Det är två starka individualister med ytterst personliga uttryck, unika tekniker och materialval som ställer ut i Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 17 januari.
Edwin Böcks tunga skulpturer är fyllda med hålrum, likt ett avancerat virkmönster, där skuggspel och ljusinsläpp gärna tittar in. Det dialektiska spelet mellan tungt material och ljusöppningar gör de stora skulpturerna känns lätta och luftiga. De får dem att lyfta  som i en strävan att upphäva tyngdlagen.
Den frihetskänslan och tyngdlösheten blir allra mest påtaglig I Edwin Böcks knubbiga flygplan som skall hänga i samlad konvoj från Konsthallens innertak.
De stora flygplanen ser ut som lyckliga fåglar på väg, i rörelse.
På golvet ligger skulpturer i svartmålad betong. Längs ena väggen ligger vridna, genombrutna verk i påmålad vit cement samt eleganta blyertsteckningar med rumsliga mönster, även där rika på öppningar och fönster. Skulpturer av väktare i samma genombrutna teknik vakar stolt över utställningen.

Edwin Böck som är utbildad i Tyskland och Schweiz har tidigare varit verksam som scenograf och keramiker. Men det är inte enbart betong, sten eller metall som gäller sedan dess. Han jobbar gärna med både is och sand och har vunnit ett flertal tävlingar inom de gebiten.

– Jag gillar att jobba med stora former under kort tid. Ibland kan det vara befriande med det förgängliga, säger Edwin Böck som till vardags alltid jobbar med den bestående konsten hemma i Lindö Ateljéer i Kalmar, varifrån hans verk  sedan oftast hamnar i offentliga byggnader, i Sverige eller utomlands.

Under samma ateljétak arbetar Stina Siljing med sina målningar i plåt med vinylfärg eller rost. Sedan tio år tillbaka har hon jobbat med plåt efter att tidigare främst arbetat med målningar i äggoljetempera.

– Jag vill jobba med ljuset, utmana materialet, mjuka upp det kalla och hårda och trotsa motståndet. Rostprocessen lever sitt eget liv, där slumpen och korrosionen många gånger tar över och ändrar karaktär, färger och uttryck på mönstret.

Bland Stinas abstrakta målningar och objekt anas spår och detaljer, mönster från kvinnokraft som virkning och knyppling likaväl som från naturens fossiler, mossor och lavar. Hon använder gärna mikroskop för att hitta rätt uttryck och mönster. Mikroskopets runda bild låter hon också ta form i ett par helt runda plåtttavlor.
Över alltihopa svävar Stinas molnformation i plåt på ena långsidan vilket passar väl med Edwins flygplan som ser ut att vilja styra åt det hållet.

“Intervall” heter utställningen med Edwin Böck och Stina Siljing i Klippans Konsthall. Den pågår från den 17 januari t.o.m. den 22 februri.