Jan-Anders Hansson

Jan-Anders Hansson intar Klippans konsthall med grafik och skulptur

Klippan 140130
Grafiken ser ut att rent bokstavligen vara på tapeten i år. Grafikmönster är hett inom modet och gallerierna välkomnar oftare än vanligt landets skickliga grafiker.
Så även i Klippan.

Inte ”Äta, sova, dö” som I Pilchers film men väl ”Födas, leva, dö” är det grundläggande temat på Jan-Anders Hanssons utställning av grafik och skulpturer i Klippans konsthall.

– I mina grafiska verk anas ofta förgänglighet eller delar av livet, säger Jan-Anders och visar på titlar som ”Ridå”, ”Sista akten”, ”En vind från inferno” och ”En fjäril kring ljuset”.

Det kan i ord verka tungt men utställningen som helhet utstrålar motsatsen. Den ger ett elegant, sparsmakat intryck, helt i tiden.
Livslust, lekfull underfundighet och fantasifullt sökande ligger och lurar, där man minst anar det. Motiven är oftast uppbyggda i kontrasterande rektanglar i jordfärgsskala, gärna avdelat på mitten. Vissa delpartier är uppbyggda till en nästan tredimensionell effekt, andra byggda som en livets trasmatta. Hoppfulla eller hotfulla ellipsformade ting, ibland som knoppar men även stenar tittar fram i motiven.

– Jag tänker inte som en grafiker. Grafiken växer fram under processens gång, lite trial and error med mycket tillägg och blandteknik, innan jag är nöjd, berättar Jan- Anders som länge höll sig till måleriet efter treåriga studier på Konstskolan Forum i Malmö.

Sedan fjorton år är han verksam som lärare på Konst&Designskolan i Lund.

– Det är jätteroligt och givande. Designen är ett spännande gränsland.

Själv spränger han gärna gränser – framför allt i sina träskulpturer.  I såväl grafiken som skulpturen är det gedigna arbetet med kontrastverkan påfallande i ytbehandling och formspråk. Han lurar gärna ögat hos betraktaren. Förutom knoppande växter i trä, där det råa träet samsas med det polerade och runda former lyfter de spretigare, står det ett litet kvarter trähus mitt i hallen. Husen är utan fönster och dörrar. Det slutna rummet? Finns det för övrigt ett slutet rum? Då de små husen står på en öppna ställningar, vill man i alla fall inte tro det.

En skulptur i ett hörn ställer liknande frågor. Högt upp på ett berg, omöjlig att klättra på står ett litet hus.
Är det en omöjlig figur eller inte?

Utställningen med Jan-Anders Hanssons grafik och skulpturer har vernissage lördagen den 1 februari och pågår t.o.m. den 16 mars.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius