Susan Gillhög

Glödande kolorit värmer upp
Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarps kungsgård 180209
Ljuset leder oss framåt, sägs det...
Den som längtar efter flödande värme och ljus, solsken och dess mjuka följeslagare i skuggor och speglingar, lär inte behöva vänta så länge.
Det räcker långt att bege sig till Tomarps Kungsgård, där konstnären Susan Gillhög ställer ut sina målningar i olja, tempera, emalj och serigrafi. Vernissage lördagen 10 januari i Stora konsthallen.

Susan Gillhög är en konstnär som mycket tidigt hittade sitt eget manér med intensivt hög kolorit och renodlat personligt uttryck.
Färgerna, oftast i gult, rött och blått, glöder och värmer likt en välgörande terapi för trötta, frusna vintersjälar.

– Jag har ända sedan tonåren jobbat på samma sätt, säger Susan som lyckades komma med i Liljevalchs vårsalong redan som sjuttonåring. Hennes lärare lyckades dock inte med samma konststycke.

Susan Gullhög däremot har ställt ut där fyra gånger vid det här laget.
Över ett dussin stipendier har följt i spåren.

– Som barn var det de gäckande skuggornas spel som blev mina egna fantasifulla berättelser i stället för sagor. Vad gäller färger klädde jag mig i illrosa och grönt till mina föräldrars förskräckelse. Mamma var färgsäker men något nära konstnärligt påbrå, har jag egentligen inte.

Efter över ett decenniums sammanlagda konststudier på Konstfack, projekt på Mejan och scenografistudier i Mexiko är Susan fortfarande en kvinna utan påverkan.
Den unikt starka färgsättningen och renodlade kompositionerna är inte en effekt av hennes fyraåriga vistelse som volontär i Colombia eller den lika långa i Mexiko, där Susan var scenografassistent i den mexikanska versionen av filmen om Frida Kahlo. Susann Gillhögs konstnärligt inarbetade tankebanor och uttrycksmedel kvarstår.

– Jag har alltid varit fascinerad av rumslighet. Rummet kan spegla en människas personlighet bättre än ett porträtt, säger Susan som gärna arbetar i teman.
Konsthallen domineras av det bländade gula i kombination med marin- eller koboltblått i motiv, där det nästan alltid finns en öppning ut mot världen. T.o.m. i Susans stilleben kan man se ett fönster. I ett trädgårdsmotiv bildar visserligen ett trästaket en till synes tydlig gräns men skiljelinjen ser från ett visst håll ut att kunna falla, så att gränsen kan öppnas. En ateljébild visar så fria, ljusrika ytor att det känns som en mängd öppningar. Många motiv är hämtade ur trädgårdar, skogar eller i vilsamma interiörer. Hennes bilder är som gjorda för grafik och emaljmålning. Susan är flitigt anlitad för offentlig utsmyckning.
Hennes konstverk i olika tekniker, främst emalj, lyser bl.a. upp Uppsala akademiska sjukhus, Huddinge sjukhus, Tumba sjukhus och Astrid Lindgrens barnsjukhus, Hammarby sjöstad och tidigare även Gärdets tunnelbana
Det är vackert renodlat och avskalat i Susannas färgstarka bildvärld, där hon vill att betraktaren skall kunna hitta sitt. Även om Susann fortsätter på sin egen framgångsrika väg, är hon stadd i ständig utveckling och säger sig nu söka sig vidare mot en ännu större avskalighet.