Cecilia Kraitz på Galleri Moment

Ängelholm 190615
Det finns sprickor i allt – och alla. På oss människor sker det både inombords och utanpå. Det är det icke perfekta som bidrar till att skapar våra egna unika personligheter.
Parallellerna till rakubränning och dess slutliga krackelerande och är slående.
– Jag söker det icke perfekta. Det passar min personlighet. Raku är en livsfilosofi. Wabi-Sabiläran som är kärnan i den japanska estetikens livsfilosofi, framhåller skönheten i det bristfälliga, tillfälliga och ofullständiga. Ju mer jag lär mig om detta, desto större frihet. I mitt jobb som rakukeramiker händer det oväntade vid bränningen. Jorden, elden och vattnet är medskapare i både färgsättning och krackeleringar. Det är magi!

Det är en oförutsägbar men lugnande, antistressande process. Ett eget universum, berättar Cecilia Kraitz, som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 17 augusti.

Cecilia både arbetar och lever efter den japanska livsfilosofin där rakuns ordbetydelse bl.a. omfattar välbefinnande, glädje och nöje.
Den devisen stämmer bra med de skimrande, gåtfullt sköra pjäserna samt de stilrena bildverk, sammansatta av keramikplattor som visas i utställningen. Decennierlångt experimenterande och utvecklande av glasyrer ger väggbilderna liv och rörelse. Tillsammans med ett kompletterande bildspel om eld av maken och fotokonstnären Mikael Bertmar skapas ett poetisk, outgrundlig skönhet i det lilla galleriet, där hoppets koboltblå färg dominerar. Formspråket är medvetet suveränt enkelt med dess organiska former och oregelbundenhet.
De färgade, fläckade ytorna i pjäserna visar tidens gång. De små pjäserna, sköra men starka, är individer med egna uttryck .

Rakuns livsfilosofi stämmer både med den japanska och med Göran Sonnevis poesi. Hos honom har Cecilia Kraitz hämtat både livskraft och inspiration. Därutöver har hon haft en utställning med Sonnevis texter i “Det omöjliga” tillsammans med Mikael Bertmar. Några av dessa keramiska väggbilder kan ses även i denna utställning.

Vördnad och förundran inför naturens magiska turer, där allting tycks hänga ihop, ligger som ett mjukt filter i Cecilias produktion.

– Vi är alla en del av alltet! Det hänger ihop. De olika fälten i min keramik blir som en del av naturen, säger Cecilia Kraitz som gett utställningen titeln “Eldfängd”. Med två föräldrar som skulptörer och keramiker symboliserar elden såväl harmoni och trygghet som magi.

Cecilia Kraitz utställning “Eldfängd” med vernissage lördagen 17 augusti pågår t.o.m. 21 september.