Kvidinge/Tomarps Kungsgård 150708
När publiken och artisten andas samma andetag och den magiska vi-känslan bortom språk-, åldersgränser och referensbarriärer  infinner sig, säger sig Ingela Sundberg vilja jubla och hjula.
– Hjärtat har inga hörn men om så vore ville jag röra vid vartenda ett…
Att beröra och beröras…
Öppna alla grindar…
Det är dit denna gudabenådade sångerska, musiker och berättare samt inte minst livsfilosof vill uppnå i mötet med publiken.

I denna dialog är alltid musiken är det oöverträffade, energigivande språkröret och stämningsladdaren.
Onsdagen den 9 juli gästade dialogmusikern Ingela Sundberg och gitarristen/sångaren Fredrik Ohlsson Tomarps Kungsgård med scenprogrammet ”Sirliga sanningar och lagom lite lögn”.

Ingela/Fredrik var en lyckad, symbiotisk artistkonstellation. Två musikaliska individer med egna personliga uttryck möttes i ett nästintill besjälat samförstånd, vilket passar perfekt i ett scenprogram, där improvisationen gärna gör entré.
Om Ingelas röst liknas vid varm choklad kan Fredriks ses som grädden som fulländar anrättningen. Att han var en skicklig gitarrist visste vi men att inte att han har begåvats med en så mjuk, varm stämma, varsamt och intelligent tolkad i irländsk folkmusik och skillingtryck.

”Sirliga sanningar och lagom lite lögn” bjöds på en betagande musikalisk resa/samtal med många musikaliska hållplatser runtom i världen. Vi färdades såväl i Afrika som i Grekland, Frankrike och Argentina som i Sverige genom alla tänkbara genrer – visor, jazz, tango, schlager…

Självupplevda berättelser och tankeväckande, filosofiska betraktelser som inte lämnade någon oberörd, gavs ett generöst utrymme. Berättande är gammal fin tradition - en svår konst i sig, en bortglömd gåva som vi av idag använder oss alldeles för lite av, men som fick liv igen av denna duo som även behärskade den konstformen.

Det var tankeväckande historier, mjuka, oväntade övergångar mellan låtar och berättandet, där humorn och hoppet alltid låg på lur.
Livets lekfulla kullerbyttor, som Ingela kallar dem, visualiserades. Minnen dök upp och reflekterades. Episoder, där ödet abrupt bryter in och förändrar livssituationen berättades och fick publiken att fortsättningssvis försöka hålla ögonen öppna för livets kringeltturer. Kanske leder de till….
Musikens ordlösa makt för gemenskap över geografiska gränser och kulturer fick liv i ord och bild i en igenkännande mix av lek och allvar.

Ett citat som fastnade var ett inlägg som Ingela snappat upp från Horace Engdahl om hur våra känslor förändrats under århundradena. Förr var det gladiatorer eller offentliga avrättningar som fick folket att jubla.

Vad gör vi av alla våra känslor idag? Förhoppningsvis umgås vi med musik och konst blev svaret.

Som ett, äkta levande samtal, så kändes detta scenprogram – fyllt av innerlighet, värme och spontanitet samt inte minst en imponerande högklassig musikalisk bredd…

Ingela Sundbergs artisteri, glödande varma altröst och sublima, unika tolkningsförmåga har med rätta höjts till skyarna inte bara av BMZ utan i princip av alla som sett och hört henne – i såväl recensionsleden av bl.a. Åke Ahrenhill och i breda publikleder.
Fortfarande undrar både vi och de ovan nämnda varför Ingela Sundberg inte fått något genombrott än. Men en skiva med eget material ligger klar i dagarna…

Så vem vet…

Vi önskar lycka till i framtiden inte bara för Ingela Sundberg utan även för hennes begåvande moatjé Fredrik Ohlsson.
I detta instämmer utan tvivel den tagna och berörda publiken. Deras bifall och stående ovationer talar för sig själv.

© BMZ-magazin • Citera oss gärna men ange källan