framförde.
I Håkans ”Livets Bibliotek”, där han säger att bilderna är många men motiven få är ett bra exempel på slagkraftig, fungerande text.
Betyg:

|

Ian Peaston spelar elfiol
Från Bach till Pink Floyd med Ian, Per och två Macdatorer
Åstorp 110512
Hur är det med musikens lagar egentligen? Enligt matematikens lagar är det ju ett axiom att två parallella linjer aldrig möts. Klassisk musik, hårdrock och jazz har ju också länge levt parallella liv.
Dessa oskrivna lagar har de här två klassiskt skolade musikerna Ian Peaston på elfiol och Per Johansson på elklarinett utforskat i sitt nyskapande projekt.
Så introducerade kultursamordnare Torbjörn Lundqvist Essens 1 som intog scenen på Kulturhuset Björnen den 11 maj.
I duons program ”Från Bach till Pink Floyd” föddes nya klangvärldar med hjälp av elinstrumenten, knutna till den digitala macvärlden med en laptop.
Det var en svindlande upplevelse, fylld av oanade energier och effekter ett digitalt trolleri med överraskande orkesterklanger, där nya klangvärldar och musikstilar fann varandra i en suggestiv helhet. Så är det också två ytterst skolade musiker med lyhörda öron som med stark professionalism i kombination med nyfikenhet och leklust skapat och forskat fram detta under tre år.
Sidans topp
|
Per Johansson trakterar elförstärkt klarinett
Till vardags spelar de i Helsingborgs symfoniorkester.
Ian och Per är så framgångsrika i sina professioner och nyskapande att de genom stipendier från Konstnärsnämnden lyckats få tre av landets främsta kompositörer att skriva varsin låt till Essens 1.
Paula af Malmborgs ”Candyland” var så illusoriskt musikaliskt talande med inslag av såväl Michael Jacksson som Bluegrass att man utan ord förstod vad hon ansåg om USA.
Det amerikanskt glättiga, komiska ytan, förstärktes av drumheats och soundeffekter i form av stöveltramp.
Klezmer, Ligeti, Pink Floyd, Bach… med elfiol och klarinett och dator därtill…
Gränserna sprängs.
Varenda låt med alla dess loopingeffekter, lager på lager eller ett stycken med duett med sig själv, fick känslosträngarna att vibrera eller munnen att dras till ett leende.
Ler gör säkert även Bach i sin himmel.
Det var en lysande konsert med ett grepp som bjuder stora möjligheter att öka förståelsen för klassisk musik och visa att allt är möjligt.
|
Chaplin på turné med
Malmö Opera
Åstorp 110407
Narrens roll i skilda gestalter har stått vid sidan av makten ända sedan antiken. Detta enkla faktum poängterades i musikteaterföreställningen Charlie Chaplin en lek med allvar” som spelades på Kulturhuset Björnen i Åstorp i onsdags.
Kommunisthysterin under McCarthytiden på femtiotalet i USA slog hårt mot många av den tidens stora artister.
En av de drabbade var Charlie Chaplin som blev en symbol för den mörka tiden i USA:s historia.
I gycklarens kläder visade han den lilla människans utsatthet och maktens grymhet och profithunger i sina satiriska och samhällskritiska filmer. Därmed stämplades han som kommunist och som sådan fiende till USA.
1952 blev han svartlistad och vägrades inresetillstånd i landet.
Hans liv får vi se passera revy i denna uppsättning med utgångspunkt från svartlistningen som han mottog på Queen Elisabeth på väg från New York till England.
Tanken är god.
Det är en spännande, dramatisk tidsålder med en av vår tids stora som centralfigur Leo Cullborg manusförfattare och regissör vill förmedla i episodiska talscener men framför allt med musikens hjälp.
Formen är svår. Det är lätt att tappa greppet.
Är det Chaplins liv han vill få fram eller enbart associationen till att problematiken lever kvar även idag och hos oss?
För var fanns den store komikern? Var fanns Chaplin i denna föreställning?
Symbiosen mellan lek och allvar?
Foto: Malmö Opera
Sidans topp
|

Foto: Malmö Opera
Var fanns skrattet som bryter allvaret? Hjärtat hos clownen med det stora hjärtat?
Med teknik kommer man långt men inte alltid ända fram.
Det räcker inte att göra en mycket bra version av ”Smile” eller hyggliga Chaplinimitationer med plommonstop och mustasch.
Tyvärr blev helhetsintrycket suddigt och allmänt, något som välgörande lyftes av skickligt framförda musikaliska nummer av Chaplins egna kompositioner.
Lars Hjertner som Charlie är en utmärkt och begåvad sång- och dansman, men i de alltför långa monologerna sviktade det här och var. Spelet blev alltför distanserat och tekniskt neutralt och nådde inte alltid fram
De musikaliska inslagen var desto bättre både från mr Chaplin himself Lars Hjertner och damorkestern The Adorables.
Torsten Dauns scenografi är värd en extra liten stjärna enkel, effektiv och estetisk samt inte minst perfekt för turnébruk.
Föreställningen är ett samarrangemang mellan GöteborgsOperan och Malmö Opera.
|
Cookies N´Beans i stora salen...
Cookies N´Beans En blandning av sött och salt
Åstorp 110126
Alternativ countrymusik, kan det vara något?
Jo, då, om det är s.k. Cookiemusik det är frågan om.
Trion Cookies N´Beans lockade folk i alla åldrar till Kulturhuset Björnen i onsdags.
Det var lätt att förstå orsaken, när tjejerna med röda rosetter i håret körde igång - försedda med tre mickar, akustiska gitarrer, tamburiner och munspel.
Inget kompband i sikte! De klarade sig utmärkt med dessa enkla medel och stämsång därtill. Tufft eller känsligt, salt eller sött…
Ingen i bandet räds tvära kast. Ingen har heller något behov av att leka stjärna eller soloartist, även om var och en utmärkt skulle kunna klara sig som sådan. Tillsammanskänslan sitter som en smäck.
Cookies N´Beans värme, närhet och säkerhet i musikaliskt egna karaktäristiska tolkningar och sättningar skiljer dem från traditionellt hanterad countrymusik.
Många namnkunniga, duktiga artister tycks annars ha förlorat sin själ och blivit plastiga Nashvillekopior medan Cookies N´Beans behållit sin särart, utvecklat den och gjort den till sin.
Sidans topp
|
Camilla och Håkan spelade mingelmusik i cafeterian
De sötsalta artisterna Frida Öhrn, Charlotte Cedervall och Linda Ström har jobbat tillsammans sedan 2003.
Sedan dess har de synts i ett flertal underhållningsprogram på TV bl.a. Melodifestivalen och ”Så ska det låta”. Inte minst har de hunnit avverka över 400 livespelningar en siffra som nu fylls på med en Skåneturné.
Två cd:s har det blivit.
Den senaste ”Beg, Borrow and Steal” väntas få en efterföljare inom snar framtid även den producerad av ankaret Kristofer Åström.

|
Torsten Östergrens wienerensemble
|
Solist Annika Fransson
|
Torsten Östergren och hans Wienerensemble inledde vårprogrammet på Kulturhuset Björnen
Åstorp 110107
Offtenbachs sprittande Cancan, full av musikalisk livselixir blev en passande, festlig introduktion på Kulturhusets vårsäsong.
Torsten Östergrens Wienerensemble, dess nio musiker och sopranen Annika Fransson bjöd på en helgjuten, klassisk nyårskonsert i romantikens tecken. Varsamt, varmt och nyanserat tolkades kända och okända verk inom operettens, operans och musikalens breda register. De lockade publiken att andas en doft av anno dazumal och drömma om svepande kjolar, fest och Apfelstrudel. Som sig bör svävade Straussarnas ande över konserten, blandat med ljuva toner från bl.a. Figaros Bröllop, The Typewriter och Vita Hästen. Ur den sistnämnda gav
Sidans topp
|
Annika Fransson en av de mest välljudande tolkningar vi hört på länge av ”Min kärlekssång”. Hennes mjuka behagliga, väl egaliserade och klockrena röst och omfång anpassades proffsigt både till lokalens lilla format och till den för konserter förhållandevis fåtaliga publiken. Utbildad på Wiens konservatorium passar hon här som hand i handske.
Maestro själv, Torsten Östergren, rak som en stämgaffel och med felan i sin hand, höll elegant och med stil i mellansnacket.
Konsertens tema hölls även i cafeterian i pausen, där Wolfgang ”Bäckagård” Heu bakat sina Apfelstrudeln med lite bubbel därtill.
Vägen hem däremot i den karga, halkiga vinternatten blev en stor kontrast till kvällens evenemang och påminde knappast om Champagnegaloppen! |
|

Lucia kom... med "En sagolik show"!
Åstorp 101213
Så tändes åter ljusen på Kulturhuset med Lucia som ljusbärare.
Björnekullaskolans högstadium hade jobbat fram ”En sagolik show” under ledning av Torbjörn Lindqvist och Tomas Hedin en satsning och ett grupparbete som redan blivit en tradition på Åstorps Kulturhus.
Varje år testas nya grepp i samarbete med ungdomarna. I år blev det ett dramatiskt intro i form av en video med bondmusik och actionstuk.
Här återfanns välbekanta figurer som Darth Vader, Kapten Krook och Herr Marsipan på ett för aktörerna välkänt ställe skolan. Storyn bl.a. en jakt på Herr Marsipan fortsatte sedan både på läktare och scen.
Saga, fiction, allvar och lek blandades i allsköns mix till elevernas stora förtjusning.
Just denna mix är egentligen signifikativt för yngre
tonåringar vuxenlivet contra fiction och saga, vuxna och barn på samma gång.
|
Synd att Darth Vaders röst försvann bakom masken.
Det här gänget var inga rädda små möss, tyngda av stundens allvar som man ibland ser i Luciatågen. Det var hjärtans glada elever som såg ut att trivas både med sina kompisar och sina uppgifter på scenen.
Lucian Renée Gustafssson, strålade och glittrade av glädje bl.a. åt tomtenissen som gömt sig under skruden. Hela tärnparaden log när några av eleverna gav sig på ett Chapeau Claquenummer i stay-ups.
Musikaliskt var det både modernare tongångar och traditionella Luciasånger som levererades under ledning av Tomas Ledin.
”Tänd ett ljus och låt det brinna”, ”Let it go” och ”Hallelujah” var några av de låtar de framförde med extra tryck Ju mer rytm, desto starkare och klarare stämmor.
En som också upphov sin stämma var skolprästen som berörde vikten av att se människan bakom masken och aldrig låta hoppet fara... |
 |
 |
Sidans topp
|

Blues och Rock med Jan Gerfast & Co
Åstorp 101201
Akustiken i vårt intima Kulturhus är förträfflig, en scen som det är möjligt att ge en hörbar
viskning ifrån om det skulle behövas.
Nu var det knappast behövligt att soundchecka viskningar när Jan Gerfast Bluesband intog scenen i onsdags.
Men vissa subtila, känslomässiga finesser vokalt drunknade på grund av för hög volym. Konserten hade vunnit på att kräma upp ljuset i stället!
Jan Gerfast, sång och gitarr och Anna ”Magic Mama” Johansson sång, keyboard och två unga adepter på trummor resp. basgitarr bjöd på en mix av rock&blues.
Över tvåtusen gigs har Jan avverkat runt om i Europa sedan musik-karriären startade på sjuttiotalet, så det var en erfaren blues- och rockräv publiken fick möta. Sex cd:s har släppts.
Denna turné kan ses som en promotionresa för den senaste.
Det var också låtar ur den publiken fick ta del av i det första setet.
Loving Machine, Rocking in the Grave och Out in the Universe framfördes med fräcka, långa bluesriff på gitarren. Röstmässigt påminner Jan en aning om legenden Jerry Williams. Darret och soulet sitter där det skall, men inte bodyn. Många av de mycket skickligt jammade solopartierna blev introverta, gick inte ut i kroppen för vidare skjuts ut till publiken. Det gjorde det däremot hos Anna som med sin svarta, nyanserade röst lät varje ton och rytm transporteras även till fysiska uttryck.
Om det personliga uttrycket hade fått lite vidare svängrum i mellansnacket samt undvikit onödiga longörer som att trava låtarna på varandra utan att hämta andan hade konserten fått ett annat tempo. För visst svängde och gungade det musikaliskt med personligt sound men live är live. Sammansättningen och variationen av låtar och tempot i mellansnacket är då lika viktigt för helheten som den rent musikaliska kvaliteten.
Där brast det en sträng då och då men musikalsikt javisst…
Anna och Jan kan sin genre!
Sidans topp
|
|

Vart tog alla hundar vägen?
Åstorp 101021
Det är den pricksäkra titeln på den musikaliska revy som Ann-Kristin Hedmark och Leif Gellerfalk med trio bjöd på i onsdags på Åstorps Kulturhus.
Hundarna i detta fall syftar på Hasse & Tages klassiska revyer Gröna, Gula resp. Svea hund.
I denna revy i regi av Peter Harrysson återfanns delikata godbitar från en stor del av Hasse och Tages breda produktion, (inte bara hundavel) under åren
1962 79.
Sånger, monologer, revynummer och sketcher med Hasse & Tages omisskännliga stämpel fick säkert många att undra vad det blev av alla drömmar om en bättre verklighet!
Hur är det med sannolikheten för det förresten?
Sidans topp
|
Tage Danielssons Sannolikhetsmonolog i Gellerfalks
tolkning dök upp här och var i första akten och borde oftare göra det verkliga livet också. Den berömda monologen är en av de mest briljanta, raljerande texter i genren som skrivits i modern i tid.
Att den förlösande humorn är ett effektivt, starkt vapen med knivsudden pudrad med allvar blev glasklart när vi lyssnade med ”glaset i örat”.
Svenska Ords texter fordrar ett vaket lyssnande som få kan ta till sig naturligt idag utom i musik förstås!
Ann-Kristin Hedmark är en driven sångerska med decenniers scenvana. Det är inte för inte hon fick Monica Zetterlund-priset 2006! Ann-Kristins mörka, varma lätt beslöjade röst har en personlig klang som gjord för jazz och visor.
Bland de många sångnumren vi hann lyssna till under första akten lyste ”As time goes bye” allra klarast i konkurrensen med bl.a visan om ”Rågsved” och ”Vad en liten gumma kan gnooo”.
|
|

Håkan Brinck och ÖreSound Youth Big Band
Åstorp 101006
Han är en publikmagnet i en alldeles egen division mångsidige kraftpaketet sångaren och artisten Håkan Brinck!
Det var fullspikat i varje vrå av Kulturhuset Björnen vid Håkan Brincks gästspel med kapellmästare Torsten Sjöbäck och hans duktiga ÖreSound Youth Big Band.
En bejublad entré på cykel inledde programmet efter en kul kortfilm om Håkans spelade svårigheter att ta sig till Åstorp med pajad bil och trasig moppe, där den slutliga farsartade lösningen blev en cykeltur från landet till kvällens föreställning.
Den filmsnutten gav Håkan tillfälle för att visa upp delar av sitt register som revyskådis och farsaktör från bl.a. Fredriksdal och Liseberg.
Route 66 skapade sedan en perfekt inramning till den oväntade entrén. Den lättsamma inledningen med humor och folklighet i fokus angav i dubbel bemärkelse tonen i vad som komma skulle.
Sidans topp
|
Därefter följde en show som höll vad den lovat. ”Fullt ös, medvetslös och litta till” stor det präntat på affischen, en rubrik som förresten ser ut som knyckt ur BMZ:s egen recension av Orbison Band förra månaden!
Delilah och Love me tonight, följdes av ett flertal Elvislåtar och en Ellingtontribute av den alltid lika överraskande skickliga ungdomsorkestern. En visa fångad ur den skånska visskatten avslutade första setet.
Håkan suger i sig publiken som vällustigt låter sig smakas av hans röst, tolkningar och hans osvikliga närhet, lättsamhet och engagemang.
Det är en kille som trivs på scenen och generöst delar med sig av sitt kunnande. Det är sådana egenskaper som ger den smittande humörhöjare och trivselfaktor som får en publik att känna sig unik och delaktig i det som sker på scenen en gåva som han tagit vara på och utvecklat under åren.
Rösten och rytmen satt som välskräddad kostym, framför allt i hans uppskattade Elvistolkningar.
Det etablerade samarbetet med det unga, lyhörda, ambitiösa ÖreSound Youth Big Band är en utmärkt konstellation som varmt uppskattades av publiken.
|

vinkonsulten och krögaren
Henrik Ljungqvist |

Henric Lundqvist förklarade att man måste tumma på etiketten och inte
vara fin i kanten när man doftar på vin |
Vinprovning under sakkunnig ledning
på ABF:s vinprovarkurs
|
Åstorp 100929
Mustiga köttgrytor med rotfrukter därtill ser vi fram mot när höstmörkret faller på, helst med fylligt rödvin därtill som en effektiv smak- och humörhöjare.
En skylt om vinprovning på ABF-huset sög in oss som en magnet i lokalerna häromkvällen.
Det var vinkonsulten och krögaren Henrik Ljungqvist från Ven som höll vinkurs för älskare av den ädla druvdrycken.
Och det var många fullsatt med folk i alla åldrar kring långbordet.
På en serveringsvagn stod bl.a. en lockande Faustino 1 Grand Reserva 1998 med dess mjuka Riojadoft och väntade på provsmakning. Det tolvåriga vinet hade enligt Henrics besiktning en orangelik färg, vilket brukar visa att det är ett äldre vin. I detta falla visade nyansen vid bedömning på ett tjugoårigt vin. Klurigare än vad man tror många gånger!
Där är det alltid tre kriterier som gäller vid en enkel provsmakning doft, smak och färg.
Även detta med dofter är mer komplicerat än de flesta tror. De är bara ca trettio dofter som fastnar, resten glömmer vi.
Den informationen gav den rutinerade Ljungqvist som fick oss att inse att många fördomar om vin dock har fastnat i generationer. Att man bör dekantera vinet är av största vikt men att enbart dra ur korken ur en vinflaska en timme innan har inte alls den stora effekt som vi lärt oss.
Sidans topp
|
Likaså kan man förlänga de tidigare rekommenderade tre hållbarhetsdagarna i kylskåpet till tio med rätt behandling. Eller varför inte investera i en vaccumpump?
Trettio procent av Systembolagets vinförsäljning är buteljerade på flaska, resten bag-in-boxes. Henric drog fram uppenbara fördelar med bulteljering bl.a. den stora skillnaden i hållbarhet.
Vi lämnade vinsällskapet när de satt djupt försjunkna med näsan i det vinklade vinglaset för att snusa på doften.
De tycktes ha en spännande vinresa framför sig i en kunnig cicerons sällskap.

|
|
Bert-Åke och Pontus Varg
En vargtimme utan yl med spöken
från Thalias färgstarka galleri
|
Åstorp 100920
En vargtimme utan yl men med återuppståndna spöken från Thalias färgstarka galleri växte fram och roade publiken på Kulturhuset i onsdag.
Det var Bert-Åke Varg som tillsammans med sonen och pianisten Pontus stod för underhållningen i den lättsamma minishowen ”2xVarg”.
Efter ett halvsekel som skådespelare, revyaktör och ”dubbare” har Bert-Åke rika källor att ösa ur. De flesta associerar nog honom med Gustav i Rederiet eller som röst i Fablernas värld och Djungelboken. Bert-Åke har troligen svenskt rekord i dubbningar.
I Stockholm har han jobbat på de flesta större scener bl.a. Folkan, Nya Casinoteatern, Stockholms stadsteater, Oscars och Tantolunden. Göteborgarna minns honom främst från Hagge Geigertrevyerna.
Femtio års teaterhistoria fick liv och befriades från damm i rutinerad, humoristisk berättaranda denna kväll.
Kupletter, monologer, skrönor och anekdoter blandades med självupplevda minnen av forna tiders stjärnor som ofta var stora personligheter.
Anna Lisa Ericsson, Sonja Stjernkvist, Sickan Karlsson, Julia Caesar, Sigge Fürst, Sven Jerring, Olof Winnerstrand, Douglas Håge, Edvin Adolfsson och Gunn Wållgren tillhörde den eminenta skara som Bert-Åke levandegjorde ur minnenas arkiv.
Tollie Zellman inte minst vars skabrösa uttalanden var onämnbara inför en städad publik och var det även denna dag.
De sketcher och roliga historier som duggade tätt i ett tempoladdat program bar femtiotalets snälla och medmänskliga folkhemsstämpel.
De Sven Paddocklåtar Bert-Åke framförde bidrog till den känslan. Pontus Vargs tuffa, kvicka travestitext till Berghagens ”Stockholm i mitt hjärta” fick publiken att snabbt inse hur mycket hårdare samhället blivit.
Sidans topp
|
Bert-Åke Varg är en skådespelare av den gamla hederliga skolan som kan det genuina teaterhantverket utan och innan. Det känns tryggt.
Mycket av gamla Casinogängets pricksäkra revyteknik tycks ha fastnat hos Bert-Åke Varg.
Diktion och fraseringar sitter som berget. Han levererar texter och toner med exakta ”prickningar” humor och värme.
I både teater- och mediakretsar är han känd som en trevlig, glad och rolig prick omdömen han levde upp till i sin show.

|
|
|
KONSTUTSTÄLLNINGAR

Ann Blomberg, objekt
21 jan - 25 febr
BIBLIOTEKET I ATRIET

15 okt - 31 dec
Grrrafik
stor grafisk samlingsutställning

Uppdateras inom kort

Kjell Gunnarsson, keramik,
Håkan Svensson, akvarell
14 jan 14 febr

Året runt på internet

Ingen aktuell utställning
KONSTNÄRER I
KVIDINGE
Tomas Anagrius,
keramik
V. Storgatan 30,
Kvidinge
Tel. 0435-200 80
Ulla Dagbjer,
textil
Långvinkelsgatan 1,
Kvidinge
Tel. 0435-202 99
Karl-Gustaf Dahlgren,
målare
Ö. Storgatan 26,
Kvidinge
Tel. 0435-209 44
Anette Danielsson-Dahlgren,
keramik
Ö. Storgatan 26,
Kvidinge
Tel. 0435-209 44
Gunda Hellmouth-
Montelius
textil
Idrottsgatan 16
Kvidinge
Tel. 0435-206 61
Tomas Montelius,
fotograf
Långvinkelsgatan 43,
Kvidinge
Tel. 0435-252 83
Birgitta Svensson,
keramik
Husargatan 15,
Kvidinge
Tel. 0435-209 98
KONSTNÄRER I ÅSTORP
Catarina Hultman,
keramik
Tranarpsvägen 81,
Åstorp
Tel. 042-22 02 44
Elena Martém,
målare
Västgötag. 43,
Åstorp
Tel. 044-589 94
|