Vi säger “Micke, Micke hej” till Micke Johansson och förvånas av hans relativt unga ålder, 42 år. Han har under lång tid tillhört landets främsta inom sitt gebit och betraktats som ett föredöme och legend i Glasriket. Det är fler än vi som trott  på en dubblering av ålder.

– Jag började redan som sextonåring och blev master vid tjugofyra på Orrefors, där jag stannade tills glasbruket lades ned. Sedan 2000 har jag skapat eget glas och konstglas.
Det var vid på Pilchuck Glasschool samma år som jag insåg vilka fantastiska möjligheter glaset erbjuder och vidden av det..
Fyra år senare drev jag en hytta i egen regi vid Pukeberg.  Sedan tre år har jag nu verksamheten hemma på garden i Örsö med hytta och butik, berättar Micke som är en landets få i branschen som både är verksam som konstnär och formgivare och som glasblåsare.

Det innebär att Micke ofta anlitas av framstående glaskonstnärer vid glasblåsning av sina alster. Micke är nytänkande och mycket teknisk intresserad, inspirerad av Edvin Öhrström och Muranomästarna.

– Jag ser inga begränsningar, älskar att experimentera och testa.  Med Arieltekniken har jag hittat ett nytt system att utveckla.
Det är en överfångsteknik med slöjor och nätmönster från Graalmetoden, där luften pressas in. Luftblåsorna stängs in i fördjupningar kring de färgade mönstren. Den ger en ny dimension och nytt färgsprakande liv, förklarar Micke som döpt tekniken efter Shakespeares Ariel i Stormen.

Den skimrande, färgstarka skönheten är slående i hans dropp-, ägg- och fiskformade eller vridna glaskulpturer som har en alldeles egen fantasifull, magisk lyster och identitet.

En egen identitet har även Aurora Åstrands handsmidda, egendesignade silversmycken. Aurora som är förhållandevis ny i sitt hantverk, slog igenom med dunder och brak när Louise Hoffsten bar ett armband I Melodifestivalen som symboliserade låten “Only the dead fish follow the stream”.

– Åtta sekunder efter sändningen ringde man och beställde ett armband. Spinoff effekten var enorm, säger Aurora som började med silver- och guldsmide som terapi efter en halvsidig förlamning.

Sedan 2010 har hon i sanning fått träna den nyuppväckta finmotoriken i individuella smycken, då det har varit fullt med handsmidda, individuella silversmycken, lika mycket till vanligt folk som till kändisar och insamlingar.
Aurora glömmer aldrig sin egen svåra sjukdomstid och jobbar mycket med att designa insamlingssmycken till fonder för sjuka bl.a. till Bröstcancerfonden.
Mickes och Auroras utställningsverk frontar Birgitta Svenssons keramik och  Lotta Olssons verk som inbjudade och välkomnande ger en vitaminkick vid fönstret mot gatan.

Kvidingekeramikern Birgitta Svenssons rakubrända keramik, väcker inte bara beundran för dess klassiska, linjerena skönhet. Den väcker impulser och nyfkenhet i all sitt elegant avskalade enkla och exakta formspråk. Ofta är pjäserna omslutna av distanserade svaga ränder eller rutor som luckrar upp i en väl avvägd, ytbehandling. Man vill vidröra den nästan sammetslena ytan som i vissa ljus lockar fram kopparn i glasyren... Framför allt vill man öppna locket! Det finns alltid ett lock, en dörr en grind  eller annan öppning i hennes stängda rum.

– Jag tröttnar aldrig på utmaningen och spänningen med rakutekniken! Man vet aldrig det definitiva slutresultat!

De boningar Kvidingekeramikern Birgitta Svensson visar på denna utställning är antikinfluerade stolphus i varma, bruna och gröna nyanser som växlar allt efter ljusförhållanden.
Där Birgitta vill öppna slutna rum, strävar Lotta Olsson med artistnamnet "Träd" att få oss att öppna ögonen för den naturen vi har omkring oss.

På denna utställning visar Lotta sitt examensarbete efter masterexamen på Konstfack 2012, där hon gick storytellinglinjen. Hon är i likhet med Micke Johansson dubbelutbildad – både illustratör och grafisk formgivare.

– Jag valde att göra en trädskulptur i brons och tre mattor som berättar om mina resor till Guatemala, Honduras och New York. Kontrasterna var stora både över och under vattnet. Det mexikanska hantverksinfluenserna, vulkanstäderna och så New York i diamentral kontrast….
New York illustrerade jag uppifrån i den s.k. trädgårdstaden – en oas med fåglar och natur, berättar Lotta och visar sina tre mattor.
Färgsättningen är mild och välbalanserad med insprängda berättelser i naivistisk, humoristisk anda. Lotta har ett levande, spretigt och samtidigt subtilt formspråk.
Trädet är den livgivande basen i allt Lottas skapande. Ur den utvecklas dekorativa former, mönster och berättelser – på papper, tyg eller tapeter. 

– Det skall vara kul att jobba! Annars tappar man lätt lusten. Just nu har jag gjort en dekor till Ittala. Jag får mycket beställningsjobb från arkitektfirmor. Då gäller att inte låta  sig styras, stå för det man gör och utveckla egna grejor.

Utställningen med vernissage lördagen den 13 december
pågår t.o.m. den   2015

Aurora Åstrand

Micke Johansson

Birgitta Svensson

Lotta Olsson Träd

Micke Johansson

Aurora Åstrand