Register

Sofia Nilsson och Anette Nilsson
i Åstorps biblioteksgalleri

"Rötter" – Oskar Jakobsen minns sin barndoms Ängelholm

Joanna Thede i Klippans konsthall

Konstruktiv tendens å Tomarps kungsgård

Katinka Husberg på Åstorps biblioteksgalleri

Agneta B Lind, fjärde generations textilkonstnär i Klippans konsthall

Anders Solfors ställer ut på Galleri Dagmar Glemme Art Center

Salta böljor och humoristiska möten

Mary Emsiles Olsson på Galleri Moment

Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel på Dagmar Glemme Art Center

Kristina Thun på Galleri Moment

Chrissie Lundström på Tomarp

Nils-Gunnar Zander på Tomarps kungsgård

Maureen Quins ställer ut hos Dagmar Glemme Art Center

Systrarna Gate ställer ut glas hos Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp

Tamara Waltermark på Åstorps biblioteksgalleri

Ida Adler på Galleri Moment

Nina Slejsko Blom och Conny Blom
ställer ut i Klippans konsthall

Emil Z Ekberg på Tomarps kungsgård

Thomas Carlsson gästar Klippans konsthall

Anne Maria Udsen på Galleri Moment

Tonie Roos på Tomarps kungsgård

Mats Andersson på Åstorps biblioteksgalleri

Christel Jönsson på Galleri Moment

Rebecka Sharp och Malin Olsen intar Klippans konsthall

Kiwa Saito på Galleri Moment

Shaw Petronio i Åstorps biblioteks konsthall

Välmeriterad Trio i Klippans konsthall

Stina Lindskog på Galleri Moment

Stefan MÅS Persson, konsthallen
Åstorps bibliotek

Birgitta Godlund på Galleri Moment

Joel Lundberg – glaskonstnär på Åstorps biblioteksgalleri

Örjan Wikström på Galleri Moment

Hans Meerveld i Klippans konsthall

Ulla Evers Larsson på Galleri SolLång

Hertha Hillfons på Tomarps kungsgård

Berit Fradera på Galleri Moment

Morgan Johansson på Galleri Moment

Tom Pihls utställning "Berättelser" i
Klippans konsthall

Mathias Kärnlund och Lena Nilebäck på Galleri Hultman

Anette Jonsson på Galleri Moment

Christel Hansson ställer ut i Klippans konsthall

Lena Blohmé och Ann Hammer på Galler Moment

Henrik Bager på Höganäs museum

André Prahs magnifika hästar har invaderat Höganäs museums konsthall

Dagmar Glemme i Båstads biblioteksgaller

Kerstin Lieberath och Åsa Raab på Tomarps kungsgård

Peter Wallström på Galleri Moment

Peter Nilssons akvareller, lätta som fågelfjädrar. Klippans konsthall

Henrik Stenbergs egensinniga bilder på Åstorps biblioteksgalleri

Karin Håkansson på
Galleri Moment

Gunilla Möller på Galleri Moment

Två glaskonstnärer på Åstorps biblioteksgalleri

Måleri och smide i Ängelholms gamla rådhus

Magdalena Malmvall-Nisses
på Galleri Moment

Inga Björstedt på "Konsten" i Helsingborg

Göran Billing på Astorps biblioteksgalleri

Anita Christoffersson på Galleri Moment

Fredrik Vestergård i Klippans Konsthall

Silver, fotokonst och akvareller på Galleri Hultman

Woo-Bock Lee och Gunilla Sundström på Galleri Moment

Eva Teorell och Jan Bringevik på Tomarp

Tomas Rosvall ställer ut på Hillesgården

Ellen Malmgard i Klippans konsthall

Ullastina Larsson på Galleri Moment

Abstrakta målningar och formsäkra skulpturer

Namnkunniga turkiska konstnärer på Galleri Glemme Art Center

Mats Kläpp på Galleri Moment

Anna Kollberg på Dagmar Glemme Art Center

Malla Månsson och Truels Kirk på Galleri Hultman

Marie Palmgren på Galleri Moment

Gustav Arne retrospektiv på Tomarps kungsgård

Bitte Hall och Ella K hos Dagmar Glemme Art Center

Gunda Hellmouth Montelius ställer ut på Åstorps biblioteksgaller

Paula Fohlin Svanberg sprider ljus och speglingar över Galleri Moment

Helena Trovaj och Micke Johansson på Galleri Hultman

Ole V Rasmussen på Tomarps Kungsgård

Anders Solfors på Galleri Glemme ArtCenter

Agneta Hemert på Galleri moment

Aline Magnusson på Tomarps Kungsgård

"Nära Havet" på Galleri Moment

Majlis Agbeck i Klippans konsthall

Fredrik Lindqvist på Galleri Moment

Intervall – Edwin Böck och Stina Siljing i Klippans Konsthall

Klassiskt måleri och silver i
Åstorps biblioteksgalleri

Hanne Sie, vårens första utställare på Galleri Moment

Fyra Ess i Klippans konsthall

Dagmar Glemme – konstnären som aldrig har tråkigt

Johan Thunell och hans nyllen

Anna Eggert – Fragment av minnen på Galleri Moment

Camilla Dufva ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

SAG – Art in progress

Ulf Holgersson ställer ut på Tomarps Kungsgård

Páll Sólnes ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Per Jadéus i Klippans konsthall

Det råder en Schöön harmoni på Galleri Moment

Svenska och spanska bilder möts hos Galleri Hultman

Ett järngäng kom till Åstorp

Eva Zettervall på Tomarps kungsgård

Nina Norre och Gunnar Stenström på Galleri Moment

Alexander Jansson med världen som arbetsfält

Björn Bernström – globetrottande konstnär på Galleri Moment

Galleri Hultman öppnar höstsäsongen med två nya utställare

Anders "Jösse" Jönsson ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

Han förvandlar lera och skröfs till keramiska skulpturer

Galleri Hultman ställer ut oljemålningar av Kjell Nilsson och keramik av Catarina Hultman

Karl Mårtens och Emanuel Bernstone på Tomarps kungsgård

MajBritt Pehrsson visar sin utställning "Min trädgård" på Galleri Moment

Gunilla Mann ställer ut på Galleri Hultman

Keramiknestor och prisbelönt fotograf på Höganäs museum

Konst med textil i fokus för alla sinnen

Toner, Rytmer, färger och former

Ole Larsen – Grafik i världsklass

Fyra tjejer ställer t i Höganäs och ger tomma skyltfönster liv igen

Varsam närkontakt med världen under ytan

Nygårds Karin Bengtsson och Arne Persson ställer ut i Höganär Museums Konsthall

Sören Ankarfeldt på Galleri Moment

Elisabeth Tyler ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Meddelanden och ansträngningar

Jan Anders Hansson intar Klippans konsthall

Kors och tvärs är Mitt i prick. Gunnel Arlock ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri

Stor spännvidd över skulpturer och målningar på Galleri Moment

Klippanbördiga konstnären Arnold Hagström ställer ut i Klippans konsthall

Måleri och silversmycken på Galleri Moment

Kristine Jakobsson – Det får aldrig bli tråkigt

Katarina Erasmie och Bengt Berggren – Två själar i samma tankebanor

Simon Arne – Han är sin egen i en egensinnig bildvärld

Jasmine Cederqvist –
alltid på väg...

Dagmar Glemme ställer ut måleri och glas i Åstorps biblioteksgalleri

Mia Jarnsjö på Galleri Moment

Stig Jakobsson ställer ut djur- och naturbilder hos Galleri Hultman

Stor samlingsutställning på Tomarp

En utställning om träd – På Hillesgården mitt ute i skogen

"Reflektioner" – Fredrik Johansson Marle i Klippans konsthall

Glada miner och överraskande
Trompe l´oeil på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall

Lennart Malmström på Galleri Moment

Sanne Malmqvist och Tomas Anagrius ställer ut på Åstorp Bibliotek

Tema med variationer

Malin Lager på Tomarp

Allt är inte vad det synes vara

Med fokus på naturen

Underfundigt, iakttagande och lekfullt

Smide och oljemålningar på Galleri Hultman

Stad i ljus – flankerad av jazziga musiker

Mångfaldens Poesi på Galleri Moment

I fantasin är ingenting omöjligt!

Kristina Nordin i gränslandet mellan design och konst

Emil Östlund ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Positiva vibrationer på Tomarps Kungsgård

Ulla Göransson, full av lust – Ständigt på väg

Skulpturer och teckningar på Galleri Moment

Jens Jakob Thodberg ställer ut Christianiabilder i Klippans konsthall

Det sprakar av färger och glimmar av glas

Ännu ett par i konst ställer ut på Tomarps Kungsgård

Fia Kvissberg på Galleri Moment

Camilla Dufva ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Åsa-Maria Bengtsson i Klippans Konsthall

Tre nya ansikten på Höganäs Museum i Konsthallen och Galleriet

Alexius Huber på Galleri Moment

Gränslös kommunikation
Ewa Jönsson Hörtnagl och Erich Hörtnagl på Tomarps Kungsgård

Mats Kläpp i Klippans konsthall

Från bländande ren läkarrock till kladdig målarrock

Lotta Söder på Galleri Moment

Chrissie Lundström på Galleri Moment

Åsa Canbäck på Åstorps biblioteksgalleri

Eva Rödseth på Galleri Moment

Med fokus på all
världens djur

Mysticism gemensam nämnare

Elsebeth Malmsten med mixade akvareller och foto

Med fokus på tvåsamhet

Lugna blommotiv och levande kustbilder

Curt Fors i Klippans konsthall

Vägen är målet

Glöd och stämning på Tomarp

Jussi Raatevaara – en konstnär som går sina egna vägar

Stig Espe Olson på Galleri Moment i Ängelholm

Poetens ord genom bildens öga

Förenkling men inte förutsägbart

Patrik Holmberg på
Galleri Hultman

Kinesiskt på Galleri Hultman

Flower in Power på
Galleri Moment

Karl Mårtens på Tomarp

Yvonne Ekenhem hos Galleri Hultman

Katinka Husberg på Galleri Moment

Naivism, silver och klassiskt måleri

Christel Kahn på Galleri moment

Inte bara cyklar...

Han fångar djurens liv mellan himmel och hav

Lena Ignestam på Galleri Moment

Ian Newsbery i Klippans Konsthall

Gamla tekniker blir som nya – Fredrik Lindqvist ställer ut på Tomarp

Fyra konstnärer på Galleri Hultman och Ekebackens Konsthall

Ängelholmssonen Gustav Sundin ställer ut på Galleri moment

Hon målar med både penslar och kreditkort

Jaques Zadig i
Klippans Konsthall

Lena andersson på
Galleri moment

Anne-Lie och Bo Ljung ställer ut på Tomarps Kungsgård

Fågel, fisk eller mittemellan

Viktoria Jakus på Galleri Moment

Kjell Gunnarsson och Håkan Svensson i bibliotekets konsthall, Åstorp

Eva och Helen Rex i Klippans konsthall

Mats Andersson i Ekebackens konsthall

Irmtraud och Michel Paillard i bibliotekets konsthall, Åstorp

Majlis Persson och Birgitta Svensson på Galleri Moment

Agneta Agge Karlsson på Galleri Hultman

Grrafik – stor grafikutställning på Tomarp



Anette Nilsson och Sofia Nilsson

Skulptrisen Sofia och fotografen Anette ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 171019
– Att vi inte kommit på detta tidigare!
Skulptrisen Sofia Nilsson och fotografen Anette Nilsson, båda väletablerade, har varit bästa kompisar i åratal hemma i Ängelholm.
Utställningen med vernissage lördagen den 21 oktober på Åstorps bibliotek är den första gemensamma. Det ser ut att bli ett lyckokast. De lyfter varandra.

Deras gemensamma livsfilosofi att vi måste hjälpas åt att rädda vår jord, deras engagemang till allt som lever, genomsyrar bådas konst, skapar harmoni och liv i utställningen.
– Jag kommunicerar med leran i stället för ord, tänker med hjärtat, kastar loss hjärnan när jag skapar, säger Sofia med ett leende.
Mitt på golvet står Sofias skulpturer på ett flertal podier som en samlad enhet och gemenskapssymbol, flankerad av två glasskåp, fyllda med skulpturer.
Runda kvinnoformer av bröst, mage och rumpa formas i en skulptur. Folksamlingar som bildar livsträd. Hjärtan och stjärtar som tävlar i värme mjukhet om kärleksbudskap vittnat om kärleksbudskap. Det finns en tydlig strävan uppåt i Sofias skulpturgrupper, där händer och/eller kroppar hjälps åt med lyftet.
Medan Sofia sätter människokroppen i fokus, ger Anette Nilsson bl.a. nytt liv och skör skönhet till vissnande växter och rester från naturen i en serie. Även de övriga kollektionen foton som stillsamt växer på väggarna är mjuka naturlyriska foton av blommor och växter. Skickligt fångat med vördnad för naturen...Även analoga bilder i polaroid har hittat hit.
– Jag fotograferar mycket från trädgården, hittar rester i komposten som rödbetor och broccoli. De kan bli vackra kompositioner med dynamik, berättar Anette.
Både Sofia som Anette lever på sin konst. Sofia har sedan flera år sitt galleri och sin keramikverkstad mitt i centrala Ängelholm. Anette jobbar både med mat-, reportage- och inredningsfotografi förutom konstfoto.

Utställningen på Åstorps bibliotek med vernissage lördagen
21 oktober pågår t.o.m. den 17 november.




"Rötter" – Oskar Jakobsen minns sin barndoms Ängelholm

Ängelholm 171013
Hur stämmer våra barndomsminnen med verkligheten? Många som efter decenniers bortavaro återkommer till gator där de lekt som barn, blir ofta lätt konfunderade. Var huset så litet? Teglet så rött? Exteriöra förändringar accepterar vi. Men att perspektiv, avstånd och storlekar i minnenas bank inte överensstämmer med verklighetens, är svårare att anamma. Vi har vår egen bild av barndomens verklighet och vi bevara dem genom livet.

Rötterna är sega. Den visuella bild från barndomen vi skapade oss om omvärlden som barn i det lilla, nära livet, är fastetsat på näthinnan, vill ändå inte släppa taget. Vi glömmer att barn bor i ett annat slags land än vi och att vårt eget synsätt förändrats.
I utställningen “Rötter” på Galleri Moment granskar Oskar Jakobsen sin barndoms Ängelholm i installationer och objekt. Kartor på podier är förvrängda, sedda ur barnperspektiv och har helt andra proportioner och avstånd.
Kartorna är tillverkade i porslin och ligger majestätiskt på marmorliknande skumgummi, upphöjda på podier.
– Varför kändes vägen till affären kortare? Var det för att jag fick gå till fots, inte åka bil? Det borde vara tvärtom. Varför kändes en annan mycket kort sträcka obeskrivligt lång på den tiden?
I denna utställning vill jag visa hur förvrängd barnets verklighet är mot den faktiska, framför allt i proportioner. Det finns ingen absolut objektiv sanning. Var och en har sin version men kartor talar ändå ett tydligt språk om faktiska förhållanden vad gäller avstånd, säger Oskar som gillar att arbeta platsspecifikt, låta verken ta plats som i denna utställning.
Det är en minimalistiskt utställning med få objekt och en helt tom vägg, där egendesignade resväskor i aluminium representerar livsresans hela värld.
De andra väggarna lyses upp av lampor i neon, formade som mjölktänder.
– Den symboliserar förändring. Något går förlorat, annat väntar, säger Oskar som lämnade Ängelholm för tolv år sedan. Under åren som gått hara han studerat och åter studerat konst under sammanlagt nio år parallellt med mycket stor utställningsverksamhet.
Han är utbildad på Kungl. Danska Konstakademien under fem år, kompletterad med en Bachelor of Art i arkitektur på samma akademi. En treårig skulpturutbildning på Royal College i London ligger också nedbäddad i Oskars symboliska resväska.

Utställningen Rötter har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 oktober och pågår t.o.m. 4 november.







Joanna Thede

Konstnär som sprider ljus i Klippan

Klippan 171012
Det är ljuset, denna förvandlingens mästare, som gör det slutliga jobbet för konstnären och ljusinstallatören Joanna Thede från Råå.
I utställningen “Kura skymning” på Klippans konsthall vill hon i lätta installationer och skulpturer visa, hur ljusets gäckande lekar och skiftningar, reflexer och skuggor, kan förändra en utställning, få den att ändra karaktär, färg och stämning.

Joanna Thede har ett digert CV.
Ljusartisten Joanna som har bl.a. diplom från Konstfack i visualiserade forskningsprocesser, tog en kandidatexamen i konst i Glasgow School of Art, där hon studerade skulptur i tre år. Ett stipendium från Helsingborgs Konstförening är bara en av många stöttepelare i form av utmärkelser. Joanna har gjort en stor mängd uppmärksammade utställningar och projekt i offentlig miljö, såväl interiört som exteriört. ofta med flera samarbetspartners. Mellan varven är Joanna verksam som konsult på Kulturmagasinet i Fredriksdal och leder även workshops.
– Allt handlar om ljus. Jag önskar ge människor en upplevelse och insikt genom att på bästa sätt åskådliggöra ljusets skiftningar– från elva på förmiddagen till sex på kvällen. Det fysiska materialet i skulpturer och objekt är den stora samarbetspartnern för att skapa en ljusbild. Ljuset blir sedan en bärande del av verket.
I “Kura skymning” har jag bl.a. använt mig av tomma blisters eller andra medicinförpackningar som material till skulpturer, lampor eller installationer.
Det är mitt sätt att samtidigt sätta ett av våra samhällsproblem under debatt– vår stora pillerkonsumtion. Den ligger som ett bubblande nätverk som bär upp hela vår samhällskropp. Hålen i nätverket stämmer väl med hålrummen i blistern, säger Joanna som så långt det är görligt använder sig av återvunnet material, hämtat hos samlare. Överblivet hår från frissans golv, pressas mellan laminerade plexiglasskivor i lampskärmar. UtslitnaCD-skivor blir skulpturala mobiler som skapar regnbågar.
Ingenting är färdigställt två dagar före vernissagen lördagen 14 september. Det byggs för fullt.
En stor ljusstake med LED-lysrör installeras som blickfång. I fönstret hissas en textil med fotografiskt avtryck av blisters.
En elegant, formskön installation i plexiglas “Ormens berättelse” skall lysa i den andra änden av konsthallen. Det ser ut att bli en spännande, udda utställning i denna funktionella konsthall som brukar få även kräsna utställare på fall. Så även Joanna Thede.
– Wow, jag visste direkt att jag ville ställa ut här, säger Joanna som råder besökare att titta in vid olika tidpunkter för att till fullo uppleva hallens och verkens förvandling i takt med dagsljusets skiftningar.
Joanna Thede är annars van vid vackra konsthallar. Hon är representerad bl.a. i Biblioteket i Alexandria, i Berlin, Skottland och Sydafrika.
I samband med utställningen kommer Joanna i samarbete med “Bästa biennalen” att hålla workshops med elever från Åbyskolan. Deras verk blir sedan en del av utställningen.
Utställningen “Kura skymning” har vernissage lördagen den 13 oktober på Klippans konsthall och pågår t.o.m.19 november.







Skulptur av Eva Lange

Konstruktiv tendens på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 170914
Utställningen Konstruktiv tendens kan ses som en hyllning till Monica Urwitz som avvecklade sitt galleri Konstruktiv tendens 2009 efter 28 års verksamhet, säger koordinator Ilkka Pärni, en av de tjugo utställare som ställer ut på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 16 september. Alla utställare har ställt ut på Konstruktiv tendens galleri.

Konstruktiv tendens var ett privat stockholmsgalleri, där galleristen Monica Urwiz framgångsrikt och konsekvent höll inriktningen på konkret, konstruktiv och nonfigurativ konst i tjugoåtta år. Det är en prestation i sig. Många kan vara kallade men få kan och vågar.
Galleriet utvecklade sig under åren till ett namnkunnigt innovativt centrum för icke figurativ konst med ett brett nätverk och konstutbyten med bl.a. USA, London och Paris.
Det är tredje gången merparten av utställarna från galleriet ställer ut tillsammans under samma titel. Åminne och Norrköping har tidigare fått besök. Nya har tilllkommit sedan dess, andra utgått, utvalda av Monica Urwitz själv. Tre norrmän syns här bland utställarna från Skåne, Stockholm och Göteborg.
– Vi jobbar i det s.k. mellanrummet med inre symbolik. Det meditativa anslaget är viktigt. Vi bjuder även på historik från femtiotalet, då vissa verk är retrospektiva. För övrigt är vi en spretig samling, säger Ilkka som själv ställer ut färgglada stavar som ändrar uttryck allt efter placering och kontext.
Det är febril aktivitet då vi tittar in. Ingenting är på plats ännu. Helheten saknas för att kunna greppa men det ser onekligen spännande ut.
Till synes helvita eller svarta målningar växer vid en närmare inspektion och bildar nya miljöer, färgglada geometriska målningar kontrasterar…
Alabastervita undersköna skulpturer syns bland fascinerande glascylindrar med udda energier...
Det är en mångfald av tekniker som exponeras i denna samling av icke föreställande men berörande konst. Det händer något i det till synes omöjliga.
Utställningen pågår 16 september – 12 november.


Utställningen var långtifrån färdig vid magazinets besök


Francoise Ribeyrolles-Marcus bättrar på podiefärgen i sista stund


Eva Sjögren

Carl Magnus


Katinka Husberg

Ett maximalt överflöd av färger, former, ljus, rörelse, balans och djup

Åstorp 170908
– Mina målningar skall upplevas som spontana, skapade i ögonblicket i ett enda andetag. Ofta jobbar jag med flera målningar på en gång men de får inte tappa fräschören. Jag jobbar med en grund som man kan likna vid ett huvudspår med sidovägar. Sedan följer en dialog mellan duken och mig, men jag är alltid öppen för slumpen. Betraktaren får själv fylla i vad hon/han ser! Jag lägger stor vikt vid penselföringen och rytmen i motiven, berättar Katinka Husberg som ställer ut sina målningar, teckningar och objekt på Åstorps bibliotek.
Maximalisten och koloristen Katinka Husberg är ständigt på språng. Katinkas livfulla, intensiva personlighet speglar sig mångt och mycket i hennes abstrakta oljemålningar där ett färgstarkt, till synes virvlande kaos tar plats under professionell kontroll.
Ett maxat överflöd i kompositioner av färger, former, ljus, rörelser, balans och djup, sprudlar, strilar eller flödar av färger över generösa dukar. Alla färger jobbar – retar, höjer eller dämpar.
Katinka lägger ned sin själ med samma intensitet, både i vardagen och måleriet. Även hemma i en f.d. skola i Axtorp vimlar det av färger och rörelser, från ett tjog höns, gäss, katter, en hund och en papegoja vid namn Helge Adlercreutz. Allt är maximerat – från den stora skolan, till prylsamlingar och djurantal.
– Jag är maximalist i allt. I ur och skur, i dur och moll, säger Katinka som hittade sitt personliga och djärva signum redan under den femåriga studietiden på Konstakademien Paris, Ecole Nationale Superieure Beaux Arts, kompletterad med studier på bl.a. Gerleborgsskolan. Sedan dess har hon konsekvent fortsatt med samma system och problematik med en mängd utställningar, stipendier som följd. Katinka är representerad i Statens Konstråd.

Katinka Husbergs utställning med vernissage lördagen den 9 september pågår t.o.m. den 6 oktober.





Agneta B Lind

Agneta B Lind, fjärde generationens textikonstnär ställer ut i Klippan

Klippan 170901
Agneta B. Lind som ställer ut på Klippans konsthall den 2 september visar bildvävar på temat “På och under ytan”.
Agnetas bildspråk är lika rent och klart som källvatten - enkelt, balanserat och nyanserat.

Hon är fjärde generationens textilkonstnär. Om släktens kvinnokonst berättas i boken “Fyra generationers kvinnor”.
Mormorsmor broderade, mormor knypplade och Agnetas idag 100-åriga mamma jobbade både med målning, textil och glas.

Agneta B Lind visar i denna utställning vattnets oräkneliga och oberäkneliga skepnader i naturen, ständigt stadd i förändring, karaktär och rörelse. Glittrande på ett löv, bubblande i badet, gyttrigt mörkt i tjärnen, porlande i bäcken... Vattnet lever sitt eget liv allt efter ljusets skiftningar. Dess yta har mycket att berätta.

– Jag älskar att tränga in i naturens mysterier, fånga ögonblick, skiftningar och speglingar. Vissa av vävarna har omedvetet blivit små dokument. En å med speglingar av träd på vattenytan, förändrades helt efter stormen Gudrun som härjade två dagar senare. Det verket bär på en latent dov stämning som om naturen varnade för stormen, ler Agneta och visar hur omgivningar påverkar vattenytorna.

En eka anas, byggnader speglar sig, granskog skuggar - och vattenytan förändras. Det är mycket drivna, välkomponerade suggestiva bildvävar i röllakan, vars hantverk tål att granskas med lupp.
Agneta har även gått under ytan, men då i människokroppen. En elegant väv i mörkt karmosinrött visar vår hjärna som i Agnetas version framstår som formskön. Tumavtryck är invävda på en bild, vårt avtryck i dna på en annan och minsann om inte dansande spralliga spermier syns på ett motiv.

– Jag arbetar på en väv med motiv av ett mycket tidigt foster, när livet tar sin början, säger Anita som inom kort på ett stipendium skall resa till Finistere och studera ebb och flod.
Detta är bara ett av många stipendier för välrenommerade konstnären, konstnärskonsulten och  KRO medlemmen Anita B Lind.

Utställningen “På och under ytan” pågår t.o.m 8 oktober på Klippans konsthall.

 



Anders Solfors

Sist ut på Dagmar Glemme Art Center,
bild- och glaskonstnären Anders Solfors

Hasslarp 170901
Dagmar Glemme Art Centers saga är nu all. Men som i alla goda sagor är huvudpersonen på väg mot nya äventyr.
Med bostad, galleri och ateljé i Halmstad, fortsätter Dagmar sin brinnande konstnärsgärning med hela världen som arbetsfält, vilket hon som den internationella konstnär hon är, alltid haft. Utställningar, konstuppdrag och projekt worldwide väntar.

Men Dagmars kommande galleridörrar kommer som alltid att stå lika vidöppna och välkomnande i Halmstad som i Hasslarp mellan hennes åtaganden
Konsten fortsätter oemotståndligt att blomma med nyutsprungna knoppar och växande grenverk i hennes kommande livsträd.

Glas- och bildkonstnären Anders Solfors får äran att bli Dagmar Glemme Centers sista utställare. Det är ett passande val, helt i linje med Dagmar Glemmes utställningskrav på hög konstnärlig kvalitet och nytänkande.
För många blir det ett glatt återseende av denne konstnär som gästade centrat för två år sedan.  

Med genuin skaparsjäl mördar och återupplivar Anders Solfors  gamla mästare och ger dem nya skepnader samtidigt som han skapar unika, mästerligt sandgjutna glasskulpturer. Även inom glaskonsten går Solfors, som är utbildad på Konstindustriskolan, sin egen väg. Han söker och finner nya metoder inom den mångtusenåriga alltid lika magiska glaskonstens förtrollande och förbryllande turer. Sedan tjugofem år har Anders Solfors varit Strömhyttans glasbruk trogen.

– För mig som bildkonstnär var det en ära att få jobba med de gamla mästarna på hyttan. Jag började direkt med Graal, blev så biten att jag inte målade på sjutton år! Överfångstekniken Graal infördes 1917 på Orrefors av legendariske Simon Gate som gav Knut Bergkvist uppdraget att utveckla den, berättar Anders.

–  All glasteknik är annars detsamma som på femtonhundratalet, Graaltekniken den svåraste. Den stora revolutionen är tillkomsten av tryckluft. Förr kunde man inte kyla ned, vilket ingår i glashanteringen. Jag själv har under åren utverkat mitt eget sätt att jobba. Gjuter bl.a. former i blöt sand i mina glaskulpturer och graverar Graalämnen i mina Graalskulpturer, säger Anders som älskar allt som rör historia, allra helst den egyptiska och romerska.


De historiska influenserna är också påtagliga hans surrealistiska bildkonst, där  gamla mästares figurer återuppstått i ny tappning och därvid tappat huvudet av förvåning.    

En malteserriddare har fått ett bockhuvud, en klänning, knyckt från en Rembrandtmålning har ett kvinnligt afganhundhuvud, en dräkt från en van Dykmålning har ett katthuvud, Roslins Carl von Linné en svamp på huvudet...
Dessa välgjorda målningar  kan ses som en befriande respektlös, gäckande lek med utgångspunkt av gamla mästares konstverk. Är månne hundhuvuden samma som pundhuvuden?
Från humoristiskt lek till de outgrundliga glasskulpturerna inne i det konstglasrummet är det fysiska steget betydligt mindre än den känslomässiga omställningen. Man blir berörd vare sig man vill eller inte.
Det är bedövande vackert, mystıskt och hemlighetsfullt. Som i en bortglömd, förtrollad grotta, befolkad av ansıkten från en tid som inte finns.
En Graalskulptur lyser som solen med sin speciella utstrålning bland skulpturerna, gjutna i sand.

Anders Solfors utställning har vernissage på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp lördagen den 2 september och pågår t.o.m den 30 september.

En lyxloppis med auktionsförrättare sker den 16 - 17 september.   




Susanne Nyholm

Salta böljor och humoristiska möten

Åstorp/Grytevad 170818
Galleri Hultman slår upp de forna stalldörrarna och välkomnar till höstsäsongens första vernissage lördagen den 19 augusti.
Besökarna möts av friska salta böljor från västkusten i oljemålningar av göteborgskonstnären Tony R Roos i galleriet.
Inne i den anslutande konsthallen är det liv i luckan, fullt av spännande, humoristiska möten och udda personnage i målningar med Susanne Nyholms signatur.

– Jag kallar min bildkonst för en modern realism, berättar Tony R Roos som är ute och kollar ljusets skiftningar vid västkusten alla tider på dygnet. Han fångar in båtar och fiskeindustrin i västkustsmotiv med liv och dramatik, plåtar eller skissar för vidare befordran till målarduken med oljefärg i lager på lagerteknik.
Även stillsamma stilleben och en jobbande fiskare med hummertinor syns bland hans saltstänkta målningar med mestadels marina motiv.
– Jag måste känna för platsen, säger Tony som arbetar mycket med att dokumentera historiska platser på väggmålningar i kommunhus och skolor.
Genom att förvandla det offentliga rummet bör han få utlopp för delar av sin ungdomsdröm att bli scenograf..
 I verkligheten blev det i stället tre års grafisk utbildning och Hovedskous konstskola som satte fart på hans karriär.
–  Att förädla och göra offentliga rummet lärorikt och intressant, ge det en identitet är en av mina målsättningar, säger Tony som i sina motiv värnar om det bevara det gamla som finns i vår närhet och förmedla verkligheten som han ser den.


Susanne Nyholm


Tony R Roos

Susanne Nyholms verklighet är späckad med människors möten på krogar, konserter, på sta´n, på jobbet - i Sverige eller utomlands.
– Jag har målat sedan slutet av sjuttiotalet, efter studier på Berghs och kurser på Konstfack. Under många år målade jag landskap, främst från Öland, där jag är bosatt. Vid sekelskiftet var jag färdig med dem och satsade helt på tankeväckande, humoristiska lekfulla motiv av människors möten. Stämningar, atmosfären som uppstår när människor träffas, förvecklingar, relationer, allas olika karaktärer…
Det är fascinerande att tyda uttryck, minspel, rörelser, kroppsspråk, sinnesstämningar…, Jag målar aldrig av, plåtar inte utan jobbar spontant, försöker hitta humorn, glädjen, se under ytan och föra det intrycket vidare i  mina målningar, säger Susanne som jobbar med blandtekniker i tusch, akryl och akvarell.
Hennes allmänmänskliga, livsbejakande och avväpnade humoristiska bilder förstärks i av  “på kornet titlar” på engelska eller franska som Sinner or saint, Endless time, Spring is in the air...  De skall ses som kluriga ledtrådar för tanken bakom verken men  var och en får sedan hitta sitt.
Susanne och Tony skildrar olika verkligheter i skilda tekniker. Minsta gemensamma nämnaren är deras flit och produktivitet som resulterat i ett flödande rikt utbud av utställningar under årens lopp.

Utställningen på Galleri Hultman har vernissage den 19 august och pågår t.o.m. den 20 september.


Tony R Roos




En papperslös framtid?

Ängelholm 170810
Ett ark papper skrev August Strindberg en fantastisk novell om.
Ett liknande scenario kommer troligen inte att låta göra sig i framtiden, om man anammar konstnären Mary Olssons tankegångar om pappersanvändning i framtiden.

Brev, tidningar och böcker i papper kan då ses som historiska dokument.
New Mexicofödda Mary Emslie Olsson gästar nu Galleri Moment med tankeväckande screentryck, grafik och objekt som belyser ämnet.
– Jag jobbade med reklam i möbelbranschen för många år sedan, illustrerade och tryckte ut svartvita infoblad i en hantering som idag känns gammalmodig. Digitaliseringen tog sedan över det fysiska infomaterialet.. Men jag är tacksam att ha fått uppleva den gamla hanteringen. Det gav mig extra inspiration när jag i en utställning skulle ställa ut under temat dystopi/utopi i Dubai.
– Pappersutvecklingen kommer att försvinna. Inga brev med frimärken, inga kartor eller böcker i handen… Jag känner sorg och nostalgi vid tanken, berättar Mary som sedan 1993 är bosatt i Sverige.
Papperskänslan är påtaglig i hennes grafiska alster och screentryck i krackelerande rödbruna jordfärger som ser ut att ha naggats av tidens tand. Bakgrunder är kartbilder och brev. I ett stringent, grafiskt formspråk med papperskänslan bevarad, berättas symboliskt världssituationen av idag. De idag “papperslösa” har huvudrollen och besjälar merparten av hennes konstverk. Trekantiga former t.ex. symboliserar tälten i flyktinglägren.
– Jag har lagt fokus på flyktingfrågan. Vi förlorar mycket genom att skapa nya gränser. Delar av världen försvinner. Kultur går förlorad. Människor förlorar sin identitet. säger Mary och visar två screentryck där fyra olika kartor staplas på varandra.
– Världskartan med dess olika territorier kan ses som en symbol eller metafor för den mänskliga kroppen. Vi delar upp människors liv och skapar på så vis även inre gränser.

Mary Emslies Olssons utställning på Galleri Moment har vernissage lördagen den 12 augusti och pågår t.o.m. den 2 september



Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel

"A reflection of Nature" på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp

Hasslarp 170713
Sagan och myten leker tafatt och öppnar till en parallell lockande fantasifull värld, fjärran den prosaiska, redan vid grinden till Dagmar Glemme Art Centers  blomstrande oas.
Konstnären och galleristen Dagmars livsbejakande invånare i sten, glas och väggkonst som hälsar välkommen i den överdådiga trädgården, har fått likasinnade gäster – Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel.

Den svenska skulptrisen och konstnären Maria Berent med bas i Ankara är på återbesök med sina galet humoristiska keramikfåglar i galleriet.
Marias utttrycksfulla, personliga och underfundiga fåglar med skimrande, glänsande och starkt koloristiska glasyrer, har fått sällskap. Det är bildkonstnären Viktoria Ljungberg Hötzel som ställer ut mjuka, vackra och tankeväckande blyertsillustrationer. Djur är huvudobjekten i hennes berättande bildvärldmed humoristisk touch.
De starka kontrasterna mellan Marias och Viktorias konst, det milda mjuka kontra det gnistrande färgrika, lyfter och berikar varandra.
Marias fåglar liknar hennes själv – eleganta, sofistikerade och fulla med humor.

– Detta är jag, säger Maria, f.d. ambassadris som gifte sig med en namnkunnig turkisk affärsman, studerade konst och keramik på sjuttiotalet och bytte yrke till framgångsrik konstnär. I Ankaras kulturliv är Maria sedan många år en känd profil. Senaste utställningarna var på Dagmar Glemme Art Center och Galleri Soyut i Ankara.

Maria har sökt sig fram mellan många tekniker. De senaste åren har hon arbetat mycket med marmor, men keramiken är fortfarande favorittekniken. Där kan hon känna sig fri.

Hennes fåglar är alla individer med speciella karaktärsdrag, alla fyllda till brädden med lekfull esprit, döpta till allt från Fyndis till Glidaren.

Viktoria Ljungberg Hötzel som till vardags arbetar som arkitekt där rumslighet och människan står i centrum, har djur som huvudmotiv i teckningar och målningar. Men djuren som har antagit mänskliga känslor och normer, kan ses som symboler för människosläktet, dess synsätt och tillkortakommanden. Djuret i människan, utan pekpinnar med glimten i ögat...
Utrotningshotade djur, uppstoppade djur, det sociala spelet..

– Jag har alltid en tanke, reflektioner som man kan associera till. Jag vill gärna utmana och bryta normer, åskådliggöra dem på mitt sätt, ibland med makaber humor, säger Viktoria som i sin bildkonst får chansen att jobba inom mentala ramar i stället för det rumsliga som arkitekt.

En liten mycket ömsint och välgjord teckning av en kanin med ett sedvanligt blad bredvid sig som föda, har en halvt uppätet litet kadaver vid fötterna. Fritt fram att tolka fritt…


Viktoria Ljungberg Hötzels bildkonst har tre gånger funnit nåd hos juryn på den årliga Kullakonstutställningen.

Maria Berent och Viktoria Ljungberg-Hötzels utställning “A reflection on Nature” på Dagmar Glemme Center i Hasslarp har vernissage lördagen
den 15 juli kl. 14 00. Utställningen pågår t.o.m. den 20 augusti.




Konst som ställer frågor på
Galleri Moment

Ängelholm 170713
– Jag vet inte vart det bär hän! Mitt sätt att jobba med flera olika tekniker i en bild, gör att det ena ger det andra. Det ger inte utrymme för annat! Halva jobbet görs vid tryckpressen!

Det säger bildkonstnär och eminenta grafikern Kristina Thun som ställer ut på Galleri Moment med vernissage den 15 juli

Kristinas arbetsprocess har varit mer än lyckosam.

Få har vid en ålder av trettiosex, hunnit med tolv års sammanlagd konstutbildning. De  senaste studierna omfattade bl.a. ett projektarbete på Kungl. Konstakademien 2012 och året därpå specialutbildning i konstgrafik i Borås. Med fler utställningar än de flesta yrkesverksamma medelålders konstnärer i bagaget, har hon sökt och hittat ett säreget, gåtfullt och stiliserat bildspråk, i ett land eller landskap som inte är. Eller är det två parallella?

Det vet inte hon, det vet inte jag…

Hennes bildkonst där akryl och teckningar hamnar på en grafisk grund är ofta tydligt tudelad. Det är stränder eller himlar i övre halvan medan livet eller skådespelet lever i den nedre. Där finns boningar, möbler, vardagliga ting i landskap med frapperande kala, avhuggna stubbar och träd. Kristinas bildvärld är som fragment av ett inre landskap, där den lilla världen tycks möta den stora. Eller kanske två delar av samma dröm eller verklighet? Svaret vet bara du själv.

Med andra ord ställer hennes konst frågor för den som vill utforska närmare men det räcker länge att bara lättsamt förundras och njuta av Kristinas välkomponerade, balanserade och mångtydiga konst. Den känns aldrig tung även om allvaret lurar under ytan.

Kristina som är medlem i KRO, har hedrats med ett flertal stipendier.
Det senaste utdelades 2015, då hon erhöll Karlskogas konststipendium till Alfred Nobels minne.

Kristina Thuns utställning med vernissage 15 juli pågår t.o.m. 5 augusti



Chrissie Lundström

Chrissie Lundström ställer ut sina figurer och målningar på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 170703
– Jag vill att min konst skall tala till känslan, inte till ett intellektuellt plan!
Det säger konstnären, scenografen och dramatikern Chrissie Lundström som ställer ut på Lilla galleriet på Tomarps Kungsgård.
Och nog talar hon till många skilda omtumlande känslor i denna underfundiga, mänskligt igenkännande och livskraftiga utställning, som hade vernissage 2 juli. Chrissie jobbar i ett gränsland mellan mellan teater, bild och skulptur, där det ena befruktar det andra. Ett växelbruk, kallar hon det själv...

Med det storögda, fantasifulla barnet kvar inom sig och ivrig observerblick därtill berättar hon i denna utställning om sina iakttagelser och reflektioner -  
i träskulpturer, måleri och mixed media. T.o.m. broderier syns på vissa målningar och träskulpturer fångas in i akrylmålningar. Människan är alltid i centrum i Chrissies bildvärld.
Mänskliga relationer till sig själv och andra, inre landskap i de yttre - det mesta hämtat från teatern och cirkusens värld, tar plats på väggarna.
Skådespelare, akrobater, dansare och hundar är fångade med en en lätt surrealistisk touch i olika ögonblick och tillstånd.  

– Jag är fascinerad av cirkus, dess glättiga yta, med vemod, prestationsångest och sorg innanför skalet.

 Mångsidigheten, lekfullheten och skaparlusten är frapperande.

– Min pappa var möbelsnickare så det hantverket fick jag med mig sedan barnsben. Det känns skönt och avkopplande att komma från svettig verkstad till ett stilla broderande då och då. Men oavsett tekniker så måste allt passa ihop idémässigt, säger Chrissie som även arbetat med konceptutställningar bl.a. på Dunkers och även arbetat som lärare i scenografi på Nordiska Scenografiskolan där hon själv är utbildad. Förutom konstutställningar har Chrissie arbetat med ett femtiotal produktioner som scenograf, till vissa har hon skrivit manus och även stått på scenen.

Med det CV:t har det är det givet att blivit en del utmärkelser under åren bl.a. stipendier från Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond och Dramatikerutskottet.

Chrissie Lindströms utställning i Lilla galleriet på nedre botten på Tomarps Kungsgård pågår t.o.m. 20 augusti





Nils-Gunnar Zander

Mellan himmel och jord

Tomarp/Kvidinge 170608
– Skaparen ensam satt i den gränslöst famnande rymden, tänkte sin egen bild, tänkte sig mystiskt en brud. De orden av Stagnelius kan även en jordisk målare ta till sig.
Målaren och skulptören Nils-Gunnar Zander har hittat sin egen brud - Urania, universums, astronomins och musikens musa som varit hans trogna ledsagare i de sköna konsterna i såväl skulpturserier som i måleriet. Den inspirerande, grekiska gudinnan fann han bl.a. i astronomens och författaren Camille Flammamarions skrifter.

Zander har gått på upptäcktsfärd, ensam eller med Urania, närgånget och nyfiket studerat och mött det dolda och onåbara i mikro makrokosmos under ständig fascination och förundran. Han återuppväcker och återupptäcker.
I sin konst ger han oss en inblick i både yttre och inre självupplevda landskap. Jorden, Människan och Tystnaden är Nils-Gunnar Zanders konstnärliga treenighet som bildar basen i hans långa, framgångsrika karriär, där bl.a. hans skulpturala Uraniaserier mött stor uppmärksamhet på Waldermarsudde.
Nu är det dags för skåningar att få ta del och bli en del av hans unika bildkonst, där även skulpturer tittat in. Många av hans målningar är nya. Gemensamt för dem alla är att de är skapade i Australien, där han har sin arbetsplats och får sin influenser medan hemmet är i Sverige.
 
Tomarps kungsgårds klassiska salar i underskön harmoni och symbios  med Nils-Gunnar Zanders verk bjuder på en totalupplevelse av sällan skådat slag.
De är likt kärlekspar som gjorda för varandra. Gigantiskt stora målningar, skimrande, vibrerande av universums magi skapar rum, där gästerna känner sig som en del av världsalltet och oändligheten
– Det är fantastiska rum för min målningar, säger Nils-Gunnar  och komplimenterar den genomtänkta, nyanserade hängningen av värdarna Margareth Anderberg och Bertil Thuné.
Zander är lika social och jordnära som hans konst är universiell och överjordisk.Han visar bl.a.  ljuvliga, primitiva skulpturer, tillverkade av överblivna häftklamrar. De liknar aborginer, ett folk Nils-Gunnar älskar.
På väggen intill hänger haikudikter, kloka undringar och vägmärken av våra främsta – Tomas Tranströmer och Dag Hammarskjöld omvärvda i blandmåleri med skulptural känsla. – Wrong way, go back, står det på en målning av en australisk skylt som säger det mesta om våra tillkortakommanden.
Över målningarna svävar det oändliga. Tidevarv komma, tidevarv gå…
Ljus och mörker, primitiv urkraft...
– Himmel och jord, uppe och nere… Det är de samma, säger Nils- Gunnar som ligger på golvet och  målar sina målningar som i mått går upp till 150 gånger 150 cm.
I många, många tunna lager vattenbaserade färger målar han subtilt, taktilt och inträngande bl.a. spännande fragment av uttorkad jord,  eller kristallblå saltsjöar,  ofta med söndersprucken eller metalliserad yta. Människogestalten anas bara som en del av alltet i ett ökenbetonat suggesstivt landskap, där evigheten eller tystnaden råder.
Det är oerhört skickligt och varsamt fångade komponenter av vårt liv på jorden och vår del av alltet. En svindlande vacker utställning som rekommenderas varmt...
Nils-Gunnar Zander är utbildad under sex år på Konstfack, är representerad på bl.a. Nationalmuséet och har ställt ut i såväl Irland, Australien som Japan och Sverige.
 
Nils-Gunnar Zanders utställning på Tomarps kungsgård har vernissage lördagen den 10 juni och pågår t.o.m. den 20 augusti.



Maureen Quin

Nu skall “The hunt” besegra Europa. Första stopp, Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp 170601
I have a dream...
Den hyllade sydafrikanska skulptrisen Maureen Quins dröm att få visa sin unika skulpturserie “The hunt” i Europa är nu på väg att uppfyllas i en vandringsutställning. Efter en visning 27 april på Freedoms day på Sydafrikanska ambassaden i Berlin har de 800 kilo tunga bronsskulpturerna funnit vägen till Dagmar Glemme Center i Hasslarp.

De femton skulpturerna, inkluderad en separat byst av Nelson Mandela, låg under resan ömt och varsamt inpackade i varsin, titelförsedd box, lika kärleksfullt transporterat som ett skötebarn. Det är mer än förståeligt.

“The hunt” är en kulturskatt av Guds nåde. Alla våra mänskliga känslor tränger upp under huden på människan/djuret i dynamiska starkt fysiska gestaltningar. Själen ligger på ytan i motsats till dagens ideal, där ytan är viktigare än själen. Kropp och själ blir ett i en ordlös kommunikation, där det individuella uttrycket i varje skulptur blir en del av en sammanhängande, berörande berättelse. Spelet mellan djur, natur och människor – i Afrikas hetta...

Från tiden då man jagade och dödade för brödfödan går associationerna vidare till vår samtid, där Mammon i olika skepnader tagit kommandot. The hunt är en grym, ibland våldsam skildring av vårt omänskliga beteende och dess följder för djur, natur och mänsklighet, idag och i morgon. Krig och mänsklig överlevnad, kärlek och nåd... Även jägaren som dödar far lika illa som offret med rädsla, ångest, samvetskval och bön om nåd. Över alltihopa står hoppet i form av en överjordiskt vacker guldglänsande Jesusgestalt.

En poet lär ha sagt att The hunt är arketypen för den mest kompletta gestaltningen av Sydafrikas historia han skådat. Poesi, ja...
Skulpturerna är överlag förrädiskt formsköna i deras uppåtsträvande sökande.
De lever, fyllda av energi och för gärna tanken både till Henry Moores och även Giacomettis formspråk.
Men denna  83-åriga skulptris har sitt alldeles eget språk, jobbar såväl realistiskt, abstrakt som halvabstrakt och har aldrig sneglat på varken ikoner eller mainstreet, även om Moore tillhör hennes favoriter.
Maureen som bor i byn Alexandria i norra Sydafrika viger sitt liv åt konsten när hon inte planterar i sin trädgård och hoppfull väntar på att något nytt skall födas
ur jorden.

– Min kärlek, mitt hat, min glädje och fruktan överför jag i mina skulpturer, säger Maureen som nyligen lagt sista handen på en skulptur av vår egen Olof Palme som nu väntar på bronsering. Han bör platsa bra bredvid en annan stor statsman
– Nelson Mandela, vars byst nu kan ses på Dagmar Glemme Center tillsammans med skulpturserien “The hunt”.

Maurren Quin tilldelades förra året Sydafrikanska Vetenskaps- och Kulturakademiens hedersmedalj.
 
 


Vernissage 12 -17 lördagen den 3 december på Dagmar Glemme Center med invigningstal av kommunfullmäktiges vice ordförande i Helsingborg, Lena Bjerne och med musik av kören Cat. Utställningen pågår t.o.m. 9 juli.



Astrid Gate

Systrarna Astrid och Aino förvaltar arvet efter farfar Simon Gate

Hasslarp 170512
Ingen i hela världen mer än glaskonstnären Astrid Gate har lyckats med det imponerade svåra konststycket att framställa dubbel och trippel Graal!
Nu ställer Astrid ut på Dagmar Glemme Art Center tillsammans med lillasystern Aino Gate som även hon lyckats hitta nya oprövade, oväntade stigar inom glaskonsten. Begåvningar syns ofta ligga latent i generna i generationer, i väntan på rätt Halllujamoment. Det gäller även systrarna Gate.

Som barnbarn till den store glaskonstnären Simon Gate hade inte Astrid Gate en tanke på att följa i hans berömda fotspår. Att försöka nå upp till hans internationella högstatus kändes oöverstigligt. Det fanns annat som lockade. Den konstnärliga ådran fylldes i stället av oljefärg som sedan målades på dukar med motiv av älsklingshobbyns fyrbenta – hästarna.
Begåvningsreserven och den intuitiva känslan för glaset låg därför slumrande i trettio år innan Astrid, fångades av glaset och sögs in i dess magi. När Astrid väl hittat dit tack vare en företagsam farmor, stannade hon kvar och har i likhet med Aino gjort en storslagen karriär. Farfar Simon skulle varit stolt med råge över sina barnbarns framgångssaga.

Vi möter Astrid Gate mitt i utställningsbestyren på Dagmar Glemme Art Center medan Aino är hemma och vakar över deras sjuka mamma.

– Det var i samband med Orrefors hundraårsjubileum 1985 som farmor bad mig följa med. Allt föll på plats. Det var min grej! Jag visste med absolut säkerhet att jag hade hittat rätt, något som tydligen även Orrefors höll med om. Efter utbildningen där under fyra månader, fick jag jobb direkt. Det var en underbar tid med ett härligt gäng och generösa arbetsvillkor. Men jag kände att jag inte fick utveckla mina egna tankebanor och startade1996 min verksamhet i egen regi. Både yrkesmässigt och privat har jag litat på min intuition. Jag nosade fram rätt medarbetare, vilket är ett måste i mitt arbete, där ett tillitsfullt teamwork är helt nödvändigt.
Blåsaren och glaskonstnären Micke Johansson och Wilke Adolfsson blev mina stöttepelare i mitt experimenterande och vårt teamwork med att få fram dubbel och trippelglas i hyttan.
Misslyckades med dubbelgraal två gånger, då de exploderade i ugnen medan mina sju trippelgraalpjäser fungerade perfekt, säger Astrid som inte har med några trippel eller dubbelgraal på utställningen.

Hennes glaskonst är tillräckligt magnifik och unik i vanligt enkelgraal med dess synbara skikt, där graalens hemlighetsfulla, andliga väsen anas mellan lagren. Effektfulla bubblor kan ibland gnistra likt diamanter.
Motiv av naturens fauna och djurliv som växter, blommor syns likaväl som ansikten, zebrahuvuden och delfiner i motiven. Och naturligtvis hästansikten...
Det är inte bara Astrid som utforskar och utmanar materialet. Aino vann första pris på påskrundan i Växjö. I motiveringen komplimenteras Aino för sin stora känsla för materialet, hennes utforskning och utmaning av glasets inneboende egenskaper och associationer.

Ainos målade bildverk av glasfusing, vissa med utsågat trä i skivor eller annat kompletterande material, bär samma unika uttryck som systerns Graal.
Motiven i glasfusingsbilderna är egentligen inre fantasier om en sjuk kropps inre organs förfall.

Men Ainos konstverk är så intensivt engagerande, formsäkra och dekorativa att var och en kan se sitt i glasfusingbilderna – i dag, i går och i morron. Samma sak gäller Astrids graal – se, upplev och upptäck på nytt!

Glaskonstnärerna Astrid och Aino Gate har vernissage lördagen 13 maj på Dagmar Glemme Art Center, Hasslarp.
Utställningen på går t.o.m. 18 juni.  



Tamara Waltermark i Åstorps biblioteksgalleri

Tamara Waltermark "I mytologins tecken"

Åstorp 170512

Gammal är äldst. Människan är sig lik, livets gåtor desamma.
De  mytologiska gestalterna intar samma evigt överlägsna position som förebilder, hjältar och karaktärer eller ledstjärnor för att åskådliggöra, visualisera tankar och livsfilosofiska funderingar. I bild, form eller text...

Keramikern och skulptrisen Tamara Waltermark är en av de som fastnat i deras fantasieggande sfär som öppnar dörrar för en värld bortom tingen.
Alla slags representanter för människosläktet på gott och ont ges liv och tydliggörs i mytologiska gestalters eller sagoväsens dräkter och skepnader.
Ofta med humorns snabba vapenstick, en egenskap som de gamla “gudarna” gärna själva använde...
I utställningen “I mytologins tecken” berättar Tamara i skulpturer och keramiktavlor om sina upplevelser, när hon i mytologiska berättelser gjort djupdykningar som satt extra fart på hennes aldrig sinande fantasi. Den leder obönhörligt henne vidare. Vare sig hon vill eller inte...

– Jag bara måste få utlopp för alla känslor – positiva eller negativa.
Allt som händer i vardagslivet eller i relationer, i samhället eller bland vänner måste uttryckas och formas med lerans hjälp. Som intuitiv skapande själ, vet jag sällan från början vad det skall bli men visualiserar ofta det jag läst. Under arbetets gång börjar jag sedan hitta utgångspunkter till ett tema, en udda dekorativ form eller karaktär.
Naturligt nog dyker då gestalter från mytologins och sagans värld upp, då jag under perioder slukat böcker i ämnet.
 I Åstorps bibliotek myllrar det av känt och okänt personnage från sagans och mytologins värld, både på väggar och golv. Det allmänmänskliga tar bl.a. plats på klassiska grå, patinerade keramiska tavlor med stenkänsla, vissa på plåt, gärna med motiv av människor i grupp “The crowd”.

– Jag gillar att umgås, utbyta idéer bl.a. med mina elever. De hjälper mig lika mycket som det jag själv ger dem i erfarenhet och kunskap, säger Tamara som även undervisar i keramik sedan över tjugo år.



Det urbana livet samsas med oljemålningar på canvas med keramiska inslag. I denna mycket effektfulla teknik får Tamara chansen att bevisa sin begåvning för rörelse i bildskapandet bl.a. i havsmotiv, där bubblorna lever sitt liv i det blå.
“Moder jord i tårar”, Tamaras egen titel, visar sitt ansikte intill en magnifik sjöhäst med en  glimrande skicklig och spännande glasyr. Ägir, havets konung har också hittat hit och tävlar i
uppmärksamhet med  ett öppet, tankeväckande keramikhuvud. Turligt nog finns Änglavakter intill.
Det är stor spännvidd av keramikpjäser med såväl jugendinfluenser  som klassiska och nyskapande former och tekniska lösningar som ryms i den lilla, funktionella konsthallen.
Tamara Waltermark är en egensinnig och intensiv, mycket erfaren skulptris som under sina trettio verksamma år hunnit få många fans. Fler lär det bli efter denna smått omtumlande, varierade utställning med roliga underfundiga titlar som säger mycket om Tamaras syn på konsten och livet.
Tamara är representerad i såväl Sverige som USA och Israel.

“I mytologins tecken” har vernissage lördagen de 13 maj och pågår
t.o.m. 9 juni.




Ida Adler på Galleri Moment

De små nyansernas målarmästare

Ängelholm 170512
– Jag vill skapa en bra kommunikation med betraktarna, öppna sinnet, ge skärpa! Berätta mina upplevelser i ett lätt och lekfullt måleri och fortsätta att söka, experimentera… Alla människor har det i sig, att släppa loss det inneboende flödet och skapa.

Jag har ett nära förhållande till naturen, inte till vyer och horisonter utan till närgångna studier. Sedan närmar jag mig konsten petigt och långsamt med materialet som ledtråd, säger målaren, designern och skulptrisen Ida Adler som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen 13 maj.

Ljusa, inträngande mycket dekorativa abstrakta bilder i spännande, effektfulla udda tekniker dominerar Ida Adlers utställning. Hennes vördnad och förundran över naturens verk och verkningar har visualiserats, bevarats och exploaterats. Mikrokosmos och makrokosmos tävlar som inspirationsobjekt medan evolutionen, mutationen eller det evigt oförutsägbara anas i underströmningar. Den lilla blir det stora i Adlers gestaltning. De rena, milda blå och grå milda nyanserna, zinkvitt och silvergrått har övertaget i denna vilsamt välkomponerade utställning. Inte en grön nyans någonstans, vilket känns befriande...

– Det största i naturen är ju det blå havet. Vattnet omsluter ju oss redan i moderlivet. Titta på delfinerna som gått tillbaka till ett liv i vatten!
Ida gick en omväg till konsten. Uppvuxen i en konstnärsfamilj, började hon först arbeta med konsthantverk, gick senare på HDK med inriktning på textil i Göteborg. Ida är idag en de små nyansernas målarmästare och experimenterar nyfiket och oförlöst.

– Vissa målningar i format 30x40 cm har jag kasserat ända sedan 2009, målat över i umbra och sedan blandat vax och oljefärg på ytan, ristat och rispat för att se vad som händer efter ett visst antal år.  Pointillistiska tavlor i lager på lager varav vissa monokroma, är ett annat otroligt tidsödande jobb som kan ge det resultat jag eftersträvar, säger Ida som visar båda dessa tekniker och fler därtill på denna utställning, bl.a. grafiska tuschteckningar, överförda till giclée.
Skulpturer i brons och mässing kompletterar mångsidiga Ida Adlers utställning 13 maj - 13 juni.




Nina Slejsko Blom och Conny Blom

Landskapsmåleri av idag
i Klippans konsthall

Klippan 170510
– Landskapsmåleri är det mest ohippa man kan tänka sig, säger konstnären och konstvetaren Conny Blom som tillsammans med målaren och hustrun tillika Nina Slejsko Blom tar ett gemensamt grepp för att uppdatera det traditionella landskapsmåleriet i utställningen “Samtida landskapsmåleri”.
I Klippans konsthall möts man av Nina Slejko Bloms starkt koloristiska, explosivt svällande naturmålning i akryl. Formatet är gigantiska nio meter brett, uppdelat i fyra landskap, hopsydda med stora korsstygn och med en rosett i avslutet. Som en humoristisk, expressiv present till naturen själv…
En guldplakett har följande undran:

What is this life full of care,
we have no time to stand and dare.

Verket är fjärran det traditionella landskapsmåleriet som ofta kan skapa en lika stor övermättnad och blytyngd i själen som guldramarna som omsluter dem.

– Den här målningen som jag gjorde för flera år sedan är en motreaktion mot det vita monokroma som jag arbetade med under långa perioder, förklarar Nina och fyller samtidigt en kortvägg med minimalistiska abstrakta tuschteckningar av vardagsnära betraktelser. Texter fyller det Rorschachliknade formationerna, där landskap anas.

– Vi vill skapa en nytänkande mötesplats mellan den traditionella och samtida. Vi jobbar mycket olika, har olika utgångspunkter. Jag är den torra akademikern medan Nina är den skapande målaren med kandidatur i måleri från Slovenien... Själv lade jag av måleriet när jag studerade konstvetenskap och filosofi, började i stället arbeta med projekt i andra medier som texter, videofilmer och foton för att berätta det jag vill, säger Conny som även denna dag för engelsktalande Ninas talan, då hon är mitt upp i hängningsbestyren.

Paret Blom möttes under studietiden på Valands i Göteborg och bor nu i Landskrona. Connys namn känner säkert många igen från andra sammanhang, då han har jobbat på HD/NST som konstrecensent och även är en flitig föreläsare. Han har även genomfört många kontroversiella idébaserade, konceptuella installationer och konstprojekt, ibland tillsammans med Nina, med fokus på  allt från censur, förfalskningar och upphovsrätt.


Utställningsansvarige Johan Herder fixar ljussättningen

– Det var när jag förberedde en föreläsning till Helsingborgs konstförening om samtida nordiskt landskapsmåleri som idén kläcktes till en gemensam utställning om samtida landskapsmåleri. Vi insåg båda att vi hade gott om material till temat, även om vissa verk är tio år gamla.

Connys bidrag i denna utställning är förutom en video med digital simulering av hösthimlar fotografier som vittnar om spår från tidigare konstnärsliv i en datja mellan S:t Petersburg och Moskva, där konstnärer under Sovjettiden fick möjlighet till rekreation. Under en vistelse där 2006 hittade Conny spår av den tid som flytt.
På löv, på rost, på träbitar, stenar syns närstudier av målarfläckar i allsköns klickar och färger samtidigt som det gav en bild av förgängelse.
Både Nina och Conny är internationellt verksamma och har uppmärksammats med en osedvanlig rik skörd av stipendier.

Nina Slejko Bloms och Conny Bloms utställning “Samtida Landskapsmåleri” har vernissage lördagen den 13 maj. Utställningen pågår t o m 18 juni.
Conny föreläser kl. 12 00 samma dag i direkt anslutning till vernissagen under titeln “Landskapet i det nordiska samhällskonsten”.


Arkivbild från tidigare utställning



Emil Z Ekberg

Efter apokalypsen i
Emil Z Ekbergs tolkning

Åstorp 170407
Tomarps kungsgårds nye utställare Emil Z Ekberg visar bilder av en civilisation i djupt förfall, en postapokalyptisk bildvärld som känns skrämmande och overklig, samtidigt igenkännande och tidsnära. Det är en starkt berättande värld att göra djupdykningar i.
I mycket stora konstverk, med få undantag när, åskådliggör Emil Z Ekberg i detaljerade teckningar och collage sina metaforiska berättelser, där djuren är mänsklighetens representanter, även om en och annan mänsklig gestalt då och då figurerar.

Bilderna kan vara förrädiskt vackra och realistiska – ett lysande grepp som får besökaren att stanna, haja till – samt inte minst stanna kvar på en lång laddad, upplevelserik upptäcktsfärd.
Emils blyertsteckningar, med unik collagehantering i lager på lager lyfter och levandegör de många skeendena, i en värld någonstans mellan sci-fi, fantasy och obarmhärtig verklighet.
– Jag bygger upp bilder som hör samman men ändå inte.. Planerar, ändrar rummet, gör avvägningar och lägger stor vikt vid hantverket. Respekt för hantverk bidrar till att folk stannar.
Enbart blyertsteckningar blir lätt statiska. Därför har jag utarbetat min egen collageteknik med olika sorters pappersklipp för att vidga och stärka bildvärlden. Jag vill närma mig det måleriska med min kombination, då kan jag känna mig fri, säger Emil som gärna fyller på sitt förråd av inre bilder med läsning av bl.a. Charles Dickens och Jack London.

Tomarps historiska, medeltida boningar är en perfekt inramning till Emil Z Ekbergs Contemperary Art stil  i bästa förening med hans traditionella, professionella hantverk.
De gamla väggarna på Tomarp berättar sin egen historia och gör klart för oss att historien ständigt upprepar sig. Krig, våld, katastrofer, terror och epidemier är fortfarande då som nu ständigt närvarande, ovälkomna grannar.
Människors strider,  jakt, flykt, evakuering, utsatthet, vanmakt och undergång strömmar fram i ett fantasifullt, symboliskt flöde i Emils säregna bildvärld. I metaforer av hundar, vargar, björnar, harar och fågelfän sker gärna flera händelser i en och samma bild
I “The kingdom” jagar ett koppel hundar en skadskjuten älg, vet inte vad de skall göra… Ockuperar bilvrak och gator bland kranier, kalasar på rester medan FN:s affisch på väggen vanmäktigt blickar ned på scenariot.
En annan bild visar när naturen tar över mänskliga, pampiga antika byggnader…
Ett lejon som har hamnat på fel ställe här i livet, uppe i kalla Norden lunkar fram på en bild i det s.k. kungsrummet, där en pytteliten bild “majestätiskt” fyller utrymmet i alkoven. Även vad gäller hängning och helhetstänk lyckas Emil tänja på gränser och förvåna.
Emil Z Ekberg har likt nämnda lejon hamnat i kylan – en skånepåg som blivit Umeåbo p.g.a. kärleken.
Emil som avslutade sin konstutbildning på Malmö konsthögskola 2011 har redan hunnit med ett flertal utställningar, fått flera stipendier bl.a ettårigt arbetsstipendium och är representerad på bl.a. Malmö konstmuseum.


Emil Z Ekbergs utställning på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 8 april pågår t.o.m.28 maj.



Landskap som smycke...

Klippan 170331
Lösryckta fragment och minnen från landskap är bygg- och ädelstenar i Thomas Carlssons abstrakta, outgrundliga motiv.
Stockholmskonstnären Thomas Carlsson  gästar Klippan konsthall för första gången. med vernissage lördagen 1 april.
– Det är material och verktyg, metoder som avgör uttrycket och vilken historia som växer fram under arbetets gång,, säger Tomas och visar syn för sägen.
Utställningen är uppbyggd på serier i olika tekniker, varav en oljemålning fått titeln “Landskap som smycke”, en sammanfattande titel som han döpt denna utställning efter.

I tusch, olja eller krita/kol bearbetar han landskapsfragment och jobbar fram skilda uttryck i abstraktioner, beroende på teknik. Var och en kan göra nya upptäckter i hans säregna bildvärld. Är det djur eller en människa där? Vad ser jag nu som jag inte såg nyss? En recensent liknade i berömmande ordalag  hans tuschmålningar vid ett Rorschacktest, vilket är en bra liknelse. Hans bilder i kol/krita för i stället min tanke till Oscar Reuterswärds omöjliga figurer. Associationerna flyger runt alltefter referensramar och sinnesstämning.
Tomas Carlsson som är utbildad på Gerleborgsskolan och fem år på Konstfack började som friluftsmålare.

– Men det blir lätt för mycket att ta in, då måste man in i ateljén och sila intrycken. Jag har visserligen aldrig jobbat realistiskt, men skalar av mer och mer. Pendlar mellan svartvitt och färg, beroende på vad jag vill få fram, men bildspråket bör vara dubbelbottnat. Färgvalet bygger jag på de fyra elementen - grönska, jord, vatten och luft. I tuschmålningarna arbetar jag på kartong med glatt yta för att få struktur i tuschet och stärka det grafiska uttrycket. I serien. Där kunde jag jobba mer spontant. Flätverkserien med kol/krita arbetade jag med musik som inspirationskälla, fick fram koreografiska bilder med rundade former, inte en rät vinkel när. Där kunde jag ta ut svängarna. Flätverk utvecklades sedan till att jobba vidare på obehandlad duk i vit och röd färgkombination, berättar Thomas som gärna pendlar mellan svartvitt och färg, långsamma eller spontanare arbetsprocesser.

I alla hans verk finns en inbyggd rörelse, någon form av dold energi. Det gäller även hans oljemålningar där naturens tyngre element fritt svävande tar plats.
Thomas Carlssons vill själv se utställningen som en hommage till naturen att fritt associera till.
  
Thomas Carlssons utställning “Landskap som smycke” har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 1 april och pågår t.o.m. 7 maj.





Anne Maria Udsen på Galleri Moment

Gestaltningar i förgängelse

Ängelholm 170310
Vad är naturligt och vad är onaturligt, vackert eller fult? Skräck över kroppens förfall medan man gläds åt patinan på det antika objektet eller blåser bort den vissnande maskrosens lätta, vackra dunboll? Hur mycket kan vi påverka själva? Det som händer under processerna fram till nedbrytning och förgängelse – den vägen, mellanrummet, borderlinen, åskådliggör och tolkar konstnären Anne Maria Udsen i sina bildverk. “Gestaltningar” kallar hon sin utställning på Galleri Moment med vernissage på Galleri Moment lördagen den 11 mars.

Anne Maria Udsen, danska men Österlenbo sedan många år, har studerat det okända landet mellan mänskliga byggprocesser och naturens nedbrytningar och överfört sina tankar och inre bilder i ett eget unikt bildspråk. Födelse, uppväxt, åldrande och död – hos människan eller naturen uttrycks i bildkompositioner som associerar till liv och förgänglighet.
Element i förfall och förgängelsen kan lika väl vara svindlande vackert som djupt skrämmande. Det är fritt fram för personliga tolkningar

Anne Maria blandar oljemåleriet med  bladmetaller som förändras och utvecklas i kemiska processer medan det är andra sorters processer hon låter oss ana eller relatera till innanför ramarna.
Vi träffar Anne Maria en kort stund i början av hängningen. Den viktiga helheten är inte satt än. Men hon har en skicklig landskapsarkitekt till hjälp, vilket kan behövas, då oljemålningarna är lackade och har olika nyanser av mörkt blått för att sätta fokus på motivet.
Bland motiven lyser bl.a. klotet Moder Jord som dekorativ blickpunkt. Hästkastanjens olika stadier, vid öppning till nedbrytning från serien Genesis sätts upp på en vägg. På en annan syns stålkomponenter i fritt fall.
Det är igenkännliga dekorativa allmänna element isolerade från sitt sammanhang.

– Gestalter uppträder som referenser till förgängligheter som en modern Nature Morte. Som konstnär vill jag gärna skildra och gestalta i en allmängiltig kontext, vill helst inte vara övertydlig eller avbilda. En gestaltning är en pågående process, något som tar form.

Anne Maria Udsen är i frågasättande, sätter gärna samhällsproblem under debatt. Djuretik, kvinnokroppen och kroppsideal och genmanipulation är några av de ämnen som hon tagit upp i sina bildverk under åren.
Anne Maria hade  sin internationella debut 2001 på Royal Academy of Art.

Utställningen “Gestaltningar” med vernissage 11 mars pågår
t.o.m. 1 april.



Tonie Roos

Känt folk uppåt väggarna på
Tomarps kungsgård

Kvidinge 170217
Ett synnerligen illustert sällskap möter våren på Tomarps kungsgård…
Det är konstnären Tonie Roos som bjuder in till vernissage.
Framstående kända män och kvinnor inom de sköna konsterna och vetenskapen från det glada tjugotalet och framåt, blickar med vakna ögon ut över konstsalongens alltid lika vackra och funktionella environger.

De är alla beresta och känner sig med säkerhet lika hemma i Tonies stadsmotiv, det romantiska Paris eller det myllrande New York, där Tonie bodde i tjugo år.

– Mitt persongalleri är mitt sällskap. De talar till mig. Jag känner en närhet till dessa personer, vill gå bakom deras kända masker från massmedia, ge en egen bild och förmedla det vidare. Alla är starka människor som vågat ta steget. Jag vill hedra dem med mina målningar, säger Tonie Roos som själv varit en kärringen mot strömmen och aldrig anammat tidens trender.

– Jag var den sämsta tänkbara eleven på Konstfack mellan 1964 och 1966. Lärarnas attityd fick mig att tappa frihetskänslan. Om alla andra ska göra på samma sätt, varför skulle jag göra detsamma? Mina målningar skall berätta, jag vill kommunicera.

Tonie hämtar inspiration från filmer, böcker och foton. Hon fotograferar själv gärna på sina resor och pendlandet mellan Skåne, Paris och New York. Vissa i hennes kända personnage återkommer i flera målningar – favoriten Matisse, Majakovskij, Sarah Bernardh, Edith Södergran och så George Orwell som alltid blir blåfärgad som en personifikation av L´heure bleue.
Den sköne poeten Jacek Gulla – en av hennes kärlekar, strålar med klarblå ögon från ett flertal målningar.

– Jag skapar en egen värld till dem!

Det är en egensinnig, färgstark och oväntad värld – full av gnistrande livslust, allvar och lek samt inte minst lättsinne och humor. Skådespelerskan Sarah Bernardh med sitt träben, som provar sin måttbeställda kista, är bara ett av många exempel.

– Det är en frihet att som konstnär kunna röra sig i både tid och rum, säger Tonie som har haft hundratals uppmärksammade utställningar om kärleken, konsten och livet på båda sidor Atlanten.

Tonie Roos utställning har vernissage på Tomarps kungsgård den 18 februari och pågår t.o.m. den 2 april.




Mats Andersson på Åstorps biblioteksgalleri

Han skrapar, droppar och kastar färger på stora linnedukar och utmanar material och textur...

Åstorp 170215
Det är explosiva, glansigt färgstarka, i ögonenfallande målningar som Höganäskonstnären Mats Andersson ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 18 februari.

Mats Andersson ser sin arbetsprocess som ett meditativt tillstånd, där han är instängd i sin alldeles egen bubbla, sökande efter sitt eget specifika uttryck och språk. Det är visserligen knappast ovanligt för intuitiva konstutövare. Men det är i stället hans konstnärliga arbetsmetoder.

Han skrapar, droppar, kastar färger på stora linnedukar, utmanar material och textur.

– Jag vill skapa energi, komponera rörelser och färger, balansera. Oftast blir det blandteknik akryl, spray och epoxi i olika skikt, ibland epoxi och pigment eller collage. Jag strävar efter rörelse och djup i mina kompositioner som alltid är i blandteknik. Det transparenta ytskicket med epoxiharts vill jag skall bidra till positiva känslor, säger Mats som måste använda gasmark när han jobbar p.g.a. lösningsmedlet i epoxiharts.

Mats stora målningar med motiv där vridna, svepande komponenter möter statiska, leder lätt tanken till kosmos, galaxer och evolution.
Det är ett dekorativt måleri som känns mycket samtida – Contempary Art.
Därför är det inte förvånande att hans konst ställts ut i bl.a. England, Tyskland, USA, Italien, Holland, Norge och Danmark.

– Jag vill skapa, inspirera, hitta nytt, överraska inte bara betraktaren utan lika mycket mig själv. En förfrågan om att jobba med glasmålningar låter just nu lockande. Tidigare har jag testat på plexiglas och trä.

Närmast skall Mats ställa ut på söder i Stockholm, den del där sta´ns kulturfolk brukar samlas och kolla utbudet i gallerierna.

– Stockholmarna brukar gilla mina målningar, säger Mats och hoppas att åstorpsborna skall göra det samma.

Många ortsbor känner säkert till Mats och hans unika manér från en utställning för fem år sedan på Galleri Hultman.

Vernissage lördagen den 18 februari på Åstorps bibliotek.








Christel Jönsson

"Den röda tråden" kallar Christel Jönsson sin utställning på Galleri Moment

Ängelholm 170210
Om vi är resultatet av våra erfarenheter, vad var då viktigt för oss när vi vara små? Vad tog vi med oss för erfarenheter och känslor som format oss till de vi är idag? Minns vi rätt? Finns det någonting kvar av barndomens magi, den lilla värld vi byggde när verkligheten blev för jobbig?
Konstnären och filmaren Christel Jönssons utställning i bildkonst- och film på Galleri Moment kan ses som ett lämpligt, vederkvickande nedslag i de existentiella frågorna. “Den röda tråden” kallar Christel utställningen – tråden i ett nystan utan början och slut.

– Jag fick en ovärderlig gåva för något år sedan – min pappas super 8-filmer med och om vår familj i Ängelholm åren 1963 - 1967, då jag var mellan 3-6 år. Filmer som väcker så mycket känslor… Leken, spring i benen, den totala kärleken till min familj, men även rädslan och utsattheten... Det är en fantastisk förmån att få göra denna resa tillbaka i tiden. Den vill jag dela med mig av –i  hopp om att besökarna själva skall känna igen sig utifrån sina egna personliga livshistorier och referensramar.
Jag hoppas på igenkännande kommentarer som “Oj, javisst så var det ju…” Musik på harmonika till filmen bidrar till att bära den känslan, säger Christel.

Röda, virkade hattar och en svart hatt anger sedan tonen och temat för utställningen. Galleriets väggar fylls med Christels intuitiva, drömska temperamålningar, ofta skapade under meditation.

– Jag vill få fram det som vill bli uttalat!

Inre och yttre rörelser, svävande i världsalltet eller i dolda privata rum i ett modernistiskt, symbolistiskt bildspråk, där gärna rörelsen och spiralen tar plats. Barndomen – en tid då allt snurrade runt i en karusell och inte i ett ekorrhjul...
Begrundan och avståndstagande till världen såväl som hoppfulla simhopp och dans, berättas eller anas i de mycket säkra målningarna - merparten i koloristiskt färgsättning.  

– Här kan man också gå in i bild- eller film med sina egna historier, associera och läsa av. Om man vill, förstås… Jag vill väcka känslor, jobbar intuitivt. Christel Jönssons egen livsresa från barndomens Ängelholm är ganska udda. Redan som tolvåring visste hon vad hon ville bli. Första anhalten blev Stockholm och Konstfack, där hon inte trivdes.





– Italien hade bästa skor, snyggaste männen och de bästa konstutbildningarna, ler Christel som hängde med en väninna dit och stannade kvar i Italien i stället.

I Italien gifte hon sig med en italienare, fick barn, levde och verkade där i elva år. Både Akademien i Rom och fyra år på Florensakademien hann Christel avverka under tiden. I Florens, där det inte bara de gamla mästarna teknik som studerades. Även konstfilosofi och mode.

– Det var en öppenhet och vidsyn i utbildningen – en tid som präglades av transavantgardism och postmodernism med det traditionella hantverket som grundsten, berättar Christel som efter skilsmässa bor i Täppahusen utanför Viken sedan 1997.
Därefter har hon varit verksam som en mycket aktiv, flitig och eftertraktad utställare, jobbat som bildlärare, med performance, film och scenografi.

Christel Jönsons utställning “Den röda tråden” på Galleri Moment har vernissage lördagen den 11 februari och pågår t.o.m. den 4 mars.


© BMZ.se @ Citera oss gärna men ange källan



Rebecka Sharp – tecknare och bildkonstnär

Rebecka Sharp och Malin Olsen intar Klippans konsthall

Klippan 170119
Från trio till duo i Klippans konsthall…
Denna funktionella, vackra konsthall inbjuder i sig till att föra samman olika konstnärliga tekniker, där den ena kan lyfta den andra. Senast var det en trio rutinerade konstnärer, nu två unga, ambitiösa och begåvade tjejer på G. Den 21 januari är det vernissage med två f.d. Klippantjejer - konstsmeden Malin Olsen och tecknaren/konstnären Rebecka Sharp.

Rebecka Sharp
Det skrivna ordet i dagboksanteckningar, att sätta känslor, funderingar och intryck på pränt och sedan överföra dessa erfarenheter till bildspråk är ett vinnande koncept för vissa konstnärer. Rebecka Sharp är en av dem.
I en serie surrealistiska, inträngande teckningar, kallad ”Notes” redovisar hon sin syn på att vara kvinna i dagens samhälle,  

– Jag vill kommunicera och berätta med mitt bildspråk i stället för ord, visuellt fånga mina egna upplevelser. Det som händer i min själ, i min kropp och mentala hälsa… 
Jag reflekterar och grubblar mycket över livet som sådant, försöker hitta mig själv, förstå allmänmänskliga upplevelser och studerar flitigt min omvärld.
Mitt konstnärliga öga tränar och utvecklar jag vidare på Fine Art vid Northamptons Universitet, säger Rebecka som tidigt uppmärksammades för sin konst och har ställt ut på bl.a. Dunkers och Konsten i Helsingborg.

Hon fick Klippans kulturpris 2015,  Klippans stipendium 2016.
Studier på estetiska linjen på Klippangymnasiet kompletterades med utbildning på Munka Ljungby konstskola och Malmö högskola.
Det är lätt att förstå hennes utmärkelser, när man ser hennes teckningar i blyerts och grafit.
Det är ett starkt engagemang och eftertanke i hennes teckningar, där surrealismen vinner över realismen. Kvinnoliv - kvinnor i väntan, förväntan, utsatthet, instängdhet, maktlöshet…

– Jag vill att det skall hända något både hos mig och betraktaren, säger Rebecka i färd med att hänga en megastor, varm och innerlig realistisk teckning av en sovande kvinna, som blickfång i konsthallen.

Som kvinna känner man igen sig i Rebeckas bildvärld. 
Det är inte bara på väggarna det händer något. Konsthallen är möblerad med smide i ett eget böljande, ringlande formspråk med sprittande jugendinfluenser.



Malin Olsen – konstsmed

Malin Olsen
Stolar, bord, säng är förädlade med Malin Olsens smidesdesign i organiska former.
Golvljusstakar, ett skimrande löv i halvmetersformat…
Rosor och åter rosor med knoppar i koppar eller mässing…
Trumpetblommor, en snigel, slingrande gren- och bladverk…
Inspiration till designen har Malin hämtat ur naturens eget osvikliga, oändliga formspråk.

– Jag jobbar med att förenkla, skala min design ytterligare. Men de organiska formerna tänker jag fortsätta med.

I likhet med Rebecka har Malin Olsen Volund en brinnande passion för sitt  tålamodsprövande och tidskrävande yrke.
En säng med blomstrande, livfulla gavlar som låter ljuset leka fram mellan grenverket är Rebeckas gesällprov.  Malin berättar att arbetet har krävt tvåhundra timmar vid ritbordet  plus sjuttioåtta timmar med att färdigställa, montera sängkonstruktionen och designa.

– Jag har fem och ett halvt års smidesutbildning, bl.a. har jag gått oss Mäster Berth Johansson, där jag fick tillverka trappan på Hotell Dorsia och lära mig montera, säger Malin som med rätta är stolt över det gesällbrev hon efter tre timmars pressande mangling erhöll i januari förra året.

Stolt kan Malin också vara över att ha lyckats bygga upp en egen smidesfirma Malins smide och att redan ha avverkat sex utställningar.

Utställningen på Klippas konsthall med vernissage den 21 januari pågår
t.o.m. 26 februari 2017.


© BMZ.se • Citera oss gärna men angen källan



Kiwa Saito

Det kan vara jobbigt nog att skriva dagbok – Kiwa Saito broderar dem...

Ängelholm 161113
De flesta använder facebook som dagbok, som id-handling och som en kommunikationskanal med omvärlden.
Textilkonstnären Kiwa Saito broderar sina dagboksanteckningar.
Kiwa ritar och broderar sina vardagliga, enkla funderingar och betraktelser på textil i rulle med strålande, nyskapande resultat.
Sedan 2010 har hon har hon ritat och broderat varje dag, berättat om allt från enkel middagsmat till resor, känslostämningar och möten.

Den idag 36 meter långa rullen visar inte enbart på hennes unika kreativa förmåga och hantverksskicklighet. Den fungerar även som det vackraste ID-kort som skulle fått våra förfäder med deras pergamentrullar på fall.
Hon fångar det stora i det lilla, något som går igen även i alla hennes övriga fantasieggande, lekfulla och suveränt avskalade broderiprodukter med oväntade infallsvinklar av sällan skådat slag.

– Det passar min personlighet med långsamt tidsödande arbeten. Textil är ett mjukt och levande material, föder känslor och  bjuder på en mängd möjligheter. För mig är broderandet lugnande och meditativt, säger Kiwa som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 14 januari.

I elva år har Japanfödda Kiwa Saito bott i Sverige. Det var nyfikenheten för den skandinaviska designen, maten och livet i nord som drev henne hit, något hon inte ångrat. Sedan dess har hon studerat i många år på tre olika konstskolor. Den senaste på HDK vid Steneby, där hon studerade bl.a. konst, design, textil och formgivning, gav henne en kandidatexamen 2012. Redan året därpå uppmärksammades Kiwa Saito av tidningen Hemslöjd som utsåg henne till en blivande textilmästare. Förra året mottog hon NVSK:s hedrande Helmer Långstipendium. Idag bor hon i Höganäs med sin svenske man, har haft uppmärksammade utställningar. Flera är på vänt.

På Galleri Moment visar hon livet i en liten ask. Pyttesmå figurer i runda träaskar illustrerar olika vardags- och fritidsmotiv i olika landskap. Miniatyrerna lever sina liv i olika terränger på jord eller hav, minutiöst broderade och knutna med minsta tänkbara trådar, tätt, tätt. Hon leker med skalor. Ingenting är onödigt hennes konstverk. Enkelheten, det avskalade ger även hennes broderade, glasade tavlor en egen identitet. Hon lyckas t.o.m. få en enkel kaffekopp med kaffe att bli intressant.
Vissa av dem är fyllda av humor bl.a. det på linne broderade motivet med det ilskna ordet GRRR kompletterad med en liten men tuff lejonminiatyr intill. Mer behövs inte för att vi alla kan känna igen oss och få fart på smilbanden.

Kiwa Saitos utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen14 januari pågår t.o.m. den 4 februari.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Shaw Petronio

Popkonsten drar in i Åstorps Biblioteks konsthall

Åstorp 170111
Konst, musik, design, teater är som grenar av samma träd, där den ena disciplinen kan lyfta den andra, i tanke och handling.
Konstnären, musikern, designern, animatören, läraren Shaw Petronio som ställer ut på Åstorps bibliotek med vernissage den 14 januari har sökt sig fram mellan dessa uttrycksmedel.

Alla har han dragit nytta av. Sedan elva år bor han i Jonstorp med svensk hustru och tre barn och jobbar för brödfödan som lärare på Erik Ruuthskolan.
Uppvuxen i en Londonfamilj med en mamma som konstnär och en jugoslavisk filmare och teaterman som pappa, blev det konststudier på S:t Martins och studier i interaktiva digitala medier i Middlesex den teoretiska grundbasen i hans konstnärliga verksamhet. Men under flera år tog musiken över – gatumusik, hiphop och rock, innan han återgick till bildskapandet där han även jobbat med Street Art.

– Jag slutade på S:t Martins strax innan examen. Det kändes för låst för mig, saknade öppenhet nytänkande. Där jobbade jag med klassiskt måleri med van Gogh och Picasso som förebilder. Men jag ville gå vidare, ta in impulser och samhällssyttringar i både min musik och konst.

Fine Art, Comic Strips, multimedia och animationer i olika kombinationer…
Det behövs ett nytt sätt att jobba med Popkonst idag. Konsten skjuter sig själv i foten idag. Jag längtar efter ett generationsskifte inom konsten. Det känns för stelbent…

– Man måste våga ta risker som konstnärerna inom popkonsten i Berlin, säger Shaw och visar en av sina stora målningar i blandteknik, målat, klistrat och fotograferat på en screenplåt.

Den föreställer en oskuldsfull flicka som möter världen och upptäcker dess mörker. Intill hänger en Mickey Mouse med Jack Nicholssons ansikte. Längre in hittas George W. Busch i en mundering som för tanken till påven…
Det lär bli uppfriskande, ungt och livfullt på galleriet när årets förste utställare Shaw Petronio får allt på plats.
Tankeväckande och hoppfullt av en konstnär som söker sitt, följer sina ingivelser och vägrar följa strömmen.

Vernissage lördagen den 14 januari. Utställningen pågår t.o.m. den 10 februari.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan





Keramiker Bente Brosbøl Hansen. konstsmed Lars Pettersson och målare
Eva Magnusson

Välmeriterad Trio ställer ut olika tekniker i Klippans konsthall

Klippan 161208
Det är en trio med vi-känsla och helhetstänkande som ställer ut på Klippans konsthall med vernissage den 10 december.
Bente Brosbøl Hansens keramik gör sällskap med Lars Petterssons smide i skön förening på podierna medan Eva Magnussons akvareller blickar gillande ned för en titt på golvets och podiernas rariteter.

Världens bästa vakter – träden – håller vakt i ett sagobetonat, förrädiskt idylliskt landskap.
Tittar man närmare på Eva Magnussons småländska landskap, där oskulden, skönheten och friden tar plats kan man hitta både flyktingbåtar, minor och ett olycksbådande oväder.

– Det finns inget paradis någonstans längre. När allt annat kraschar finns den livgivande naturen som tröst. Träden berättar. Men även de små oansenliga grödorna som bondbönor och broccolibåde övervakar och ger välbehövlig livskraft, säger Eva och visar på undersköna målningar där dessa små ynkliga grönsaker är på hedersplats och i jätteformat.

– De visar på växtkraft och styrka, är storslagna och viktiga. Här får de värdeperspektiv, något som också också den lilla människan borde få i dagens samhälle, säger Eva som låter naturen berätta om dagens samhälle.

Även Evas akvareller har en ovanlig lys- och växtkraft med fyllighet och täthet i balanserande akvarellbyggen med djup och perspektiv.

Lars Pettersson har arbetat med konstsmide sedan barnsben. Han använder sig av gamla stolta hantverkstraditioner, där järnet glödgas i ässjan och hamras ut. Svetsning är det en hederssak att utnyttja endast i nödfall. Hans konstsmide har väckt berättigad uppmärksamhet, inte bara härhemma utan även i Polen och Danmark.

– Järn är smidigt och går att forma och utveckla i det oändliga, säger Lars och visar på kluriga, fantasieggande skulpturer av två stolta mexikaner med hattarna stolt med sina typiska bredbrättade hattar elegant på skulten. Lika stolta är tranorna som sträcker sina långa, smala halsar högt i skyn. På väg… Två gestalter, som ser ut att vara mycket goda vänner står på ett podium i förtroligt samtal. Personligt formade ljusstakar där kallablommans blad är öppning och manschett för stearinljusen står i gott sällskap av Bente Brosbøl Hansens mindre vaser och askar. Några småfåglar i smide på vift har också hittat dit.

Så till denna remarkabla keramiker Bente Brosbøl Hansen som vunnit VM i drejning för nittonde gången i år – ett svårslaget rekord. På golvet i konsthallen står hennes stora urnor, in i minsta millimeter perfekta med dess grafiska, geometriska klassiska mönster, subtila färgnyanser och utsökta glasyrer. Det är lätt att stapla och snubbla över superlativen, när man ser Bentes pjäser som likaväl kan pryda ett antikt palats som hedersplats i villan.

– Jag jagar mönster, ofta arabiska. På semestrar i Italien kryper jag mest omkring på golven och jagar mönster, gärna tusenåriga, ler Bente som på sin fritid gärna jagar andra mönster, stickmönster, då hennes flinka fingrar inte ens kan vara stilla framför TV:n.

Det är med andra ord en välgjord, högkvalitativ utställning som väntar besökarna på Klippans konsthall med vernissage lördagen den 10 november. Utställningen pågår t.o.m. 15 januari 2017




©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Stina Lindskog

Stina Lindskog på Galleri Moment

Ängelholm 161208
– Jag vill beröra… Min utställning är som en bild av mig själv som pysslat mycket med mitt förflutna. Det är ett projekt som är hårddraget och noga utvalt. Minnesbilder från händelser, framför allt en stor förlust som påverkat mitt liv och måleri, flyter samman i dåtid och nutid i mina motiv. Människor inom alla kulturer har ju även ett arketypiskt gemensam minnesarkiv som ofta tar plats i mina bilder, medvetet eller omedvetet...  

Men måleriet är viktigare än tankebanorna i projektet. Ingen skall behöva tolka mina bilder. De skall upplevas.

– Jag har utgått från rummet och bildernas förhållande till varandra för att framhäva mina inre berättelser som jag formulerar i färg och form i stället för ord.

Det säger konstnär Stina Lindskog inför sin kommande utställning på Galleri Moment där hon ställer ut målningar och teckningar.
Titeln på utställningen ” How do you define understanding” säger sig Stina ha legat och grott länge och innan den kom på pränt. Eftertänksamhet och kraftfullhet präglar även hennes måleri i olja och äggoljetempera.

En gyllene gulbrun färg värmer och levandegör de ofta ensamma strama människor och figurer som tar plats innanför ramarna. De ser ut att ha sin hemvist i ett ökenlandskap men bilderna kan även ses som en symbol för en inre mental öken. Ökenrosor som bl.a. virvlar runt en liten ensam flicka med en mansdocka med svartmålat ansikte i famnen, stärker det intrycket. Flickan är sorgsen, saknar någon, troligen en fadersgestalt.
Den berör, ställer frågor – i likhet med Stina Lindskogs övriga produktion

– De med mörka ansikten symboliserar de döda. På ett familjefoto är de ju ofta med oss i våra tankar, tar plats i bilden även om de inte kan fångas av en kamera, säger Stina för övrigt själv aldrig använder kameran i sitt skapande.

Det är idéerna och visionerna som styr hennes arbetsprocess.
Stina Lindskog är utbildad på Forum i Malmö, Konsthögskolan Valand och Atelier 17 Paris. Ett tjugotal stipendier har det hunnit bli under hennes snart fyrtioåriga konstnärskarriär med täta utställningar runtom i Sverige. 

Stina Lindskogs ”How do you define understanding” har vernissage på Galleri Moment 10 december och pågår t.o.m. 7 januari 2017.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan







Stefan MÅS Persson

Paris, New York, London, Köpenhamn
och nu även Åstorp

Åstorp 161130
Från de eleganta gallerierna i hetluftens Paris, New York, London och Köpenhamn till Åstorps bibliotek…
Stefan MÅS Perssons konst som även fallit de internationella konstarenornas kräsna connaissörer i smaken, är inte lik någon annans. Den känns omöjlig att fånga in i något stilbegrepp.

Hans mångfacetterande urbana, vridna landskap med vindlande, svindlande staplar av byggnader, möjliga och omöjliga byggen, stabila eller kollapsfärdiga har en tredimensionell effekt och ett oväntat avskalat arkitekttänkande.
Människorna syns en och en uppe på tak eller nere på marken, aldrig tillsammans. Nära varandra men långtifrån varandra…
Men de har alltid tillgång till allt från rep till livbojar om de vill ta sig ur denna verklighet som är ändå vibrerar av ljus, hopp och framtidstro.

Det finns ingen dystopisk tanke i denna suveränt välbalanserade lek med former, perspektiv och skuggor, där humorn väntar runt hörnet. Harmoni i en möjlig eller omöjlig värld som borde vara kaos…
Den påtagliga skulpturala ”lura ögat” effekten i sina bilder förstärker Stefan gärna och effektfullt genom att skära ut eller ta bort partier på fiberplattan (MDF Hardboard), målad i akryl.

Halmstadbon Stefan Mås Persson eller Mats Åke Stefan som han är döpt till och vars initialer han tagit mellannamnet från, är glad att få gästa lilla Åstorp. Parallellt med Åstorpsutställningen har Stefan även en utställning på Galleri Lorentzon i Stockholm.

– Det är alltid kul att kolla orter man aldrig besökt, säger Stefan glatt medan han hänger några av sina få glasade konstverk på kortväggen. Motivet där är pigga fångar i kartonger – en liknelse svår att missa.
Jag är fascinerad av byggnader och lek med former. Arbetar alltid med i ultramarin och kadmiumorange som både kan komplettera och kontrastera. Jag gillar att mjuka upp former. Det finns inga matematiska beräkningar i mina byggen, vilket många tror, inga skisser. Jag vill överraska mig själv under arbetet.
Med hjälp av utsågade partier vill jag skapa dynamik i målningen, ge den en känsla av att sväva. Som små öar med luft och mellanrum att vandra runt i…

Dessa öar har eftertraktade Stefan Mås Persson själv tumlat runt i sedan han slog igenom vid sekelskiftet i Halmstad. Sedan dess har den verkliga världen legat öppen för att införliva hans egna urbana landskap på gallerier runtom i världen.

Stefan Mås Perssons utställning på Åstorps bibliotek har vernissage den 3 december och pågår t.o.m. den 6 januari 2017.


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan






Birgitta Godlunds utställning med gröna förtecken på Galleri Moment

Ängelholm 161110
– Jag vill vara en del av det offentliga samtalet, där det laddade temat om vår gröna planets framtid har högsta prioritet.
Konstnären, konstpedagogen, föreläsaren och globetrotten Birgitta Godlund bjuder in till vernissage under den livgivande rubriken ”Welcome to greensome” på Galleri Moment. Vernissage lördagen den 12 november.
Med humor och distans – utan pekpinnar, vill  Birgitta Godlund med denna gröna, sköna utställning i bild, objekt och installationer ge besökarna en ingång i miljötänkande och skapa utrymme i ”mellanrummen” för tolkningar.

Skapa ett intresse för alla besökare att krypa in under ytan, kommunicera med connaissörer såväl som konstointresserade…  

Lätt ironiska titlar som ”Don´t stop”, ”Right of passage”, ”Looking deep” bidrar till att sätta fart på nyfikenheten i det levande gröna rummet. Jord, vatten, eld och luft samsas och tar plats i olika uttryck i en mycket väl genomtänkt utställning såväl estetiskt som innehållsmässigt med gröna förtecken.
Utställningen ”Welcome to greensome” har strategiskt placerade blickfång, stopp som får besökaren att gå närmare, stanna till.
De ljusa, luftiga textilerna med distanser till väggen för skuggeffekt, det välkomnande gröna och vita rummet som möter besökaren vid entrén…

En spännande vägg i underfundig blandteknik, uppbyggd av separata målade lådor, där Moder jord visar sig i olika skepnader och ett allseende öga, symboliskt sticker ut i den blanka, vackra fernissade helheten…

En pallkrage där bl.a. ett grönt grinande ansikte sticker upp…

En björkstam, där ett ansikte med självgod guldmask tar plats…

En önskebrunn…

Och vad döljer sig i de små provrören? Ishavets vatten?

Människogestalter i tunt, målat bomullstyg står på språng i hörnfönstret eller ligger avslappade i fåtöljerna.

– Jag har jobbat med miljötemat tidigare men inte genomfört det fullt ut. Uttrycket miljövän är ju fint men räcker inte, säger Birgitta som själv följt utsläpp bl.a. i Kambodja.

Birgitta Godlund, utbildad på Bukarest Konsthögskola och Konstfack har under tjugofem år arbetat som gränsöverskridande konstkonsulent, lärare och föreläsare. Hon har rest och verkat runtom världen och levt tio år i Östafrika.
Att dialog är vägen till sann kunskap har hon upplevt med alla sina sinnen.
Den visdomen praktiserar hon även i denna utställning.

”Welcome to greensome” har  vernissage på Galleri Moment lördag 12 november och pågår t.o.m. 4 december.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Birgitta Godlund på Galleri Moment






Joel Lundberg – Gammal genuin glasteknik i ropet igen

Åstorp 161020
Allas vår längtan efter att fånga ljuset i såväl sinne som omgivning har lett till en revival för glaskonsten alla kategorier. 
Glaskonstnären Joel Lundberg är en av ett dussintal i landet som yrkesmässigt arbetar med det gamla genuina hantverket med bly- numera tenninfattad glasteknik. Vi möter hans verk på dörrar, entréer, fönster och väggar både hos privatpersoner och i offentliga miljöer.

Med fördel används denna teknik sedan urminnes tider även i kyrkobyggnader.
Som inredningsdetalj och blickfång är den ofta oöverträffad med dess unika förmåga att skapa stämning, skönhet och låta ljusets lekar komma till sin rätt.
Lördagen den 22 oktober ställer Joel Lundberg ut på Åstorps bibliotek.

Det är en öppen, glad man med cowboyhatten på svaj vi möter i utställningstagen, snabb i repliken som den göteborgare han är.
Sedan elva år trivs han dock förträffligt i Hasslöv på andra sidan Hallandsåsen.
Joel bodde länge i USA, där han också utbildade sig i den blyinfattade glasteknikens omständliga, tidskrävande turer. Influenser från besök i indianreservat i Grand Canyon är tydliga i motiv och formspråk i vissa av hans stora skulpturer.

– Annars är det två riktningar som utmanar mig - det klassiska formspråket och jugendstilen. Jag arbetar med bränt färgat glas i otaliga nyanser, material som jag köper från Tyskland. Efter noggranna skisser, skär jag ut utvalda, passande bitar och färgkombinationer, löder och lägger pussel. Arbetet är enormt tidskrävande, det svåraste är att skära runda former. För att få perspektiv, kan jag göra vissa delar upphöjda på ena sidan och nedsänkta på en annan del, förklarar Joel och visar ett dekorfönster med ett vackert fågelmotiv, där perspektivet tar plats och förstärker fågelns rörelse.

Det är en mycket dekorativ utställning med stora variationer som Joel Lundberg skapat. De böljande mjuka, slingrande jugendmotiven får konkurrens av marina eller geometriska i de effektfulla konstfönstren och skulpturerna. Tärnor, måsar och skepp fastnar gärna i glaset.
Bland bruksföremålen som speglar, lyktor och utmärker sig kandelabrar i guldskimmer i kontrast till de andra verkens rena färgskala.

– Jag får ofta beställningar av inredningsarkitekter. Mitt största offentliga verk hittills är ett verk – ”Livets träd” som kan beskådas i entrén på Halmstads högskola. Många av mina verk har också sin plats i olika kyrkorum. Förr var det vanligt med fönster och dörrar eller detaljer i den här tekniken i hemmen.  Men fler och fler tycks ha upptäckt effekten med konstglas, att sätta dit ett fönster som inte finns eller var tänkt i inredningen.

Efter tjugo år med detta hantverk känner Joel Lundberg sig respekterad som konstnär fullt ut, har kommit med i Hallands konstrunda och har byggt upp en flitigt besökt studio på andra sidan Hallandsåsen – en plats där han inte lär sakna inspiration med dess rika natur och fågelliv.

Joel Lundbergs utställning med vernissage lördagen den 22 oktober pågår till den 18 november.


Livets Träd • Foto: Privat

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Örjan Wikström

Örjan Wikströms "Hommage á Hammershøi" på Galleri Moment

Ängelholm 161014
Små förändringar och avtryck kan förändra en bild totalt, upplevas som något helt annat, bl.a. med förskjutningar av fokus. Det kan låta elementärt men blir sällan så tydligt påfallande som i Örjan Wikströms konstverk i utställningen ”Hommage á Hammershøi” med vernissage på Galleri Moment 15 oktober.

Ljusets lättsamma lekar och infall i drömska, utsuddade motiv av människogestalter, parafraser av Vilhelms Hammershøis målningar har fått tillökning och förstärkning i Örjan Wikströms säkra personliga bildvärld. En ny teknik har vuxit fram där måleri, screentryck och broderi blandas. Med broderade detaljer och tyll förskjuts fokus och fungerar som förstärkare av Wikströms spännande arbetsprocess, där han låter spår av arbetsmisstag bli en tillgång.

– Jag lägger till och drar ifrån, suddar, suddar och låter dessa försök kvarstå och anas i lager på lager i tunn akrylfärg. Jag söker lättheten i bilden, säger Örjan Wikström och visar på mjuka, eteriska akrylinteriörer med akvarelltilltal eller screentryck med textilfärg, applikationer och broderier. De udda tilläggen av voile och broderistygn lyfter och tillför en ytterligare dimension i det stämningsladdade bildspråket, där ljuset är den naturliga sökaren och energiladdaren bland människorna. Wikströms känsloladdade, skirt sköna konst är lätt att ta till sig, intuitivt göra till sin egen.

Örjan Wikströms mästerliga ljussättning skapar rörelse och ser ut att upplösa konturerna kring människor och ting. Det är inte för inte han bor i Paris, ljusets stad som han alternerar mellan med Stockholm som bas. I Paris är han flitig flanör och subtil observer. 

Människor och ljus i interiörer, oftast med fönster mot världen… Hemma eller borta i ett skört sökande men rofyllt evighetsperspektiv…

i dimma dolt…
Allt är upp till betraktaren och de är många. Om Wikström forskar i Hammerhöis måleri, analyserar andra kulturpersonligheter gärna i hans eget.

Två böcker om Örjan Wikström har hittills publicerats, varav en behandlar Wikström i Hammershøis värld, där författare som Torgny Lindgren, Ludvig Rasmussen, Thomas Millroth, Cornell, Kihlman samsas om utrymmet.


Örjan Wikström har haft en aldrig sinande ström av utställningar sedan debuten 1973. Han är representerad på bl.a. Biblioteque Nationale i Paris, Muséet i Lille, Nationalgalleriet i Oslo och Moderna muséet i Stockholm. Örjan fortsätter sitt sökande och forskande hos Danmarks störste mästare Vilhelm Hammershøi.
Närmast väntar utställning i Hudiksvall i november.

Örjan Wikströms utställning ”Hommage á Hammershøi” har vernissage på Galleri Moment den 15 oktober 11-14.

Utställningen pågår t.o.m. den 4 november.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Hans Meerveld

Ljus och rum i Klippans konsthall

Klippan 161011
Empty rooms sjunger Sanna Nielsen om. Hans Meerveld målar dem.
Likt de gamla mästarna låter han ljusets magiska trollspö leda oss in i rummet och få oss stanna kvar i en befriande totalt avskalad värld, andlöst stilla och tidlös. Ett stilrent bord, en enkel stol, en extravägg kan eventuellt synas i motiv från ett rum, en trappuppgång, eller varför inte parkeringshus…

Ingenting är störande i rörelse, tanke eller färgsättning i hans meditativa, ödsliga rum som icke är.  Någonstans är den bortom verkligheten, trots igenkännande realism. Eller inte… I all deras puritanska renhet har Hans Meervelds oljemålningar ett eget gåtfullt tilltal, där ljuset alltid är i fokus. 
Ljusets skiftningar öppnar fönster för fantasin och har alltid något att berätta.

Konstnären Hans Meerveld, holländare  med studier från Konstakademin Minerva i Groningen, har bott i Sverige sedan 2002. Sedan dess har han haft minst en utställning om året. Efter åtta år i Stockholm har han nu sin familj och ateljé i Eslöv, där han även är verksam som utbildad lärare och pedagog.

Lördagen den15 oktober gästar Hans Meerveld Klippans konsthall med sina oljemålningar.

– Mina målningar fungerar som ett fönster mot verkligheten som jag har en längtan till att vara i. Jag fascineras av ljus och rum, söker stämningen i rummet. För mig är det sätt att leva.

Vi lever i en värld full av sinnesintryck.
Jag längtar av vara i en avskalad verklighet i – en värld som ofta inte finns. Både utåt och inåt. Mina bilder är tolkningar av det jag har sett eller vill se.
Jag har utforskat rummet och upplevt ljuset och är övertygad om att det har något att berätta.

Hans Meervelds utställningar har vernissage lördagen den 15 oktober och pågår t.o.m. den 20 november.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan





Ulla Evers Larsson

Temperamålningar och silver på
Galleri Sollong i Vejbystrand

Magnarp/Vejbystrand 161007
Hon lever i de bästa av världar …Med ateljé i Kivik och franska  Collioure, känt som Frankrikes Skagen, lär inte universitetslektorn och konstnären Ulla Evers Larsson lida brist på lockande motiv och oslagbara ljusskiftningar.
Dofter från havet, ljudet från båtar och folkliv, ett spännande myller av historiens avtryck i arkitekturen, naturens flödande utbud…
Ulla fångar ljuset, går närgånget och lustfullt in i motiven, renodlar och tolkar sedan intrycken i tempera i lager på lager med spatlar, penslar, knivar eller trasor. 

Den 8 oktober har den nyblivna pensionären Ulla Evers Larsson vernissage på Galleri SolLång i Vejbystrand. Det har hunnit bli många vernissager sedan hon kom igång med konststudier i slutet på nittiotalet vid sidan av sitt yrkesliv som forskare och lektor. Bl.a. Edsbyns konsthall. Galleri Trappan i Vällingby och Art Gallery i Collioure har ställt ut hennes koloristiska målningar.

– Måleriet är för mig ett sätt att ladda batterierna. Jag tar gärna ut svängarna och jobbar helst i stora format, vissa målningar som delbara triptyker. Man skall kunna gå in i en tavla som i ett nytt rum. Jag älskar färg, söker motsatser i färgskalor men det enkla, rena formspråket, gärna kontraster i negativ och positiv form är det som utmanar mig allra mest. Temperatekniken med dess många byggen passar mig perfekt. Den kan bidra till att få fram både det djup eller den tyngd jag eftersträvar i vissa motiv eller ge den sidenmatta, akvarelliknande transparenta yta som kan lyfta och ge stämning i andra, säger Ulla och visar oss runt bland målningar.

Här ryms bl.a. motiv som pastost målade björkar som symboliskt står på rad mellan himmel och hav…
Skimrande, sidenmatt havsmotiv…
Vindlande trappor som leder vadan och varthän…
Spännande former med trompe l´æil effekt…
By med den typiska klättrande medelhavsarkitekturs prägel…
På en kortvägg hänger små vackra, färgstarka, glasade och ramade gicleér.

– Jag märkte att det fanns ett behov hos mina elever av den formen. Det var dessutom roligt att prova på den tekniken, säger Ulla som nu framöver har möjlighet att fortsätta sitt konstnärliga sökande och ägna sig att sitt konstnärskap på heltid.

Ulla Evers Larsson sökande efter det rena, mjuka formspråket – utan onödiga utsvävanden harmonierar perfekt med silverkonstnären Gunnel Olssons smycken som glittrar på ett bord mitt i galleriet.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Gunnel Olsson som var en lika skicklig livskonstnär som silversmed gick bort alldeles för tidigt i våras 2016. Dagarna innan bad hon galleristen och väninnan Solbritt Lång att ta hand om sitt livsverk.
Gunnel som var hushållslärare, hann göra en framgångsrik karriär som silverkonstnär med en mängd utställningar och medlemskap i NVSK rundan. Där hon var en av flera hundra utställare som sålde allra bäst. Hon hann också göra succé i USA året innan sin bortgång  på ”The gallery by the river”, belägen utanför Washington.
Hon ansåg själv att silversmide var en teknik som passade hennes temperament.  Hennes skapande var glädje och lust i ett formspråk som är strikt utan onödiga krusiduller.

– Jag får prova mig fram för att få silvret att uppföra sig som jag vill.

Så uttryckte hon själv processen dit.

– Hon var ytterst noga med att hennes smycken skulle passa ägaren i form, färg och karaktär samt inte minst ögonfärg. Det skulle spegla ägarens personlighet, berättar Solbritt Lång och låter oss njuta av Gunnels silversmycken med  infattningar i ädel, halvädelmetall, glasfusing eller rena silverskapelser.

Ett femtiotal formsköna smycken väntar besökarna. Utställningen på Galleri SolLång med Ulla Evers Larssons målningar och Gunnel Olssons silversmycken har vernissage lördagen den 8 oktober 14-18. Invigningstal av konstvetare Elsie Ekblom. Utställningen pågår t.o.m. den 30 oktober.


Hertha Hillfon på Tomarps kungsgård
– Ett arv att förvalta

Kvidinge/Tomarp 160617
– Det här skulle farmor gillat! Det lantliga läget, de tjocka väggarna, rymden, Margareth Anderbergs varsamma, professionella urval och placering av pjäserna! Vi har haft ett jättefint samarbete! Det säger Freja Hillfon Liungman som förvaltar delar av arvet från legendariska keramikern och skulptrisen Hertha Hillfons efterlämnade produktion/livsverk. Närmast väntar vernissage på Tomarps Kungsgård lördagen den 18 juni.

Fräck, trotsig hävdade Hertha Hillfon (1921 – 2013) sig i en mansdominerad värld, smekte leran tills den svarade henne som hon uttryckte det i en sina slagkraftiga aforismer. Och smekte leran det gjorde hon med besked. Två ton lera levererades årligen från Höganäs till det väldokumenterade hemmet med ateljéer i Mälarhöjden.

Hennes banbrytande, experimentella lerbyggen med skålen som mantra och med ett blixtrande skickligt, säkert hantverk i ryggraden, förundrade och förändrade hon den stelbenta konstvärlden redan på femtiotalet och gör så än i dag, mer än någonsin.

Böcker har skrivits om henne, filmer och TV-program har producerats, skrönor och historier har fötts och vuxit kring denna kraftfulla, säreget begåvade kvinna. Hennes livsverk har påverkat det offentliga rummet runtom i hela landet.

Herthas dramatiska och samtidigt bohemiska framtoning - en äkta bondmorasjäl i eleganta vidlyftiga, vågade hattar samt hennes livsstil med hemmet, familjen i fokus – ”Mitt hem är en kärlekstuga” har stötts, blötts och beundrats i decennier.

Denna utställning ”Ett arv att förvalta” vill förmedla en personlig bild av Hertha Hillfons – en ung Hertha, mitt i livet. Den intentionen får ett extra elixiir med barnbarnet Freja som ciceron. Freja möter vi redan i entrén i en betagande vacker, sensuell byst av Freja som nyfödd med fontanellen väl synlig.

– Vi barn satt ofta modell hos Hertha. Då fick vi sitta i den finaste fåtöljen och serveras glass och jordgubbar. Det var högtidsstunder, berättar Freja som under flera år hjälpte till på den stora gården I Mälarhöjden som krävde mycket arbete.

Den unga Hertha möter vi sedan först i kolteckningar och torrpasteller, en vuxen Freja i olja med trettiotalsvibrationer syns in till ett skåp med spännande innehåll innan vi utforskar de stora salarnas innehåll, där byster, skulpturer och pjäser från olika tidsepoker och i olika tekniker samsas och frodas. I det nämna skåpet finns bl.a. en rulle med Herthas välkända citat och aforismer som berättar mycket om henne som person och konstnär.

Herthas mamma som födde fjorton barn varav Hertha var nummer fyra skrev lyrik medan pappan försörjde sig som skräddarmästare – en kreativ barndom enligt barnbarnet Freja.
”Det finns inga misslyckanden, bara hållplatser på vägen”, är ett citat som visar på Herthas starka yrkesmässiga drivkraft och passion. En stor vidunderlig, lätt aggressiv fantasifågel intill dörröppningen till stora salen är Herthas alter ego.

– Kanske ville hon flyga till sin älskade Gösta som gick bort före henne. Det blev blytungt efter hans bortgång. De hade bestämt att träffas på ett café i Florens i nästa liv, säger Freja och berättar att även hennes farfar Gösta var en skicklig målare och arkitekt som alltid ställde upp för sin Hertha.

En mycket udda skulptur av Gösta, porträtterad med vassare kniv och drag dominerar bland mer mjuka pjäserna eller abstrakta skulpturerna eller de suggestiva maskerna i salarna. Mjukt och vasst, klassiskt, realistiskt och abstrakt eller lekfulla fantasterier… I stengods, terrakotta och lergods… Det finns inte en gemensam ism som går att att applicera på Hillfons verk. Det skulle i så fall vara är en säregen precision och själfullhet.  

– Hon var driven, hänförd. Såg alla människor hon träffade mot ljuset. Hon var vegetarian, en bondmora som hyllade hantverket, Allt skulle vara av bästa kvalitet, berättar Freja, djupt engagerad att förmedla Herthas verk på bästa sätt och i rätt sammanhang.

Många har varit kallade och bönat om att få ställa ut Hertha Hillfons verk. Tomarps Kungsgård vann konkurrensen.

– Det är en jättefin utställning, helt i Herthas anda, säger en mycket nöjd Freja.

Utställningen ”Ett arv att förvalta” med vernissage lördagen den 18 juni pågår t.o.m. 28 augusti.


Hertha Hillfons barnbarn Freja ansvarar för arvet efter farmor



Berit Fradera

Sårbart på Galleri Moment

Ängelholm 160609
– Se människan! Varje människa har ett ansikte! Varenda ansikte är en individ!
Berit Fradera drivs av en gnistrande stark passion att få oss att beröras, förstå och reagera på vårt globala samvetes olycksbarn – de vilsna, sårbara, utsatta. Ömtåliga, trasiga men starka…
Idag hittar vi merparten av dessa i de aldrig sinande flyktingströmmarna. Men problematiken tycks evig.
Folkvandringar har vi haft sedan tidernas begynnelse, en association som lätt glöms bort i politiskt dösnack och mediabrus.

Det märks tydligt i den välkomponerade, engagerande utställning konstnären Berit Fradera arbetat fram på Galleri Moment med vernissage lördagen den 11 juni. I målningar, collage, tuschteckningar eller blandtekniker möter vi folk på flykt – hopfösta, inklämda och maktlösa bakom taggtrådar, galler, inne i en tunnel, där stopp väntade…
I vissa verk blixtrar Berits filosofiska, politiska och samhällskritiska tankar med tydlig skärpa.
Några av motiven som känns skrämmande aktuella och angelägna är hämtade ur bibeln, andra målade för flera år sedan i andra sammanhang.
Tavlan med tunneln t.ex. föddes och tog färg och form innan den bistra verkligheten tog över.

– Jag blev själv skrämd. Det fick mig att känna mig synsk, säger Berit som själv upplevt andra former av restriktioner under många år i Katalonien, när diktatorn Franco höll Spanien i järnband. De spanska mästarna har inspirerat mig – både gammal och modern konst. Många motiv är hämtade från TV-tittandet. Jag har kameran till hands framför TV:n och använder ofta det jag fotograferar som förlaga för att fånga ögonblicket och inte glömma det.
Till en målning med folkvandringstema har jag använt mig av skräp som jag hittat utanför ett byggvaruhus.
När jag sedan frågade omgivningen om man verkligen kan bygga människor av skräp, svarade en kvinna: Jovisst, vi behandlar dem ju så, berättar

Fradera som är suveränt skicklig och uppfinningsrik när det gäller alla tänkbara och otänkbara tekniker i sitt skapande. Det är oväntade byggen med tredimensionell effekt, skicklig lack eller blandning av akryl och olja som skär sig för att uppnå en krackelerande, patinayta. Eller tuschlaveringar, där den tvättade svärtan har får sällskap med vit gouache i hennes dubbelbottnade, estetiskt vackra expressiva verk stämmer gärna det medeltida katalanska möten det moderna. 

– Jag utnyttjar det galna och gör det till något positivt, berättar Berit som på sin fritid ofta träffar flyktingar som instruktör på ett språkkafé.

Berit Fradera har bl.a. har en femårig utbildning på Konstfack och konststudier i Spanien i sitt omfångsrika CV. Otaliga uppmärksammade utställningar har passerat revy.  Hon är bl.a. representerad på Nationalmuseum, Moderna Muséet och Statens Konstråd.

Vernissage på Galleri Moment den 11 juni. Berit Fraderas utställning pågår t.o.m. den 9 juli.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




"Allt är bra nu" kallar Morgan Johansson sin utställning på Galleri Moment

Ängelholm 160513
"Allt är bra nu", kallar konstnär Morgan Johansson den utställning som har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 maj.
Läggs betoningen på Nu blir titeln lika oberäknelig och spännande som akvarellen, den teknik Morgan Johansson använder.
Så vill han också gärna att vi tyder hans rubriksättning.

Denna tvetydighet går igen i hans motivval – där människors möten och relationer i till synes vardagliga situationer tar stor plats.
Det är skickligt fångade ögonblick som ha med ett vant öga fångar och ger en extra spännvidd. Det kan var ett hus, en vy eller varför inte en liten fågel..

– Jag gillar akvarellen för dess oberäknelighet och hanterbarhet, lätt att ta med överallt ute. Helt plötsligt är motivet mitt framför näsan på mig. Är alltid redo.  Sedan sållar jag ut det viktigaste, men lämnar kvar en bit åt betraktarens egen fantasi, säger Morgan och visar  bl.a. en serie akvareller, inspirerade av bilder ur ett gammalt fotoalbum från sjuttiotalet.

En målning med två flickor med en get mellan sig har titeln ”Kommer du närmare släpper vi geten!”.

En annan visar en grupp människor med olika avstånd mellan sig, vissa med ansikten emot varandra, andra med ryggen mot. Någon står en liten bit längre därifrån. Pratar de med varandra eller är de osams? Mobbning eller gemenskap?

En tredje målning visar ett möte med kardinaler och grekisk ortodoxa präster. Men är det där mötet skall hållas?
I övre delen av målningen har Morgan lagt till en grupp människor.

– Är det kanske där mötet skall vara i stället, frågar Morgan spjuveraktigt.

Då det är människor och deras beteenden Morgan vill åskådliggöra finns även deras boningar eller husvagnar med här och var i stad och i landsbygd. Boendet säger i sig mycket om människan därinne.
En underskön bild från Island visar ett drömland. Men som Morgan säger vulkanen kan ju slå till igen… Ingen idyll är beständig.

En middagsbild av ett par i tydlig nära relation kallar han för ”Avslöjande”. Vad skall avslöjas. Är hon med barn? Eller tänker han göra slut?
Det är vackra, genomtänkta bilder, formade med den förrädiska lätthet som är en skicklig akvarellists signum. Vid första ögonkastet upptäcker man inte det dubbelbottnade eller komiska i de flyhänta, drivna målningarna. I stället slås man av liv, hopp och skönhet. Det räcker långt och länge.

Morgan Johansson, bosatt i östgötska Väderstad, har levt på sin konst i sexton år.

Han är medlem i KRO och har ställt ut på hundratals gallerier i Sverige, Norge, USA, Grekland, Italien och Indien.

Utställningen”Allt är bra Nu” har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 maj och pågår t.o.m. den 4 juni.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Tom Pihl ställer ut i Klippans konsthall

Tom Pihls utställning "Berättelser" i
Klippans konsthall

Klippan 160511
Vem är jag? Vad har format mig till den individ jag är?
Konstnären Tom Pihl är passionerat intresserad av frågeställningen, har studerat ämnet i decennier med tonvikt på synintryckens betydelse för vår utveckling.
– Åttio till nittio procent av våra intryck kommer från vårt seende.
Alla synintryck hämtar vi i vårt limbiska system. Vi får samma information vad gäller rörelse, identifikation, färg, form och ljus…
Alla ser likadant, tar emot samma budskap. Den information vi får bygger våra liv. Varför ser vi då olika? Hur selekterar vi i en värld översköljd av information? Väljer vi överhuvudtaget?

Tom Pihl själv gestaltar bildmässigt de ögonblick och händelser som påverkat hans liv i utställningen ”Berättelser” med vernissage lördag 14 maj  i Klippans konsthall.
Målsättningen är att ge utrymme för reflektion om de tillfälligheter och mekanismer som formar oss till de unika personer vi är. 

Vi träffar honom i färd med att färdigställa utställningen som är halvt påbörjad.
De konstverk som släppts loss ur bubbelplasten är tekniskt drivna, tankeväckande målningar i bl.a. olja, akryl, äggoljetempera och kol.
Vissa av dem, som ”Apostlarna och grundämnena” är bjärt kolorerade, översköljda av droppliknande formationer. Under det färgfläckade täcket har två profiler byggts upp.

En mycket uttrycksfull kolteckning, där innehållet väger mellan ensamhet och gemenskap fångar intresset. En annan nyss framtagen teckning är en bild av en skolsal med stolar uppställda på bänkar efter skoldagens slut med titeln ”Var får vi vår info?” Den säger mycket i all sin enkelhet. En liten teckning av en naken flicka som döljer ansiktet i händerna ställer frågor. Vill hon inte se sig själv i spegeln eller är hon rädd för ett hotande övergrepp?
I andra änden av hallen står två tavlor på vänt.

Det är groteskt, skickligt fångade mansgestalter som med stor dramatik och lika stora stånd ger ett motsatt intryck än den traditionella, stolta fallossymbolen.

– Ånej! Vi är inte alltid stolta över våra snoppar. Det finns ett hot i dem och en rädsla för vad de kan ställa till, säger Tom som är en livsglad, positiv personlighet med fötterna på jorden – en högst levande kontrast till de livsfilosofiska ämnen som upptar stora delar hans sinne.

Tom kommer från en kulturfattigt inskränkt miljö i Sjöbo. Hur mycket våra genetiskt ärvda förutsättningar påverkar, blir därför en naturlig följdfråga.

– Intrycken fungerar som en aktivator som styr våra genetiskt ärvda förutsättningar genom att sättas på och stängas av. Samtidigt är det tvärtom. Vår genetiska pool väljer vilka intryck vi skall oss uppleva, förklarar Tom som många gånger undrat varför han mot alla odds blev kulturellt intresserad och konstnär. Konsten har inga begränsningar. Allt är möjligt. Ingenting är förbjudet. Allt vi säger nej till dör, deklarerar Tom, en konstnär som tror på vikten av förändring.

Därefter är vi inne på ett inspirerande, kul samtal om synintryckens betydelse – allt i enlighet med Tom Pihls målsättning.

Tom Pihls utställning ”Berättelser” på Klippans konsthall har vernissage lördag 14 maj och pågår t.o.m. 19 juni.


©BMZ.se @ Citera oss gärna men ange källan.





Mathias Kärnlund med akrylmålningar i bakgrunden

Lena Nilebäck och Mathias Kärnlund – två nya utställare hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 160507
Inne på Galleri Hultman möts vi idag av tidlösa, ostörda smultronställen – doftande av utvalda motiv från den säregna,  bohuslänska övärlden.
Havet kluckar bakom flöten i dess eget glittrande, ljusskimrande och saltstänkta miniuniversum.
Slitna, fallfärdiga trästugors åldriga patina berättar stillsamt om husens väderbitna, långa levnad och historik.
Helgalna, elegant och lekfullt mejslade tuppar speglar sig i vatten och ojar och gal sitt kuckeliku.
Enkla, rena stilleben visar vad som kan dölja sig bakom stugdörrarna.

Lena Nilebäcks akvareller är distinkta och renodlade.
Varje blickfång ger intrycket av ett omsorgsfullt utvalt motiv, där ingenting onödigt får störa det lyriska, hoppfulla uttrycket.
Vördnad, förundran och glädje inför naturen anas i Lena Nilbäcks penseldrag ofta kryddat med ett humoristiskt stänk.
Kärleken till naturen känns äkta och okonstlad.

– Det hjärtat är fullt av …

Så uttrycker Lena Nilebäck själv sina känslor inför naturen och sitt eget akvarellmåleri. Akvarellisten Lena som är medlem i  Sv. Konstnärsförbundet och Nordiska Akvarellsällskapet är inte på plats denna vernissagedag den 7 maj, då BMZ gör visit.

Lena Nilebäcks utställning är passande omringad av Catarina Hultmans droppformade keramikpjäser, som lägligt associerar till vatten och Lenas salta böljor.

Inne i Konsthallen väntar Jämtlandsfödde, sedan tjugo år numera stockholmaren och konstnären Mathias Kärnlund. I sin barndom hade han två epitet – Konstnärsjäveln eller Penslarnas man.
Den sistnämnda titeln bär han med stolthet fortfarande, säkert det första också då det sades med kärlek till Mathias som när han var ung var en hängiven hockeyspelare.
I Konsthallen samsas natur- och skogsmiljöer med urbana landskap på stora dukar, alla målade i akryl.

– Jag vill jobba snabbt, är inte den tålmodiga typen. Jag vill se slutet innan jag börjar, säger Mathias glatt.

Skillnaden mellan stad och land blir här extra accentuerad, då de färgstarka stadsmotiven är överströdda med färgstänk som om de vore generöst hällda från en annan planet. Det blir en oväntad woweffekt.
Stadslivets invånare och flanörer får liv, samtidigt som de ser ut att leva i sin egen bubbla, vilket ofta är fallet.

– I tio år har jag jobbat med den tekniken som kom till av en slump. Wille Crafford som bor granne med mig på Hammarby Sjöstad, gillade mina målningar och vile ha en egen. Jag som aldrig annars gör beställningsjobb, hängde på och målade en tavla som i mitt tycke blev för slarvig. Jag började då med att stänka på motivet. Tekniken som jag senare utvecklade, föll alla i smaken. De tyckte det blev häftigt, säger Mathias som alltid hämtar sin inspiration och motiv från två skilda världar:

Barndomen och uppväxten i Strömsund, där pappan vara timmerman, faktiskt den sista som körde med häst samt Stockholm som han blev kär i när han flyttade dit för tjugo år sedan. I minnesbilderna från barndomen är det den trolska, natursköna skogen som florerar - dess gläntor, bäckar, stammar och grenverk…


Mathias Kärnlund, akryl


Lena Nilebäck, akvarell

Ljus och skugga, olika dagrar…
Ljusets spel och lek som skapar oanade stämningar likt en glimt av evigheten är skickligt fångat.

– Det var en magisk värld i Jämtland, ett helt annat tempo.

Men Stockholm blev jag förälskad i med en gång, säger Mathias som även jobbat som lärare i storstaden under många år. Idag lever  han på sin konst.

– Det är min drömgrej. Jag har ställt ut ända sedan tonåren.

Varje morgon längtar jag efter staffliet, säger denne skogarnas son som har siktet inställt på New York framöver, om allt går i lås.

Utställningarna på Galleri Hultman/Konsthallen med Lena Nilebäck och Mathias Kärnlund med vernissage 7 maj pågår t.o.m. 8 juni

.
Lena Nilebäck, akvarell

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Anette Jonsson

Spännande, bisarrt och lärorikt på
Galleri Moment

Ängelholm 160414
Vi hamnade mitt i en hängning…
När vi kikade in på Galleri Moment, kändes det som en absurd skräckvisit in i sjuttonhundratalets franska revolution.
Här flockades nämligen avhuggna manshuvuden på golvet, vissa pålade på rör – gudskelov var alla av keramik, lösa delar ur vägginstallationen ”What is life”. På golvet hittade vi konstnären själv – skulptrisen Anette Jonsson från Bromölla.

– Många av de verk jag skulpterar härrör från drömmar, något jag läst inom mytologin, filosofin eller vetenskap men även vissa är hämtade ur egna upplevelser. Ofta förändras de på vägen tills skulpturen är färdigställd. Tankebilder jag skulle sortera bort har jag sett närmare på och gett dem en fysisk kropp. Jag vill fånga tankar som annars bara far förbi, utforska nya vägar… När jag får en bild på hjärnan, tar jag alltid snabbt fram skissblocket för att få den att fastna. Det här verket kom från en dröm och visar kända vetenskapsmän plus en gud, Prometeus, berättade Anette och fortsatte:

– Jag drömde en dröm där min man stod på en väg, där en husgavel var täckt av rör i laxrosa och äckelgrönt. Bilden stannade kvar så länge att min man tyckte jag borde göra någonting av det. Så blev det. Här är resultatet, säger Anette och visar på ett annat verk av ett manshuvud, likt en grekisk gud kallat ”In hoc signo vinces”( I detta tecken skall jag segra).

Hans ihåliga huvud har försetts med ett inre ljus från glödlampa som bestrålar en liten ensam fågel. För övrigt var det tomt i denne vackre mans huvud, som liggande skjuter ut från väggen, med halsen, fastsatt i väggen.
Intill står en ensam flickskulptur ”Mary had a little lamb” med grekiska bokstäver på sockeln. En skulptur av Antonio av Padua som matar fiskar och ser ut att ha något viktigt att berätta för dem, lyser bredvid en skulptur av en stoisk lugn man ur vars axlar det växer ut kaktusliknade utväxter.

En vacker dam ligger på en hög schäslong och blickar nådigt och lojt ned på sina andra skulpturvänner. Karyatider bär upp korgar, likt kapitäl på kolonner.
Det är mycket klassiskt, filosofiskt och mytologiskt tänk i Anette Jonssons skulpturala värld, varav merparten av verken inte är bemålade. ibland exponeras de i svaga, milda toner, även om några få har stark kolorit för att förstärka det hon vill ha fram och berätta – för det vill hon.

– Formen är det viktigaste för mig. Färgen kan dra upp märksamheten från formen, förklarar Anette som strävar efter att få betraktaren in på nya tankebanor.  Jag vill föra en dialog. Jag vet oftast vad jag vill föra fram men det är inte alltid jag har koll. Ofta tar leran andra vägar än jag tänkt mig.

Men det bor nog en keramiker i mina händer. Det upptäckte jag redan som åttaåring när jag var med mamma på biblioteket och fick syn på en bok om arkeologi. Det är mammans fel eller tack vare mamma som jag blev skulptris.

Blickar man närmare, tar sig en grundligare titt på Anette Jonssons verk, hittar man i varje pjäs något oväntat, något som inte borde vara där eller som kanske har en annan dimension eller betydelse vi inte hann uppfatta men som får oss utforska vidare.


Foto: Anette Jonsson, privat


Foto: Anette Jonsson, privat


Foto: Anette Jonsson, privat

”Keramiska skulpturer” på Galleri Moment har vernissage
lördagen den 16 april och pågår t.o.m. 7 maj.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Christel Hansson ställer ut i Klippans konsthall

Hon fyller tomrummet och hittar
tecken på liv i tystnaden

Klippan 160331
– Jag vill fylla tomrummet. Hitta tecken på liv i tystnaden, bjuda in till ett rum att vandra i och uppleva något nytt, säger Christel Hansson och som ställer ut i Klippans konsthall med vernissage lördagen den 2 april.

I denna utställning ”Natten vaknar” samsas såväl grafik som monotyper och objekt i ett väl avvägt, harmoniskt samförstånd. Rörelsen, från den enkla konkreta till den svagt dolda eller dansens rytmer är den livskraftiga, outsinliga källa som sätter fart på Christels intensiva skaparflöde.

Likt en koreograf får Christel Hansson dervischerna på de åtta utsökt avskalade bilderna att svinga sig och snurra i dansens virvlar…

Likt en professionell ljussättare fångar hon hoppfulla ljusglimtar eller subtila ljussken på oanade ställen i drömska, meditativa motiv med underliggande vibrationer…

Likt en regissör byggs magiska stämningar upp i en avancerad kontrastverkan…

En ljusfångare av järnduk och pappersmassa på ena väggen känns som en förhöjande, energigivande spot.
Det är ett elegant samspel mellan de olika teknikerna.  I grafikens linjespel, i måleriet på plåt och i objekten där grafiken blir kropp…
Det finns tydliga spår av Christels erfarenheter som scenograf i utställningen.
Ännu mer påtaglig är hennes starka influenser av japansk konst och livsfilosofi.
Det är en värld bortom tingen – ett nu-tillstånd med tecken på väg.
Längtans blåa toner, skugga och ljus dominerar bland det avskalade linjerena. 

– Ett resestipendium från Konstnärsnämnden, fick mig till Japan och dess fantastiska dockteater, där jag fick ascultera.

Bl.a. dansande tranor i ett vidunderligt magiskt och mycket konstnärligt avancerat dockspel. Dansen och dess linjespel, den ordlösa kommunikationen inspirerar mig fortfarande allra mest. Linjen är det bärande i mina grafiska bilder. Man måste våga lyssna in bilder, hitta sitt. Alla har sin egen karta att följa, en egen specifik sin längtan. Man är den man är, vad man än gör, säger Christel som är utbildad på Grafikforum 1969 - 75 i Malmö, där hon fortfarande är bosatt.

Christel Hansson är representerad på ett flertal större muséer samt på Nationalmuseum och Statens Konstråd.

Utställningen ”Natten vaknar” med vernissage lördagen den 2 april i Klippans konsthall pågår t.o.m. den 8 maj.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Lena Blohmé och Ann Hammar

Grafik och textil uppåt väggarna på
Galleri Moment

Ängelholm 160310
De lever i samma färg- och formvärld, ser och upplever blom- och växtriket med samma par glasögon. Blomform, upprepningar och bokstav är gemensamma faktorer som går igen i deras verk, ibland lika till förväxling.
Under titeln ”Alla alla samma samma” ställer grafikern Lena Blohmé och textilkonstnären Ann Hammar ut på Galleri Moment. Det gemensamma mottot är att rummet i sig blir en homogen upplevelse.

– Vi jobbade i ateljéer intill varandra i Kalmar - snackade, umgicks och upptäckte påfallande likheter i varandras uttryck. Ibland visste vi inte vem som hade påverkat vem eller om vi slumpmässigt råkat hitta samma tankebanor och uttrycksformer. Detta med upprepningar kan låta konstigt men det är inte repetitioner i vanlig bemärkelse, snarare utveckling av vårt tidigare formspråk. Mönster kommer tillbaka men i andra versioner, säger Lena som numera är malmöit.

Innan flytten hann de göra en gemensam utställning under samma tema som på Galleri Moment. Denna utställning kan ses som en följd och utveckling av den tidigare som visades på Teatergalleriet i Kalmar 2013.

– När vi ställer ut gemensamt anpassar vi oss till varandra, tar upp idéer, säger Ann och berättar att de oberoende av varandra hittar liknande uttryck.

Deras eftersträvande helhetstänkande skapar en lugn, harmonisk stämning i galleriet. Det är avskalat, rent och ursprungligt. Vibrationer av folkkonst och hieroglyfer blandas med de personliga moderna uttrycken.

Båda utforskar dessutom sina respektive tekniker så långt det bara är görligt, vilket förstärker nyfikenheten hos vakna besökare.

Anns pyttesmå korsstygnsvävar liknar hieroglyfer eller bokstavssymboler. Intill hänger Lenas frejdiga, glada tryck av bokstäver och ord i hennes egen handstil. Den stiliserade blomformen eller tulpanen som blommar både uppe och nere, blickar upp i bådas tekniker. Likaså naturens kringelkrokar och virvlande former upprepas och förändras av båda i deras skilda tekniker. Medan Lenas virvlar bär det grafiska uttrycket, där formerna för tanken till klassiska smide- och stålkonstruktioner, gör Ann mjuka, platta, lekfulla formationer av textila material.

Ändå följer tankebanorna samma formspår

Det gäller även de sprittande hoppfulla objekt som ligger intill mittenpelaren i galleriet. Anns pigga blåklintsblommor av papper matchas med Lenas fantasifulla rabatt av bearbetade pappersblommor.
Både Ann och Lena är konsthögskoleutbildade och välmeriterade med decenniers yrkeserfarenhet och med massor av utställningar och offentliga utsmyckningar i bagaget.

Ann Hammar och Lena Blohmé säger sig båda vara ständiga sökare som tänjer gränser i material och uttryck för att uppnå en eftersträvansvärd optimal förenkling – ”alla alla samma samma”…

Utställningen ”alla alla samma samma” på Galleri Moment har vernissage lördagen 12 mars 11 – 14. Den pågår t.o.m. 9 april

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Lena Blohmé


Övre blomman Ann Hammar, nedre Lena Blohmé


Lena Blohmé


Ann Hammar


Lena Blohmé



Henrik Bager

Hästar är vår gemensamma nämnare – sen slutar likheterna...

Höganäs 160219
– Hästar är vår gemensamma nämnare, konstaterar konstnären Henrik Bager som fyller den mindre konsthallen i Höganäs museum och konsthall medan André Prahs hästskulpturer fyller den stora lokalen.
Därmed slutar likheterna. Det första som möter besökarna är till synes klassiska krigsscener ur ett eget tidsperspektiv – om det nu finns ett sådant.

– Finns det någon tid egentligen, frågar sig Henrik Bager och undrar i nästa andetag vad samtida konst egentligen är för ett begrepp.  Vi lever ju i en tidsficka eller…

Det har han mer befogenhet än de flesta att forska vidare på, tidigare både elev och senare lärare på Kungl. Akademien.
Bagers oljemålningar med äggoljetempera som grund för förädling av ljus och stämningsskapande har definitivt en känsla av den tidlöshet han angav sin syn på. Dessutom viskar de gärna outgrundlighet eller gåtfullhet. Vad vill han komma åt?
Mellan dröm och verklighet med kontrasterande figurer som inte borde vara på ett och samma ställe…
Ridande soldater och en balettdansös…
Sådana motiv skapar i sig en nyfikenhet.

– Vad jag vill är att skapa en kommunikation mellan målningen och betraktaren. Skala av som en lök inombords… Någon liknade mina målningar vid en teaterscen, där skådespelarna ser på betraktaren, inte tvärtom.
Betraktaren blir betraktad. Kanske det… Credo – jag vet inte.
Det är så lätt att bli fångad i en slags Bror-Duktigk-änsla, när man har jobbat med hantverket i så många år.
Konstnärsklimatet i allmänhet förstår jag mig inte på. Elever som åker till New York och stannar kvar i sina tidigare uttrycksformer och tekniker av rädsla för att inte sälja.  Konst är inte bara varor.
Och hur kan ett verk köpas för femtio, sextio tusen för att decennium senare vara värt två, tre idag, säger Henrik som sedan 1981 flytt Stockholm till förmån för skånska myllan och dess mer rofyllda miljö.

Henrik Bager är uppvuxen med sin morfar som föddes under artonhundratalet och levde i nittiofem år. Mycket av Henrik Bagers konst blev därmed påverkad av den tidsanda som ingick i morfaderns världsbild, vilket kan vara en av förklaringarna till andan av dazumal i Henriks målningar, där fotot gärna får vara förlaga.
Sedan följer en arbetsprocess som nästan aldrig får ett slut. Bager kan jobba i månad efter månad för att förbättra, korrigera eller tillägga. Han har största förstålese för den konstnär som bröt sig in Berwaldhallen för att ändra på sin målning.

– Jag vill få ut mina tankar. Om jag inte jobbade med färg och form, kanske jag skulle skriva, säger Henrik och visar på en målning med en metafor där flickor hindrar himlen från att falla ned på jorden.

Vernissage 20 februari. Utställningen pågår t.o.m. 10 april


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan





André Prah

André Prahs magnifika hästar har invaderat Höganäs museums konsthall

Höganäs 160219
När vindarna blåser allt brunare och de ungas ögon inte längre är känsliga för brunt behövs det lättförståeliga, åskådliga manifest mot krigets och våldets grymhet och mekanismer.
Spaltkilometer skrivs, målningar görs och objekt installeras för att få ämnet att fastna på näthinnan och känslorna att svalla.
Ett av de mest storartat illustrerade konstsprojekten kan nu ses på Höganäs Museum och konsthall – ett talande krigsmonument, skapat av André Prah.

André Prah, känd satirtecknare från dags- och månadspress, nationellt och internationellt, har invaderat hela den stora konsthallen med åttiosju individuellt skulpterade trähästar till minne av de hästar som fastnade i Ladogasjöns is 1941.
Ryssar och hästar omringades, skog eldhärjades. De vettskrämda hästarna tog sin tillflykt till sjön. Vissa ansatta av eld, andra nedtrampade eller sparkade klängde de sig på varandra i vattnet innan de lamslogs av kölden.

De frös fast med huvudena ovanför isen, hundratals eller fler….
Detta fasansfulla skräckscenario, hämtat ur krigskorrespondenten Malapartes bok Kaputt, tydliggör krigets lidande för människor och djur, i Andrés version på ett slående empatiskt sätt.
Krigets verkningar – krossade liv och kroppar, vanmakten, det meningslösa, bestiala går rakt in i själen, blir nära och aktuellt vid åsynen av och beröringen med de skadade, vridna och krossade djurkropparna, skulpterade i meterhög storlek.
Det släta, slipade virket i hästkropparna har havet grävt fram och sedan lyfts, hämtats i rötter och stammar från stränder på Österlen. Sedan har borrar och skruvdragare gjort sitt av denne hängivne konstnär som nu på senare år funnit en ny dimension i sitt skapande.
Det är ett tydligt, berättande mastodontverk, där alla hästskulpturer även efter döden ser ut att behålla sin individualitet.

Hästarna har namn – André pratar med dem på ryska...
– Jo, de har namn. Jag brukar prat med dem på ryska, skämtar André som har flera hundra stora hästskulpturer till hemma i den trelängade gården i Höör – i vardagsrum och stall.

– Det här det roligaste jag har gjort. Den sensuella beröringen, växa med fingrarna, se och bygga…

Det skall inte behövas några förklaringar. Flytten från storsta´n har betytt mycket positivt för mig, både jobbmässigt och privat. Vår länga från 1657 med vasstak måste ju fyllas med idéer och prylar. Det måste hända något, säger André, född i Slovenien 1941, hemmahörande i Sverige tre år senare.
Som världskrigsbarn och son till en far som var officer i den jugoslaviska armén, har han sedan barnsben fått höra fasansfulla historier om krigets härjningar.

Det konstnärliga intresset och skapandet kom från mödernet, medan faderns krigsupplevelser fått honom att utveckla andra sidor av sitt framgångsrika tecknande i bl.a. Sv. Dagbladet, Expressen, Village Voice och New York Times och porträtterande av bl. a. Nobelpristagare i litteratur.
André Prah fortsätter på sin inslagna spikraka linje med krigstemata.

– Jag önskar att jag kunde vaccinera mot de bruna vindarna som blåser över världen, säger André som närmast kommer att fullfölja sitt arbete med den polskjudiska läkaren Janusz Korczaks berättelse och promenad med 200 barn till järnvägsstationen i Warszawas ghetto och förintelsen Treblinka.

Därnäst är det Raoul Wallenbergs tur….

– Hästarna, Janusz Korczak och Wallenberg är mina hjältar!

Vernissage 20 februari. Utställningen pågår t.o.m. 10 april


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Dagmar Glemme i Båstads biblioteksgaller

Vem bestämmer gränserna när allt egentligen hänger samman?

Båstad 160212
Murar byggs för världens folk på flykt. Murar reses stadigt med mångtusende års erfarenhet - mellan rik och låg, man och kvinna, nationer, raser, religioner…
Konstens oändliga, mångfacetterade uttryck i musik, teater, litteratur, bildkonst, arkitektur, är bara en av oändligt många små dörröppnare för en gränslös kommunikation mellan nationer och människor. Med dess vidöppna, välkomnande grindar till jorden och dess varelser i ett svindlande kosmos är den goda konsten ett språk alla kan förstå, beröras av och känna gemenskap med. T.o.m. i en värld full av kaos, även om den är granne med Gud…
Konstformernas olika yttringar och uttryck fungerar ofta i ren symbios – ett släktskap som befruktar varandra, vilket fler och fler konstutövare insett.

På Bibilioteksgalleriet i Båstad ställer den internationella bildkonstnären, skulptrisen, glaskonstnären Dagmar Glemme ut sina senaste konstverk, hämtade från hennes eget Art Center i Hasslarp.
Även på denna vernissage den 13 februari, tar hon med sig sin kompanjon och inspiratör sedan många år – den klassiska pianisten Carl Petersson.

Där Dagmar Glemme ser former, rytmer, ansikten i musiken, färgsätter toner ger hennes bildskapande näring och inspiration till Peterssons eget musikutövande. Ett Win-Winkoncept för båda partner samt inte minst publik och besökare. Ett bildspel och en konsert i den intilliggande konsertsalen utlovas på vernissagedagen.

Inne i Båstads biblioteksgalleriet råder ett bedövande kraftfält av sjudande, livskraftig kreativitet med andlig laddning.
Dagmars kända inre resor genom kosmos, himlar och planeter, där mytologiska varelser och gudar flyger fritt bland bevingade djur i en förtrollande, gränslös och symbolfylld värld bortom tingens ordning, breder lekfullt ut sig i galleriet.
Denna utställning bjuder på de senaste ur Dagmars produktion – där glaskonsten mer och mer tar över de färgstarka målningarna på bananblad eller handgjort papper.
Dagmars unika överjordiska uttryck, där Ariels lätta fläkt alltid anas, görs sig i mitt tycke, allra bäst i glaskonsten.

De klassiska profilerna och vinrankan som bildar en helhet i en utsökt Graalvas… Eller det allra senaste, droppformade vridna skulpturer med olika innehåll… Ett förbjudet glasäpple i grönt ligger också och väntar på att tuggas eller köpas.
Glaskonsten svävar, lyfter och når den till synes andliga dimension som alltid tar ett djupt andetag i hennes väggmålningar, där noter, G-klavar och basfiol tar allt större plats.

Denna lätthet syns också i hennes akvareller – en teknik som hon tidigare anammat och nu tagit upp igen. Den runda formen och spiralen återkommer inte bara i glas- och keramikfat och i en stor väggmålning.
Ett läckert bord, där Dagmars målning lyser under den runda glasskivan är ett konstverk och en möbel i ett.

Utställningen är en upplevelse i sig – i likhet med Dagmars eget Art Center och dess trädgård med jättelika stenfigurer.
Sådana har hon förövrigt i överdåd på en egen gata i tyska Uelzen, där hon permanent har installerat tjugoen stora egna stenskulpturer samt ett två våningar hög adventskalender i rådhusets fönster.

Även i FN huset tronar ett verk av Dagmar Glemme som snart skall ut och resa i stora världen igen, denna gång till en kyrka i Martinique, som hon på uppdrag målat fyra verk till.

Världen är stor men kosmos är större…

Utställningen pågår 13 februari – 9 mars

©BMZ.se • Citera os gärna men ange källan





Kerstin Lieberath och Åsa Raab – Två konstnärer på Tomarps kungsgård

Surrealistiska gouacher och frodigt kraftfulla torrpasteller på Tomarps kungsgård

Kvidinge 160212
Det känns som om våren gjorde en försiktig liten trevare, när Tomarps kungsgård slog upp portarna för vårsäsongen. En yster get och kacklande gäss välkomnade i parken.
Därinne spann katten Alice förnöjt i fönstersmygen, till synes lycklig över den nyhängda konstverken, som nu fyller vinklar och vrår på kungsgården.
Två välmeriterade konstnärer med  många decenniers yrkeskunskap skapar nytt, hoppfullt liv på de anrika väggarna: Åsa Raab med torrpastell och teckning och Kerstin Lieberath med målningar.

Kerstin Lieberaths surrealistiska gouacher kan knappast lämna någon oberörd. Hennes bildspråk, där det subtila, spröda uttrycket samsas med det absurda har ett alldeles eget signum. Det är drömsk värld med dolda symboler, där allt kan hända.

– En ensam kvinna i en stol bland björkar i sträng vinterkyla…
En pudel i soffan mellan två konverserande män med en tavla ovanför, där fågelns vingar flyger ut ur ramen…
En kvinna med en flådd hare hängande vid skötet, likt en förlossning…
Två kvinnor med dockor av skelett…
Eller varför inte pälsar och ägg i stillben?

Det är ett intelligent tankeväckande måleri som ger lika många glada skratt som skrämselhicka inför dess suggestiva verkan.

Kerstin Lieberath och Åsa Raab har vartannat eget konstrum på Kungsgården. Det vackraste, gula rummet, där de gamla friserna med de klassiska vinrankorna har återskapats, tillägnas Åsa Raab. Ett perfekt val som lyfter hennes varma, lysande kolorit i torrpastell…

Rummet fylls av värme och ljus. Med Åsa Raabs över halvsekellånga kärlek till torrpastellen, skapar hon med sin stora kunskap och  genuina begåvning en välbehövlig nyrenässans  för pastellen. Det är en teknik som alltför få konstnärer använder och behärskar men som är mycket effektfull i rätta händer likt Åsas.
Redan som barn i en småskollärarfamilj med närhet till kritor och griffeltavla, fastnade Åsa Raab för kritan, tog den till sitt hjärta som sitt specialverktyg.
Den kärleken höll i sig även på Konsthögskolan under femtiotalet och fortsätter så än i dag.
Frodigt, kraftfullt och med ett exakt motivval…
Rätta proportioner och ett begränsat motivval är grogrunden i hennes långa konstnärskap. Spänningar och rytm ett annat… Allt detta återfinns i hennes mjuka stilleben med naturligt flyt och kraft i en varm, lysande färgsättning. Det absurda eller oväntade tittar i likhet med Lieberath gärna fram i den välbalanserade idyllen.

En kasperdocka uppe i ett hörn som kommunicerar med en katt är ett motiv som sticker ut.
Ett annat är en käpp, där en ål fångar en fisk. Ovanpå ligger en karaffplopp.
Så visst finns det likheter mellan dessa båda utställare för den som tar sig en närmare titt på dessa kvinnliga konstnärers rika konstnärliga utbud.
Det verk av Åsa som var lättast att som en fura att falla för, var ett träd med ett fantastiskt levande myller av grenverk. Det konstverket visade sig tillhöra hennes allra senaste – Båda kvinnorna är utmärkta exempel på konstnärskap i ständig utveckling.

Åsas tecknade, uttrycksfulla porträttsamling i korridoren kompletterar det breda, mångsidiga uttrycket i Kerstin Lieberaths och Åsa Raabs utställning med vernissage lördagen den 13 februari.

Utställningen pågår t.o.m. den 3 april.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Kerstin Lieberath

Åsa Raab


Peter Wallström

Parabeln om två djur –
Peter Wallström på Galleri Moment

Ängelholm 160211
Det är öppna, ödsliga landskap med enstaka scenplatser som möter betraktaren på Galleri Moment med vernissage den 13 februri.
Konstnären Peter Wallströms utställning ”Parabeln om två djur” har en säreget kraftfält som berör och ställer frågor.  Människorna i hans målningar i hans utopiska landskap där noshörning eller elefanter tar plats, är oftast bortvända med kroppshållningar som ger ett vilset och ensamt uttryck. De söker varken betraktaren eller gemenskap. Är de utslängda i en okänd värld, drömmer de eller är det glömda minnesbanker eller…

Det sökande uttrycket ”Vadan och varthän” anas och viskas.
Målningarna väcker frågor men svaret ligger främst hos den enskilde betraktaren även om konstnärens grundtanke i denna utställning är klar.
Det var ett grafiskt blad av Dürer med motiv av en noshörning efter hörsägen som gav inspiration och upprinnelsen till temat i utställningen.
Vi träffar Peter för en kort pratstund under upphängningsbestyren.

– Tanken är att placera noshörningen och elefanten i främmande miljöer som att någon föreställer sig djuren efter deras utrotning.

Ämnet ju högst aktuellt idag med den skoningslösa utrotning som pågår.
Eller man kan se målningarna som museala uppbyggda scenerier som många gånger måste revideras när det dyker upp nya rön eller information, säger Peter och visar en av sina målningar i blandteknik med en spännande struktur.

– Jag applicerar färgerna i olika lager – akryl, olja eller collage, klistrar gärna in en figur i ett senare stadium. Det är delar som flyter i varandra. Baksidan av målarduken grundar jag med akrylfärg för att få fram en råare struktur. Fluoriscerande färger använder jag för att lyfta vissa delar.

Peter Wallström kommer att ha ljudeffekter för att tillföra en extra dimension i sin utställning ”Parabeln om två djur”. 
Utställningen pågår 13 februari – 5 mars



©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Peter Nilsson

Akvareller – lätta som fågelfjädrar visas i Klippans konsthall

Klippan 160119
Det finns en lätthet lik fåglarnas egna vingslag i Peter Nilssons akvareller som ställs ut i Klippans konsthall med vernissage lördagen den 23 januari.
Peter själv är inte närvarande den dagen.
Det är en konstnär, alltid på språng för att spana in natur- och fågelvärlden, hemma på Öland eller runtom i all världens delar och hörn. Närmast är det Costa Rica som hägrar för naturmålaren, fältbiologen och fågelskådaren Peter Nilsson.

Fågelsläktet har han aldrig tröttnat på. Tvärtom har det accelererat sedan han redan som elvaåring gick med i Fältbiologerna hemma i barndomens Hultsfred.
I dag är det Ölands natur och strandängar Ölandsbon Peter Nilsson som med kamera och skissblock nyfiket rekognoserar Världsarvets landskap och fågelliv.

Runt stugknuten häckar bl.a. rödspov, strandpipare, skärfläcka och ängshök, motiv som sedan återfinns, ibland i en annan men för fågelarten naturlig miljö, i hans akvareller. Peter är en driven akvarellist, efter nära fyrtio år med den tekniken som ligger honom närmast hjärtat.
Flytet, lystern och ljuset i akvarellbehandlingen lyfter effektivt de bevingades särarter och levandegörs i en ljus, lättsam bildväv.
Peter Nilsson, som är utbildad bildlärare, utsågs till Årets Fågelmålare 1990.
Hans fågelmotiv föll även prominenta, internationella Birds in Art i Wiscosin i smaken, då de köpt verk av honom.

– Det känns hedervärt. Ugglor och vadare är mina favoriter bland fåglarna, Brusewitz bland målarna, säger Peter och visar på en kartong stämningsfulla landskapsbilder som han skall hänga på ena väggen.

Där räcker naturens skönhet och den balanserade kompositionen långt – även utan fåglar. På ett bord intill ligger ett femhundrasidigt verk, ”Ölands fåglar” sammansatt av Per Johansson och med illustrationer av Peter Nilsson till påseende och försäljning.

– Jag har gott om illustrationsuppdrag till tidningar och böcker i resereportage och artiklar bl.a. till ”Vår fågelvärld”.

Peter Nilssons utställning med vernissage den 23 januari pågår t.o.m. den 28 februari. Den dagen finns Peter på plats för att berätta om sitt konstnärskap som kompensation för sin frånvaro vernissagedagen.




©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Henrik Stenberg

Henrik Stenbergs egensinniga, skruvade bildvärld på Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 160119
Det lär bli mycket folk, verkliga eller fiktiva i Konsthallen på Åstorps bibliotek den närmsta tiden. Även en Havsbiskop en har hittat hit till konstnären Henrik Stenbergs egensinnade, skruvade bildvärld, där fenomen, epoker och livsstilar synliggörs och får fokus. Oftast arbetar han med teman ända sedan studietiden.
I sin Master examen från Konstfack jobbade Henrik under temat olika epoker med utgångspunkt från de klassiska mästarna, tydliggjorde och lyfte fram stilarna på sitt eget surrealistiska sätt.

På denna utställning som är helt ny sätter Henrik Stenberg namnet ”Salong” – rätt och slätt. Ena långväggen i konsthallen är befolkad av människor, samlade i grupp, stationerade i fyra dominerande stora surrealistiska akrylmålningar. När, var, hur och varför är inte förutbestämt. Det är igenkännbara karaktärer som är inklämda tillsammans utan egentligt sammanhang, en företeelse som i sig skapar spänning. Ingenting är glasklart. Miljöerna i de fyra målningarna som kan ses var för sig är däremot identiska med sin sparsmakade panelarkitektur.
Vad som påtagligt skiljer dem åt – förutom antalet människor och personnagets karaktärer, är färg- och ljussättningens påverkan som stämningsskapare. Det melankoliska lila, det tyngre och tätare gröna, det luftiga blå eller livgivande, upplyftande gult i samma miljö med lampa i taket fungerar som olika stämningsbärare i helheten.
Miljöns färgsättning och ljusets påverkan syns gå in i gruppens olika individualistiska sinnen och påverkar känslolägena hos de grovt mejslade karaktärerna. Jobbigt, trevligt, mysigt eller på trängande…
Det är ett färgstarkt måleri, grovt, överdrivet mejslat a la serieteckning och med humorn som ständig, välvillig vapenbroder.

– Jag vill hålla allt öppet, bli överraskad själv av slutresultatet, även om jag vet att temat håller. I mitt fall stämmer den gamla tesen om att resan är målet. Mitt historieintresse är stort, vilket kan ses på teckningarna härintill, varav en senare är tillkommit som målning. Jag kallar den ”Kaptenens vision”. Den bygger på en reseskildring från femton-, sextonhundratalet. Teckningarna här är barockfantasier, säger Henrik och visar sina detaljrika med havsvidunder i en upp och nervänd värld, belamrad med roliga, udda existenser som kastratsångare, en liten observer i ett hörn och skepp med förlagor från gamla kartor.

Henrik Stenbergs utställning ”Salong” har vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 23 januari och pågår t.o.m. den 19 februari.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




Karin Håkansson

Tankeväckande, livgivande och färgstark
utställning på Galleri Moment

Ängelholm 160114
Det är underbar, fantasifull och färgstark egen planet med träff- och formsäkra, gärna poetiska, kluriga och fantasifulla symboler som inom kort visas på Galleri Moment.

Karin Håkanssons konst genomströmmas av en sprakande, obetingad livslust och humor. Livsfilosofiska funderingar, där allvaret andas i hörnen och åskådliggörs i såväl skulpturer som objekt och målningar.

I en signifikativ skulptur syns livet bara gunga på i ett flöde av oavbruten livsenergi. En evig balansakt…
Som i en spiral där den lille börjar skolan, klättar eller gungar vidare till jobb och måsten och åter måsten. Spiralen blir allt högre tills det nalkas afton för evigt och den stackars människans sista undran blir: Vad det inte mer än så här?
”Ensam i bräcklig farkost” eller ”Quo vadis? är ett av några av många poem som Karin associerar till i de konstverk, där hon berör den frågeställningen.
Den lilla apan undrar inte. Det gör inte heller de originella, uttrycksfulla katterna, fåglarna, kaninerna eller hönsen som befolkar Håkanssons värld, i mellanrummet mellan dikt och verklighet. Djuren lägger större vikt vid varandra.

– Människan står ensam på jorden med hjärtat genomborrat av en solstråle och plötsligt är det afton, säger Karin och visar oss en solvagn - en hyllning till solen.

Runda, ofta livgivande röda formationer dominerar i akryl och temperamålningar som symboler för hopp och möjligheter. Budbäraren och rödhaken Sture tittar ofta fram mellan sagolika fjärilar i en gnistrande livfull värld, full av tecken.
Allt levande har samma värde i Karins egen världsbild.

I objekt och skulpturer används bl.a. fernissa, lera, betong, gips och armeringsjärn. Materialmässigt gör nämligen Karin som Kajsa Warg – tager vad hon hafver, mixar, blandar eller varför inte målar över.
Allt från bladguld hon av en slump hittat i en gammal låda, till en ram som tillhört Stellan Mörner och vidare till navkapslar…
Nyfikenheten och hängivenheten till skapandeprocessen kan ta sig förunderliga vägar hos denna intensiva konstnär.

– De här tre skulpturerna är gjorda av navkapslar och visar kvinnors styrka. På hennes huvud vilar herraväldet, säger Karin spjuveraktigt, när vi närmar oss en stor triptyk. Den är inspirerad av en femtonhundratalsmålning med motiv av en drottning, en bondkvinna och kvinna som sedan brändes på bål.

Ett stycke kvinnohistoria även här… Aktuella ämnen som berör bl.a. vulkanutbrott på Island och Parisdåden syns i några av hennes verk bland hennes underfundiga, levande skulpturer och högst dekorativa målningar.

Karin Håkansssons utställning har vernissage lördagen den 16 januari och pågår t.o.m. den 6 februari.




©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Gunilla tröttnar aldrig på akvarellens oberäknelighet

Ängelholm 151210
Skönhet och behag…
Det är eviga epitet som redan gamle skalden Kjellgren deklarerade i sin ”Den nya skapelsen”.
Konstnären Gunilla Möllers balanserade bildbyggen i färg och form rymmer också alltid dessa två komponenter.
Tilltalande förpackning med spännande innehåll…

Gunilla Möllers egna nya skapelser i akvarell, grafik eller collage visas nu på Galleri Moment med vernissage lördagen den 12 december. Ögat fångas direkt genom det estetiskt tilltalande uttrycket.
Sedan tar nyfikenheten över för närmare betraktelser av tankebanor, innehåll och temata i Gunilla Möllers säkra, kontrollerade måleri eller grafik.
Dåtid och nutid vävs samman i en serie digitalgrafiska blad, där  femhundraåriga illustrationer i historia och arkitektur från två bokverk kombineras med egna foton och bilder under temat ”Synvillor”.

Husdröm eller kråkslott…
Vart är vi på väg? Har vi lärt oss av historien?

– Jag har ärvt två bokverk ”Fyra böcker om arkitekturen” av Andrea Palladio och Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus. Det lockade mig att göra något eget, kombinera med egna nutidsbilder, illustrationer och foton. För att förverkliga mina idéer tvingades jag ”kill my darlings” - dvs  den grafiska metod med fotopolymer som jag använt under alla år. I denna serie använder jag digitala utskrifter på präglat papper för att tillföra det jag vill, säger Gunilla som är utbildad konstvetenskapare och inredningsarkitekt innan bildskapandet tog över för många år sedan md akvarellen i fokus.

Gunilla tröttnar aldrig på akvarellens oberäknelighet, gillar att tämja och utforska den. I en serie akvareller anas en ödesmättad undergångsstämning, oro i leden hos de till synes harmoniska folkgrupper som stilrent och nästan arkaiskt tar plats i motiven med plats för öppningar och utgångar. Det finns inga döda ytor i Gunillas akvareller. I denna serie är ytan aktiverad med lekfulla ristningar och cirklar för att åskådliggöra underliggande orosmoment.

Ja, vart är vi på väg? Samma fråga som vid de grafiska bilderna uppstår här men det ljusa hoppfulla inför framtiden anas mellan bildytorna. Andra akvareller som visas i galleriet är  bl.a. det skånska landskapet i Gunillas egen tappning, där olika ytor i färg och form möter varandra.

– Det var stor skillnad att flytta från Bohuslän till detta skånska landskap med den svarta jorden och höga träden. Det är där jag hämtar min inspiration och idéer. Jag gillar att arbeta med svåra tekniker. Det är en avvägning, vilken teknik som passar bäst till det jag vill få fram. Man får tänka om. Det krävs omsorg, men föder oavbrutet nya tankebanor, säger Gunilla som är medlem  i såväl KRO som BUS och Konstrundan i Nordvästra Skåne.

© Bmz.se • Citera oss gärna men ange källan


Gunilla Möller

Gunilla Möllers utställning med vernissage lördagen den12 december
kl.11.00 pågår t.o.m. den 9 januari 2016.



Richard Rackham och Katarina Thorstensson

Två glaskonstnärer i Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 151125
Konstglas förför och berör med nästintill magisk, sensuell attraktionskraft.
Det gäller både betraktaren och den konstnärlige utövaren.
– Ibland är jag som i en bubbla en viss tid. När allting glöder, måste man vara fokuserad, säger glaskonstnären Richard Rackham som ställer ut tillsammans med Katarina Torstensson på Åstorps biblioteks konsthall med vernissage den 29 november.

Stämningsfulla konstglas i stora rundade formationer, där fiktiva landskap anas och fångas, upptar stolt vissa delar av galleriet medan bruksglas i tuff, lekfull design paraderar på den andra sidan.

Liv, rörelse, speglingar…
Richard Rackham blåser inga lätta bubblor i sitt tidsödande, ofta experimentella egna bubbleroom.  I över trettio år har han jobbat med konstglas.

– De första sex åren blev det mycket trial and error. Allt måste få ta tid, säger Richard som är utbildad konstnär på West Surrey College of Art & Design i England.

I Sverige blev det sedan studier på bl.a. Orrefors Glasskola under några år.
Med två yrken i ett – utbildad konstnär och blåsare, startade han sedan eget 1982 – Eldoluft glasstudio i Båstad.
Som alla andra konsthantverkare måste  han ta hänsyn till funktionen och hitta balansen mellan funktion och estetik när han jobbar med bruksglas. Det skall kännas rätt i handen...
I konstglaset kan han skapa mera fritt och fokusera mer på det sensoriska.
Richard  är en sökare som söker nya metoder och tekniker. En av dem är ”Graal alla prima” en egen teknik som han använt i sina objekt med motiv av abstrakta landskap.

– Färg är för mig mycket känsloladdat och symboliskt Normalt sett innebär ju Graal metoden att man lägger färger i olika lager för att sedan slipa, gravera eller dekorera. Alla Prima betyder att jag innan glaset skyls ned, arbetat i den varma massan med de olika skikten för rörelse, mönster och bilder. Vått i vått tonar de sig in i varandra som vid akvarellmåleri. Det blir mer dynamiskt när glasets rörelse själv får bestämma slutresultatet, säger Richard och visar en bruksglaskollektion i tunt frihandsglas kallat wet and crazy.

Annat bruksglas är Luxuous, glas med färg i botten som syns flyta upp när man fyller det.

Katarina Thorstensson
På andra långväggen i galleriet glittrar Katarina Torstenssons handgjorda, spännande smycken i glas.
Katarina som har en Bachelor of fine Art from Design Institute of San Diego, även är utbildad i glasdesign i USA. Därutöver har hon varit lärling på hos Richard på Eldoluft. Idag är hon sin egn på Glass jewllery i Båstad, där hon arbetar i en teknik kallad ”Lamp Working”.

– Mitt råmaterial är glastänger som jag värmer på brännare för vidare hantering in i kylugn. Jag utgår alltså från det hårda materialet – tvärtom mot annan glashantering. Det ger större precision, när man arbetar  med små objekt. Vissa sandblästrar jag, säger Katarina och visar en hel familj av pyttesmå, dekorativa sandblästrade fåglar.

Hela kollektioner med formsäkra, lockande halsband, örhängen i silver kedjor eller annat material väntar intill. Roliga toppiga glas i färger pryder ringar, infattade i silver. Skickligt skulpterade indianhuvuden i glas hänger i kedjor, alla med personliga uttryck.

– De reflekteras fint i ljuset, lovar Katarina.

Utställningen med Richard Rckham och Katarina Thorstensson har vernissage lördagen den 28 november - 4 januari.






©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Gunilla Ryberg och Lars-Otto Lindskog

Måleri och smide i Ängelholms gamla rådhus

Ängelholm 151123
Ett litet vigselrum är väl det enda som vittnar om forna tiders aktiviteter i Ängelholms gamla rådhus.
Med husets ögon blickandes till Stortorget på ena sidan och mot kyrkan på den andra, är läget siktat mitt i prick i byn. Denna vecka hälsar flaggor välkomna till en konstutställning med måleri och smide.

Det är två garvade, väl meriterade konstnärer som samsas om utrymmet i det lilla galleriet intill vigselrummet med dess silversamling.
Galleriets nostalgiska, lantliga och rogivande skönhet har nu fått sällskap av Gunilla Rybergs koloristiska, livsbejakande målningar, collage och teckningar – i figurativ eller abstrakt stil.
Denna konstnär har en alldeles egen förmåga att få färger att leva, kommunicera och brinna i sina akryl/oljemålningar. Gunilla lägger också gärna till andra element för att höja spännvidd och struktur i sina målningar. Flera av hennes verk har en sagans magi bl.a. ett motiv av arketypiska hästar och blommande livsträd. Humorn visas i underfundiga, dråpliga collage av silkespapper med motivval av udda personligheter i olika situationer.   

– Jag blandar gärna dikt och verklighet. Havet och stranden betyder mycket för mig. Idéer ploppar upp där i samma takt som alla spännande strandfynd. Med min konst får jag utlopp för alla mina känslor. Det är jag innerligt tacksam för.

Gunilla Ryberg som är utbildad på Beckmans (illustrationslinjen) på sextiotalet har under tjugo år bott i Australien. Sedan många år är Gunilla Skåne och Båstad trogen och har införskaffat ett flertal jurybedömda och separatutställningar i bagaget.

Det gamla trägolvet i rådhuset pryds av Lars-Otto Lindskogs stilrena smides fat och ljusstakar, utförda i klassiskt, gediget hantverk.  Traditionell hantering, i en suveränt enkel design, där den klassiska renheten möter ett lyckat personligt formspråk. Runda formationer tar hellre plats än det spretiga och spetsiga, vassa i Lindskogs verk. Det majestätiskt höga och smala balanseras med det runda och funktionella.
Som gammal slöjdlärare och med en fyraårig konstsmidesutbildning bakom sig vet han vikten av att säkerhet och funktion och låter sig inte förföras av enbart estetiskt tänkande, även om han oförtröttligt fortsätter att experimentera med nya formspråk i sin smedja i Hjortshög, där han jobbar som smeder gjort i tusentals år. Han värmer järnet till 1000 grader och bearbetar det traditionellt med olika hammare mot ett städ.




Lars-Otto Lindskog som även han har flera jurybedömda utställningar, är medlem i Formgruppen och är representerad i kyrkor, skolor och på vårdhem.

– Järnet har fantastiska egenskaper som gör att arbetet alltid känns spännande. Det är fortfarande lika roligt att gå till jobbet vid sjuttiotre års ålder!

Utställningen hade vernissage den 24 november och pågår t.o.m. den  29 november i Gamla Rådhusets galleri i Ängelholm.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Ljuvliga färgmöten med hunden i fokus

Ängelholm 151113
Skickliga pedagoger kan få de mest styvnackade på fall.
Så också för konstnären Magdalena Malmvall-Nisses som ställer ut på Galleri Moment den 14 november – en utställning med hunden som huvudrollsinnehavare alla kategorier och med koloriten lika flödande som akvarellen.

Det är ljuvliga färgmöten där färgerna skapar hundens former, oftast bara anade. Varje hunds utseende, uttryck, form, rörelser och personlighet tolkas i till synes svepande, enkla men professionellt medvetna penseldrag.
Färgen går här före formen i ett mycket drivet akvarellmåleri som ser förrädiskt lätt ut, vilket ofta är ett signum på ett högt kvalitetsmärke.
Vissa av porträtten har ytterligare en spännande dimension. De lurar ögat och det händer att betraktaren inte upptäcker hunden förrän efter tredje fjärde titten.
Det är innerliga och kärleksfulla tolkningar av varje hunds personlighet och väsen som visas, fyllda av humor  och livsglädje.

– Akvarellist, Gud så tråkigt! Petigt och omständligt! Så inkrökt var min uppfattning om akvarellmåleri, innan jag fick Lars Eje Larsson som pedagog för ca femton år sedan, säger Magdalena som är grafiker i grunden men även jobbat med övriga sedvanliga målartekniker under många år. Jag blev heltänd, är så än idag, tröttnar aldrig på akvarellens utmaningar, möjligheter och dess fascinerande oberäknelighet. Först på senare år nu har jag hittat olika redskap att tämja teknikens utmaningar med. Jag kan känna redan i penseln vart det barkar hän, uppfatta vilka former som ligger bredvid varandra, hejda förlopp med hårfön och duscha med sprayflaska vid behov, berättar Magdalena med två av sina älskade trotjänare till hundar med sig.

Hon slår två flugor i en smäll i sitt skapande – passionen för akvarellen och passionen för hundar.
Genombrottet. kom med boken ”Lättuggat” 2002 – en bok för alla som gillar hundar, där Magdalena står för illustrationerna.
Sedan dess har hennes cv fyllts med utställningar, separat- och samlings samt medlemskap i KRO, BUS och NVSK – Konstrundan i NV-Skåne.







– Hunden är ett fantastiskt djur som betyder mycket för oss människor. Användningsområdena, personligheterna, dess oändliga färger och former… Variationerna är enorma.

De ger så mycket glädje och skapar så mycket känslor.

Idag när jag lyssnande på de nattsvarta nyheterna, tänkte jag spontant ”Det är tur att jag har min hund”, ler Magdalena och berättar att det kommer att bli tillökning i galleriet av valpar till vernissagen – dvs miniatyrporträtt av hundar.

Utställningen på Galleri Moment med vernissage den 14 november och pågår t.o.m. den 5 december.


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Inga Björstedt först ut på "Konsten" – Hbg. Konstförenings första egna galleri

Helsingborg 141106
Konsten heter den rätt och slätt – sta´ns allra färskade konstarena, belägen uppe på Kopparmöllegränd i Helsingborg.
Det är Helsingborgs konstförenings första egna galleri.
Den 7 november får den sin första separatutställare – textilaren, tecknaren, scenografen och målaren Inga Björstedt.
Hon bjuder generöst på fragment och minnen ur sin livsresa, berättande i ett trettiotal temperamålningar och i delmoment av en tio meter lång teckning.

Utställningen ”Hommage à Maman” är tillägnad hennes mamma som dog när Inga bara var en månad gammal.
Vem vill inte berätta för sin mamma om sina upplevelser, varhelst hon än befinner sig? Det vill Inga också.
Likt det lilla barnet berättar Inga Björstedt med bilden som språkrör och åskådliggör små och viktiga händelser som kvarstått och ristat sig in i minnets kringelkrokiga gömmen.
Där tycks barnet inom henne ta plats och utrymme och får sedan blomma ut i uttrycksformer, liknande barnets eget.

Bakom det hoppfulla, livgivande och humoristiska allvaret i målningarna lurar allvaret och traumatiska händelser i Inga Björstedts liv. – Ett liv som började i Japan och som vid sexårs ålder fick fotfäste i Sverige.
Argt inristade linjer anas i de mycket dekorativa, koloristiska sagobetonade motiven, där det vita ljuset ger hopp och förtröstan.

Det sjuder och vibrerar av gnistrande färgexplosioner, vars magi lyfter de stiliserade konkreta, enkla motivens berättelser och underliggande kraftfält. Spretigt, skickligt linjespel skapar ytterligare en dimension i den till synes enkla helheten.


Ingas mångsidighet som konstnär är slående
– Teckningen ligger mig alltid nära. Där måste man vara ärlig och inte förföra som i textilen som jag ofta har totalt fokus på.
Tempera är den målarteknik som passar mig bäst. Den måste torka mellan lagren, aldrig blanda pigmenten. Täckande eller genomskinligt… Du kan välja.
Däri ligger en frihet som jag uppskattar. Frihet kan man aldrig få utan att hantverket sitter i ryggraden. Det är kunskapen som den konstnärliga friheten alltid bygger på. Den skall bara användas, inte behöva tänkas på, säger Inga och berättar sedan om ”tänket” i de målningar hon ställer ut på Konsten.

– Du ser fyra bett här plus en grej till… Den illustrerar ett hundbett i Aristo. Överlag har hundarna betytt mycket för mig. Här hittar du en hund som jag älskade och dog av råttbett. Uppe i det blå hittar du en annan hund, lycklig på ett moln. Sjöresan från Japan är en milstolpe som jag ofta kommer tillbaka till. I den här målningen slänger jag min celluloiddocka i havet. Jag blev arg för hennes hopväxta ben. Det finns en viss aggressivitet i mitt bildspråk. Det är inte alltid så snällt som det kan tyckas!

Inga Björstedt är väl meriterad med representation på Nationalmuseum och Teckningsmuséet och med konstverk köpta av bl.a. Statens Konstråd och Region Skåne. Och så naturligtvis en mängd utställningar under åren bl.a. som Artiste au Residence i Antibes.
Men nu är det Konsten i Helsingborg som gäller med vernissage lördagen den 7 november.

– En vernissage som lär ske med buller och bång klockan 13 00-17.00 enligt Helsingborgs Konstförening…

Kopparmöllegatan 14 C, Kopparmölletorget är adressen… Utställningen pågår t.o.m. 29 november


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Han vill sätta fart på fantasin och
skapa nyfikenhet

Åstorp 151021
– Jag vill skapa skönhet och förmedla den till betraktaren, dela med mig av mina intryck i naturen och dess magiska påverkan.
Det jag känner i hjärtat vill jag lämna vidare. I mina målningar vill jag tillägga en dimension.
Precis som man kan läsa mellan raderna ,vill jag att man skall kunna läsa mellan mina penseldrag.
Sätta fart på fantasin, skapa nyfikenhet om vad som kan döljas bakom kröken…

Det är andlöst vackra, stämningsfulla gouacher, vibrerande av magi och mystik som Göran Billing visar på Åstorps bibliotek.
Bland de spanska motiven den röda jorden, svavelgrå klipporna, det solglittrande havet, de vittrade byggnaderna tittar en bild från Snuggarp fram som en liten spjuveraktig joker.
I de perfekt balanserade, ömsint mjuka och harmoniska motiven anas alltid naturens dynamik och kraft. Utsökta ljusvandringar, där konturer löses upp i ljuset, ligger som ett skimrande täcke över motiven, skapar magi och mystik.

– Jag ser motiv överallt, är lycklig när jag målar. Hela maj är jag ute i de spanska byarna i Malagatrakten, skissar och memorerar. Jag vill gå nära motivet, se detaljer, tränga mig på och upptäcka detaljer som ruffighet och slitenhet. Sedan kommer alla känslorna på en och samma gång, säger Göran som började sin konstnärsbana som grafiker på åttiotalet hos Ole Larsen.
Billing hann göra sig ett mycket respekterat namn inom denna exakta, tålamodskrävande teknik innan han gav sig i kast med gouachen i mitten av nittiotalet.

– Jag började med akvarell och pastell och fastnade sedan helt för gouachen. Det känns rätt för mig. Jag gillar att arbeta länge och noggrant in i minsta detalj. Det är inte det helt perfekta jag söker utan gå fullt ut i känsla eller uttryck. Ibland känner jag mig som ljussättare i en scenografi. Fantasin tar över mer och mer. Ju mer man målar desto mer vågar man leka…

Göran Billing är medlem i KRO och finns representerad bl.a. på Nationalmuseum och Helsingborgs museum.

Vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 24 oktober. Utställningen pågår t.o.m. den 20 november.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




Allt cirklar kring cirkeln på Galleri Moment

Ängelholm 151021
Allt cirklar kring cirkeln på Galleri Moment Runt, runt som i tillvaron eller i kretsloppet…
Anita Christoffersson ställer ut delar av sin sökande arbetsprocess av cirkelform och material. Cirklarna är målade i vardagliga material som papper, plast, gummiduk och emalj.
Anita Christoffersson är en sparsmakad, konceptuell konstnär, inspirerad av zen-estetik, livsfilosofi och det vardagliga slitna uttrycket.

2012 hedrades Anita Christoffersson  med  Sveriges förnämsta arkitekturpris ”Kasper Salin” för sitt verk ”Gyllene cirkeln” som kan beskådas i Domkyrkoforum i Lund.

Anita Christofferssons utställning ”Återkomst” hade vernissage den 17 oktober och pågår t.o.m. den 7 november.


– Hennes verk skall ses i sitt sammanhang. I de asiatiska länderna  t.ex. symboliserar ju cirkeln meditation. De flesta av hennes större verk har också en sakral, meditativ framtoning.

Anita gillar svåra material, de otraditionella, se hur materialet i sig förändrar färg och form, ger det ny innebörd. Hon har t.o.m. testat på gladpack, berättar galleriföreståndare Nina Wenedikter.när BMZ gör en snabbvisit.

Ett tjugotal stipendier och bidrag har regnat in från 1983 och framåt för Anita Christoffersson som ställt ut i bl.a. i England, Danmark, Tyskland och Japan förutom runtom i Sverige.


 



Fredrik Vestergård i Klippans Konsthall

Ljus och det varde ljus...

Klippan 151015
Ljuskällor är i sig skickliga förvandlingskonstnärer.
Utmanas dem sedan i välutbildade, hängivna konstnärers/designers händer och får nya skepnader, i material, färger och former skapas nya illusioner.
Vad är det vi ser? Ljuger ögat eller är det en tredimensionell ljusskulptur vi ser intill de geometriska ljusformationerna? Och vad är det för folk som syns i de pastosa, milt skimrande målningarna?
Det är en fascinerande upplevelse i ljusets tecken som visas av konstnär och designern Fredrik Vestergård på Klippans Konsthall.

Med ljusinstallationer och oljemålningar som befruktar varandra och skapar han en helhet, där mycket inte är vad det synes vara.
Det är "trompe l´aeil" fenomen, slutna eller öppna formationer, ibland nästintill s.k. omöjliga  geometriska figurer i en avancerad, professionellt lek.
Varje ljusinstallationsobjekt kan solitärt förändra ett rum, korridor eller fasad. 
Det har de också gjort på vårdinrättningar, skolor och kyrkorum runtom i landet för ljusskapelserna av Led-ljustrådar är främst tänkta för offentlig utsmyckning medan Fredriks målningar ofta hamnar hos privatpersoner.

– Jag vill utmana tittandet, öppna för tolkningar, ge nya sinnesintryck, säger Fredrik med master i design och kandidatur i inredningsarkitektur.

Han visar bl.a. en oljemålning i blått.

– Man upplever olika blå toner men det är faktiskt samma färg. Den svarta målningen här tror betraktaren är tredimensionell men känn på den. Den är platt! Färgen skapar en struktur som reflekterar ljuset olika. De tar emot ljusreflexer som en parabol tar emot digitala signaler. Jag vill synliggöra ljuset. I denna utställning  vill jag låta målningarna och ljusinstallationerna leka med varandra. Många av målningarna här är porträtt av för mig helt okända människor vars porträtt jag hittat i ett arkiv.
Det förgängliga men ändå igenkännliga, människan i ljuset…

Fredrik Vestergårds utställning ”Ljus” har vernissage lördagen den 17 oktober. Utställningen pågår t.o.m. den 22 november.



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Jon Mills, Jan Åkesson och Nils Novén

Silver, fotokonst och akvareller på
Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150917
Det urbana livet, silver och skrot i skönt samspråk väntar på Galleri Hultman / Konsthallen Ekebacken den 19 september då vernissagen för en trio konstnärer med skilda tekniker äger rum. I galleriet huserar akvarellisten Jon Mills medan den fotografiska bildmakaren Jan Åkesson och silversmeden Nils Novén intar konsthallen Ekebacken.

På galleriväggarna skimrar akvareller av Bläsinge/Perstorpsbon Jon Mills – en engelskfödd konstnär som fått ortens kulturpris för att han satt lilla Perstorp på kartan. Det skall till en engelsman för det, likaså för att fånga dimman, dusten, fogen och smogen… Städerna från när och fjärran i Jon Mills stadsmiljöer är nämligen oftast varligt och omfamnade av en skirt dimhölje.

I dimma dolda…
Jon Mills tar kameran eller skissblocket med sig när han som sann observer ger sig i kast med att fånga stämningar och miljöer.

– Oftast är de mest för att säkra minnet. Sedan flyttar jag om delar av motiven och ändrar färgerna för att förmedla känslor och sinnesstämningar. Ensamhet, speglingar i asfalt… Det är stadens stämningar jag vill åt.
Den senaste tiden har dock motiven ändrat karaktär, då människorna nu fått liv i mina tidigare obefolkade stadsmotiv. Det är ju dem som är kraften i stadslivet, säger Jon som i sitt sökande efter stämningar drivet fått fram känslan av temperaturskillnader i respektive städer.

Luften känns sval i ett Helsingborgsmotiv medan det ångar av hetta i medelhavstäderna…

I galleriet lyser även ett objekt, ett ögonfång dominerat av ett högglänsande glaserat keramikklot.  
Det är en estetiskt tilltalande pjäs med ett tankeväckande budskap.  Den kan ses som en åskådlig symbol för människans eviga och ständigt aktuella problem med orättvisor, maktlöshet och vanmakt. Jämförelsen med dagens flyktingkris är oundviklig när man ser de sju världsdelarna på en båt ovanpå klotet.

– Världen är upp och ner och vi är alla en del av del av den, kallar galleristen/keramikern Catarina Hultman sitt udda verk som bara står kvar under vernissagen för vidare transport till en utställning på Öland.









I konsthallen Ekebacken är temperaturen hög uti kroppen. Här samsas den fotografisk bildmakaren Jan Åkesson och silversmeden Nils Novén broderligt om det generösa utrymmet.

Medan den eminente Nils Novén driver sina silverplåtar, kollar den fotografiske Jan Åkesson skrotupplag.

– Jag är en hängiven trädgårdsamatör som tidigare mest fotograferat växter och trädgårdar. Den digitala teknikens möjligheter, där jag kan använda fotot som bas, sedan laborera och söka mig fram, fick mig in på ett annat spår.

Det är det slitna, bedagade, nedbrutna som fascinerar mig. Det finns en förunderlig skönhet i processen när naturen tar tillbaka det människan tillverkat. Jag letar detaljer i skrot, plåtar och bearbetar motivet digitalt, ger det ny struktur, rörelse och ljus, säger Jan och visar på en stämningsfull triptyk från 36:ans skrotupplag.
Dörrar blir landskap, en stenhäll blir en spännande grotta med stark djupverkan, baksidan på en gammal grävskopa har fått nytt liv – fyllt av magiskt ljus, en bit plast har förvandlats till ett sagolikt gullregn…
Som i en saga av HC Andersen, där den fula ankungen blir en svan…

Nils Novén har också förvandlat med sitt trollspö, inte ankor men väl kvinnor i sin tidigare profession som hovfrisör med fyra egna salonger och internationella utmärkelser i sitt CV.
Sedan trettio år är Nils en framgångsrik silversmed, ett yrke han påbörjade parallellt med sin tidigare karriär. Hans formspråk är mjukt, böljande, likt naturens egna former.

– Att driva upp en skål ur en plåtbit, är som att följa en frisyrs rörelse – en rörelse som måste avbrytas i rätt ögonblick.

På denna utställning visar han utsökt formrena silverpjäser och smycken.
Det organiska, formrena går igen i all hans produktion, likaså  dess prägel av luft och lätthet. Det sistnämnda gör smyckena mer lättburna och ger pjäserna en subtil lekfullhet och känsla av rörelse.
Nils Novéns silver kan ses i ett flertal kyrkor som vaser, dopkannor, vinkannor och som fasadutsmyckning.

– Det känns jättebra att få göra ting av bestående värde, konstaterar denne högst aktiva, alerta åttiosexåring som även kan lägga till Eslövs Kulturpris bland sina utmärkelser.

Vernissage lördagen 19 september 13 – 16
Utställningen pågår t.o.m. den 21 oktober



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Gunilla Sundström

Dåtid och nutid, öst och väst i
harmonisk samklang på Galleri Moment

Ängelholm 150910
Det är med vördnad jag vidrör det tvåhundraåriga koreanska papperet som är basen i konstnären Woo-Bock Lees produktion, där ordet unikt återtar dess ursprungliga äkta betydelse. Jag beundrar dess häpnadsväckande struktur, mjukhet och elasticitet, tar det försiktigt, rädd att göra tumavtryck .
Ett lätt tumavtryck, ett signum, något som avviker från det fulländat perfekta, är däremot ett utvalt naturligt stråk i  Woo´s kollega Gunilla Sundströms formspråk.

Det råder en stilla, poetisk harmoni på Galleri Moment i  dessa konstnärers möte. I Woos verk – där måleri, skulptur och konsthantverk harmoniskt samarbetar i reliefer, objekt med limmade boksidor med kinesiska tecken eller boksidor i tvinnade remsor m.m.

Nutid och dåtid, öst och väst länkas samman…
Nya berättelser tar form över de uråldriga. Modernistiska, geometriska former tar plats och berättar tillsammans med skrivtecken i en dämpad mild färgsättning. Gamla beprövade koreanska tekniker används i de sparsmakade, säreget dekorativa alstren med stark dragningskraft, fyllda av historia, poesi och filosofi…

– Jag använder barken från mullbärsträd, formar objekten med hönsnät och trälim. Papperet leder mig, berättar Woo-Bock Lee som efter fyrtiotvå år i Sverige talar en utmärkt svenska. Även franskan är flytande för koreanskan som studerade på konsthögskolor i Paris under sextiotalet. I Sverige hamnade hon i likhet med många andra p.g.a. kärleken till en svensk man.

– Jag ville bara till Paris, inte härma alla andra därhemma. Visserligen kom jag direkt in på Konstfack, när jag mellanlandade här, men Paris drog. Det blev en spännande tid. Mitt namn Bock betyder lycka, du ser namnstämpeln bland de kalligrafiska tecknen på väggkonsten här, säger Woo och pekar på en vägg.

Intill hänger bl.a. väggdekorationer som liknar avancerade servettbrytningar.

– De är meddelanden mellan folk – som forna tiders post.
Här har du Kärleken – ett tre meter långt verk, där kärleken rinner ned som vatten, berättar Woo och demonstrerar även en i iögonenfallande vackert skulpterad lampa – ett träd i grönt och gult, dit solens strålar gärna tittar in.

Varje blad, i dubbel bemärkelse, får nytt liv i Woo-Bock Lees händer. Hennes verk har väckt uppmärksamhet och framgång både nationellt och internationellt på separat- eller samlingsutställningar världen över. Även medverkande konstnärer på vissa av hennes samlingsutställningar har fångats av hennes verk och köpt av henne, vilket knappast tillhör vanligheterna i konstvärlden.

Vernissage 12 september. Utställningen pågår till 3 oktober



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Woo-Bock Lee

Även Gunilla Sundström delar Woos intresse för filosofi och strävar efter att överföra och dela med sig av dessa tankebanor i sitt stengods.

– Tanke tar tid, sade en av de stora filosoferna. Jag söker det perfekta men inte helt. Det måste finnas ett personligt avtryck – en filosofi som återfinns bl.a. i den japanska historien. Leran är utsprunget, ett utmanande material med levande struktur. Det är det som driver mig… Jag vet ju aldrig hundraprocentigt vad som kommer ut ur den glödheta ugnen. Det icke kontrollerande, det oväntande i processen…

Möte mellan motsatser…
Det är milda färgsättningar i stengodsets strama palett av blå och gröna nyanser som dominerar de ljuvligt uttrycksfulla kattskulpturerna och stilrena vaserna hon visar på väggar och podier.

– Katter har starka personligheter, något som jag söker arbetar fram med kavel och tummar efter omsorgsfulla teckningar. Jag vet att jag är en god tecknare men det i sig räcker ju inte. Rumsligheten måste till.

Gunilla som är grafiker i grunden, berättar att hennes makes bortgång för tre år sedan påverkade hennes konst, gav stillestånd och frågetecken.
Det stilla, rena uttrycket tog över.

Frågeställningar som ”Vad är ingenting? När blir vi ingenting” ploppade upp.
Nu har hon landat.

De visar sig i hennes kärleksfulla, underfundiga personligheterna i kattform, vasernas dekorativa geometriska mönster eller blombilder med strilande flöde som skönt harmonierar med Woo´s unika konstverk.


Gunilla Sundström

Gunilla Sundström

Gunilla Sundström

Woo-Bock Lee

Woo-Bock Lee

Woo-Bock Lee


Eva Teorell

Två konstnärssjälar med skilda tekniker ställer ut på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 150904
Två konstnärssjälar med skilda tekniker och uttryck möts i höstens första utställning på Tomarps Kungsgård – Eva Teorell och Jan Bringevik. Det är en upplyftande spännande konstellation, där det ser ut att hända något nytt runt varje hörn som berör, väcker tankar, frågor eller förundran. En visuell upplevelse med ibland oväntat innehåll, där naturens ständiga processer och landskapens arkaiska stillhet tar plats i olika tekniker och i udda, i professionellt utforskade uttrycksformer…

Eva Teorell har för första gången i sitt långa, framgångsrika yrkesliv fått vissa sin bredd och mångsidighet i denna utställning. Måleri, skulptur, teckning och glasobjekt breder  ut sig och tar naturlig plats från hallen till caféet på nedre våning till alla rummen i konsthallen.

I nedre hallen kryllar det av siameskatter i livliga gicléeprintade kolteckningar och i bronsskulpturer, där katternas olika personligheter och karaktärer tydligt och kärleksfullt framträder. Tomarps egen siames Alice bör trivas i sällskapet.

– Jag är icke ortodox, vägrar begränsa mig… Men tecknandet är min ögongymnastik, det grundläggande i jobbet. Teckning och skulptur hänger intimt ihop, säger Eva och lotsar upp till konsthallens första rum.
Där står ett stort skimrande, gnistrande kornblått  glasobjekt, upplyst underifrån och byggt på obehandlat stenmaterial och grus.
Det lyfter och kommunicerar harmoniskt med Jan Bringeviks målningar, som flödar av blå nyanser.

Sten och glas i olika varianter kommer även att exponeras i rummen intill men var inte helt färdigbyggda, när vi tittade in.

– Allt berg och sten innehåller vatten eller är format av vatten. Sten och vatten är motsatspar i symbios, säger Eva  och visar sina väggmålningar , där naturens växlingar, processer och livsnerven vattnet åskådliggörs i Eva Teorells skickliga tolkningar.

Liv och död på samma gång tar här plats i ett grässtrå…

Medan Eva utforskar naturens processer och dess inre rörlighet, arbetar Jan Bringevik med att stilisera landskap och arkitektur så långt  det bara är görligt.

Målaren Jan Bringevik nöjer sig med övre hallen och det första rummet i konsthallen.

– Jag är egentligen en traditionell landskapsmålare men fascineras mer och mer av förenkling. Horisonten, mötet mellan himmel och hav, det platta landskapet, säger Bringevik och berättar om sina målningar i äggoljetempera.

Det är arkitektoniska byggen – rektangelformade fält på fält, där årstiderna anas i färgsättningen. Sommartiden illustreras t.ex med blekare pasteller i perfekt nyanserad färgsättning. Åker, himmel och hav…
Det råder en absolut stillhet i Jan Bringeviks bildvärld med dess platta landskap, rensade in absurdum och med ackuratess utförda till nyansernas nyans. Det sistnämnda syns bl.a. i ett verk av ett hus i silhuett, där alla tänkbara och otänkbara nyanser i vitt slår mot betraktaren. Vissa av motiven är hämtade från Sydafrika och Marocko.

I likhet med Eva är han mycket berest och hämtar många syn och sinnesintryck intryck från sina resor bl.a. öknens stillhet och tystnad.
Stillhet och tystnad präglar väggarna i konsthallen.
I hallen intill visar Jan Bringevik en motsatt sida av sitt konstnärskap med traditionella landskapsverk i lito- färglitografik och torrpastell.

Det är med andra ord ett naturtema med många oväntade variationer, en inspirerande upplevelse för alla sinnen som möter besökaren på Tomarps Kungsgård denna höst.

Utställningen med Eva Teorell, måleri och skulptur och Jan Bringevik, måleri och grafik har vernissage lördagen den 5 september och pågår till
15 november.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.

 


Jan Bringevik


Eva Teorell


Jan Bringevik


Eva Teorell


Eva Teorell


Jan Bringevik



Mats Rosvall

Sommaren fortsätter på Hillesgården

Stidsvig/Hillesgården 150902
När naturen går i idé och trädgårdens grönska är en saga all, blommar det fortfarande friskt och frodigt på Hillesgården från den 5 september till den 18 oktober. I konsthallen ställer Mats Rosvall ut akrylmålningar från ett prunkande Sofiero samt inträngande närbilder av blommor med uppförstorade fotografiska bilder som förlaga.

Målningarna är kompletterade med drivna kolteckningar av detaljstudier av växter och blommor, även dessa hämtade ur trädgårdens överdådiga prakt.
Det är ett intensivt koloristiskt måleri som exponeras med inspiration och influenser av förebilder som David Hockney och Per Kirkeby.

För att öka och accentuera vissa partier i motiven har Mats använt oljefärg i de balanserade kompositionerna, där slottsträdgårdens blommande, tuktade och organiserade överdåd står i fokus. Den inspirerande miljön talar för sig själv men det är perspektivet, vinklingarna och ljusförhållandena som anger Mats slutliga motivval.

Det är ett kraftfullt måleri med stark kontrastverkan
– Jag var på Sofiero tjugofem gånger förra sommaren och målade. Det var en rejäl utmaning, då solen oftast gassade starkt och gav extra intensitet i färgerna. Då gällde det att jobba snabbt, fånga ljus och skuggor. Vid sådana tillfällen är den snabbtorkande akrylfärgen en tillgång. Mina oljemålningar från Sofiero eller andra trädgårdar är sammansatta av två eller tre pannåer för att underlätta den praktiska hanteringen vid friluftsmåleri, berättar Mats som vid sextioett års ålder satt sig på skolbänken igen, närmare bestämt på Munka Konstskola.

– Det är ett äventyr varje gång jag börjar teckna eller måla. Man vet aldrig vart det leder, säger Mats Rosvall som med nyfikenhet och spänning nu söker nya vägar i sitt konstnärskap.

Det är aldrig för sent att vidga sina vyer…


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Ellen Malmgard i Klippans konsthall

Ellen Malmgard vill vara öppen för olika tankefragment

Klippan 150829
Det är få yrken på denna jord, där män och kvinnor räknas som unga när de nått mitten av di trettio. Men bland konstutövare räknas en konstnär som Ellen Malmgard, 37 till det nya, unga gardet. Den 5 september ställer hon ut i Klippans Konsthall.

Vi träffar Ellen där i färd med att påbörja utställningen med sina objekt och installationer.
En sju meter lång fläta av koppar skall finjusteras i topparna för en spretig look.

På ett podium ligger en bärnstensfärgad glasskulptur,  som fått sin form under den magiska glasprocessen av en ställning i järnsmide. Intill blänker glasformationer, vilande på obehandlad diabas. Invirade i papper på golvet anas andra konst/hantverksmaterial – trä och brons.
Det står med andra ord helt klart att denna konstnär söker sitt med fokus på naturen, dess färgskiftningar, unika material och organiska design.

– Ingången till mitt jobb är fotot. Jag kan fortfarande se rötterna där, rötter jag fick som praktikant hos en fotograf i Paris efter gymnasiet. Där fick jag upp ögonen för verkligheten. Det räckte inte med konstfoto, insåg jag att måste jobba kommersiellt också som min fotochef för att existera. Nu kan jag le åt detta… Efter en tid i Europa, utbildade jag mig på Växjö Glasdesign  och Kalmar Designhögskola. Kanske var det då mitt intresse för naturen, materialen, de organiska formerna föddes. Tyngd och massa… Materialens förhållande till varandra.

I relation till den hårda smidesställningen här som håller in massan, framstår ju glaset som mjukt, säger Ellen och visar nämnda objekt.

– Det blir alltid spänningar mellan materialens inneboende symbolik, mellan det slutna och transparenta. Linjer som rötter eller skelett, trådar som möts och går isär…
Jag vill vara öppen för olika tankefragment, göra annorlunda kopplingar. Även om vissa spretar har jag alltid en röd tråd, ett tema, söker ett helhetstänk, berättar Ellen som även arbetar mycket med installationer, med musik och ljus som viktiga känslomässiga stämningskapare. Men på denna utställning på Klippans konsthall nöjer Ellen sig med att exponera sina senaste objekt på podier och väggar.

Det har hunnit bli ett tjugotal utställningar under åren solo- eller samlingsutställningar, på museer och konstgallerier. I Vetlanda syns en offentlig utsmyckning av Ellen Malmgard.
Närmast väntar Bergdala Konstgalleri.

Utställningen på Klippans Konsthall har vernissage lördagen den 5 september
och pågår till 11 oktober.

  


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.







Ullastina Larsson

Landskronakonstnären Ullastina Larsson ställer ut på Galleri Moment

Ängelholm 150813
– I Landskrona är det toppen, tycker jag, sjunger Siw Malmkvist på gamla knastrande vinylskivor. Den textraden instämmer Ullastina Larsson med säkerhet i. Det är nämligen i Landskrona hon hämtar inspirationen till sina abstrakta verk. Där anas och viskas stadens konturer medan dess själ, doft och stämning lustfyllt flödar i bildväven, där hamnen, varvet och kranarna alltid tar plats i den urbana miljön.  

Ullastina har hittat sin egen språkmelodi till sina arkitektoniska byggen i lager på lager, drömskt klättrande i lutningar och vinkliingar mellan ljusspeglingar.

– Jag gör aldrig en skiss. Det är känslan som får styra, det mitt öga ser…

Har aldrig en aning om vad det skall bli. Sedan följer en längre process. Jag kollar och kollar, stämmer av. Håller den eller inte? Minst fem vändor på väggen innan jag är säker. Jag omvandlar, målar över, överlappar, stämmer av och balanserar., säger Ullastina som ställer ut på Galleri Moment lördagen den 15 augusti.

Målningarna är i vinylfärg och inte en pensel när
Istället är det trasor, spatlar och japanska pennor eller annat som används som verktyg i en intensiv arbetsprocess, där action painting gäller.

– Jag har bråttom, då jag kom igång ganska sent i livet efter mångåriga konststudier hos konstnär Roy Evertsen. Det tog tid att hitta rätt. Provade de flesta tekniker innan dess under flera år bl.a. drejning, silversmide och textilkonst.

Men redan efter de första utställningarna i början av 2000-talet gick det snabbt framåt, säger Ullastina som har ett späckat framgångsrikt utställnings-CV sedan dess med bl.a. en separatutställning i Landskrona konsthall, medlemskap i KRO och NVSK.

Som en gyllene krona på en framgångsrik karriär fick hon 2014 hedersuppdraget att under tre år utforma diplom till en Nobelpristagare. Förra året blev det ett diplom till kemipristagaren. I år är det Nobelpristagaren i fysik som skall mottaga ett diplom, designat av Ullastina Larsson.

– Det var till en början en utmaning att måla på papper för mig men det fungerande förvånansvärt lätt. Vi får en färg att gå efter, förra året vinrött, i år blått. Experimenterandet med dessa färgskalor, har påverkat mitt eget måleri. Det tidigare lysande orange har fått sällskap av det varmare vinröda och mina nya målningar har fått blåare tillskott, säger Ullastina som har bråda tider just nu, vilket passar hennes energiska, ihärdiga konstnärsnatur. Förutom hedersuppdraget, väntar en middag på Nobelfesten och en parallell utställning på Söders höjder i Stockholm.

Utställningen pågår t.o.m 5 september


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Ulf Brandtman och Jorge Guilá

Abstrakta målningar och formsäkra träskulpturer på Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150806
Fascinationen över naturens outslitliga, alltid nyskapande  synliga eller konkreta underverk har inspirerat  båda utställarna i Konsthallen och Galleri Hultman – målaren Jorge Guilá och träskulptören Ulf Brandtman.

Jorge visar här arbeten i abstraktionens gränsland. Motiven ser ut som en lekfull djupdykning ned i minsta lilla mylla för att sedan förädlas, omformas och avskalas.

– Det stämmer. Jag ligger gärna på marken, säger Jorge som på denna utställning visar akrylmålningar och akvareller med tonvikt på naturen - ofta i dynamiskt mikro-, makroperspektiv.

Men Jorge Guilá är en mångsidig målare som även gärna arbetar med landskap, figurer och stilleben i som han själv säger ”föreställande motiv av modern karaktär”.

– Alla konstnärer är påverkade av sin tid, även om de inte tror det. När jag utbildade mig på Escuela de Arte i Barcelona på sextiotalet var det i en tid av förändring. Det var mycket i omlopp inom politik, musik och konst. Vi unga ville göra något annat än de gamla gubbarna och influerades starkt av USA.s konst bl.a. Andy Warhol och Amerikas nyskapande fotografer och filmer, berättar Guilá, född i Barcelona, uppvuxen i Argentina och levde sedan under många år på Mallorca. Sedan sjuttiotalet, då han mötte kärleken i en svensk kvinna, är han bosatt i Karlshamn.

I Karlshamn syns hans verk bl.a. på stadens bibliotek. Kommunen gav honom också ett hedersamt uppdrag när han fick äran att göra affischer, vykort m.m. till Blekingesonens Harry Martinssons hundraårsjubileum.
Denna utställning visar även andra sidor av Jorge genom bl.a. en stor triptyk. Jorge jobbar även med muralmålningar för offentliga miljöer.
Runda former, som klot eller stiliserade rundningar dansar, virvlar eller stannar till i de lättsamma, färgglada motiven som vi tittar på i Konsthallen innan hängningen skall fullföljas i galleriet.

– Jag vill ha rörlighet och dynamik, lite av det spanska kaotiska tänket. Intuitionen får styra först. Sedan letar jag den röda tråden, analyserar, väntar. Det är som en deg som väntar på jäsning.

Nedanför en av Jorges målningar syns ”Gula Hund” – en  formsäker trähund av Ulf Brandtman, en fyrfoting som säkert platsat fint i revyn med samma namn. Råkar den hunden blicka lite åt andra sidan kan han träffa ett flertal djurkompisar inom räckhåll – utsökt stiliserade, välkomponerade hästar och fåglar med personliga uttryck och förvånande silkeslen hudyta.
På väggen hänger reliefer som visar träskulptören Ulf Brandtbergs senaste tema – ”Fiskar i vatten”. Det är ett strikt välbalanserat och avskalat motiv i mjuk, varm färgsättning.

På hedersplats står ”Hommage a Niki de Saint Phalle” – en formskön, klassiskt vacker och mångfacetterad skapelse i trä som man gärna vill gå tillbaka och studera närmare.

– Jag skissar och gör ett mycket noga förarbete innan jag sätter igång. Träet är ju ett levande material så det tar sin tid. Det kan svälla, spricka och krympa, säger Ulf som är utbildad slöjdlärare och varit verksam som sådan under många år.

Ulf Brandtman vill inte kalla sig för den konstnär han faktiskt är utan håller sig modest till titeln träkreatör. Det borde vara dags att ändra på den titeln efter många utställningar, medlemskap i Konstrundan Mittskåne och representation i Malmöhus Läns landsting.

Utställningen pågår till 16 september


Jorge Guilá


Ulf Brandtman


Ulf Brandtman

Jorge Guilá




© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Skulptrisen och utställaren Maria Berent

Namnkunniga turkiska konstnärer på Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp/Dagmar Glemme Art Center 150717
Dagmar Glemme Art Centers blommande trädgårds- och stenskulpturparks överdådiga prakt får i dagarna konkurrens av långväga gäster.
Fem turkiska namnkunniga konstnärer – alla representerade av prominenta Galeri Soyut i Ankara, pryder nu både galleriväggar och bakre trädgård i det flexibla, kreativa centrat - som nyligen utnämnts till Skånes tio i topplista på attraktiva besöksställen.

Extra tillskott till publikfrekvensen bör det bli på invigningen den 18 juli.
Den går nämligen av stapeln i storstilad internationell anda med invigning av turkiske ambassadören Kaya Turkmen  och Helsingborgs kulturråd Mats Sander. Evenemanget sker till tonerna av Chopin med Carl Petersson vid flygeln.

Vi träffar svenska skulptrisen och utställaren Maria Berent i trädgården, där hon vrider på en av sina fantasieggande, underfundiga  keramikfåglar i väntan på sina turkiska vänner och kollegor.
Övriga utställare, skulptörerna Cidam Melek, Sirma Servin Yildis och bildkonstnärerna Sertap Yegin och Engin Korkmaz beräknas gästa utställningen – med entourage därtill.

Maria Berent har bostäder i både Löddeköpinge och i Ankara, där hon delar ateljé med en av de gästande skulptörerna. Hennes livsresa är udda – från UD-tjänst, till giftermål med turkisk affärsman, två barn, konst- och keramikstudier 1972, vidare till yrkesbyte som framgångsrik keramiker…

Utvecklingskurvan fortsatte sedan med utbildning till skulptör i marmor hos Sidam Melek 2012.

Hennes uttrycksfulla keramikfåglar med skimrande, glänsande glasyrer, ser ut som sprungna ur Dagmar Glemmes sagolika bildvärld. Alla bär på mycket tydliga, dråpligt roliga utryck av alla tänkbara mänskliga sinnestånd på ont och gott i såväl rörelse som mimik. Även i marmorns, mer stillsamma, stilistiska skepnad ser hennes fåglar ut att vilja berätta något. Marmorn talar som vanligt annars sitt eget tysta magiska språk.

Det är rena, utsökt formsköna skapelser som skulptörerna Cidam Melek och Sirma Servin Yildiz exponerar i gröngräset, sprungna ur naturens eget formspråk.

Inne i utställningshallen samsas renässansinspirerande oljemålningar av den mycket välmeriterade Sertap Yegin med Engin Korkmaz intresseväckande akryler och svartvita teckningar, där turkiska influenser  gärna bereds plats.

I rummet intill skimrar Dagmar Glemmes nya glasobjekt…

Utställningen Karma med vernissage lördagen den 18 juli klockan 14.00 pågår t.o.m. den 23 augusti.

 

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.


Sertap Yegin


Ergin Korkmaz


Sirma Servin Yildiz


Cidam Melek



Mats Kläpp

Kraftfullt, vibrerande och färgstarkt på Galleri Moment

Ängelholm/Galleri Moment 150716
Ett flöde av kraftfulla, vibrerande färgstarka formationer som befruktar varandra, fyller Galleri Moment med förnyad livsenergi lördagen den 18 juli. Det är målningar av bildkonstnären, konstkonsulten och konstprojektledaren Mats Kläpp som får det lilla funktionella galleriet att återigen byta skepnad, karaktär och stämning alltefter resp. utställares personliga avtryck.

Lika fascinerande med denna förvandling av en förhållandevis modest lokal, varje gång nya konstnärer gästar galleriet…
För Mats Kläpp med decenniers vana att ta helhetsgrepp, ofta platsspecifikt i projekt, installationer eller i offentliga miljöer, bör det ha varit en enkel match.
I denna utställning är det enbart målningar i olja, tempera och akryl som tillsammans skapar den dialog och stämning Mats eftersträvar.
En liten stilren skulptur, i trä och metall som vilsam avledare har han dock inte kunnat motstå att installera.

Bryta av, kontrastera…
Efter att ha jobbat mycket med objekt utvecklade Mats dessa sidospår till att även omfatta skulptur i olika tekniker i sin flexibla verksamhet.

– Det ena föder de andra…

I sina projekt/installationer jobbar han med allt tänkbar växelverkan - ljus, ljud, projektioner,måleri…

– Jag arbetar alltid till musik för att nå uttrycket. Bestämmer och väljer ut låtar som passar min sinnesstämning just då och improviserar sedan till musiken, säger Mats – en glad gamäng som startade sin konstnärliga bana i Atelier 17 i Paris på åttiotalet för vidare befordran till Hovedskous Målarskola i Göteborg.

Men fransk esprit och det personliga uttrycket har Mats behållit sedan dess, utvecklat och testat. Ett tiotal stipendier, en mängd offentliga uppdrag och utställningar har flutit in under åren…
Observanta galleribesökare i Nordvästskåne minns säkert bl.a. Mats Kläpps uppmärksammade utställning/installation Rotating Irons i Klippans konsthall för ett par år sedan, inspirerad av ett danskt rockband.

Utställningen har vernissage lördagen den 20 juli och pågår t.o.m. 8 augusti



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Fångad av ögonblicket…
Fotokonst av Anna Kollberg på Dagmar Glemme Artcenter

Hasslarp 150626
Med vidöppna, mottagliga sinnen hittar hon ögonblick att inspireras av, fånga och bevara med kamerans hjälp, bilder som sedan förädlas, ändrar karaktär, med datorn som verktyg.

Kläddesignern och bildskaparen Anna Kollberg med världen som arbetsfält söker aldrig motiven. De hittar själva till henne varthelst hon sig i världen vänder. Motiven ploppar oftast upp i form av detaljer av mänskliga avtryck i naturen. Eller varför inte i naturens eget formspråk, där åldern och inte människohänders härjningar ristat in sitt tysta, tydliga språk?
Väder, vind och historia synliggörs och berättas i detaljer från såväl asiatiska gränder som storstäder men framför allt i berg, fjäll och natur.

– De bilder jag sedan komponerar samman är ett samspel mellan färger, linjer, kontraster och material, berättar Anna som arbetat som designer i London sex år hos bl.a. Stella McCartney och Top Shop efter en fyraårig utbildning på London Collage of Fashion.

Idag driver Anna ett eget design- och produktionsföretag, Catori, där hon knyter nätverk mellan kinesíska producenter och europeiska modeföretag. Alnötjejen Anna samarbetar med flera stora varumärken bl.a med Acne, Hope och Odd Molly.
Därutöver frilansar hon åt WGSN - World Global Style Network, där trender, otrender och vibbar inom modevärlden world wide undersöks och analyseras för att synliggöra det aktuella kreativa tänket i branschen.
Det är en snabbt marscherad karriär i en tuff bransch för en 34 årigt norrländskt mångsidigt begåvat energiknippe och idéspruta! På varje plats, t.o.m. varje sekund säger sig Anna hitta ögonblick att inspireras av!

Det avskalade, tidlösa med fokus på detaljer är Annas eget personliga signum i såväl kläddesign som i hennes grafiska fotokonst på Whyart som nu visas på Galleri Dagmar Glemme.
Den välarbetade texturen, där ytskiktet ser ut att skickligt variera lika mycket som siden och sammet visar att hon omedvetet har tagit intryck av sin mångåriga professionalism som kläddesigner.
Även bildskapandet, där väl utvalda block i samspel skapar suggestiv, rofylld stämning, kan liknas vid skapandet med tyger. Vissa linjer låter hon återkomma i lager på lagerteknik, alla i en finstämd mild färgsättning, där den grå stenens berättelse gärna tar plats bakom ett detaljögonfång.    

– Hela världen är på något sätt i samarbete. Det finns beröringspunkter, kopplingar mellan Norrland och Thailand. Möten med människor, face to face ger så mycket tillbaka… Jag har alltid varit tilltalad av Asien, dess puls, enkelheten, kontrasterna…, säger Anna Kollberg som mer eller mindre är uppvuxen i ett galleri sedan barnsben hemma i Alnö.

Där lades grunden till hennes fortsatta framgångsrika konstnärliga verksamhet i som kommer att fortgå många decennier till. Med kameran och det konstnärliga ögat på plats kombinerat med en inneboende längtan och upptäckariver fortsätter hon sitt sökande efter slitna avtryck.

Närmast är det inte bara årens och människors spår i naturen Anna Kollberg vill utforska i sitt grafiska fotokonstbolag - Whyart.

– Jag vill visa skönheten i människors åldrande. Rynkor, spruckna hälar… Söka det icke perfekta…

Anna Kollbergs grafiska fotobilder/Whyart visas på Dagmar Glemme Art Center med vernissage lördagen den 27 juni

Utställningen pågår t.o.m. den 12 juli.




© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Marianne Malla Månsson

Ögon som blickar, natur som talar

Åstorp Grytevad 150626
Ögon som blickar från alla väggar hos Galleri Hultman av en målare som strävar efter att nå själen genom ett starkt fokus på ögonens uttryck…  
I Konsthallen Ekebacken är det naturen som vill berätta sin historiaI Galleriet är det Marianne Malla Månsson som visar sina oljemålningar, mest porträtt.

– Det har gått i ett sedan 1980, säger aktiva Marianne som förstärker sitt konstnärskap med jobb som bildlärare.

Det har blivit mer än många utställningar sedan starten, varvat med spännande, udda konstnärliga utbildningar som masktillverkning för Commedia del Arte-ensembler. Marianne Månsson är med i VSKG – Västra Skånes Konstnärs Gille och har även tagit initiativet till nya kvinnliga konstnärskonstellationer som Selmagruppen.

– Jag börjar alltid med ögonen, när jag målar porträtt. Det ögonen sedan visar, berättar eller uttrycker, avgör hur jag fortsätter jag skapa helheten. Det är själens uttryck jag vill åt, det jag ser i ögonen. Därför vill jag inte att bakgrunden skall dominera för mycket.

Mina figurer i rörelse däremot har inga ögon. De är anonyma. Där vill jag att rörelserna och formerna skall framträda,. Porträtten har sitt språk, figurerna ett annat, säger Marianne Malla Månsson.


Truels Kirk

En danskfödd kreatör inom musik, teater och hantverk gästar Ekebackens Konsthall – Truels Kirk, kanske mest känd för att ha tillverkat en av världens bästa modelljärnvägar. Men det är akvarell- och oljemålning som är hans huvudsakliga profession och där lågan brinner som starkast. 

Här visar han sina oljemålningar, där naturen är en självklar hedersgäst.

– Med blocket till hands skissar jag på plats. Muskelminnet gör resten. Jag målar aldrig det exakta motivet, avbildar aldrig även om det ser realistiskt ut. För mig är det ingen skillnad på att måla naturen eller måla porträtt.  Porträtt av naturen, dess personliga uttryck som jag sedan förstärker…

Det är det som är det roliga – att experimentera med färger och motiv. Även färger har ju sitt personliga uttryck. Varje färg är en skönhet i sig. Därför använder jag gammaldags pigmentfärger för att få fram de nyanser och stämningar jag söker. Jag målar världen som jag vill ha den, säger Truels Kirk med naturlig pondus.

Truels jobbar gärna i stora format och har målat arbetshästar i naturlig storlek. De visar han visserligen inte här men djur dyker upp här och var i hans akrylmålningar – hästar, tranor och tuffa highland cattle florerar i Truels idylliska, lantliga omgivningar. Det är igenkännbara naturmotiv som dramatiska trädformationer, vattenfall, spår av naturens och människors avtryck, vy från en båt, där havet är blankt som siden och utan horisont – målningar där årstidernas växlingar och ljusets skiftningar får sin rättmätiga plats.

Utställningen med Marianne Malla Månssons oljemålningar och Truels Kirks akrylmålningar på Galleri Hultman/ Ekebackens konsthall har vernissage lördagen den 27 juni och pågår t.o.m. onsdagen den 5 augusti.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Marie Palmgren

En avancerad lek med linjer, form och färger i gamla och nya tekniker

Ängelholm/Galleri Moment 150612
Det är alltid lika fascinerande att se hur bildkonstnärerna helt förändrar och förvandlar våra gallerier med sina utställningar. Bättre än duktiga heminredare förvandlar och besjälar konsten rummet.
Galleri Moments konsthall har i dagarna fått en ny utställare, vars färgstarka bildtänkande gett rummet en ung, fräsch och djärv inramning i en väl balanserad helhet.

Redan titeln ”Kvinnor i abstrakta rum eller abstrakta kvinnor i rum” visar att denna utställare, grafikern och målaren Marie Palmgren är en sökare som vet vad hon vill med sin konst och gärna ger sig in på nya, oprövade vägar.
Kvinnorna i hennes bildrum är inte huvudfigurer. De smälter naturligt samman som en del av rummet, reducerade till former – linjer och färgytor.

En avancerad lek med mönster och färger…
Det är tryck, uttryck och avtryck i grafikern och målaren Marie Palmgrens bilder. Inga penslar gör sig besvär. I stället utvecklar hon sitt gediget, mångåriga grafiska kunnande med ett annat verktyg – datorn.

– Jag målar som jag trycker, gillar inte penseln. Jag började redan i mitten av nittiotalet med att överföra mina bilder digitalt för vidare bearbetning. Då var det knappast comme il faût. Ändå har konstnärer sedan urminnes tider experimenterat och utvecklat nya lösningar. Tänk bara på Camera Obscura, säger Marie som bearbetar sitt grundmaterial med traditionella verktyg med ett utsvävande, kreativt klipp- och klistra i det nya verktyget – datorn. Hennes etsningar, teckningar och målningar scannas in och tar sig nya vägar.

Svartvitt och mättade primärfärger i noga utvalda färgskalor kan i kombination med formspråket ge en illusion av rörelse eller liv i bildrummen med de ensamma kvinnorna. Det finns inte ett traditionellt perspektiv när – ett högst medvetet drag av Marie.

– Jag tycker att perspektiv är övertydligt. Med en yta framför och en bakom strävar jag efter en annan illusion av rumslighet. Jag älskar det medeltida måleriet, det enkla, rena och avskalade. Modernare favoriter är Matisse och Picasso. Grunden i allt vad jag gör är teckningar och kroki. Sedan gillar jag att leka, experimentera med nyanser. Färgerna får gärna bråka med varandra. Men det är helheten som är det centrala, hur bilderna, färgerna, figurerna och formerna samverkar med varandra och skapar rytm och stämningar i utställningsrummet.

Maries "leklåda"
I Galleri Moments utställningshall finns en underbar leklåda. Där har Marie gömt sina små underfundiga figurer, tryckta på kartong. De små objekten får en förvånande woweffekt som solitär eller som komplement till en bild på en vägg.

Objekten är ytterligare ett bevis på Marie Palmgrens intentioner att utveckla det grafiska mediet med det traditionella grafiska kunnandet väl förankrat i botten. Ett trettio-, fyrtiotal separatutställningar och lika många samlingsutställningar samt uppdrag på utsmyckningar har det hunnit bli under åren, där även ett tiotal stipendier smugit sig in i hennes CV.
Närmast skall Marie Palmgren pryda väggarna på ett barnväntrum på Angereds Närsjukhus.

Utställningen pågår 13 juni – 11 juli. Vernissage lördag 13 juni kl. 11.00

© BMZ-magazin • Citera oss gärna men ange källan






Detalj ur 270 cm textiltryck


Maries "leklåda"



Simon Arne och hans syster Katinka Husberg vid pappa Gustav Arnes stora tavla med papegojor och burar

Stor retrospektiv utställning av Gustav Arne på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 150611
– Det är inte motivet som är det viktiga. Det är måleriet!
Vår pappa var inte intellektuellt analyserande utan intuitiv och emotionell. Det är hans inre tillstånd som tar sig uttryck i naturen.
Det säger konstnär Katinka Husberg som tillsammans med brodern konstnären Simon Arne guidar oss runt på pappans och konstnärens Gustav Arnes retrospektiva utställning på Tomarps Kungsgård.

– Denne bildkonstnär, varmt uppskattad främst för sina Skåneskildringar, föddes 1925 i Höganäs och lämnade det jordiska 2011. Delar av hans produktiva livsverk finns nu inte bara till beskådande utan även till försäljning på Tomarps Kungsgård med vernissage lördagen den 13 juni.
Det skiftande skånska landskapet breder ut sig i Gustav Arnes kraftfulla oljemålningar, målade i alla tänkbara väderlekar och tider på dygnet. Naturen lever med ett temperament likt det evigt mänsklig –. Ilsket, lynnigt eller lugnt, varligt och stillsamt…
En typisk skånsk natur i ständig förvandling, där varje liten skiftning eller nyansförändring åskådliggörs.

Det är ett kraftfullt klassiskt måleri, där naturen själv skapar sin egen dramaturgi. Ljuset i hans naturmålningar är mästerliga. Inget annat ord täcker hans utsökta ljusbehandling. Det är inte för inte han kallades för Vikens Skagenmålare och att hans konst betecknades som atmosfärisk.
Rymd och ljus genomströmmar alla hans naturmålningar från Kullabygden eller andra delar av Skåne. En stormig, vibrerande mörk målning av ett svallande hav liknar en annan känd målning av en namnkunnig målare och författare som också strävade efter ljus och rymd – August Strindberg!
Simon Arne ser sin fars naturmålningar som en blandning av den jordiska tyngden och andliga lättheten.

Men utställningen ger också prov på andra sidor av Gustav Arne. Det finns gott om självporträtt som visar en vacker, skönlockig yngling på fyrtio- och femtiotalet med den obligatoriska baskern på sned. Eller en sjuttiotalsbild som nästan luktar sjuttiotal, så tidstypisk är den…
Alla är barn av sin tid, även namnkunniga målare.

Drivna kolteckningar, torrnålsteckningar och laveringar har sina egna väggar på utställningen

Även stilleben syns på en av väggarna, där influenser av Isaac Grünewald anas bland de pastosa blomstren. Kanske inte så konstigt med tanke på att Gustav Arne studerade hos honom i Frankrike förutom hos Marie Wadskjaer i Köpenhamn och Skånska Målarskolan i Malmö.
Gustav Arne är representerad på en mängde muséer i landet bl.a. Nationalmuseum, Malmö Konstmuseum och naturligtvis Höganäs Museum och Konsthall, där en minnesutställning av honom hölls 2012.

Utställningen på Tomarps Kungsgård har vernissage lördagen den 13 juni kl 12 -17. Även caféet håller öppet samma tid.

Gustav Arneutställningen pågår t.o.m. den 23 augusti.






© BMZ- magazin • Citeras oss gärna men ange källan



Bitte Hall

Fotografen Bitte Hall och smyckedesignern Ella K hos Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp 150529
Tänk, vilka skatter som kan gömmas en byrålåda! Lill Lindfors drömde om att ha en man där. Fotografen och förläggaren Bitte Hall sökte och upptäckte  svartvita, unika fotodokument från sjuttiotalet i sin.
I fyrtio år låg fotona väl dolda, innan Bitte Hall tog fram dem ljuset till allmänt beskådande.
Bitte ställer nu ut sina foton av en svunnen epok den liguriska byn Apricale på Dagmar Glemmes Center, där även den internationellt kända smyckesdesignern Ella K, visar sina kollektioner vägg i vägg. Det är smycken som aldrig lär blir bortglömda i en byrålåda.

Två uppmärksammade utställningar med strålande recensioner i Apricales slott och i San Remo har det blivit hittills av Bitte Halls unika fotogömma. Till hösten kommer fotosamlingen att doneras till Apricales kommun.
Fotoutställningen är ett tidsdokument av byn Apricale med medeltida anor som varsamt, med kärlek och ömhet fångats av Bitte Halls kamera med svartvit film.

– Jag blev förälskad i byn och dess invånare, där många levde kvar i artonhundratalets livsstil. Det var gott om starka personligheter och livsöden. Jag blev den första utlänningen som köpte semesterhus och den tredje i byn på 650 personer som fick telefon, berättar Bitte som levt i såväl London som Geneve och Rom. Därutöver har hon bl.a. som bokförläggare gjort täta resor runtom i världen, oftast till Verona, Milano, Frankfurt och de skandinaviska länderna.

Trots hennes stora reseerfarenhet det var ändå lilla Apricale och dess folkliv som både Bitte och kameran föll för.
På fotoutställningen omsluts man direkt av en gammaldags bykänsla, en mötesplats där man gärna vill känna personerna och deras dagliga liv närmare på pulsen

Dagmar Glemmes stora ateljé och utställningshall med hög takhöjd och kantiga väggar bjuder på en perfekt inramning till byns många personligheter som exponeras på väggar och i bildflaggor från taket. Personnaget vimlar av olika för oss idag udda karaktärer, vars livsöden ofta syns inpräntat i deras ansikten.


Ella K

– Det var uppbyggt som ett feodalsamhälle, där var och en hade sina givna roller. Jag lärde känna många av dem. De blev mina vänner, säger Bitte Hall och bjuder på glimtar av människorna bakom bilderna. Den tandlösa mormodern här på bilden var smugglare under kriget. Mannen med det fårade ansiktet hade varit i tyskt fångläger. Den andre höll kaniner i sin källare, djur som han sedan åt upp.

De gamla kvinnorna på bilden intill var pensionerade prostituerade, berättar Bitte Holm som fortfarande har kvar både sitt hus och sin stora kärlek till byn Aprical som står på den inofficiella listan över ”Italiens vackraste byar”.

Smyckedesignern Ella K
I rummet intill Bitte Hall möts vi av fantasifulla, undersköna, maffiga smycken, vars överdådiga form- och färgskönhet ligger nära barockens svällande uttryck.
Ella K:s smycken i rejält tilltagna format ligger nära naturens egna oregelbundna former och med balanserat urval av stenar i mycket unika färgkombinationer. Skönheten är slående, som ett oväntat slag i magen. Det finns influenser av såväl den orientaliska mystiken som den ryska kraftfulla, magnifika formspråket. Dessa smycken är ingenting för de blygaste violerna från Flen men desto mer svidande åtråvärt för alla andra. T.o.m. den världsberömde klädskaparen Christian Lacroix har använt Ella K:s smycken för att förhöja hans ofta djärva kreationer på catwalken. Även andra stora klädskapare vill använda sig av hennes i ögonenfallande dekorativa smycken med personligt uttryck. De stora modemagazinen har naturligt nog uppmärksammat hennes begåvning.

Swarowskystenar syns på alla Ellas arbeten bland halvädelstenar som bl.a. agater, ametister, carneos och bergkristaller. Ella K äger en unik samling av äldre Swarowskistenar som hon köper i sin hemstad Paris på en marknad två gånger om året.

– Jag använder mig av ett ovanligt material som bas som kallas tarozel och blandar gärna in udda material som ebenholts och fiskhud i mina smycken. Jag skissar eller ritar aldrig. I stället sluter jag ögonen, försöker se former och färger och förlitar mig på de visioner som kommer upp, säger Ella K på en lätt bruten engelska.


© Citera oss gärna men ange källan



Gunda Hellmouth Montelius

w

Åstorp 150528
Hon har alltid haft svårt att hålla fingrarna i styr - textilkonstnären, och designern Gunda Hellmouth Montelius.
Siden, sammet, trasa och lump…
Det blir inte bara en tumme. I Gundas händer blir det konst.
Skinnbitar och gamla knappar, eller varför inte ta vara på hundhåren därhemma, spinna, tova, förvandla till någonting nytt i bildväg?
Den dyra stuvbiten siden, blir perfekt att måla på. Kartongen i hörnet passar nog till en akrylmålning, eller…

Så kunde det se ut, decennium efter decennium. Konststudier inom olika tekniker bidrog till ett stabilt och gediget hantverkskunnande, framför allt de mångåriga batikstudierna hos Gösta Sandberg.  Det är också inom batiken hon rönt sina största framgångar. Hennes mönster väckte så stor uppmärksamhet på sextiotalet att Marimekko vill ha dem, vilket Gunda som vet vad hon vill, tackade nej till.
Idéerna, visionerna och det mångårigt inbyggda bildtänket har aldrig slocknat, även om en förvärkt hand satt ett effektivt stopp i karriären på senare år.

Gundas liv med textil - bild, design och mönster är en gränslös kommunikation med materialet för att testa gränser, utveckla, göra ovanliga textilkombinationer och skapa av hjärtans lust utan intellektuella stopp eller sidospår.

”Så jag målar, ty så roar mig att måla”  är ett myntat uttryck som Gunda Hellmouth Montelius tagit till sig och gjort till sitt.
Just for fun, med en obetvingad lust, kunskapstörst och nyfikenhet, har Gunda sökt sig fram i livets kringelkrokar..

Hon har bl.a. drivit egen modistbutik, en boutique med egendesignade batikkläder, förestått kostymavdelningen på Helsingborgs Stadsteater och arbetat som lärare inom olika textila tekniker.
Men det är det konstnärliga bildskapandet som stått i fokus ända sedan slutet av femtiotalet. Det har naturligt nog blivit en mängd utställningar under årens lopp varav många jurybedömda. Hennes verk är representerade bl.a. i Stockholms Läns landsting, Silverdals kapell i Sollentuna. Mångsidigheten är uppenbar hos Gunda.

Sidenmålningar varvas med gigantiskt stora vävar, underfundiga, formsköna tovade bildverk, batik, akrylmålningar och akvareller.
Hennes motiv har ofta bibliska mytologiska, livsfilosofiska spår eller bjuder på natursköna vyer från resor i fjärran land.

På lördag den 30 maj ställer Gunda Hellmouth Montelius ut på Åstorps bibliotek.

Siden , tovat, väv och batik fyller konsthallen, där även två montrar med silver- och brons står som väktare i hörnen. Det är maken Olle Hellmouths hantverk i design av utställaren Gunda Hellmouth Montelius.

Vernissage lördagen den 30 maj. Utställningen pågår t.o.m. 27 juni.





Paula Fohlin Svanberg

Paula Fohlin Svanberg sprider ljus och speglingar över Galleri Moment

Ängelholm 150513
Stad i ljus… Det ligger mycket i den titeln.
Flödet, flexibiliteten och rörligheten i den moderna stadens mix av äkta och artificiell ljussättning, dess speglingar, oväntade ljusinsläpp och skuggor…
Stadens ögon, de lockande skyltfönstren, där speglingar vid rätta ljusförhållanden förenar det vi har innanför fönstret med det vi har utanför, är ett lika vardagligt och naturligt inslag och fenomen som den blänkande asfalten efter ett regn.

Som gäster i en stressig verklighet missar vi alltför ofta att studera ljusets fascinerande lekfulla och luriga påverkan, dess förmåga att spegla flera verkligheter på en och samma gång genom en glasruta. Du ser bilarna och cyklarna på andra sidan glasrutan  samtidigt som du kan kolla utbudet i fönstret. Två världar eller verkligheter som smälter samman …
En som tagit vara på detta ljusfenomen är konstnären Paula Fohlin- Svanberg.

Ända sedan studietiden på Konstskolan Forum i Malmö 1979-84 har hon sökt fånga det rätta ljusögonblicket i olika städers skyltfönster och återskapat intrycket i sina målningar, oftast i tempera. Många motiv har Paula hämtat från Helsingborg, där hon bl.a. ställt under fjorton vårsalonger på Vikingsberg och i Höganäs, där hon synts på fyra vårsalonger på Krapperup. I Ängelholm där hon också mer än gärna hämtar inspiration ställer hon ut i dagarna ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 16 maj.
Där visar hon målningar med för Paula Fohlin Svanberg signifikativa speglingsmotiv men även stilrena, varma bladmotiv lyser upp väggarna.

Skyltfönster och blad…
– Jag planerar inte utan målar det jag ser i det ögonblick jag vill fånga. Slumpen styr. Det beror på hur ljuset  faller, när saker som inte brukar göra det, smälter samman. Kameran har jag med mig, men jag rensar sedan gärna och gör andra förändringar i det uppkomna motivet, säger Paula och guidar oss runt i galleriet.

Paula är väl förtrogen med Galleri Moments lokaler, även om det är tio år sedan hon senast ställde ut i den funktionella galleriet med dess strategiska läge vid det myllrande folklivet på torget. Här är det nära till fönstertittande...
Den torra anslaget i temperamålning, den teknik som Paula främst använder sig av samt den dämpade, väl avvägda färgskalan förstärker intrycket av en verklighet som finns och ändå inte finns.

– Jag skalar av mest för att få fram att det inte riktigt är på riktigt, ler Paula och medger att det kan finnas en viss anonymitet i hennes målningar, då det är ont om folk i hennes bildvärld.

Det är ett säkert, tekniskt mycket skickligt måleri, där varje detalj tycks vara genomtänkt för att få fram det hon vill. Hennes lyhördhet och noggrannhet, avskalande av allt onödigt går igen även i Paulas bladmålningar. Det är varma, levande motiv av kolblad och julrosor som visas - rena, stringenta men fyllda av liv och rörelse genom små ljusinsläpp.
Paula Fohlin-Svanberg har ett alldeles eget signum, något som uppmärksammades och uppskattades tidigt i hennes karriär. Ett flertal stipendier har rasat in under åren. I Paulas rikhaltiga CV märks representation i bl.a. Statens Konstråd  och Riksdagen.
Framåt hösten bär det av till Prag, där hon skall ställa ut tillsammans med  maken Christer Svanberg och Ulf Eklund.

Men innan dess är det vernissage på Galleri Moment. Utställningen pågår
16 maj – 5 juni.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Helena Trovaj

Akvarell och glas på Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150508
Akvareller och glaskonst andas samma andas barn och får ofta ett symbiotiskt nära relation, där de skilda teknikerna hjälper och lyfter varandra på en utställning. Det känns därför helt rätt att galleristen Catarina Hultman låter akvarellisten Helena Trovaj och glasblåsaren/glaskonstnären Micke Johansson samsas om utrymmet på Galleri Hultman.
Det ser ut att bli en mycket levande, lustfylld och vacker utställning som välkomnar besökarna på vernissagen den 9 maj.
Båda utställarna är så aktiva och eftertraktade att de har ytterligare varsin utställning resp. vernissage samtidigt – Helena Trovaj i Göteborg och Micke Johansson på Steninge Slott.
Men båda utställarna finns på plats i lilla Åstorp på vernissagedagen.

Det är kraft och stringens i Helena Trovajs, drivna, säkra akvareller med motiv av pulserande och vibrerande folkliv i urbana miljöer.
Den röda färgen, den positiva, varma och livgivande ger en extra kick till de typiska ögonblick i ett brusande stadsliv som Helena fångat.
Gatu- och cafémotiv i kända och okända städer, fyllda av liv och rörelse…
Människor hopgyttrade i grupper i nära samspråk eller på väg, på språng…
Bland bilar, bussar och spårvagnar…
I ljusets växlingar mellan ljus och mörker växer ett aktivt stadsliv fram.

– Det blir mer dramatiskt med sämre väder, ler stockholmaren Helena som strävar efter det känslomässiga, uttrycket, inte det fotografiskt exakta.

– Det var en tillfällighet att jag började med akvarellmålning. Innan dess skrev jag hellre ned mina intryck, uttryckte mig med ord, Men jag blev omedelbart såld på akvarellens möjligheter och fortsatte i många år med målandet som en sidoverksamhet. Sedan 2012 lever jag på min konst och undervisar också i akvarellmålning, berättar Helena.

Även Micke Johansson föll direkt, hittade sitt när han för första gången fick prova att blåsa glas under gymnasietiden.

– Det kändes rätt direkt. I skolan fick jag kämpa för att hävda mig men glasblåsandet kändes helt naturligt och lätt för mig. Det är någonting förföriskt med den glödande massan, där man bara får en chans. Här kunde jag ”glassa”!

Sedan dess har han fortsatt att glassa, blev mästare vid 24 års ålder, jobbade åtta år på Orrefors och tre på Pukebergs glasbruk. Micke utvecklades snabbt till en av landets mest eftertraktade glasblåsare.

– Jag förverkligade andra konstnärers drömmar. Sedan 2007 driver jag mitt eget Micke Johanskonstglas och har gett mig själv större utrymme att skapa mitt eget konstglas.

Inte längre bara glasblåsare, utan även glaskonstnär! Det tilllhör inte vanligheterna i branschen men jag har en föregångare i Transjöhyttans Vilke Adolfsson.
När Micke Johansson ställde ut i Klippans Konsthall för något år sedan exponerade han mest sina skulpturer i den betagande vackra Arieltekniken. På denna utställning visar han sin bredd och mångsidighet i alla tänkbara tekniker av överfång, Graalteknik eller förfiningar av gamla Orreforstekniker i både bruksföremål och skulptuer.

– Jag plockar det bästa ur olika tidsepoker och kombinerar fritt, berättar Micke och visar oss tidstypiska sextiotals vaser i överfångsteknik och trettiotalsskålar, där bl.a. en lampas blomrelieif återuppstått i glasform.

På en annan pjäs har Micke hämtat inspiration från en tatuering. Bland bruksföremålen dominerar de rena, utsökta klassiska formerna medan de spännande, ibland andlöst formsköna skulpturerna - i form av allt från droppar till mytologiska eller symboliska gestalter, lever sitt eget mystiska, magiska liv.

Utställningen med Helena Trovajs akvareller och Micke Johanssons konstglas har vernissage lördagen den maj och pågår t.o.m. den 24 juni.


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källn


Trikoloren II


Metro Café I
Micke Johansson


Ole V Rasmussen – akvareller med levande rytmiskt bildspråk

Kvidinge/Tomarps Kungsgård 150429
– Det går inte att vara orolig och nervös när man arbetar med kalligrafi.
Hanteringen går ut i kroppen och ger harmoni. Det säger Ole V Rasmussen som ställer ut sina akvareller med inspiration av kalligrafi och med grafologiska förtecken i det nyöppnade Tapetrummet på Tomarps Kungsgård. Det är inte för inte rummet kallas så.

Vid en av många rivningar av gamla tapeter på väggarna, är nu delar av månghundraåriga tapeter synliga och bildar en spännande scenografi likt en geografisk karta i rummet.
Det bör passa Ole V Rasmussen bra. Han är van vid arbete med förhöjande och förstärkande element, då han arbetat med scenografi och grafik på Danmarks Radio TV under fyrtio år.
Likt tapetens outgrundliga historia är det dolda, hemliga världar Rasmussen vill utforska med hjälp av bl.a. kalligrafi, grafitti och botaniska observationer. Det är en värld som ofta kommunicerar med betraktaren med hjälp av ord, meningar eller tecken, gärna halvt dolda i en harmonisk helhet med spännande livliga övertoner.

– Jag söker ett lekande rytmiskt bildspråk, som noter,  säger Ole V Rasmussen.

Rasmussen är utbildad på Kunsthåndvaerkerskolen i Köpenhamn och Franka Rasmussens Malerskole och är representerad i bl.a i danska Statens Kunstfond och Kobberstiksamlingen
Välbalanserade med sitt eget tysta, utforskande språk, kommer Ole V Rasmussens mjuka akvareller med säkerhet att snabbt finna sina rätta platser på Tapetrummets anrika väggar.

Ole Rasmussens utställning öppnar lördag 2 maj och pågår till 7 juni.        

Det händer mycket på Tomarps kungsgård just nu
I parken leker vårystra djur och storkarna lägger ägg på sin stolpe. I caféet serveras hembakt till kaffet.
Medan Rasmussens akvareller hängs, marscherar bl.a. en delegation förbi med Margareth Anderberg som guide för att kolla de militärhistoriska samlingarna.
Den lilla gruppen tar sikte på ett annat rum, den näst störst salen, som nu återfått sina ursprungliga gula tapeter med vindruvebårder.
I den nyrenoverade stora salen kikar en serie foton i mönstertappning av Sickan Karlsson i trettiotalsfrisyr fram ur en garderob – en kvarglömd tapet från en utställning.
Aline Magnussons ljuvliga djurskulpturer i brons, ser ut att frodas förträffligt i de uppfräschade, nyrenoverade lokalerna och finns kvar fram till den 30 maj.

Den 13 juni kommer Gustav Arnes målningar att pryda väggarna i de stora salarna.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Anders Solfors "Två ansikten blir tre"

Sandgjutna glasskulpturer och mord på stora mästare

Hasslarp/Glemme ArtCenter 150428
Dagmar Glemmes färgsprakande ArtCenter i Hasslarp sjuder av liv och bjuder redan vid infarten på en upplevelse utöver det vanliga.
Jättelika, färgstarka stenblock med mytologiska, symboliska eller sagobetonade figurer, hälsar besökare välkomna till trädgårdens välskötta grönska, mötesplatser och vackra blomsteruppsatser. Alla färgstarka skulpturer bär gårdens härskarinnas, Dagmar Glemmes omisskännliga signum av vibrerande energi, kraftfullhet och fantasirikedom. En upplevelsepark för både barn och övermogna vuxna…

I Dagmar Glemmes välbesökta, produktiva ateljé, med målningar och glasvaser, trängdes tusentals besökare under Konstrundan i påskas.
Sedan dess har det varit fullt hus även inne i bostadslängan, där Rotary och konstföreningar hållit sina möten.

Den 2 maj är det så dags för en ny utställare på Dagmar Glemme ArtCenter  Det är Anders Solfors, en udda glaskonstnär och målare.
Med samma, genuina skaparsjäl mördar han lika gärna gamla mästare och återupplivar dem i sina målningar samtidigt som han skapar unika, mästerliga, sandgjutna glasskulpturer. Anders Solfors, utbildad på Konstindustriskolan och yrkesverksam vid   Strömhyttans Glasbruk under sjuttiotalet, laborerar gärna och hittar egna, kluriga metoder under sina skilda arbetsprocesser.

– Det är en hemlighet hur han går tillväga med sina sandgjutna glasskulpturer.. Han är ensam om den här tekniken.  Men det grundläggande är att han börjar med att göra skulpturer i blöt sand, berättar Dagmar och tillägger att Anders Solfors oftast är en motvillig utställare.

Få har fått tillfälle att få att få njuta av Solfors produktion
Besökare kan med andra ord känna sig lika utvalda och exklusiva som hans glaskonst som har en mycket stark wowfaktor. Man blir berörd och fascinerad vare sig man vill eller inte. Hans glaskonst är bedövande vacker vid ett första ögonkast, vid det andra förundras man över mystiken och hemligheten i ett okänt kosmos. En stege upp till en låst dörr, vad döljer sig där bakom? Hur kan två profiler förvandlas till tre, optisk villa? Vad betyder de udda vinklingarna för helhetsintrycket? En förundran över hur det är görligt…

Intill glasskulpturerna hänger glastavlor i en teknik kallad Art Print. Där har Anders manipulerat högupplösta bilder, målade av gamla mästare, skrivit ut dem på ett tunt genomskinligt skikt som sedan läggs på en tjock härdad glasskiva och därefter bränns skiktet fast på glasskivan. För att färgerna skall framträda, läggs sedan ett laminat över den printade bilden.

I det andra utställningsrummet visar Anders Solfors mer av sin lekfulla, busiga sida. Här hänger kändisarna på rad i akryl- och blandteknikmålningar på duk.

Hitler med musketörhatt, Tomas de Leva med grevetitel och dito kostymering eller Frank Zappa med holländsk van titel… Alla målningarna har gamla klassiska mästares igenkännliga proviens. Vår tids människor har krupit in i deras kostymer.
På en piedestal skimrar en Graalvas av Solfors som en surrealistisk länk till motiven, där då tid och nutid möts.

Vernissagedagen den 1 maj på Dagmar Glemme Kulturcenter avslutas med en pianokonsert av Carl Peterson.

Utställningen pågår till den 24 maj.

 
© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Elvis t.v. och Frank Zappa t.h.


Adolf Hitler i musketörhatt


Batman



Agneta Hemert på Galleri Moment

Agneta Hemert på Galleri Moment –
Ur en kvinnas minnesgarderob

Ängelholm 150417
På Galleri Moment har konstnären Agneta Hemerts målningar i dagarna hittat sina platser och väntar på vernissage lördagen den 19 april.
Agneta Hemerts målningar med motiv av klänningar eller kroppsformer kan ses som sensuella, skira och drömska individuella väsen som lever sitt eget liv- då och nu. Det är minnenas garderob som har tömts och rensats ut under arbetsprocessen – ett stycke kvinnohistoria.

– Visst är det så. Självklart bär vi med oss minnen som vi intuitivt överför i någon form. Det är ju ett bagage som vi alla har tillgång till. Jag själv omvandlar mina minnen på papperet. Jag har alltid jobbat med avskalade former och tänker i linjer. Att det har blivit många motiv med klänningar är inget medvetet grepp. Men med åren har klänningsmotiven fått en annan betydelse. De  kroppsliga formerna tar nu över mer och mer. Även andra minnen ploppar upp ibland, som de tre granar jag förknippar med ett kärt barndomsminne.
Jag söker det rena, avskalade och sublima, bjuder gärna in slumpen och tar med glädje vara på den. Det går inte att logiskt förklara mina motivval. Känslan för bildens färg, form och balans, vad som gäller mellan fyra hörn, är ändå grunden, säger Agneta som inte vill intellektualisera eller lägga in egna värderingar på sin konst.

Med ett gediget yrkeskunnande bl.a. från Forum i Malmö och Konstindustriella skolan i Göteborg samt inte minst med decenniers yrkeserfarenhet i ryggraden, kan hon tryggt låta känslorna, intuitionen och slumpen leda henne framåt. Det har blivit en mängd utställningar från 1980 och framåt och representation i bl.a. Statens konstråd och på Malmö konstmuseum.
Sedan en tid har Agneta Hemert sin atelje´ i Landskrona, i Weibulls f.d. lokaler.

– Jag gillar att arbeta i stora format och använder mig av oljefärg med blyerts och kol som förstärkning i mina motiv. I vissa bilder kommer även tuschen till hands. Rörelse och sensualitet är viktiga för mig. Jag använder mig därför av  gammaldags arkitektpapper, lätt svävande från väggen, fästa med klämmor för att på så sätt bidra till den känsla av lätthet, rörelse och sensualitet som jag eftersträvar.

Bilden som en levande del av rummet…

Agneta Hemers utställning med vernissage lördagen den 19 april pågår t.o.m. den 9 maj

© BMZ • Citera oss gärna men ange källan



Aline Magnusson med hundarna Chico och Lill Wendy

Aline Magnussons djurskulpturer intar Tomarps Kungsgård

Kvidinge 150331
Tomarp Kungsgårds salar och rum har i dagarna förvandlats till en betagande idyllisk  djurpark. Bökande svin, loja får, lekfulla katter, hundar av olika raser, stolta getabockar,  blanka sälar och tuffa tuppar mötte oss. Och minsann hittade vi inte några råttor insmugna i en korg…

Aline Magnussons uttrycksfulla, till synes högst levande brons- och gipsskulpturer, de flesta i naturlig storlek, har en sådan dold inneboende energi och kommunikationsförmåga att även en vuxen inte kan motstå lusten att ta på dem och kommunicera med dem. Alines oemotståndliga, ömt och kärleksfullt skulpterade, naturtrogna djur syns nästan överallt i vårt avlånga land. På gator och torg, i parker och bostadsområden…

Enbart i Stockholm finns hennes skulpturer på trettio ställen
Många har mött hennes sju hästar Pegasus med sitt hov på Jägersro, andra har klätt på eller klappat hennes grisar i Höganäs. Var man än ser hennes djur har de blivit ompysslade eller ridits på. Vissa har t.o.m. blivit blanka på nosen av allt gosande från barn.
Det är konst som är till för att beröra och beröras av.

–Jag är född på Irland bland grisar, höns, getter, katter och med sjöfåglar och havet intill. Vi bodde ensligt och djuren blev mina naturliga vänner, berättar Aline.

Denna innerliga, äkta kärlek till djuren har hon sedan behållit genom hela livet – från barndomen, vidare under den fyraåriga stenhuggeri- och skulpturutbildningen på Irland, den långa studietiden på Konstfack- och Konsthögskolan fram till dags dato.

I dag har hon med sig sina hundar, Chico och Lill Wendy som tycks trivas förträffligt bland sina mer hårdpansrade bröder och systrar. Anblicken är säkert mer än välbekant och igenkännbar från mattes verkstad hemma i Spånga.

Levande förlagor
– Alla min djur har levande älskade förlagor och bär även deras namn. Under studietiden hade vi levande djur som modeller. Några studenter blev så förtjusta i dem så de tog dem med hem. Jag har haft lyckan att ha ett jättebra nätverk omkring mig i allt från marknadsföring, till transporter och gjutning, berättar Aline som ödmjukt ser folks glädje över sina skulpturer som sin största belöning.

– Jag vill att mina djur skall ha någonting att berätta – ömhet, lek , nyfikenhet och att den skall väcka minnen och associationer för både stora och små.

På väg ut från Tomarps Kungsgård med huvudet fullt av inspirerande känslointryck från skulpturparken hann vi även gör ett avstamp vid en iögonenfallande torso med namnet ”Ur min fatabur”, en spännande installation, skapad av Lie Svennbeck.

Utställningen har vernissage 3 april och pågår till 30 maj.




Installation "Ur min
fatabur" av Lie Svenbeck

finns att beskåda i f.d. grafikrummet



Keramikern Helena Andersson och keramikern/målaren José-Antonio Sarmiento

"Nära Havet" på Galleri Moment i Ängelholm

Ängelholm 150306

Landskapets oändliga former, färgsättningar och obändliga urkraft, fyllt av hemligheter är ett mirakel som vi dagligdags alltför ofta förstrött tar för givet. Den insikten drabbas man av vid ett besök på Galleri Moment, där den gröna, livgivande färgen och naturens urkraft dominerar i utställningen ”Nära havet”. Hur påverkas våra sinnen av natur och klimat?

Galleri Moments nya utställare keramikern Helena Andersson och keramikern/målaren José-Antonio Sarmiento ger konsthallen ett vibrerande, nytt liv. Naturens eget språk får tala fritt, spira och blomma i expressiva verk.

Det grönskar, glöder och skimrar poetiskt i såväl José-Antonios akryl- och oljemålningar som  Helenas keramiska skulpturer och brukskeramik i lergods.
Målningar och väggskulpturer bildar en harmonisk helhet, en egen bildvärld. Deras högst individuella formspråk och färgsinne i resp. tekniker, lyfter varandra i naturlig symbios. Landskap och öar som funnit sina egna yttre och inre lagar, hittar naturligt sina givna platser på väggarna.

– Vi tänker så lika. Våra individuella utryck sammanfaller. När vi träffades för nio år sedan, hade vi redan skapat våra egna konstnärliga signum och blev själva förbluffade över att våra tankebanor följde samma spår. Även om vi nu både är ett par och dessutom jobbar i samma ateljé i Göteborg är det en omedveten påverkan. Men José som är tretton år äldre är min kunskapsbank. Han är tredje generationen keramiker i spanska Léon, är utbildad av den världsberömde japanske skulptören Ryoji Koie, berättr  Helena som själv är utbildad på Högskolan för Design och Konst i Göteborg och varit yrkesverksam sedan 1998.

Det första blicken möter i Galleri Moments konsthall är Helenas keramiska öar med glänsande, högblank glasyr. Öarna är monterade på specialklippt, borstad aluminiumplåt, silverskimrande som det hav det symboliserar och gestaltar.

– Det ger en avgränsad yta och ett tydligare, mer koncentrerat motiv. Man kan se mina öar hur man vill, ur micro eller macroperspektiv. Eller varför inte lite grann från ovan som från en helikopterflygning…
Jag är fascinerad av gröna nyanser, söker hela tiden nya och arbetar mycket omständligt i omgångar för att få fram glansen och lystern i glasyren. Det blir många lager föratt få djup i ytan och för fler dimensioner, säger Helena medan José-Antonio kämpar medspeciella upphängningsanordningar – något han har vanan inne med, då han under många decennier framgångsrikt ställt ut i både nationellt och  internationellt.

 

Även bruksföremålen och väggfaten intill bär Helenas säregna, lätt böljande mjuka formspråk och frapperande skimrande ytbehandling.
Skimrar gör också José- Antonios små, eleganta oljemålningar, där ljusets alla skiftningar vid olika tidpunkter utsökt drivet och varsamt tas fram.Vissa av hans målningar är så finurligt skapade att de går att vända. Havet blir himmel..
I några av akrylmålningarna gör Spaniens sol ett besök. Kanske går en längtans blå blomma till deras andra  spanska ateljé, där en asiatisk raritet till brännugn för stengods väntar – en Anagama.
Utanför torget i Ängelholm öser regnet ned från en grå himmel.

Utställningen har vernissage lördagen den 7 mars och pågår t.o.m. 11 april. 



Majlis Agbeck Foto: privat

Avskalat och finstämt i Klippans konsthall

Klippan 150227
Det är ljusare än vanligt i Klippans Konsthall som om vårsolen kikat in. Majlis Agbecks målningar på plexiglas, hennes glasade broderier på transparent textil samt ett flertal objekt är alla fyllda av ljus i en mycket svag, subtil färgsättning. Färgskalan höjer eller sänker tonerna som i ett diminuendo tills de bara anas. Det ljuder snarare viskningar än rop i de starkt avskalade naiva motiven. Urdjur i form av hästar, hjortar eller hundar ofta tar plats i naturmotiven och personifierar människan, dess upplevelser och funderingar. Många av motiven illustrerar möten, med naturen eller likasinnade. De objekt som visas är bl.a. hundar fastsydda i underlaget eller tillsammans. Är de låsta i sitt liv, av grupptryck eller är de bara stadigt förankrade i tillvaron? Allt är upp till betraktaren.

– Idéerna tar form genom hårt arbete men näringstillförseln kommer från naturupplevelser och de är många. Jag är nog mer ute än inne.
Jag älskar att utmana material av skilda slag, låta materialet erbjuda nya möjligheter, kombinationer och inspirera till nya motiv. Jag vill se hur långt man kan gå, säger Majlis som efter Konstforum i Malmö studerade på Konsthögskolan i Stockholm under fem år. De senaste tjugo åren har hon jobbat deltid med sin konst, mest för offentlig utsmyckning men även med en mångfald utställningar.

Majlis arbeten är både tidskrävande och tålamodsprövande. Hennes broderier på ett motsträvande, transparent polyesteroganzatyg, där ingenting går att ändra och där broderbågen inte kan ta plats, kräver sin man eller kvinna. Även glasade små broderade verk i skåpmodell syns på utställningen.

– De fyra nya oganzabroderierna som jag visar för första gången här, har jag hållit på med sedan september. Tålamodsprövande men underligt nog även meditativt.
Jag gör massor av skisser. Sedan skalar och skalar jag så långt det bara är möjligt i motiven. Även vad gäller färgsättningen vill jag även där se hur långt man kan komma med små, små medel, svaga nyanser som kan stärka eller försvaga varandra.

Majlis har arbetat mycket med kultur inom skolväsendet och vården. Det senaste uppdraget med offentlig gestaltning är ett tvåårigt arbete till SUS i Malmö till Psykintensiven och Dagsjukvården.

– Det är ett samarbete med personalen, där vi utgår från brukarna. Största utmaningen är arbetet till IVA – ett spännande projekt.

Vernissage lördagen den 28 februari Utställningen pågår till den 5 april.    

Efter vernissagen föreläser konstnär Susanne Jardeback-Olesen om sina fleråriga uppdrag från Nobelstiftelsen.     





Fredrik Lindqvist på Galleri Moment

Det gamla hantverket möter vår
moderna värld…

Ängelholm 150204
Det rockar fett från Fredrik Lindqvists expressiva, surrealistiska bildvärld, skapad med träsnitt på tyg. Det långsamma och tidskrävande gamla hantverket förstärker det kraftfulla, pulserande, råa och ruffiga i de starkt koloristiska inslagen.

Motiv skurna i tryckplattor, anpassade till tryckpressen, förs över på textil, enfärgat eller mönstrat och sys samman med svart grov tråd, till bilder i storformat.

Det gamla hantverket möter vår moderna värld…
– Det är världen runtomkring mig som inspirerar mig – allt från ny teknik till poptidningar, videokonstnärer, reklam och olika musikstilar… Det händer någonting överallt. Det vill jag visa med mina bilder också.

– Efter Konsthögsskolan i Umeå gick jag på Düsseldorf Konstakademie, där en lärare tyckte att träsnitt borde passa mig. Sedan dess har jag experimenterat mig fram, liggande på golvet med mina tyger. Jag tröttnar inte på tekniken, då det hela tiden är utvecklingsbart. Jag gillar det långsamma arbetet, där de stora verken tar upp till tre månader. Vad jag söker få fram är en urkraft, en explosiv kraft som är lättare att uppnå med handen och kniven än med penseln, berättar Fredrik Lindqvist som är nästa utställare på Galleri Moment med vernissage lördagen 7 januari.

Fredrik som är född I Kristianstad lever sedan Konsthögskoletiden i Tyskland med sambo och barn. Han har regelbundet skördat många stipendier i både Tyskland och Sverige, där han bl.a. är representerad på  Riksdagshuset, Statens Konstråd och Nationalmuseum.

– Jag bor perfekt med närhet till ett stort nätverk förutom i Tyskland, även till Italien och  Danmark, där jag inom kort skall ha en utställning.

Bland Fredriks konstverk på Galleri Moment märks även en stort träsnitt I milda svartvita nyanser och mindre alster, tryckta I tio ex. De livliga motiven där djur, människor och natur tar sig ofta oförväntade, fantasifulla uttryck, lurar gärna allvaret dolt bakom stora doser humor, liv- och leklust. Livsträdet tar också gärna plats bland kvinnor med giraffhuvuden, män med tuffa gristrynen, klättrande apor och gungande barn…

– Med de stora formaten c:a två gånger två meter  vill jag illustrera en värld större än jag själv och öka kraften till händelserna i motiven, där det oftast finns parallella skeenden.

En affisch bakom receptionen bryter den nästintill explosiva helheten och färgprakten på Galleri Moment. Det är en av de två affischer för Vasaloppets sommar- och vintertävlingar som bär Fredrik Lindqvists signatur – ett uppdrag som han vann i en tävling bland fyra utvalda konstnärer.

Vernissage på Galleri Moment lördagen den 7 februari. Utställningen pågår
t.o.m. den 28 februari.




Edwin Böck och Stina Siljing

Intervall – Edwin Böck och Stina Siljing
i Klippans Konsthall


150116
Det är ett så lyckat, harmoniskt samspel mellan Edwin Böcks skulpturer i betong och Stina Siljings målningar och objekt i plåt att betraktaren förleds att tro att konstnärerna sneglat på varandras verk för att skapa en så symbiotisk helhetsupplevelse. Så är inte fallet, tvärtom...

Det är två starka individualister med ytterst personliga uttryck, unika tekniker och materialval som ställer ut i Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 17 januari.
Edwin Böcks tunga skulpturer är fyllda med hålrum, likt ett avancerat virkmönster, där skuggspel och ljusinsläpp gärna tittar in. Det dialektiska spelet mellan tungt material och ljusöppningar gör de stora skulpturerna känns lätta och luftiga. De får dem att lyfta  som i en strävan att upphäva tyngdlagen.
Den frihetskänslan och tyngdlösheten blir allra mest påtaglig I Edwin Böcks knubbiga flygplan som skall hänga i samlad konvoj från Konsthallens innertak.
De stora flygplanen ser ut som lyckliga fåglar på väg, i rörelse.
På golvet ligger skulpturer i svartmålad betong. Längs ena väggen ligger vridna, genombrutna verk i påmålad vit cement samt eleganta blyertsteckningar med rumsliga mönster, även där rika på öppningar och fönster. Skulpturer av väktare i samma genombrutna teknik vakar stolt över utställningen.

Edwin Böck som är utbildad i Tyskland och Schweiz har tidigare varit verksam som scenograf och keramiker. Men det är inte enbart betong, sten eller metall som gäller sedan dess. Han jobbar gärna med både is och sand och har vunnit ett flertal tävlingar inom de gebiten.

– Jag gillar att jobba med stora former under kort tid. Ibland kan det vara befriande med det förgängliga, säger Edwin Böck som till vardags alltid jobbar med den bestående konsten hemma i Lindö Ateljéer i Kalmar, varifrån hans verk  sedan oftast hamnar i offentliga byggnader, i Sverige eller utomlands.

Under samma ateljétak arbetar Stina Siljing med sina målningar i plåt med vinylfärg eller rost. Sedan tio år tillbaka har hon jobbat med plåt efter att tidigare främst arbetat med målningar i äggoljetempera.

– Jag vill jobba med ljuset, utmana materialet, mjuka upp det kalla och hårda och trotsa motståndet. Rostprocessen lever sitt eget liv, där slumpen och korrosionen många gånger tar över och ändrar karaktär, färger och uttryck på mönstret.

Bland Stinas abstrakta målningar och objekt anas spår och detaljer, mönster från kvinnokraft som virkning och knyppling likaväl som från naturens fossiler, mossor och lavar. Hon använder gärna mikroskop för att hitta rätt uttryck och mönster. Mikroskopets runda bild låter hon också ta form i ett par helt runda plåtttavlor.
Över alltihopa svävar Stinas molnformation i plåt på ena långsidan vilket passar väl med Edwins flygplan som ser ut att vilja styra åt det hållet.

“Intervall” heter utställningen med Edwin Böck och Stina Siljing i Klippans Konsthall. Den pågår från den 17 januari t.o.m. den 22 februri.







Emanuel och Marianne Javelid

Klassiskt måleri och silver i
Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 150114
Mustiga, frodiga och varma oljemålningar med en säregen levande lyster värmer upp den lilla, funktionella konsthallen i Åstorps bibliotek. Allsköns frukter intar en till synes belyst huvudroll i stillebenliknande kompositioner. Men det är inte frukterna i sig som är det centrala. De fungerar snarare som  som katalysatorer för att skapa stämning och känsloladdning i en väl avvvägd uppbyggd miljö.

I kontrast till målningarna glittrar det lockande av silversmycken i galleriets glasskåp. Det är målaren Emanuel och smyckesdesignern Marianne Javelid som inbjuder till årets första utställning på Åstorps huvudbibliotek.

Vi träffar paret Javelid med adress Ateljé Solglimten i Brödåkra, när de är i slutskedet av hängningsarbetet.

– Hade Rembrandt haft tillgång till akrylfärg är det mycket troligt att även han använt akrylfärgen som grund innan han gick vidare med skiktmåleriets tunna lager av lasyrer i olja.

Det säger Emanuel Javelid med glimten ögat och med decenniers hängivna passion för det klassiska måleriet intakt. Det tidsödande och tålamodsprövande skiktmåleriets fascinerande turer tröttnar han aldrig på. Tvärtom inbjuder tekniken till de nya men ständiga utmaningar som är varje sann konstnärs drivkraft.
Ljus och skugga, tillfälligheternas spel och lek, kontrastverkan… Bakgrunder  med påsar, trä, plåt, textil, sammet, dagg och sten där varje materials särart med ljusets hjälp hittar sitt. Ljuset som tränger igenom skikten tar fram detljerna.

– Motiven är underordnat tekniken. Frukter i alla former har färger som drar ögonen till sig. Jag jämför dem gärna med stämningsskapande porträttmålningar, dock inte alltför fotografiska och aldrig rena avbildningar. Jobbet med färg inom en ram är oavbrutet en avvägningsfråga. Tidigare jobbade jag fram mildare strukturer. Just nu experimenterar jag med grövre, strukturer och fläskar på. Strävheten  kan både lyfta och stjälpa. Förhoppningsvis kan jag så småningom förena det lugna med det råa. Vi får se vart det kan bära hän. Att jag använder mig av skiktmålningsteknik beror på att jag vill få fram lyster och lätt optiska villor, säger Emanuel som även arbetar som lärare i klassiskt måleri.

Marianne som jobbat med smyckesdesign I över tjugo år gillar också att utmana materialet.

– Jag formar silvret med en gaslåga – slipar, polerar eller lämnar råa.

Det tar tid att förstå metallens egenskaper och bemästra den. Det går aldrig att skapa en exakt kopia. I vissa smycken infattar jag stenar som onyx eller kvarts för att förstärka det uttryck eller den vision jag vill uppnå.
Maianne är mån om att hitta det personliga, unika uttrycket I sitt designarbete. Hennes formspråk i ringar, halsband, armband, broscher och set är oftast sirligt, sprött och subtilt vackert. Det är lätta, luftiga och genombrutna smycken, där ljuset och huden på plats förstärker Mariannes intentioner och formspråk.

Javelids Silver och Måleri på Åstorps bibliotek har vernissage lördagen
den 17 januari  och pågår t.o.m. den 14 februari.




Hanne Sie, vårens första utställare på Galleri Moment

150104
Den danska konstnären Hanna Sie är vårsäsongens första utställare på Galleri Moment. Hanne Sies lyriska, abstrakta bildvärld med lysande kolorit i rena färger, är samma andas barn som våren.
Hennes konst präglas av samma optimism, livsglädje och oskuldsfulla förundran över livet och naturen som är vårens omisskänneliga tecken.Den danska konstnären Hanna Sie är vårsäsongens första utställare på Galleri Moment.

Hanne Sies lyriska, abstrakta bildvärld med lysande kolorit i rena färger, är samma andas barn som våren. Hennes konst präglas av samma optimism, livsglädje och oskuldsfulla förundran över livet och naturen som är vårens omisskänneliga tecken.

Den ibland nästan självlysande färgsättningen förstärker intrycken i dess charmiga kosmos av strategiskt ditsatta och medvetet utvalda formationer som cirklar, halvmånar, rektanglar, ovaler i samspel…
I det klara ljuset och värmen i Sydeuropa hämtar Hanne Sie kraft och inspiration. De reella, yttre intrycken överförs till hennes inre sinnesintryck och tankebanor för vidare transport till nya kompositioner. Det kan gälla i såväl målningar och grafik som akvareller och skulpturer.

Ibland blir det inte enbart bildverk utan även dikter för den mångsidigt begåvade Hanne Sie.

– Det är lättare att måla det realistiska än det abstrakta. Ibland är det som att kämpa med svåra matematiska ekvationer, ler Hanne med ett danskt smil och visar hur de olika formationerna eller figurationerna ger öppningar eller stopp, rotationer, formskiftningar samt inte minst rörelse och liv. Mina kontraster är inte mörkt och ljust utan det skapas med varmt kontra kall färg.

På denna utställning visas förutom akrylmålningar, akvareller och pigmentprints även objekt/skulpturer i akryl. Lysande kornblå objekt visar vägen till intilliggande spännande skulpturer med kalejdoskopeffektt.  Ett flertal genomskinliga skivor, målade med akrylmotiv står på rad med jämna mellanrum, fastsatta på ett målat trästativ. Ett roligt, till synes enkelt men mycket effektfullt spännande grepp som man gärna skulle vilja se i storformat – Det säger sig Hanne också vilja.

Hennes karriär har sedan åttiotalet varit framgångsrik, så det är mycket troligt att hon inom snar framtid får sin vilja igenom.

Hanne Sie är representerad på ett flertal museer i Danmark och Europa.
Hennes CV är mycket digert och välmeriterat med en mängd internationella jurybedömda utställningar samt priser i internationella utsmyckningstävlingar i Europa. Hanne Sie har bl.a. en utsmyckning på Europols huvudsäte i den Haag, ett uppdrag hon fick efter att ha vunnit första pris i internationell hård konkurrens.

Vernissage lördag 10 januari. Utställningen pågår t.o.m. den 31 januari.

 


Hanne Sie





Micke Johansson, Birgitta Svensson, Lotta Olsson "Träd" och Aurora Åstrand

Fyra Ess i Klippans konsthall

141211
Luftanden Ariel svävar i skimrande pjäser, blåsta och  designade av glaskonstnären och glasblåsaren Micke Johansson…
Denna luftens fé gör även en utflykt i Birgitta Svenssons rakubrända keramik, där luftens rörlighet är en viktig aktör i arbetsprocessen..
Silversmeden Aurora Åstrand letar dock hellre rörlighet under vattenbubblor…
Medan illustratören designern Lotta Olsson "Träd" hämtar sitt syre från träd och växter…
Denna spännande konstellation av nämnda fyrklöver blåser in julen på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 13 december.

Vi säger “Micke, Micke hej” till Micke Johansson och förvånas av hans relativt unga ålder, 42 år. Han har under lång tid tillhört landets främsta inom sitt gebit och betraktats som ett föredöme och legend i Glasriket. Det är fler än vi som trott  på en dubblering av ålder.

– Jag började redan som sextonåring och blev master vid tjugofyra på Orrefors, där jag stannade tills glasbruket lades ned. Sedan 2000 har jag skapat eget glas och konstglas.
Det var vid på Pilchuck Glasschool samma år som jag insåg vilka fantastiska möjligheter glaset erbjuder och vidden av det..
Fyra år senare drev jag en hytta i egen regi vid Pukeberg.  Sedan tre år har jag nu verksamheten hemma på garden i Örsö med hytta och butik, berättar Micke som är en landets få i branschen som både är verksam som konstnär och formgivare och som glasblåsare.

Det innebär att Micke ofta anlitas av framstående glaskonstnärer vid glasblåsning av sina alster. Micke är nytänkande och mycket teknisk intresserad, inspirerad av Edvin Öhrström och Muranomästarna.

– Jag ser inga begränsningar, älskar att experimentera och testa.  Med Arieltekniken har jag hittat ett nytt system att utveckla.
Det är en överfångsteknik med slöjor och nätmönster från Graalmetoden, där luften pressas in. Luftblåsorna stängs in i fördjupningar kring de färgade mönstren. Den ger en ny dimension och nytt färgsprakande liv, förklarar Micke som döpt tekniken efter Shakespeares Ariel i Stormen.

Den skimrande, färgstarka skönheten är slående i hans dropp-, ägg- och fiskformade eller vridna glaskulpturer som har en alldeles egen fantasifull, magisk lyster och identitet.

En egen identitet har även Aurora Åstrands handsmidda, egendesignade silversmycken. Aurora som är förhållandevis ny i sitt hantverk, slog igenom med dunder och brak när Louise Hoffsten bar ett armband I Melodifestivalen som symboliserade låten “Only the dead fish follow the stream”.

– Åtta sekunder efter sändningen ringde man och beställde ett armband. Spinoff effekten var enorm, säger Aurora som började med silver- och guldsmide som terapi efter en halvsidig förlamning.

Sedan 2010 har hon i sanning fått träna den nyuppväckta finmotoriken i individuella smycken, då det har varit fullt med handsmidda, individuella silversmycken, lika mycket till vanligt folk som till kändisar och insamlingar.
Aurora glömmer aldrig sin egen svåra sjukdomstid och jobbar mycket med att designa insamlingssmycken till fonder för sjuka bl.a. till Bröstcancerfonden.
Mickes och Auroras utställningsverk frontar Birgitta Svenssons keramik och  Lotta Olssons verk som inbjudade och välkomnande ger en vitaminkick vid fönstret mot gatan.

Kvidingekeramikern Birgitta Svenssons rakubrända keramik, väcker inte bara beundran för dess klassiska, linjerena skönhet. Den väcker impulser och nyfkenhet i all sitt elegant avskalade enkla och exakta formspråk. Ofta är pjäserna omslutna av distanserade svaga ränder eller rutor som luckrar upp i en väl avvägd, ytbehandling. Man vill vidröra den nästan sammetslena ytan som i vissa ljus lockar fram kopparn i glasyren... Framför allt vill man öppna locket! Det finns alltid ett lock, en dörr en grind  eller annan öppning i hennes stängda rum.

– Jag tröttnar aldrig på utmaningen och spänningen med rakutekniken! Man vet aldrig det definitiva slutresultat!

De boningar Kvidingekeramikern Birgitta Svensson visar på denna utställning är antikinfluerade stolphus i varma, bruna och gröna nyanser som växlar allt efter ljusförhållanden.
Där Birgitta vill öppna slutna rum, strävar Lotta Olsson med artistnamnet "Träd" att få oss att öppna ögonen för den naturen vi har omkring oss.

På denna utställning visar Lotta sitt examensarbete efter masterexamen på Konstfack 2012, där hon gick storytellinglinjen. Hon är i likhet med Micke Johansson dubbelutbildad – både illustratör och grafisk formgivare.

– Jag valde att göra en trädskulptur i brons och tre mattor som berättar om mina resor till Guatemala, Honduras och New York. Kontrasterna var stora både över och under vattnet. Det mexikanska hantverksinfluenserna, vulkanstäderna och så New York i diamentral kontrast….
New York illustrerade jag uppifrån i den s.k. trädgårdstaden – en oas med fåglar och natur, berättar Lotta och visar sina tre mattor.
Färgsättningen är mild och välbalanserad med insprängda berättelser i naivistisk, humoristisk anda. Lotta har ett levande, spretigt och samtidigt subtilt formspråk.
Trädet är den livgivande basen i allt Lottas skapande. Ur den utvecklas dekorativa former, mönster och berättelser – på papper, tyg eller tapeter. 

– Det skall vara kul att jobba! Annars tappar man lätt lusten. Just nu har jag gjort en dekor till Ittala. Jag får mycket beställningsjobb från arkitektfirmor. Då gäller att inte låta  sig styras, stå för det man gör och utveckla egna grejor.

Utställningen med vernissage lördagen den 13 december
pågår t.o.m. den   2015


Aurora Åstrand

Micke Johansson


Birgitta Svensson


Lotta Olsson Träd


Micke Johansson


Aurora Åstrand




Dagmar Glemme ställer ut på Galleri Moment

Dagmar Glemme – konstnären som aldrig har tråkigt…

Ängelholm 141204
Barn låter spontant fantasin flöda. De låter sig sig naturligt förundras över allt mellan himmel och jord och utforskar ivrigt livets och universums mysterier. Tyvärr tappar många det livselixiret längs vuxenlivets kringelvägar. Alltför många stoppskyltar hejdar det naturliga flödet av lek, lust och kreativitet.
Men inte hos konstnären och skulptrisen Dagmar Glemme. Decennium efter decennium fortsätter hon att mycket framgångsrikt behålla barnet inom sig - under ständig utveckling.

Att göra livet till en oändlig, spännande upptäcktsresa, där fantasin är en ständig, berikande och outtröttlig följeslagare är en gåva, värd att förvalta.
Ett av prisen på resan är “Bonjour Tristesse"!
Det framgår med alla önskvärd tydlighet i såväl utställningens, fantasifulla livslust som i Galleri Moments utställare Dagmars Glemmes raka uttalande:

 – Jag har aldrig tråkigt!

Det blev ett glatt återseende - som en resa till en redan känd, favoritdestination att möta Dagmars Glemmes färgstarka, livsbejakande universum igen. Se tidigare artikel!
Det är som alltid ett alldeles eget universum som möter besökaren i Dagmar Glemmes kommande  utställning på Galleri Moment.
Rummet är  fullt av livskraft, oförutsägbara fantasifulla väsen, klassiska profiler, mytologiska och mytiska figurer.

Planeter, evighet, jorden, kosmos…
Flygande människor och djur, runda formationer snurrar runt i ett bedövande skickligt färgsatt inre kosmos.
Rummet vibrerar av liv och lust. Det gnistrar av positiva energier från målningar, glas/skulpturer.

– Universums gåta går ju aldrig att utforska helt. Därför ger den utrymme för fantasin och gör att jag aldrig tröttnar.  Det är berikande att kunna få ta fram urkänslan, undersöka och upptäcka figurer, mönster eller väsen i naturen, på stenar och träd. Fortsätta att förundras…Jag vill komma ifrån det fyrkantiga både i livet och konsten.

Nej, någonting fyrkantigt går inte att hitta i Dagmar Glemmes konstvärld, men mångsidighet. Hon behärskar likaväl sten, metall och brons som glas och keramik förutom alla slags måleritekniker. På denna, en av alla hennes 300 utställningar, i muséer och gallerier, visar hon bl.a. målningar på bananfiberpapper och utsökta vaser i avancerad Graalteknik.

För Glemme bildar ofta olika konstformer en sammanhängande helhet, där som kan lyfta, berika och inspirera varandra. På borden i galleriet syns även sagoböcker av Dagmar Glemme som även arbetar med film och bildspel.
I hennes konstnärliga utövande är musiken den största inspirationskällan. Musikaliska solen heter ett bildverk på hedersplats I galleriet, ett annat Ungersk rapsodi nr 13. Lekfulla noter dansar lustigt fram på ett flertal målningar.

– Jag översätter mycket medvetet toner till färger och former. Ljus och mörker överförs. Blir det t.ex. ett starkt crescendo I musiken kommer den röda färgtuben fram, berättar Dagmar som tillsammans med kände klassiske pianisten Carl Petersson bl.a. utvecklat bildspel/konserter med de två konstformerna i symbios.

Dagmar Glemmes konst är känd World Wide. En målning hänger hos FN i New York och fyra stora väggmålningar i Återuppståndelsens kyrka I Fort de France, Martinique.

Den som inte kan ta sig dit, kan i stället besöka hennes konstcenter i Hasslarp – Glemme Art Center.

Dagmar Glemmes utställning på Galleri Moment har vernissage
lördagen den 6 december. Utställningen pågår t.o.,. 3 januari


 





Johan Thunell i färd med att hänga 250 "nyllen"

Johan Thunell har dille på nyllen

Åstorp 141128
Ett av livet stora, förbryllande gåtor är att vi alla till utseendet är olika och unika. Tanken är svindlande att ingen är en exakt kopia av någon annan. Vi formas av gener, karaktärsegenskaper, livserfarenheter, sjukdomar, fram- och motgångar…

Nya drag uppenbarar sig under årens lopp. Rynkor ristas in. Men redan som nyfödda är vi inte exakt lika någon annan. Och vi kollar automatiskt varandras utseenden, om inte annat för att spåra karaktär, personlighet och känslostämningar. Beteendet är så invant och naturligt förekommande i vanligt vardagligt samspel och samvaro, att vi knappast är medvetna om det.
Känner vi inte igen varandra blir vardagen ett komplicerat elände, vilket många ansiktsblinda och demensjuka vittnar om.

– Det är ett nedärvt beteende. Det är viktigt att kunna särskilja varandra för att klara oss I tillvaron säger keramikern Johan Thunell som ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 29 november.

250 “Nyllen” i rakubränd keramik – små och medelstora, alla med ett eget utryck, känsla och personlighet kommer då att blicka ut från galleriväggarna.
Det är ett fascinerande persongalleri av sällan skådat slag som möter oss.
Johans känslostarka, ofta humoristiska “Nyllen” är lika unika som människorna själva. Alla förmedlar ett eget personligt uttryck. Inga ögon, näsor eller munnar har identiskt lika proportioner, mellanrum eller drag som i någon annans nylle. Det är ytterst små, små detaljer som skiljer oss alla åt.  En förvånand upptäckt för många blir nog den att det mest är dragen runt munnen som särskiljer oss människor. Ändå lägger vi så stor vikt vid ögonen som själens spegel och ett svallande hår. Johan Thunells “Nyllen” saknar hår, något som bidrar till att nyllena förknippas med mansansikten.

– Det kan nog stämma att dragen vid munnen kan vara avgörande, instämmer Johan medan han fäster krokar på stora svarta väggtavlor att hänga sina nyllen på. Det är ett ganska känsligt arbete, där hållfastheten är A och O för de ganska tunga, men alltför lätt krossbara keramiska alstren.

Men det det är också en känslig, lyhörd arbetsprocess han jobbar med hemma I ateljén I på Österlen, där han även medverkar I ÖSKG:s konstrunda.  På YouTube visar han på ett genuint, nästan ömsint manuellt hantverksarbete av finaste kaliber, när han skapar sina större individuella verk. De mindre använder han gipsformar till.
Johan Thunell som utbildade sig på Croydon College of Art I London på sjuttiotalet började sin karriär med att tillverka bruksgods för att därefter övergå till skulpturell gestaltning av människor och djur.




– Intresset för den mänskliga fysionomins känslouttryck ökade sedan åren och jag skapade mina “Nyllen”, något som jag troligen aldrig tröttnar på!

Johan Thunells “Nyllen” har väckt uppmärksamhet inte bara här i Skandinavien. Intresset har varit stort på museer, gallerier och konstmässor såväl i USA; Europa som i Asien.

Utställningen med Johan Thunells “Nyllen” med vernissage lördagen den 29 november pågår t.o.m. den 3 januari.



Anna Eggert

Anna Eggert på Galleri Moment –
Fragment av minnen

Ängelholm 141107
Alla lämnar vi spår efter oss till eftervärlden, människan likaväl som djuren och naturen… Fragment av minnen…
Fragment är också titeln på Göteborgskonstnären Anna Eggerts utställning på Galleri Moment. Vernissage lördagen den 8 november.

I Anna Eggerts värld har glaset fått övertaget över textilen sedan tio år tillbaka. En serie glasgjutna klänningar på podier, skimrande solfjäderskulpturer i glas, väggbilder på glas, skapade i en lyckad kombination av screentryck och måleri dominerar bland verk eller objekt på papper eller mobila, mönstrade stora kragar utskurna i aluminium. Men i de flesta verk har textilen ändå fått företräde, inte av egna textilier men väl av tidigare generationers välarbetade, mödosamma arbeten.

Anna Eggerts objekt och bilder är som en minnenas skattgömma, en för blickar halvt dold och gömd kista, där av forna tiders kvinnokraft synliggörs eller anas i spåren av en nutida konstnärs barn- och ungdomsminnen.

– Jag länkar mitt arbete till deras arbete, berättar om detta ursprung men gör också något nytt av det som lever sitt eget liv.

Mormors spetsar, dukar, kragar broderier synligörs och får nytt liv i Eggerts bildvärld och återfår den respekt de är värda och varmt förtjänar. Ofta anas de bara – i spets eller virkade mönster. Samtidigt ger bilderna en inblick i forna tiders samhälle då Eggerts bildspråks flertaliga moment direkt eller indirekt ofta öppnar för en berättelse. Ett verk visar bl.a. en kvinna som drömde om att emigrera till Amerika och starta ett strykeriinrättning – en dröm som naturligtvis förblev en dröm. I den bilden ser man foton av sekelskiftsfamilj med ett stort fartyg I fjärran plus flera andra insprängda element med screentryck som klargör berättelsen.

Anna Eggerts arbetar och behärskar osedvanligt många hantverkstekniker inom måleriet, glasgjutning, varm och kall glasgjutning,  betong, metall m.m.
En askungevacker klänning I genombrutet mönster – ett blickfång på utställningen som hon själv sågat ut med sticksåg!
Det är en inspirerande, livsbejakande och färgstark lek med kvinnokraft, finstämt och välkomponerat återgivet från igår, idag och i morgon som väntar på Galleri Moment.  Då Anna gärna arbetar platsspecifikt har det blivit många offentliga utsmyckningar under åren. Utmaningar hon gillar…

– Nu närmast skall jag göra ett verk till Amhuls kyrka i Torslanda.

Innan dess väntar Galleri Moment.

Uutställningen pågår to.m. 30 november



Camilla Dufva ställer ut i Atriet i
Klippans bibliotek

Klippan 141031
Camilla Dufva… Hennes namn är som hämtat ur en svunnen tid, som gjord till en romantisk hjältinna i historiska romaner.
Dufva med f förpliktigar. Att denna konstnär även jobbar med släktforskning är därför inte förvånande.

De oljemålningar som visas på Atriet i Klippans bibliotek har just nämnda romantiska och historiska drag. I skira, lätt drömska kvinnoportätt, syns influenser av såväl “La belle Epoque” som 1930- och fyrtiotal. Kvinnogestalterna poserar och stelnar i för oss kvinnor igenkännande situationer. T.ex. i motivet med två väninnor, där den ena tar mer plats än den andra som håller sig i bakgrunden likt en till det yttre blek kopia. Eller det stela skyltdockeposerandet, vid påklädning av en festklänning…

Oljemålningarna är matta I ytskiktet, färger milda och i svagt pastell..  Det är en slags eskapistisk kvinnovärld, där allt onödigt är avskalat.

På denna utställning visas även ömsinta hästporträtt samt målningar av blommor, där Camilla strävat efter att visa deras flyktighet.
Hon har sedan studietiden på Domens konstskola, arbetat som bildlärare vid sidan av den egna skapandet i olja, akryl, akvarell, collage och lera.

Sedan ett år tillbaka har Camilla arbetat heltid med sitt konstnärskap.

Utställningen pågår från den 3 november och en månad framåt.




Det är inte alltid kul att följa med mamma när hon hänger en utställning



Av SAG:s tio utställare var fem på plats vid BMZ:s besök:
Jussi Raatevaara, Kartarina Erasmie, Håkan Lindskog, Gunnel Olsson
och Bodil Vinke

Art in progress – Scanian Art Groups konstsafari på Kulturhuset Björnen i Åstorp

Åstorp 141031
I allhelgonahelgen blir det för många ett kärt återseende när SAG-Scanian Art Group för tredje gången ställer ut på Kulturhuset Björnen i Åstorp. De tio medverkande konstnärerna bjuder inte bara på sin konst.
De bjuder även på sig själva  genom att arbeta på plats inför öppen ridå – ett led i denna grupps inriktning på att föra konsten närmare den vanliga gräsroten genom att avdramatisera och skapa naturliga dialoger med besökarna.

Konst är ingenting konstigt…
Besökarna kan i denna utställning göra en konstnärssafari, studera skilda arbetsprocesser och få en närmare inblick i hur det jobbas i ateljéer och verkstäder. Art in progress kallar SAG denna utställning – en signifikativ titel för denna grupp.

De flesta konsttekniker finns representerade på denna utställning: Akvarell, oljemålning, akrylmålning, keramik, skulptur, textilkonst och silversmide.  Aktiviteterna inramas av de tio medverkandes konstverk på väggar och golv.

Utställare på Art in progress är Karin Ellerstrand, Katarina Erasmie, Katarina Gustafsson, Catarina Hultman, Håkan “Lin Haogan” Lindskog, Katarina Malmquist, Lutz Muller, Gunnel “MaGo” Olsson, Jussi Raatevaara och Bodil Vinke.

Utställningen pågår den 1 och 2 november mellan 11 – 17.


Förutom väggkonst finns det gott om keramik till beskådande för
hugade spekulanter


Karin Ellerstrand



Ulf Holgersson på Tomarp

Mytiska figurer och besjälade målningar
när Ulf Holgersson ställer ut på Tomarp

Kvidinge 141030
Svenska folkvisetoner anas eller viskas fram, från Pans flöjt och Näckens giga men i ett nytänkande arrangemang…
Ulf Holgerssons målningar har så starka ursvenska, ofta vemodiga strömningar i sagans och sägernas tecken att de inbjuder till lyriska, filosofiska funderingar och associationer.

Holgerssons målningar känns besjälade. Kända mytiska figurer anas eller dominerar i hans stillsamma, lugna och eftertänksamma bildvärld

Hans måleri är annars fjärran det traditionella svenska naturlyriska. Det är stubbigt, kantigt och avskalat i hans ensliga skogar genom vilket det typiskt svenska ljuset alltid tar plats och bidrar till magi och mystik. Färgsättningen är mild och sparsmakad. Människor, figurer och väsen sammansmälter med naturen eller blir en del av den.

Det är den följsamma, levande oljan han känner sig som mest hemtam med ända sedan studietiden på Konstfack och Konstakademin som avslutades i slutet på åttiotalet. Ulf Holgersson är representerad i Statens Konstråd och Stockholms stads Konstråd.
Vi träffar Ulf Holgersson på Tomarps Kungsgård, där han ställer ut stora delar av sin produktion, skapat under det senaste decenniet.

– Jag känner det traditionella romantiska naturmåleriet som en belastning. Det är för stort eller för trångt, obekvämt för mig. Att medvetet försöka mystifiera  eller lägga är ett förhållningssätt som inte passar mig. Jag vill försöka hitta ett tonläge som är lågmält, personligt och äkta. Därför använder jag mig ofta av grova medel för att få fram det finstämda. Jag vill behålla en poetisk dimension, den som inte enbart går genom förnuftet. Söker ett mer sakligt och ödmjukt förhållningssätt och skalar det ovidkommande för att bli trovärdig.  Jag är inte speciellt påverkad av myter och sägner. Hur vi ser människor och figurer I en målning är intimt förknippade med miljön.
En genomsläpplighet mellan människa och miljö, en helhetskänsla…
Det är vad jag strävar efter.

Vernissage lördagen den 1 november.
Utställningen pågår t.o.m. den 14 december.

    


Vad gömmer sig bakom horisonten?

Åstorp 141023
I Páll Sólnes abstrakta/expressionistiska oljemålningar, där poesins stämningsfulla tecken alltid bereds plats, anas ett gränsande reellt landskap.  Det är en starkt koloristisk bildvärld – ett gränsland, där den yttre världen återspeglar den inre.

I Sólnes universum finns alltid en öppning.  Den egna fantasin bjuds på ett fritt flöde bland skog, himmel och hav där ljus, utsökt färgprakt och rymd tar plats. Ljus och mörker, jordiskt och fiktivt, dramatik och poesi breder ut sig under den horisont som Páll skapar genom att dela den tvådimensionella duken rakt över.

Två dimensioner även där…

Islandsfödde Páll  är en konstnär som bör vara extra väl förtrogen med det nordiska ljusets alla skiftningar vid det här laget. Utbildad på Kungl. Danska Academien för design I Köpenhamn, där Páll även läste litteraturhistoria och i teckning på Ny Carlsbergs Glyptotek, hamnade han I Sverige 1999, tack vare kärleken. Förutom nämnda länder har Páll Sólnes som är medlem i både KRO och dess isländska motsvarighet, ställt ut i Finland och Tyskland.

Idag har han familj, ateljé och galleri Tomelilla.

Vi träffar Páll Sólnes i Åstorps biblioteksgalleri, där han är i full färd med att hänga sina stora oljemålningar i konsthallen.

– Jag vill aldrig bli för tydlig. Åskådaren måste själv få välja, känna igen sig och lägga till allt efter egna erfarenheter. Både jag själv och betraktaren skall få möjlighet att tänja gränser. 

Vernissagen lördagen den 25 oktober. Utställningen pågår
t.o.m.den 22 november.




Per Jadéus

Per Jadéus "Konterfej"
i Klippans konsthall

Klippan 141017
Per Jadeus utställning “Konterfej” kan liknas vid en fiktiv opera- eller teaterscen, en festlig låtsasvärld, där aktörerna väntar på entré och strålkastarljus. Scenplatsen är Klippans konsthall, ett galleri som han tidigare gästat som utställare vid invigningen för tio år sedan.

Vibrationerna av teaterdamm borde passa teatermannen och sjuttonhundratalskungen Gustav 111, vars ande svävar över de flesta porträtten på utställningen även om andra ännu tidigare epoker tar plats här och var.
Moderna människor, ett färgstarkt personnage iförd sjuttonhundratalskläder blickar ut från mörka egentillverkade ramar i ett svagt dunkel. Modellerna är människor från nutida maskerader på slott och herresäten, i föreningar, på events eller speciella sjuttonhundratalsdagar som plåtats och förevigats enligt den traditionella konstens alla gyllene hantverksregler och stoffmåleri.

Där de flesta andra konstnärer idag skalar och skalar, stiliserar ibland in absurdum för att nå det optimala uttrycket, gör Per Jadéus tvärtom. Det är realistiska porträtt, gärna med tillhörande överdådiga, färgstarka kostymer och attribut som berättar om deras yrken eller karaktärer.

Moderna tidsresenärer har förvandlats i Pers oljemålningar till välmående mamseller, mätresser, präster eller högre dignitärer och placerats i dimmiga, drömska bakgrunder, lika den tidens romantiska kulisser,
De ser ut att trivas i sina nya roller. Det gör även Per Jadéus själv, när han får tillfälle att klä ut sig på i egensydda, sjuttonhundratalskläder på de festliga arrangemang som anordnas av landets sjuttonhundratalsfrälsta, dess föreningar och årliga arrangemang

En romantisk epok där estetik och elegans var i högsätet, en tid  dit många längtar  - däribland konstnären själv som hellre kallar sig konsthantverkare och konterfejer än konstnär. Ändå är han en framgångsrik och välmeriterad konstnär och en flitig uppmärksammad sådan under många decennier. Stipendieregn har tillkommit under åren bl.a. från Statens Konstråd ett flertal gånger.

– När jag efter konststudier började måla var jag barn av min tid - en typisk sjutttiotalskonstnär med politiska ambitioner. Sedan följde många år då jag drogs till barockträdgårdarnas magi och sökte mig till de motiven. De senare åren har jag varit helt uppfylld av porträttmåleriet, säger jubileumsutställare Per Jadéus som  kommer att arbeta med pensel, färgtubar och staffli på Klippans Konsthalls 10-årsdag 25 oktober.

En jubileumsfest utlovas av konstföreningen med mingel, underhållning och mat från Seniorens Catering.

Vernissage på Per Jadéus utställning “Konterfej” lördagen 18 oktober. Utställningen pågår t.o.m. 30 november.


Per Jadéus självporträtt och mask



Ingrid Schöön Holmberg

Det råder Schöön harmoni på
Galleri Moment

Ängelholm 141010
Det råder skön harmoni på Galleri Moments välhängda väggar, där nya utställaren Motalakonstnären Ingrid Schöön Holmbergs oljor, akryl- och temperamålningar nu med självklar suveränitet och ensamrätt tar plats i galleriet. Temat är “Tidsresan”.. 

Ett nedtonad, meditativt gränsland mellan abstrakt och svagt realistiskt - mellan dröm och verklighet, mellan det upplevda och fiktiva, möter besökaren.
I Ingrid Schöön Holmbergs milda, skimrande ljusa och poetiska bildvärld, där skörheten anas men hoppet vinner, syns tecken i skyn – som formationer eller figurer.
Måleriet är subtilt, sensibelt med en skickligt balanserad färg – och ljussättning därtill. Det är ett dekorativt måleri med flera dimensioner.
Den ställer lätt frågor för vissa, för andra räcker det estetiska intrycket.


Detalj ur större målning

Som en ask lockande, pastellfärgade praliner med oväntat men gott innehåll!
Tiden ja, alla har vi en tidsresa vare sig vi vill eller inte att relatera till.
Ingrid Schöön Holmberg bjuder på sin egen individuella tolkning.

– Tiden är så otroligt viktig. Med vår moderna teknik kan vi snabbt resa både bakåt och framåt, men vi har svårt att vara här och nu. Att vara närvarande i ögonblicket! Vi stressar och jäktar. För att orka och klara av alla yttre påfrestningar i ett samhälle och en natur som förändras och förvandlas i rasande snabb takt, behövs den inre världen.

Det är lätt att digna under alla intryck. Med min konst vill jag leda förbi svårigheter, visa på sårbarheten och inge hopp, säger Ingrid och visar på en serie oljemålningar där människor i grupp, stilistiskt ristade som runskrift syns i det milt färgsatta imaginära samhället, där huskonturer mycket svagt anas här och var.

– Det är stoppen i livet, hållplatserna jag vill ta fram.

Ingrid Schöön Holmgren började förhållandevis sent i livet med sin konstnärliga verksamhet.
Hon var som många andra hemma med barnen under ganska många år innan hon började sin bana på Gerleborgsskolan, med ett internatliv som hon i likhet med många andra elever sätter mycket högt.
Sedan mitten av nittiotalet ser det ut ha gått spikrakt framåt. Många separata utställningar och över ett trettiotal separatutställningar har passerat revy bade inom och utom landet. Bl.a. har hon synts på konstarenorna i såväl Berlin som Bologna och Hanoi, där hon bl.a. passade på att lära sig lackmålning.
Hon är representerad på ett flertal landsting och kommuner och är medlem I bl.a. KRO, BUS och Sv. Konstnärsförbundet.

Ingrid Schöön Holmbergs utställning “Tidsresan” har vernissage på Galleri Moment lördagen den 11 oktober och pågår t.o.m. den 31 oktober.




Anders Andersson

Svenska och spanska bilder möts hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 140911
Akvarelleristen Anders Andersson och den spanske oljemålaren Pérez Casanova ställer ut under samma tak men i olika rum på Galleri Hultman med vernissage lördagen den 13 september. Det är en spännande konstellation, där mer förenar än skiljer dem åt. Detaljrikedomen och stämningsfullheten, ibland även motivvalen återfinns hos dem båda, förutom den professionella observerblicken och drivna hantverken i respektive teknik.

Anders Andersson som ställer ut i Galleriet är medlem i Svenska Akvarellsällskapet och även flitig workshopledare i akvarellteknik. Han älskar akvarellens möjligheter och oförutsägbarhet.

– Vi målar tillsammans, akvarellen och jag. Akvarellen styr men det gäller att inte låta den styra för hårt. Då blir det gärna en sörja. Det är så direkt. Det är en dramatisk process där allt kan förändras på en sekund. Jag vill helst gå ut i naturen, inte bara se naturen utan uppleva den. Känna luften, doften, ljuden och rörelserna, ljusskiftningarna… Sedan komponera, hitta balans och form… Ta med mig själen in i målningen. I rörelse, ljus och stämning, berättar Anders och tillägger att tecknandet är grunden och havsmotiv den största utmaningen.

Tecknandet har han med sig sedan barnsben, då det var gott om pennor, kritor och färger hemmavid med en mamma som var glasdesigner och tecknandet en naturlig del av vardagen. Sedan följde studier på KTH i olika grafiska tekniker, bildbehandling och tryckprocesser samt studier hos bl.a. Jim Bray i USA, Joseph Zbukvic, Australien och Lars Holm i Sverige. Anders är en flitig utställare. Ytterligare tre väntar i höst medan tre redan är avverkade. Det är liv, ljus och fläkt bland Anders Anderssons fåglar, fartyg, landskap och citymotiv samt inte minst i ljusets, molnens och havets oändliga skiftningar.

– Jag dras mer och mer åt att samtidigt vilja ha en ökad storytelling i mina målningar, säger Anders som fortsätter sin konstnärliga verksamhet med samma glöd och fascination – med hans egna ord:
En resa i kaos och ordning.

Akvareller av Anders Andersson

Olja av Pérez Casanova

Lite av det förstnämnda förnimms även i Konsthallen intill, då PD Pérez Casanovas målningarna ännu inte hittat sina platser på väggarna.

För första gången i Sverige visar den i Spanien, Portugal och Belgien mycket uppskattade spanske konstnären PD Perez Casanova sin konst i Sverige. Han har vid 46 års ålder hunnit med att erövra flera nationella utmärkelser för sitt måleri.

I Spanien är han representerad på så gott som samtliga offentliga platser samt hos privata samlare i USA och övriga Europa. Bl.a. hans muralmålning på 2,25 x 12 meter på sjukhuset S:a Lucia i Cartagenia har väckt stor uppmärksamhet.

Stadsvyer med regnvåt asfalt, liv och rörelse, antika byggmonument, oftast under spansk himmel, detaljrikt och varsamt återgivet i olja…
Bland motiven syns även Björnekulla kyrka och Kärnan, motiv han fastnade för vid en tidigare visit i Sverige.
PD Perez Casanovas konst beskrivs oftast som ett klassiskt, detaljrikt måleri med stark djupverkan, i modern tappning.

Utställningen med Anders Anderssons akvareller och PD Pérez Casanovas oljemålningar har vernissage lördagen den 13 september och pågår t.o.m. den 15 oktober.


Olja av Pérez Casanova



Sven Åke Ekberg

Ett järngäng kom till Åstorp...

Åstorp 140910
Det är ett äkta järngäng som samlats i ringen…
Många av våra bekanta, släktingar och vänner tycks ha hittat sina platser i folkmassan., kanske även du själv. Skulptören Sven Åke Ekbergs miniskulpturer i järn lever sitt eget liv i konsthallen på Åstorps bibliotek med vernissage lördagen den 13 september.

Själv ser han sig som boss och en nära släkting till sina högst mänskliga figurer med starka individuella eller allmänmänskliga drag, som stannat upp vardagliga eller fantasifulla  igenkännbara poser – mitt i en rörelse.
Vårt mänskliga beteende och vardagsliv, åskådliggörs med ett kroppsspråk, effektivt och elegant designat av Sven Åke Ekberg in i minsta millimeter.
Det krävs av minigestalterna som högst mäter några decimeters längd men som i sin litenhet har mycket att berätta.

De står på en järnplatta, stämplade i botten med guldfärg eller hänger på väggen i avancerad balansjakt i 12-tumsspik. Vissa har en boll intill – på väg till ny kula?
En skulptur kallad Pilatus har en pilatesboll, en annan en boll i 23 karats bladguld, vunnit VM i löpning eller…
Även röda accenter som lyfter syns här och var på stingpinnar, frukter eller halsdukar. Överdrivet långa armar och ben förstärker rörelsemönstren fulländning.

Sven Åke som har sina rötter på Österlen och numera bor i Kivik ser med ömhet och humor på sina figurer i gammal Fritiof Piratenanda.

Blåsten, som syns i figurernas kroppspråk, paraplyerna, som låter oss ana ett regnigt landskap, träden och cyklarna… Livet på landet ser ut att vara de flesta figurernas hemvist. Kroppsspråket är förbryllande exakt. Varje figur har en egen individualitet.

– Jag älskar rörelser. Det här gänget är mina kompisar.
Jag saknar dem när de blir sålda och försvinner vill veta att de har det bra och kommer till sin rätt, skrattar Sven Åke som lär vara ensam med sitt konsthantverk och inriktning.

– Jag formar först med glödgande järntråd en stomme för att hitta rörelser, börjar med benen. Sedan frågar jag mig vad han/hon kan tänkas syssla med, hitta karaktären medan jag börjar bygga med smälta järnklickar. Därefter lägger jag fokus på blicken. Jag bygger om, ger dem olika sysselsättningar och yrken.

De här gänget på sina podier är kanske inne på fas 3 och studerar nu på biblioteket här, fabulerar Sven Åke som kallar sin utställning ”Nya kulor och sommartramp”.
Sven Åke Ekberg som är autodidakt, är medlem i ÖSKG, Skånska Konstnärsklubben och KRO har levt på sin konst sedan början av sjuttiotalet och är en flitig utställare, både i Sverige och utomlands. Hans verk finns representerade bl.a. på ett flertal sparbanker och kyrkor samt på Vin&Sprit i New York. Närmast är det Blomdalsmuséet i Norge som väntar på Sven Åke och hans järngäng.




Eva Zettervalls utställning på Tomarp –
Som ett slag i magen

Tomarp/Kvidinge 140905
Som ett slag i magen…
Målaren, grafikern och skulptrisen Eva Zettervalls konst vänder inte enbart ut och in på sina gestalters inre känslor och fysiska anatomiska inkråm, helt utan skyddsnät. Hennes konst är ofta så explosivt berörande att den lätt även kryper in och tar plats under huden på hudlösa betraktare.

Med ett starkt expressionistiskt, djärvt och ibland chockerande brutalt och färgstarkt form- och bildspråk återger hon det outtalade och rör om i de eviga frågornas tumultartade dans.
Det kan gälla allt från politik, genus och sex till orättvisor, utsatthet och ensamhet – igår, idag och i morgon.

Kort sagt sätter Eva Zettervall fokus på livsfrågor som berör oss alla.
August Strindbergs drama ”Fröken Julie” har sedan premiären i Köpenhamn 1889 haft nästan lika många tolkningar av det klassiska genus- och klassperspektivet – som medverkande regissörer och huvudrollsinnehavare under åren.

I installationen ”Jean och Julie & Röda rummet” ger Eva Zettervall sina personliga tolkningar med utgångspunkt från dramat och dess genusperspektiv. Utställningen visades för första gången på Konstakademien i Stockholm och fick två efterföljare.
För fjärde och sista gången visas nu denna uppmärksammade utställning – med vernissage på Tomarps Kungsgård den 6 september.

– Jag är ingen konceptkonstnär. Det ena bygger det andra. Ibland överraskar jag mig själv säger Eva när hon tillsammans med Tomarps Ulf-Melvin Fjellström lade sista handen vid den kommande utställningen eller snarare scenbygget.

Tomarps konsthallar har för denna utställning bytt karaktär och känns idag som ett teaterrum, där aktörerna är Evas målningar, objekt och skulpturer.
Stora sättstycken i rött eller svart avskärmar och skapar en illusion av flera spelscener.  Skärmväggarna är fyllda av bilder och objekt.
Alkoven har nu fått två nya aktörer – skulpturer av en monstruös fågel, en kvinna och så siskan i sin fågelbur.
Dramats fokus på midsommarnatten och dess magi lyfts och förstärks med utvalda musikaliska inslag och anpassad ljussättning. En helhetsupplevelse, där teaterdammet anas men scenen fylls med oväntat innehåll!

Denna utställning kan ses som ett inlägg i samhällsdebatten, där Eva Zettervall ser på gamle Augusts problemställningar ur ett modernt perspektiv. En nutida Julie hade inte begått självmord. Där blickar i stället den moderna Julie triumfatoriskt leende ned på Strindberg.
På en målning ber hon August att inte fälla några tårar för henne – naturligtvis underskrivet med ett m.v.h och med tillägget: det suger, va?

Julie kan också symboliskt bära en skyddsväst av vassa spikar, så att hon garanterat inte blir uppäten när symboliska knivar och gafflar försöker gräva sig ned i hennes innanmäten.  Eller varför inte låta sig omgärdas av det traditionella kvinnogisslet –strykjärn som stöd och skydd? Jeans rakkniv har bytts till pistol. I Röda rummet, tar feminismen plats, visar olika skepnader och motstridiga strömningar.

I såväl installationen ”Jean och Julie & Röda Rummet” som i konstverken i närliggande rum och korridorer, återkommer ofta det lilla barnet, utsatt och ensamt. Där hittar vi också den lilla, blåbleka Julie. Det är en tankeväckande, omtumlande utställning av en högkvalitativ konstnär som sätter många problem under debatt.
”Tiderna förändras och vi med dem”… Den gamla devisen ser ut att stämma.
Eva Zettervall uttrycker sig i samma riktning i sin utställningskatalog.

– Tiden är en rörelse där förändrade positioner föder det nya i en aldrig sinande ström och nya konstellationer uppstår ständigt.

Utställningen har vernissage den 6 september på Tomarps Kungsgård och pågår t.o.m. den 26 oktober.


Hårt och mjukt, blankt och matt

Ängelholm 140905
Hårt och mjukt, blankt och matt… Den mjuka textilen och det hårda plexiglaset, den blanka glasyren och den matta oglaserade…
Visst kan man hitta gemensamma nämnare i paret Norre/Stenströms till synes vitt skilda skapelser.

Nina Norre, textilkonstnär och formgivare och keramikern Gunnar Stenström som ställer ut på Galleri Moment med vernissage den 6 september, har inrett galleriets lokaler så att det liknar en läckert designad hemmiljö. Det är en estetiskt väl utformad utställning, där varje verk tycks ha hittat sin rätta plats.
En blå fåtölj med Ninas textiltryck kompletteras med en stilren vas med klassiskt mönster.

På golvet står färgstarka, cylindrar som rumsavdelare eller blickfång - dekorativa pelare i tyg med tryckta mönsterteckningar. På podier står mjukt glänsande ljusa, mycket stilrena keramikgods med svagt anande mönster – alla i stengods med strikta ytor och former.

En svart, djärvare Gunnar Stenströmkollektion med ljusa insprängda mönster har tagit plats intill en av Nina Norres rumsavdelare med en liknande mönsterteckning – ett medvetet samarbete i färg och form inför denna utställning. För övrigt lär de inte påverka varandras arbeten trots att de lever och verkar tillsammans.

Väggarna sprakar av ljus och färg i lampor eller belysta dekorationer
Där hänger Nina Norres s.k. plextiler – belysta handtryckta textiler, där textil gjutits in i plexiglas. Vissa verk bl.a. lampor med böjt glas har en annan teknisk process. Textilen limmas i stället på glaset, den teknik Nina från början använde sig av.
Det är pasteller, gärna knalliga rosa, turkos och orange nyanser som dominerar bland Ninas mönster, där fyrkanter och diagonaler gärna slåss i det glasade utrymmet som belysts bakifrån lyfter motiven och ger dem ytterligare en dimension.

– Jag vill förnya textilen, höja dess status, hitta nya former. Med mina textila cylindrar vill jag ge textilen chans till en tredje dimension.
Med hjälp av belysta plextiler söker jag få fram mer karaktär och lyster till textilens mönster. Vad gäller mönsterteckning har datorn varit god hjälp och öppnat nya vägar, berättar Nina som från början utbildade sig till mönsterritare och senare kompletterade utbildningen med en magisterexamen på Textilhögskolan.

Även Gunnar Stenström har en trygg utbildning bakom sig
– Jag jobbade som arbetsledare på Höganäs Keramik under många år, lärde mig jobbet från grunden och kompletterade sedan med ett flertal keramik. När hantverket sitter där det skall, är det lättare att skapa fritt och experimentera fram egna glasyrer.

Nina Norre och Gunnar Stenströms utställning har vernissage på Galleri Moment lördagen den 6 september och pågår t.o.m. 27 september.

 




Alexander Jansson med världen som arbetsfält

En fantasteritratt där allt kan hända

Klippan 140826
– Det var som fördämningar brast och nya vägar öppnades! För sju år sedan föddes inte bara Alexander Janssons första barn. Han själv föddes på nytt i sitt skapande, där det traditionella måleriets regelverk ligger tryggt förankrat i Alexanders balanserade blandning av  digitala och analoga metoder.

Efter det sedvanliga sökandet efter det optimala konstnärliga uttrycket lyckades han hitta en balans mellan måleriet, fotografiet och den digitala.

– Från början målade jag modernt, realistiskt och avskalat men blev aldrig nöjd, bara frustrerad! Jag kände att något mer måste ut och testade mig intuitivt fram till en teknik, där jag kände att jag kunde nå längre än med traditionella metoder. Att jag vågade fortsätta på den vägen, berodde på den stora respons jag fick när jag lade ut mina verk på nätet.

Sedan dess har det bara flutit på. Det är fantasiskt roligt och inspirerande!
Det berättar illustratören, grafiska formgivaren, animatören och konstnären Alexander Jansson som jobbar world wide med uppdrag främst som illustratör.
Uppdragsgivarna är namnkunniga förlag som Peuguin, Disney Hyperion, Ordfront, Natur och Kultur, Rabén Sjögren och Bonniers Carlsen.
Andra typer av uppdrag har bl.a. inkommit från NYC Ballet, Filter Magazin och Sv. Radios julkalender 2012.

Det är lätt att förstå att Alexander Jansson är eftertraktad, när man ser de verk han ställer ut på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 30 augusti.

Som luttrad journalist är det sällan man blir så betagen eller snarare bergtagen att man inte vill slita sig ifrån bilderna – tryckta, monterade och inramade för bästa förpackning av ett fascinerande innehåll.
Det är en sagobetonad, surrealistisk värld som möter oss. Den lever sitt eget mysiga, säregna liv bland viktorianska diligenser, paraplyer, lyktor, trattgrammofoner, karuseller, estrader, okända djur och människor.

Mättade färgsättningar och skicklig ljussättning förstärker det sirligt eleganta i personernas och tingens teckningar.
En fantasterihatt, fyllt med allsköns fantasterier, där allt kan hända utan begränsningar…
Det är lugnt, humoristiskt och varmt i Alexanders bildväv men ofta lurar någon halvt dold fara eller annat mystiskt mitt i idyllen.
Där smyger in samma andas barn som Alexanders två föredömen – Hans Arnold och Jan Lööf, även om Alexander hittat ett alldeles eget personliga, intuitiva uttryck i bildtänkandet.

– Bilden är alltid viktigare än tekniken. Det är motiven som styr...

Inspiration hittar jag i musiken, i detaljer från gamla affischer eller allra oftast hål i verkligheten dvs objekt som visade sig vara någonting annat än det förväntade. Det finns mycket av mig själv i olika tillstånd hos mina figurer. Jag vill gärna få fram existensiella frågor här och var, ofta i metaforens form. Men alla får naturligtvis se vad de vill i mina verk. Jag är rädd för att bli övertydlig, säger Alexander som är en man som står stadigt på jorden och gärna låter sin sjuårings analyser påverka motivens laddningskraft så att de insprängda farorna som inte skrämmer alltför mycket.

– Jag kan inte ge svar på någonting men jag hoppas kunna inspirera och sätta fart på betraktarens fantasi.

Framgångsrika men ödmjuka Alexander säger sig fortsätta leta efter det exakta uttrycket. Alla framgångar över världen till trots vet han fortfarande inte vad han skall kalla sig. Med så många strängar på sin lyra, där även 3 D ingår, är han ganska ensam i sin konstfulla, sinnrika fantasterifulla hatt.

Vernissage på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 30 augusti utställningen pågår t.o.m. den 12 oktober.






Björn Bernström

Björn Bernström – globetrottande konstnär på Galleri Moment

Ängelholm 140808
– Jag jobbar med en kombination av flödet och exakta detaljer. Att blanda, se färger och kompositioner, utforska pigmentets beteende…
Färger och pigmentets eget språk sköter jobbet medan jag själv styr processen, säger akvarellisten Björn Bernström - höstsäsonngens förste utställare på Galleri Moment.

Det var bl.a. upptäckten av pigmentets egenskaper, dess stora betydelse för bildbyggandet utöver dess kombination av valörer, som fick den f.d. bankmannen och marknadsföraren Björn Bernström på fall. Utbildning på Ölands Skogsby triggade igång hans målarådra.
Idag är Björn Bernström är en av våra främsta akvarellmålare och en i särklass eftertraktad kursinstruktör. Ett åttiotal utställningar inom och utom landet därtill samt styrelsemedlemskap i Nordiska Akvarellsällskapet bidrar till en ständigt späckad agenda.
USA, Australien, Italien, Tyskland och nu senast Ryssland efterfrågar hans kunskaper som pedagog eller workshophållare.

Varje resa tillför något nytt till Björns konst
– Det blir nya färgtoner i mina bilder varje gång jag möter nya länder med skilda ljusförhållanden. Under en Australienresa, hittade jag rosa och varmare toner , som jag sedan överförde i mina akvareller, där jag tidigare mest använt mig av jordfärger. Jag tvingar mig själv att ställa in mig på nya fordringar, utvecklar seendet….

Rätt ljus och skugga, i rätt miljö…
Det är faktorer som kan få Björn  att tvärnita bilen, plåta och återskapa. Ibland kan det vara enkla vardagliga situationer som sätter fart på inspirationen. Även sociala media inbjuder till nya kreativa idéer.

– Det enda porträtt jag tagit med på denna utställning är en bild, vars förlaga jag hittade på  Facebook. Även Instagram kan ge mig nya infallsvinklar.
Men oftast är det stämningar jag söker – stämningar som i vissa lägen kan påminna om en magisk filmsnutt som rullas upp.
Det är sådana ögonblicksbilder jag letar efter, vill utveckla och gärna förbättra.

På denna utställning dominerar landskapet - skogar, vägar, gläntor
Det är starkt stämningsladdade, drömska men realistiska akvareller, vibrerande av yttre och inre ljus som exponeras på Galleri Moment. Flertalet är nya med motiv bl.a. från Lofoten och Australien.
Björn låter naturen och ljuset tala till betraktaren, utan störande intryck av människor eller djur.

– Jag skalar mer och mer, säger Björn Bernström som inte bara jagar miljöer till sina egna akvareller. Han är även verksam som s.k. location scout, där han hjälper filmregissörer och fotografer att hitta rätt miljöer.

Björn tycks gå på ständiga upptäcktsfärder i sitt utvecklingsarbete.
Just nu är det speglingar i fönsterglas – utanför och innanför som han vill forska vidare för att återskapa med ett eget uttryck med akvarellpenseln.

Utställningen på Galleri Moment med vernissage lördagen den 9 augusti pågår t.o.m. den 30 augusti.  



Lennart Nilsson

Galleri Hultman öppnar höstsäsongen med två nya utställare

Åstorp/Grytevad 140807
I Galleriet exponeras framlidne Göran Segergrens lysande koloristiska,  geometriskt mönstrade akrylmålningar medan natursurrealisten Lennart Nilssons humoristiska oljemålningar, ofta med insprängda trompe lóeil-effekter generöst breder ut sig i Konsthallen.

Göran Segergren som gick bort alldeles för tidigt förra året var inte enbart en färgstark konstnär utan även en färgstark profil. Under sjuttiotalet var han en arg ung man – en rebell och debattör som gav uttryck för sina politiska ställningstaganden såväl konstnärligt som litterärt. Segergren skrev bl.a. Kaninfarmen, där han raljerade om Sverige och svenskarna.
Hans måleri tog sig så småningom nya uttryck – från det impressionistiska till det dekorativa. Det finns starka influenser från moriska, klassiska mosaikmönster, gärna som fascinerande inramning och blickfång till något spännande fokus i centrum.
Spindlar, fjärilar, påfåglar och gäss dyker upp här och var i den strukturerade, elegant sammanhängande, symmetriska helheten. Den klassiska stjärnan återfinns i skilda kompositioner och variationer.

I likhet med grannutställaren Lennart Nilsson arbetade även Göran Segergren med "trompe lóeil” (lura ögat effekter). Vissa bilder känns ibland som en bländande, överraskande titt i ett kalejdoskop. På ett bord i Galleriet, ligger drivna skisser och personportätt som synliga bevis på denne konstnärs livslånga sökande och mångsidighet.


Göran Segergrens gäss


Lennart Nilsson

Mångsidighet präglar även konstnären vägg i vägg - Lennart Nilson - som förutom oljemålningar gärna arbetar med objekt, grafik och skulptur.

– Jag är autodidakt, började att måla efter lumpen. Nu har jag levt på min konst i över tjugofem år, säger Lennart Nilsson som gjort succé med sina surrealistiska oljemålningar inte enbart i Sverige utan även i Spanien där världens främste inom genren, Salvador Dali, verkade.

Denne mästare och även Halmstadsgruppen tillhör Lennart Nilssons favoriter.

– Människan är till för att leva. Att skapa är en del av livet. Mina målningar är en del av mig och mitt liv!

Så livsfilosofiskt klokt uttrycker hans sig, när han tvingas förklara sina intentioner. Annars låter han konsten tala, vill få betrakatren att stanna upp.
Och den konsten kan snacka gärna, full av lekfullhet och fantasi. Resan in i  hans värld lustfylld, fylld av ironi och humor. Naturen är mjukt och varmt och realistiskt återgiven medan det mest oväntade dyker upp som frontfigurer. Cyklar är det gott om i hans bildvärld.

Hemma i ateljén Hyltebruk står en av Lennart tillverkad cykelskulptur i brons.
I bild kan cyklarna t.ex. ha skurna citroner gula och röda tomater som hjul. I Lennarts surrealistiska motiv flödar det av frukter och bär, bilar och båtar på de mest oväntade hedersplatser och i icke väntade skepnader .
I likhet med barnen ger Lennart det han gillar mest största format på centralplats. Det är få människor i hans värld. Men John Lennon dyker upp i ett verk, där titeln ”Realize your dream” står präntat på målarrollern – ett verktyg som tar plats i många av hans verk.

– Jag vill gärna få fram tidens tand i olika material. Som i den här trälådan eller i den här lätt slitna marmorn som jag jobbat med att få fram struktur, rost eller småskavanker, berättar Lennart och visar på motiv som för tanken till Philip von Schantzs berömda motiv.

Lennart Nilsson är representerad i Statens konstråd och ett flertal kommuner.
I Konsthallen visas även hans litografier och posters.

Utställningen i Galleriet och Konsthallen på Galleri Hultman har vernissage lördagen den 9 augusti och pågår t.o.m. den 10 september.


Lennart Nilssons struts

Göran Segergrens spindelnät


Anders "Jösse" Jönsson

Anders "Jösse" Jönsson ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

Klippan 140802
– Jag var där. Jag kände. Jag målade!
Så står det på baksidan av ett av Anders ”Jösse” Jönssons tolv verk, som ställs ut i Atriet, Klippans bibliotek.
De enkla meningarna säger mycket om Jösses vilja och starka motivation till att illustrera och åskådliggöra Klippan av idag – dagens folkliv i fest och vardag i kända bymiljöer.

Dagens vardagliga motiv förvandlas ofta oroväckande snabbt till kommande generationers spännande  dåtid. 
Konsthallens utställning av Blombergs Bilder vägg i vägg är ett slående exempel.
Dåtid och nutid under samma tak…
Anders "Jösse" är en välkänd konstnärsprofil, ett älskat original i Klippan.
Få har väl missat synen av honom skissandes och målandes på sin stol mitt i smeten, mitt i folklivet på Storgatan – en del av dagens stadsbild.

Anders är noga med realistiska uttrycket vad gäller hus och byggnationer.
Människorna i det myllrande folklivet i för Klippanbor  välkända parkfester, vårfester eller marknader är däremot genuint naivistiskt återgivna.
Det är mustigt, koloristiskt, igenkännande hemma för Klippanborna…

– Jag är så petigt exakt som det bara är möjligt, när jag återger miljöer. Ibland räknar jag t.o.m. tegelstenarna. Men människor…
Porträttmålningar avstår jag ifrån. Folk har sällan en realistisk uppfattning om sig själva.
I mina senaste målningar använder jag i stället symboler. Blommor är så lika människor. Ett frö som växer, stjälkar som bildas, förkroppligas, lever, torkar, dör,  säger Anders ”Jösse” som i mångt och mycket är något av en livsfilosof och sökare.

Hans funderingar och symboliska uttryck tar ny plats i hans måleri.
Bland de nya stilistiska oljmålningarna syns tre bruna blommor mot de kalla koboltblå och ljusblå geometriska fälten, en bakgrund där han hämtat intryck av rännor, vattenvirvlar och husgavlar från centrum.

–De bruna blommorna fascinerade folk när jag jobbade med den. Kanske kände de sig som blommorna – lite udda!

På konstutställningen ”Klippans centrum” med vernissage 1 augusti går det även att beställa signerade printade canvasbilder av Anders ”Jösse” Jönssons oljemålningar.

Utställningen pågår t.o.m. den 31 augusti. 


F.d. hängningsansvarig i Klippans konsthall, Johan Herder t.v. hjälpte Anders "Jösse" Jönsson att få ordning på hängningen


Åby marknad i Klippan

Blomsterstilleben



Johan Bjäntoft ställer ut på Galleri Moment i Ängelholm

Han förvandlar lera och skröfs till keramiska skulpturer

Ängelholm 140708
Kan sanden bli till guld, kan väl överblivet leravfall och skröfs i professionella händer förvandlas till keramiska skulpturer…
Åtminstone om skulptören och konstkeramikern heter Johan Bjärntoft.
Johan är en ung coming man på 28 år som tog sin masterexamen i Keramikkonst vid Högskolan för Design och Konsthantverk 2012. Samma år mottog han Eric Ericssonstipendiet och blev dessutom ”Blås och Knåda" stipendiat.

Det är en lovande start på en karriär som sedan dess fullföljts med ett flertal uppmärksammade utställningar, lärarjobb på Konstskolan Munka samt konsult- och projektledarjobb på Keramiskt Center.

Lördagen den 12 juli är det vernissage på Johan Bjärntofts naturinspirerande skulpturer i udda, experimentella tekniker och ytbehandlingar – Alla former sökta och inspirerade hos Moder Natur själv, dock aldrig kopierade.

– Det intresserar mig inte att kopiera eller göra avgjutningar. Det är undersökandet av naturen som främsta inspiration i görandet som är min drivkraft, säger Johan som i naturen ser ett driv och en självklarhet som även finns i leran.

Vi träffar Johan, när han packar upp sina verk och börjar placera dem på strategiska ställen på podier och väggar inför utställningen. Hälften av verken härrör från hans Masterarbeten mestadels i stengods  och med porslinsenglobe.
Under hans tredje studieår av fem, blev Johan trött på den släta ytan i den svarta leran, sneglade ned i hinkarna med alla dess överblivna spån och skröfs av leran och började att experimentera med avfallet.

Efter mycket trial and error, använde han så småningom rivjärn till halvtorkade lersjok för att tillverka spån som sedan fuktades, knölades ihop och kastades kring en ritad cirkel.
I andra skulpturala verk bygger han på starka kontraster, där den ena sidan är slät av gipsformen, den andra krackelerad.
De s.k. misslyckanden som skett under den viktiga känsliga och sökande skaparprocessen, har i Johans fall lett till nya upptäckter.

– När jag färgat och sprayat med tryckluft, sprayade jag för mycket vilket resulterade i en krackelering som jag nu medvetet använder, berättar Johan medan han hänger en väggskulptur.

Förutom den udda metoden med rivjärn, använder Johan bl.a. en skumgummimadrass som mjukt underlag när han tänjer remsor som sedan skall bli pinnar.
Men han tänjer inte bara remsor utan i hög grad lerans gränser. Allt som finns i skogen återskapas med Johans personliga signum tillbaka till naturens eget material – leran.

Utställningen pågår t.o.m. 2 augusti



Kjell Nilsson

Naturmåleri och keramiska tavlor på Galleri Hultman

Åstorp 140703
– Plötsligt händer det!
Det låter som en replik från lycklig trisslottvinnare. Men utropet är lika applicerbart på alla hängivna, tålmodiga naturmålare som väntar på det rätta ljuset eller ett djurs ankomst till sin hemvist.
På Galleri Hultman med Konsthall ställer Kjell Nilsson ut sina naturmålningar – en audodidakt konstnär, som med ett vidöppet, inträngande sinne alltid stått nära skogen, dess vegetation samt inte minst dess invånare.

Det är en miljö som han känner sig hemma i och är väl förtrogen med ända sedan barndomen och senare även som skogarbetare.Kjell Nilsson kommer från Sjöbo, en trakt som enligt honom kan ses som en vit fläck på konstkartan men gengäld är rik på gyllene, inspirerande skogs- djur och fågelmiljöer vid bl.a. Övedskloster och Björkaån.

– Man lär sig att se. Jag skissar, sitter tre, fyra timmar på plats, känner in stämningen med kaffe och smörgås till hands.Till slut händer det! Jag ser plötsligt ett djur i dess rätta miljö. Bakgrunden har jag redan noga studerat och är klar över hur jag skall återskapa det så detaljrikt som möjligt.
Ofta låser jag ljuset, fångar dagrar, stämningar, solglimtar och speglingar med kameran som stöd. När bakgrunden är klar, lägger jag in djur och fåglar, alltid i dess naturliga livsmiljö. Jag jobbar alltid i olja på duk.

– Mitt sätt att jobba fordrar en långsam process, då jag oftast måste flytta och ändra i motivet innan jag blir nöjd. För att få djup i färgskalan målar jag i olika skikt och låter det torka emellan.

Kjell Nilsson, som är medlem i Nordic Wildlife Art har kronhjorten som favoritmotiv bland sina skogsinvånare.


Catarina Hultman

Vilket som är galleristen Catarina Hultmans favoritobjekt vet de flesta. Hennes keramikfåglar har  under många år inte enbart kvittrat i eget bo, utan runtom i på Skånes konstarenor bl.a. VSKG (Västra Skånes Konstnärsgille) och SAG (Scanian Art Group).

Hennes bevingade keramik har fått många nya, tunga bekantskaper det senaste året. Trinda, formsäkra elefanter och noshöringar, som ser nybadade och solkyssta ut i sina glänsande, blanka glasyrer är några av nykomlingarna på podier och hyllor. Fantasifulla, skimrande svampar, gärna med en fågel på huvudet, är andra nya verk som dyker upp här och var. Men på denna utställning  är det med keramiska tavlor Catarina Hultman vill visa sin bredd.

– I dessa tavlor finns alltid två ansikten. Jag vill försöka illustrera den eviga frågan om vem man egentligen är. Mamma, maka, yrkeskvinna…
Vi har så många roller att det kan vara svårt att hitta sig själv.
Sökandet efter det egna jaget, modet och vikten att vara sig själv, är något jag som bildlärare präntar in hos mina elever.
Samma budskap vill jag få fram i mina keramiktavlor, berättar Catarina som arbetar fram plattor av leran, ristar stiliserade symbolmotiv, bränner och förstärker det ristade med egna glasyrer.

– Jag vill utmana materialet, ta bort traditionella begränsningar, hitta enkelheten och bli herre över materialet. Skapa kontroll…

Catarinas tavlor upptar endast en liten del av väggarna i Galleri Hultman. Naturmålaren Kjell Nilssons verk fyller både  Galleri Hultman och Konsthallen. Många besökare känner säkert igen hans verklighetstrogna naturscenerier. Senaste gången han gästade galleriet i Åstorp var för fyra år sedan.

Utställningen har vernissage lördagen den 5 juli
och pågår t.o.m. den 6 augusti.



Karl Mårtens

En ny bekantskap och en kär favorit möter sommarens besökare på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 140606
En ny bekantskap och en gammal kär favorit möter sommarens besökare på Tomarps Kungsgård. Såväl exteriört som interiört är fåglarna osvikliga dragmagneter.
I trädgården kvittras och kacklas det av allsköns fjäderfän. Uppe i en stolpe anas gårdens berömda storkpar. Väl inne i konsthallen bildar Emanuel Bernstones tecken i skyn, vattendrag och mylla en elegant inramning till Karl Mårtens inträngande, ömsinta och uttrycksfulla fågelporträtt – Fåglar som platsar perfekt för ett djupdyk i Bernstones stämningsladdade miljöer.

Som brukligt är för zenbuddisten Karl Mårtens litar han på sin talang, skapar med sin ickemetod med meditationen som grund magiska fågelportätt i akvarell. Han ger även workshops i zenkalligrafi och ofta performances inför en fascinerad publik.

I den livsfilosofi som Karl Mårtens anammat sedan början av 2000-talet, där intellektet kopplas bort för att frigöra slumrande resurser och locka fram den rena intuitionen, ingår att acceptera resultatet och inte försöka rätta till det. Men det fordrar naturligtvis en hög teknisk skicklighet och en supertränad iakttagelseförmåga, båda förvärvade sedan många år innan brytpunkten i skapandet med hjälp av denna livsfilosofi tog över och gav friare former.
Han säger själv att han målar för att träna inför livet, inte för konstens egen skull.

Det är nu två år sedan han senast gästade Tomarp, då med publikrusning som följd. 
Purfärska akvareller på handgjort papper med grovt rivna kanter fyller idag de lika kantstötta, anrika väggarna, där även litografier syns här och var.
En stor akvarell på bomullstyg kompletterar det breda utbudet, där varje fågelarts särdrag och personlighet med öppet sinne tagits tillvara. 

Emanuel Bernstone är även han en hängiven natur- och fågelentusiast med en stor produktion av fågelmotiv i bagaget.
På denna utställning ger han sig i kast med att i bl.a. gouacher förmedla alla naturens skiftningar och stämningar i abstrakta landskap, där dagrar och ljus skapar liv och mystik.

Emanuel är utbildad på Nyckelvikskolan och blev senare Meisterschuler (bästa elev) på Konstakademin i Düsseldorf. En stor oljemålning, så färsk att den knappt hunnit torka, väntas från Berlin, där Emanuel numera är bosatt.

Lördagen den 7 juni är det vernissage på Karl Mårtens nya närporträtt av fåglar och Emanuel Bernstones målningar. Utställningen pågår hela sommaren t.o.m. den
24 augusti.

Emanuel Bernstone

Emanuel Bernstone och Karl Mårtens

Karl Mårtens

Emanuel Bernstone (ovan) och Karl Mårtens (.t.h)


MajBritt Pehrsson på Galleri Moment

MajBritt Pehrsson visar sin utställning
"Min trädgård" på Galleri Moment

Ängelholm 140606
– Det är naturen som ger mig energi och kraft.
Mina upplevelser eller de idéer som dyker upp ute i naturen filtrerar jag sedan och omsätter i färg och form för att tydliggöra de känslomässiga upplevelser jag vill förmedla. Det kan vara det till synes mest enkla, en björnloka eller varför inte en dillkrona!

Så uttrycker konstnär MajBritt Pehrsson sin arbetssätt – en skaparprocess som hon är väl förtrogen med efter flera decenniers verksamhet som aktiv konstnär, där landskapsmåleriet mestadels stått i fokus.
Lördagen den 7 juni har hon vernissage på Galleri Moment under temat ”Min trädgård”, passande nog mitt i den populära trädgårdsrundan.

Det är vilsamma, välkomponerade oljemålningar med en subtil känsla för de små nyansernas verkan i helheten.  Abstrakta fält eller cirklar, där närliggande färgnyanser, valörer och toner samt med omålade partier som ljusbringare skapas en känsla av rörelse i bakgrunderna. Ibland låter Majbritt samma färgton accelerera bland växter och blommor. Helhetsintrycket är harmoniskt, genomtänkt och sparsmakat.

– Ofta låter jag formen underordna sig färgen. Jag går mer och mer åt det abstrakta.
Jag jobbar i skov, laddar under tiden.

Liksom många i branschen var det en lärare som redan i lågstadiet uppmuntrade hennes konstintresse. Många år senare på Gerleborgskolan  var det lärare som Arne Isaksson och Georg Suttner som inspirerade och påverkade hennes måleri.

– Jag tillhör nog den sista generationen som fick lära sig grunderna, säger Majbritt halvt på allvar, halvt på skämt. Lekfullhet och allvar vill hon också nå ut med i sina målningar – Allra mest vill jag göra folk glada.

MajBritt Pehrsson har ateljéer både i hemorten Älmhult och i Baskemölla på Österlen.
Sedan 1975 har hon haft utställningar runtom landet och bl.a. representerad i Statens Konstråd och ett flertal landsting.

Utställningen ”Min trädgård” pågår t.o.m. den 5 juli.





Gunilla Mann i en av sina ateljéer

Gunilla Mann, konstnär verksam på Sveriges gräddhyllor

Åstorp/Grytevad 140528
Konstnär Gunilla Mann intar Galleri Hultman med vernissage den 31 maj.
Hennes intensivt koloristiska och naiva oljemålningar, gouacher och litografier fyller varje tum av både galleri och konsthall. Det ser ut att bli glatt myller.

Det stämmer väl med hennes lika myllrande, livsbejakande och berättande målningar av folkliv och gemenskap. Det är en humoristiskt och detaljrik bildvärld som ögat möter, alltid berättat från livets allra ljusaste sida. Inga sorger eller bekymmer låter sig anas, inte ens i det fördolda.

Naivisten Gunilla Mann behöver knappast sakna vare sig inspiration eller motiv. Hon har ateljéer och utställningshallar på flera, utsökta gräddhyllor:
Under takåsarna i södra Stockholm, i Glasrikets Kosta, ateljé i Malmö, där hon även kompletterar med utställningshall samt den stora ateljén och utställningshallen i Rörum på sköna Österlen.

Det har blivit en mängd offentliga och privata uppdrag från början av nittiotalet.
En stor del av beställningarna gäller hennes oljemålningar med stads- och bymotiv, där resp. orts smultronställen, speciella karaktär och igenkännande faktor får ett glatt, sagobetonat liv innanför ramarna. 
Exempelvis ”Göteborg, mitt hjärtas stad”, fondvägg på Göteborgsoperan 1994,” Snurra min jord”, fondvägg i Folkets hus i Stockholm 1998, ”Vaxholm, den lilla skärgårdstaden”  på uppdrag av Sv. Näringsliv, ”Framtidsstaden”, uppköpt av Malmö stad 2008, Norrköping – staden vid strömmen, köpt av Lundbergföretagen AB.
Gunilla Man är också verksam som illustratör till kalendrar och bokomslag.
Ett 100-tal utställningar har hon hunnit med - I Sverige, USA, Danmark, Tyskland och Rumänien.

Utställningen på Galleri Hultman med vernissage den 31 maj.



Tomas Anagrius

Keramiknestor och prisbelönt fotograf
på Höganäs museum

Keramikern Tomas Anagrius - en nestor inom svensk keramik som för de gamla keramiktraditionerna i Kvidinge vidare i nyskapande tappningar av unika ler- och stengods/skulpturer…
Unga fotografen Moa Karlberg som arbetar med att föra den gamla bildjournalistiska traditionen vidare, men som även selekterar överblivna reportagebilder och gör dem till solitärer på konstväggarna…
Det är inte mycket som förenar dessa två nya utställare på Höganäs Museum och Konsthall utom det oförutsägbara som sker under resp. arbetsprocesser. För Moa som söker upp händelserika situationer, kan plötsligt ögonblicket förändra helheten så att nya infallsvinklar och uttryck uppstår – på ont och på gott.

För Tomas är varje bränning ett äventyr, där allt kan hända. Ett äventyr är det också att beträda den stora konsthallen, där valda delar av Anagrius sextioåriga livsverk bildar en egen stilren, levande, skimrande värld. Inget faller utanför ramarna – i dubbel bemärkelse.
Formsköna, utsökt glaserade pjäser med Anagrius omisskännliga personliga signum och egna uttryck, ligger eller står elegant exponerade i en harmoniskt, genomtänkt helhet.
Lergods och stengods, handbyggt i lersjok och drejat samt oftast försett med flera lager glasyr, har tagit sig olika funktioner och former.
Traditionella bruksföremål har i Tomas Anagrius händer förvandlats och förädlats, förnyats och utvecklats samt även fått nya funktioner.
Tomas Anagrius berömda serie Kanndans med tvåpipiga tekannor i stengods har satt myror i huvudet på många besökare under åren. Varför två? Svaret är enkelt. Han ville göra två funktioner och gjorde en mellanvägg så att man skulle kunna servera två olika sorters te ur samma kanna.
Men den funktionen är nu ute ur leken. I stället är tekannorna nu unika skulpturer i skilda format och färgsättningar.
Även hans fat och skålar är rena skulpturer och konstverk, även om vissa bruksföremål produceras. 
Runda, åttkantiga, svagt böjda eller skålformade, glänsande av liv, färg och djup eller varför inte med mjuka jordfärger, rå yta, reliefer eller geometriska mönster…
Variationerna är lika många som pjäserna, varav stengodset dominerat de senaste åren.

Tomas Anagrius började sin bana redan 1956 på Konstfack i samma kull som bl.a. Bertil och Ulrika Vallien, Carl Johan de Geer och Lasse Åberg. Som lärare hade han Stig Lindberg.
Det har blivit många utmärkelser under åren i form av stipendier och konstnärslöner samt inte minst en mängd utställningar både inom och utom landet bl.a. i Japan.
Den senaste utmärkelsen var Lengertz litteraturpris som Anagrius fick för sin bok ”Keramik från Kvidinge” som utkom 2008.

Han är representerad bl.a. på Nationalmuséet och Röhsska muséet.

Moa Karlberg
Utmärkelser har även trettioåriga fotografen Moa Karlberg redan hunnit knipa bl.a. det förnämliga priset  ”Årets fotograf” 2010 och 2012 – i två skilda kategorier: 2010 för sin porträttserie och för kultur/nöje 2012.
Det visar lite av den bredd Moa har i sitt fotograferande. Hon jobbar för press och företag i Stockholm, där hon är baserad men lika mycket med egna projekt. Störst uppmärksamhet fick hon redan under studietiden på med projektet Trafficing, för vilken hon nominerades till Scanpix stora fotopris.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Moa Karlberg

I Höganäs konsthall fyller hon väggarna i den mindre hallen med överblivna bilder från olika reportagejobb. Att de blev över innebär inte att de var sämre utan att de föll ur kontexten, trots att de var värda ett bättre öde.

– Jag ger dem nytt värde genom att använda dem som konstfoto samtidigt som den röda tråden i mitt bildspråk framstår klarare även för mig själv, berättade Moa och visade en ögonblicksbild på en kvinna från Marseille.

Det finns inget konstruerat, ”gjort”i hennes bildkompositioner.
Moa söker sig till platser där det kan tänkas hända något och låter det egna yrkesmässiga ögat styra kameraögat.

Utställningarna i Höganäs Museum och Konsthall med vernissage den 24 maj pågår t.o.m. den 6 juli 2014.




Tvåhövdad kanna och fat av Tomas Anagrius





Moa Karlberg "konst/reportabilder"



Tina Frausin

Konst med textil i fokus för alla sinnen

Ängelholm 140508
Vem kunde tro, eller bara komma på tanken att vanliga, tråkiga Gunnebostängsel kunde fyllas med liv? I form av stora, glada kaniner - tillverkade i korsstygnsteknik med metalltråd?
Den egensinniga konstnären Tina Frausin såg möjligheterna och använde stängslet som en stramaljduk. Kaninstängslet är signifikativt för hennes frisinnade, konstnärliga tankebanor, där vardagliga ting kan ändra karaktär, funktion och uttryck.

Tina Frausin ställer ut skulpturala objekt och bilder på Galleri Moment med vernissage lördagen den 10 maj. Konsthallen är fylld av udda, fantasifulla skapelser – skulpturer, bildkonst och installationer i blandade textila tekniker. Tinas mångåriga erfarenheter som glaskonstnär tar plats i ett objekt.

I ett annat verk – en installation flödar en kaskad av plastkulor. Där anas bland allt det rosa mycket riktigt Kittyfiguren. Och minsann, syns inte det svenska stålet i skulpturer av molnformationer, en regntung med skimrande glasstavar som regndroppar. Underlaget är tovat av Tina, gräs och mossliknande. I ett verk, syns huvudena av små celluloiddockor sticka upp.

– Jag vill aktivera alla sinnen hos betraktaren, skapa nyfikenhet, överraskningar och associationer. Vidröras och beröra…

Konstnären Tina Frausin är en gränsöverskridande konstnär, en fri själ i tanke och handling som egensinnigt och djärvt söker det personliga uttrycket. Hon tycks tänja lika mycket på konstnärliga teknikers och materials dolda potential som den egna ohämmade leklusten och nyfikenheten som får blomma fritt. På vägen hittar hon nya utvecklingsmöjligheter för såväl vardagliga material som traditionella tekniker.
Även om Tina Frausin har en mycket lång, gedigen utbildning inom måleri, keramik, skulptur och på senare år även textil som kunskapsbas, är det i det outforskade hon hittar friheten.

– Det textila uttrycket har blivit min passion, berättar Tina och visar på en hemstickad lekstuga i konsthallen, med en svetsad stomme och tak och väggar, stickade på en stickmaskin för tvåhundra kronor. Jag vill åt det skulpturala, tredimensionella uttrycket. Blandar gärna tekniker, bygger, virkar, syr…
Mycket av materialet är återbruk. Efter att under många år arbetat med glaskonst som är synnerligen energikrävande, känns det skönt att använda en teknik som man kan ta med sig.





Det är i den obundna tekniken som jag hittar friheten. Mycket tid använder jag till produktutveckling. Jag har också hittat bra samarbetspartners. Allt kan jag inte göra själv. Borås Textilhögskola, som har ett av de fem stickmasskiner för metall som finns, hjälper mig med större metallstickningar. Till offentliga verk som kräver ljud- och ljusinstallationer använder jag proffs.

Tina Frausin, medlem i KRO har utfört en mängd offentliga uppdrag och erhållit mångårig uppskattning i form av utmärkelser och stipendier.

– Konst behöver inte vara en bronsklump som skall stå i flera hundra år. Den kan vara förgänglig!

Utställningen på Galleri Moment i Ängelholm med vernissage den 10 maj pågår t.o.m. den 31 maj.



Jonas Lundh ställer ut hos Galleri Hultman

Toner, rytmer, färger och former

Åstorp/Grytevad 140429
Han omvandlar toner och rytmer till färger och former, visualiserar musiken - aldrig med pensel men gärna med kartongbitar…
I bildkonstnären och musikern Jonas Lundh stämningsfulla akrylmålningar, tar det nordiska vemodet och mystiken alltid  plats i en skön, färg- och formsäker, ljuskimrande värld med hoppfulla, svagt anande positiva vibrationer, rörelser och undertoner.

Ljuset speglar symboliken. Huskroppar utan fönster och dörrar, slutna rum skapar nyfikenhet.
Dolda budskap andas bakom dörrar, i hans långdragna gestalter i det fiktiva landskapet eller stadsbilden.
Vill man överföra hans målningar till musik står den jazzen med dess fria jammande närmast. Vissa säger bluesen, andra… Inget är vad det synes vara. Livsfilosofiska funderingar dyker lätt upp till ytan bakom ljuset och gråtonerna.

Allt är upp till betraktaren att tolka. Det är fria tolkningar till hundra procent. Det understryker Jonas Lundh med skärpa, i full färd med hängningen på Galleri Hultman, där han har vernissage lördagen den 3 maj.

– Motivet är av underordnad betydelse. Ingenting är medvetet föreställande eller serverat. Mitt bildspråk är abstrakt och filosofiskt och övertydlighet är något jag undeviker. Att använda kartongbitar i stället för kniv eller pensel i mina kompositioner i lager på lager, ger extra tunna, skira skikt att fånga in och färga. Det är byggen i många skikt. Ibland känns det som att bygga med lera. Ofta är det barndomsminnen som dyker upp under arbetet, dofter, resor  en speciell händelse. Fasader och ljud från min farmors Mosebacke… Jag lägger mycket jobb på ljuset. Det är det som för tanken vidare.
Den musik jag lyssnar på under arbetsprocessen måste vara rent instrumental för att fånga den musikaliska känslan. Annars börjar jag automatiskt hänga upp mig på texterna, säger Jonas som själv jobbat som trummis och slagverkare under många år och fortfarande är verksam som musiker.

Jonas Lundh, medlem i KRO,är inte enbart representerad runt om i landets kommuner och landsting. Det finns gott om samlare av hans konst i såväl Afrika som i vissa europeiska länder. Hans bilder sägs knyta an till föregångare inom abstrakt expressionism

Utställningen på Galleri Hultman i Åstorp med vernissage lördagen
den 3 maj pågår t.o.m. den 27 maj.





Grafikern och motorcykelsamlaren Ole Larsen

Grafik i världsklass på Tomarp

Kvidinge 140417
Vad vore Ingemar Bergman utan Sven Nykvist?
Den parallellen dras till Ateljé Larsens unika arbetssätt i boken ”Under stor Press” med mästargrafik från ateljén. Det är en bra liknelse för att greppa det som sker bakom de lyckta dörrarna på Stattena i Helsingborg.

Ole Larsen och hans medarbetare på Ateljé Larsen i Helsingborg arbetar tillsammans med konstnären i lyhörd symbios under hela skapandeprocessen. Ett givande och tagande bland kopparplåtar och färgburkar.
De mänskliga och maskinella optimeras för att nå det önskade konstnärliga slutresultatet.
Den processen och inriktningen är Ole Larsen ensam om i Sverige.
Oles far, konstnären Thormod Larsen startade verksamheten 1972. Fyra år senare övertog Ole verksamheten som idag är i världsledande.
Oles sedan barnsben tränade öga, fem medarbetare och specialkonstruerade pressar har väckt respekt och uppmärksamhet över hela världen.
Specialiseringen är djuptryck, där varje blad är unikt samt begränsade upplagor och stora format. En av tryckpressarna har format upp till hela tre meter långt och en och halv meter högt.

– Men tekniken får aldrig stå i vägen för det konstnärliga. Man kan säga att vi lägger rälsen medan konstnären kör tåget! Bara de bästa slinker igenom nålsögat och Larsens ateljédörr. Till den exklusiva skaran hör drottning Sonja som nu visar tre påfallande högkvalitativa verk ur den stora grafiska samlingen från Ateljé Larsen på Tomarp Kungsgård.

– Drottning har fotograferat mycket under åren, arbetat med färg och form, ljus och mörker men hennes ställning som drottning har ju hindrat en sådan karriär. De blad som visas här är kombinerat foto och aquatintetsning.
På en middag med drottningen, Kjell Nupen och Örnulf Opdahl och jag kläcktes idén till att skapa en fond för unga grafiker – The Queen Sonja Nordic Art Award. Stipendiet ligger på 500 000 kronor plus att de får jobba i min ateljé en vecka, berättar Ole och äntrar sin blänkande Yamaha med grafikapplikationer som stoltserar mitt i en av de stora konsthallarna.

Efter allt krångel med Statens Fastighetsverk får nu Tomarp Kungsgård liv igen. Nya ungar i stall och hagar och nykläckta fågelungar samt klättrande unga besökare i trädgrenarna.

Inne i konsthallarna firas påsken och våren med grafik uppåt alla väggar i skilda format och uttryck – alla hämtade och selekterade ur Ateljé Larsens imponerande samling på 55 000 grafiska blad.

Vernissage på Ateljé Larsens grafik lördagen den 18 april 12- 17. Utställningen pågår till den 1 juni.
Till sommaren väntas ett annat celebert besök av populäre Karl Martens på Tomarp Kungsgård.


Grafiska blad signerade Norges drottning Sonja


Mona Öjemark och Ulla Britt Thofelt. Margot Öjemark och Kerstin Pauler saknas på bilden.

Fyra tjejer ställer ut i Höganäs och ger tomma skyltfönster liv igen

Höganär 140409
Ett tomt skyltfönster…
Om fönster är husens ögon, vad utstrålar då inte alla dessa tomma skyltfönster i städer och byar om inte en total, smittande uppgivenhet och tristess?
Men det behövs inte mycket för att hoppet och gnistan i den tomma fönstren/ögonen skall lysa igen.

För konstnären Mona Öjemark som bara bott i Höganäs i ett halvår och inte hunnit bli hemmablind, var den tomma lokalen på Bruksgatan, ett perfekt objekt för hennes intentioner på en konstutställning på bästa parkett. Nu fylls den forna manufakturaffären med liv av måleri och skulpturer två månader framöver. Det är en liten, intim och anspråklös, lite nedgången lokal men som länge legat och väntat på hyresgäster.

– Vi är fyra tjejer som tillsammans ställt i olika konstellationer under många år. Min syster Margot Öjemark har inte hunnit hit än men jag kan berätta att hennes keramik, oftast i djur- eller fågelmotiv kommer att ockupera flera hörn i lokalen. Kerstin Pauler och jag har ställt ut många gånger tillsammans, liksom Bisse Thofeldt som ju gick bort för två år sedan. Men hans hustru Ulla-Britt som drivit hans galleri vidare och fortsatt att ställa ut hans retrospektiva verk, fungerar som ställföreträdare för Bisse.

Det finns vid en första anblick inga beröringspunkter eller minsta gemensamma nämnare i tanke eller utövande tekniker hos utställarna. Alla har starkt individuella uttryck. Monas textil eller skulpturala objekt är oftast höljen, där det är upp till betraktaren att hitta innehållet. Kerstin Paulers mörka, täta oljemålningar i dova jordfärger står i stark kontrast till Bisse Thofeldts koloristiska målningar.
Men ljusets magi och färgernas påverkan av varandra är påfallande prioriterat utryckt hos utställarna. Monas skulpturala objekt har bl.a. en äkta cinnober på undersidan som kastar ljuset och återspeglar färgen in i den vita väggen.

Utställningen på Bruksgatan 30 i Höganäs öppnar den 11 april och pågår t.o.m. den 31 maj



Fotograf Anders Nils

Varsam närkontakt med världen under ytan

Ängelholm 140404
Att nå under ytan, tillföra en extra dimension till bilden, är en målsättning som de flesta konstnärer brottas med. Få tar det bokstavligt.

– Även den tysta världen under vatten är i ständig rörelse. Rörelserna och ljusets fantastiska skiftningar skapar oändliga färger och toner. Paradoxalt nog ligger det vilsamma i denna variation. Ju mer stilla jag är, desto mer upptäcker jag ett rörelsemönster som för oinvigda kan vara lätt att missa. Det säger fotografen Anders Nils, ny utställare på Galleri Moment som gärna instämmer i den klassiska tesen att ”Allting flyter”. Över och under ytan…

Sin utställning kallar han ”Vila Vid Vatten” – en del av ett löpande projekt under samma tema. Anders är en fotograf med kameraögat vidöppet för varsam närkontakt med världen under ytan.

En treårig utbildning på Fotohögskolan och en tvåårig påbyggnad på Valand ligger tryggt i bagaget. I fotoväskan trängs den analoga träkameran för jobb på land med de digitala som han använder för sina undervattensbilder.

En skimrande, naturlyriskt vacker och meditativ värld möter besökarna på Galleri Moment, där merparten av de stora, elegant glasade fotografierna är tagna i undervattensperspektiv.

Anders Nils gillar att söka gränsland.

– Jag började med att testa gränser, bl.a. den gräns där fotografiet upplöses och förändras. Att jag sedan började söka motiv under vattnet för några år sedan, var min sambos förtjänst. När hon såg de halvt upplösta motiven som jag laborerat med associerade hon till undervattenmotiv. Det tände mig att börja forska i sjöar, hav och andra vattendrag, mest i insjöar. Ofta är det frekvenser av sjölandskapet jag plåtar och vissa av bilderna är ett montage av flera. Varje bild framkallas sedan i åtta exemplar, säger Anders Nils som inte gillar att söka i grumliga vatten, där den elaka storgäddan visar sitt fula tryne.

Hans bildvärld är alltför poetisk och skimrande vacker för att låta sig befläckas av störiga fiskar.

Vernissage lördagen den 5 april.
Utställningen pågår t.o.m. den 5 maj.

 


Nygårds Karin Bengtsson och Arne Persson ställer ut i Höganäs Museums Konsthall

Höganäs 140403
När konstnären Arne Persson vill känna sig hemma, går han ut.
Det är naturen utanför dörren, dess skogar, sjöar och berg som är hans livsluft – den miljö där han söker och finner en ständigt flödande inspirationskälla.

– Det känns som jag föddes under en gran. Naturen är för mig en mötesplats mellan det yttre landskapet och mitt inre. Jag söker mig inte till de välbekanta, trygga och av generationer trampade stigarna. Det är den inre vildmarken som lockar och drar och som jag vill utforska.

Mixen av de yttre och de inre landskapen skall skapa upplevelsen. Färgen är mitt främsta uttrycksmedel, en central byggsten. Jag söker efter de former, linjespel och kontraster som jag anser är mest lämpade att utnyttja färgernas potential.  Färgerna samlas sedan i breda block eller sjok, berättar Arne.
Det är ett mycket kraftfullt, expressivt och glödande färgstarkt måleri, utfört i tempera med bivax som Arne Persson ställer ut på en av Höganäs Museums konsthallar.
Naturens under och starka urkraft, dess spännande in- och utgångar, outgrundliga hållplatser och mål utan stopp…

Bosatt i närheten av IKEAS Mecka i Älmhult har Anders Persson rotat runt och letat kasserade sänggavlar och bordsskivor som används som pannåer. Den basen av bräder förstärker intrycket av det råa, vilda och ursprungliga i hans inre och yttre motiv. Det pastosa måleriet får även ett extra tillskott med hjälp av insprängda små tejpbitar och strimmor av råa ytor.
Det känns också rätt att denne skogarnas man som värnar om naturens magi använder sig av återvinning.

 

Fotokonstnären/bildskaparen Nygårds Karin Bengtsson i den andra delen av konsthallen skapar sina utsökt avskalade bilder likt en teaterns eller filmens allt- i allo.
Som regissör, kostymör, attributmakare, scenograf och producent iscensätter hon med hjälp av en analog kamera och egenhändigt manus, melankoliska tillstånd. Alla bilder är kliniskt avskalade, välbalanserade och tidlösa. Inte ett uns av ovidkommande detaljer… Enbart essensen av det sökta uttrycket återstår.

Den ensamma, bortvända människan tar plats i det tomma rummet eller landskapet. Varje skiftning i färg, form och ljus har minutiöst detaljstuderats för att få fram det sökta uttrycket.
Ingenting visar var hon är eller vem hon är, vad hon gjort innan eller vad hon tänker ta sig för härnäst. Före och efter, vadå…

De estetiskt utsökta motiven, skickligt fångade av kameran, ger ett hemlighetsfullt budskap som ger mersmak.
Vad hände innan och vad händer sedan? Det finns inga svar. Dramat  ligger i betraktarens upplevelse. Kanske är det du själv du ser i bilden.

Arne Perssons och  Nygårds Karin Bengtssons utställningar på Höganäs Museums
Konsthall pågår den 5 april – 18 maj




Konsten är evig, sägs det…

Ängelholm 140307
Att ha en f.d. evighetsmaskin till hjälp i den konstnärliga arbetsprocessen låter som ren fiction i sammanhanget. Konstnären Sören Ankarfeldts arbetsprocess liknar ingen annans. Det kan han tacka sin salig farfar för – en klurig köpman och uppfinnare som skapade en s.k. perpetuum mobile, en evighetsmaskin som Sören fick ärva. Den var konstruerad som ett cykelhjul på en träfot.

Maskinen stod på loftet hemma hos Ankarfeldts i tolv år, innan Sören började intressera sig för dess konstruktion och användningsområden. Bl.a. utställningen Perpetuum Mobile som var tillägnad hans farfar Hjalmar och andra vardagsfantaster, fick honom att successivt utveckla användningsområdet – från evighetsmaskin till målerimaskin.

Eller ett lyckohjul som är en annan beteckning Sören Ankarfeldt använder.

Sören Ankarfeldt född -52, har flera decenniers konstnärsbana bakom sig.

Utbildad på Kungliga Danska Konstakademin med bl.a. Richard Mortensen som professor, medlem i Coloristerna och med ett omfattande antal utställningar på sitt CV, började han i sin farfars anda bygga om maskinen som ingen annan ville ha. På den vägen är det.

 – Min ombyggda perpetuum mobile, numera målerimaskin, har blivit min största samarbetspartner sedan fem år tillbaka – en inspirationskälla och ett redskap för vidareutveckling i mitt konstnärliga sökande.

Från början  var den enbart en arbetsmetod. Idag för vi en dialog – maskinen och jag. Maskinen väljer utifrån de data jag programmerat in, bl.a. för avstånd och linjeföring och en manual för primärfärger. Det spännande är att maskinen väljer lösningar som jag själv inte skulle hitta. Slumpen styr, öppnar nya infallsvinklar och vägar i arbetsprocessen. Detta arbetssätt är en utmaning som jag inte vill vara utan.

Köpenhamnaren Sören Ankarfeldts stora dekorativa, färgstarka oljemålningar med spännande linjespel och halvt dolda figurativa inslag kan ses på Galleri Moment i Ängelholm.

Vernissage lördagen den 8 mars.
Utställningen pågår t.o.m. den 29 mars.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius





Elisabeth Tyler ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri

Med fokus på det lilla…

Åstorp 140221
Det lilla motivet, till synes obetydligt och ofta förbigånget för ögat, förvandlas och upphöjs till stora, ibland monumentala verk i konstnären Elisabeth Tylers erfarna händer.
Hennes djupdykningar i havets väsen och hennes absoluta närgångna fokus på naturens egna kompositioner av stenar och andra strandfynd, bildar en egen levande värld med magiska förtecken.

Över och under havet, linjen där havet har möte med stranden, stenar i allsköns ljus och mångfald…Steg för steg, lager på lager byggs upp.

Som ensamseglare har hon upplevt alla naturens och havets dramatiska makter och under och fångat dem i en personligt vinklad men alltid hyperrealistisk, detalj- och färgstark stil.
Elisabeth Tyler har varit verksam som framgångsrik konstnär i över fyra decennier, där priser och stipendier kantat vägen.

Hon har inte enbart korsat världshaven utan haft ett tryggt familjeliv däremellan på torra land – uppvuxen i England, bott i Danmark i tjugo år och med Finland som hemvist sju år.

Numera bor hon merparten av året i Landskrona, är medlem i KRO och har fullt upp med utställningar – framför allt i Norden.
Även på sin båt ser hon till att ha en flexibel ateljé för akvarell- och akrylmålning. I båda teknikerna har hon delat med sig av sitt kunnande.

En video om akrylmålning och en bok ”En akvarell blir till”, såld i 37 länder” kan hon lägga till i sitt omfångsrika CV, där även föreläsningar och videos om livet som ensamseglare tar plats samt en prisbelönt blogg från ”Women of cruising”.

Lördag den 22 februari har Elisabeth Tyler vernissage då hon ställer ut akrylmålningar, akvareller och grafik i Åstorps biblioteksgalleri.

Även om havsnära motiv dominerar, blickar det fram blomster och lite levande varelser här och var, främst i form av fåglar. Människorna kan anas i sina spår i sanden.

– Jag arbetade mycket med porträtt och motiv av människor under långa perioder tidigare, då med tuschpennan till hands, ofta vidare till grafisk bearbetning, säger Elisabeth och visar den grafikproduktion, bl.a i aqvatint och mezzotint som hon skall hänga här.

Det är sällsynt med den glöd och värme samt inte minst ljus som vissa av hennes grafiska alster visar. Dessa olika grafiska komplicerade processer visar hon åskådligt för intresserade på en affisch intill.
Även hur hon går tillväga med sina akrylmålningar visas enkelt och okomplicerat för besökaren på en liten bild de stora verken.

Två stora akrylmålningar möter besökaren, när hon/han stiger in i den funktionella, lilla konsthallen. En visar ett för många bekant motiv – havet vid Ransvik utanför Mölle, där lugn och dramatik samsas i en skön helhet men på olika fokus och avstånd – superrealistiskt men ändå inte fotorealistiskt. Ett annat konstverk ”Över och Under”, visar spännande, förvrängda krusningar under ytan.

– Naturen luras ofta! För mig är det realistiska en ständig balansgång. Det får aldrig bli banalt eller surrealistiskt!

Vernissage lördagen 22 februari och pågår t.o.m. 15 mars



Ann Blomberg

Meddelanden och ansträngningar

Ängelholm 140206
Vad säger våra till synes vardagliga SMS-meddelanden till varandra om oss själva? Blottar vi oss omedvetet? Alla våra måsten, hur påverkar de oss och våra relationer till andra? Vårt kroppsspråk, vad berättar det om oss?

Ann Blombergs utställning ”Meddelanden och ansträngningar” på Galleri Moment behandlar bl.a. dessa frågor, om man skalar av det som döljer sig under hennes ofta lustfyllda och fantasifulla objekt.

Denna utställning visar stående, statiska objekt på golv och hängande objekt på vägg i motsats till hennes förra utställning i Klippans Konsthall 2011, där rörelsen tog stor plats i mobiler och hängande verk.

Men Anns personligt pregnanta formspråk och de lysande klara färgerna hittar vi även här, liksom att tonvikten på mänskliga relationer och möten är invävt i hennes byggen av teckningar och collage.

Kommunikationen till betraktaren har fått ett tillskott av ord – valda SMS- meddelanden, är präntade i basen på tolv fristående, likformade objekt i människostorlek. Teckning i kombination med text har Ann tidigare enbart använt i tryckta häften, så detta är ett nytt inslag i hennes utställningsverksamhet.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

På ena väggen ramar en formlek av hängande hantlar in hennes meddelanden – 17 hantlar som ordlöst illustrerar olika typer av ansträngningar och måsten.

– Det rumsliga, det tredimensionella är viktigt för mig! Det skall kännas fysiskt i hela kroppen. Den som vill rota skall kunna hitta underliggande tendenser och tankar – inte bara färg och form. Här har jag utgått från golvet och rummets proportioner och försökt anpassa helheten därefter. Denna utställning känns lite som att komma in i en liten skog.

Jag vill att det skall hända något, berätta för andra om mina tankar och funderingar. Ibland kan det bli lite spretigt men det står jag för.

Vernissage på Galleri Moment lördagen den 8 februari.
Utställningen pågår t.o.m. den 1 mars


Ann Blomberg








Jan-Anders Hansson

Jan-Anders Hansson intar Klippans konsthall med grafik och skulptur

Klippan 140130
Grafiken ser ut att rent bokstavligen vara på tapeten i år. Grafikmönster är hett inom modet och gallerierna välkomnar oftare än vanligt landets skickliga grafiker.
Så även i Klippan.

Inte ”Äta, sova, dö” som I Pilchers film men väl ”Födas, leva, dö” är det grundläggande temat på Jan-Anders Hanssons utställning av grafik och skulpturer i Klippans konsthall.

– I mina grafiska verk anas ofta förgänglighet eller delar av livet, säger Jan-Anders och visar på titlar som ”Ridå”, ”Sista akten”, ”En vind från inferno” och ”En fjäril kring ljuset”.

Det kan i ord verka tungt men utställningen som helhet utstrålar motsatsen. Den ger ett elegant, sparsmakat intryck, helt i tiden.
Livslust, lekfull underfundighet och fantasifullt sökande ligger och lurar, där man minst anar det. Motiven är oftast uppbyggda i kontrasterande rektanglar i jordfärgsskala, gärna avdelat på mitten. Vissa delpartier är uppbyggda till en nästan tredimensionell effekt, andra byggda som en livets trasmatta. Hoppfulla eller hotfulla ellipsformade ting, ibland som knoppar men även stenar tittar fram i motiven.

– Jag tänker inte som en grafiker. Grafiken växer fram under processens gång, lite trial and error med mycket tillägg och blandteknik, innan jag är nöjd, berättar Jan- Anders som länge höll sig till måleriet efter treåriga studier på Konstskolan Forum i Malmö.

Sedan fjorton år är han verksam som lärare på Konst&Designskolan i Lund.

– Det är jätteroligt och givande. Designen är ett spännande gränsland.

Själv spränger han gärna gränser – framför allt i sina träskulpturer.  I såväl grafiken som skulpturen är det gedigna arbetet med kontrastverkan påfallande i ytbehandling och formspråk. Han lurar gärna ögat hos betraktaren. Förutom knoppande växter i trä, där det råa träet samsas med det polerade och runda former lyfter de spretigare, står det ett litet kvarter trähus mitt i hallen. Husen är utan fönster och dörrar. Det slutna rummet? Finns det för övrigt ett slutet rum? Då de små husen står på en öppna ställningar, vill man i alla fall inte tro det.

En skulptur i ett hörn ställer liknande frågor. Högt upp på ett berg, omöjlig att klättra på står ett litet hus.
Är det en omöjlig figur eller inte?

Utställningen med Jan-Anders Hanssons grafik och skulpturer har vernissage lördagen den 1 februari och pågår t.o.m. den 16 mars.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Gunnel Arlock ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri
Kors och tvärs är Mitt i prick

Åstorp 140116
Titeln ”Kors och tvärs” är ”Mitt i prick” för Gunnel Arlocks utställning av målningar och glaskonst på Åstorps bibliotek.
– Den speglar mig själv, säger konstnären/psykologen Gunnel Arlock.
Egna och andras inre resor sätter spår i hennes mångsidiga k
onstnärskap, där olika tekniker gärna möts och skilda yrkeskompetenser förenas.

– Det ena ger energi till det andra, säger Gunnel och visar en bild som är början på ett projekt om förgänglighet med söndriga, spruckna dockor som förlagor.

På väg, kors och tvärs…
Det gäller inte bara bildligt utan även fysiskt.
Akryl eller tempera i botten med olja i övre skiktet är den teknik, på papper eller duk dominerar måleriet på denna utställning med universella, allmänmänskliga vibrationer.
Abstrakta formationer eller lätt figurativa i säker, mjuk färgsättning, i rörelse eller förvandling syns bland målningarna.
Vissa är temabaserade, bl.a. en serie med jordassociationer och en annan som illustrerar Jesu liv och leverne.
Det andliga draget återkommer här och var, bl.a. i några  korssymboler.
Kyrkorummet använder Gunnel sig av även i sitt forskningsprojekt ”Ansiktet som bild”. Där har hon bl.a. fångat kyrkobesökares uttryck under meditation i Finland – människor som stannat upp mitt i vardagen och tappat sitt invanda ansikte.
En annan del i detta projekt är en video, där hennes eget ansikte fotograferas i yrkesrollen kontra det privata.

– En drift med det professionella ansiktet…

Vad är äkta eller inte äkta…
Under samma tema ”Ansiktet som bild” arrangerar Gunnel Arlock en workshop på Åstorps bibliotek lördagen den 15 februari.

Gunnel Arlock är medlem i KRO och Nordvästskånska konstrundan.

Vernissage lördagen den 18 januari 11 00
Utställningen pågår t.o.m. den 18 februari

 


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Stor spännvidd över skulpturer och målningar
på Galleri Moment

Ängelholm 140110
Det är konstruktiva, välbalanserade byggen med ett personligt, kontrastrikt formspråk som nu fyller väggar eller blickar ut från podier på Galleri Moment.

Människan mot maskinerna,
Det mjuka mot det hårda,
Det organiska kontra det oorganiska,
Det glansiga mot det matta…

Både målningar och skulpturer har en osedvanlig spännvidd genom konstnären Azita Sassanians tydliga och starka berättar- och förmedlariver, insprängd i en spännande estetiskt tilltalande helhet i mjukt dämpade nyanser.
Poetiska titlar som ”Jag är inte rädd för dig längre” eller ”Det såg annorlunda ut när du kom närmare” förstärker hennes intentioner.

 – Jag bär på en kanske omöjlig strävan efter klarhet i en alltmer förvirrad värld som vi påverkas av vare sig vi vill eller inte. Människan och den tekniska utvecklingen t.ex. På gott och på ont…
Vad som är rätt eller fel är inte min sak att bedöma, men jag vill i all anspråkslöshet belysa frågor som berör oss alla.
Jag strävar efter att mina verk skall kännas intima, vill skapa dialoger och få människor att associera till sig själva. Min konst söker en gemensam nämnare mellan olika sidor inom mig, säger Iranfödda, sedan 1988 i Helsingsborg bosatta Azita – som inte vill karaktäriseras eller stämplas som en Iranfödd kvinnlig konstnär. Enbart titeln konstnär räcker länge…

Azita Sassanian har en flödande källa från tre kontinenter att ösa ur, såväl mänskligt som yrkesmässigt.
Varje människa ser Azita som en egen okänd kontinent.
Mångsidiga Azita använder även gärna orden som uttrycksmedel, då gärna i lyrisk form. Förutom bl.a. KRO och Nordvästskånska konstrundan är hon medlem i Författarcentrum Syd.

 

Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Azita Sassanian

– Det är nyfikenheten som driver mig, experimentlustan. 
Min far var konstnär, grafiker och reklamare i Teheran. Den grundläggande utbildningen fick jag av honom. Sedan följde sex studieår i Oregon i USA, där jag bl.a. arkitektutbildade mig, därefter konstutbildning i Sverige.

Både det grafiska och de arkitektoniska kunskaperna drar Azita nytta av i målningar och skulpturer.

– Jag tänker tredimensionellt även i mina målningar som oftast är i akryl med accenter eller tillägg i ytor av olja. Det grafiska tänket syns i mina linjer och former, av vilka vissa omedvetet ständigt återkommer, berättar Azita och visar på en målning med titeln ”Innan du hittar dig själv” – en akryl som åskådliggör vår tillhörighet och som snuddar vid vår eviga undran ”Vem är jag?”

Intill står skulpturer i olika bränningar bl.a. stengods och raku – talande verk som sin stilrenhet och sitt personliga uttryck utstrålar lika mycket skönhet som känsla och förundran.
Azita Sassanians konstnärliga, livsfilosofiska och poetiska ådror till trots står hon med båda fötterna på jorden. Hon är utåtriktad, jobbar också som tolk, där hon har förmånen att träffa alla slags människor – något som för henne är utvecklande både på det personliga och konstnärliga planet.

Vernissage lördagen den 11 januari kl. 11.00
Utställningen pågår t.o.m. 1 februari 



Arnold Hagström

Arnold Hagström avporträtteras av HD/NST:s fotograf
Stefan Ed och journalisten Niklas Nordström

Klippanbördiga konstnären Arnold Hagström ställer ut i Klippans konsthall

Klippan 131211
Cirkeln är favoriten i grafikern och målarens Arnold Hagström bildväv, gärna fylls formen med symboler eller lekfulla dekorativa mönster.
Det är en exotisk, stiliserad men mycket inbjudande bildvärld som möter oss, där fåglar, elefanter, hundar och katter intar hedersplatserna i ett för dem udda landskap.

Människorna är naivt spretiga och neutrala, om de väl tittar fram medan djuren visar de mänskliga känslorna och uttrycken.

Målningarna i olika bland- eller grafiska tekniker är slående dekorativa och färgsprakande. Mönster och form är så pregnanta och exakta att de känns lockande att överföra fragment från dem till textil eller tapet.

Små, genomtänkta detaljer som en lätt förskjutning av centrum ger ökad spännvidd, likaså oväntade klotterteckningar eller andra udda fragment i motivet. Arnold har utvecklat egna tekniker i sitt skapande och sökande. Allt från gamla skolplanscher till romerska skulpturer och graffiti får här nytt liv.

– Jag samlar bakgrunder, söker motiv och sätter ihop dem i datorprogram, för sedan över på polymerplåt. Därefter djuptrycker jag och handmålar.
Syrafritt papper använder jag alltid. Den får gärna bubbla lite för ett mer levande intryck, berättar Arnold och visar en målning av en gemytlig elefant i gouache – ett av många tydliga avtryck och intryck från hans resande i Asien.

På lördag ställer Klippanbördige Arnold Hagström ut delar av de senaste tio årens målningar och grafik i Klippans Konsthall.

Fokus på Arnold Hagström kom samtidigt från två håll – Klippans konstförening och efterfrågan från allmänheten.

En händelse som ser ut som en tanke…

Det var studier tillsammans med pappa bagaren hos konstnär Göte Plahn som sådde fröet till hans karriär inom konsten, där grafikens olika turer tagit stor plats.

– Det är det eftertänksamma i grafikhanteringen som lockar mig.

Studier på Munka Ljungby och Forum Malmö under sex år samt pedagogisk verksamhet på Malmö konsthögskola, ledde Arnold Hagström dit han är idag. En liten utstickare som elektriker hann han med innan konsten tog överhand som yrke.

Sedan många år han lever han enbart på sin konst och är representerad i Statens Konstråd, på Nationalmuseum, ett flertal landsting och muséer.

Det har varit rikligt med utställningar både inom och utomlands, såväl separata som samlings utställningar.

Visserligen är Arnold en van utställare men att ställa ut i sin barndomsbygd känns extra kittlande.

– Det känns faktiskt lite nervöst att få träffa gamla klasskompisar, säger Arnold Hagström som närmast tänker jaga gamla bruksföremål att kreera med och förädla till annan form.   

Vernissage 14 december kl. 11-13
Utställningen pågår t.o.m. 26 januari 2014



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Måleri och silversmycken på Galleri Moment

Ängelholm 131206
Med intensiv drivkraft bokstavligen klöser Yvonne Swahn sig fram, med naglar eller palettkniv för att nå fram till kärnan i den ursprungliga bildväven och få fram det egna personliga uttrycket.
Forskar och testar rent fysiskt för att söka nya vägar att utveckla sig på – på duk, pannå eller papper eller skulptur. Ytan är rå, färgsättningen mild.
Säreget, drömskt skimrande, subtilt känsligt och alltid betagande poetiskt blir resultatet i såväl de oljemålningar som blandteknikverk eller det objekt i rispapper som ställs ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 7 december.

Konstnären och Vänersborgsbon Yvonne Swan ställer ut målningar tillsammans med smyckekonstnären Kinna Sturesson på denna Galleri Moments sista utställning för året.

– För det mesta arbetar jag förutsättningslöst, fysiskt och nära. Motiven blir mer och mer avskalade med åren. Ju närmare man når kärnan, desto svårare att nå uttrycket. Drivkraften och utvecklingsivern går hand i hand. Jag vill få fram styrkan inom oss och skaffa djupgående insikter om material och uttryck för att nå dit jag vill. Min ödmjukhet blir större och större ju mer åren går.

– Naturligtvis jobbade jag från början traditionellt med det rent figurativa. Man måste ju krypa innan man kan gå. Men till slut blev det ett ok för mig som måste känna frihet för att skapa.

Yvonne är medlem i KRO, är representerad runt om i landets kommuner och landsting och andra institutioner bl.a. Statens Konstråd.
En air av andlighet och meditation finns i Yvonnes verk som öppnar även för att ställa ut verk i religiösa sammanhang.

– Det finns en likhet mellan skapandet och det andliga tillståndet. I Vänersborg har jag senast ställt ut i kyrkan med en skulptur som jag kallar ”Ljusets båt”, säger Yvonne och visar samtidigt sitt objekt i galleriet - en skapelse, tillverkad av rislampor

Det är ett piggt moln som intresserat blickar ut mot torget
Det molnet intresserade medutställaren Kinna Sturesson som snabbt hittade en gemensam nämnare, då hon själv som konsthantverkare jobbat fram molnformationer i ädel metall.

– Jag vill bygga levande bärbara skulpturer, skapa en egen trädgård av ädelmetall, ett material jag älskar förklarar Kinna Sturesson som är utbildad guldsmed och avverkat fyra år på Guldsmedshögskolan i Köpenhamn.

Kinna som även läst både sociologi och antropologi är miljömedveten och ekologiskt intresserad. Hon driver en butik, där kunder kan komma in med sitt guld, få det smält och designat efter önskemål. Alla arbeten är unika. De smyckeskollektioner som visas i konsthallen är tillverkade i silver med detaljer i guld eller med steninsättningar.

– Allt är inspirerat av naturen – en blommande smyckesträdgård med blommor, växter blad som övergår i höst, säger Kinna som bl.a. är medlem i Formargruppen i Malmö.

Utställningen på Galleri Moment i Ängelholm med vernissage den 7 december kl. 11 00 pågår t.o.m. 4 januari 2014

Tre små oljor av Yvonne Swahn

 


Yvonne Swahn och Kinna Sturesson


Bilden t.v. – olja av Yvonne Swahn
och bilden ovan halsband och örhängen i silver av Kinna Sturesson


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Kristine Jakobsson

– Det får aldrig bli tråkigt

Åstorp 131127
Om Kristine Jakobsson läst sin Fröding låter vi vara osagt men säkert instämmer hon i hans berömda versrad ” Så jag målar, ty så roar mig att måla”.
Skillnaden är att Kristine använder leran som främsta uttrycksmedel.
På Åstorps Huvudbibliotek ställer Kristine Jakobsson ut sin keramik med vernissage lördagen den 30 november.

Kristines utpräglade intresse för färg och form har alltid funnits där.  Lusten, nyfikenheten och behovet att uttrycka sig driver henne vidare. 
Sin grundutbildning fick hon som ung i Stockholm av designern Rune Holmberg.
De studierna har sedan kompletterats med en mängd kurser och utbildningar inom såväl måleri som silversmide, textil och keramik.

Kristine har under åren arbetat som inköps- och avdelningschef, drivit en större tygbutik och en butik på Väla. Även i dessa verksamheter såg hon till att få utlopp för sina flinka fingrar och få användning av sin förvärvade materialkännedom och sitt färgkunnande. 
Kreativitet kan ta sig många vägar.
Hon designade och sydde bl.a. kuddar i ”knalliga” färger som fick en strykande åtgång. De senaste åtta åren har Kristine vigt åt skulpterandet men medvetet legat lågt vad gäller utställningar. Lite förvånande med tanke på hennes livliga, öppna personlighet…

– Det är inga djuplodande, medvetna tankebanor som styr mitt skapande. Det är tillfälligheternas spel, rena fantasier, berättar Kristine som inte har tappat barnet inom sig utan i stället förädlat det.

– Jag vill framöver jobba ännu mer naivt och leka mer med färg.
Den konstnärliga friheten får väl leda mig framåt, säger Kristine och ler sarkastiskt åt det gamla slitna uttrycket.

Kristines egen positiva, intuitiva personlighet präglar i hög grad hennes verk som är starkt mångskiftande – aldrig tråkiga men alltid tekniskt välgjorda i bränningar och glasyrer. Framför allt hennes rakukeramik är skickligt utförd med läcker lyster och spännande krackeleringar.
Människor, udda djur och fantasifulla skapelser är nästan alltid solitärer, upphöjda på stegar eller piedestaler. Trots att vissa figurer har ett nästintill arkaiskt formspråk, lägger hon ofta till någon humoristisk, oanad vinkel i uttryck eller rörelse.
Flätningar låter ljuset flöda fritt i hålrummen på upphöjningar eller i enskilda verk.
Stilrena vaser, där hon låter färgen rinna blandas med tjugotalsliknande damer med spotsk uppsyn. I ett av verken har hon samlat sina figurer och format till en bunke.
Även färgmässigt är det en blandad kompott – benvitt, rostfärg men även knalliga färger syns på senare verken.
Det är på den vägen hon tänker vandra vidare – leka mer med färgen och experimentera och låta det naiva uttrycket få ta större plats.

Utställningen på Åstorps bibliotek pågår t.o.m. 7 januari.   
Förutom på vernissagen kommer Kristine Jakobsson att vara på plats även på julskyltningssöndagen.




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Ulf Ekberg – En utpräglad idékonstnär

Ängelholm 131107
Det är tredje gången konstnären och skulptören Ulf Ekberg presenterar sina sällsynta, magiska djur och människor på Galleri Moment. Som utpräglad idékonstnär har han satt en sammanfattande titeln ”On the stage” på utställningen.

På denna livets scen eller livsrum uppträder de mest vidunderliga, surrealistiska aktörer i skepnader av sällan skådat slag i ett tidlöst gränsland. Formspråket är suveränt avskalat och öppnar för befriande, fantasifulla associationer. Samtidigt som doften av en ny skön värld når näsborrarna, förnimms influenser från antiken och medeltiden. 


Det är aldrig tråkigt i Ulfs fantasifulla, underfundiga bild- eller skulpturvärld. Det alltid är fritt fram för egna tolkningar i gränslandet där halva rumpor, randiga svansar, masker och nallar gärna tar plats bland varelserna.
Hans konst kräver inga ord. Den berättar själv.

Ulf Ekberg är en utpräglad idékonstnär, gillar utmaningar och jobbar ofta och gärna med flera projekt parallellt i olika tekniker och material.
Uppvuxen i keramisk släkt i Kvidinge har han arbetat med allt från stengods, trä och metall till målningar i olja, akryl och blandteknik.
Som om det inte var nog fortsätter han att söka nya uttrycksformer. På senare år har även gett sig i kast med fotokonsten och gett ut en bok ” I drömfångares närhet”.

– Idén har alltid varit bärande i min konst. Formen och färgens styrka och det utvecklingsbara i bildspråket återupptäckte jag efter en konceptuell period på åttiotalet. Färgsättningen är en avgörande orsak till att jag började måla.
Mina figurer stannar ofta i ett uttryck medan jag i bakgrunden skapar känslan av rörelse, säger Ulf – en konstnär som själv ständigt är i rörelse på jakt efter nya utmaningar.

Ulf Ekberg är bl.a. representerad i Statens Konstråd, Region Skåne och
i ett flertal landsting.

”On the stage” har vernissage lördagen den 9 november och
pågår t.o.m. den 1 december




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Änglar på duk av Katarina Erasmie och änglar i tenn av Bengt Berggren

Katarina Erasmie och Bengt Berggren
Två själar i samma tankebanor

Åstorp/Grytevad 131107
Det var samma själars barn som möttes för att gemensamt ställa ut på Galleri Hultman/Konsthallen Ekebacken med vernissage lördagen 9 november.
Målaren och skulptören Katarina Erasmie och Bengt Berggren, smideskonstnär, skulptör och målare hade aldrig träffats, än mindre sett varandras verk. Utan någon kontakt med varandra hade de varandra ovetande jobbat med i lika tankebanor och motivval till utställningen – En händelse som ser ut som en tanke.

–Vi blev överraskade och glada när vi för första gången såg varandras verk!

Redan vid en första titt slås betraktaren av att trädsymboler, människor och ansikten är återkommande motiv hos båda.
Andra beröringspunkter är  den röda färginslaget som dominerar i bådas målningar och att båda använder sig av den snabbtorkade akrylfärgen  med lackering av fernissa.
Sakrala symboler och livsfilosofiska funderingar är tydliga i bådas produktioner.
I och med att vinklingar och tankegångar är så pass överensstämmande kan Katarina och Bengt samsas och blanda varandras konst i båda gallerierna.
Ett lyft i stället för den sänkning som är alla konstnärers fasa, när de ställer ut tillsammans med en för dem okänd förmåga…
Där stannar likheterna.

Bengt Berggren är tennsmed i andra generationen – ett yrke han återkom till efter många år som inredningsarkitekt.
Med grunden i hantverket som trygg bas har han utvecklat egna tekniker och tryckmetoder. Hans målsättning är att  hans konstnärliga intentioner med materialet skall kunna fullföljas med så få begränsningar som möjligt. För att nå  dit han vill i form och innehåll, blandar han även gärna ni andra material under arbetsprocessen.
Varje pjäs eller skulptur är unik. Bengt är nyskapare och den enda i landet som lyckats uppnå friare former av tennet och skulptera med materialet. Såväl de klassiska bruksföremålen som skulpturerna är inte enbart estetiskt tilltalande och personligt utformade. Alla verken manar dessutom till eftertanke och inspiration, ofta försedda med finurliga, tankeväckande symboler ur andligt eller poetiskt perspektiv.

–Jag har mitt eget sätt att jobba, säger Bengt och visar utsökt vackra bägare och karaffer i tenn, dekorerade eller utsirade med ansikten eller träd i smält tenn.

Intill hänger hans färgstarka målningar – en konstform han inte vågat ge sig i kast med förrän på äldre dagar.

– Det är ju klottret som sätter igång processen och blir något i tenn. Måleriet föddes sedan ur dessa ritningar -  en spontare form som på många sätt passar mig som gärna styrs av min intuition.


Ovan: Skulptur av Katarina Erasmie
T.h. målning av Bengt Berggren


Katarina Erasmie


Skulpturer av
Bengt Berggren

Även Katarina vill väcka tankar inom samma sfär.

–Träd och människor, arv och miljö…

Vi formas av arv och miljö precis som träden. Våra liv genomgår faser. Mina träd har medvetet extra långa rötter för att ta fram just detta.Träden är livgivare - våra upp och nedvända lungor. Det nämnda arvets betydelse kan även läsas in i hennes renodlade porträtt av romerska slavinnor och grekiska och kinesiska daner. Relationer mellan mor och barn resp. vuxna och barn är ett annat ämne som återkommer i lugna motiv  med enkelt formspråk, utförda i olika tekniker bl.a. rödkrita. Det är situationer vi känner igen bl.a. nattvak och barnets utsatthet och ensamhet.

– Jag vill visa att vi vuxna bör tar ansvar för våra barn.

Katarinas sakrala målningar, byggt på berättelser ur gamla testamentet har bl.a. visats i Mariakyrkan i Helsingborg. Där använder hon en ytbehandling med reliefeffekter. Det blev upphovet och gnistan till att även skulptera i lera och järn.
Måleriet visade vägen till skulptur för Katarina medan skulpturen blev en vägvisare till måleri för Bengt.
Så kan det gå. Det ena ger det andra och berikar också varandra i en arbetsprocess.

Bengt Berggren och Katarina Erasmies utställning på Galleri Hultman/Konsthallen Ekebacken pågår t.o.m. den


Målning av Katarina Erasmie


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Simon Arne ställer ut på Tomarps Kungsgård

Han är sin egen i en egensinnig bildvärld

Kvidinge/Tomarp 131107
Det är en inspirerande och fascinerande upptäcktsfärd att göra en djupdykning i konstnären Simon Arnes bildvärld, där kända och okända djur eller andra mystiska varelser naturligt hittar sina givna platser eller busigt dyker upp där man minst anar det. Alla myllrande invånare, realistiska eller fiktiva har sin egen identitet eller uttryck i det prickiga livsrum som de själva ofta är skapade av eller utgör en del av. Intensivt sökande, kaxiga, upproriska, vädjande…

Formen ger innehållet. Subtilt selekterade och avskalade formationer i djärv kontrastverkan fylls med liv och uttryck och nya små varelser föds och lever.
Ensamma eller tillsammans, gärna med en humoristisk touche… Den skickligt nyanserade färgsättningen är en effektiv stämningsladdare för den inre rörelsen. Färgerna lyfter varandra och bidrar ofta även till känslan av den yttre.
Det konkreta och abstrakta lever sida vid sida med bara ett steg emellan. 
De senaste åren har Simon Arnes djurvärld fått ett tillskott av människor i samma teknik – stilrena porträtt av enskilda personligheter med outgrundliga uttryck som borrar sig in i betraktarens ögon.

– Jag vill att det skall kännas trovärdigt och naturligt att leva i min  bildvärld. Betraktaren skall tro att den finns, säger Simon som inte medvetet vill lägga vare sig livsfilosofiska eller politiska symboler eller andra dolda anspelningar, insprängda i sina målningar.



Han anser att det är betraktarens roll att tolka och uppleva.
Inte heller vill Simon stoppas in i ett fack eller tillhöra någon speciell konstinriktning. Men han kommer inte ifrån epitetet prickmålare – en teknik som var tabu för tjugofem år sedan då han själv introducerade den.

– Det finns så många oskrivna regler. Jag sökte medvetet ett annorlunda bildspråk och hittade det på ett till synes banalt sätt – på besök hos en optiker.
Jag provade synen med hjälp av laser och såg då en massa prickar, något som chockade mig och fick dem att växa till djur. Upplevelsen inspirerade mig
Så började det och så har det fortsatt. För mig är den användbar teknik för att få fram det jag vill. Men visst, ibland känner jag mig inträngd i ett hörn, då jag under så många år hållit mig fast vid samma teknik och med liknande teman och färgsättningar. 
Min senaste produktion är därför betydligt färgstarkare än tidigare. Även detta kom till av en slump, då jag genom att köpa ett restlager av färg, kunde slösa och fick lust att experimentera mer med färg.
Som trädgårdsintresserad var det sedan buxbomarna i vår trädgård, dess former och prickar som fick mig på fall och inspirerade mig.
Idéerna bara tränger på, ibland på det mest oväntade sätt!

Simon Arne ställer ut på Tomarps Kungsgård med vernissage
lördagen den 9 november kl.12 – 17.
Invigningssamtal mellan Simon Arne och Lasse Olsson, reporter
på Radio Mamöhus kl. 14.00
Utställningen pågår t.o.m. den 15 december


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Jasmine Cederqvist – ständigt på väg…

Klippan 131030
För konstnären, flygaren och biologen Jasmine Cederqvist är att flyga nödvändigt såväl mentalt som tankemässigt och fysiskt.
Hon är alltid på väg och älskar att göra orädda, gärna lockande förbjudna djupdykningar såsom i himlen så ock på jorden.
Jasmine följer sin inre kompass och ger blanka attan i konventionernas utstakade livskarta med dess inristade Jantelag.

Titeln på hennes utställning i Klippans Konsthall ”Hellre dö än tveka” är lika signifikativt för hennes personlighet som för hennes konst. Det är äkta vara rätt igenom med oväntade spännande infallsvinklar på det tema hon älskar mest av allt – flyg.
Även om infallen och idéerna bokstavligen flyger på varandra i ett flygande fläng är Jasmines målningar, installationer, objekt, foton, grafik och film påfallande väl genomtänkta och utförda. Alla är fyllda med symboler för ämnen som rör alla – sex och relationer, att bejaka sig själv, våga ta för sig.

– Jag älskar att flyga, fart och rörelse. Jag upplever en liknande känsla på hästryggen. Det är här och nu som gäller. Samtidigt som man har kontrollen och styr finns alltid en liten vag kittlande känsla av fara.
Jag använder mannen som symbol i de flesta av mina verk. Jag erkänner frankt att jag tycker att det är sexigt med män i läder. Manliga stridsflygare… Hjältar som dödar drakar.

Mannen som objekt är centralt i utställningen. Myten och kulten kring stridspiloten fascinerar mig. 
Jag står för det. Det är inte för inte jag är gifta med en flygare sedan många år, berättar Jasmine som förutom konststudier bl.a. har forskat på flyttfåglars flygstrategi vid Lunds Universitet och valdes till ”Årets pilot” 2012.

Sedan två år lever hon på sin konst merparten av året. Under sommaren är hon verksam som flygdagsspeaker.
Alla tänkbara och otänkbara tekniker och objekt tycks trivas förträffligt i konsthallen – en konsthall som då den invigdes för tio år sedan Jasmine drömde om att få ställa ut i. Nu är hon där.

– Ingenting är omöjligt säger Jasmine och visar en rolig fotosvit ”Rädd att flyga?” med

Barbie i flygmiljö som anspelar på Erica Jongs klassiker med samma namn men utan frågetecken.  Sviten i popkonststuk som är tagen med mobilkamera handlar om att våga bejaka sig själv.
Den stora installationen i rummet som består av 2 katapultstolar från från militärflygplan med tillägg av kvinnliga och manliga silikonavgjutna handstumpar behandlar relationer.

– Jag kallar den ”3 cm kortare – om det inte funkar så drar jag”! De tre centimetrarna syftar på det som händer när man skjuter ut från ett militärplan. Kotorna trycks tillfälligt samman. Vad jag vill ha fram är att det alltid är ett pris man får betala när man lämnar en besvärlig situation eller relation.

 


Även i den rena bildkonsten söker Jasmine nya vägar för att på ett estetiskt och samtidigt informativt sätt få fram sina budskap. Jasmine jobbar i olika blandtekniker och grafiska metoder bl.a. handtryck på plexiglas eller koppartryckspapper. Avrivna kartor, riktningar i form av longitud och latitud ploppar hela tiden upp i de liv- och lustfulla målningarna, där himlens alla blå toner florerar i en lyckosam blandteknik, där den långsamma oljefärgen inte har förtur.

En tre meter hög bildsvit ”Rätta virket” är baserat på äkta mannens kontaktkopior från tiden då han utbildade sig till stridsflygare. Bilderna är oregelbundet sammanfogade för att skapa känslan av en fantasi om unga utvalda män som skall bemästra lufthavet.

En udda installation som väcker intresse tar plats i konsthallens centrum. Det är en skapelse i böjda, svagt dunkla halvcirkelformade bitar av plexiglas från en SK 60 med bubbelgumsrosa kanter – en utsökt blandning av manligt och kvinnligt.

Jasmine Cederqvist som har sin ateljé på f.d. flygflottiljen F 5 Ljungbyhed kommer själv att berätta om sin konst och hålla visningar under utställningstiden.

Torsdagar 18 – 19 • Söndagar 14 – 15

Jasmine Cederqvists utställning ”Hellre dö än tveka” har vernissage lördagen den 2 november och pågår t.o.m. den 1 december.

  



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Det okända får det att hända.
Universums magiska kraft – dess rörelse och ljusfenomen…

Kosmos okända värld…
Kretsloppet...
Mytologin…
Evigheten…
Det är det outforskade och med den följande livsfilosofiska funderingar som sätter fart på konstnären Dagmar Glemmes ständigt flödande kreativitet och fantasirikedom.
De får sedan sitt färgstarka, spontana uttryck på såväl målarduken som glaset och keramiken eller varför inte graniten?

Lördagen den19 oktober är det vernissage på Åstorps bibliotek för Dagmar Glemmes målningar i äggoljetempera och underfundiga glasskulpturer.

I Dagmar Glemmes livsfilosofiska bildvärld rör sig himlafenomen, mytiska symboler och flygande väsen i en ofta till synes virvlande, spontan dans, där hela universum med dess himlar, planeter, människor och djur gärna med glädje och en viss förundran tar plats.
En mycket tydlig, varm och trygg symbol – livsträdet - blomstrar i kontrast mot Dagmars övriga, livliga, förtrollade och lekfulla men tankeväckande motiv.

Träden, oftast solitärer, ser ut att frodas så ymnigt böljande att vissa ser sprickfärdiga ut av lyckan av att få leva.
Dagmar Glemme är en stark kolorist som med tekniskt skickliga fingrar tar vara på varje skiftning i färgernas magiska påverkan av varandra.

– Jag vill gärna vara tvetydig. För övrigt är det alltid upp till betraktaren vad han eller hon vill se, säger Dagmar som är uppvuxen i Tyskland och jobbade som gymnastikdirektör för att var föräldrar till viljes innan hon gav sig in i konstvärlden som varit målet sedan gymnasiet.

Ändå bör Dagmar ha varit skicklig även i den professionen då hon hade äran att träna VM-paret i latindans!
Sedan dess har det blivit många inre och yttre resor för Dagmar Glemme.

Efter konststudier i Tyskland och senare för bl.a. Rolf Lidberg och Bengt Lindström som hon även ställde ut t tillsammans med, har hon varit Sverige trogen i fyrtio år.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

Glaskonsten påbörjades för tio år sedan i Brasillien, vilket gav blodad tand och resa till glasbruk i Murano och vidare till Kosta Boda. Idag är det i Micke Johanssons studio i Nybro Dagmar blåser sin glasskulpturer.

Cirka 300 utställningar har hon deltagit i under åren såväl inom som utom landet, likaså syns hennes offentliga verk även utomlands, bl.a. en målning i FN-skrapan, New York.

Musik, dans, teater, poesi och musik samt bildkonst är för Dagmar en sammanhängande helhet som berikar varandra.
Musiken, mestadels jazzen, har varit ständig följeslagare genom hela livet. Hon har bl.a. producerat en musik och konstfilm ”The six elements” .  Senast var det dags för ett bildspel i ett ömsesidigt samarbete med pianisten Carl Petersonbete som tolkar Javassviten av Godowsky till Dagmar Glemmes bilder som uppfördes  i V.Karups kyrka.

Förhoppningsvis kommer den så småningom att  även visas i Helsingborg.
Dagmar Glemme skapar inte enbart en egen personlig bildvärld. I Hasslarp har hon tillsammans med sin sambo skapat ett eget skånskt Provence – Dagmar Glemme  Center. Det är en iögonenfallande vacker anläggning med stor konsthall, ateljé och en fantastisk trädgård där Dagmars skapelser i sten och betong kommer till sin fulla rätt.

Utställningen pågår t.o.m. den 19 november






Hon skapar poesi med sina färger –
färglyrikern och färgexpressionisten
Mia Jarnsjö – ny utställare på
Galleri Moment

Ängelholm 131011
Mia Jarnsjö är en konstnär som både vågar och vill leka med färger, se färgens magiska påverkan och våga lita på sin instinkt, teknik och intuition. Mias favorittekniker är collografi och tempera som hon arbetat med sedan slutet av sjuttiotalet.

Det är verktyg som passar en positiv, levnadsglad konstnär som vill jobba snabbt när kreativiteten slår till. Collografin, en grafisk metod på vattentålig kartong måste visserligen planeras minutiöst enligt Mia men ger ändå plats till fantasins lekar och det måleriska tänket.
Det dröjde några år innan Mia hittade rätt. När hon studerade på Gerleborgsskolan på sjuttiotalet var det akvarellen som var i högsätet.

– Jag målade så mycket lantliv i akvarell att jag började känna mig som en ladugårdsmålare, skrattar Mia – en positiv personlighet med nära till skratt, vilket återspeglas i hennes konst. En dag var jag i ute på sjön tillsammans med en av mina duktiga lärare – Georg Suttner. Jag satt med ett stort ark papper och kladdade, då han fick syn på min målning och utropade: Vilka fantastiska färger! Fortsätt med det abstrakta! Själv blev jag förvånad men jätteglad.

Fick konsten verkligen vara så lekfull och rolig? Sedan dess, i början av åttiotalet har Mia med stor framgång oförskräckt sprungit fram längs hennes egen färgrika, abstrakta autostrada.


Mia Jarnsjö är representerad i landsting och kommuner samt i Statens konstråd, Nationalmuseum, Moderna Museet och The British Museum i London.

– Vi har rest runt jorden. Från natur och resor hämtar jag inspiration, en färgens kraft till en poetisk laddning. Jag hittade t.ex. en speciell turkosfärg i Australiens vatten, en bild som förföljde mig men inte dök upp på ytan förrän långt senare. Nu lyser den emot mig igen i vissa av mina motiv.

Den poetiska laddningen går igen även i konstverkens titlar. Även där flödar poesin och romantiken i titlar som ”Ensam med månen”, ”Månen niger” och ”Flygfärdig”.

Det är livsbejakande, färgstarka abstrakta motiv, ofta med kantiga formationer, svävande i ständig harmonisk rörelse som möter betraktaren på Galleri Moment. Som brottstycken ur livet självt, när man ser det från den ljusa sidan – med barnasinnet intakt och ögonen öppna för drömmar och känslor.

Vernissage lördagen den 12 oktober kl. 11 00.
Utställningen pågår t.o.m. den 1 november.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius








Galleri Hultman/Ekebackens konsthall.
Vernissage 12 oktober kl. 13-16.
Utställningen pågår t.o.m. 6 november

Stig Jakobsson ställer ut djur- och naturbilder hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 131011
På sin första utställning i Falkenberg 1983, sålde målaren Stig Jakobsson rubbet!Det är få aktiva konstnärer som fått en sådan drömstart som Stig Jakobsson som nu trettioårsjubilerar som konstnär på Galleri Hultman/Ekebackens Konsthall.

Vid sitt första, trevande försök att skapa intresse för sin konst även i storsta´n och ta sig in i Stockholms konstvärld, sålde han på direkten 76 stycken oljemålningar av de 82 han lämnat!
Men den f.d. lackeraren Stig var landsbygden trogen och återvände till staffliet och naturen i sin hembygd – Hyltebruk –
nu med förnyat självtroende.
Sedan dess har konsten varit hans levebröd och Hyltebruk hans fasta punkt.

I en generöst tilltagen f.d. vedbod med stor tillbyggnad, tre stora takfönster och en värmande kamin därtill, målar Stig av hjärtans lust med oljefärg på paletten och penseln i hand. På väggarna bokstavligen klättrar hans stora, mycket levande och intagande oljemålningar med natur- och djurmotiv.

Stig är efterfrågad och hans målningar brukar säljas snabbt, så det gäller att vara produktiv och garderad.

Stig Jakobsson, som även är gammal jägare, målar det som ligger hans hjärta närmast – djur och natur i miljöer som han skärskådat sedan barnsben och lyhört fortsätter att studera. Jazztoner, från slitna vinylskivor, får gärna göra honom sällskap under arbetet.

– Jag har alltid ritat och tecknat. Hermods korrespondenskurser gav mig ett grundläggande tekniskt kunnande, likaså en del målarkurser men det mesta i mitt måleri har jag utforskat och utvecklat själv, berättar Stig som sedan i många år själv lett målarkurser. Det finns inga genvägar. Jag söker ständigt utveckla mitt måleri. Jag har studerat de gamla mästarna Liljefors och Zorn i detalj utan att ens för en sekund snegla på plagiat.
Man skall aldrig äta det andra tuggat! För mig är det viktigt att allt stämmer i djurens fjäder- eller pälsdräkt och att de återskapas i rätt årstid och exakta ljusförhållanden. Framför allt skall djur och fjäderfän ses i sina rätta element och naturliga boställen.
Sedan brukar jag få egna idéer vad gäller komposition och innehåll och flyttar ofta på stenar eller löv i motiven för att få fram den bild jag eftersträvar, berättar Stig som skissar i akryl innan oljefärgen tar över.

Hans målningar ger oss en äkta, känslig och stämningsfull inblick i en djurvärld vi tror oss känna men oftast bara anar och inte tar oss tid att uppleva fullt ut. I Stigs fauna syns allt från rävar och skogsharar till berguvar, hägrar, björnar, måsar…
Naturens makter i väder och vind är så realistiskt och naturtroget återgivet att man nästan känner kylan från den gnistrande snön eller myggornas surr en högsommardag.

Ljusets skiftningar visar oss vilken tid på dygnet det handlar om. Att Stig Jakobsson är invald i organisationen Nordic Wild Life Art känns som ett mycket naturligt val.









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Ett hundratal verk av tidigrare utställare visas på Tomarps stora samlingsutställning

Två namnknniga deltagande keramiker, Tomas Anagrius och Torgil Anderberg bevistade pressvisningen

"Minnesbilder" på Tomarp
Stor samlingsutställning med alla som ställt ut genom åren

Kvidinge/Tomarp 131003
Det som skulle bli en tack- och avskedsutställning på Tomarps Kungsgård ser nu ut att bli enbart en tackutställning med ett starkt ökat hopp om en fortsatt framtid, då kungsgården inte längre finns med på Statens Fastighetsverks försäljningslista.

Definitivt beslut i frågan sker dock inte förrän den 14 maj nästa år. Men arrendatorerna och galleristerna Margareth Anderberg-Fjellström och Ulf-Melvin Fjellström är vana vid att vara i väntans tider men vågar nu ändå blicka framåt.

Under fem år har de levt i en enerverande, oviss katt/råtta lek med ständiga hot om försäljning av egendomen som varit i statens ägo sedan 1935. Skulle det säljas eller inte? Speglas statens historia tillräckligt mycket för att behålla den? Eller har det antika godset med anor från 1400-talet och bl.a. verkade som översteboställe under 1800-talet för många danska vibbar? Frågorna bollades och rullade vidare – från Stockholm, utan att att från beslutshavare hade tagit sig en närmare titt. Beskeden växlade fram och tillbaka.

I februari i år låg Tomarps Kungsgård fortfarande kvar på säljlistan, då med beslut om försäljning. Protestropen skallade från allmänheten. Massmedia bevakade. Demonstrationer hölls och långa listor för kungsgårdens bevarande skrevs under runtom i landet.

Kungsgårdens vänner höll möten och politiker bjöds in för att skaffa sig en bild av verksamheten och byggnaden. Den segdraga utredningsprocessen gjorde det orimligt svårt att planera för framtida utställningar, scenframträdanden och andra aktiviteter och i våras beslutade paret att lägga ned sitt framgångsrika livsverk efter nyår.
I september kom så glädjebeskedet att kungsgården inte längre var med på försäljningslistan.
Det blev att återigen ställa om sig på nya fordringar och lösningar för det till synes otröttliga, energiska paret Anderberg-Fjellström som oförtrutet kämpat på under tuffa, osäkra villkor och ändå lyckats hålla kreativiteten och en framtida planering vid liv.

”Minnesbilder” är titeln på den stora samlingsutställningen med c:a ett hundratal av de namnkunniga konstnärer som ställt ut under de femton år som Margareth och Ulf-Melvin drivit den omfattande verksamheten på Tomarp – såväl inom som utomgårds. Det är en spännande, högkvalitativ utställning i skilda tekniker, där skiftande färgkoder och stämningar generöst breder ut sig. Det händer något runt varje hörn som fångar intresset.

 

De häftigt färgstarka och expressiva verken i såväl bildkonst som skulptur ägnas ett eget rum medan de stilrena, sparsmakade och nedtonade får sitt. Den gråvita skalan hittas i det rum där t.o.m. taket naturligt harmonierar medan konstnärer inne i blå perioder får blomma fritt i rummet intill. Med denna selektering  lär besökaren få känslan av att uppleva flera utställningar under samma tak. Ingen nämnd, ingen glömd av dessa namnkunniga konstnärer!
Men den senaste utställaren Malin Lager är väl värd ett extra stjärna, då hon nyligen slog publikrekord med över tretusen besökare – tätt följd av Philip von Schantz och Peter Dahl.

Nästa utställare är Simon Arne – Paret Anderberg-Fjellströms förste utställare som gallerister på Skelderhus och som de nu tänkte sluta cirkeln med på Tomarp. Nu har cirkeln öppnats igen. Planer t.o.m. sommarsäsongen ligger redan klara.

Utställningen ”Minnesbilder” har vernissage lördagen den 5 oktober och pågår t.o.m. den 3 november. 




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Roland Kjellberg och Åsa Fridén

En utställning om träd – På Hillesgården mitt ute i skogen

Östra Ljungby 130926
Vi märker ofta inte dess storhet och betydelse förrän de är borta. Av alla naturens under har träd en särställning – även om många inte ens är medvetna om det. Fejderna och bråken om avverkningen på de sjuka almarna i Kungsträdgården på sjuttiotalet visar hur starkt vi kan påverkas av trädens kraft, skönhet och magi.

På Hillesgården i Klippan väntar nu en utställning på temat ”Träd” – en händelse som ser ut som en tanke. Det råkade sammanfalla så perfekt att både konstnären Åsa Fridén och fotografen Roland Kjellberg samtidigt spann på samma tema och nu vara färdiga med sina resp. nya serier träd. Det resulterade i ett givande möte mellan finstämda blyertsteckningar och närgångna kameravinklar på Hillegården med vernissage lördagen den 28 september.

Åsa Fridén är en autodidakt illustratör, grafisk designer, porträttmålare och konstnär från Ljungbyhed. Hon har varit verksam inom det konstnärliga gebitet i många år och elegant slunkit igenom nålsögat på Krapperups jurybedömda utställning fyra år i rad. Hennes teckningar har exponerats bl.a. under Teckningsbiennalen i Landskrona.
Efter att ha arbetat med de flesta tekniker, mest olja och akvarell, är hon back to basic med blyertspenna i högsta hugg - den teknik som hon som barn naturligt nog började med.
– Nu känner jag att jag har hamnat rätt, hittat hem. Det var faktiskt hunden som fick mig att till fullo upptäcka trädens magi. På mina långa promenader med hunden vid Herrevadskloster och Rönne å, började jag mer och mer fascineras av träden skilda uttryck och hur de påverkas av väder och vind.
Jag ser dem som olika individer. Då jag jobbat mycket med porträttmålning, vill jag även gärna teckna träden som individuella, stämningsskapande porträtt med eget uttryck. Tecknandet med blyerts känns som en meditativ process.

Roland Kjellberg – tandläkaren, fotografen och ordekvilibristen har inte bara ett flertal utställningar bakom sig utan även två bokverk. Det är små, sprittande kvicka ordlekar som levereras till de läckra, udda fotografierna med nära trädkontakt.  
De snyggt designade böckerna har titlar som Kärl-ekar och Boken om boken, vilket säger mycket om denne mångsidige, klurige man med ett hängivet naturintresse och humor i kameralinsen.
Hans nya fotoproduktion  som visas på denna utställning innehåller både färgstarka, gnistrande närbilder och mjuka stämningsskapande verk. Den trolska världen, där älvor och troll florerar, blir för den vaktna nästan synligt för ögat. Ljuvligt underfundiga titlar har förärats varje enskild verk.
– Magin skapar jag ofta med hjälp av lång exponering och ett lätt skakande på kamerahuset. För mig som är en äkta naturnisse är fotograferandet en bra avkoppling. Träden länkar oss samman med naturen och det förflutna.

Utställningen pågår till den 3 mars 2014.
Öppet alla dagar mellan 11 00 – 18 00.


Roland Kjellberg


Roland Kjellberg


Åsa Fridén


Åsa Fridén


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Fredrik Johansson Marle

En bild är en bild är en bild eller...?
Vad ser du – hur ser du?

Klippan 130926
Redan utanför Klippans utställningshall har du själv möjlighet att välja och påverka. Ett abstrakt fyrkantigt verk, fyllt med streckkoder, som besökaren kan skanna in i sin mobil, där en ny helt bild uppenbaras. Det är ett grepp som bör locka även den evigt knappande, teknointresserade yngre generationen in i konsthallen.

I Klippans konsthall ställs frågor om konstens villkor och människors olika sätt att se och uppleva den i fokus i en kommande utställning med titeln Reflektioner.
Konstnären Fredrik Johansson Marles utställning kallar han för ”Reflektioner” – en dubbelbottnad titel då den både kan syfta Fredriks återspeglingar och tankar om människors olika sätt att betrakta bilder och till hans målningar som bygger på återspeglingar från ljus, glas och vatten. I hans målningar möts du av människor som avspeglas genom glas, vatten, fönster, samt möten i spegelbilder i en massa perspektivlekar. Vad väljer du att se?

Vilka glasögon sätter du på dig? Vilka skygglappar?
På denna utställning har du möjlighet att välja, både vilken sida du vill stå på och vilka glasögon du vill ha – båda i rent bokstavlig bemärkelse.
Fredriks surrealistiska målningar med motiv av människor och landskap kan ändra både motiv och karaktär beroende på från vilket håll målningen studeras framifrån eller från sidan. Perspektivförskjutningen kan förändra bilden totalt, från abstrakt till ett helt annat konkret motiv – s.k. anamorfa projektioner.

Denna inriktning jobbade han med redan på Konstfack, då han ställde ut i Konstfacks galleri 2003. En tremetersmålning exponerade ett abstrakt motiv inne i galleriet. På andra sidan fönstret framstod en figurativ bild.
En av hans oljemålningar i serien Reflektioner visar en kvinna som tittar ut genom ett tågfönster.

– Det är inte vi som möts. Det är bilderna av oss som möts. Blickar som möts på tåg eller T-bana är snabba. Genom fönsterrutan kan vi ogenerat studera varandra. Fredrik experimenterar även med andra tekniker för att skapa nya dimensioner och djup i platta ytor.

Vissa av Fredrik Johansson Marles målningar kan även ses tredimensionellt. 3D- glasögon finns till hands för de som vill testa.
Bland Fredriks stora figurativa oljemålningar sticker det upp abstrakta, fyrkantiga starkt kontrasterande verk, fyllda med streckkoder. Även här kan besökaren påverka. Genom att skanna in bilden i sin mobil, träder helt andra figurativa motiv fram.

Den interaktiva utställningen Reflektioner har vernissage lördagen 28 september och pågår t.o.m. 27 oktober.


Anamorf projektion


Med hjälp av 3D-glasögon framträder vissa bilder tredimensionellt


Streckkoder som kan scannas med mobilkamera för att ladda hem bilder









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Larissa Stenlander

Glada miner och överraskande
Trompe l´oeil på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall


Tomy TC Carlsson

Åstorp/Grytevad 130906
Det är med ett brett smile vi återser Larissa Stenlanders målningar, varav många nya, på Galleri Hultman i Åstorp. Mungiporna åker upp, vare sig de vill eller inte, när igenkännandets tecken är så iögonenfallande som i Larissa Stenlanders i dubbel bemärkelse målande persongalleri.

Larissa Stenlanders underfundiga och vederkvickande målningar fångar på kornet med humorn som vasst vapen vårt vardagliga beteende - våra emotioner, svagheter och styrkor. Den lilla människans utsatthet och vardagliga kamp. Med ömsinthet, kärlek och förståelse och skärpta argusögon skildrar hon med klara argusögon människan i alla tänkbara, vardagliga situationer - relationer och känslolägen.

Vi känner igen alla karaktärerna i hennes persongalleri av frodiga kvinnor – det eviga rollspelet med vinnaren, förloraren, den rädda, den djärva, den förvirrade, den stolta, besserwissern, den lyckliga….Ingen nämnd, ingen glömd. Det finns ingenting onödigt i Larissas akvareller eller målningar i blandteknik. Varje detalj har en betydelse, vill berätta någonting i Larissas stiliserade men varma kvinnovärld. I dessa kvinnoboningar behövs ingen kvotering.

Det är Larissas alter ego som står som förebild för alla tankeväckande, inspirerande och alltid roliga reflektioner över jaget, samhället och världen och den ständiga dagliga kampen med både sig själv och omgivningen. De vid första anblicken lättsamma, drastiskt dråpliga målningarna bär alla på någon form av symbolik. Många av hennes madamer ses t.ex gärna på stegar med höga boktravar. Kunskap kan vara lätt att bära eller svårt att nå upp till. Vissa är rädda, andra klättrar frimodigt för att nå böcker i hyllan. En tredje tvekar medan en annan frimodigt kastar sig rakt in i högt hål ovanför. Där är det lättast att associera till karriärstegens alla varianter, där det viktigt att hålla balansen. Tävlingar är ett annat motiv med vinnare och förlorare, skadeglada, ledsna och glada aktörer. Den lustfyllda, barnsliga leken illustreras i andra verk. Där säger sig Larissa vilja få fram att mycket av barnet inom oss sitter kvar i ryggraden hos oss, även som vuxna. Larissas konst får oss att våga le åt våra fel och brister, sätter ljuset på det djupt mänskliga.


Larissa Stenlander


Ballongbilden av Tommy TC Carlsson och damerna med
stegen av Larissa Stenlander



Tommy TC Carlsson

Tommy TC Carlsson
I Konsthallen Ekebacken intill galleriet går vi in i väggen – även i rent bokstavlig bemärkelse. Där huserar Larissas sambo – Tommy TC Carlsson, en riktig lurifax inom konstvärlden med sitt oljemåleri som har en extremt avancerad ”lura ögat-effekt" (trompe l´oeil). Hans hyperrealism är så naturtrogen att man utan överdrift tar fel och går för att öppna en dörr på ena väggen men snopet upptäcker att det är en målning. Ingenting är vad de synes vara.

Allt är en illusion – ett mästerligt skiktmåleri med schumringsteknik. I barnens värld är ofta tingen besjälade, ett synsätt som Tommy TC Carlsson gärna instämmer i.

– Jag vill skapa en känsla av att tingen är besjälade. Målningen i sig blir ett till synes verkligt objekt, vilket i själva verket är en symbolisk illusion. Det skall nästan gå att känna lukten från olika material, vilja röra vid skavanker och mänskliga avtryck. Mycket bygger på spännvidden mellan mjukt och hårt, hur ljuset faller på olika material.

Det finns markanta spår av liv alla hans föremål – ting som vi alla känner igen och möter i vår vardag. Dörrar, elskåp, brevlådor, vägbommar, anslagstavlor i olika material – alla med avtryck av människohänder eller djur… Det är den råa, lätt ruffiga gatumiljöernas triviala ting som här får nytt liv och ny symbolik. Allt upplevs som verkligt men är bara en illusion.
Utställningen pågår t.o.m. 9 oktober


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius