Åstorp 191006
– Nu talar lilla lärkan som vore hon en människa!
De orden säger Torvald till sin hustru Nora i Ibsens  “Ett dockhem”.
Den repliken säger det mesta om mannens syn på kvinnans roll under förrförra seklet. I vissa kulturer gäller den tyvärr än i dag och patriarkatet har fortfarande makten.

Världsdramatiken är späckad med pjäser om maktkampen och maktstrukturen mellan man och kvinna. Ända sedan antiken har den problematiken lyfts upp i ljuset.  Aristofanes Lysistrate som tillsammans med sina medsystrar sexstrejkade för att få männen att sluta kriga, är ett av många exempel på att kvinnor och män ofta tar till skilda medel för att nå sina mål.
Temat är spännande och evigt. Vi känner igen oss. Ibland är männen från Mars och kvinnor från Venus. De klassiska texterna  behövs mer än någonsin för att öka förståelsen för oss själva, vårt beteende och våra livsvillkor. Igår, idag och i morgon...

Söndagen 6 oktober bjöd Riksteatern på en 90 minuters odyssé ur världsdramatiken under temat maktkamp mellan man och kvinna.
Det var två mycket rutinerade skådespelare, Paula Ternström och Thomas Hedengran, som skickligt axlade halvdussinet roller i scener ur ett flertal välkända klassiska pjäser och en ny postmodernistisk. 
Urvalet i skilda genrer spände från sextonhundratalet och framåt. 
Mångfacetterad, fysisk och intensiv flöt föreställningen framåt i ett rappt tempo under ett tema som borde lockat större publik än den lilla skara som bänkade sig vid borden på Kulturhuset Björnen.

Föreställningen började med Strindbergs Fröken Julie i en scen där den enligt gamle August månadssgalna fröken totalt dominerar Jean. Hon leker, förför, klättrar på honom…
Här är det hon som herrgårdsfröken som har makten över sin tjänare, inte enbart med fysisk attraktion. Klasskampen synliggörs. De traditionella spelreglerna dunstar bort.

I Ett dockhem framstår det med all önskvärd tydlighet hur livegen en gift kvinna kunde vara, då hon som omyndig stod under mannens förvaltarskap. Ville hon lämna mannen, fick han vårdnaden om barnen.

Så kunde det gå..

William Shakespeare, världens främste expert på existentiella frågor relationer, politiskt maktspel och konflikter, fick också ta plats i den fartfyllda föreställningen, här i scen ur Hamlet. I den varnade Hamlet, i sin osäkra mans- och livsroll, i grova ordalag sin mor Gertrude för att ge sig i lag med hans farbror.

Dråpligt raljerande Moliere fick vi också träffa i hans verk Hustruskolan från mitten av sextonhundratalet, skriven i alexandriner. Det var en tid då alla skulle var oskulder och kunna bevisa in absurdum. En tidstypisk scen visade oskyldiga femtonåriga Agnes förhörd sin farbror, när hon träffat en pojke hon fattade tycke för.  Han misstänkte att något i hans tycke s.k. otillbörligt uppstått. Agnes stammade till slut fram att hon gett honom sin bandrosett, dock inte mödomet som han misstänkt.

 I Vilhelm Mobergs komedi Marknadsafton, framfördes en annan medryckande scen, som gav rejält besked om att det var pengarna hos kvinnan som i detta fall styrde mannens livsval, inte en älskade själ. 

I ett brottstycke ur Tjechovs Måsen framträdde en äldre bedagad kvinnas livsituation. Hennes status på kärleksfronten var av lågvarumärke och tycks så än idag.

Mellan scenerna fäktades Ternström och Hedengran med svärd för att ytterligare förstärka mäns och kvinnors strider. Det moderna inslaget med en häftig, utlevande scen ur ett av Botho Strauss teaterstycken hade ett annat igenkännande inslag och anslag. En kvinna som sökte sin egen identitet genom män tillsammans med en företagare som vägrade tro på sin egen attraktionskraft. Det var väl ändå hans pengar som lockade kvinnan, eller…

Världsdramatiken runt på 90 dagar i regi av Michael Riise är en ambitiös satsning som ställer stora krav såväl fysiskt som psykiskt. Det är en bragd i sig att så flexibelt och snabbt sätta sig in på nya fordringar och karaktärer. 
Det konststycket lyckas proffsiga Paula Ternström och Thomas Hedengran mer än väl med. All heder till de medverkande, men synd bara, att delar av texterna inte nådde fram fullt ut. Några små myggmikrofoner hade gjort susen i en för övrigt föredömlig föreställning. 

Arrangör var Åstorps Riksteaterförening.