Magnus och Brasse alias Magnus Kviske och Adam Lindrooz i en flygplanssketch

Hyllningsshow till Magnus och Brasse

Åstorp 161002
– Jag är inte rädd för att dö men rädd för att inte leva!
Det blixtrande intelligenta citatet är Magnus Härenstams, vars unikt rappa formuleringsförmåga aldrig sinade.
Härenstam sade visserligen ”Morsning och Goodbye” för över ett år sedan medan även parhästen Brasse Brännström hastigt och alltför tidigt lämnade jordelivet året innan.
Men deras livsverk i sånger, sketcher och monologer är högst levande och t.o.m. stämplade med skrattkramp.
Hyllningsshowen till dessa legendarer ”Varning för Magnus och Brasse” har skördat lagrar på små och stora scener som Lorensberg och Scalateatern sedan premiären i mars 2014. 

Idel, ädel fem eller fyra och glittrande stjärnor har sedan dess lyst upp recensionsleden i landets tidningar.
Magnus Härenstam själv hann se föreställningen och gav den på sitt generösa, humoristiska och högst personliga sätt  ”fem getingar, fem stjärnor och allt vad ni vill”. Brasse hejade naturligtvis på och godkände showen även han.

– Hela vår grej är ju att vi är två, som Magnus Härenstam själv uttryckte det.

Två på scenen är det som sig bör även i ”Varning för Magnus och Brasse” med aktörerna Magnus Kviske och Adam Lindrooz.
Josef Appelqvist vid pianot ser till att hålla tempot på rätt speed i föreställningen som regisserats av Mathias Sundin.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




I söndags gästade den turnérande ensemblen Kulturhuset Björnen i Åstorp - ett arrangemang av Åstorps Teaterförening.
Kända humorklassiker som Verkmästaren i magen, Brasses enmansband, Svordomsvisan, Plutten och Flygkaptenen från Magnus och Brasses krogshower på sjuttiotalet visade sig hålla utmärkt än dag i dessa aktörers tappning.

Allmänmänsklig, igenkännande situationskomik i hisnande raffinerade och träffande formuleringar i tätt, nära samspel fungerar alltid som förlösande skrattbubblor. De kan upplevas om och om igen och kännas som nya i all sin nostalgi.
Magnus och Brasses sceniska eskapader byggde alltid på ett intensivt nära samspel, en duo, där var och ens unika personlighet fick komma till sin rätt i rapp dialogform.

Magnus pedagogiska öron och ögon fanns också med på ett hörn i det mesta som framfördes, inte bara i barnprogram som ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Magnus Kviske och Adam Lindrooz höll sig till samma orädda humorskola som sina föregångare. Verbalt distinkta och fysiskt uttrycksfulla i kvicka monologer och dialoger, prickade de alla rätt i exakt rätt ögonblick, något som all humor bygger på. Det blev en lyckad föreställning med flödande, inkännande och igenkännande humor i ett högt tempo, där Josef Appelqvists pianospel var en stark bidragande faktor till att hålla stämningen på topp.

Publiken var mer än nöjd. Som extranummer bjöds det naturligtvis på Fem myror… Vad annars? Eller som Brasse Brännström uttryckte vad han ville skulle stå på hans gravsten.

– Jag gjorde i alla fall Myrorna. Varpå Magnus repiikerade:
–  Har jag stenen intill skall det stå:
– Jag också…