Emanuel och Marianne Javelid

Klassiskt måleri och silver i
Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 150114
Mustiga, frodiga och varma oljemålningar med en säregen levande lyster värmer upp den lilla, funktionella konsthallen i Åstorps bibliotek. Allsköns frukter intar en till synes belyst huvudroll i stillebenliknande kompositioner. Men det är inte frukterna i sig som är det centrala. De fungerar snarare som  som katalysatorer för att skapa stämning och känsloladdning i en väl avvvägd uppbyggd miljö.

I kontrast till målningarna glittrar det lockande av silversmycken i galleriets glasskåp. Det är målaren Emanuel och smyckesdesignern Marianne Javelid som inbjuder till årets första utställning på Åstorps huvudbibliotek.

Vi träffar paret Javelid med adress Ateljé Solglimten i Brödåkra, när de är i slutskedet av hängningsarbetet.

– Hade Rembrandt haft tillgång till akrylfärg är det mycket troligt att även han använt akrylfärgen som grund innan han gick vidare med skiktmåleriets tunna lager av lasyrer i olja.

Det säger Emanuel Javelid med glimten ögat och med decenniers hängivna passion för det klassiska måleriet intakt. Det tidsödande och tålamodsprövande skiktmåleriets fascinerande turer tröttnar han aldrig på. Tvärtom inbjuder tekniken till de nya men ständiga utmaningar som är varje sann konstnärs drivkraft.
Ljus och skugga, tillfälligheternas spel och lek, kontrastverkan… Bakgrunder  med påsar, trä, plåt, textil, sammet, dagg och sten där varje materials särart med ljusets hjälp hittar sitt. Ljuset som tränger igenom skikten tar fram detljerna.

– Motiven är underordnat tekniken. Frukter i alla former har färger som drar ögonen till sig. Jag jämför dem gärna med stämningsskapande porträttmålningar, dock inte alltför fotografiska och aldrig rena avbildningar. Jobbet med färg inom en ram är oavbrutet en avvägningsfråga. Tidigare jobbade jag fram mildare strukturer. Just nu experimenterar jag med grövre, strukturer och fläskar på. Strävheten  kan både lyfta och stjälpa. Förhoppningsvis kan jag så småningom förena det lugna med det råa. Vi får se vart det kan bära hän. Att jag använder mig av skiktmålningsteknik beror på att jag vill få fram lyster och lätt optiska villor, säger Emanuel som även arbetar som lärare i klassiskt måleri.

Marianne som jobbat med smyckesdesign I över tjugo år gillar också att utmana materialet.

– Jag formar silvret med en gaslåga – slipar, polerar eller lämnar råa.

Det tar tid att förstå metallens egenskaper och bemästra den. Det går aldrig att skapa en exakt kopia. I vissa smycken infattar jag stenar som onyx eller kvarts för att förstärka det uttryck eller den vision jag vill uppnå.
Maianne är mån om att hitta det personliga, unika uttrycket I sitt designarbete. Hennes formspråk i ringar, halsband, armband, broscher och set är oftast sirligt, sprött och subtilt vackert. Det är lätta, luftiga och genombrutna smycken, där ljuset och huden på plats förstärker Mariannes intentioner och formspråk.

Javelids Silver och Måleri på Åstorps bibliotek har vernissage lördagen
den 17 januari  och pågår t.o.m. den 14 februari.