Tomarp/Kvidinge 140905
Som ett slag i magen…
Målaren, grafikern och skulptrisen Eva Zettervalls konst vänder inte enbart ut och in på sina gestalters inre känslor och fysiska anatomiska inkråm, helt utan skyddsnät. Hennes konst är ofta så explosivt berörande att den lätt även kryper in och tar plats under huden på hudlösa betraktare.

Med ett starkt expressionistiskt, djärvt och ibland chockerande brutalt och färgstarkt form- och bildspråk återger hon det outtalade och rör om i de eviga frågornas tumultartade dans.
Det kan gälla allt från politik, genus och sex till orättvisor, utsatthet och ensamhet – igår, idag och i morgon.

Kort sagt sätter Eva Zettervall fokus på livsfrågor som berör oss alla.
August Strindbergs drama ”Fröken Julie” har sedan premiären i Köpenhamn 1889 haft nästan lika många tolkningar av det klassiska genus- och klassperspektivet – som medverkande regissörer och huvudrollsinnehavare under åren.

I installationen ”Jean och Julie & Röda rummet” ger Eva Zettervall sina personliga tolkningar med utgångspunkt från dramat och dess genusperspektiv. Utställningen visades för första gången på Konstakademien i Stockholm och fick två efterföljare.
För fjärde och sista gången visas nu denna uppmärksammade utställning – med vernissage på Tomarps Kungsgård den 6 september.

– Jag är ingen konceptkonstnär. Det ena bygger det andra. Ibland överraskar jag mig själv säger Eva när hon tillsammans med Tomarps Ulf-Melvin Fjellström lade sista handen vid den kommande utställningen eller snarare scenbygget.

Tomarps konsthallar har för denna utställning bytt karaktär och känns idag som ett teaterrum, där aktörerna är Evas målningar, objekt och skulpturer.
Stora sättstycken i rött eller svart avskärmar och skapar en illusion av flera spelscener.  Skärmväggarna är fyllda av bilder och objekt.
Alkoven har nu fått två nya aktörer – skulpturer av en monstruös fågel, en kvinna och så siskan i sin fågelbur.
Dramats fokus på midsommarnatten och dess magi lyfts och förstärks med utvalda musikaliska inslag och anpassad ljussättning. En helhetsupplevelse, där teaterdammet anas men scenen fylls med oväntat innehåll!

Denna utställning kan ses som ett inlägg i samhällsdebatten, där Eva Zettervall ser på gamle Augusts problemställningar ur ett modernt perspektiv. En nutida Julie hade inte begått självmord. Där blickar i stället den moderna Julie triumfatoriskt leende ned på Strindberg.
På en målning ber hon August att inte fälla några tårar för henne – naturligtvis underskrivet med ett m.v.h och med tillägget: det suger, va?

Julie kan också symboliskt bära en skyddsväst av vassa spikar, så att hon garanterat inte blir uppäten när symboliska knivar och gafflar försöker gräva sig ned i hennes innanmäten.  Eller varför inte låta sig omgärdas av det traditionella kvinnogisslet –strykjärn som stöd och skydd? Jeans rakkniv har bytts till pistol. I Röda rummet, tar feminismen plats, visar olika skepnader och motstridiga strömningar.