Picasso – morgon, middag och kväll

Málaga 170614
– Det tog mig fyra år att måla som Rafael, en livstid att måla som ett barn.
De orden säger ganska mycket om målaren, grafikern, skulptören och poeten Pablo Picassos banbrytande utveckling från Cezanne och Rousseau som inspiratörer... Till surrealismen, symbolismen, vidare till kubismen tillsammans med Braque som ett led till modernismen.
Han sökte och sökte med en ohämmad lust att experimentera.
Enligt en begeistrad, ofta förbryllad omvärld fann 1900-talets störste ikon Picasso 1881-1973 vad han sökte under sina perioder och blev snabbt incitamentet och symbolen för modernismen.

Picasso föddes i Málaga med en far som var teckningslärare.
Picassomuséer finns sedan länge representerade bl.a. i Paris, Barcelona och Antibes. Men var skall sleven vara om inte i grytan?
Sedan 2003 finns ett Picassomuseum även i Málaga.
Det var vad Pablo själv önskade, trots att han bara bodde där under sina första tio år och en treårig återkomst som tonåring. Nitton år gammal lämnade han staden för gott för en oförliknelig karriär. Känslan och nostalgin för staden och släkten tycktes ändå sitta där de skulle.
En fond och en kollektion med över 200 verk från släktingar och samlare blev startskottet för detta permanenta monument av stadens store man. En autoguide blev vår vägvisare som berättade om bakgrunden till och tankebanorna i Picassos verk – under hela åttio år.  Från ett superbegåvat underbarn till 1900-talets mest kända banbrytare...
Hans egen verklighet eller imiterad verklighet...

Det mest frapperande på museo Picasso Málaga är hans mångsidighet och ständiga, konstnärliga utveckling, bl.a. blir hans afrikanska influenser påtagliga i denna utställning samt inte minst hans stora skicklighet som skulptör. Det är en resa genom hans liv och verk som skapar större förståelse och inkännande av hans konstverk.
Muséet är en liten pärla i sig, inrymt i en femtonhundratalsbyggnad mitt i gamla stan.


Bodega och Cocktailbar El Pimpo med ett flertal spännande rum, terrasser och barer



Ett kvarter därifrån ligger huset där Picasso växte upp. Intill finns en underbar restaurang som många internationella storheter inom politik och film haft som krogfavorit i Málaga – El Pimpo. Det är ett vackert ställe, en historisk mötesplats med familjär, generös och tidlös karaktär, lokala rätter och ljuvligt vin. Underbara reklamaffischer i jugend eller art deco stil, blandade med oljemålningar från trettio- och fyrtiotal längs väggarna skapade en historisk mysig atmosfär.
Över alltihopa lyser ett stort porträtt av Pablo Picasso, blickande ned över glada, handviftande restauranggäster i tät samvaro.


Brännheta marmorlika paradgator i Málagas centrum


I bjärt kontrast till det tjusiga Málaga, lever soldyrkarna slappa lättklädda dagar


Interiör i Picassomuséet


Flera hundra meter kö till Picassomuséet

I entrén till El Pimpo


Det Picassoinspirerade Hotel Miami i Torremolinos, 200 meter från stranden

Även i vårt hotell ett par mil utanför Málaga i Torremolinos påmindes vi om Picasso, då vårt hotell “Residencia Miami” hade ritats av Picassos kusin. Interiören är udda med vindlande labyrinter i form av långa korridorer, en snillrik disponering av utrymme som medför att alla hotellgäster har utsikt över den utsökt vackra, välskötta trädgårdsidyllen. Ett prisvärt hotell, nära till strand, restauranger och shopping- dock utan hiss!



Promenadstråken med dess marmorliknande beläggningar lockar till promenader till andra byar i närheten bl.a. Benalmadéna som liknar ett exklusivt Disneyland för vuxna med dess förhållandevis nybyggda moriska tempelliknande byggnader – vackra i sig men knappast hopträngda i det täta överflöd som exponeras här. Det gällde överlag i denna lilla del av Solkusten. Det finns spännande arkitektur som totalt förstörs av alltför tät bebyggelse.
Men havet är havet och stranden, stranden för de turister från alla världens hörn som i sakta mak njuter av solens strålar i fyrtio graders värme, läppjade på vin och käkande tapas i Picassos hemtrakter.
Men Pablo hade knappast känt igen sig i dessa byar. Långt in på femtiotalet visade ett fotogalleri i Benalmadéna på fattiga byar, där det idag är mest yta, stillsam lek och nöje.


I Benamaldénas hamnbassäng simmar tusentals fiskar som glatt matas av turisterna