En uppstoppad hund
fungerade visuellt men tyvärr inte vokalt

Åstorp 140126
Som stora fans av StumpenEnsemblens unika, framgångsrika koncept med dess mix av amatörer och proffs, var det med förväntan vi bänkade oss på Kulturhuset Björnen för att njuta av nypremiären av Staffans Göthes ”En uppstoppad hund”.

Uppsättningen som tidigare lovordats i pressen blev tyvärr en besvikelse.
Denna pjäs om den vanliga, lilla människans vedermödor, tillkortakommanden och eviga frågor om liv och död, kärlek och hat, drömmar kontra verklighet bör passa denna ensemble som hand i handske.
Vårt lilla korta liv på jorden - fyllt av dramatik, absurda växlingar mellan komik och tragik svåra val, samhällsförändringar…

Visuellt lever Stumpens uppsättning av ”En uppstoppad hund”. Lyssnandet, närheten och viljan till äkta uttryck finns där. Scenografin och scenerierna fungerar.
Hade föreställningen filmats och textats och det sega tempot begåvats med fler inslag av ups and downs hade med säkerhet behållningen varit en helt annan.

Det som fallerade var diktionen, inte röstresurserna. Missas väsentliga toppar i berättelsen, sviktar och tröttnar publiken. Tröttnar publiken, skapas osäkerhet hos aktörerna och tempot sjunker.

Detta varma givande och tagande mellan scen och salong som är ett av StumpenEnsemblens kännetecken gick tyvärr förlorat med några få undantag.
Anna Hanspers både syntes och hördes.

Hennes utmärkta tolkning av vårdbiträdet levde och engagerade, liksom huvudpersonen själv - denna absurda, komiska skapelse till hund.