Lennart Palm visar ett exempel på en restaurerad kista. Det kunde ta ett helt år att tillverka dessa kistor i koppar och silver med gulddetaljer

Från dödskul till gravallvarligt

Stidsvig/Hillesgården 160407
– Förr började vi vår historieskrivning från år noll, idag från 1981 när Zlatan föddes.
– En genomborrad tunga var en fiendes verk på en krigare under stormaktstiden. Idag kallar vi det piercing!
– Dr var inte förkortning av doktor utan av dräng till många släkforskares förtrytelse.

Snabbkäftad, lyhörd och som musiker, van vid nöjes estrader höll Lennart Palm, känd bl.a. från radions Melodikrysset, ett kåserande, mycket udda föredrag på Hillesgården i onsdags.
Den ljuvligt galna, bisarra titeln på föreläsningen var kort och gott ”Från dödskul till gravallvarligt”.
Det var inte bara vi som av nyfikenhet inte kunde motstå att kolla vad som dolde sig bakom den rubriken.

Det var som vanligt fullspikat i Hillesgårdens teatersalong när Lennart Palm gjorde entré. Denna gång var Lennart inte i sällskap med sin elorgel. Inte heller som ackompanjatör till Stefan Ljungkvist som han gjorde då han gästade samma scen för något år sedan.
I stället lyste en power point på väggen som stöd för berättandet, som hölls i fryntlig Fritiof Piratenstil.
Denna gång är det inte den yrkesverksamme musikern Lennart vi möter.

Gamla adelskvarlevor som hobby
Det är om sin hobby han vill berätta och skapa intresse för – en hobby med kusliga vibrationer och starka rötter från det gamla klassamhället. Ändå är det av största vikt för vårt kulturarv att ta upp denna hans hobby i ljuset.

– Det var under en julturné med Lillbabs, där vi spelade i kyrkor som jag började kolla begravningskistor från stormaktstiden. Under en lucka i golvet såg jag fler kistor i mörkret. Ingen visste vilka de var. Det är nog släkt med dem häruppe, trodde vaktmästaren. Sedan dess har jag krälat och ålat på magen bland döda råttor. En gång i Vårgårda ville prästen bjuda på kaffe och semlor. Jag kom till kaffebordet svart om nosen iförd en keps med spindelnät, minns Lennart som under flera år nu fortsatt rota i bortglömda adelsmäns gravvalv med kistor i underjorden.

Ibland med kameran tryckt mot gistna dörrars nyckelhål, då nycklarna slängs av präster eller godsägare. Han inte bara plåtar utan gör ett beundransvärt researcharbete på de avsomnade individerna.
På klassiskt berättarmanér och med Power-Pointbilder återuppstod de  de bortglömda herrarna från sexton, sjuttonhundratalet.

En dalkarl som romersk soldat
Roliga, drastiska, plumpa uttalanden gav en bild hur de levde och tänkte, mycket hämtat ur begravningstal, varav vilka kunde uppgå till 199 sidor!

– Likpredikan kunde ta många timmar. En känd predikan var den till Svante Horn af Åminne – en krigare som aldrig gav upp, trots att en massa kulor, svärd och lansar genomborrade kroppen vid ett flertal tillfällen.  

Lennart Palm berättade en massa roliga episoder och anekdoter bl.a. om en adelsmannen Peter Kruse. Han bekostade altartavlan till kyrkan och krävde i gengäld romerska soldater med på en Jesusmålning. Målaren som aldrig sett en romersk soldat målade typiska dalkarlar i stället. Peter själv blev också en av lärljungarna på målningen.
Bland andra historier kan nämnas landshövdingen som sköt kanoner i stället för att köpa guld och smycken till sin hustru, gav sin fru huvudvärk.
Eller den grövre historien om en arg befälhavare på Bohus Fästning, Harald Stake, krigare och landshövding som gav följande svar i ett brev till danske befälhavaren Gyldenlöv som ville att han skulle stryka flagg:

Sittande skitande fick jag ditt brev,
ju mer jag lästa det mer det drev…
Marken var bar, det fanns intet löv
Därför tog jag ditt brev och torkade min röv…

Lurade ryssen med en död björn
Men den som tar priset bland dessa adelsmän och krigare var översten Laurentz von Stobée som lyckades fly från Archangelsk under hård bevakning. Kamraterna spred ut att han dött och jordfäste en död björn som Stobée, sade att han dött av pest. Stobée flydde sedan 200 mil till fots, förbi posteringar genom kärr och djupa skogar, därefter båt från Finska kusten till Sverige, där han omedelbart anmälde sig till ny tjänstgöring.

Det är otroliga historier och skrönor Lennart lyckats snappa upp.
Det kan låta rubbat men det är kulturskatter som ligger gömda i det fördolda, om de inte redan grävts upp och slängts som sopor.

– Jag fick inte kolla i min egen kyrka i Lerum. Vi vill inte ha något spring därnere var det snäsiga svar jag fick. Nu efter nio år och en ny ledning får jag undersöka gravvalvet, säger Lennart som har haft många turer på högsta myndighetsnivå för att få till stånd renoveringsarbeten av kistor i gravvalv. Två ärkebiskopar nedlät sig inte svara.

Lennart Palm jobbar helt ideellt med dokumentationer och föreläsningar i ämnet.
Efter kaffepaus fick vi med egna ögon se vilka fantastiska skatter som legat dolda i underjorden. Ahh… och Ohhh… sus hörde från en betagen publik när exempel på renoverade kistor från 1600- till 1700-talet visades på projektionsduken. Det är fantastiska kulturskatter med ett högtstående konsthantverk av sällan skådat slag. Varje kista lär ha tagit ett helt år att tillverka på tiden det begav sig.

Vid åsynen av dessa underverk och det brokiga, spännande persongalleri som han mött i researcharbetet är det lätt att förstå den passion Lennart Palm känner för sin hobby.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan