– Finns det någon tid egentligen, frågar sig Henrik Bager och undrar i nästa andetag vad samtida konst egentligen är för ett begrepp.  Vi lever ju i en tidsficka eller…

Det har han mer befogenhet än de flesta att forska vidare på, tidigare både elev och senare lärare på Kungl. Akademien.
Bagers oljemålningar med äggoljetempera som grund för förädling av ljus och stämningsskapande har definitivt en känsla av den tidlöshet han angav sin syn på. Dessutom viskar de gärna outgrundlighet eller gåtfullhet. Vad vill han komma åt?
Mellan dröm och verklighet med kontrasterande figurer som inte borde vara på ett och samma ställe…
Ridande soldater och en balettdansös…
Sådana motiv skapar i sig en nyfikenhet.

– Vad jag vill är att skapa en kommunikation mellan målningen och betraktaren. Skala av som en lök inombords… Någon liknade mina målningar vid en teaterscen, där skådespelarna ser på betraktaren, inte tvärtom.
Betraktaren blir betraktad. Kanske det… Credo – jag vet inte.
Det är så lätt att bli fångad i en slags Bror-Duktigk-änsla, när man har jobbat med hantverket i så många år.
Konstnärsklimatet i allmänhet förstår jag mig inte på. Elever som åker till New York och stannar kvar i sina tidigare uttrycksformer och tekniker av rädsla för att inte sälja.  Konst är inte bara varor.
Och hur kan ett verk köpas för femtio, sextio tusen för att decennium senare vara värt två, tre idag, säger Henrik som sedan 1981 flytt Stockholm till förmån för skånska myllan och dess mer rofyllda miljö.

Henrik Bager är uppvuxen med sin morfar som föddes under artonhundratalet och levde i nittiofem år. Mycket av Henrik Bagers konst blev därmed påverkad av den tidsanda som ingick i morfaderns världsbild, vilket kan vara en av förklaringarna till andan av dazumal i Henriks målningar, där fotot gärna får vara förlaga.
Sedan följer en arbetsprocess som nästan aldrig får ett slut. Bager kan jobba i månad efter månad för att förbättra, korrigera eller tillägga. Han har största förstålese för den konstnär som bröt sig in Berwaldhallen för att ändra på sin målning.

– Jag vill få ut mina tankar. Om jag inte jobbade med färg och form, kanske jag skulle skriva, säger Henrik och visar på en målning med en metafor där flickor hindrar himlen från att falla ned på jorden.