SCEN & SALONG


Micke Johansson
Glaskonst
2 – 31 juli





Gudrun Jander
Akvarell
Sebastian Ahlberg
Akvarell
1 maj – 30 juli

www.hillesgarden.se




UTSTÄLLNINGAR


S:t Petrkyrkan 50-år
Jubileumsutställning
2 - 31 juli



Hertha Hillfons
– Ett arv att förvalta

18 juni – 28 augusti

LILLA GALLERIET
Österlenfotografen
Carl Fredrik Ohlsson

minnesutställning
14 maj – 28 augusti



Karl Larsson
Foto
16 juli - 6 augusti


Jan Olof Nilsson
Måleri
Jan Persson
Akvarell
11 juni – 13 juli



Lie Svenbeck
Installation – "Att bli drabbad av ingenting"
3 juni - 4 juli 2016
Vernissage 3 juni kl. 13-17


KONSTNÄRER I
KVIDINGE

Tomas Anagrius,
keramik
V. Storgatan 30,
Kvidinge
Tel. 0435-200 80

Ulla Dagbjer,
textil
Långvinkelsgatan 1,
Kvidinge
Tel. 0435-202 99

Karl-Gustaf Dahlgren,
målare
Ö. Storgatan 26,
Kvidinge
Tel. 0435-209 44

Anette Danielsson-Dahlgren,
keramik
Ö. Storgatan 26,
Kvidinge
Tel. 0435-209 44

Gunda Hellmouth-
Montelius
textil
Idrottsgatan 16
Kvidinge
Tel. 0435-206 61

Tomas Montelius,
fotograf
Långvinkelsgatan 43,
Kvidinge
Tel. 0435-252 83

Birgitta Svensson,
keramik
Husargatan 15,
Kvidinge
Tel. 0435-209 98

KONSTNÄRER I ÅSTORP

Catarina Hultman,
keramik
Tranarpsvägen 81,
Åstorp
Tel. 042-22 02 44

Elena Martém,
målare
Västgötag. 43,
Åstorp
Tel. 044-589 94

.

REGISTER

Hertha Hillfon på
Tomarps kungsgård

Berit Fradera på
Galleri Moment

Gudrun Jander och Sebastian Ahlberg på Hillesgården

Tom Pihls utställning "Berättelser" i Klippans konsthall

Mathias Kärnlund och Lena Nilbäck på Galleri Hultman

Anette Jonsson på
Galleri Moment

Christel Hansson ställer
ut i Klippans konsthall

8 konstnärer ställer ut på
Galleri Hultman

Lena Blohmé och Ann Hammar på Galleri Moment

Henrik Bager på
Höganäs museum

André Prahs magnifika hästar har invaderat Höganäs museums konsthall

Dagmar Glemme i Båstads biblioteksgalleri

Kerstin Lieberath och Åsa Raab på Tomarps kungsgård

Peter Wallström på
Galleri Moment

Akvareller, lätta som fågelfjädrar. Peter Nilsson i Klippans konsthall

Henrik Stenbergs egensinniga, skruvade bilder på Åstorps biblioteksgalleri

Karin Håkansson på
Galleri Moment

Annika A:son Ax ställer ut foto på Hillesgården

Gunilla Möller på Galleri Moment

Två glaskonstnärer på
Åstorps biblioteksgalleri

Magdalena Malmvall-Nisses
på Galleri Moment

Inga Björstedt på
"Konsten" i Helsingborg

Jurybedömd
samlingsutställning hos Galleri Hultman

Göran Billing på Åstorps biblioteksgalleri

Anita Christoffersson på Galleri Moment

Fredrik Vestergård ställer
ut i Klippans Konsthall

Energibomb på Galleri
Ekbacken i Bonnarp

Silver, fotokonst och akvareller på Galleri Hultman

Woo-Bock Lee och Gunilla Sundström på Galleri Moment

Eva Teorell och
Jan Bringevik på Tomarp

Mats Rosvall ställer
ut på Hillesgården

Ellen Malmgard ställer ut i Klippans konsthall

Ullastina Lsrsson på
Galleri Moment

Abstrakta målningar och formsäkra träskulpturer på
Galleri Hultman

Namnkunniga turkiska konstnärer på Dagmar Glemme Art Center

Mats Kläpp på Galleri Moment

Ingela Sundberg och Fredrik Ohlsson på Tomarps Kungsgård

Malla Månsson och Truels
Kirk på Galleri Hultman

Anna Kollberg på Dagmar Glemme Art Center

En avancerad lek med linjer, form och färger i gamla och nya tekniker

Gustav Arne retrospektiv utställning på Tomarps kungsgård

Bitte Hall och Ella K hos Dagmar Glemme Art Center

Gunda Hellmouth Montelius på Åstorps biblioteksgalleri

Paula Fohlin Svanberg sprider ljus och speglingar på Galleri Moment

Helena Trovaj och Micke Johansson på Galleri Hultman

Anders Solfors på Galleri Glemme ArtCenter

Agneta Hemert på
Galleri Moment

Internationell kulturfest i Åstorp

Himmel, hav och kretslopp

Påskutställning på
Galleri Hultman

Aline Magnusson på Tomarps Kungsgård

Is och Vatten - Fotoutställning på Hillesgården

"Nära Havet" på Galleri Moment

Majlis Agbeck i Klippans konsthall

Fredrik Lindqvist på
Galleri Moment

Intervall – Edwin Böck och Stina Siljing i Klippans Konsthall

Klassiskt måleri och silver i Åstorps biblioteksgalleri

Hanne Sie, vårens första utställare på Galleri Moment

Hillesgårdsrevyn 2015

Fyra Ess i Klippans konsthall

Johan Thunell ställer ut nyllen i Åstorps biblioteksgalleri

Anna Eggert på Galleri Moment – Fragment av minnen

Camilla Dufva ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

Ulf Holgersson ställer ut på Tomarp

Páll Sólnes ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Per Jadéus i Klippans konsthall

Det råder Schöön harmoni på Galleri Moment

Svenska och spanska bilder möts hos Galleri Hultman

Ett järngäng kom till Åstorp...

Nina Norre och Gunnar Stenström på Galleri Moment

Eva Zettervall på Tomarps kungsgård

Alexander Jansson med världen som arbetsfält

Björn Bernström – globetrottande konstnär ställer ut på Galleri moment

Galleri Hultman öppnar höstsäsongen med två nya utställare

Anders "Jösse" Jönsson ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

Han förvandlar lera och skröfs till keramiska skulpturer

En ny bekantskap och en kär favorit möter sommarens besökare på Tomarps Kungsgård

MajBritt Pehrsson visar sin utställning "Min trädgård" på Galleri Moment

Nu blommar det i konsthallen på Hillesgården

Gunilla Mann ställer ut på Galleri Hultman

Keramiknestor och prisbelönt fotograf på Höganäs museum

Konst med textil i fokus för alla sinnen

Grafik i världsklass på Tomarps kungsgård

Fyra tjejer ställer ut i Höganäs och ger tomma skyltfönster liv igen

Varsam närkontakt med världen under ytan

Nygårds Karin Bengtsson och Arne Persson ställer ut i Höganäs Museums konsthall

Jonas Nilsson back in town

Munka Fotoskola visar modebilder på Hillesgården

Konstnärsgruppen IX firar 50 år i bl.a. Klippan

Potatishandlaren,
en ömsint hjärtego gestaltning av det lilla livet

Country Martin Nilsson gästade Kulturhuset Björnen i Åstorp

Med fokus på det lilla...
Elisabeth Tyler ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Bejublad konsert på Hillesgården

Meddelanden och ansträngningar

Jan-Anders Hansson intar Klippans konsthall

En uppstoppad hund fungerade visuellt men tyvärr inte vokalt

Kors och Tvärs med Gunnel Arlock på Åstorps biblioteksgalleri

Stor spännvidd över skulpturer och målningar på Galleri Moment

Låt hjärtat va´med! Revy på Hillesgården

Klippanbördiga konstnären Arnold Hagström ställer ut i Klippans konsthall

Måleri och silversmycken på Galleri Moment

Kristine Jakaobsson – Det får aldrig bli tråkigt

Ulf Ekberg - En utpräglad idéartist

Katarina Erasmie och
Bengt Berggren – Två själar i samma tankebanor

Simon Arne – Han är sin egen i en egensinnig värld

Jasmine Cederqvist – Ständigt på väg...

Mia Jarnsjö - Ny utställare på Galleri Moment

Stig Jakobsson ställer ut djur- & naturbilder hos Galleri Hultman

Hasse Andersson i Kvidinge Hembygdshall

"Minnesbilder" på Tomarp

Danne Stråhed på Kulturhuset Björnen

En utställning om träd - På Hillesgården mitt ute i skogen

"Reflektioner" – Fredrik Johansson Marle i Klippans konsthall

Glada miner och överraskande
Trompe l´oeil på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall

Lennart Malmström på Galleri Moment

Sanne Malmqvist och Tomas Anagrius ställer ut på Åstorp Bibliotek

Tema med variationer

MalinLager på Tomarp

Allt är inte vad det synes vara

Krutgubbar och dynamittjejer

Med fokus på naturen

Bukett av sommarvisor på Tomarp

Lilla Operafestivalen på Tomarp

Underfundigt, iakttagande och lekfullt

Smide och oljemålningar på Galleri Hultman

Stad i ljus,flankerad av jazziga musiker

Mångfaldens Poesi på Galleri Moment

Bra konst skall vara tillgänglig för alla

I fantasin är ingenting omöjligt!

Brytpunkt Tomarp

Kristina Nordin i gränslandet mellan design och konst

Emil Östlund ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Positiva vibrationer på Tomarps Kungsgård

Ulla Göransson, full av lust – Ständigt på väg

Skulpturer och teckningar på Galleri Moment

Jens Jakob Thodberg ställer ut Christianiabilder i Klippans konsthall

Det sprakar av färger och glimmar av glas

Ännu ett par i konst ställer ut på Tomarps Kungsgård

Fia Kvissberg på Galleri Moment

Camilla Dufva ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Åsa-Maria Bengtsson i Klippans Konsthall

Tre nya ansikten på Höganäs Museum i Konsthallen och Galleriet

Bert Karlsson – Gäst i "Klippansoffan"

Alexius Huber på Galleri Moment

Gränslös kommunikation
Ewa Jönsson Hörtnagl och Erich Hörtnagl på Tomarps Kungsgård

En Askungesaga i Åstorp och Kvidinge

Mats Kläpp i Klippans konsthall

Från bländande ren läkarrock till kladdig målarrock

Lotta Söder på Galleri Moment

Tidigare publicerade konstnärsreportage hittar du i Konstarkivet


Gudrun Jander och Sebastian Ahlberg ställer ut akvareller på Hillesgården

Läs mer...




Hertha Hillfon på Tomarps kungsgård
– Ett arv att förvalta

Läs mer...



Tom Pihl

Tom Pihls utställning "Berättelser" i Klippans konsthall






Micke Johansson visar glas hos Dagmar Glemme Art Center

Läs mer...


Berit Fradera på
Galleri Moment

Läs mer...






Hans Polster och Stumpenveteranen Bengt Mangs
Foto: Mikael Bohlin

Fint pris till Stumpenensemblen

Stidsvig/Hillesgården 1505013
I det sprakande fyrverkeriet av priser denna vår, lyser ett pris med en speciell brinnande låga – Hillesgårdspriset för medmänsklighet,
2015 års Hillegårdspris för medmänsklighet tilldelades Stumpenensemblen.

amnet härrör från Jersilds ”Stumpen” som 1999 spelades på Helsingborgs Stadsteater med en unik sammansättning i  ensemblen. Såväl proffs som amatörer med erfarenhet av missbruk, hemlöshet och utanförskap medverkade.

Det blev stor succé och blodad tand för de medverkande aktörerna.

På initiativ av regissören och eldsjälen Hans Polster fortsatte man på den inslagna linjen och Stumpenensemblen blev snabbt ett begrepp. De hemlösas teater kallas Stumpen ofta med stor respekt och beundran i folkmun.Det har blivit en mängd succéfulla produktioner under åren bl.a. Sam Shepards ”Begravt barn”, Staffan Göthes ”En uppstoppad hund” och Samuel Beckets ”Kraps sista band”. Den senaste uppsättningen av Stumpenensemblen är ”Vargens varning” som hade premiär på Folkets Hus i Helsingborg.

Hillegårdspriset för medmänsklighet instiftades för tio år sedan av Eva Rydberg och förvaltaren Greger Sjögren. 500 000 kronor har delats ut sedan dess till organisationer eller enskilda. Bland tidigare pristagare syns namn som Hasse Andersson, och Claes Eriksson samt projekt/org. som Värmestugan, Clownronden och Hemlösas hus.

Det var en glad Hans Polster som tillsammans med Stumpenveteranen Bengt Mangs som varit med sedan starten, mottog priset på 50 000 kronor.

– Vi är stolta att genom denna teaterverksamhet kunna stötta våra bröder och systrar och är glada över att Hillesgården har samma synsätt!

BMZ gratulerar å det varmaste.



Danne Stråhed och Dynamo Band

Danne Stråhed och Dynamo Band intog Kulturhuset Björnen

Åstorp 130927
Kulturhusets Björn sover inte i sitt lugna bo. I fredags var han full och på ett särdeles gott humör, vilket han ämnar fortsätta med hela höstsäsongen som utlovat bjuder på ett varierat utbud.

Med kepsen käckt på svaj och gitarr eller dragspel på magen fick sångaren och låtskrivaren Danne Stråhed och hans Dynamoband den fullpackade salongen i Kulturhuset Björnen att gunga.

– Tiden är bara till låns, låna allt vad du kan, som han själv lakonisk konstaterade i en av sina spirituella mellansnack.

Med värme, humor och lekfullhet suddade han snabbt ut gränsen mellan scen och salong och gjorde giget interaktivt. Publiken kunde sin Danne. Fancluben fyllde likt dagisbarn i ord och toner på minsta lättsamma vink från Stråhed.
Taktfasta klappar flöt som ett extrakomp till de för publiken välkända, medryckande rytmerna. Det märks att Danne har decenniers erfarenhet från dansband som Wizex, festivaler och revyer och väl tagit vara sitt sceniska bagage och musikaliska gåvor. 

Ett eget nöjesetablissemang hemma i Dannero i Skivarp har han också hunnit öppna.
Han förefaller vara en äkta musikant med extrema skånska förtecken i nära släktskap med både Hasse Kvinnaböske och Peps Persson.
Den senare har han sällskap med på sin senaste skiva ”13 gånger” som han bjöd på ett generöst urval ur.

 





Musikstilen har visserligen kvar rytmer som går att dansa till men måste den genresättas bör nutida folkmusik med ett stänk av bonnarock ligga bra till.
Dannes röst är förvånansvärt tät, stark och tonsäker med en mjuk sammetstimbre därtill. Hans register borde hålla även för svårare, lyriska stycken men då hade han säkert inte varit Danne för publiken.
Hans positiva personlighet präglar och går igen i hans musikaliska tolkningar av egna eller andras låtar. Dannes och Dynamos lyckade, svängiga version och tolkning av ”Balladen om Fredrik Åkare” är ett fint exempel på detta.   


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Roland Kjellberg och Åsa Fridén

En utställning om träd – På Hillesgården mitt ute i skogen

Östra Ljungby 130926
Vi märker ofta inte dess storhet och betydelse förrän de är borta. Av alla naturens under har träd en särställning – även om många inte ens är medvetna om det. Fejderna och bråken om avverkningen på de sjuka almarna i Kungsträdgården på sjuttiotalet visar hur starkt vi kan påverkas av trädens kraft, skönhet och magi.

På Hillesgården i Klippan väntar nu en utställning på temat ”Träd” – en händelse som ser ut som en tanke. Det råkade sammanfalla så perfekt att både konstnären Åsa Fridén och fotografen Roland Kjellberg samtidigt spann på samma tema och nu vara färdiga med sina resp. nya serier träd. Det resulterade i ett givande möte mellan finstämda blyertsteckningar och närgångna kameravinklar på Hillegården med vernissage lördagen den 28 september.

Åsa Fridén är en autodidakt illustratör, grafisk designer, porträttmålare och konstnär från Ljungbyhed. Hon har varit verksam inom det konstnärliga gebitet i många år och elegant slunkit igenom nålsögat på Krapperups jurybedömda utställning fyra år i rad. Hennes teckningar har exponerats bl.a. under Teckningsbiennalen i Landskrona.
Efter att ha arbetat med de flesta tekniker, mest olja och akvarell, är hon back to basic med blyertspenna i högsta hugg - den teknik som hon som barn naturligt nog började med.
– Nu känner jag att jag har hamnat rätt, hittat hem. Det var faktiskt hunden som fick mig att till fullo upptäcka trädens magi. På mina långa promenader med hunden vid Herrevadskloster och Rönne å, började jag mer och mer fascineras av träden skilda uttryck och hur de påverkas av väder och vind.
Jag ser dem som olika individer. Då jag jobbat mycket med porträttmålning, vill jag även gärna teckna träden som individuella, stämningsskapande porträtt med eget uttryck. Tecknandet med blyerts känns som en meditativ process.

Roland Kjellberg – tandläkaren, fotografen och ordekvilibristen har inte bara ett flertal utställningar bakom sig utan även två bokverk. Det är små, sprittande kvicka ordlekar som levereras till de läckra, udda fotografierna med nära trädkontakt.  
De snyggt designade böckerna har titlar som Kärl-ekar och Boken om boken, vilket säger mycket om denne mångsidige, klurige man med ett hängivet naturintresse och humor i kameralinsen.
Hans nya fotoproduktion  som visas på denna utställning innehåller både färgstarka, gnistrande närbilder och mjuka stämningsskapande verk. Den trolska världen, där älvor och troll florerar, blir för den vaktna nästan synligt för ögat. Ljuvligt underfundiga titlar har förärats varje enskild verk.
– Magin skapar jag ofta med hjälp av lång exponering och ett lätt skakande på kamerahuset. För mig som är en äkta naturnisse är fotograferandet en bra avkoppling. Träden länkar oss samman med naturen och det förflutna.

Utställningen pågår till den 3 mars 2014.
Öppet alla dagar mellan 11 00 – 18 00.


Roland Kjellberg


Roland Kjellberg


Åsa Fridén


Åsa Fridén


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Fredrik Johansson Marle

En bild är en bild är en bild eller...?
Vad ser du – hur ser du?

Klippan 130926
Redan utanför Klippans utställningshall har du själv möjlighet att välja och påverka. Ett abstrakt fyrkantigt verk, fyllt med streckkoder, som besökaren kan skanna in i sin mobil, där en ny helt bild uppenbaras. Det är ett grepp som bör locka även den evigt knappande, teknointresserade yngre generationen in i konsthallen.

I Klippans konsthall ställs frågor om konstens villkor och människors olika sätt att se och uppleva den i fokus i en kommande utställning med titeln Reflektioner.
Konstnären Fredrik Johansson Marles utställning kallar han för ”Reflektioner” – en dubbelbottnad titel då den både kan syfta Fredriks återspeglingar och tankar om människors olika sätt att betrakta bilder och till hans målningar som bygger på återspeglingar från ljus, glas och vatten. I hans målningar möts du av människor som avspeglas genom glas, vatten, fönster, samt möten i spegelbilder i en massa perspektivlekar. Vad väljer du att se?

Vilka glasögon sätter du på dig? Vilka skygglappar?
På denna utställning har du möjlighet att välja, både vilken sida du vill stå på och vilka glasögon du vill ha – båda i rent bokstavlig bemärkelse.
Fredriks surrealistiska målningar med motiv av människor och landskap kan ändra både motiv och karaktär beroende på från vilket håll målningen studeras framifrån eller från sidan. Perspektivförskjutningen kan förändra bilden totalt, från abstrakt till ett helt annat konkret motiv – s.k. anamorfa projektioner.

Denna inriktning jobbade han med redan på Konstfack, då han ställde ut i Konstfacks galleri 2003. En tremetersmålning exponerade ett abstrakt motiv inne i galleriet. På andra sidan fönstret framstod en figurativ bild.
En av hans oljemålningar i serien Reflektioner visar en kvinna som tittar ut genom ett tågfönster.

– Det är inte vi som möts. Det är bilderna av oss som möts. Blickar som möts på tåg eller T-bana är snabba. Genom fönsterrutan kan vi ogenerat studera varandra. Fredrik experimenterar även med andra tekniker för att skapa nya dimensioner och djup i platta ytor.

Vissa av Fredrik Johansson Marles målningar kan även ses tredimensionellt. 3D- glasögon finns till hands för de som vill testa.
Bland Fredriks stora figurativa oljemålningar sticker det upp abstrakta, fyrkantiga starkt kontrasterande verk, fyllda med streckkoder. Även här kan besökaren påverka. Genom att skanna in bilden i sin mobil, träder helt andra figurativa motiv fram.

Den interaktiva utställningen Reflektioner har vernissage lördagen 28 september och pågår t.o.m. 27 oktober.


Anamorf projektion


Med hjälp av 3D-glasögon framträder vissa bilder tredimensionellt


Streckkoder som kan scannas med mobilkamera för att ladda hem bilder









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Larissa Stenlander

Glada miner och överraskande
Trompe l´oeil på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall


Tommy TC Carlsson

Åstorp/Grytevad 130906
Det är med ett brett smile vi återser Larissa Stenlanders målningar, varav många nya, på Galleri Hultman i Åstorp. Mungiporna åker upp, vare sig de vill eller inte, när igenkännandets tecken är så iögonenfallande som i Larissa Stenlanders i dubbel bemärkelse målande persongalleri.

Larissa Stenlanders underfundiga och vederkvickande målningar fångar på kornet med humorn som vasst vapen vårt vardagliga beteende - våra emotioner, svagheter och styrkor. Den lilla människans utsatthet och vardagliga kamp. Med ömsinthet, kärlek och förståelse och skärpta argusögon skildrar hon med klara argusögon människan i alla tänkbara, vardagliga situationer - relationer och känslolägen.

Vi känner igen alla karaktärerna i hennes persongalleri av frodiga kvinnor – det eviga rollspelet med vinnaren, förloraren, den rädda, den djärva, den förvirrade, den stolta, besserwissern, den lyckliga….Ingen nämnd, ingen glömd. Det finns ingenting onödigt i Larissas akvareller eller målningar i blandteknik. Varje detalj har en betydelse, vill berätta någonting i Larissas stiliserade men varma kvinnovärld. I dessa kvinnoboningar behövs ingen kvotering.

Det är Larissas alter ego som står som förebild för alla tankeväckande, inspirerande och alltid roliga reflektioner över jaget, samhället och världen och den ständiga dagliga kampen med både sig själv och omgivningen. De vid första anblicken lättsamma, drastiskt dråpliga målningarna bär alla på någon form av symbolik. Många av hennes madamer ses t.ex gärna på stegar med höga boktravar. Kunskap kan vara lätt att bära eller svårt att nå upp till. Vissa är rädda, andra klättrar frimodigt för att nå böcker i hyllan. En tredje tvekar medan en annan frimodigt kastar sig rakt in i högt hål ovanför. Där är det lättast att associera till karriärstegens alla varianter, där det viktigt att hålla balansen. Tävlingar är ett annat motiv med vinnare och förlorare, skadeglada, ledsna och glada aktörer. Den lustfyllda, barnsliga leken illustreras i andra verk. Där säger sig Larissa vilja få fram att mycket av barnet inom oss sitter kvar i ryggraden hos oss, även som vuxna. Larissas konst får oss att våga le åt våra fel och brister, sätter ljuset på det djupt mänskliga.


Larissa Stenlander


Ballongbilden av Tommy TC Carlsson och damerna med
stegen av Larissa Stenlander



Tommy TC Carlsson

Tommy TC Carlsson
I Konsthallen Ekebacken intill galleriet går vi in i väggen – även i rent bokstavlig bemärkelse. Där huserar Larissas sambo – Tommy TC Carlsson, en riktig lurifax inom konstvärlden med sitt oljemåleri som har en extremt avancerad ”lura ögat-effekt" (trompe l´oeil). Hans hyperrealism är så naturtrogen att man utan överdrift tar fel och går för att öppna en dörr på ena väggen men snopet upptäcker att det är en målning. Ingenting är vad de synes vara.

Allt är en illusion – ett mästerligt skiktmåleri med schumringsteknik. I barnens värld är ofta tingen besjälade, ett synsätt som Tommy TC Carlsson gärna instämmer i.

– Jag vill skapa en känsla av att tingen är besjälade. Målningen i sig blir ett till synes verkligt objekt, vilket i själva verket är en symbolisk illusion. Det skall nästan gå att känna lukten från olika material, vilja röra vid skavanker och mänskliga avtryck. Mycket bygger på spännvidden mellan mjukt och hårt, hur ljuset faller på olika material.

Det finns markanta spår av liv alla hans föremål – ting som vi alla känner igen och möter i vår vardag. Dörrar, elskåp, brevlådor, vägbommar, anslagstavlor i olika material – alla med avtryck av människohänder eller djur… Det är den råa, lätt ruffiga gatumiljöernas triviala ting som här får nytt liv och ny symbolik. Allt upplevs som verkligt men är bara en illusion.

Utställningen pågår t.o.m. 9 oktober









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Lennart Malmström

Lennart Malmström –

Inspirerad av upplevelser och minnen från de sju haven

Ängelholm 130905
Naturens makter, dess styrka och ohämmade, obändiga kraft möter oss med stark intensitet på Galleri Moment nya utställning med vernissage lördagen den 7 september. Lennart Malmström nonfigurativa oljemålningar och collage, sprängfyllda med marina inslag får besökaren att känna sig delaktig och inse, havets, stormars och orkaners överjordiska, oberäkneliga makt.

Som f.d. sjökapten på de sju haven bär Malmström på många outplånliga minnen och starka känslor som får sitt utlopp i hans konstnärskap.

– Upplevelser och minnen… Alla bilder finns i huvudet . Jag har upplevt orkanens öga och mängder med sjö- och naturdramatik. I min minnesbank finns rena infernohändelser som kunde fått katastrofala slut. De rullas upp som en film på min näthinna. Det känns skönt med den konstnärliga friheten att få tolka mina egna bilder, berätta och dela med mig. Mitt mål är att få betraktaren att vilja kliva in i mina målningar för att kolla vad som döljer sig bakom olika formationer, förklarar Lennart, som även som han själv säger ”klippt sönder sitt liv” i collageform.

Där hittar vi bl.a. fragment i form av egna, andras bilder och stämplar från Cubavistelser. I andra collage skapar han spännvidd med hjälp av kluriga bokstäver som man får lust att sätta samman. Ett konstverk ”Luckemannnen”, i storformat något som han oftast arbetar, har motivet från ett lastrum. Den är så skickligt utförd i blandteknik, kol och krita, att även en helt oinvigd känner det sträva träet och snusar in dofterna i den stämningsladdade atmosfären under däck. Men det är oljemålningarna – kraftfulla, inträngande och spännande att gå på upptäcktsfärd i, som dominerar utställningen. Den skickligt utförda ljusbehandlingen som döljer eller lättar de kraftfulla formationerna i motiven höjer ytterligare spänningsladdningen i målningarna.

Lennart Malmströms utställning pågår t.o.m. den 28 oktober.


Tomas Anagrius








Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Sanne Malmqvist

Stipendiaten Sanne Malmqvist och nestorn Tomas Anagrius ställer ut på Biblioteket

Åstorp 130905
En vägg i entrén till Åstorps biblioteks lilla, men väl fungerande galleri skall framöver stå till förfogande för hugade amatörer och unga konstnärer in spe. Första utställare och tillika första konststipendiat är sextonåriga Sanne Malmqvist som gick ut nian på Björnekullaskolan i våras. Prissumman låg på 800 kronor. Att det är en hästtjej ända in till den präktiga blåtiran på Sanne ena öga – levererad av en av hennes tre kusar – råder det knappast någon tvekan om.

Ett ömsint hästporträtt i akvarell och ett objekt i tyg som visar en häst i rörelse med en ryttare på ryggen, kompletterar bilden. Men Sanne har inga yrkesplaner på att jobba vare sig med hästar eller konst. Hennes mål är att bli landskapsarkitekt. Hon har redan kommit en bit på väg, då hon nu är i

full gång med studier på en naturvetenskaplig gymnasielinje – rätt stig att vandra eller rida vidare på om man vill bli arkitekt.

Tomas Anagrius i galleriet
I galleriet träffar vi keramikern Tomas Anagrius som för konstintresserade är en kär, gammal bekant som inte kräver någon inträngande eller djuplodande presentation. Ända sedan 1967 efter Konstfackstudier och praktik har Anagrius varit verksam i Kvidinge – en keramikens vagga, vars rika lera under årens lopp varit huvudverktyget för ett fyrtiotal pottmakare, krukmakare och konsthantverkare.
De anonyma forna hantverkarna i bygden har han bl.a. gett upprättelse i en informativ, inspirerande bok ”Keramik från Kvidinge”, ett verk som blev så uppskattad att hela upplagan nu är slutsåld.

Hans keramiska sten- och lergods som exponeras flitigt på utställningar både inom och utom landet har inte enbart väckt berättigad uppskattning. Det har även bidragit till en ansenlig mängd konstnärsstipendier under åren, bl.a. de eftertraktade statliga. T.o.m. ett litterärt stipendium för sitt omfattande bokverk har han lyckats med konststycket att erövra. Tomas är representerad på ett flertal landsting, kommuner och museéer bl.a Nationalmuseum. På denna utställning hittar vi flera nya pjäser bland hans välbekanta, unika och formsköna tekannor och glänsande fat som bär hans personliga, omisskänneliga signum. Hans nya produktion av väggfat har en helt annan karaktär än hans tidigare ofta stilrena, exakta med logisk stramhet och stilisering. Rymd, frihet och lekfullhet i ett slags fiktivt kosmos under hans som vanligt unika, skickliga glasyrer anas i flera av de nya verken.

Uppbyggnad med spiraler och diagonaler bidrar till känslan av rörelse och oändlighet under lager av glänsande, egenutvecklade glasyrer. Även hans nya vaser tycks för ögat bära på en osynlig rörelsedetektor och lätthet.


Tomas Anagrius





-– Jag jobbar under styrd inspiration, säger Tomas medan han berättar om sitt krävande, omständliga arbete med gods som hanteras upp till 1300 grader. Han är en av få som kunnat sätta ord på det som sker det oförklarliga skapande processarbetet, där tålamod och kunnande är ett bagage som måste sitta tryggt i ryggraden för att kunna skapa fritt.

Vernissage för Tomas Anagrius och Sanna Malmqvist på lördagen den 7 september.

Utställningen pågår t.o.m. den 28 september




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Malin Lager visar textila bilder – lager på lager...

Kvidinge/Tomarp 130823
Ingen undgår att bli berörd på denna utställning av bästa konstnärliga märke och med ett säreget hantverk därtill. Våra steg hejdar sig automatiskt som vid stopptecken när vi möts av textilkonstnärens Malin Lagers skapelser som andas, lever och omvärver nästintill varenda tum av de tidlösa väggarna på Tomarps Kungsgård.

I Malin Lagers imponerande hantverk är huvudverktyget något så prosaiskt som en Piaffsymaskin, där stoppressen är borttagen. Med teckningar, skissade efter egna, noggrant selekterade foton, fylls och formas sedan motiven över hela duken med hjälp av broderier av skira trådar och tunna tyglappar. Det är ett minutiöst precisionsarbete – en mycket långsam, tålmodig och krävande arbetsprocess.

Det är inte för inte som Malin Lager ställt ut på Nationalmuseum i utställningen ”Slow Art”.

Vid första andetaget och snabba ögonblicket ser hennes verk ut som oljemålningar. Men de tillför någonting utöver detta. Känslor, uttryck och stämningar blir med Malins känsliga flinka fingrar och tränade konstnärsöga sublimt förstärkta och accentuerade. Med hjälp av den teknik som Malin använt sig av i tre decennier vid det här laget, ger hon sina verk en nästintill tredimensionell illusion. De pyttesmå microstygnen kan också lätt tas för grafiska punkter. Född i en konstnärligt verksam familj och med studier i måleri och skulptur är referensramarna och kunskapen inom konstens alla vinklingar och vrår breda och starka.

– Textilen ligger djupt förborgat hos mig. Alla tyger har sin speciella utstrålning. Det blev till slut en utmaning för mig att se hur långt man kan gå med nål, tråd och tyg.
Jag avbröt min skulptörutbildning för att jag inte kunde motstå eller sluta med textilarbete. Numera känner jag mig fri i mitt skapande och har under alla år lyckats leva på min konst.
Mina arbetsprocesser är intensiva och fordrar total koncentration.
Jag är ingen fotograf men jag kan jobba länge med kameran och vänta på att fånga ögonblicket, det magiska uttrycket där allt stämmer med mina intentioner.

Det är detta jag sedan vill återskapa så exakt det bara är möjligt.
Inne i den stora konsthallen hänger uttrycksfulla, intensiva porträtt i stora format. Här möter vi alla Malins nära och kära – mamma, man, barn, barnbarn, vänner och bekanta. Deras olika personliga karaktärer speglas kristallklart och känns nästan fysiskt i rummet. Framför allt mamman, vars tuffa, starka och intensiva personlighet och hennes genomträngande blick dominerar över de andra kvinnor och män som porträtteras. En annorlunda studie av Vermeers ”Kvinna med örhänge” här med dottern som oskuldsfull, vacker modell är ett betagande vackert inslag i stark kontrast till den ampra moderns porträtt.

– Alla porträtten har tillkommit under de senaste två och ett halvt åren. Vissa av de andra verken i rummen intill är äldre bl.a. Parisbilderna, där jag bl.a. försökt fånga folklivet och atmosfären på stadens broar.

Det är en omtumlande, rikhaltig produktion som visas – med tanke på de långa arbetsprocesserna.
Malin Lager har även lyckats hinna gå på upptäcktsfärd längs stränderna i Monterey, Californien med kameran i näven.  Här visas bl.a. foton av lämningar och ristningar i sanden från ebb och flod. Där kan oanade figurer och udda former dyka upp - beroende på ljus och mörker, tyngd och färg.

Det roliga i sammanhanget är att dessa rena fotobilder har karaktär av textil, vilket inte är fallet med hennes textila bilder! 

Vernissage på Malin Lagers utställning lördagen den 24 augusti. Utställningen pågår t.o.m. 29 september

       


Malin Lager








Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Eva Bogh och Eva Lissinger

Tema med variationer

Klippan 130823
Det är alltid lika spännande att se hur olika vi uppfattar och registrerar vår omvärld. I naturen har vi alla våra speciella favoritrum. Det som nästan alltid står högst på listan över lockande naturupplevelser är havet som de flesta har en alldeles egen, personlig relation till och som gärna tar sig uttryck i konsten.

Runt vatten” kallar fem Kalmarkonstnärer sin utställning på Klippans konsthall med vernissage den 24 augusti.
Deras gemensamma nämnare är Kalmarsund, där alla fem under många år hade ateljéer på Lindö.
Numera är det bara tre kvar i femklövern som fortsätter att jobba i denna extremt maritima miljö. Men vattnet fortsätter fortfarande att flöda i alla fems motiv och är fortfarande den förenande länken i deras samlingsutställningar.
Det är skilda tekniker, färgsättningar och stämningar i de verk som möter oss vid en snabbtitt mitt i den hektiska hängningsprocessen.
Mitt i hallen kämpar man med att hänga mobila tylltextiler. En vägg är redan fylld av mild, känslig naturlyrik, På en annan vägg syns robusta, färg- och formstarka formationer. Intill tar svartvita alster plats.

       


Stående: Eva Lissinger, Eva Bogh Sittande: Kerstin Johansson, Tone ugaard och Ann-Karin Myklebostad.

Såväl olje- och akrylmålningar som blandteknik, objekt och textil ser ut att fylla konsthallen från golv till tak.
Var och en har sin personliga tolkning, sitt signum och uttryck av naturfenomen med fokus på vatten.
Ändå kommer det att skapas en harmonisk helhet...
Det försäkrar de fem Kalmarkonstnärerna: Eva Lissinger, måleri, Ann-Karin Myklebostad, måleri, Tone Ougaard, textil och objekt, Kerstin Johansson, måleri och skulptur och Eva Bogh Gustafsson, måleri.

Vernissage 24 augusti. Utställningen pågår t.o.m. 22 september.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Allt är inte vad det synes vara

Ängelholm 130809
Glödande färgstarkt,.. Dämpad gråton… Teckningar…
En eller flera dimensioner… Stora och små verk…
Mobila eller statiska…
I Karin Müller Lindbergs utställning på Galleri Moment får Karins mångsidiga uttryck och ett yrkesliv i flera roller, ta form och få liv under temat ”Kontraster”.

Rörelsen är en ständig, trogen följeslagare i de flesta av henne verk som vid en närmare djupdykning ofta visar sig innehålla överraskande element.
Allt är inte vad det synes vara.

Stora, nonfigurativa målningar i tempera sjuder och vibrerar av rundade, cirkelformade formationer  ,vars spännande hålrum är upp till betraktaren att avgöra om det är en positiv öppning till något nytt - eller om där döljer sig någonting läskigt, främmade.
Över motiven låter Karin Mûller, som älskar oväder, regn och vatten, färgen flöda ned som en stilla regnskur.

Liv och rörelse, vatten och virvlar…
– Arbetsprocessen tar ofta längre tid än tankarna. Mitt mål är att få färgen att brinna. Jag jobbar med ljuset inifrån, stämmer upp färgen så långt det bara går – akryl i botten sedan lager på lager med oljefärg.

Intill dessa färgstarka målningar hänger små, naiva alster av enkla vardagsföremål, där Karin stolt visar  att hon oförväget törs ta fram barnet inom sig.

– Först nu vågar jag leka fullt ut, ta fram glädjen i vardagsnära ting, säger Karin som förutom sitt konstnärskap även jobbar som konstutvecklare på Dunkers Kulturhus.

Innan dess hann hon förutom mångåriga konststudier läsa såväl pedagogik, psykologi och konstvetenskap, jobba som AD och  göra scenografier.
Sedan fem år tillbaka, efter Karins fars bortgång, har hon forskat i sin barndom under femtio- och sextiotal.
En lustfylld mobil med urklippta, tecknade figurer, ger en rörlig levande bild av folkhemmet i allmänhet och Karins i synnerhet.
Pricktavlor på magen på Karin och syskonen tar effektivt bort stämpeln av denna präktiga, oskuldens tid.  Jantelagen sticker tydligt upp sin tidlösa näsa. Hemska odjur under barnens sängar var också lika vanliga skräckvisioner då som nu.

En matchande tredelad skärm med familjemotiv lyser som pelare intill mobilen. En glittrande mobil i rödrosa skala intill fönstret mot torget är ett annat rörligt verk som ger liv i galleriet.
Gotlands magi tas fram på en annan vägg. Där har kritan, kalken, minnet och kärleken varsamt  har plockas fram. Det karga, grå och vindpinade är så kärleksfullt illustrerat att även den som avskyr, kyla och hårda vindar kan se tjusningen i det.

Vernissage 10 augusti. Utställningen på Galleri Moment pågår t.o.m. den 31 augusti.


Karin Müller Lindberg












Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Hovturnén med årets gästartister Nanne Grönwall och
Dan Hylander

Krutgubbar och dynamittjejer

Kvidinge/Tomarp 130804
Äntligen kom dem till Tomarps Kungsgård – och sågs och segrade för sjätte året i rad, de ridande artisterna i Hovturnén med musik, hästar och kärlek närmast hjärtat. Stående ovationer är lika bekant och välkommet som hästarnas gnägg för artisterna.

Deras öden och äventyr på hästryggen runtom i skånska böljande fält och byar på väg till konserterna, ger en trivsam kickoff för bästa sammanhållning och förlösande improvisationsteknik.
Den livsstilen med nära, vardaglig kontakt med varandra, folk och fä ger positiva synnergieffekter sceniskt.

Det vet Wille Crafoord, pappa till det fungerande konceptet och den sceniska motorn och fortsätter glatt på den vägen. Men naturligtvis hänger allt på artisterna. Tankebanor, mellansnack och repertoar skall ge öppningar för varje artist att ge järnet och ta krama ur det bästa ur varje personlighet. I denna lättsamma musikform och format ges också möjlighet att testa nya musikaliska idéer.

I år var järngänget och de trygga hovturnéveteranerna Wille Crafoord, Gunhild Carling, Marika Willstedt, Olle Linder och Jonas Sjöstedt på hästryggen igen tillsammans med Nanne Grönwall och Dan Hylander.

Innan showen tog fart, passade Wille Crafoord på att ge sin eloge till Tomarps värdpar Anderberg-Fjellström och tackade med att ge dem ett eget bord och champagne. Tidigare år har Margareth Anderberg aldrig hunnit se mer än få delar av showen utan tvingats hålla sig i köksregionerna för att fixa käk till mellanpausen. Publiken uppmanades också att skriva på protestlistorna mot den hotade nedläggningen av Kungsgården. Det är ett innerligt uppskattat par från såväl publik som konstutställare och scenartister. Namnkunnigt folk i alla läger ber att få komma dit, i likhet med Hovturnén som inte saknar villiga krafter.

Till tonerna av tematat till Bröderna Cartwrights Ponderosa som blandades med hästarnas gnägg i hagen red ensemblen in, sadlade av och intog scenen. Wille slog som vanligt an tonen med småputtrigt, humoristiskt snack om att beträda nya marker och då och då ironiskt läsa rader ur en ponnybok.
Med dessa artister, Gunhild och Nanne av kalibern musikalisk dynamit och en krutgubbe som Hylander därtill blev det snabbt fullt ös med lättsamma humoristiska inslag. Säkre Dan Hylander bjöd på en torr självironi både i snack och i sina uppskattade, kända låtar.
Nanne Grönwall bjöd på sig själv och jobbade hårt i sitt svenska Tina Turnerstuk. Den tjejen bär på en dramatisk ådra som det är synd att hon inte utvecklar ännu mera, gärna utan sedvanlig kostymering.
Och så unika Gunhild Carling – denna gudomligt mångsidiga musiker som bara går från klarhet till klarhet i nummer som håller högsta internationella klass.
Marika Willstedt och de tre andra musikanterna var kittet som elegant höll samman alla lösa och fasta trådar i det charmiga, musikaliskt högkvalitativa programmet som sedvanligt gav stående ovationer.

 
Wille Crafoord


Värdparet Margareth Anderberg-Fjellström och Ulf Melvin Fjellström bjöds på skumpa vid eget bord av Wille Crafoord


Nanne Grönwall och Dan Hylander


Dan Hylnader, Marika Willstedt och Gunhild Carling


Nanne Grönwall








Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Roger Fällman och Christina Sigvardsdotter

Med fokus på naturen

Åstorp/Grytevad 130802

Fokus på naturen förenar konstnärerna Christina Sigvardsdotter och Roger Fällman, för övrigt väsenskilda i såväl tanke, ord som maner.
På lördag 3 augusti har de gemensam vernissage på Galleri Hultman resp. Konsthallen Ekebacken med en extra festlig inramning därtill, då Christina framför egna texter i maken och musikern Claes Weibergs tonsättning.

Christina som ställer ut i Galleri Hultman skriver poesi och vistexter i samma anda som i sina målningar, där funderingar kring livet och universum alltid står i centrum.
En blomma är inte bara en blomma, ett estetiskt objekt för Christina utan fungerar mer som statister eller skådespelare på livets arena. Naturen har en själ som talar och berättar en historia för oss.
Hennes verk i akryl fokuserar på enskilt utvalda detaljer. Oftast på en enda blomma som är frontfigur i ett större sammanhang – i universum eller varför inte i en släktberättelse, där noter, foton och brev är medaktörer i bilden.

– Jag vill att fler skall få upp ögonen för detaljer i naturen. Vi måste ta oss tid, stanna upp och närmare granska vår omgivning.  Se barkbiten i trädet t.ex. och börja fundera på omgivningen, hur många djur per kvm t.ex. Bildskapandet är ett sätt för mig att missionera över de val och prioriteringar vi gör i livet.
Jag vill få betraktare att stanna upp, varva ned, få en tankeställare och hämta ny kraft, berättar Christina som ser sig själv som en tänkare, en sökare, där existentiella frågor ständigt är närvarande
– i texter eller bilder.

Det tog lite tid innan Christina hittade sitt rätta uttrycksmedel. Uppvuxen i en kreativ miljö med musikaliska förtecken, arbetade hon under sexton år med porslinsmålning Därefter sökte hon sig fram, gick på konstskolor och testade allehanda tekniker.

– Detta passar mig perfekt, deklarerar Christina tryggt.

Sigvardsdotters akrylmålningar är målade i skikt, där hon konsekvent använder sig röda, blå eller gula färger. Vissa bl.a. utskurna blommor i ett tänkt universum har hon gett en tredimensionell effekt. Andra konstverk har rundade hörn för att ge känslan av en fortsättning på bilden.
Hennes vid första anblicken enbart estetiskt vackra målningar, som hämtade ur en florabok, har alla en tanke eller ett budskap som hon vill förmedla.

På Konsthallen Ekebacken intill står även där naturen i
ljuset – i dubbel bemärkelse.

En av konstnären Roger Fällmans intentioner är att fånga det svenska ljuset, dess skuggspel och vattenspeglingar. I trettio år har den f.d. polismannen inte bara levt på sin konst utan uppmärksammats och uppskattas även internationellt. Hans verk finns spridda över världen – främst i USA, Japan, Tyskland och Frankrike på offentliga institutioner som muséer, slott, sjukhus och skolor, Även samlarna får sitt liksom passagerare på flygplatser som kan hitta vykort med hans verk i souvenirbutiken. Hans natursköna, oljemålningar har också prytt böcker och kataloger, bl.a. telefonkataloger. Som god ambassadör för Sverige har han rest runt i vårt avlånga land från norr till söder, på öar, i skogar och i skärgården för att hitta motiv.

– Jag gör det jag känner för, vägrar styras av marknaden. Fortsätter på den väg jag tror på under ständig utveckling för förfinande av teknik och balans.

Ljusbehandlingen i hans oljemålningar som återger det typiskt svenska ljuset, är mästerligt suggestiv. Stannar man till och skärskådar hans motiv kan man hitta dolda figurer här och var – en tomte bakom en sten, en räv i skugga, något som förstärker det ofta trolska, typiska svenska i vår natur.
Ingenting är exakt vad det synes vara hos denne säkre naturmålare.
Det har han gemensamt med sin kollega Christina i galleriet intill – förutom bådas straka passion för naturen.

Utställningen pågår t.o.m. den 4 september.


Christina Sigvardsdotter


Christina Sigvardsdotter


Roger Fällman


Roger Fällman


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Bukett av sommarvisor på Tomarp

Kvidinge/Tomarp 130731
Regnet det bara öste ner, när en sommarbukett av välkända älskade visor, jazzstandards och poplåtar skulle överlämnas av trion Anders Ehrenstråle på gitarr, sångerskan Cecilia Lindh och violinisten Kathrin Grube på Tomarps Kungsgård.
Det blev att bänka sig inne i konsthallen i stället för på borggården. Visserligen gick inte akustiken att jämföra med borggårdens utsökta men stämningen blev i stället desto intimare, vilket passade Cecilia Lindhs sprudlande personlighet perfekt.

Det välgörande opretentiösa programmet ”Får vi lämna några blommor” med ett genomtänkt selekterat låtval hade en slående underrubrik – en sångbukett visor med en doft av jazz och bossa. Jazzen och bossan låg på lur, påtagligt eller bara doftandes redan från första anslaget i Ferlins ”Får jag lämna…” och vidare i tolkningarna av de annars ofta traditionellt arrangerade och utförda Midsommarblomster och I folkviseton.

Cecilia Lindhs kraftfulla stämma och starka positiva scenutstrålning tas till vara och lägger en extra dimension än enbart skönsång. Det märks att den här tjejen har jobbat på krogar och i shower samt inte minst på Wallmans på nittiotalet – en osviklig inkörsport för utveckling och en skola för att nå bästa publikkontakt. Det röda yrvädret har även jobbat i storband och Billy Heil Quartet.

De senare åren har hon etablerat ett givande samarbete med arrangören, låtskrivaren och klassiskt utbildade gitarristen Anders Ehrenstråle – en man som vi hört i en massa konstellationer med namnkunniga artister ända sedan sextiotalets Empty Hearts.

Anders och Cecilia har jobbat tillsammans i Jazzvis under flera år och nu har de tagit ytterligare ett steg mot en bredare repertoar med hjälp av nytillskottet Kathrin Gruber som bl.a. jobbat på Köpenhamnsfilharmonikerna.

Och vad vore den svenska folkvisan utan en fela? Den skulle tappa sin själ.

Kathrins briljanta fiolspel höjer och lyfter alla stämningsladdade partier – en stor tillgång om nu Ehrenstråle och Lindh ämnar bredda repertoaren.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


I låtar som Summertime och Under my skin med Warnerbrings text var jazzdoften stark, varm och intensiv.  Zetterlunds ”En bedårande sommarvals” och Gröna, små äpplen” tolkades i diametral motsats till Monica Z:s version – nästan bombastiskt explosivt i motsats till Z:s lågmälda, utsökt enkla sensuella. Men det fungerade alldeles utmärkt, mot alla odds.

Det bästa blomman i sommarbuketten är ju en smaksak men varför inte välja SweDanes gamla paradnummer med ” Gunga i en hammock” som fångades lättsamt och elegant av trion.





Lilla Operafestivalen på Tomarp

Kvidinge/Tomarp 130724
– Låt mig vara här, säger en förälskad Juliette i Gounods opera Romeo et Juliette.
– Så kommer alla känslorna på en och samma gång, konstaterar Gessle.
Båda citaten passar perfekt för den magiska, trollbundna stämning som skapas en vacker sommarkväll på Tomarp Kungsgårds borggård i skickliga musikers sällskap och med en fantastisk akustik därtill.

I onsdags startade ”Lilla Operafestivalen” för andra året i rad med Kvidingebon och internationella, freelansande operasångerskan Susanna Evans Andersson som efterlängtad frontfigur. 

Vi hann avnjuta första set under klarblå himmel tillsammans med ett fullsatt auditorium i spänd förväntan.

Programmet – där allt fick ske i miniatyr med en udda konstellation av slagverkarna Duo Malleusincus och Susannes bror Johan Skeppstedt. Den sistnämnde inledde med en betagande, stämningsskapande version av Massenets Meditation med sin tvärflöjt som trollstav. Därefter intog Susanna med suverän enkelhet och en kristallklar, egaliserad sopranstämma borggården. Hon är en operaartist i tiden, fjärran forna tiders tjocka prima donn assolutas med spräckta korsetter och groteska åthåvor. Med inbyggd vältränad muskelkorsett och modern sångteknik med fri röstpelare nådde hon musikaliska höjder med mästerligt förfinad nyansering. Att få det svåra att verka naturligt och lätt så att det känns som det föds i ögonblicket är oftast ett signum för högsta kvalitet inom alla konstarter.



Den konsten behärskar inte bara Susanna Evans utan även hennes musiker som lekfullt och till synes improviserat framförde Verdheiis Goldrush med ett roligt hopplock av slagverk. Däremellan bjöds det bl.a. på verk av Verdi, Gounod och Gershwin. Susanna fräscha, oförstörda rena sopran kändes befriande i den annars lätt utslitna Summertime. 

Konserten kändes helt rätt i tiden - otraditionell, nyskapande och folklig.

I andra setet,  framfördes verk av bl.a. Mozart och Bach, där Susanna fick tillfälle att sjunga om sin namne – Susanna i badet.

På lördag den 27 juli fortsätter Lilla Operafestivalen.





Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Martin Severinson med söner och Yayoi K Malm

Underfundigt, iakttagande och lekfullt på Galleri Moment

Ängelholm 130712
Två konstnärers verk i skilda tekniker lyfter elegant varandra i ett lustfyllt, symbiotiskt möte på Galleri Moments kommande utställning Martin Severinsons målningar matchar Yayoi K Malms keramik i såväl färgsättning som formspråk och ofta även i inriktning och tankebanor. Underfundiga, iakttagande och lekfulla stämningar fyller galleriet.

– Jag vill sätta fart på betraktarens fantasi, ta fram det gömda barnet och öppna dörrarna för lek, säger Yayoi som i likhet med Severinson är bosatt på Kullahalvön.

Yayoi som är arkitektutbildad i Japan, började sin konstnärsbana i Göteborg där hon tog kandidat- och magisterexamen på Högskolan för design och Hantverk.
Hennes keramiska skulpturer är alla kramgoa och rundade, allra mest i hennes kramkeramikkollektion av s.k. tubbies. Men det mjuka, varma intrycket, som inspirerar till att smeka den hårda keramiken är påfallande i alla hennes serier där milda pastelltoner förstärker känslan av ”gosig mjukhet”.

– Formerna är bestämda och harmoniska. Jag arbetar helst i mindre format där alla mina figurers egna personligheter får ta plats. De skall leva, vara i rörelse – oavsett om de är fågel, fisk eller mittemellan…

Martin Severinson arbetar också i ett gränsland med konceptuella förtecken.
Sina funderingar, minnen och förhållningssätt till tillvaron berättar han om i såväl måleri och grafik och teckning. Martin som är utbildad i konstvetenskap, filosofi och pedagogik tar även fram skrivartalangerna för att med ordets hjälp förstärka sina målningar och tillföra ytterligare en dimension.
Hans naivistiska målningar visar ofta livet i ett nötskal, där vardagslivet, dess vedermödor och glädjeämnen står i centrum som katalysator för de existentiella frågeställningar som dyker upp och överförs till duken.

– Jag vill skapa eftertanke i det till synes glada, ta fram ambivalensen i den lilla världen, säger Martin som inte behöver leta efter barnet inom sig med två småknattar till söner därhemma.


Yayoi K Malm


Yayoi K Malm


Martin Severinson




Utställningen har vernissage lördagen den 13 juli och pågår
t.o.m. den 3 augusti.





Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Allan Madsen

Smide och oljemålningar på
Galleri Hultman och i Ekebackens Konsthall

Åstorp/Grytevad 130628
En nygammal bekant för konstintresserade väntar på vernissage i Konsthallen medan en för många ny utställare syns i Galleri Hultman. Det är två vitt skilda uttrycksformer men med det gedigna, gamla hantverket i botten som en gemensam nämnare. Därutöver är båda varma, öppna personligheter med absolut äkta vara stämplat i pannan vilket även spåras i deras verk. Dessa två herrars alster kompletteras med målningar av den spanska konstnären Perez Casanova.

– Det abstrakta och realistiska ligger hos mig i samma byrålåda!
Så utryckte sig konstnären Allan Madsen förra gången han gästade Åstorp.

Det stämmer även idag men med den skillnaden att det abstrakta ser ut att ligga ännu högre upp i lådan. Han klassiska måleri med starka renässansinfluenser möter stolt det modernistiska, något som lyfter det mystiska och outforskade som alltid ligger på lur i hans stämningsfulla, ofta poetiska målningar.
Den varmare ockrafärgade, rostiga och lätt spruckna ytbehandlingen som är ett av Madsens kännetecken har i de nyare verken övergivit Spaniens varma jordfärger till förmån för fascinerande, kallare valörer som för tanken till skimrande sten. Bakom dess skimmer anas ofta ett ansikte eller figur i det fördolda. Det figurativa får ofta fortfarande ta plats men dominerar mindre än i hans tidigare produktion. I denna utställning visar han gammalt och nytt ur sin rikhaltiga produktion som visats och väckt berättigad uppmärksamhet på den internationella konstarenan.

– Det tar tid att tro på sig själv och sin egen förmåga – att våga vara ärlig både mot sig själv och betraktarna. Först nu efter decennier som konstnär, känner jag mig helt fri, säger Allan och visar en vägg, där en där en spansk kollega vid namn Perez Casanova tar plats intill Madsens egna verk. Casanovas drivna, eleganta målningar med säreget ljusinsläpp med motiv från stadsbilder och interiörer smälter perfekt in i Madsens sensuella, drömvärld.

Allan Madsen – denne internationellt kände konstnär som sökt sig fram med klassicismens evigt trygga kunskapssäck förankrad i ryggraden, delar gärna med sig av sina kunskaper och är även en erkänd och uppskattad pedagog.

Så även på Galleri Hultman och Konsthallen, där han leder en målarkurs 15–26 juli.

En elevutställning väntas sedan i Konsthallen den 27 juli efter avslutad målerikurs.

Lördagen den 13 juli målar Allan Madsen inför publik.

Innan dess är det vernissage lördagen den 29 juni tillsammans med smideskonstnären Jan Haellquist – specialiserad på varmsmide i enkla ässjor eller andra öppna spisar.
Hos honom stukar man inte foten men väl järn.

– För mig är detta och har alltid varit en hobby! Jag har arbetat som utvecklare inom maskinbranschen och har väl utvecklat en viss klurig förmåga!

Smide överlag har blivit ett förvirrat begrepp – ända sedan smederna även jobbade som tandläkare och drog ut tänderna på folk. Det är konstsmide för både utom- och inomhusbruk som exponeras på väggar och bord. Stilrena segelfartyg med rörelse i seglen och smidesskutor, avskalade och rena i designen. De har en förvånande lätthet och ger ett svävande, befriande intryck. En väggljusstake har i sin enkelhet hittat funnit ett helt eget, vackert formspråk

– Utomhusverken är först förzinkade och sedan svartmålade för att motstå vädrets makter utan att rosta. De som är tänkta för inomhusbruk är stålborstade och lackade.

Jan Haellquist har också lyckats medan järnet var varmt att få underfundiga fiskar varma och nyskapande.
Det är bedårande fantasifulla smidesfigurer, där han fått järnet ge intryck av blanka fiskfjäll.


Allan Madsen, olja


Jan Heallquist, smide


Perez Casanova, olja




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

Utställningen med Allan Madsen, Perez Casanova och Jan Haellquist pågår t.o.m. den 31 juli.



Bo Larsson på Tomarps Kungsgård

Stad i ljus – flankerad av jazziga musiker i yrkestypiska poser

Kvidinge/Tomarp 130607
Tomarps Kungsgårds utbud på utställningen ”Stockholm blues” är en både inbjudande och lättsam betagande väv av stämningar, realism och starkt personligt, suggesstivt avtryck med Stockholm i högsätet.

Bo Larsson vill inte kalla sig Stockholmsmålare – även om han gillar att se andra kolleger tolka sitt Stockholm. Det individuella uttrycket är utan åthävor viktigt för Bo som står stadigt på jorden och inte vill framhäva konstnärsskapet som något förmer eller udda än andra yrken.
Tvärtom ser han det som terapi för sig själv, vilket med säkerhet gäller de flesta konstutövare. Få skulle erkänna det.
Men har man nått så långt som Bo i sin konstgärning, sökt sig fram genom decennierna och lyckats hitta sitt, är det lättare att erkänna.

Bo Larsson började studera på Konstfack till grafisk designer redan som sextonåring för att sedan fortsätta på Konsthögskolan med Philip von Schantz och Ulf Linde som lärare.
Den senare skrev sedan en bok om sin elev som så småningom platsade både på Nationalmuseum och Nordiska muséet.

– Min debut skedde i en tid då konceptvurmen var en trend. Som riktigt ung följde jag den trenden och utvecklade den – på mitt sätt. Illusion var en trendfaktor i slutet på sextiotalet. Jag målade på vedklabbar av björkträn så naturtroget att man inte såg att det var målat. Jag lånade ut min ateljé till en kollega som hade eldat upp björkträna och undrade varför de luktade så konstigt! 
Men ett besök på Louvren fick mig in på helt andra tankebanor. Jag föll pladask för de gamla flamländska mästarna bl.a.Pieter Breughel d.ä. och Vermeer och insåg vad som var möjligt att förverkliga.
Jag vill nå dit att betraktaren skall vilja promenera in i bilden och utforska lite mer, berättade Bo som guidade oss runt i Tomarp Kungsgårds konsthallar, överraskad och glad över den väl valda hängningen av hans verk.

Det mest frapperande när man möter hans verk är det utsökta, oemotståndliga ljuset som nästan fysiskt flödar mot betraktaren – stilla, flämtande eller lysande.
Bo arbetar så gott som alltid från perspektiv uppifrån.
Det organiska möter det arkitektoniska. Träden är alltid i förgrunden som en ridå man nyfiket vill kika in i.
Resultatet blir överraskande, laddade och suggestiva vyer – intagande och meditativa med välarbetade kompositioner.


Slussen i vinterskrud


Bo Larsson, Stockholmsmotiv


Annika Heed, skulpturer i plåt

Slussen och Södermalm är målade från alla tänkbara vinklingar, i skilda stämningslägen, årstidens skiftningar – dock ofta lugna, stillsamma och iakttagande. Befriade från folk, fä och fordon får Stockholm en helt annan integritet – med dess omisskännliga, typiska egenart bevarad. Stadens parkliv och grönska har han också gett nytt liv till i målningar som för tanken både till kända impressionister och flamländska mästare.

I sina finstämda interiörbilder låter han genom skilda experimentella tekniker exteriören möta interiören.

Så från ljus till rörelse
Annika Heeds fräcka skulpturer flankerar bildkonsten. I korridorer och hallar visar hon i teckningar och skulpturer -  frusna ögonblick, ofta frejdiga och humoristiska på musikens eller dansens arena. Hon har elegant och drivet bl.a. lyckats fånga en orkester i arbete i såväl kolteckningar som i skulpturer. Kanske spelar de en blues – Stockholms?

Utställningen ”Stockholm Blues” pågår mellan
8 juni – 18 augusti.


Annika Heed, orkesterskulptur i brons




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Mångfaldens Poesi på
Galleri Moment

Ängelholm 130606
Utställningen ”Mångfaldens poesi” på Galleri Moment bjuder på ett  livfullt luftrum, där galleriets naturliga ljus från torget hjälper till att förstärka det vibrerande liv som  Gunnel Oldenmarsk eftersträvar i sina mobiler, objekt och skulpturer. Alla har en gemensam nämnare -  inspiration från naturens mångfaldiga formspråk.

De mobila konstverken är byggda i stora former, i tak eller fritt hängande. Men även fasta skulpturer med stort ljusflöde skimrar på väggarna.
Materialet är något så prosaiskt och förvånande som kasserade gummislangar från bilverkstäder. Dessa skrubbas, sandpappras och färgas för att sedan klippas, antingen väl geometriskt genomtänkt eller medvetet lekfullt ostrukturerat.
De udda små formerna av gummimaterialet hamnar sedan på skira trådar av metall, fastsatta på ett skelett av armeringsjärn.
Det är i sanning en udda, fantasifull återvinning i tiden!

– Jag jobbar med planerad exakthet och slumpmässig impuls, gillar att leka med former, leta ljus och rörelser. Parallellt arbetar jag med fasta former – nästan alltid med meditativ musik i bakgrunden.

Gunnel Oldenmark som är utbildad på Konstfack studerade både på skulptur- och textillinjen  och breddade ytterligare med tvååriga studier i konstvetenskap.

Många år vid vävstolen och en mängd uppdrag för offentlig utsmyckning har passerat revy under åren, likaså mycket frekventa utställningar under hennes rika och långa konstnärsliv.  Gunnels stora bildvävar, triptyker och andra typer av textila verk pryder såväl  kyrkor som myndigheter, statliga och privata institutioner runtom i landet. Även i dessa verk återkommer de samma teman och den påtagliga förundran över naturens under som vi möter i denna utställning.
På hennes tidigare bildvävar syns bl.a.  titlar som Fåglarnas rörelser, Fiskarnas rytm, Liv – existens och ljus – motiv och teman som även visas i verken på Galleri Moment.
Men vi får på denna utställning även se spår av Gunnels mångåriga textila kunskap och även hennes blandteknik i udda, färgharmonierande objekt med djup och silhuettverkan,
–  instoppade i små lådramar.

– Naturens formvärld är mångfald. Varje skapelse är unik. Mångfalden är nödvändig för nytt liv. Det är poesi för mig, säger Gunnel Oldenmark som bytt vävstolens ensamhet mot bilfärder tillsamman med maken runtom i landet på väg mot nya äventyr i utställningsvärlden.

Utställningen ”Mångfaldens Poesi”  pågår t.o.m.
den 6 juli.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Gunnel Oldenmark på Galleri Moment






Stenbocks kurir i all sin prakt dolde sig bakom skyddsomslaget när verket packades upp i Klippans konsthall

Bra konst skall var tillgänglig för alla, inte döljas i gömmor eller bara visas för närmast sörjande…

Klippan 130603
Varför måste man åka till storstäder för att se äldre bildkonst?
Samarbete över gränserna är ett favorituttryck hos politiker sedan decennier. Kanske är det dags för bildkonsten att i högre grad använda samma modell och hjälpas åt?

Att inte bara låna en eller två ur en samling utan ta ett helhetsgrepp, selektera och göra en egen utställning ute på landsbygden? 
Det anser i alla fall i Klippans  konststrateg Camilla Alexandersson som resolut tagit steget och lyckats med konststycket att låna ett fyrtiotal klassiska, högkvalitativa verk från Helsingborgs museisamlingar till sin sommarutställning. Verken, hämtade från samlingen med 7 000 verk spänner över stora tidsramar – från 1600-talet till 1920-talet.

Selekteringen utfödes enligt fem teman: natur, djur, bibliskt naket a la Susanna i badet, historiska motiv och stilleben. I denna utställning kan man tillfullo ta vara på Klippans Konsthall kapacitet med dess rejält tilltagna ytor, höga takhöjd och fina ljusinsläpp. Vissa målningar är i den imponerande storleksordningen av ca sex, sju kvm.

Med tjocka guldramar därtill blir de nyligen försiktigt rengjorda och avdammade verken både blytunga och svårhanterliga att hänga. Ett helt gäng starka killar jobbade för fullt under överinseende av konservator Christina Gräbe när BMZ tittade in i måndags.

Bl.a.Nils Forsbergs slagnummer ”Stenbocks kurir”, Franz Snyders stilleben med djurkroppar och ett landskap av Johan Ericsson hann då få sina väl utvalda platser på väggarna.

Det är ett brett, selekterat utbud av ett fyrtiotal verk med namnkunniga mästare som Bruno Liljefors, Prins Eugen, Johan Tobias Sergel, Bror Hjort, Nils Forsberg m.fl. som presenteras vid The Grand Opening lördagen den 8 juni kl. 13 00.


Franz Snyders stilleben med djurkroppar


En c:a 6 kvm stor Bruno Liljefors får också skåda dagens ljus i Klippans konsthall under sommaren.


Utställningen ”Äldre bildkonst ur Helsingborgs museisamlingar”  pågår hela långa sommaren t.o.m. den 18 augusti.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Torunn Jagendal

I fantasin är ingenting omöjligt!

Åstorp/Grytevad 130523
Vissa konstskolor fokuserar tyvärr mer av vad man inte får göra än de möjligheter som erbjuds. Men det finns ju inga absoluta lagar, regler eller förbud inom konsten. Åtminstone inte för mig… Det emotionella får styra.
Det konstaterar Torunn Jagendal och lever som hon lär.

Teknisk konstskolning och naturlig fart på kreativiteten fick hon tidigt hemma i Norge av sin konstnär till pappa.
Men det dröjde dock ända till närmare pensionsåldern innan Torunn kunde satsa fullt ut på sin konst. Sedan debuten 2004 har hon hunnit avverka fyrtiofyra utställningar både inom och utom landet.
I sommar väntar gallerier i Amsterdam och Baden Baden. Innan dess ställer hon ut sina livsbejakande, stilistiska målningar på Galleri Hultman med vernissage den 25 maj.

– Jag vill beröra, ta fram det positiva. Harmoni och balans är grunden. Förenkla och inte krångla till – allt för att få kontakt med betraktaren. Jag utlämnar mig själv, ger en liten bit av mitt eget jag i varje bild. Möten med människor berikar mig. Med mina bilder vill jag ge någonting tillbaka, förnöja, skapa nytt liv i rummet – inte skapa problem.

Torunn Jagendal blandar friskt akvarell, gouache och akryl, gärna på varandra – för att förstärka, skapa kontraster, bryta och öka spänningsvidden.  Stor vikt och tankemöda i arbetsprocessen läggs på den abstrakta bakgrunden, som kan ses som ett verk i sig. 
En färg i den geometriskt uppbyggda bakgrunden, fångas sedan upp i utformningen av de stilrena, uttrycksfulla kvinnoporträtten som djärvt bryter bakgrunden. Alla damerna är försedda med eleganta, fantasifulla huvudbonader som framhäver deras personlighet, hattarna gärna på svaj. Deras mandelformade ögon följer spjuveraktigt och humoristiskt betraktaren i rummet. Kvinnornas shinglade, bobbade frisyrer i kombination med deras positiva utstrålning för tanken till Fitzgeralds glada tjugotal.

– Jag tror mycket handlar om att våga, tro på sig själv och sluta snegla på andra. Det är lättare att nå dit, när man nått lite mer mogen ålder.





Utställningen pågår t.o.m. onsdagen den 26 juni.





Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Gänget från Munka konstskola i installationstagen

Brytpunkt Tomarp

Kvidinge/Tomarp 130510
”Brytpunkt Tomarp” är en signifikativ titel på Munka konstskolas avgångselever sista gemensamma utställning med gänget. Tolv platsspecifika arbeten – skulpturer och installationer under temat som associerar både till elevernas och kungsgårdens framtid, växte fram på ägorna i fredags i väntan på vernissage söndagen den 12 maj.

Det är kraftfullt individuella uttryck och avtryck som exponeras. Var och en berättar sin historia. Protesten mot Statens fastighetsverks agerande och okunniga förmyndarmentalitet mot Tomarps kungsgård är en naturlig drivkraft, likaså sorgen över att studietiden tar slut.

En oviss framtid möter nuet som är, men som snart har varit.

Underbart kan visserligen vara alltför kort men hoppet lyser här och var i vissa installationer bl.a. i Karin Ellerstrand- Bengtssons effektiva och smarta illustration av en brytpunkt. Det är ett stopp i form av ett stort plank mitt i entrén intill kungsgården. Den åskådliggör rakt och rättframt hur det skulle kännas för besökare  motades vid grinden i framtiden.

Stänga in, stänga ute… Men den visar också klara, hoppfulla ljusstrimmor mellan spjälorna.

En annat verk vi uppmärksammade vid vår snabbtitt var liten skulptur i form av ett får som läser på en skylt om Tomarps historia.

Den säger mycket i all sin enkelhet om hur framtiden kan gestalta sig på Tomarps ägor.

Flera utställare har använt sig av foton i sina installationer. Bilder av det som är förgånget hänger och flyger till allmänt beskådande i ett träd..

En annan gräver en grav av sina foton för ett definitivt slut. En färgstark dörr är en annan tydlig markör på avslut. Ett planterat träd är dock en installation som inger hopp för framtiden.


En skulptur i vardande som så småningom ska återgå i kretsloppet.


Utställningen har vernissage den 12 maj och pågår till 26 maj.

 


Thomas Olsson tittar ut tillsammans med "plankets" skapare Karin Ellerstrand-Bengtsson


Ett träd behängt med fladdrande förgängliga bilder


En fåraktig installation som begrundar Tomarps historia


Två små skulpturer som ska placeras i vallgraven


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Kristina Nordin på Galleri Moment

Kristina Nordin i gränslandet mellan design och konst

Ängelholm 130510
Hon söker sig fram i gränslandet mellan design och konst.
Även i Kristina Nordins teckningar och akrylmålningar är det gränslandet hon söker. Motpolerna, mötena, spänningsfälten som skapas mellan det äkta, genuina livsformerna och livet av idag.

I hörnfönstret på Galleri Moment står en akrylmålning av en stolt hjort, vakande över hennes kommande utställning ”Bortom tiden” – en stark kontrast till folkvimlet på torget utanför och därmed ett bra exempel på Kristinas intentioner.

– Jag vill spränga gränser! Född utanför Göteborg men bor nu mitt i smeten i Köpenhamn. Jag saknar skogen, naturen och djuren. Det äkta, ostyriga och vilda, det icke konstruerade i kontrast till konstruerade rumsliga objekt… En påminnelse om det mänskliga.

Kristina som är utbildad på Kongl. Danske Kunstskolen for Fine Arts arbetar också mycket med att skapa stämningar och har utvecklat ett eget belysningskoncept för sina designprodukter.
På denna utställning märks hennes sökande efter det nordiska ljuset tydligast i en vilsamt skön triptyk av träd, där ljuset bara anas mellan stammarna.

Kristina som har ögon, näsa och händer känsliga för trä visar prov på detta i tavlor med djurmotiv som formats till skåp, en idé som föddes i ögonblicket – ett sätt att föra in naturen i rummet. Experimentlustan är en ständig föreslagare, liksom ett oförtrutet sökande efter det genuina, autentiska – i framtiden eller det förgångna.



Kristina Nordins teckningar och målningar under temat
”Bortom tiden” har vernissage på Galleri Moment
den 11 maj kl. 11 00. Utställningen pågår till 1 juni. 


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Emil Östlund ställer ut på biblioteksgalleriet i Åstorp

Åstorp 130425
Med genuin äkthet, stark medvetenhet och koncentration sveper konstnär Emil Östlund penseln med rejäla, tveklösa penseldrag över duken, ofta börjar han i ena hörnet. Emil föredrog redan som treåring en färgskala i rött, grönt och i mycket blå, rena färger och gjorde då som nu naivistiska damer med plutande munnar.

Han började med seriefigurer. Redan som tioåring påbörjade han sedan sina konststudier – först hos Börje Elwi Karlssson, senare för bl.a. Paula Fohlin, Anneli Lantz och Per Erik Persson. Idag undervisas Emil av Hans TB Hansson.

Vid millenieskiftet debuterade han som tjugotreåring sin yrkesverksamma bana som konstnär på Vikingsbergs Vårsalong. Sedan dess har han gjort ett tjugotal separatutställningar och medverkat i en mängd samlingsutställningar både inom och utom landet. Emils verk har också gått igenom nålsögat både hos VSKG och NVSK.

Utåt sett mot alla odds
Eller är det så att hans sjukdom Aspergers syndrom i stället, varit ett plus i skapandet och bidragit i positiv riktning? När man inte gärna vill ha kontakt med verkligheten, kanske inte kan eller vill uttrycka sig med tal, kan måleriet bli en ventil och ett personligt kommunikations- eller uttrycksmedel. Att tala och berätta genom att måla helt uppslukad i sin egen värld…
Det är det vissa konstnärer kallar för tillstånd. För Emil är det hans språk.
Hans måleri har driv och schwung, rörelse och flyt och en frapperande omedelbarhet. Färgskalan är tvärsäker.

Uppvuxen på Råå blir det många motiv med sol, himmel och hav, båtar och klippor, dock aldrig banala utan med en egen identitet.
Det är en fascinerande utställning Åstorps bibliotek bjuder på med vernissage lördagen den 27 april.

Utställningen med Emil Östlunds akrylmålningar pågår t.o.m. den 28 maj.







Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Elisabeth Perssons skulptur framför Yvonne Jeppssons målning

Positiva vibrationer på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 130419
Vid en första blick verkar trion som gästar Tomarps Kungsgård – Angelica K Aurelius, Yvonne Jeppson och Elisabeth Persson – vara drastiska kontraster.
Men det är positiva kontraster som känns välgörande och befriande. Deras skilda uttryckssätt hjälper till att lyfta varandras verk.
Det går också att hitta gemensamma nämnare om man försiktigt lyfter på sin fiktiva slöja.

”Se människan”, det visserligen slitna men hållbara uttrycket, kan anas eller tydliggöras i alla tres skilda konstnärliga skepnader. Naturligt nog märks de tankegångarna tydligast i Angelicas porträttgalleri.

Hennes oljemålningar av unga och mogna, kvinnor som män - har det klassiska måleriets grundkännetecken men i en mer modernistisk tappning, där det abstrakta får ta plats för att förstärka det väsentliga. Kroppen kan t.ex. gärna vara vriden och i medvetet fel proportioner.

Ansiktet är det centrala - spegeln, där karaktären och personligheten hos varje individ är uttrycksfullt och iakttagande utmejslat. Genom kroppshållning, delar av interiörer som anas kan man t.o.m. föreställa sig yrke, social ställning, känslotillstånd hos personerna som porträtteras. Det är statiskt fångade ögonblick ur människors vardag som exponeras – fragment ur vardagslivet.

Ibland är modellernas blick så intensiv att man känner sig förföljd om man inte blickar tillbaka.
Ett bra exempel på detta är ett verk där två välkammade killar i femtonårsåldern med knäppta händer, prydligt uppsträckta men utan strumpor och skor, stirrar ut i luften.
Men på Tomarps Kungsgård fastnar inte blicken ut i det blå – även om rummet går i blått.
Elegant hängt, syns i stället deras blickar fastna på en målning av Yvonne Jeppson på motsatta väggen.

I Yvonne Jeppsons abstrakta målningar känns det som att de utlämnande slungas ut i en lättsam rörelse, på en väg som man inte vet vart den leder. Ändå är de lustfyllda med hoppet på lur.
Ljuset är alltid närvarande i såväl de dynamiska som mer kontemplativa motiven.
I motsats till Angelica som söker de inre landskapen hos andra, förmedlar Yvonne sina egna inre landskap.

Elisabeth Perssons välarbetade skulpturer är spröda, bräckliga människor och djur i vardagliga ögonblick, lugna eller känslomässiga situationer. Med ömhet och varsamhet gestaltats här hennes små skulpturer främst i vax, även om bronsföremål förekommer. Hon bygger i vax för att senare gjuta dem i brons på Bergmans konstgjuteri i Stockholm.

Vernissage på Tomarps Kungsgård lördagen den 20 april.
Utställningen pågår t.o.m. den 2 juni.


Sidans topp



Angelica K Aurelius


Yvonne Jeppsson


Elisabeth Persson

Angelica K Aurelius


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Full av lust – Ständigt på väg...

Åstorp/Grytevad 130419
Med ny ateljé, eget företag och en aldrig sviktande varmt stöttande äkta hälft därtill, vågar konstnär Ulla Göransson med framgångsrik yrkesverksamhet som konstnär sedan tidigt nittiotal, äntligen kalla sig det hon är – konstnär.

Motivvalet har under åren bestått av hela eller spruckna kärl och krus eller nötta, använda föremål. I varma, brända nyanser eller terrakotta har älskade ting fått nytt liv Ullas stilrena, stillsamma och meditativa oljemålningar.
Delar av den rikhaltiga produktionen visas nu på Galleri Hultman.

I Konsthallen Ekebacken intill visas helt andra verk av samma hand. Det är livfulla, koloristiska och abstrakta målningar i olja eller blandteknik, där den lilla människan alltid tar anas i den stora världen.

– Jag vill visa livsvägar – ur kaos till ordning. Fragment ur liv… Äntligen känner jag mig totalt fri och låter känslorna flöda.
Det är härligt att våga leka, euforiskt! Att plocka, hitta, söka…
Blanda färger, komponera… Jag jobbar alltid efter ett tema.
Det är en ständig upptäcksresa. Stämningarna hittar jag i musiken. Klassiskt eller jazz kan fungera som idéspruta. Mina teman hittar jag ofta i böcker, skriver ned intressanta stolpord som jag sedan plockar upp vid rätt tillfälle, berättar Ulla som kan glädjas åt en fullbokad agenda 2014.

Närmast är det en utställning på Luftkastellet i Malmö som hägrar.

Vernissage på Galleri Hultman/Ekebackens Konsthall
lördagen den 20 april kl. 11 00.
Utställningen pågår t.o.m. den 22 maj. 

Sidans topp









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Bianca Maria Barmen. I bakgrunden hjälper galleriföreståndaren Hanne Jönsson till med att montera bilder

Skulpturer och teckningar på Galleri Moment

Ängelholm 130412
Skulptören, bildkonstnären och tecknaren Bianca Maria Barmen sätter fokus på dialektiken i sin utställning på Galleri Moment.

”Det vilar i omvandling” är titeln, som härrör ur ett fragment av dialektikens anfader Herakleitos skrifter, en prosokratisk filosof, kanske mest känd för sina aforismer. Panta rei, allting flyter - anses av vissa vara en av hans aforismer, men mycket av Herakleitos liv och åsikter är gömda i dunkel. Men filosofin om alltings flöde, förändring och utveckling genom inre motsättningar lär ändå Herakleitos vara pappa till.

Det är bl.a. detta Bianca strävar efter att åskådliggöra i denna utställning där motiv med minnen, platser, sinnestillstånd, människa, djur, växter och arkitektur tar plats. Under temat ”ömsom klarhet, ömsom dunkelhet, ett tillstånd som övergår i ett annat” fyller Bianca konsthallen med lågmälda skulpturer i miniformat på podier och Japaninfluerade bilder på papper längs väggarna.

Bianca Maria Barmen började sin bana på arkitekturlinjen vid LundsTekniska Högskola och avslutade sin utbildning på Den Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn.
Bland hennes många offentliga arbeten kan nämnas skulpturen ”Trädet vid bergets fot” i Södertälje nya stadshus, Ramsa DK Middelfart och Hartrappan på Södra Förstadsgatan i Malmö.

Vernissage lördagen den 13 april kl. 11 00.
Utställningen pågår t.o.m. den 4 maj. 

Sidans topp








Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Jens Jakob Thodberg ställer ut Christianiabilder i Klippans konsthall

Klippan 130405
– När jag fotograferar upplever jag en känsla av obegränsad frihet. Kameran är min förlängda minnesarm I mitt sökande att utforska vårt mänskliga universum, både det fysiska och andliga. Med kamerans hjälp kan jag leva ut mina känslor – en välgörande kontrast till mitt andra yrke som mjukvaruutvecklare.

Lördagen den 6 april är det vernissage I Klippans Konsthall på den experimentelle fotografen Jens Jakob Thodbergs fotoprojekt med fokus på fristaden Christiania.

Människor och omgivningar I Christianias kreativa oordning dokumenteras – inte bara I bilder utan även I kompletterande videoinspelningar, där de porträtterade invånarna får komma till tals.
Den otraditionella arkitekturen, graffitimålningarna I symbios med den enkla, stressfria livsformen I Christiania fascinerar fler än Jens Jakob Thodberg. Under årens lopp har samhället utvecklats till en stor turistmagnet.
Det är ett spännande tidsdokument om en livsstil som enligt Thodberg riskerar att försvinna. Projektet ses som början på något större p.g.a. det komplexa och varierande i folks liv och leverne.
Minst ett par år till planerar Jens Jakob fortsätta att utforska och fånga folk, fä, interiörer, exteriörer, stämningar och influenser i livet på Christiania.



Sidans topp





Den färgstarka fotoutställningen på Klippans Konsthall pågår t.o.m. den 12 maj. 




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Lis Zwick, Christina Ljungberg, Betina Huber och Robert Huber Petersson

Det sprakar av färger och glimmar av glas

Kvidinge 130308
Det sprakar av färger och glimmar av glas hos Galleri Hultman framöver.
Med starka influenser från Mexiko och indianernas sätt att hantera färger möter oss Lis Zwicks expressiva, koloristiska verk i form av litografier, silk- och screentryck samt handkolorerade tuschteckningar på japanskt papper.

Lis Zwick lär inte behöva någon närmare presentation. Tillsammans med sin man, sedan 2004 avlidne konstnären Jörgen Nash, byggde hon bl.a. upp konstnärskollektivet Drakabygget, som gav gehör långt utanför landets gränser. Men Zwick är en konstnär som hittat sitt och alltid klarat sig utan referenser från vare sig Drakabygget och äkta namnkunnig, rubrikernas man. Hon tycks alltid vara på väg till nya jaktmarker. Från galleriets fantasifulla bildväv med halvt upplösta, halvt figurativa gestalter som bär Lis Zwicks omisskännliga prägel, möter oss helt andra uttryck inne i Konsthallen.

Där väntar sagans underbara värld i Robert Huber Peterssons munblåsta glasskulpturer i Graalteknik. Det är äventyrliga pojkboksdrömmande fantasterier som berättas i den trestegstekniken Graal i en äventyrlig lek med färger och former. Varje pjäs bär på sin saga som nedskriven medföljer resp. pjäs. Motiven som sitter inne glaskupan kan handla om allt från gangsters, rövare, pirater till häxdoktorer. Dekorativt och spännande och alltid med en kapten med på ett hörn – redan nu samlarobjekt! 

Intill väntar Betina Hubers strama, blästrade konstglas i ganska stark kontrast.
Hennes konstglas har en ren, tidlös design som för tanken till den moderna unga designens estetiska rum. Det är balanserat elegant konstglas, med frostade ytor och disciplinerade mönster och former, där fåglar eller fågelskelett ofta tar plats.
Färgskimrande penslar och målarattribut i glas samt smycken kompletterar hennes kollektion.

På väggarna visar Christina Ljungbergs akvareller det lättjefulla sköna livet på Frankrikes landsbygd.  Christina som cyklat i Toulouses vinlandskap jobbar oftast i temabilder.
Det är en konstnär som föredrar akvarellen för att det är ett snabbt och förändringsbar teknik, lika föränderlig som ljuset i Toulouse.



Christina Ljungberg

Vernissage på Galleri Hultman i Åstorp lördagen den 23 mars kl. 13 - 16 Utställningen pågår t.o.m. den 17 april.

Sidans topp


Robert Huber Petersson


Robert Huber Petersson


Lis Zwick


Betina Huber


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Hans Lif och Åsa Hällgren-Lif

Ännu ett par i konst ställer ut på Tomarps Kungsgård

Kvidinge 130308
Det är inte bara storkarna som stolt går par i par i den tvekande vårsolen på Tomarps Kungsgård.
Konstnärerna Ewa och Erich Hörtnagl överlämnar nu de generösa väggytorna till det välmeriterade Stockholmsparet Åsa Hällgren Lif och Hans Lif.
Åsa och Hans träffades redan under studietiden på Mejan – Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och har sedan dess levt och verkat tillsammans. Ändå är deras konst nästan lika väsenskild som deras referensramar är lika. De växlade tidigt in på olika spår, vars riktningar de behållit och utvecklat.

Hans söker sig i impressionistisk anda sina motiv i den lilla nära världen – hemma i köket, trädgården, i vardagen…
Motiven med flödande blomsterprakt som dominerar hans produktion är inte tillrättalagda. Kompositionen förändras och utvecklas i stället på duken under arbetsprocessen.
Det är ett kraftfullt, måleriskt och frodigt måleri, där den äkta, okonstlade skönheten naturligt och vilt kommer till sin rätt, berör och förför. Det är livsbejakande målningar, utförda med svepande, grova penseldrag och ett starkt fokus på ljuset.

Fascinationen för moln har Hans gemensamt med Åsa. En tre meter hög målning med ljusa, luftiga molnformationer är det första som möter besökaren i trapphallen. I ett annat verk får molnen sällskap av glada pelargoner.
I en uttrycksfull, elegant porträttserie i tusch, kallad Covers med motiv från konsthistorien, har Hans bytt penseln mot en bit skumgummi. Den serien visades på tunnelbanestationen på Fridhemsplan i Stockholm – ett av Hans Lifs senare offentliga uppdrag.

Åsa letar hellre i inre än yttre landskap. Med akryl på plåt kreerar hon landskap som inte följer naturlagarnas praxis. I collageform, lager på lager åskådliggör hon ögonblick eller historier, med fragment och mönster från skilda kulturer. Influenser från främst islam men även från religiösa yttringar inom öst och västkultur återkommer i hennes detaljerade verk. Åsa tar ett helhetsgrepp på en mix av olika kulturyttringar och synsätt bl.a. genom arketypiska dekorativa mönsterinslag – effektiva kultur- och associationsbärare. Strikt kontroll i kombination med fritt intuitivt skapande gäller under arbetsprocessen, där det ofta går åt en mängd penslar och många översmålningarr. Ibland förvånas hon själv över slutresultatet.
En innehållsrik, säregen triptyk – en arkipelag, en slags Edens lustgård.


Hans Lif

Äsa Hällgren-Lif

Sidans topp


Äsa Hällgren-Lif


Hans -Lif


Hans Lif

Vernissage på Tomarps Kungsgård lördagen den 9 mars.
Utställningen pågår t.o.m. den 14 april.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Fia Kvissberg på Galleri Moment

Ängelholm 130308
– Mina bilder är ögonblick som seglar förbi! En händelse, en dröm, en känsla…
Dessa poetiska ord kommer från Fia Kvissberg som gärna gör djupdykningar i den inre känslomässiga världen eller ned i sagans förtrollande gränsland.
Lördagen den 9 mars och en månad framöver visar Fia Kvissberg sina naivistiska målningar och grafik på Galleri Moment i Ängelholm.

Fia Kvissberg, utbildad på Konsthögskolan Mejan i Stockholm har varit verksam som konstnär i tre decennier med representation i de flesta landsting och kommuner i landet.
Fia Kvissbergs grundläggande intentioner är att förmedla känslor.
Människors möten, dialoger och relationer iakttas med öppna ögon – privat och jobbmässigt. Känslor som kärlek, ensamhet, smärta och bräcklighet illustreras med ett naivistisk, ömsint bildspråk där humorn är en ständig ledsagare. Värme och ömhet över den lilla människans utsatthet, livssituation och känsloliv är påtagliga inslag.  
Det ligger en barnslig, rundögd förundran över sakernas tillstånd i hennes ögonblicksbilder, där sagan, myten eller fabeln ofta tar plats. Hundar, hästar och fåglar florerar som symboler för frihetskänsla eller som representanter för specifika karaktärsdrag.

– Jag har hittat mitt bildspråk. Förmedling av känslor är det centrala.
Då jag har jobbat som sjuksköterska med cancersjuka barn, lärde jag mig att det är nödvändigt att humorn finns nära smärtan. Annars står man inte ut. Det var också ur dessa starka möten med verkligheten som jag hittade mina figurer.
Människans bräcklighet har jag sedan dess jobbat mycket med att förtydliga och förstärka – bl.a. på Mejan där jag för några år sedan jobbade med ett glasprojekt.
För att åskådliggöra bräckligheten arbetade jag fram ett motsatsförhållande.




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

Sidans topp





Jag skulpterade en glasarmé av soldater på ett stativ av järn.
Järnet symboliserade livets hårdhet och glaset hos soldatskulpturerna bräckligheten.
Soldaterna marscherar, vandrar.
Samtidigt kommer man då in på folkvandring, något som alltid intresserat mig – allas vår vandring på jorden och dess konsekvenser. Det är alltid lika aktuellt.

Själv har Fia bl.a. varit på stipendieresor i Mexiko, Chile och Thailand. Influenser därifrån märks bl.a. på den lite mildare färgsättningen.  Hennes kolorit är annars orädd och stark. Fia grundar alltid sina målningar med tempera innan hon sedan lägger på oljefärgen lager på lager.

– Många tror att mitt sätt att måla är lättvindigt. Men den måleriska processen, från själen till duken tar tid – ca tre veckor innan jag sätter igång, men sedan brukar det gå undan!

Utställningen pågår t.o.m. den 9 april  




Camilla Dufva ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 130227
Camilla Dufva har alltid sett skapandet som ventilen I sitt liv.
Efter treåriga heltidsstudier på Domens konstskola plus en del kortare utbildningar, har sedan rollen som bildlärare  och mamma dominerat stora delar av vardagen.

– Men jag har alltid tagit mig tid att måla. Hela huset är proppat med min alster. Nu tänker jag äntligen öppna ventilen helt och satsa fullt ut på min konst.

Ett steg I den riktningen är utställningen av Camilla Dufvas måleri och keramik på Åstorps Bibliotek.
Camilla söker det dekorativa uttrycket.  I hennes milda akrylmålningar syns genomgående det livgivande gröna, gärna I kombination med matt ljuslila toner. Inte för inte heter hon Dufva.
Det är ofta ett aktivt fågelliv bland hennes lätt stiliserade träd, blommor och blader. Kvinnor som porträtteras I akryler eller keramiska verk har starka influenser från tjugotalets shinglade, frigjorda damer.

– Teckningen är det centrala för mig. Jag använder mig sedan av de flesta tekniker, gärna mixed media. Egentligen föredrar jag olja framför akrylfärg men jag blev tyvärr allergisk av oljemålandet. Det var nog lika bra. Jag är en otålig, spontan natur, arbetar impulsivt och då är den krävande, långsamma proceduren med oljemålning inte det mest passande, säger Camilla Dufva som ändå älskar en annan tålamodsprövande teknik – akvarellen.

– Jag tänker jobba ännu hårdare med akvarellen och utveckla den delen framöver. Samtidigt skall jag söka mig fram till en ännu större avskalat tänkande och stiliserande. Renodla så långt det går…

Vernissage på Åstorps Huvudbibliotek lördagen den 2 mars. Utställningen pågår t.o.m. den 3 april.





 


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

Åsa-Maria Bengtsson

Multikonstnär Åsa-Maria Bengtsson i Klippans Konsthall

Klippan 130222
Oförtrutet i decennium efter decennium ställer hon in sig på nya fordringar, vågar utmana, beröra och utveckla både sig själv och sin konst. Foto, video, installationer, grafik, mosaik, dans, ljud, ljus, textil, skulptur, texter, performance…
Multikonstnär Åsa Maria Bengtssson kastar sig orädd in i konstvärldens alla tänkbara skrymslen och vrår.

Hon delar med sig och skänker visuella och ljudliga upplevelser i offentliga miljöer, skapar sköna rum. Samtidigt tillför hon gärna ordlösa reflektioner, frågor eller eftertankens kranka blekhet över tillståndet i stora eller lilla världen eller i mötet dem emellan. Åsa Maria sätter fokus på natur, mänskliga relationer, existentiella problem, kommersialism och miljö – gärna med ett tillskott av humor eller magi.

Nordvästskåningar känner kanske bäst till hennes Flygande Mattor på Dunkers Kulturhus i Helsingborg, där orientaliska mattor projiceras på marken när mörkret faller på.
Det finns gott om Åsa Marias offentliga gestaltningar runt om i landet – och utanför.
Stipendierna har nästintill haglat över henne och hon har alltid fullt upp. 
Lördag den 23 februari ställer hon ut i Klippans Konsthall.  
Här visar hon bl.a. teckningar, foton och verk i blandteknik. En dokumentärvideo visar hennes arbetsprocesser. Även olika modeller av hennes offentliga verk finns till beskådande.

– Jag vill hela tiden utvecklas, lära mig nya tekniker, föra in nya element. Annars tröttnar jag. Jag är så nyfiken av mig att jag måste kasta mig in i saker och ta nya grepp.
Sedan är jag nog en kontrollmänniska, vill helst göra merparten av processen själv, även om jag älskar att samarbeta med andra som i projektet med en bosnisk teater i Malmö.





Som mycket socialt intresserad vill jag gärna försöka uppmärksamma tendenser i samhället, ge plats för eftertanke.  Med sexmannakostymen på golvet här i Konsthallen vill jag bl.a. visa hur vi slentrianmässigt ser på invandringen som en homogen grupp och inte som individer.
Mina foton visar bl.a. människors drömmar, tankar och drömmar som jag sedan iscensatt och plåtat.

Åsa Marias CV är tjock som en bibel. Vatten är ett element som återkommer mer och mer i hennes senare verk, likaså mosaik eller kakel. En flytande matta i mosaik som leder ned i Trollhättans kanal är Åsa Marias verk.
Senaste projektet är ett mosaikarbete på Stavangers nya konserthus. Sedan väntar ”Way to Go” i Malmö, Åsa Marias hemstad, där hon tidigare gjort ett flertal stora, omtalade projekt.

– ”Way to go” är ett minnesmärke över nitton kända Malmöartister från olika årgångar och ur skilda genrer. En marockanskt matta i mosaik skall symbolisera den röda mattan. Den omfamnar Davidshallsbron och mynnar ut i ett vattenfall som bildar en magisk flytande matta. Varje artists skor i brons skall sedan riktas mot den plats i staden, där han/hon varit mest verksam, berättar Åsa Maria Bengtsson som ser fram mot projektet.

Men innan dess är det vernissagen på Klippans Konsthall som gäller.

Utställningen pågår t.o.m. den 24 mars   


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Installation av Kristina Eriksson

Tre nya ansikten på Höganäs Museum i Konsthallen och Galleriet

Höganäs 130214
Tre nya ansikten hälsar våren välkommen på Höganäs Museum och Konsthall lördagen den 17 februari – Kristina Eriksson, Mats Lydén och Lars Arvidsson.

Tre nya ansikten hälsar våren välkommen på Höganäs Museum och Konsthall lördagen den 17 februari – Kristina Eriksson, Mats Lydén och Lars Arvidsson.
I den stora Konsthallen fyller oljemålningar av Mats Lydén och Lars Arvidsson väggarna  medan Kristina Erıkssons objekt i ensamt majestät kan beskådas i Galleriet.

Mats och Lars har varit goda vänner och kolleger ända sedan studietiden på sjuttiotalet. Deras likartade referenser, livssyn och  förhållningssätt till konsten kan anas eller spåras i deras verk.
Fångade, frusna ögonblick, där det stringenta, suveränt avskalade och renodlade utrycket alltid får ta plats på pannån, är gemensamma nämnare. Men det är olika fångster och olika håvar som används som används vid sökandet efter motiv eller objekt.

Där Lars Arvidsson letar i naturen med ljuset som vägvisare, spanar Mats Lydén efter  frusna ögonblick i vardagens små händelser eller i djurlivet. En lämnad krabba efter en fest, myror som lever sitt eget liv under ett uppbrutet golv, fragment från en resa, rävspår i marken…

För Mats är formen i fokus – arkitektoniska byggen och arketypiska former i rik kolorit. Motivbyggena är ofta så skickligt konstruerade att det ger ett tredimensionellt intryck.  Mats underfundiga, knubbiga och dekorativa blåmesar och domherrar är så grovhugget kantade att de ger en illusion av att vara skurna i trä.  Hans färgstarka bildvärld är en dekorativ, lekfull men samtidigt mycket strukturerad blandning av det abstrakta och figurativa. De figurativa elementen har ofta inspirerats av svensk folkkonst.

För Lars Arvidsson är ljuset, alla dess skiften och  speglingar på land och i vatten det centrala. Det är mjuka, rofyllda och stämningsladdade oljemålningar som exponeras, där enkelheten och det avskalade alltid är på plats. Ibland bryts det stilla, meditativa av något oväntat objekt som skapar rörelse. Vissa mycket vackra, varsamt och innerligt målade motiv har målats utomhus vid olika tidpunkter och väderlekar.

Av människor finns inga spår i hans oljemålningar, utom en spegelbild av honom själv vid ett ateljéfönster.

Från de sköna konsterna – in till ett kontrasterande rum med bl.a. stora jordformationer.

Kristina Erikssons objekt i Galleriet vill hon skall betraktas som motvikt till traditionellt eller modernt konstutbud. Hon säger sig söka och modellera fram intetformer, tomma skal utan medvetet budskap, skapa nollställdhet som en motkraft mot ytligheter, trender och design.


Domherrar av Mats Lydén


Lars Arvidsson

För Mats är formen i fokus – arkitektoniska byggen och arketypiska former i rik kolorit. Motivbyggena är ofta så skickligt konstruerade att det ger ett tredimensionellt intryck.  Mats underfundiga, knubbiga och dekorativa blåmesar och domherrar är så grovhugget kantade att de ger en illusion av att vara skurna i trä.  Hans färgstarka bildvärld är en dekorativ, lekfull men samtidigt mycket strukturerad blandning av det abstrakta och figurativa. De figurativa elementen har ofta inspirerats av svensk folkkonst.

För Lars Arvidsson är ljuset, alla dess skiften och  speglingar på land och i vatten det centrala. Det är mjuka, rofyllda och stämningsladdade oljemålningar som exponeras, där enkelheten och det avskalade alltid är på plats. Ibland bryts det stilla, meditativa av något oväntat objekt som skapar rörelse. Vissa mycket vackra, varsamt och innerligt målade motiv har målats utomhus vid olika tidpunkter och väderlekar.

Av människor finns inga spår i hans oljemålningar, utom en spegelbild av honom själv vid ett ateljéfönster.

Från de sköna konsterna – in till ett kontrasterande rum med bl.a. stora jordformationer.

Kristina Erikssons objekt i Galleriet vill hon skall betraktas som motvikt till traditionellt eller modernt konstutbud. Hon säger sig söka och modellera fram intetformer, tomma skal utan medvetet budskap, skapa nollställdhet som en motkraft mot ytligheter, trender och design.

Utställningarna har vernissage lördagen den 16 februari och pågår t.o.m. den 31 mars.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Bert Karlsson i Klippansoffan intervjuas av Per Johansson från Föreningen Norden

Bert Karlsson – Årets första gäst i Klippansoffan

Klippan 130209
Det var drag under galoscherna, när Bert Karlsson gästade ”klippansoffan” i Klippans Konsthall för ett möte med ett fullsatt auditorium och intervjuaren Per Johansson från Föreningen Norden vid sin sida på scenen.
Full av humor och generositet visste han redan vid första blicken på publiken hur en slipsten skall dras. Det är en av hans begåvningsreserver – att kunna ta folk, kreti som pleti, hög och låg utan att ge avkall på sig själv.

Tron på de egna resurserna tycks stark och obändlig – en av orsakerna till hans sanslösa karriär som musikproducent, författare, politiker m.m. och startskottet till hans framgångar inom entreprenörskap och affärsmannaskap.

– Jag har gått min egen väg. Tror på mig själv. 
F.d  ärkebiskopen KG Hammar och hans syn på bibeltolkningar gillar jag ändå, även om jag inte är troende i den bemärkelsen. Folk glömmer att det mesta är symboliskt, ansåg Bert och berättade sedan historien om hur han stoppade en porrtidning en biskops kundvagn. Där tyckte han själv att han kanske gick aningen för långt i sina älskade practical jokes och bad senare den högvärdige om ursäkt. Hjärtat tycks fortfarande vara lika varmt, trots en svår tid med prostatacancer bakom sig – en sjukdom han vill avdramatisera och ändra patientrutinerna på.

Här gäller det att få snabbt svar vid minsta misstanke. En lösning enligt Bert är att ta bort remissförfarandet och ta prover direkt. Då orsaken i dramat är ofta är kemiska tillsatser i maten, har Bert engagerat sig i att få skolor och restauranger att laga mat utan tillsatser.

Timman med Bert innehöll det mesta från barndom, entreprenörskap till framgång, motgång och politik…

Äkta samhällsengagemang, människointresse samt inte minst roliga historier och fräckisar genomsyrade hela den livliga tillställningen som inte hade några dödpunkter.

Att han älskar att luras, överraska vänner och bekanta är en sak men han understryker att han avskyr lögner i annan bemärkelser.

–Jag ljuger aldrig för journalister, definitivt inte för Janne Josefsson. Men jag är bra på att vända negativt till positivt. Är folk medvetet djävliga i affärssammanhang är jag skicklig på att hämnas, hitta deras svaga punkter.

Så talar en entreprenör, affärsman och expolitiker. Politiker liknande han förresten vid krokodiler med stor käft utan öron – en liknelse som föll i mycket god jord. Han understryker att politikerjobbet inte är lätt. Däremot är det lätt att makten korrumperar.

– Alla är så lata nuförtiden, vill ha allt serverat på ett fat. De bästa försvinner ju till Norge.





Förr kunde man ha flera yrken i gång samtidigt. Min morfar som var fotbollspelare i landslaget, drev samtidigt en fiskaffär. Jag har gått i hans fotspår och alltid haft flera verksamheter igång samtidigt. Sedan får man inte glömma att ingenting varar för evigt. Det gäller att hålla i pengarna och pressa priser även när det går bra.

Bert berättade att han redan som barn var initiativrik med födgeni i fokus. Ingenting var omöjligt. Han ville ha en ishockeyklubb och så blev det. Bert jagade själv runt och hittade sponsorer och leverantörer.
I tonåren jobbade han bl.a på en fabrik som gjorde armaturer – en jobb där han fick sparken, då han på eget bevåg hittade möjligheter till rationaliseringar. Han vände det negativa till någonting positivt och startade så själv en liknande verksamhet. Vid nitton års ålder hade han tagit över tre Hemköpsbutiker och hade fyrtio anställda. Därefter satsade han på diskotek som blev en flopp. Då var han inte sen att starta han en restaurang tillsammans med sin mamma.

Sedan kom det första stora scoopet – bingohallar som han tjänade trettio miljoner på.
Av dessa gick tio miljoner till att starta skivbolaget Marianne. Resten är historia. Under åttiotalet  hade han 800 miljoner i sköna omsättningssiffror i produktionsbolaget. Sedan följde bl.a. inköp av konst, fastigheter och Sommarland m.m. och nu på senare tid har det tillkommit flyktingförläggningar m.m. i hans imperium.

PR lägger han inga pengar på. Han ser till att det händer någonting, värt att skriva om, kaosliknande, udda. Sedan ringer han pressen om vad som är på gång – och de kommer.
Detta är bara ett axplock vad han hann berätta innan det var dags att göra en sorti i Bert Karlssonstil.

– Va´, måste jag gå så tidigt? Får jag inte stanna längre när jag får så lite betalt!
Sedan var det bokförsäljning av hans böcker som gällde. Affärsmannen i honom släpper som synes aldrig taget.
Därefter väntade Melodifestivalen för Bert Karlsson som inte ens ägde en egen grammofon som barn!


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Alexius Huber på Galleri Moment i Ängelholm

Alexius Hubers nya sköna värld

Ängelholm 130208
Optiskt sett lär det inte finnas några begränsningar i den nya sköna värld som Alexius Huber skapar – en föränderlig, levande värld, där blänkande metall möter ljus, ljud och rörelse i optiska koncept. Det kalla stålet får liv.
Alexius var tidigt ute som konstruktivist. Rörelsen hade visserligen funnit sedan tjugotalet i Europa med Bauhausskolan, där hantverk och konst går hand i hand som riktmärke. Men han  vidareutvecklade den och gjorde den till sin egen.

Redan som artonåring, när han fastnade för ett känt verk med ett motiv på en svart kvadrat på ett vitt fält, såg han möjligheterna och insåg han vilken väg han skulle ta. På Konsthögskolan i Pforzheim med design i fokus förlorade han sig inte i han det klassiska ”stillebentänket”. I stället gick han sin egen väg, samlade skrot och experimenterade eller snarare komponerade likt en kompositör vid pianot.

Han studerade de optiska rörelserna, utvecklade kunskaperna inom teknologi, innovation, design, konst, perceptionspsykologi, analyserade och tog ett samlat grepp.
1964 hade han utvecklat ett eget optiskt koncept och tillika examensarbete i stål, papp, mässing, ljud och ljus.
Med ett exakt uträknat formspråk, ständigt föränderligt genom ljusets påverkan och betraktarens rörelse framför verket, blir varje upplevelse av hans skulpturer, reliefer och mobiler unikt och individuellt, ofta även tredimensionellt.

I ständig förändring, i likhet med människorna och samhället, där denna konstriktning får en ny social funktion. Ett nittiotal av Huberts offentliga monumentala arbeten kan upplevas såväl inom som utom landet. Han är representerad på bl.a. Nationalmuseum, Skissernas och Malmö Museum.

Den 9 februari är det vernissage på Huberts optiska koncept på Galleri Moment i Ängelholm.

Alexius hjärtslag bildar en sammanhängande ljudkuliss till hans reliefer, mobiler och skulpturer.
Vid hängningen häromdagen demonstrerade Alexius Huber hur de flesta av hans reliefer går att hänga på många olika sätt. Det är en avancerad lek med det geometriska men fri att bryta formerna och vidga rörelserna utåt.
Kvadratens frigörelse visas bl.a. i en mobil, där ett minutiöst vridande och vikande av metall, kombinerat med det föränderliga ljuset gör att man oavbrutet upplever nya former.

Linjer bryts ständigt i hans verk, konkavt möter det konvexa, blankt gör det matta gör det levande. Precis som i livet kommer aldrig ögonblicket tillbaka. Ljusets rörelser i kombination med betraktarens och omgivningens rörelser skapar upplevelsen, där det stillastående i magiska ögonblick upplevs som rörliga och tredimensionella.
– Jag ser mina verk som meditationsobjekt. Jag försöker få fram det estetiska - det enkla, det sköna…
– Det behöver vi mer än någonsin idag!


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Denna mobil är stålgrå men det inre rummets ljus speglar sig och påverkar synintrycket. Vid minsta rörelse ändras färgerna och skapar nya intryck.


Vernissage lördagen 9 februari.
Utställningen pågår t.o.m. 2 mars.



Erich Hörtnagl och Ewa Jönsson Hörtnagl ställer ut på Tomarps Kungsgård

Gränslös kommunikation på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 130130
Ewa och Erich Hörtnagl arbetar båda med en gränslös kommunikation – i mediaöverskridande konstformer, där film, teater foto, måleri, grafik och skulptur ger näring och befruktar varandra.
Panta rei – allting syns flyta I ett befriande och självklart skapande utan branschkoder eller skrupler för att spränga mediagränser.

Inte minst påverkar de naturligt nog varandra i en vardaglig spontant flödande debatt om det gemensamt upplevda – en växelverkande stimulans för att höja och utveckla varandra.
Den inställningen och livsstilen har pågåttt ända sedan 1975 då de träffades  på Konsthögsskolan i Wien och kärleken slog till. Därefter följde tre år på Filmskolan i Rom för Erich, vars namn inom filmkonsten sedan dess lyst I neon i långfilmer som “Petri Tårar” och “Den som fruktar vargen” samt en mängd kortfilmer och dokumentärer. Ett flertal filmfestivalpriser ingår I hans späckade CV.
Regissörsstolen har han även använt sig av på teatercener, där han ofta också stått för scenografin.

Ewa har bl.a. jobbat som AD på reklambyrån Ted Bates sida vid sida med sitt måleri och sitt engagemang och arbete I deras gemensamma   filmproduktionsbolag – Chiaro Scura.

“I brytpunkten mellan reflektion och verklighet” kallar Ewa och Erich Hörtnagl sin gemensamma utställning på Tomarps Kungsgård med en viktig underrubrik “En icke kollektiv gemenskap.”

Ewas stora målningar som hon kallar Rapporter möter oss I stora salen.
Olika rum eller snarare portaler i form av ränder, rektanglar I ett inre eller yttre landskap under en keramisk yta av sand, gäckar fantasin och inbjuder till djupdykning in i rummen. Hennes nya serie Modus vivendi med glänsande rinnande färger över det abstrakta landskapet, även här målat lager på lager, för gärna tanken til vår moderna tid och dess miljöförstöring. Formspråket är stramt stilrent och estetiskt skönt – en stillsam skönhet som medvetet bryts av spår av tidens tand eller människors skövlingar. Den skickliga ytbehandlingen med dess muralkänsla, förstärker intrycket av förflyttningar mellan dåtid och nutid.

Inga verk i utställningen har titlar. I deras presentation “Tankar till utställningen” klargör de att konst inte behöver betyda, representera eller ens föreställa någonting utan att bildkonsten lika väl kan vara en känslomässig upplevelse eller impuls. Inga tolkningar I förväg skall hejda betraktarens upplevelse.

Slumpen, impulsen får gärna ta plats I deras skapande.
På en vägg längre in I salongerna hänger Erichs s.k. “Rotverk”.
Det är fria spontana collage – en stundens ingivelse. De flesta andra verk av Erich är baserade på foton där han med olika medel förändrar det realistiska, lyfter dem, ger dem en annan innebörd, tanke eller dimension. Ewas målningar vaktas av hans totemliknande skulpturer – väktare med naturkraft och magi.
Naturen och ingrepp i naturen är en gemensam nämnare som understryks I deras välformulerade, utförliga och opretentiösa presentationsblad.

Det är en spännande utställning, där den som söker  kan hitta någonting nytt varje gång man studerar deras verk –  ett kriterium på konst av hög kvalitet.


Ewa Jönsson Hörtnagl


Erich Hörtnagl


Ewa Jönsson Hörtnagl

Vernissage lördagen 2 februari.
Utställningen pågår t.o.m. 3 mars.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



En askungesaga i Åstorp och Kvidinge

Åstorp 130124
Filmdagarna I Åstorp kröntes i torsdags med filmen “Äta sova dö” som knep fyra guldbaggar på Guldbaggegalan. En av dem I kategorin “Bästa kvinnliga huvudroll 2012” gick till ortens dotter – fritidsledaren Nermina Lukac
– Alldeles underbart, säger sagans askunge... Överglad, säger Åstorps egen askunge och stora stjärna Nermina om sina fantastiska och för henne oväntade framgångar i filmens värld - en värld som hon varken längtat eller funderat på att stiga in i. Hon trivs förträffligt på sitt jobb som fritidsledare I Kvidinge.

Det var snarare tillfälligheternas spel eller kanske en fés trollspö som fick henne att gå på casting. Att som amatör knipa Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll mitt framför näsan på Sveriges skådiselit är i sig en extraordinär prestation. Därutöver har Nermina bl.a. vunnit  Shooting stars och nominerats i Risings stars  - tävlingar som listar de skådespelerskor man tror kommer att tillhöra de stora I branschen framöver.

Det var förväntansfulla och stolta åstorpare som bänkade sig i Kulturhuset Björnen för att  se den berömda film som satt Åstorp på kartan. Stora delar av filmen utspelades i Åstorp med omnejd och flera åstorpare jobbade som statister.

Ett par minuter efter filmstarten slocknade allt ljuset inte bara I Kulturhuset utan I stora delar av Åstorp. En resolut moderator Robert Lillhonga utnyttjade tillfället att ta med ett par av filmens skådespelare på den med lyktor upplysta scenen. Lillhonga berättade engagerat om vad som hänt under inspelningens gång – ett givande, informellt samtal. Där framgick att de första improvisationerna innan filmningen faktiskt inleddes i Kulturhusets källare. Lillhonga underströk vikten av äkthet I filmen. Alla roller skulle ligga så nära skådespelaren att inget oäkta skulle vara görligt. Inget Dramatenkör med röstbajning eller överdriven articulation.

– Filmen blev så lyckad för att vi fick vara oss själva, instämde en av aktörerna. Att sjuttiofem procent av en bioupplevelse hänger på ljudet hann vi också få oss till livs innan ljuset tändes och filmen rullade igång.

Det är en högst ovanlig film, med ett alldeles eget grepp - nära både femtiotalets neorealism och det positiva vibbarna i sextiotalets s.k. diskbänksrealism. Den är så nära verkligheten, så exakt att den ofta känns dokumentär.


Fr.v. Milan Dragisic, Nermina Lukac, Jonatahan Lampinen och Peter Fält.


Mingel innan föreställningen i Kulturhusets cafeteria

Den till synes enkla handlingen synliggör utan åthävor samhällets brister, den lilla människans utsatthet. Permittering, sjukdom, tjafs med AF, läkare, försäkringskassor, inskränktheten mot invandrare, landsortens begränsningar. Äta skräpmat, jobba tills man stupar för att somna hemma I en sliten soffa. Så ser mångas vardag ut. Äta, sova, dö... Är det så livet skall vara? Ändå är det en varm och hoppfull film om det lilla livet på landet där närhet och gemenskap står i högsätet.
Gabriela Pichlers personregi är mer än skicklig, lika värd sin guldbagge i regi som Nerminas för sin huvudroll. Ingen tvivlar på äktheten hos aktörerna. De lyckas där proffsen går bet – framför allt Nermina som är totalt utelämnande och äkta. Förstärkningen av vanliga vardagliga ljud bidrar till känslan av att vara rumsligt inne i händelserna på duken.

Efter filmvisningen kom så Nermina, stolt och glad med sin Guldbagge.  Publikens blixtrar avlöste varandra och frågorna till henne haglade. Nermina är van vid hetluften numera men tycks stå kvar med fötterna i den skånska myllan. Hon deklarerar frankt att hon nog vill ha kvar sin tjänst som fritidsledare och kombinera det med filmande I framtiden.

Anbud lär hon inte sakna.

Filmdagarna I Åstorp arrangerades I samverkan med Region Skåne, Kvidinge Hembygdsförening, ABF, Anagram och TriArt Film.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Mats Kläpp i Konsthallen
– Ett helhetsgrepp från golv till tak

Klippan 130116
En vitamininjektion!
De utropen klingade glatt I Klippans Konsthall, när Klippans konstförening kikade in för beskåda Mats Kläpps kommande utställning med vernissage lördagen 19 januari.
Benämningen utställning räcker inte riktigt till I sammanhanget.
Som van bildkonstnär, grafiker, projektledare och konstkonsult tar Mats Kläpp gärna ett helhetsgrepp, projekterar och installerar och fyller hela rummet under ett tema.

Denna gång är det en låt från sjuttiotalet, Rotating Irons som är inspirationskälla, titel och tema – en byggsten kring vilket helheten byggs upp.

– Allt är egentligen en installation. Mina väggmålningar och den svävande mobilen i taket befruktar varandra. Hälften av målningar är platsspecifika, gjorda enbart för detta rum och denna utställning.

– Grundidén fick jag I samband med ett uppdrag att skapa verk med anknytning till musik. Allt är byggt kring den känslan som Rotating Irons gett mig. Jag vill skapa rymder med hjälp av linjer som rör sig, fylla luftrummet – på rätt ställen.
Skapa dialoger  och växelverkan mellan olika tekniker, färgsättningar och ytbehandling, fylla mellanrummen..., säger en glad Mats som tycks ha lika stora doser av "kusin vitamin" i sig som hans verk.

Klippans Konsthalls ljusflöde, höga takhöjd och generösa ytor inbjuder I sig till spännande och nyskapande aktiviteter.

Mats Kläpps färgstarka målningar I tempera olja är fyllda med massiva livsbejakande formationer.
Titlarna är poetiska –  bl.a. Stympad dagbok, En avlägsen spegling, Eterdröm, Inre rum...

Över alltihopa hanger Rotating Irons – en skapelse i böjt fanér och svart tempera.

Utställningen pågår t.o.m. den 17 februari







Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Lisbeth Görloff

Från bländande ren läkarrock
till kladdig målarrock…

Åstorp 130115
Efter många år utomlands tog skulptören och målaren Lisbeth Görloff steget fullt ut för att fullfölja sina konstnärsdrömmar vid förhållandevis mogen ålder.
Målat hade hon visserligen gjort I hela sitt liv men då på fritiden. Vid bl.a. på Skånska målarskolan, kurser I Malmö och Köpenhamn kompletterade hon sina konststudier från ungdomsåren efter hemkomsten till sin barndoms Limhamn.

Med utflugna barn och avslutad läkarkarriär satsar hon idag helt och fullt på konsten.
Sedan ett flertal år är Lisbeth medlem I VSKG (Västra Skånes Konstnärsgille) och SAG (Scanian Art Group) och har ett stort antal utställningar bakom sig. Den första för i år går av stapeln på Åstorps Bibliotek lördagen den 19 januari.

Så jag målar ty så roar mig att måla!
Den opretentiösa klassiska citatet ser ut att vara direktriktat till Lisbeth Görloff. Inget ordande, inget politisk snack och definitivt inga djupanalyser ingår I hennes arbetsprocesser. Det är lusten och glädjen I skapandet som styr och leder framåt.

– Det finns inga dolda budskap I mina alster. Humorn däremot får gärna ta plats, säger Lisbeth medan hon överblickar den lilla funktionella utställningslokalen och hänger två färgstarka akrylmålningar som blickfång från entrén.

De andra konstverken, såväl skulpturer som målningar är desto sparsammare I färgsättningen. Svartvitt, mjuka gråtoner med accentfärger som dominerar.

Det är rena former och linjer som gäller I hennes tekniker och stilar. Alla har det gemensamt att de är försedda med roliga och fantasifulla accenter som lyfter och skapar nya dimensioner.

Lättsamma, svartvita bilder i kol och tusch av en kvinna I olika positioner har begåvats med sländor eller flygfän ovanför huvudet, vilket tillför bilderna både poesi och humor I skön harmoni.

Lisbeth Görloffs suveränt avskalade och utrycksfulla afrikanskt inspirerade huvud i stengods och lera, pryds gärna med udda frisyrer, roliga eller eleganta huvudbonader, något som förstärker det rena, personliga avtrycket. Som kontrast till bysterna svävar huvudlösa änglar i en annan monter. Surrealismen ligger på lur I alla vrår.

Utställningen pågår t.o.m. den 15 februari


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

Sidans topp








Lotta Söder

Lotta Söder, årets första utställare på Galleri Moment

Ängelholm 130111
Hon arbetar i öppna landskap, i öppna processer - ständigt sökande och lyssnande i jakt på det äkta, sanna och genuina hos människan.
Konstnären Lotta Söder som ställer ut målningar och collage på Galleri Moment ser laddningar i alla de material hon skapar i – i glaset, akrylen och textilen.

Då Lotta började utbilda sig på konstarenan på åttiotalet fanns det ingen bra utbildning inom konstglas, det hantverk hon brann mest för. Måleriet hade hon jobbat med sedan tidig ålder.
Det blev Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg som fick lägga den yrkesmässiga grunden.

Senare utbildade hon sig inom glaskonsten som sedan dess varit den dominerande tekniken. Många offentliga rum har lysts upp av Lottas stora, skimrande glasskulpturer. Nu är hon tillbaka till basic.

Sidans topp


– Jag är tillbaka i måleriet men har samma tankesätt och metoder. Textilen och glaset har tillfört sitt till måleriet och vice versa men alla teknikerna har ju sina begränsningar.
Jag känner en större frihet i mitt skapande nu och i mina akrylmålningar blandar jag gärna textil, foto, screentryck och för att få fram det jag vill. Det blir mycket klipp och klistrande, pusslande med delar som sammanfogas till en helhet. Under arbetsprocessen framträder sedan alltid ett grundtema.

Vissa blandtekniker räknas kanske inte som comme il faut inom konstkretsar men numera vågar jag skapa som jag vill vad gäller hantverk och material, säger Lotta och visar på ett verk som hon kallar ”Mörkrummet” som kom till under en livskris. Livets skörhet och det defekta tillhör de temata som Lotta gärna utforskar.
– Begreppen ändras vid svår sorg. Allt blir tydligare, mer avskalat. Vem är jag? Man inser att man inte väljer utan att man måste söka nya vägar. Men det otroliga är att det ofta föds ljus, kraft och hopp efter att ha varit inne i det mörka rummet.

I Lottas färgstarka målningar, collage- och fusingverk syns en mängd symboler och fragment från mänsklighetens historia – från  antiken till idag.

Utställningen pågår t.o.m. den 2 februari.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius