Konstarkivet

Per Arne Lundberg och Emanuel Javelid

Naivism, silver och klassiskt måleri på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall

Åstorp 120518
En naivist och en annan som följer i de gamla mästarnas spår…
Vad har dessa konstnärer gemensamt förutom att de samtidigt ställer ut på Galleri Hultman resp. angränsande Konsthallen Ekebacken?
Jo, både konstnären Per Arne Lundberg explosivt färgstarka naiva verk och Emanuel Javelids klassiskt målade finstämda oljemålningar tycks trots deras skilda utrycksformer och tekniker ha ett par gemensamma nämnare.
De jobbar båda hängivet med kontrastverkan, Emanuel mjukt med ljus och skugga medan Per Arne jobbar med starka kontraster.
Ingen av dem säger sig heller ha en önskan till någon logisk form av berättande. Båda söker kraft i naturen.
Där Emanuel Javelid söker det evigt sköna, rena och stämningsfulla är Per Arne Lundbergs målningar i blandteknik sagobetonade, ofta med mytologisk anstrykning.
Per Arne som ställer ut i det första galleriet – Galleri Hultman, har experimenterat fram en egen speciell teknik för att få fram det han vill. Hans målningar är en blandteknik av gouache och oljekritor på en mörk botten av vattenfärg. Oljekritorna bidrar till att ger de detaljer han vill framhäva en större effekt.
– Motiven tar aldrig slut! De bara dyker upp!
Jag har många versioner av spelplaner i mina motiv men försök inte hitta någon djup logik i detta!
Men ingenting i grundarbetet tillkommer av en slump, på vinst och förlust. Jag skissar mycket och gör många förstudier innan jag är nöjd, säger Per Arne som är utbildad på musikkonservatorierna i Malmö och Göteborg med oboe som huvudinstrument.
Sedan 1976 är i stället målarpenseln huvudinstrument.
Klara, rena primärfärger dominerar i Per Arne Lundbergs fantasi- och lekfulla bildvärld.
Inne i Konsthallen Ekebacken i rummet intill hänger Emanuel Javelids stilrena, stämningsfulla oljemålningar.
– Bakgrunderna börjar jag ofta rent slumpmässigt med. Jag kladdar, stänker, ger mig hän. Sedan väljer jag frukt som passar till bakgrunden.
Färgen vill jag jobba med på klassiskt manér.
Jag vill inte jobba abstrakt. Vad jag söker är det evigt vackra, skapa stämning med ljus och skugga och ha ett mjukt ljus. Tunna lasyrer och det skiktmåleri jag använder ger långa torktider.
Ofta arbetar jag därför med fyra, fem tavlor på en gång.
De olika motiven och ständigt föränderliga ljusskiftningarna kan sedan påverka varandra. Svart färg finns inte för mig. Det tillsynes svarta i mina bilder kan omfatta ett flertal färger.
Hemma i ateljén i Brödåkra arbetar han sida vid sida med sin hustru Marianne Javelid. Hon är utbildad inom textil och kläddesign men fick snabbt blodad tand när hon gav sig i kast med silver.
Hennes silversmycken i tidlös design visas i montrar intill makens klassiskt sköna, tidlösa målningar.

Vernissage 19 maj. Utställningarna pågår till den 13 juni.

Sidans topp

Per Arne Lundberg

Emanuel Javelid

Marianne Javelid

Det finns inget stillastående tillstånd

Ängelholm 120511
– Det finns inget stillastående tillstånd. Men förändringen finns alltid och kommer alltid att finnas!
Christel Kahn, visar sina målningar och skulpturer på Galleri Moment med vernissage den12 maj klockan 11 00.
Det är en stark föränderlig värld hon bjuder på, full av liv och rörelse.
– Det känns så rätt att få visa hela spektrat av min ide´ och tankevärld inom både skulptur och måleri, samlat på ett ställe.

Christel som idag bor på Österlen är född i Ängelholm och har bl.a. gått på Munka Ljungby Folkhögskola innan den fyraåriga utbildningen inom glas och keramik på Danmarks Designskola i Köpenhamn. Därefter har det duggat stipendier under årens lopp på denna synnerligen mångsidiga, säregna konstnär som har hittat sitt eget personliga formspråk med flera dimensioner.
Det är en spännande värld hon visar oss med sina välgenomtänkta och minutiöst välgjorda, hantverksskickliga verk. Till skillnad mot många andra, gör hon hela det slitiga, tunga jobbet med bronsering i cire perdue, själv.
I vissa skulpturer använder hon både brons, stengods, plast och järn.
Samtidigt naggar hon inte ett uns på strävandet att föra fram rörelsen och ge objektet möjlighet till ständiga ljusförändringar som förstärkning av den rent fysiska rörelsen eller till de kompletterande figurer som illustrerar rörelse.
Skulpturerna känns aldrig enbart som estetiska. Former med ljusinsläpp i kombination med spännande glasyr ger känslan av de andas och rör sig.

Stora tunga, skulpturer känns lätta.
Christel vill engagera betraktaren och vill inte gärna pracka på någon någon sina egna tankebanor.
– Men jag önskar att fler kunde ta sig tid och ha närvaro. Vi förändras.
Beroende på upplevelser och mognad ser vi olika saker i ett verk och upptäcker nya som tidigare varit dolda.
Christel själv säger sig drivas av en ständig upptäckariver och håller koll på omvärlden och människorna.
Sökandet efter livets ursprung, hur allt hänger samman märks i hennes oljemålningar och annan väggkonst. Titlar som ”Universums lunga” och ”Återkoppling” säger sitt, likaså hennes tecknade figurer och återkommande apor som svagt anas i de vackra oljemålningarna.
Kompletterande färger i många skikt ger i vissa verk en känsla av skimrande, skiftande sten, stadd i förändring allt efter ljuset.
Det är en spännande utställning som man mer än gärna kommer tillbaka till. Än finns det gott om tid. Utställningen varar t.o.m. 2 juni

Sidans topp

Inte bara cyklar...

Åstorp 120505
Många tror att han varit ute och cyklat hela livet…
De senaste decennierna har konstnär Ulf Erikssons s.k. cykelmotiv fått så stor genomslagskraft att många tror att han inte sökt några andra konstnärliga stigar än cykelstigar motivmässigt.
Men hans rikhaltiga produktion under ett halvt sekel spänner allt från realistiska, romantiska naturmotiv till expressivt abstrakta och även politiska motiv.

”I have a dream” är titeln på ett tidigt grafiskt verk i den
utställning av Ulf Eriksson som nu visas på Huvudbiblioteket i Åstorp.
Ulfs egen yrkesmässiga dröm är sedan länge uppfylld.
I femtio år har den f.d. byggnadsingenjören och världsmedborgaren levt på sin konst. Långa perioder har han varit verksam utomlands och haft utställningar world wide.
Ulf Eriksson finns representerad på ett femtiotal ställen ute i världen, hemma i Sverige bl.a. på Nationalmuséet.
Ljuset och de skilda kulturyttringarna från de många vistelserna i Afrika och Asien har han tagit till sig och försökt fånga i sitt måleri, sin grafik, textil eller sina skulpturer.
Det har runnit mycket färg på dukarna under åren Det har flödat intryck och uttryck från denne ofta kontroversielle konstnär som på sextio-, sjuttiotalet även gärna stod på barrikaderna. I modern tid kan nämnas hans engagemang ”Ship of Bosnia”, där bl.a. Ulf Lundell var med.
Apropå Lundell och musik…
Musiken – mest jazz, folkmusik och klassisk musik, anser Ulf vara en effektiv katalysator och idëskapare.
Ulf Eriksson är kolorist och använder ofta oanade färgkombinationer..
– När den gula tuben tar slut, hugger jag snabbt tag i en annan kulör och experimenterar mig fram.
Förutom musiken är det natur och djur som påverkar arbetsprocessen.
Alla intryck påverkar ju mig på något sätt och tar sig sedan olika uttryck i mitt måleri.
Ljusets magiska inverkan upplevde jag som trettonåring på Tjörn och insåg redan då att det inte är tänjbart hur gärna man än vill.

Sidans topp

Cykelmotiven kom in i Ulfs liv tack vare en sjukgymnast som rådde Ulf som var svag och otränad efter en konvalescens att börja cyhla.
– Först orkade jag inte runt kvarteret. Sedan blev jag biten och cyklade två mil om dagen. Det är fantastiskt så mycket man kan uppleva under en tur. Jag hittade likheter i landskap och djurvärld med både den engelska och franska naturen. Associationer, barndomsminnen dök upp.
– Cykelmotiven symboliserar för mig frihet och framtidstro. Färgerna som rinner ur huset är alla framvällande känslor. Trapporna i husen som ofta har spansk eller italiensk förlaga är mitt sätt att visa vikten av att söka sig uppåt.
Det finns aldrig några tunga backar och livsträdet finns alltid på plats. Klockan på målningen stannar alltid på fem i tolv.
Det är min hyllning till friheten.

Utställningen pågår till mitten av jumi

Teater Surra med Molière,
ett kärt återseende

Åstorp 120425

Onsdagen 26 april hade Teater Surra premiär på tolkningar av scener ur Molières klassiska pjäser Tartuffe och Don Juan på Kulturhuset Björnen.

Det blev ett kärt återseende.
Teater Surras ensemble, stationerad i Stockholm består av lätt intellektuellt funktionshindrade och leds sedan starten av Adolfo Celis.
Föreställningen blev en omtumlande upplevelse, fylld av igenkännbara karaktärer a la Commedia dell´arte – kvinnokarlen som mest älskar sig själv, den godtrogne, den falske, den kloka, den rädde och skrytsamme, den bestämda…
Glädje, svek, intriger, försmådd kärlek, sex…
Som i en färgstark målning tavla fylld med medeltida maskförsedda gycklare kastas publiken abrupt in i en värld, mänskligt sett alltför lik vår egen. Fallossymboler och sexanspelningar fanns i varje vrå.
Vi möter här Don Juan, Dona Elvira, Scanarell, Dorine, Elmire, Tartuffe och Orgon.
Karaktärerna hör lika väl hemma i hemma i 2000-talets kvarter som hos de stora dramatikerna. De bär bara olika masker.
På sextonhundratalet då både Moliere, Shakespeare och Commedia dellartes figurer florerade på världens scener var spelstilen bombastisk och överdriven – ett sätt att förhålla sig till materialet som vi än idag kan uppleva bl.a. i kasperteatern med rötter i Commedia dellarte.
I Teater Surras föreställning är det kroppsliga uttrycket av sällan skådat slag det centrala.
Karaktärerna bärs av det starka fysiska uttrycket, så tydligt eller medvetet övertydligt att publiken omedelbart anar innebörden av kommande ofta rappa, drastiska och ofta komiska replikskifte som är Molières signum.
Få professionella kan nå denna höga standard men i gengäld arbetar de yrkesverksamma mer med att få fram nyanser och valörer textmässigt.

Sidans topp

Å andra sidan behärskar Surras aktörer suveränt den svåra konsten att lyssna, iaktta och skapa en relation till medspelarna.
Svagheterna i diktion och textanalys uppvägs många gånger om av det fantastiska, burdusa, livliga pangpårödbetanspelet. De flesta vågar inte ta det steget. Teater Surra både kan och vågar.

Anders de la Motte

Världsbokdagen 2012 i Åstorp:
Anders de la Motte – polis, säkerhetschef och nu även författare kåserade om sitt yrke

Åstorp 120423
Världsboksdagen firades i Åstorp med en inspirerande föreläsning av den i dubbel mening spännande thrillerförfattaren Anders de la Motte.
– Det var min fru som pushade mig och fick mig att sätta gång med mitt skrivande på allvar. Som säkerhetschef på ett internationellt IT-bolag reste jag mycket, så jag fördrev tiden på hotellrummen till skrivande.
Det som började som en ren hobby är i dag f.d. polisen och säkerhetschefen Anders de la Mottes yrke.
Idag kan han leva på sitt författarskap.

Han började ganska sent i livet men framgångarna satte fart desto snabbare.
Efter debutboken Geim som utsågs till årets bästa debut av Sv. Deckarakademin 2010, följde i snabb takt uppföljaren Buzz.
Till midsommar utkommer den tredje boken Bubble med samma huvudpersoner – Rebecka och HP, författarens kontrasterande, parallella alter egon.

Sidans topp

De la Mottes böcker är idag översatta till femton länder.
E-böcker, ljudböcker och pocketböcker har följt i spåren.
SF har också planer på att filma Geim.

Anders började sitt berättande med att visa två foton.
Forna tiders dokument i form av en bild på Stasidokument och en annan föreställande en dagbok med nyckel från sjuttiotalet visades parallellt.
De fick oss att omedelbart inse vilken föränderlig värld vi lever i och hur snabbt vi anpassat oss.
– Vad har dessa bilder gemensamt? Jo, ingen av dem finns längre.
Inget ligger längre dolt under sängen eller inlåst. Nu är allt på nätet.
Förr kunde man få bekräftelse genom att vara duktig i idrott t.ex. Idag söker vi bekräftelse och tillhörighet på Twitter eller Facebook.
Det finns ett gränsland mellan internet och verkligheten.
Det gränslandet tar de la Motte vara på i sina thrillers.

Anders redogjorde sedan för vägen till utgivning.
– En på tusen lyckas !
Det hör till att göra flera misslyckade försök på förlag. Det gjorde naturligtvis jag också.
Boken skall bl.a. passa in i förlagets utgivning, ligga rätt i tiden, grovsorteras för vidare befordran till läsgrupp och redaktör.
Grammatik och handling diskuterar sedan den antagne författaren med redaktören.
Här gäller det att lyssna och lära sig för att utvecklas.
Efter grammatik och handling hade Anders en rubrik som står honom varmt om hjärtat: Vikten av ett rasande högt tempo i berättelsen – utan att det ger ett splittrat intryck.
– Där gav jag och ger fortfarande järnet. Balans i berättandet är ett kriterium man måste lära sig uppfylla.
Sedan har vi detta med kontraktet med läsaren som måste hållas. Alla skall ha en rimlig chans att gissa rätt på mördare och förövare. Man måste kunna gå tillbaka och se att det verkligen stämmer.
Kollar man tempus är det imperfekt som gäller i denna typ av romaner.
Anders tog vidare upp faran med att vara övertydlig, likaså att ett grundligt researcharbete lätt kan få ett överskott och förvirra för läsaren.
Där hugger gärna hans hustru in i arbetsprocessen igen och säger ärligt sin åsikt.

Alla behöver feedback, även eller framför allt en framgångsrik författare på väg.

Gunhild Carling med megafon a la 40-tal

Internationell stjärnglans med Carling Big Band på Kulturhuset Björnen i Åstorp

Åstorp 120421
Wow! Gamle Satchmo, Count Basie och The Duke bör le uppskattande och strö stjärnstoft från sin jazzhimmel över dessa fantastiska musiker/artister i Carling Big Band. Utan överdrift är detta ett band av sällan skådat internationellt snitt.

Som ett gnistrande fyrverkeri, fyllt med ljuvligt smittande jazzbaciller, show-, varieté- och steppnummer i ett rasande tempo intog Carling Big Band Kulturhuset Björnens scen i torsdags.
Alla i bandet är multiinstrumentalister, flera av dem med såväl akrobatik, dans, stepp som kautsschuk som extra bonus i välförsedda CV:n.
Över alltihopa svävar sprudlande Gunhild Carling med osviklig energi, scensäkerhet, blåsande från alla tänkbara instrument – förutom den egna pipan förstås.
Roliga sättningar i intelligenta, lekfulla arrangemang blåser både nytt och nostalgiskt liv i 30-40-talets musikaliska hetluft – från New Orleansepoken, swing till be-bop, vidare till dixieland…
All that jazz i bästa musikaliska tappning…
Allt andas trettiotal. Gunhilds styling med krusigt, blekt hår, iklädd guldlamé och stola förstärker känslan. Men då gjordes det inte med samma humor, busighet och kaxighet.
Inte heller kunde stjärnorna gå ned i spagat, blåsa trombon, kliva upp och fortsätta sjunga, något som Gunhild gör till en självklarhet.
Vad som skiljer detta fantasiska band från andra i genren är inte enbart den stora musikaliska skickligheten, lyhördheten och den folkliga närkontakten.
Deras vältränade fysiska kroppspråk, gester och mimik tillför detta extra tillskott som ger en helgjuten show, där varje sekund tas tillvara.
Spelglädjen kan enbart flöda fritt och frikostigt och överföras från scen till salong, när disciplinerade fullblodsproffs är i farten.
Publiken tog dem till sina hjärtan med stående ovationer.

Sidans topp

Ulf Carling tar en svängom med systerdottern
"after work"

Gunnar Tryggmo på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall

Han fångar djurens liv mellan
himmel och hav

Åstorp/Grytevad 120421
– Jag vill träffa rätt vad gäller artbestämning och personlighet hos mina djur, där fåglar oftast dominerar. Att göra det fotografiskt exakta är däremot inget jag strävar efter.
Det är ögonblicket – rörelserna, aktiviteterna hos djuren som inspirerar mig och som jag vill fånga.
Likaså de djupa skuggorna, stämningarna och ljusskiftningarna i deras naturliga miljöer, säger natur- och djurmålaren Gunnar Tryggmo som har vernissage på sina oljemålningar och akvareller i Ekebackens Konsthall den 21 april.

Uppvuxen i Småland, hade numera Vikenbon Gunnar Tryggmo, nära till skog, mark och ett rikt fågelliv.
– Skogen, den gamla landskapskulturen, var de motiv som jag redan i grundskolan koncentrerade mig på. Det var ju både smidigt och nära…
Det finns mycket dramatik och mystik även i våra svenska skogar om man har ögon och öron med sig, säger Gunnar som senare även har målat djungelns tunga kungar när han var på semester i Afrika.
– Jag fick på ett tidigt stadium hjälp, stöd och uppmuntran av min farbror och konstnär Kyösti Turtiainen och bildläraren Jean Wilton som även var verksam som konstnär.
Efter flytten till Skåne hamnade jag sedan på Sundsgårdens tvååriga bildestetiska konstlinje.
Gunnar 42, berättar, att han gå och lura på en idé i flera år, skissa på en fågel och söka helhetsbilden. Oftast är det en oväntad händelse eller rörelse i djurens miljö t.ex. en udda landning av en fågel, som får det att klicka till och peta bitarna i helhetspusslet på plats.
Kameran är oftast till hands men endast som stöd för minnet, om det skulle svika hemma i ateljén. Ofta räcker det dock med en snabbskiss på plats.
Måleriet låg halvt om halvt i träda under några år då han tillsammans med sin hustru startade ett plastföretag för större ekonomisk trygghet – ett företag där numera hans fru står för en stor del av ruljansen.
Men Gunnar tar fortfarande aktiv del i företaget vid sidan av sin skapande verksamhet som konstnär – en verksamhet som fick nytändning 2009.
– Det blev ett sug som jag inte kunde motstå.
Sedan dess har jag så smått börjat arbeta med mer avskalade motiv.
Två år på rad har jag lyckats komma med i Birds of Arts, något jag är mycket stolt över.
Det är han med rätta.
Att han dessutom valts in i Society of Animal Artist ger honom ytterligare en stjärna på det internationella konstbaneret för djurmålare.
Trender kommer och går – även inom konsten.
De senaste åren har natur- och djurmålare av kvalitet fått ett uppsving i USA.

Sidans topp

Vernissage 21 april utställningen pågår till 15 maj

Lena Ignestam på Galleri Moment

Popupkonst på Galleri Moment

Ängelholm 120412
Tolv bilder per sekund för att få fram en rörelse…
Så kan det gå till när skulptören, tecknaren och animatören Lena Ignestam tecknar animationer till Per Åhlins filmer.
När hon arbetar med sina popups som nu visas på Galleri Moment i Ängelholm är även här rörelsen och förändringen viktiga komponenter men här är den långsamma förändringen som gäller i bildspråket.
Lena Ignestam är utbildad på Konstakademin i Köpenhamn under sju år och två vid Nordiska konsthögskolan i finska Karleby,
Idag är hon tillbaka i sin hembygd.

Det var här hon startade sin utbildning på Munka Ljungby Folkhögskolas konstlinje för snart två decennier sedan.
På Galleri Moment i Ängelholm visar hon popup teckningar och en animerad video med Roberto Rosselinis film Stromboli som underlag och tankeväckande inspirationskälla.
Videon kan ses som en förlängning av det vi upptäcker i de vackert bundna böckerna i konsthallens glasmontrar.
Utställningen ser vid första anblicken ovanligt kal ut och stillsam ut med sju enkla glasmontrar på vita podier. Men skenet bedrar.
Inuti dessa montrar ligger böcker som står för rörelse och förändring, såväl i uttryck som teknik. Genom ett tryck på en liten knapp på podiet förvandlas boksidorna elegant till tredimensionella skulpturala bergslandskap.
Popuptekniken med dess veckningar och vinklingar på akvarellpapper kombineras här med en motor som får bladen att vända automatiskt och motivet att veckla ut sig.
Erik Pilesjö som arbetar med specialeffekter på Malmö Opera står för motorkonstruktionen.
Både popup teckningarna och videon berör de eviga frågorna om existens, själens obotliga ensamhet, vadan och varthän…
Ensamma sökande gestalter syns i ödsliga, kala, karga och vulkanliknande landskap. Här och var glimtar det till stänk av humor.
I konstvideon syns bl.a. en kvinna med Cooppåse mitt i vulkanlandskapet.
Färgskalan är genomgående återhållsam och medvetet nedtonad.
– Jag söker hela tiden nya uttryck, vill alltid hitta något nytt. Den här utställningen har ensamhet som huvudtema. Fler och fler blir intresserar sig för popuptekniken. Det ligger i luften, säger Lena ignestam som i sommar kommer att leda worksshops i popup på Galleri Krets i Malmö.
Innan dess är det en tävling i stenskulptur i Stockholm som står närmast på programmet.

Sidans topp

Vernissage 14 april kl. 11.00

Ian Newsbery i Klippans Konsthall

Varje människa är en vinnare

Klippan 120404
– Varje människa är en vinnare.
Det är ofattbart att en liten spermie kan hitta rätt, få det att spira och skapa liv.
Jag upphör aldrig att förundras över livets begynnelse!
Det säger skulptören Ian Newsbery och visar syn för sägen.

Klippans Konsthall är fylld av hans stenskulpturer, alla med temat ”livets uppkomst” och fokus på spermier och spiraler.
På väggarna hänger mjukt formade teckningar i samma tema.
Variationerna tycks oändliga.
Ian är själv en vinnare i dubbel bemärkelse.
Englandsfödda Ian Newsbery började förhållandevis sent i livet med sitt skulpterande.
Efter att ha dragit sig fram på måleri och ströjobb, hittade han sin rätta uttrycksform vid trettio års ålder och blev snabbt framgångsrik.
Grundkunskaperna i själva det traditionella hantverket lärde han sig i Sverige men det var i Korea han utvecklade sitt konstnärskap och förfinade sin metodik och arbetsprocess.
Idag har han hela världen som arbetsfält med en mängd utmärkelser i sitt imponerande CV med representation i flera världsdelar och i trettio länder. Bland hans många internationella pris kan nämnas första pris i Aja i Japan 2006 i International Store Craft Contest.
Bl.a. Japan, Korea, Turkiet, USA, Spanien, Brasilien, Australien och Ukraina har skulpturer av Ian.
Nu senast var det Teheran i Iran som köpte ett verk, föreställande en DNA-sträng av Ian. Skulpturerna är alltid byggda på plats för att känna in och fånga respektive kultur.
I hans konstnärliga verksamhet är det förutom beställda offentliga uppdrag och utställningar ofta tävlingar som gäller. I lran var det ca tjugo internationella skulptörer som slogs om uppdraget.
– Jag älskar hantverket!
Jag vill att det skall hända någonting under resans gång och suger åt mig influenser från de vitt skilda kulturer jag jobbat i, ofta omedvetet.
Därför vill jag alltid bygga på plats.
Sedan gillar jag att leka med kontraster och skapa spänning, berättar Ian, vars ödmjukhet inför livet tar sig lyriskt mjuka uttryck i den hårda graniten, marmorn eller diabasen.
– Alla ytor är fina på en diabas. Det är magiskt.
Med så stora framgångar både härhemma och internationellt är det lätt tro att Ian halkat in på en räkmacka. Så var knappast fallet.
– Min pappa frågade länge om jag inte skulle skaffa mig ett yrke!
Konst räknades inte som ett yrke hemma i vår arbetarfamilj.
Det gav mig drivkraft att bevisa motsatsen, skrattar Ian som 1993 utan skyddsnät och kontaktnät tufft tog Gud i hågen och tog kontakt med Växjös stadsarkitekt för att visa sina verk.
Ian Newbery fick napp direkt och sitt första offentliga uppdrag. Sedan dess har det runnit porlande, friskt vatten under broarna.
Uppdragen och utmärkelserna har avlöst varandra.
Nu närmast är det i Växjö han skall ställa ut, den stad där startskottet gick för hans framstående karriär.

Vernissage Skärtorsdagen 5 april
Utställningen pågår t.o.m 13 maj.
Stängt 6-9 april och 1 maj

Sidans topp

Fredrik Lindqvist och hans gigantiska bilder

Gamla tekniker blir som nya…

Kvidinge/Tomarp 120323
Tuffa, fräcka och nytänkande konstverk i textil i en mycket udda teknik välkomnar besökarna på lördag den 24 mars på Tomarp Kungsgårds vernissage.
Utställare är Fredrik Lindqvist som redan under konsthögskoletiden experimenterat sig fram med träsnitt på textil.

Motiven som är skurna i femtio gånger femtiofem cm stora tryckplattor för att passa formatet i grafiktryckpressen, förs sedan över på enfärgae eller mönstrade tyger.
De tryckta tygbitarna sys sedan samman för hand med grov tråd och medvetet stora stygn i collageteknik för en mer ruffig effekt.
Det kan bli många tryck och klipp som fogas samman av Fredrik i skräddarställning innan ett verk blir färdigställt.
Lindqvist använder sig nämligen ofta av jättelika format, gärna upp till över två meters längd och bredd.
Uråldriga hederliga tekniker som träsnitt och handsömnad från gamla världar möter här den moderna världen, inte bara tekniskt utan även motiv- och uttrycksmässigt.
– Jag är inspirerad av pop, reklam och massmedia – av bildflödet av idag, en värld där allt kan hända. Redan under studietiden satsade jag på att hitta ett eget uttryck.
Parallella skeenden, lek och allvar, liv och rörelse i livet runtomkring mig…
Det skall hända mycket, skapa intresse och spänning
Med det stora formatet vill jag illustrera att denna värld är större än jag. Det ger också ökad kraft åt händelserna i motiven.
Färgsättningen är viktig för mig. Ju starkare färg, desto mer påverkas uttrycket.
Fredrik Lindström lever själv i två kulturer – född skåning, bosatt i Tyskland men med täta besök härhemma, vidgar han sina vyer.
I Fredriks surrealistiska, färgstarka bildvärld kan man möta det oväntade bland människor, djur, arkitektur, blommor och blad.
Det är en öppen värld, där allt kan hända - svår att slita sig ifrån.
Man vill gå tillbaka igen, igen och igen…

Utställningen pågår 24 mars – 29 april

Sidans topp

Träsnitt på papper

Detaljbild av större verk

Träsnitt på textil

Träsnitt på textil

Vi är alla barn av vår tid!

Ljungbyhed 120225
Vi är alla barn av vår tid, medvetet eller omedvetet.
Dagens nya eller kommande pensionärer gungar inte nöjt i sina rockers (gungstolar).
Fyrtiotalsgenerationen, banbrytare och nyskapande både i kläd- och musikstil, rockar hellre loss och satsar på sina drömmar.
Om hälsan tiger still…

För de trotsiga tonåringar på femtio- och sextiotalet med rock, country och pop snurrande på grammofonen och med jeans eller vida, rynkande kreationer i garderoben, smäller inte föräldrarnas forna stilla liv med Jularbo eller Nidälven särskilt högt.
Inte heller att som seniorer njuta av något luddigt otium, när ett nytt liv med större frihet lockande väntar bakom hörnet.
Bengt Wiklund är ett ypperligt exempel på det sistnämnda.
Som uppskattad, seriös klassisk gitarrist och musiklärare längtade han ofta tillbaka till livet som rock- och countryartist.
Nu som nybliven pensionär gör han slag i saken.
Back to basic…
Parallellt med lyriska visprogram har Bengt Wikström redan hunnit med att rocka fett både i Cadillac Band och Orbisonband de senaste åren.
Gigen med Orbison Band under två år gav honom blodad tand.
Tillsammans med sångerskan och dottern Maria Wikström, brodern och gitarristen Bo, Patrik Nilsson, gitarr och John Lind på trummor, alla tidigare medlemmar i Orbison bildade han nya bandet Quidinge Country Band.
Premiär i lördags på en fullsatt Jannis Restaurang i Ljungbyhed.
De brakade loss med osviklig energi och sprittande spelglädje under fyra hela set. Repertoaren är enorm, flödande rik – till skillnad mot artisterna på femtio- och sextiotalet som ofta nöjde sig med några få säkra kort.
Hos Quidinge Country Rockers var dock alla korten säkrade och höll en hög jämn musikalisk nivå utan svackor.
Framför allt Maria och Bengt har jobbat så tätt och nära tillsammans under så många år att allt sitter som smäck. Allt andades äkta femtio- och sextiotal i rock, pop eller countrystuk.

Sidans topp

Maria Wikström rockar loss inför fullsatt krog

En förtjust publik var snabbt med på både noterna och dansgolvet.
En lyckad premiär som känns helt rätt i tiden, då både modet och musikstilarna börjar få femtio-sextiotalsvibbar.
Quidinge Country Rockers bredd och rika repertoar bör platsa lika bra på en kickoff, en konferens, ett dansställe som på de stora scenerna.

Kulturstrateg Camilla Alexadersson delar ut flygblad

Sinnligt så det förslår i en fest där more is more…

Ljungbyhed 120209
Det kommer att flöda, brinna, sjuda och viska av de mest skilda kulturinslag lördagen den 11 februari i hangarer, klubbstugor och muséer på f.d. miltitärområdet F5 i Ljungbyhed, idag Ljungbyhed Park.

Bildkonst, foto, konsthantverk, smakhantverk, litteratur, en mängd scenframträdanden av bl.a. Madaroarna och Lasakungen beräknas avlösa varandra i Hangar 85.
Bildspel från Militärhistoriska muséet och berättelser om historia och kulturarv i regionen kompletterar den livliga verksamheten som kommer att fylla både väggar och golv i den 1000 kvm stora hangaren.
I Jasmine Cederqvists ateljé, inrymd i hangar 11, visar sju konstnärer sina verk under kvällen, där även Munkakören gör ett inhopp.
Alla sinnen och smakinriktningar skall få sin beskärda del under fem timmar denna lördagskväll.
Smaklökarna får sitt av bl.a Skäralids restaurang och Ljungbyheds konditori. Aeronautuska sällskapet håller öppet hus och visar bl.a.flygutrustningar och plastmodeller.

Sidans topp

Rosemarie Axelsson hänger med hjälp av maken Kjell, sina enkaustiska alster

Initiativtagare till Sinnenas Kulturkväll är Klippans kulturstrateg Camilla Alexandersson.
– Det är ett pilotprojekt för att berika traktens kulturliv.
Det skall kännas positivt att arbeta och verka kulturarbetare här i regionen. Här samsas alla, proffs och amatörer, något som fordrar hög toleransnivå av alla deltagare.
Alla får här en möjlighet att nå ut, folk får upp ögonen för färska eller bortglömda artister/konstnärer och förhoppningsvis kan nya uppdrag förmedlas.

Viktoria Jakus stora verk, som nyligen ställts ut på Galleri Moment i Ängelholm, har förflyttats till Ljungbyhed

Gitarristen Sabina Agnas och sångerskan
Rita Saxmark

Angenämt möte i höstmörkret

Åstorp 111116
Närkontakt, banankontakt…
Det vill till att det är drivna, professionella aktörer/aktriser på scenen när marschallerna utanför Kulturhuset Björnen är fler än antalet personer i publiken.

Sångerskan Rita Saxmark och gitarristen Sabina Agnas drev rutinerat med glimten i ögat skutan i land i programmet ”Evert Taube möter John Dowland” trots dessa förutsättningar.
Ändå är duon mer hemtam på de stora, publikdragande scenerna. Rita som är en mångsidig, utbildad koloratursopran som jobbat med såväl opera och operett som musikaler, shower och jazzevenemang.

Sidans topp

I stearinljusens romantiska sken i en enkel scenbild med rosenfång och ljuva spetsar som rekvisita därtill tolkade de elegant och lekfullt Evert och Johns visor blandat med berättelser ur herrarnas liv och leverne.
Lyhört smekte Sabina gitarren i tidstypiska men personliga arrangemang, anpassat till Ritas nyanser och röstklanger.
Det skilde c:a trehundra år mellan Lowland, född på Shakespeares tid och Taube. Ritas lyriska röst som tonsäkert och snabbt klättrar på de höga höjderna kom mest till sin rätt i Lowlands visor om hjärta och passion.
Taube kan visserligen vara både naturromantiker och skildra kärleken men många av hans visor är färgstarkt berättande om yttre omständigheter. Fritiof och Carmencita t.ex. är så mustig och färgstarkt dessutom berättad ur genusperspektiv att den är svår att fånga med kvinnoröster. Men i gengäld fick Rita här använda sig av sin dramatiska ådra som hon gav många intensiva prov på i plastik och mimik.

Det var ett givande möte – inte bara med Evert och John utan att få träffa denna begåvade musikaliska duo som var värda ett bättre öde än en nästintill intill folktom salong!

Söderåsbygden – den senaste boken i serien
"Lite grann från ovan".

Söderåsen 111115
I tisdags dansade älvorna i sina dimslöjor på Söderåsen. I dimrusets många florstunna lager ruskade hästarna i hagarna förvånat men lyckligt på manarna. Det kändes som om sagans trollspö lagt sin hand över djur och natur.

Det kan vara skönt att gå in i dimman (i dubbel bemärkelse) men lätt att inte se skogen för alla trä´n.
Om man inte heter Bertil Hagberg förstås, då brukar det fixa sig med den äran.

Fotografen Bertil Hagberg kan se det lite grann från ovan i en helikopter med en kamera med gps till hands. Hans naturbilder, många fotograferade i tidig, dimmig morgontimma, liknar akvarellens och är fyllda av stämningskapande magi.

Den sjätte boken i Hagbergs serie om Skåne ”Lite grann från ovan” ligger i dagarna rykande färsk och tryckdoftande i bokhandelsdiskarna. Premiärvisning på Billesholms Folkets hus torsdag den 17 november.
Denna upplaga omfattar vår gröna lunga – Söderåsbygden.

Tjock som en nådig lunta med över trehundra sidor och fyrahundra bilder dokumenteras skönheten och livet på Söderåsen under alla årstider.
Det är en svindlande vacker bok med mycket nytt och spännande även för dem som tror sig kunna sitt Söderåsen.

Historik, slott och herresäten, gruvepoken, okända monument och länsmarkeringar, vatten som i blå linjer bryter landskapet, för bybefolkning okända stjärngravar, jättelånga tremeters murar som slingrar sig, möllor, vindkraft, vattendrag…
Folk i fest och vardag, odlingslandskapet…

Sidans topp

Hela gänget bakom boken fr.v. Bengt Lindskog, Annika och Bertil Hagberg, Charlotte Lundberg, Kurt Månsson, Thomas Arnström, Thomas Åström (musik till DVD-skivan) och sittande John Bitton.

Bertil Hagberg visade ett bildspel under presskonferensen och berättade hur boken kommit till

– Jag älskar att fotografera mönstret som bönderna skapar på marken i rapsfält och ärtodlingar, berättade Bertil Hagberg som nu är återbördad på hemmaplan igen, då denna bok ”Söderåsbygden – lite grann från ovan”, kan ses som fortsättning och utveckling av Hagbergs Gränsland Söderåsen från 1990.

Boken tycks genomtänkt i varje tum och har en utmärkt disposition. Byskyltar från området och en karta gör regionen lättöverskådlig och lättare att greppa. Text på engelska kompletterar – perfekt för att öka på turismen, vilket är en av förhoppningarna med boken.
Men böcker lever inte bara av bilder allena.
Bertil Hagberg har haft ett kunnigt team till hands. Förutom Annika Hagberg som hållit sin hand över det massiva materialet, prioriterat och redigerat samt layoutat finns det flera starka kort i teamet som bidragit med kunskap och texter:

Foto och text står Bertil Hagberg för medan faktatexter hämtats från Thomas Arnström, Bengt Lindskog, Charlotte Lundberg samt Kurt Månsson som även gjort kartor och kartakvareller. Tillsammans med boken följer ett bildspel på DVD med musik av Thomas Åström.

Den som vill ge en hård julklapp till den som har allt men inte gillar Zlatan, rekommenderas ta en närmare titt på ”Söderåsbygden från ovan”!

Sopraner lever farligt

Åstorp 110921
Döden på operan slår ofta gamle Shakespeare i dramatisk grymhet, blodtörstighet romantik och uppfinningsrikedom.
Att kastas till lejon, kokas i olja, bli levande begravd, hosta lungorna ur sig eller varför inte avlida av ångorna från en förgiftad viol, tillhör vardagen på operascener världen över.
Åtminstone för sopraner…
De tuffa basarna slipper oftast undan.

Som mezzo, lyrisk, dramatisk, koloratur med olika bröst- och huvudklang blir dessa sångerskor, virtuoser på det högre registret, ofta fackindelade på ett tidigt stadium i karriären – även om röstläge och klang kan förändras under livets gång. Så värst gamla får sopraner oftast inte heller vara i de klassiska rollerna
Bra roller för äldre kvinnor skrivs helt enkelt inte, varken till teater- eller operascenen – ett öde som för vissa är värre än döden på operan.

Malmö Opera och Teater gästade Kulturhuset Björnen med Sopraner – en operashow i lättsamt format, där det gycklas och häcklas om sopranernas roll i operakonsten.
Medverkande var sopranerna Gabriella Drake-Lindfors och Ann Marie Backlund med Annika Bjelk-Wahlberg vid pianot. Idén att uppföra klassiska pärlor och arior med lättsamt mellansnack eller scener är inte nytt.
Däremot är showens vinkling ett ambitiöst försök att med humor skapa en bild av genusperpektivet, den dåtida samhällssynen och utreda de klassiska operahjältinnornas karaktärer.

Sidans topp

Men de skulle nog ha kunnat provocera och vässat pennan lite till under ledning av regissören Anette Norberg. Det utlovades en berg- och dalbana i ett högt tempo. Det blev det också men inte på det sätt det var tänkt. Dialogen i talscenerna saknade gnista, även om Drake-Lindfors kämpade hårt och höll ångan uppe med värme och glimten i ögat. Men det krävs två i en dialog.
Ann Marie Backlund gav i stället järnet i uttrycksfulla och innerliga arior bl.a. som Desdemona i Othello. Musikaliskt sett fanns det flera fullträffar av båda sopranerna.
Tyvärr hann vi bara se en ändå lovvärd första akt.
Kanske arbetade sig glöden och det viktiga samspelet sig upp till crescendo och större scennärvaro i andra akten.

Projektledare Catarina Hultman och kultursamordnare Torbjörn Lundqvist synar ett skissförslag med
några elever

Kulturgarantin – fullt utbyggd på Björnekullaskolan

Åstorp 110921
En professionell kulturupplevelse med vidare utveckling i projekt för eget skapande skall garanteras varje elev under skoltiden enligt den s.k. Kulturgarantin.
På Björnekullaskolan är nu åttorna i slutskedet av ett kreativt projekt som påbörjades redan förra året men strandade ett tag p.g.a. avhopp från den dåvarande konstnärliga ledaren.

Galleristen och keramikern Catarina Hultman har övertagit den rollen och tillsammans med bild-, textil- och träslöjdslärare har hon satt fart på slumrande skaparådror och fantasibanker.

Här är det fritt fram för tuffa tonåringar att ta fram det glömda barnet inom sig under disciplinerade former.
Att alla former av konstnärligt skapande kräver disciplin och koncentration, den galoppen tycks de flesta snappat upp direkt.
Projektet innebär att vanliga pinnstolar av trä, hämtade från att Activa, förädlas med hjälp av penslar, färg, textil, kanske även få ett ändrat formspråk med hjälp av svarv, hyvel eller slipmaskin.

Sidans topp

Varje stol skall sedanfotograferas och få en text av utövaren. Texta skall de också göra på de affischer som skall sätta upp på Kulturhuset Björnen i samband med en kommande utställning av elevernas roliga, kluriga stolar.
Det tycks finnas lika många olika varianter av stolar som elever.
Färgsprakande eller strama, med guld och glitter, med eller utan stoppade textiler, ulliga, gulliga, djärva eller försiktiga mönster….
Publiken på Kulturhuset, bl.a. kommunfullmäktige bör bli på gott humör innan föreställningar och möten, det garanteras!

Eleverna har ett uppdrag till – att leta upp miljöer och händelser ute i samhället som gör folk glada och sedan dokumentera det med sina mobilkameror.
Publiken får sedan rösta på bästa bild.
Sammantaget innebär det här projektet att eleverna får nosa på en mängd olika hantverk – målaren, snickarens, sömmerskans, fotografens samtidigt som de fritt får skapa och få professionell ledning.

Nästa projekt blir arbete med färg och form för elever i årskurs sju. Från tidningsurklipp skal de bl.a. göra ett collage, där bl.a. relieflera och textil ingår.

Här skapas stolar i alla dess skepnader

Slagghögen, Sockertoppen, Berget, Askebunken…

Nyvångshögen reser sig som ett monument över flydda tiders stolta gruvsamhällen i Nordvästskåne.

Gruvan i Nyvång är landets genom tiderna största kolgruva, kulturminnesförklarad 1989 och fornminnesförklarad 1997.
Bunken består av 2 miljoner ton restprodukter efter att 7-10 miljoner ton stenkol schaktats från gruvan på ca 100 meters djup under åren 1911 – 1966.
Det är alltså hundra år sedan som brytningen av den 170 miljoner år gamla stenkolen kom i gång och förändrade det lilla samhället Nyvång.
Nyvångs gruva och samhället under gruvepoken är väl dokumenterat i Nyvångs Museum som firar tjugofemårsjubileum i år.
Intresset är fortfarande lika stort för gruvan med det svarta guldet.
I söndags var det dags för säsongavslutning för muséet som denna dag traditionsenligt bjöd in till vandring på bunken under guidning av Ingvar Green.

Sidans topp

Han berättade bl.a. att den vilda floran erövrat bunken genom fåglar, vindar och trädgårdsavfall. Dessa faktorer har gett upphov till en helt ny vild flora med 133 nya växter, där de stora och starka kommer att ta över. På sikt finns det risk för att Nyvångshögen förfaller och förstörs.
– Nu måste människan snabbt hugga tag i vår kulturskatt, innan det är för sent.
Bästa lösningen vore att Nyvångsmuseum och Nyvångshögen kunde slås samman.

Opera för folket

Kvidinge/Tomarp 110814
Passion, blod, svett, tårar, intriger, förvecklingar – alla känslor och händelser förstorade och upplysta i ett musikaliskt flöde….
Operauppsättningar har de senaste århundraden länge setts som snobbkultur, gärna med en publik av frackklädda herrar och juvelprydda damer i aftonklänningar i salongen.

De senaste decennierna har det vuxit upp en del operasällskap som kämpar för att tvätta bort etablissemangstämpeln.
Det senaste operaensemblen är Operafabriken i Malmö vars enkla motto är opera för folket.
I söndags gästade de Magasinet på Tomarps Kungsgård med Wolfgang Amadeus Mozarts ”Don Giovanni eller den bestraffade vällustingen” i regi av Clas Sköld. Musikalisk ledare och röstcoach är Kevin Smith.
Scenografin för turnébruk i södra Sverige som möter oss är den enklast tänkbara.

Blänkande sidensjok i guld och rött vittnar om att det är en adelsmans boning vi befinner oss i. På sättstyckena som flankerar, anas galler, som fängelsegaller eller staket runt ägorna. Det är en tolkningsfråga. Tidstypiska kostymeringar kompletterar.
Don Giovanni eller Don Juan som vi härhemma brukar kalla honom, hans gestalt har många bottnar. Hans kärlekslekar och förlustelser, hans insmickrande anslag till alla av kvinnligt kön.

Han måste bevisa att han kan få dem på fall – oavsett konsekvenserna. Allvaret lurar bakom det till synes lättsamma – för publiken och andra inblandade i handlingen, dock inte för honom själv. Alla ljuva ord till trots, har don Juan några andra känslor än för sig själv?

Don Giovanni är en av världens mest kända i sitt slag – en kultopera fylld av ljuvlig musik, varav vissa solopartier och duetter blivit örhängen. Även den som inte satt sin fot på ett Operahus, känner igen vissa partier. Om inte annat hörs de ofta som bakgrundsmusik i filmer. Därför bör valet av denna opera sitta som smäck för en ensemble som vill nå ny, ung publik.
Kraften i de musikaliska turerna gör att ingen blir oberörd – oavsett om de gillar operaformen eller inte.
Denna uppsättning bygger på musikens egen styrka, ovanligt fysiska scenerier samt inte minst mer nedtonade, icke bombastiska vokala tolkningar. Framför allt genomsyras den av en för genren stark scennärvaro av alla i ensemblen.

Sidans topp

Tor Linds säkra lyriska baryton, hans snabba lyhörda flexibilitet i kombination med en glittrande karisma, lyfter föreställningen tillsammans med många fina sånginsatser av ensemblen. Ingen nämnd, ingen glömd, även om det var en viss ojämnhet här och var.
Över alltihopa svävade pianisten och kapellmästaren Johan Reis lysande ackompanjemang som gav en extra krydda åt föreställningen.

Sidans topp

Sidans topp

Utställningen pågår till mitten av jumi

Gunnar Tryggmo på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall

Sidans topp

Vernissage 21 april utställningen pågår till 15 maj

Lena Ignestam på Galleri Moment

Vernissage 14 april kl. 11.00

Ian Newsbery i Klippans Konsthall

Vernissage Skärtorsdagen 5 april
Utställningen pågår t.o.m 13 maj.
Stängt 6-9 april och 1 maj

Sidans topp

Fredrik Lindqvist och hans gigantiska bilder

Motiven som är skurna i femtio gånger femtiofem cm stora tryckplattor för att passa formatet i grafiktryckpressen, förs sedan över på enfärgae eller mönstrade tyger.
De tryckta tygbitarna sys sedan samman för hand med grov tråd och medvetet stora stygn i collageteknik för en mer ruffig effekt.
Det kan bli många tryck och klipp som fogas samman av Fredrik i skräddarställning innan ett verk blir färdigställt.
Lindqvist använder sig nämligen ofta av jättelika format, gärna upp till över två meters längd och bredd.
Uråldriga hederliga tekniker som träsnitt och handsömnad från gamla världar möter här den moderna världen, inte bara tekniskt utan även motiv- och uttrycksmässigt.
– Jag är inspirerad av pop, reklam och massmedia – av bildflödet av idag, en värld där allt kan hända. Redan under studietiden satsade jag på att hitta ett eget uttryck.
Parallella skeenden, lek och allvar, liv och rörelse i livet runtomkring mig…
Det skall hända mycket, skapa intresse och spänning
Med det stora formatet vill jag illustrera att denna värld är större än jag. Det ger också ökad kraft åt händelserna i motiven.
Färgsättningen är viktig för mig. Ju starkare färg, desto mer påverkas uttrycket.
Fredrik Lindqvist lever själv i två kulturer – född skåning, bosatt i Tyskland men med täta besök härhemma, vidgar han sina vyer.
I Fredriks surrealistiska, färgstarka bildvärld kan man möta det oväntade bland människor, djur, arkitektur, blommor och blad.
Det är en öppen värld, där allt kan hända - svår att slita sig ifrån.
Man vill gå tillbaka igen, igen och igen…

Utställningen pågår 24 mars – 29 april

Sidans topp

Träsnitt på papper

Detaljbild av större verk

Träsnitt på textil

Träsnitt på textil

Catarina Hultman, Evert Andersson, Hans Lindström och Jan Persson fyller tillsammans Galleri Hultman och Ekebackens Konsthall

Fyra konstnärer öppnar vårsäsongen på Galleri Hultman och Ekebackens Konsthall

Åstorp/Grytevad 120323
Nu är det bråda tider för konstnärerna inför Konstrundorna.
För keramiker och galleristen Catarina Hultman i Åstorp brinner det ännu mer i knutarna.
Som medlem i SAG, en fristående konstnärsgrupp som inte är involverad i de ordinarie rundorna, ligger hon steget före och tjuvstartar.

I samarbete med Kulturhusets Torbjörn Lundqvist är det vernissage onsdagen den 29 mars på nämnda SAG-medlemmarnas verk med prominente fotografen Mattias Klum som gästutställare i ett arrangemang kallat ”Vive la Sinnenas kulturveckor”.
Arrangemanget är kombinerat med flera andra kulturuttryck i form av musik, uppträdanden och förläsningar för alla kategorier, inte bara för kulturknuttar och kulturtanter.
Mottot är att visa att konst och andra kulturformer inte är något konstigt utan en naturlig del av vår vardag och vårt samhälle.
Läs vidare om evenemanget på BMZ:s evenemangsida. Bl.a. aktuelle Björn Ranelid kommer att gästa Kulturhuset Björnen.
Som om detta inte räcker till i eneriflödet, har Catarina vernissage på sina gallerier - Galleri Hultman och Ekebackens konsthall lördagen den 24 mars.
På Galleri Hultman möter vi, förutom Catarinas egen keramik, även Hans Lindströms roliga, satiriska teckningar – ett kärt återbesök för konstvänner med humor i blick och räv bakom örat.
De flesta har nog sett, skrattat eller lett åt Lindströms drastiska, träffande teckningar i dags-, fack- och veckopress eller njutit av hans illustrationer i någon av hans femton album.
Hans karriär är udda men allt i hans CV har han kunnat dra nytta av i sina avväpnade, inträngande illiustrationer om vårt mänskliga beteende och våra galenskaper i en ”Big, Big World” som han i likhet med Life of Brian ser ”from the bright side”.
Han började som svetsare, betong- och lagerarbetare för att efter studier glida in på lärarbanan. Men där satt inte galoscherna på rätt fötter så då tog sig Hans in i den akademiska världen och skaffade sig en fil.doktorshatt på huvudet i stället.
Men si, även där saknades det något i passformen. Aldrig mer, där heller var hans absoluta ståndpunkt.
Hans avbröt alltså även detta klättrande på karrärstegen.
Vid fyrtitre års ålder kom han snabbt igång med tecknandet, hittade sitt unika personliga uttryck och avtryck.
Den banan fortsätter Hans Lindström framgångsrikt med som stadig, mycket uppskattad leverantör till dags- och facktidningar.

Inne på Ekebackens Konsthall hittar vi en annan gammal bekant som i likhet med Hans Lindström ställt ut hos Galleri Hultman – Jan Persson.
Akvarellisten Jan Perssons mjuka, finstämda verk på väggarna harmonierar med Evert Anderssons mjukt mejslade diabas- och granitskulpturer på golv och podier. Sol, himmel och hav i det skånska landskapet är favoritmotiv – alltid med horisonten i sikte.

Sidans topp

Hans Lindström, satiriska bilder

Evert Andersson, skulptur

Jan Persson, akvarell

– Horisonten representerar det oändliga, en fortsättning.
Jag älskar flödet i akvarellen, jagar ljus och skuggor, säger Jan som enbart använder rött, gult och blått samt guldockra för en jämn färgton.
Jans signum är det vilsamma, lugna och meditativa uttrycket.
Evert Anderssons stora stenskulpturer utstrålar en naturlig, harmonisk urkraft samtidigt som humor och lekfullhet får ta plats i formskönheten.
Det visar både titlar och idéer.
En skinande blänkande gitarr i diabas, förrädisk lik en verklig kom till när han såg en fiol i samma material.
Inte lik någonting annat, så då föddes en gitarr i stället!
En gigantisk ring på ett finger kallar han för ”En briljant idé”.
Fängslande kärlek kallar han en elegant komposition, där slingrande människor syns i en labyrintliknande men stilren konstruktion.
Det ser ut som om inriktningen med fokus på sinnen smittat av sig på gallerierna.
Med så skilda uttryck och tekniker som visas på dessa två gallerier bör det finnas något som attraherar även det mest hårdnackade sinne.

Gustav Sundin framför sitt självporträtt

Ängelholmssonen Gustav Sundin ställer ut på Galleri Moment

Ängelholm 120308
Naturligtvis heter han Titus, hunden som ystert leker på Galleri Moment med Gustav Sundin i släptåg.
Med en husse som är utbildad klassisk målare på Florence Academie of Arts och som t.o.m. undervisat där, får man finna sig i att ha samma namn som maestro Rembrandts hund.

Gustav har hunnit med osedvanligt mycket under sina knappa trettio år.
Efter tre års studier och assisterande lärargärning under ett år på Florence Academie of Art, fortsatte han sitt måleri med samma, klassiska yrkesinriktning.
Tillsammans med andra elever från akademin grundade Gustav konstnärsgruppen Bjäremålarna 2006 – en mötesplats för figurativa målare.
Sommar- och hösttid anordnar han kurser och arrangerar utställningar på Norrvikens Trädgårdar i Båstad.
Gustav Sundin har även synts i rutan. I TV 4 målade han i direktsändning porträtt alla prima –dvs mycket snabbt målade porträtt med svepande rörelser.
På Galleri Moment hänger en av dessa i en porträttrad, där varje persons karaktärsdrag, uttryck och sinnesstämning varsamt och moget i klassiskt utbildad stil tagits tillvara.

Sidans topp

Bland stilleben, landskap och porträtt lyser en ny skapelse kallad ”Blindbock” som visar hur lekar kan gå överstyr.
Två dominanta själv porträtt gäckar och leker med betraktaren. På den ena räcker han ut tungan, den andra visar honom som en ung, stolt Dionysos. Bland hans klassiska landskapsbilder sticker ett verk ut – ett
modernistiskt nattlandskap, med ljuset i fokus. Likaså hänger en minimalistik målning av stilren, formskön glasvas med en sagolikt glans bland de övriga målningarna av klassiskt märke.
Över alltihop svävar en mjuk, innerlig målning av ett skickligt fångat kärlekspar ”Försoning” – en underskön bild att njuta och omgärdas av.
Det är bl.a. just detta Gustav eftersträvar med sitt klassiska måleri.
– Det fınns så mycket att kämpa för och emot. Men det kan behövas en motvikt – en paus, lite glädje…
Vi i Bjäregruppen kom efter diskussioner fram till att vår gemensamma nämnare är strävan efter närvaro.
Vernissage på Galleri Moment Ängelholm lördagen den 10 mars.

Utställningen pågår t.o.m. 5 april

Hon målar med både pensel och kreditkort

Åstorp 120301
Karin Ellerstrand-Bengtsson – en av de aderton i SAG Scandinavian Art Group – har lagligt ökat funktionen på sina gamla kreditkort.

De används nämligen flitigt som verktyg i stället för gummispatel, när hon jobbar med sina akrylmålningar.
Det verkar signifikativt för denna kvinna som inte tycks kunna motstå lusten att hela tiden söka sig fram bland metoder, former och material.
– Jag vill hitta det optimala uttrycket i varje material eller få fram nya materialkombinationer, säger Karin som har vernissage på sina verk i akryl, grafik och textiltryck på Åstorps Huvudbibliotek lördagen den 3 mars.
Karin som är konstutbildad i såväl Sverige som Danmark, Österrike och Schweiz har satt sig på skolbänken igen på Munka Ljungby Folkhögskola – denna gång för att få inblick skulpturens labyrinter.
Vävning, silversmide och konstsmycke är andra kompletterande tekniker som Karin gärna använder sig av.
– Det är så spännande med olika material och tekniker. Ibland överför jag mönster eller stiliserade delar av en målning på duk vidare till tryck på textil.
Det skapas då helt nya uttryck då formerna stannar.
– I mina målningar jobbar jag mycket med ljuset, använder breda penslar, knivar, gummispatlar och kreditkort. Akryl kan ju lätt verka plastigt matt. Jag lägger därför bl.a. lager på lager, laserar och rollar för att skapa en mer oljeliknande, levande effekt, säger Karin.

Sidans topp

Ljus och rörelser, dolda formationer som bara anas genom mjuk kontrastverkan, sätter fantasin i rörelse hos betraktaren. Det finns en känsla av väntan eller förväntan i hennes motivbilder – en lätt mystik.
– Hur ser det dimmiga huset ut en klar dag?
Vad händer när ridån dras bort i scenbilden?
När flickan på en stol reser sig?
Det är upp betraktaren.

Vernissage lördagen den 3 mars

Hotet om en atombomb blev vändpunkten!

Klippan 120301
Med en far som målare och styvfar som skulptör föddes konstnären Jaques Zadig till den bästa av världar för en blivande konstnärsgärning.
Generna och miljön bidrog till att han tidigt kom i gång med sin livslånga, framgångsrika konstnärsgärning. Studier följde på Essemskolan i Malmö, de Kungliga konstakademien i Köpenhamn samt Konsthögskolorna i Stockholm och Paris.

Traditionellt måleri med motiv av landskap och familj dominerade i början av karriären.
Sedan kom vändpunkten i form av en atombomb.
För det var rädslan för en atombomben som fick honom att ändra inriktningen på sitt skapande, ställa sig på barrikaderna och protestera.
Zadig använde då sin konst som vapen mot krig, våld och miljöförstörelse. Han var tidigt ute och nydanade
Bl.a. gjorde han ett uppmärksammat verk kallat Muren – ett verk som kan liknas det vi i dag kallar för installation – ett ord som inte var uppfunnet inom konsten i slutet på sextiotalet.
Det var ett elektroniskt objekt i plexiglas, byggt på ljus, ljus och surrande högtalare.
Vi träffar den idag 82-årige målaren i Klippans Konsthall, där han tillsammans med hustrun ska hänga sina utsökta monumentalverk i klassiskt måleri, fyllda med grekiska mytologiska symboler och sagor.

Sidans topp

Jaques Zadig som debuterade 1954, har varit den grekiska mytologin trogen i sina motivval sedan åttiotalet.
– Det kan verka naivt att tro att man kan påverka genom protester men samtidigt är det en styrka. Det var den tidens anda, säger Jaques Zadig som i den perioden, sextio-, sjuttiotal, bl.a gjorde en utställning om Hiroshima och dess offer.
Även i hans nuvarande inriktning märks ambitionen att påverka, sätta problem under debatt, visa våra mänskliga svagheter och styrkor – i sagans och mytens form.
Orestes dåliga samvete, jagad av demoner efter att ha dödat Clytaimeistra.
Ikaros tragiska öde för att han inte lydde sin far.
Sierskan Cassandra som aldrig blev trodd.
Orpheus och Euridike..
Alla känner vi igen karaktärerna, problemställningarna och känslosvallen, striden mellan ont och gott.
Människan tycks oföränderlig. Myterna och sagorna är lika aktuella, då som nu.
– Jag har alltid haft en dragning åt myter och sagor så det kändes helt rätt. Människors okontrollerade krafter är en gåta.

Vernissage på Klippans Konsthall lördagen
den 3 mars. Utställningen pågåt t.o.m. 31 mars

Lena Andersson på
Galleri Moment

Får det lov att vara
en glittrande skön
skalbagge i stället
för ett grafiskt blad?

Ängelholm 120210
Får det lov att vara en glittrande skön skalbagge i stället för ett grafiskt blad?
Den kan du hitta och fler därtill vid ett besök hos Galleri Moment där keramiker Lena Andersson ställer ut delar av sin rakubrända keramik.
Ruffa och hållbara med rakuns glitter fyller skalbaggarna en hel vägg.

På motsatta väggen syns stora, stiliserade blommor.
På podier lyser bl.a. blänkande estetiskt tilltagande fiskstim, ljuvliga snedställda stora krukor i skiftande kulörer och former. Alla verk på utställningen är rakubrända.
Keramiker Lena Andersson tillhör den lilla skara som bokstavligen hjälper till att förgylla vårt vardagsliv med utsmyckningskonst i både offentlig och privat miljö för såväl gräsrötter som kungliga.
Med leran som verktyg, i stengods, kakel eller rakubränd keramik har hon smyckat allt – från trista tunnelbanor, skolor och sjukhus till pelare och rondeller runt om i landet. Även drottning Silvias arbetsrum har fått sig en släng av Lenas lerslev, liksom riksdagshuset. Byggnadsvård ingår också i Lena verksamhet. Kakelugnar i behov av renovering eller äldre fastigheter har fått ett ansiktslyft av Lena.
Utbildad på Konstfack, avdelning keramik och glas – tycks hon ha hittat rätt på ett tidigt stadium.
– Uppvuxen i Borås var det från början textil som gällde, ända tills jag började på grundskolan för konstnärlig utbildning. Där blev jag såld på leran och fortsatte den inriktningen på Konstfack. Rakuns slumpartade teknik och dess färgskiftningar är en spännande process, som jag aldrig tröttnar på och som jag hela tiden försöker styra och påverka, berättar Lena som förutom en imponerande rikhaltig produktion även hunnit med att bilda föreningen ”Blås&Knåda”, där hon fortfarande är aktiv medlem.
Lena Andersson arbetar också mer än gärna med andra konstnärers förlagor och för över deras intentioner till lerans möjligheter.
Det samarbetet är hon ganska ensam om. Många konstnärer är gärna sig själva nog och vägrar samarbete. Själv ser hon samarbete med andra konstnärer eller inredningsarkitekter som ett stort plus som gynnat den egna konstnärliga utvecklingen.
– Genom att översätta andras verk till kakel har jag lärt mig mycket mer om färg och därigenom fått en friare färgsättning.

Vernissage på Lena Anderssons rakubrända keramik
Lördagen den 11 februari på Galleri Moment/Ängelholm

Sidans topp

Bo och Anne-Lie Ljung

Anne-Lie och Bo Ljung ställer ut på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 120103
Det är ett spännande konstnärspar som prickar in startskottet för vårens aktiviteter på Tomarp Kungsgård.
Anne-Lie och Bo Ljung fyller salar och gångar med nästintill magiska, personligt designade trollspön som sätter fart på kreativitetscellerna hos betraktaren.

Med sina skilda uttrycksformer fyller de känslosvallet från a till ö och tongångarna, från c till h. Oavsett konstsmak och referenser lär få gå oberörda från denna högkvalitativa utställning, där slumpen lyser med sin frånvaro och ersätts med genomtänkta verk med mersmak.
Oljan är vinnaren för båda – även om de båda högskoleutbildade, högt meriterade konstnärerna gett sig i kast med alla tänkbara tekniker under årens lopp, där strålande recensioner och stipendier följt i spåren.
– Oljefärger är som ett musikinstrument – ett bra sätt att uttrycka sig på, konstaterar Bo.
– Till mina målningar går det åt många knivar och små penslar, kontrar Anne-Lie som lägger ned ett stort jobb på ljuset i sina målningar.
Man dras som en magnet till ljuset och går viljelöst närmare för att kolla motivet där omvandling och föränderlighet har hedersplats.
Oljemålningarna tål visuell närkontakt från alla vinklar och vrår. Det är bara att krypa in.
– Jag bygger scenerier – stadslandskap som är en omskrivning för samhället och tillvaron.
Iscensätter skymning och gryning.
Vad jag vill åt och förmedla är det föränderliga i allt. Det är i mellanrummet det framstår och syns – mellan det etablerade och icke etablerade.
Medan Anne-Lie arbetar under temat ett samhälle eller det inre livet stadd i ständig förvandling, tar Bo upp vikten av det fria formspråket, det informella.
– Det är en resa, en process, där jag lägger till och drar ifrån.
Jag klipper och klistrar collage innan jag sätter igång det måleriska.
Ofta kan då vissa bildelement överraska och bli laddade oförklarliga möten i byggandet av bilden. Sedan måste man också vara medveten om materialets betydelse för uttrycket.

Anne-Lie Ljung, olja

Sidans topp

Bo Ljung, olja

Anne-Lie Ljung, olja

Bo Ljung, olja

Vernissage:
lördagen den 4 februari. Utställningen pågår
till 18 mars.

Ann Blomberg ställer ut i Klippans konsthall

Fågel, fisk eller mittemellan

Klippan 120120
Fågel, fisk och mitt emellan…
Den lekfulla titeln associerande till den gamla hederliga ”Gömma nyckelleken” har konstnär Ann Blomberg klurigt men passande döpt sin kommande utställning till.

Det är fantasifulla, underfundiga skapelser som möter publiken på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 21 januari.
– Jag kallar dem för objekt, säger Ann och visar bl.a. på ett textilobjekt med woodoofeeling som kom till när livet tillfälligt gjorde henne hämndlysten.
För det är ur nuet och samtiden med dess bekymmer, glädjeämnen hon hämtar sin inspiration. Egna upplevelser i det pågående livet tar form i ordlösa temata eller berättelser i hennes rörliga eller stilla objekt. Kampen för tillvaron och mänskliga relationer tar sig skilda uttryck i hennes verk.
Det är det tillfälliga, förgängliga – lite av carpe diem hon vill fånga i sina objekt i mobiler, hänganordningar, reliefer och skulpturala verk.
Materialen är högst varierande från vanligt enkelt papper till plåt och textil eller varför inte broderitråd? En stor del av materialen hittar hon på loppis.
– För närvarande är det broderitråden som är den röda tråden i mitt konstnärskap.
Men det är alltid färgen som styr och leder mig. Jag tänker i färg och söker i färg. Sedan fylls papper med teckningar och collage, uppbyggda med rumslig karaktär.
Att göra om det fula till något vackert arbetar jag också med. Fula träbitar försöker jag förvandla till känslan av gräs för att ta ett exempel. Eller bordsunderlägg från hemslöjden eller kugghjul från en mangel, en virkad duk kan bli en del av ett objekt, berättar Ann och visar på en kul och tankeväckande installation i form av trampolinliknande tingest med trappsteg/svikt ned till en spegel.
Sentensen ”Ett steg i till” står där präntat med stora bokstäver.
I taket en bit därifrån svävar en mobil med jagande människor på språng, kallad ”Konkurrens”. I en målning, översköljd av rinnande alkydfärg, låter hon betraktaren söka vad som kan finnas därunder.
– Om nyckeln finns eller var det bränns bland mina verk, det överlåter jag till betraktaren!
Ann Blomberg har en diger merit- och utställningslista sedan utbildningen på Idun Lovéns Konstskola (skulpturer) och Malmö Konstskola Forum1986 – 1992. Hon är representerad på bl.a. Statens Konstråd, Region Skåne och Helsingborgs Museum och har därutöver lyckats erhålla arbetsstipendier från Statens Bildkonstnärsfond i två omgångar.

Sidans topp

Vernissage: Lördagen den 21 januari kl. 13-16
Utställningen ”Fågel, fisk eller mittemellan” pågår t.o.m. den 25 februari.

Hon tänker stort –
Viktoria Jakus

Ängelholm 120113
Engagemang, glöd och rättvisepatos, en vilja att åskådliggöra samhällets brister med hjälp av penseln i högsta hugg, genomströmmar Viktoria Jakus oljemålningar.
Det är drivna, väl genomtänkta, dekorativa surrealistiska målningar som möter oss på Galleri Moment.
Det mest frapperande vid en snabbtitt är det gigantiska formatet. – Hon tänker stort.

– Det är så mycket jag vill berätta! Det händer så mycket i världen och i mänskliga relationer som jag vill mana till eftertanke. Därför vill jag känna mig obegränsad att formatet. Jag vill också ge det tredimensionella utrymme! Det händer så mycket i världen och i mänskliga relationer som jag vill mana till eftertanke. Därför vill jag känna mig obegränsad i formatet, berättar Viktoria som är återbördad till Skåne med bostadsort Åstorp efter något decennium upp i Västerbotten.
Där utbildade hon sig 1998 – 2003 på Umeå Konsthögskola.

Viktorias konst domineras av ett kontrollerat berättande, fyllt med symbolik. En av målningarna ”Karantän” är ett bra exempel på Viktorias personligt utarbetade tanke- och formspråk. Den illustrerar jorden av idag med människan som i en karantän bland elementen – vatten, jord, eld och andlighet. En annan visar emanicipationen av idag.
Hon håller ögat på samtiden i alla sina estetiskt tilltalande och yrkesmässigt skickliga alster.
– Men ibland tar det undermedvetna över. Om det händer något privat som påverkar mig, kan det ibland ändra slutresultatet.
Viktoria säger sig undvika det rent måleriska.
– Jag använder inga skuggor, vill inte få det alltför verklighetstroget.
Jag bygger och bygger mina verk, skulpterar dem med hjälp av penseln och fingrar. Någon gång då och då tar jag till kniven för specialeffekter, berättar Viktoria.
Bygglusten tar sig även utryck i skulpturinstallationer, här i form av virkade bollar.
– Jag har tagit tillvara virkade dukar som tidigare generationers kvinnor virkat och skapat nytt! Min femåriga dotter har gjort en av dem, säger Viktoria stolt.
Det är för henne och en bättre framtid för alla som hon skapar och skapar med till synes oförtröttlig energi.

Vernissage på Galleri Moment i Ängelholm den 14 januari.
Utställningen pågår t.o.m 4 februari.

Sidans topp

Kjell Gunnarsson och Håkan Svensson ställer ut i Åstorps biblioteks konsthall

Keramik och akvareller inleder årets konstutställningar på biblioteket

Åstorp 120111
Keramıkern Kjell Gunnarsson associerar gärna tıll Leonard Cohens text; ”There is a crack in everyting” som motto för sin rakubrända, stil- och formsäkra keramık.

Akvalleristen Håkan Svensson lurar, leker med betraktaren och sätta fantasin i rörelse med hjälp av sina naiva, lekfulla och abstrakta akvareller.
Det är nu tredje gången gillt för dessa två konstnärer och Höörbor, båda medlemmar i Konstrundan Mittskåne – att ställa ut tillsammans.
Denna gång är destinationen Huvudbiblioteket Åstorp under rubriken Akvamit med vernissage lördagen den 14 januari.
Kjell Gunnarssons keramikskulpturer i form av hästar, båtar och askar har ett personligt grovhugget formspråk som elegant kontrasterar till Håkan Svenssons abstrakta flödande akvareller.

– Det är spännande med rakubränning! Det är en slumpartad, kemısk arbetsprocess, där man aldrig kan vara säker på slutresultatet. Kopparoxiden kan ge alla regnbågens färger, säger Kjell och tillägger att han kan dra nytta av sitt tidigare yrke som ingenjör i arbetet.
Han har bl.a. lyckats få fram naturtrogen patina ı sina fartyg som för tanken till äkta slitage av väder och vind.
Formspråket är klassiskt rent med personligt anslag.

– Jag bygger mer än jag drejar, konstaterar Kjell och visar bl.a. hur han använder s.k.horsehair teknik för att få fram hästmanarna på de kortbenta hästarna som för tanken till grekisk mytologi.

Håkan Svensson å sin sida jobbar hårt för att sätta extra sprätt på vår fantasi och våra hjärnceller. I hans bilder kan man söka, leta och gå på upptäcksfärd i akvarellflödet!
– Vad ser du i en vattendroppe, frågar han.
Hans bilder borde kunna användas i Rorschachtest. Den stora skillnaden är att här kan man hitta medvetet utförda bilder i ett till synes kaos eller kosmos.

– Jag försöker alltid göra mina verk dubbelbottande. För att visa girighet t.ex. kan man leta efter ett gyllene tempel som sjunker i havet i en mina målningar! Eller en dam i hatt, stanna till och upptäck!

Det finns det gott om tid till. Deras utställning Akvamit varar t.o.m.14 februari. Vernissage 14 januari.

Sidans topp

Eva och Helen Rex i Klippans konsthall

Systrarna Rex bjuder på grafik och måleri i Klippans konsthall

Åstorp 111209
Förmänskligade frukt, grönsaker eller husgeråd eller varför inte besjälade människor med vingar?
Båda motiven kan man hitta hos systrarna Rex - Eva resp. Helen som ställer ut delar av sina rikhaltiga produktioner i Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 10 december.

Såväl Eva som Helen är grafiskt utbildade – en inriktning som storasyster Eva fortsatt med och utvecklat medan Helen sökt sig till snabbare uttrycksvägar som akryl, pastelloljekrita eller blandteknik.

– För mig är det grafiska arbetet rogivande, säger Eva som här bl.a. visar etsningar med mezzotint.
Sedan 2004 jobbar hon även med stentryck under ledning av Knud Jensen på Grafiska Muséet i Fredriksdal, en teknik som hon tar upp även i denna utställning.
Eva har under decennier utvecklat ett högst personligt uttryck i sina väl genomtänkta, rena kompositioner, där humorn och det linjerena alltid får ta plats. Miljöerna och klädseln ger associationer till femtiotal med ett elegant stänk av fransk esprit. Människans rörelseschema tar sig ofta igenkännbara men ändå överrumplande uttryck.
Allt är i rörelse – frukt, grönsaker eller enstaka klädesplagg och skor. Mellanrummet, kurvorna som bildas mellan figurer eller människor i olika positioner och situationer, utnyttjas och skapar ett konstverk i sig, ger balans och bidrar till ökad rörelse.
– Det är högst medvetet, berättar Eva och visar verk där hon använder människans kroppsrörelser för att få fram alfabetets alla bokstäver.
Ett N är t.ex. en person som står på huvudet, ett B utgör ett ansikte där glasögonen dominerar och bildar ett B. Intill alfabetet syns en dansande melitta!
Eva Rex grafiska alster är fyllda med humor, lekfullhet och ett skarpt intellekt.
Hennes agenda tycks också med rätta varit välfylld under åren med en mängd utställningar runt om i landet. Även stipendieregn har stänkts över Eva och hennes tryckpressar.

Helen Rex målningar i akryl eller blandteknik domineras av vingprydda varelser.Här är det intuitiva som styr.
–Jag är fascinerad av fåglar och änglar!
Men varför det blir vingar i de flesta av mina motiv, vet jag knappast själv.
Grafiken använder jag mig visserligen av även i dag bl.a. handkolorerade etsningar men akrylen har tagit över.
Det går så mycket snabbare och man kan måla över flera gånger, om man inte är nöjd, säger Helen, nyinflyttad till Blekinge i en bygd, rik på flygfän.
Helens målningar i varma pastelltoner är i likhet med Evas motiv, fyllda av svävande rörelser, ofta med människogrupper i någon form av förvandling. Hur ensamhet och utanförskap kan ta sig uttryck även i en grupptillhörighet, illustreras i ett verk. Ett annat verk visar hur ett par lugnt spelar schack medan allt flyter runt omkring – människor som änglar.

Utställningen med ”Systrarna Rex” pågår t.o.m. 15 januari

Sidans topp

Eva Rex

Eva Rex, bokstaven R

Helen Rex

Helen Rex

Mats Andersson

Dynamik i harmoni, skapade intuitivt under musikens påverkan

Åstorp 111202
Mats Andersson som är en autodidakt konstnär har under tio år sökt sig fram på egna vägar – såväl tekniskt som motivmässigt. Hans bilder i olja, akryl och blandteknik har en speciell struktur med hjälp av epoxiharts – en teknik som han blev förtrogen med i New York, när han ställde ut där.

Han har redan rönt uppmärksamhet med sitt högst individuella formspråk.
Under de tio år Mats Andersson varit verksam som konstnär har han synts flitigt på konstarenorna.
– Jag började med bubblor, sökte djup och dimension. Sedan förändrades formspråket, berättar Mats i färd med att färdigställa sin utställning av målningar i akryl och blandteknik på Galleri Hultman med vernissage den 3 november.

Hans stora färgstarka, kraftfulla verk domineras av slingrande rörformiga komponenter i rörelse, vilket för tanken till kosmos, hav och himlar – ett, harmoniskt balanserat kaos, alltid på svart bakgrund.

– Man kan se vad man vill i mina bilder. Jag vill inte styra betraktaren men sätter ändå alltid titlar på mina verk.
Mina motiv är alltid abstrakta. Den kemiska processen fascinerar mig.
Epoxihartsen skvätter jag t.ex. ibland på delkomponenter för ökad kontrastverkan och dimension.
Färgvalet är också viktigt. Trots att det är starka färger vill jag inte att de skall sticka i ögonen utan ge intryck av harmoni.

Sidans topp

När jag jobbar till musik, gärna Enigma, kommer jag in i ett känslorus.
Känslan tar över. Ibland överraskar jag mig själv, berättar Mats Andersson som jobbar som kvalitets- och miljöchef under dagtid.
Hans konstagenda tycks ändå vara nästan fulltecknad framöver.
En mängd utställningar är redan bokade.

I Ekebackens Konsthall, i anslutning till Galleri Hultman, är det mycket nytt på väggarna då många konstnärer i SAG:s samlingsutställning passade på att byta ut delar av sin produktion i samband med den nye utställaren.

Båda utställningarna pågår t.o.m. den 22 december

Irmtraud och Michel Paillard

Från bruksföremål till skulptur

Åstorp 111124
De lyckades förverkliga sina drömmar – skulptörerna Irmtraud och Michel Paillard!
Paret Paillards gemensamma livsresa sträcker sig geografiskt från Alsace till Jämtland, och Skåne med flera andra stopp på kartan.

Även deras yrkesverksamma liv bjuder på samma rörlighet. Frankrikefödda Michel t.ex. hann med att både jobba som lastbilschaufför och möbeldesigner innan han sadlade om.
Fram till 1993 drev de ett krukmakeri i Frankrike – ett hantverk som gav grunden till deras nuvarande professioner.
Sedan dess har de varit Sverige trogna.
Sedan slutet av nittiotalet är Tysklandsfödda Irmtraud och Michel nu professionella skulptörer med en mängd utställningar i bagaget – såväl inom som utom landet. Båda är idag medlemmar i Konstrundan Nordväst och stationerade i Förslöv.
På Åstorps Bibliotek visar i dagarna Irmtraud och Michel Paillard sina skulpturer i brons, keramik och polyester med vernissage lördagen den 26 november.
Makarnas formspråk och uttryck är påfallande olika men bär båda ofta ett stänk av humor.
Bland Irmtrauds favoritkonstnärer hittas bl.a. Poul Klee medan Michel håller på Louise Bourgeois.
I taket svävar Irmtrauds roliga och busiga, färgstarka trollsländor i gipsbunden polyester.
Avskalade och rena med subtilt underfundiga och mänskliga uttryck samsas Irmtrauds djurskulpturer med Michels mjuka, voluminösa rundade skulpturer, oftast med kvinnokroppen som förlaga.
– Jag tänker inte, jag känner. Materialet följer känslan, säger Michel som sköter det tekniskt krävande arbetet för båda med överföring och förstoringar från deras respektive modeller till keramik, brons, keramik och polyester.

Sidans topp

Irmtraud säger sig ha lättare för att uttrycka det hon vill i djurskulpturer med mänskliga drag, där människors tankar, rörelser och beteenden åskådliggörs.
– Det är lättare att överföra känslor på djur än människor, säger Irmtraud och visar på en hund som verkligen ser ensam ut och även bär den titeln. Intill står en drömsk räv bland sagobetonade fiskar i färgblandning som i sig förstärker illusionen av vatten.
Flyttfåglarna Michel och Irmtraud är nyinstallerade i Förslöv, där de trivs förträffligt.
Deras närmsta mål är att få folk att hitta till deras nya ateljé och verkstad.

Utställningen på Åstorps Bibliotek pågår
t.o.m. 27 december

Två vitt skilda tekniker och formspråk visas på Galleri Moment i Ängelholm.

Ängelholm 111112

Två vitt skilda tekniker och formspråk visas på Galleri Moment i Ängelholm.

Ändå fungerar de i en skimrande, lekfull symbios – Majlis Perssons sägen- och sagobetonade betagande vackra gobelänger och Birgitta Svenssons rakubrända keramik med dess rena primitiva, renodlade formspråk.
Birgitta Svenssons keramiks skiftande pigmentering anas och fångas upp i Majlis Perssons gobelänger.

Majlis markerade svarta trådar följer dova stråk av svärta och sprickor i Birgittas keramik.

Bådas verk inbjuder till nyfikenhet och närmare granskning. Man vill dyka in i Majlis värld av människan och dess villkor. Samtidigt får man en barnslig lust att smeka Birgittas keramik, öppna lock och ta en koll på innandömet.

Sidans topp

De lyfter varandras redan högklassiga verk och skapar en sällsam, harmonisk helhet – ett lyckokast av Galleri Moment att ställa ut dessa damers verk tillsammans.

Utställningen pågår t.o.m. den 3 december.

Agneta "Agge" Karlsson är gästutställare på Galleri Hultman och konstnärsgruppen SAG har samlingsutställning i
Galleri Ekebacken

Åstorp/Grytevad 111103

Det är romantik i luften på Galleri Hultman.
Konstnären Agneta Agge Karlsson med Monet som förebild ställer ut på Galleri Hultman med vernissage den 5 november.

Idyller, lyckliga, nära ögonblick, presenterade i lummiga, grönskande och blommande trädgårdsmiljöer är dominerande motiv som stillsamt nostalgiskt möter betraktaren.
Kvinnor med uppsatt hår, klädda i svepande sekelskiftskjolar, fångade i stilla vardagssysslor förstärker känslan av flydda tider och impressionism.
I rummet intill i Ekebackens Konsthall blommar modernare influenser.
Där har tio medlemmar i Scanian Art Group (SAG) bidragit med tre, fyra alster vardera i en samlingsutställning. Olja, akryl och akvarell samsas med glasfusing, textil och keramik i en skön mix.
Nytänkande, kreativitet och kvalitet är de yrkesmässiga ledorden.
Samarbete och gemenskap konstnärer emellan är andra centrala ledord i SAG, likaså att avdramatisera konsten som en udda, främmande fågel i vardagen.

Sidans topp

På bilden syns sex av 10 utställare. Fr.v. Catarina Hultman, Meta Wijkander, Håkan Lindskog, Zoli Fuglesang Kareld, Ingrid Hallberg och sittande Karin Ellerstrand.
Övriga deltagare är Ritha Holst, Karin Hedda Persson, Katarina Gustafsson, Elisabeth Malmborg och Lena Arrenius.

Konst är ingenting konstigt utan skall ses som ett naturligt inslag i vårt dagliga liv och exponeras i alla typer av offentliga rum – kort sagt, där folk rör sig, i stort som i smått.
Den grundtanken/målet är de femton kreatörerna i SAG överens om och lever som de lär. De har bl.a. visat sina verk och arbetsprocesser på City Gross.
I Åstorp syns flera av SAG:s verk den närmaste tiden i ett flertal skyltfönster.

Utställningarna i Galleri Hultman resp. Galleri Ekebacken
pågår t.o.m. 30 november.

Ingalill Wiberg

Grrrafik 2011 – manifestation med trrryck

Kvidinge/Tomarp 111013
I dagarna sätter ett trettiotal gallerier och konstinstitutioner fokus på grafik som konstnärlig uttrycksform.

Det är den ideella föreningen Grrrafik 2011 som initierat projektet. Syftet är att i en gemensam manifestation lyfta fram den experimentlusta och rikedom som finns inom den grafiska konsten av idag.
Alla konstarenor som deltar i projektet väljer fritt sina utställare.
Så är också fallet på Tomarps Kungsgård.
Tjugotvå grafiker inom alla förekommande grafiska tekniker och med vitt skilda motivvärldar fyller väggarna.

Medverkande grafiker:
Jim Berggren, Nina Bondesson, Olle Dahl, John E Franzén, Ulla Fries, Kerstin Hedman, Mikael Kihlman, Hans Lannér, Fredrik Lindqvist, Bertil Lundberg, Lage Löfdahl, Mariana Manner, Minako Masui, Sylvia Naimark, Helmtrud Nyström, Ilkka Pärni, Kjell Strandqvist, Per Svensson, Ulrika Thorén, Jukka Vänttinen, Ingalill Wiberg och Kajsa Åhlander Persson.

Utställningen pågår 15 oktober – 31 december.

Sidans topp

Ulrika Thoréns vargbilder

Jim Berggren

Kajsa Åhlander Persson, screentryck