Håkan och Camilla skapade julstämning

Alltid redo för scouternas loppisar och/eller julmarknader i Kvidinge

Kvidinge 1112+4
Det fullkomligt vällde folk in på prästbostället när Kvidingescouterna bjöd på försmak på julen den andra advent.
Inne på loppisen blev trängseln så stor att det blev det många glada krockar med rumpor och magar.

Finns det hjärterum finns det stjärterum…
Snålblåsten fick många lager på lagerpålagerpälsade att se ut som mumier eller burkainlindade.
De minsta som liknade små kåldolmar betraktade förundrat folkvimlet på gårdsplanen, där ett flertal föreningar stod för ruljangsen i olika marknadsstånd. Pigga ponnies lockade de lite äldre barnen till en tur.
En av de stora ladorna hade förvandlats till en mysig kafeteria, där kaffe med våfflor serverades och tombolor hölls rullande.
Flitiga duon Håkan och Camilla hjälpte till att skapa julstämning med sina julvisor.
Trots den gröna vintern tycktes många väckas upp ur höstens Törnrosasömn och inse att julen faktiskt stod för dörren även denna december.
Många förvånande, glada möten etablerades med människor som inte setts på år och dag.
Det var ett socialt, folkligt arrangemang med gammaldags dazumalstämning som arrangörerna skall ha all heder av.
Kassar fylldes i rekordfart med julklappar och pynt till priser på 1950-tals nivå.

Sådant värmer i dessa krisernas år.


Tomten hälsar välkommen


Jeanettes ridskola fixade ponnyridning som vanligt

Sidans topp

Liten Antikrunda i Kvidinge med Joakim Bengtsson i fullsatt hembygdshall

Kvidinge 111020
En liten antikrunda för Kvidingebor med en av landets främsta experter, Joakim Bengtsson till hands, blev ett lyckat grepp av Kvidinge Hembygdsförening.
Fullsatt med ett dignande bord av antikviteter och kuriosa, inlämnat av förväntansfulla bybor för värdering, vred och vände Joakim Bengtsson intresserat på varenda pryl och gav sitt initierade omdöme under flera timmar.

Med humor och värme berättade han om sitt stora intresse för antikviteter, vad som är inne och vad som är ute i auktionssammanhang.
Hans eget hem som vi haft förmånen att besöka är unikt i sitt slag.

Antikexperten Joakim Bengtsson, 46 år, äger och bor i ett sjuttonhundratalshus med utsikt över kanal, hav och Landkronas senaste stolthet – Nyhamn. Ytterligare en huslänga som han hyr ut, ingick i köpet med en gård emellan. På Joakims egna domäner på över 300 kvm har han lyckats skapa en alldeles egen, förtrollat charmig och tidlös egen liten värld, fjärran storstadens larm och moderna teknikaliteter – en skattkista dignande av gods från allehanda epoker. Hans djärva inredningsgrepp tar nästan andan av besökaren. Möblemang och föremål är så elegant och samtidigt så udda, till synes nonchalant exponerade att man vill sluka grejorna med ögonen. Det är ögon som hela tiden vidgas, då något nytt och oväntat oavbrutet väntar runt hörnet!

Nytänkande präglar också det auktionshus Joakim driver – Helsingborgs Auktionsverk, landets modernaste i sitt slag. Där bygger han scenografier – uppbyggda miljöer, showrooms för att låta alla möbler och prylar, exklusiva eller billigare komma till sin rätt inför visningar. Joakim har en nästan lastbar lust för antikviteter – en medfödd sådan, då pappan var en trogen auktionsbesökare.
– Så har det varit så länge jag kan minnas! Jag ropade in min första auktionspryl när jag var fyra år, berättade Joakim,

– Det finns mycket som inte behöver kosta så mycket men som ger en personlig prägel. Silversoppslevar som jag själv samlar på, udda stolar, udda glas och porslin, äkta mattor… Själv blandar jag friskt exklusiva saker med kitschprylar om andan faller på. Det får aldrig se för perfekt och uträknat ut. Det skall kännas rätt. Man skall längta efter att få röra prylarena eller sätta sig i en utvald stol. Personligen äger jag hellre min underbara spis än en flott bil!

Det finns mycket av Joakims kunskap och inredningsdetaljer som är lättapplicerade även på ett hem i litet format. Hans antikkurser är omåttligt populära. Över trehundra elever säger det mesta.
Även här i Kvidinge fick vi många goda råd bl.a. att aldrig slänga eller diska bort etiketter, sätta lappar i föremål om ursprung och årtal, laga saker charmigt och inte med hjälp av Karlssons klister och se till att inte dela t.ex. kandelbrar i par vid bouppteckningar.
Tvärtemot vad vi trodde handlar folk mer på auktioner i kristider, då de inte litar på  finansmarknadens kringelturer. Silver ligger högt just nu – 4- 6 000 kronor kilot!
En inspirerande kväll som säkert många vill uppleva igen!

Sidans topp

Nya mästare i Röda Korsets årliga frågesport

Kvidinge 111006
I torsdags var  det dags för ett uppskattat årligt återkommande evenemang i Kvidinge Hembygdshall.

Frågesport med lokala profiler som tävlande drar i sig en bred publik.
När sedan intäkterna för kaffe med dopp och lotterier därtill går till välgörenhet – i detta fall Röda Korset, är detta ett uppskattat arrangemang.
Kvällens frågor rörde sig som vanligt om allt mellan himmel och jord, bl.a. blev de många frågor om Asien, flaggor och nya kändisar på våra kommande sedlar
Denna kväll tävlande fyra lag: Pappor från Familjecentralen, Skånehill, 4 B-laget (Boulevardens Bad, Boule & Bodybuildning) och Tomarps Kungsgård.
De sistnämnda fick detta år se sig besegrade av Skånehill med 58 – 51.
Intäkterna till Röda Korset blev 5.300 kronor som kommer att skänkas till Världens barn.

Sidans topp

Fr.v. Oliver Brons, trummor, Linus Troedsson, sång, Niklas Lazukic, keyboard och sång, Mille Hansen, gitarr och sång och Johannes Olofsson, bas

Kvidinge 110929
Sommar, folkparker och dansbandsmusik…
Svenskare och folkligare kan det inte bli för många nostalgiker som fann sig tillrätta i det gamla folkhemmet.
Dansbanor och levande musik i folkparker föddes ur folkrörelserna under tidigt nittonhundratal.

Det är svårt att förstå hur moralens väktare under tjugo- till trettiotal kunde förfasa sig över det ”dansbaneelände” som Jonas Frykmans bok ”Dansbaneeländet” från 1988 behandlar.
Idag hörs dansmusiken på varierande arenor och har fortfarande sin trogna publik i alla åldrar.
Bl.a SvT:s ”Dansbandskampen” var en tittarmagnet – ett bevis för dansbandsmusikens popularitet hos svenska folket.
Tvåa i den tävlingen var Ljungbyhedsbandet Willez.
I torsdags var det dags för turnerande Willez att möta publiken i Kvidinge Hembygdshall – hemmaplan för bandets keyboardkille och sångare Niklas Lazukic.
Willez`medlemmars snittålder ligger på ca tjugo år och bandets årgång 2007.
Det är snabbt marscherat av de spelsugna killarna som redan utvecklat en egen chosefri, lättsam och mycket nära publikkontakt med folk som skulle kunna vara deras farfädrar eller mormödrar. Ännu har inte deras rutin hunnit sätta dit några rostiga, stela spår varken i framförande eller i arrangemang.
Improvisationen tar inte bara plats i mellansnack utan även i det musikaliska, vilket kändes befriande och tog publiken till sitt hjärta.
Det var rörande att se glädjen som tändes i Niklas ögon när han tillsammans med säkre sångaren Linus Troedsson lyckades med ett stämsångsinlägg. De vågar fortfarande leka och tänja lite på gränserna i en genre som lätt annars kan kännas lite stelbent och fantasilös.
– Det här låter mycket bättre än när jag var ung! Här gör de faktiskt roliga, udda inlägg, sade en äldre gentleman under pausen.

Niklas Lazukic på keyboard, bördig från Kvidinge

Sidans topp

Kvidinge110915
Björn Ranelid säger sig själv doppa sin tumme i svärta.
I över trettio romaner, förutom en massa artiklar och essäer har han tummat fram ett alldeles eget språk och uttryck.
En mängd utmärkelser har det blivit under årens lopp bl.a. Augustpriset för romanen ”Synden” 1984.

Då Ranelid likt gossen Ruda alltid gått sin egen väg, har han retat gallfeber på vissa inom mediadrevet och det litterära etablissemanget.
Han syns och hörs, vågar sticka fram näsan och t.o.m. de av Linda Skugge omtalade läpparna.
Även de mest  illitterata känner till honom, då han medverkat i bl.a. populära ”Let´s dance”.
Naturligtvis spränger han Landet Lagoms Jantelagsgränser även som föreläsare och estradör.
Men han står för sin livsstil, sina kunskaper och framgångar, tar sitt ansvar.
I torsdags mötte ett fullsatt auditorium författaren, estradören, poeten och föreläsaren Björn Ranelid i Kvidinge Hembygdshall.
Som estet komplimenterade han förtjust hembygdshallens arkitektur och Einar Nermans tuschteckningar av dåtidens kändisar i foajén.
– Det estetiska sinnet löper amok.
Det vakna observerögat håller sedan fast publiken i ett järngrepp.
Det är ingen vanlig föreläsning vi bevakar, snarare en glödande enmansshow, där han berättar, vinklar och filosoferar om språket, livet, kärleken, kriget, konsten, författarskapet, Jantelagen….
Enligt honom själv är det mesta improviserat, utan manus men med stolpar.
Med värme, humor och ironi såväl kåserade som förläste Ranelid i ett explosivt, nästintill gränslöst ordflöde.
Det stod i skarp kontrast till de poetiska framföranden som Ranelid själv raljerade om – de som tog tjugoåtta minuter mellan subjekt och predikat. Kan det månne var Kristina Lugn han haft i åtanke?
Vad är kärlek? Konstnärlig kvalitet? Liv och död?
De frågorna gav han tankeväckande, humoristiska och uttömmande svar på – oftast i bildspråk. Bland alla de aforismer, tankespråk och metaforer han levererade i blixtens hastighet, hördes bl.a.
– Kärleken är världens största atombomb!
– August Strindberg, Vilhelm Moberg eller kompositörer som Mozart, målare som van Gogh är stjärnor på himlen. Dessa genier är gengångare. De lever mer än för stunden.
Om döden: Livet skjuter livet framför sig i barnvagn!
Barnet inom oss, skickar sista mejlet!
Om ensamhet:  Världens mest spridda sjukdom.
Existentiella frågor: Att du inte fanns, innan du finns???
Om Gud: Gud sover alltid utomhus.
Om krig: Fem dagars fred sedan 1945 på jorden.
Om brott: vi kalkylerar med brott så att de hederliga måste underkasta sig.
Ranelid berättade också om sina egna personliga erfarenheter av livet.
Livets gåtfullhet penetrerades sedan i olika tappningar.
Vi är alla unika. Ingen på hela klotet är identisk med någon annan.
Tanken är hisnande.
Det fenomenet kunde inte ens Björn Ranelid lösa men han skulle nog bra gärna vilja!

Sidans topp

Kvidinge110909
På väg till Kvidingepremiären på John Skoogs film, såg det ut som om några ville ge en försmak av julen i höstrusket.

Brinnande marschaller och ett överflöd av blockljus inomhus, satte fart på nyfikenheten.
Inne på PetraZalongen var det spa och myspys som lockade.

Glittrande, färgsprakande bijouterier, lite läckert att äta och dricka, hårbottensmassage, behandling med nyinkomna märken i schampo och balsam, nagelbehandling och skulptering…
Sällskapet, uteslutande kvinnor i alla åldrar, såg ut att trivas med att bli omhändertagna.
En stressfri, rogivande och avkopplande kväll med lite extra förgyllning därtill slår sällan fel.

Det var inte första Spakvällen hos PetraZalongen,
inte heller den sista.

Sidans topp

Fr.v. Staffan Ljungman, John Elander, Alf Fors och Klas Olsson

Kvidinge110821
Hur väl stämmer våra barndomsminnen med verkligheten?
– Jag minns de ljuva åren, jag minns dem som igår, då oskulden och friden, tätt följde mina spår, skaldade en gång mamsell Lenngren.

Så värst ljuvt var det säkert inte, men vi vill gärna tro det – lite till mans och kvinns. Barn- och tonårstiden idylliserar vi mer än gärna, medvetet eller omedvetet.
De upplevelserika och utvecklande åren, då vi sökte oss fram i livet, med milstolpar som skolstart, konfirmation och studentexamen, fastnar i våra minnens labyrinter, lika säkert som amen i kyrkan.
Kyrkan var också den gemensamma nämnaren på Hemvändardagen i Kvidinge den 21 augusti - ett samarrangemang mellan Kvidinge Församling och Hembygdsförening. Det är ett evenemang som har arrangeras vartannat år, ända sedan åttiotalet.
I år var det årskullarna 1960-, 1961, 1985 och 1986 års konfirmander som bjöds in till en heldag.
Det var fullt vid bordet i Församlingshemmet, när vi på BMZ, slank in och störde ett uppsluppet och glatt gäng som knappt hade tid att låta soppan slinka ned. Det finns mycket att berätta, när man återser gamla kompisar efter decennier.
Programmet var fullspäckat.
Innan sopplunchen var det 1961-års konfirmandpräst Staffan Ljungman som höll i predikan i kyrkan intill.
Nästa guidning bar av till Gyllenbielkeska Hospitalet och  Quidinge Landsbygdsmuseum för att därefter blicka över spåret till den gamla stationen, återuppstånden till bibliotek.
Apropå återuppstånden fanns de fyra gentlemän med prästkragar på plats, varav en, Klas Olsson själv tillhörde konfirmandklassen 1960 i Kvidinge kyrka.
Dagen avslutades med ett besök på Tomarp Kungsgård med Margareth Anderberg- Fjellström som guide.
– Jag känner mig förflyttad till gamla tider! Det känns fantastiskt!
Detta uttalande från exkvidingebon Ingrid Nilsson, stämde många in i.
Kvidinge var sig i stort sett likt sedan sällskapet gick och läste för prästen.

Se program:
Fyll din kyrka i evenemangsguideb 25 september

Sidans topp

Sång och musik för de äldre och karusell för de yngre

Kvidinge/Tomarp 110804
För fjärde året i rad, skred, red eller skumpade Hovturnéns ridande artister fram likt en eriksgata –
med destination: Spelplatser på skånska gods och herresäten.

Som vanligt var det Wille Craaford som var härförare för gänget, elegant lotsad av skånska husarer och hästfolk som fungerade som harar i löpning.
De ädla riddarna detta år bestod av: Anna Bergendahl, Gunhild Carling, Marika Willstedt och Mikael Ramel som förutom Wille även han är av idel, ädel adelsvalör.
Med musik därtill lyfte den glada karavanen lilla Klippan under några minuter.
Storgatan i Klippan myllrade av nyfikna, när ensemblen tog sig en ritt från Herrevadskloster till Tomarps Kungsgård i torsdags eftermiddag.
Där väntade två spelningar – den ena extrainsatt, ett starkt bevis för Hovturnéns popularitet.
Redan en timme innan spelningen, när ensemblen hunnit vila sina ömma bakar, var det fullt med folk som njöt i gröngräset på Tomarp medan hästarna ystert gnäggande i hagen.



Det var en underhållning i sig att enbart studera folklivet och samtidigt ha öronen på helspänn..
– Vad är det för ljud? Är det min mobil, var en av kommentarerna när hästarna och kalkonerna sjöng duett medan gässen lugnt fortsatte sin promenad.
En annan menade att det fanns en fungerande creme för kalkonhäng, något som undgått kalkonerna som inte sett reklamen på TV.
– Finns det något skånskare, undrade en tredje.
Allra roligast var synen av svettiga människor som förgäves försökte få ihop sina vilstolar samtidigt kånkande på filtar, termosar och vinglas.
Sedan var det dags att förväntansfullt bänka sig – för BMZ:s del tyvärr enbart under den första timman.

I likhet med tidigare år, bygger det fungerande konceptet på en varm gemenskap mellan scen och salong, på intimiteten mellan de medverkande samt att artisternas unika personligheter och specialkunnande varsamt tas tillvara. Var och en får sin plats i ljuset i ett musikaliskt, lekfullt team – till synes utan pretentioner, allt sammanlänkat med ett raljerande, humoristiskt mellansnack.
Av artisterna i år är merparten kända, ibland stämplade inom speciella genrer. Här ges de möjlighet att visa andra sidor av sina specialprofessioner. Anna Bergendahl t.ex. har mognat rejält sedan Melodifestivalen förra året, vilket hon bl.a. ger uttryck för i en jazzlåt och en betydligt bättre tolkning av sin vinnarlåt.



Vispoeten Mikael Ramel fungerar som en perfekt pendang till spelevinken, sångaren och presentatören Wille med sina roliga, kluriga men mjukare och ödmjukare tolkningar.
Pianisten och cellisten Marika Willstedt från ”Så skall de låta” visar att hon även kan sjunga och hantera en bas.

Och så denna Gunhild Carling…
Denna multiinstrumentialist upphör aldrig att förvåna!
Rytmen, känslan, feelingen, tekniken…
Det sitter i blodet.
Arrangemangen överlag lyftes tack vare tillgångar som Marika och Gunhild.
I ett program som detta gäller det inte bara att hitta rätt ton musikaliskt. Lika viktigt är det att söka rätt läge i mellansnacket, vilket kan vara svårt med flera generationer på scenen.
Men även detta år fungerar det till synes enkla konceptet.
Kärleken till musiken spränger många gränser.

Sidans topp

Arkeolog Ander Biwall visar hur scannern fungerar för bl.a. projektledaren och landskapsarkitekten Anna Jakobsson

Kvidinge/Tomarp 110719
Undras, om storkarna hittar sitt bo på Tomarps Kungsgård, nu när det tidigare höga gräset i terrängen nedanför är nedklippt till ett minimum?
På detta område med storkboet som ett elegant blickfång intill Rönne å, händer det saker som för forna invånarna hade varit ren science fiction.
Med hjälp av georadar gör två arkeologer från Riksantikvarieämbetet, två landskapsarkitekter och ett antal andra medhjälpare inventeringar av den nedklippta ytan på c:a 5000 kvadratmeter.

Utan att gräva  och utan att förstöra markområdet ger georadarn elektriska impulser och registrerar dess eko ned till 2 meters djup.
Genom denna metod som bl.a. använts vid arkeologiska undersökningar vid Stonehenge, kan man tillsammans med befintliga äldre kartor få en betydligt klarare bild av bl.a. forna vatten- och trädgårdsanläggningar.

Bakom projektet på Tomarp står Movium Partnerskap – ett samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Statens Fastighetsverk, Åstorps Kommun, Kvidinge sockens hembygdsförening och Tomarps Kungsgårds vänner. Intressepilen för forskning i området sköts redan med ett vårdprogram i slutet av 1990-talet och nu har det äntligen kommit till skott.

– Det är som att lägga ett pussel, säger projektledaren och landskapsarkitekten Anna Jakobsson som liknar georadarn vid ett ekolod – fast på land, helst på torr jord med kortklippt gräs.
De pusselbitar vi får fram, kan tillsammans med befintligt material ge oss en bild av Tomarps trädgårdshistoria. Den mest intressanta tidsepoken för trädgården är i mitten och slutet av 1600-talet, dvs under den tid Skåne blev svenskt.
Området är speciellt, uppbyggt i två terrasser. Vi vet bl.a. att här tidigare låg en trädgård med omfattande vattenanläggningar.
Det är rikt på vatten trots att det ligger högt. Hur såg trädgården ut? Vattenleder? Hur många dammar? Vad användes dammarna till och varför ser det ut som det gör?
Det är många frågor vi vill ha svar på, men allt kan inte georadarn visa.
Detta fältarbete kan bli starten på någonting större. Efter analyser och jämförelser med annat befintligt material får vi möjlighet att gå vidare och eventuellt göra utgrävningar, berättar Anna.
Det skall bli spännande att se vad som händer. För det är ju som Anna påpekar…
– Tekniken ensam kan inte göra så mycket. Det är människans del i projektet, fältarbetet på plats och analyserna därefter som skapar pusselbitarna!

Sidans topp

Första anhalten efter en kort promenad bjöd på korv med bröd

Kvidinge/Söderåsens Forsgård 110710
För fjärde året i rad arrangerade Centern i Åstorp en mat- och naturvandring på Söderåsen.
130 personer nappade på erbjudandet att tillsammans få vandra under guidning av rutinerade ciceroner, få svar på egna frågor som dök upp om framtid och dåtid i regionen samt inte minst få smaka på närodlade/producerade kulinariska specialiteter.

– Här finns mycket värt att strida för och lyfta fram i natur, sevärdheter och historia, konstaterade Hans-Ingvar Jönsson, arrangör och partiledare för Centern i Åstorp.
Ciceronen Kurt Månsson gjorde dock klart att rundan inte hade partipolitiska tecken. Att göra excursioner, upptäcka förändringar på Söderåsen ser han som sitt livsverk.
– Det gör jag för min egen skull, för att förstå min egen framtid. För att förstå måste man titta bakåt! Det är också lätt att missa vad som händer i nutid.
Eldsjälen Kurt Månsson påpekade också att intresset för Söderåsen  som sådan är starkt men replikerade också vikten av entreprenörskap i regionen för en framtida utveckling.
De entreprenörer som bjöd på mat under vandringen var Arne Bengtssson som bjöd på produkter från egen bigård, Birgitta Johansson på Chocolauto som tillverkar och säljer handgjord choklad och Goagården med smakprov från eget getostmejeri. Nästa trio bjöd på potatis och grönsaker från Olofsgården, svensk kött och korv från Styckarna medan Sånnagårdens gårdsbutik och presentaffär gav axplock ur sitt  sortiment.
Söderåsens Forsgård stod för dagens huvudmåltid, med kött från Bjärhus gårdsbutik. Vandringen, på 2,5 kilometer startade och avslutades på Söderåsens Forsgård med gårdens leading lady Ulrika Stengard-Olsson – högaktuell i SVT i dagarna för sitt arbete med ridsportgymnastik i den välskötta, sevärda och omfattande anläggningen med såväl boende som mat och konferenser.

Kurt Månsson var uppdaterad och engagerad ciceron liksom tidigare år

Sidans topp

Kvidinge 110626
Fem framgångsrika år blev det för Carina Pålsson som tvingats dra sig tillbaka efter en allvarlig olycka.
Den som nu tar över budkaveln är Annhild Puronranta som varit anställd under Carinas konvalecens.
Konceptet är glasklart...
– Jag arbetar vidare efter Carinas intentioner med ett brett sortiment, trevligt bemötande och en kopp kaffe till den som så önskar. Kvidinge "Sambandscentral" som Carinas Blommor heter i folkmun består!

Sidans topp

Kvidinge 110519
Koncentrationen var total när en dramatiserad version av Mors Lilla Olle framfördes på Förskolans Dag ute på Fröhusets gård i Kvidinge.

Den lilla enkla visan innehåller betydligt mer dramatik för småbarn än vi vuxna nog insett. Att sedan låta barnen få sjunga visan och då till fullo förstå vad de sjöng om var ett enkelt, fungerande pedagogiskt grepp som starkt gillades av  de små.
Innan dess hade målade och utklädda barn skapat sin alldeles egen karneval- och feststämning i led, glatt viftande med egna instrument, flaggor, girlanger och ballonger till den musik de var mest förtrogna med.
Åtta förskoleavdelningar med barn från ett och ett halvt år och uppåt samt barn från familjedaghem firade med lek och musiksagor och clowner.
Festligheterna avslutades fika till de stora och glass till de små.
En minnesvärd dag för de minsta som stolta behöll krigsmålningen resten av dagen!
Under dagen kryllade det av uppspelta, färgstarka små varelser på gator och i butiker.

I huvudorten Åstorp karnevalade förskolorna i samlad tropp genom gator och över torg, skimrande i alla regnbågens färger.

Sidans topp

Lena Maria Klingvall i Kvidinge kyrka

Tjejen som har allt –
utom armar...

Kvidinge 110331
Med en brinnande tro på sig själv och mänskligheten i kombination med en osviklig kämpaglöd har hon lyckats med det omöjliga – sångerskan, simmerskan, författaren, och konstnären Lena Maria Klingvall. Lena Maria är en multibegåvning av sällan skådat slag.

Den tjejen har allt – utom två armar… Även det ena benet är förkrympt.

De inre gåvorna är desto generösare, pund som hon lyckats förvalta på ett sensationellt sätt.
Fyra VM –guld i handikappsimning 1987, aktiv fot- och munkonstnär i akvarell och olja, författare, föreläsare samt inte minst en gudabenådad sångerska med 50 skivor i bagaget,  Därtill hedersmedborgare i Thaiwan, mangafigur i Japan i gott sällskap av Mozart och Moder Teresa, belönad med kungamedalj….
Lena Maria har även en stiftelse, vars bidrag går till handikappade som inte får tillräckligt stöd och hjälp från samhället.
Som sångerska och föreläsare är hon flitigt anlitad över hela världen och ses som ett förnämligt föredöme för andra handikappade. I vissa länder har hon nästintill helgonstatus.
Så stor är hennes popularitet world wide.


Arkivbild från ett framträdande i Japan

Intresset var jättestort även i lilla Kvidinge. Kyrkan var fylld till brädden när Lena Maria Klingvall med musiker gästade med konsert.
Med en fyraårig utbildning från Stockholms Kungliga Akademi har hon utvecklat sin  klara, rena röst och omfång till fulländning. God hjälp hade hon av bandet, främst av pianisten som i udda, intelligenta, ofta jazzinspirerande arrangemang lyhört följde Lena Marias tolkningar. Med hög teknisk skicklighet och värme sjöng hon bl.a.”Å, store Gud” på japanska och svenska tätt följd av Taubes ”Så skimrande var aldrig havet”. Allra bäst gjorde sig hennes röst i en betagande version av en kinesisk folkvisa.
Livslust är Lena Marias signum. Det är den hon vill överföra på läsare, publik och åskådare.
Den som vill veta mera om Lena Maria Klingvall rekommenderas att läsa hennes senaste bok som utkom förra året ”Våga drömma”.
Där framkommer det  att livet inte blev som hon tänkt utan ännu bättre.
Hon blev varken växeltelefonist eller lastbilschafför. I stället fick hon hela världen som arbetsfält i yrken som sångerska, författare, simmerska och konstnär.

Sidans topp

Carina Pålsson uppvaktas på Kvinnodagen med tårta och diplom av centerkvinnorna Kerstin Malm och
Ann-Louise Ekberg

Utmärkelse till chefen
för Kvidinge "Sambandscentral"

Kvidinge 110308
– Ja, jag skall ringa Carina.
Den slagdängan passar en Kvidingebo som blomma i vas.

Sedan hon startade Carinas Blommor för fem år sedan har Carina Pålssons blomsterhandel snabbt blivit den naturliga träffpunkten i byn. Kaffepannan på lut, tid till en pratstund, råd vad gäller såväl kärlek och krämpor som blomsterskötsel ger en servicegrad utöver det vanliga.  Framför allt är det Carinas omtanke om och intresse för alla slags människor och en äkta vilja att hjälpa och serva  som gett henne en alldeles speciell status. Hon har även uppmärksammats som framgångsrik företagare och blivit nominerad till Årets Företagare.
I fjol föll allt samman för Carina. Hon träffades av blixten med svåra skador som följd. Rullstol, hem- och färdtjänst och trygghetslarm har blivit ständiga följeslagare sedan dess. Inom kort väntar efterlängtad smärtrehab i Lund.
Men ruljangsen har hållits igång tack vare Carinas kompetenta personal, av vilken en nyckelperson i dagarna brutit foten på flera ställen.
Sällan har Carinas utmärkelse som framgångsrik yrkeskvinna som årligen delas ut av Centerpartiet på Kvinnodagen, känts så välförtjänt. Hon är en kämpe som trots alla svårigheter aldrig ger upp – ett gott föredöme för både män och kvinnor.
Det blev många kramar innan det var dags att skära upp tårtan och kolla diplomet från Centerpartiet i Åstorp.

Sidans topp

Kvidinge 110211
– Planta som planta, skojade trädgårdsmästare Erika Lennartsson från Solliden Trädgård med syftning på hennes ändrade livsresa från skolans till trädgårdens värld.

Efter två års studier på Norrviken driver den f.d. läraren nu Solliden Trädgård hemma på gården i Ausås. De pedagogiska rötterna tycktes i alla fall sitta kvar lika fast som trädrötterna. Det var också träd, buskar och planteringar hon föreläste om i Kvidinge Hembygdshall häromdagen.
Behovet av professionell kunskap vad gäller trädgårdsskötsel och anläggning har ökat i takt med ROT-avdraget.
– Nu är det en utmärkt tid att fälla träd. Det är lövfritt, överskådligt och lättare att ta bort och lägga till och få en bra överblick.
Just detta att tänka innan drastiska beslut tas och att alltid ha en överblick återkom Erika till ett flertal gånger, likaså att se till att några partier  alltid står gröna.
Det var gott om kloka planteringstips. Bl.a.fick vi klart för oss att den grop man fyller med vatten vid plantering är viktig för att mätta jorden runtomkring. Likaså att  inte låta trädstöd stå kvar för långe. En säsong lär räcka. Sedan får man inte glömma att kolla att trädskydd inte växer in i stammen. Vid bindningar bör man använda naturmaterial.
– Vid vattning rekommenderar jag varmt droppslang som gör att trädet eller busken sakta suger i sig vätska.Det är ett billigt alternativ. Sköts det rätt de första åren får man igen mycket på sikt.
Rent allmänt betonade Erika vikten av ståndort - rätt växt på rätt plats!
Det är alltför lätt att falla för en vacker växt som aldrig får visa sin skönhet på fel ståndort. Apropå vackra växter nämnde Erika att vid flytt av växter med ytligt rotsystem som rhododendron, är det av största vikt att vattna rikligt – även om det regnar. Skaffa en regnmätare som skall visa 20-40 mm i veckan följande säsong!
När Erika berättade om beskärningar av lavendel säger hon att vi bör bli tuffare och beskära vartannat eller vart tredje år. Buxbom blir inte runda bollar av sig själva, de måste beskäras regelbundet.
– Var gärna två som ser över helheten innan ni sätter igång!  Se helheten  och sträva efter att behålla växtens naturliga utseende! Framför allt, låt det ta tid.
Den vill ha hjälp med helhetslösningar, design, planeringsritningar, markarbeten eller dyl. kan hitta den kompetensen hos Erika på Solliden Trädgård som även har både orangeri och växthus.
För den som har gröna fingrar och vill fixa det mesta själv har Solliden gott om kurser. 

Sidans topp

Körledadaren Aase Carlsson

Sidans topp

Årets vinnarlag kom från Tomarps Kungsgård med fr.v. Margaret Anderberg-Fjellström, Anders Andersson och Tommy Esbjörnsson

Godsherrarna och slottsfrun vann över Bonnalaget

Kvidinge 101028

– För mycket lärdom kan knäcka den starkaste, sade Pippi till fru Prusseluskan!

Det tycks dock inte vara någon risk att det är överfullt på hjärnkontoret som i stället verkar var överstfullt med hål som behöver stoppas!
Så kunde det kännas ibland i den knepiga frågesport som arrangerades av Hembygdsföreningen i samband med Röda Korsinsamlingen i torsdags.
Inte visste vi t.ex. att E 22:an sträckte sig ändå från Holyhead i Storbritannien till Isjim i Ryssland! Inte heller att Karl August ligger begravd i Riddarholmskyrkan!
De årliga frågesporterna i Hembygdshallen med dithörande Röda Korslotteri är ett uppskattat arrangemang och en effektiv publikmagnet.
Detta år saknades Föreläsningslaget med Kerstin Malm i spetsen. Efter tre års segrar i rad ansågs de vara utan konkurrens och fick inte vara med detta år! – Pippis uttalande stämde alltså.

I år tävlade ett Sånnalag, ett Bonnalag, ett Tomarp Kungsgårdslag och ett lag från Förskolan Fröhuset. Med några få poäng lyckades så ”godsherrarna och slottsfrun” slå bönderna!


Bonnalaget, Ingvar Jönsson, Nils-Einar Karlsson och Lars Arvidsson tog den knappa förlusten med jämnmod

Sidans topp

Midnight Blue Band

Kvidinge Hembygdsförenings torsdagskvällar firade 30 år

Kvidinge 101014
Nu rockar man nostalgiskt fett i gamla Kvidinge Hembygdshall!
Det var högt till tak och fullsatt till bristningsgränsen när den gamla f.d. biografen firade trettio år med de legendariska Torsdagskvällarna som blivit ett begrepp även utanför regionen.
Nu har man kavlat upp ärmarna i dubbel bemärkelse.
Nymålade väggar och snyggare hängningar av konstsamlingarna mötte publiken i torsdags.

Torsdagsevenemangens inriktning har också fräschats upp. Fler scenframträdanden bland de mer berättande, informativa föreläsningsprogrammen syns nu på repertoaren.
Ett bra lockbete för att locka nya, yngre besökare utan att ge avkall på alla de eldsjälar som flitigt jobbar eller regelbundet besöker Hembygdshallen! 
Några av initiativtagarna till Torsdagskvällarna fanns på plats jubileumsdagen bl.a. Sverker Erlandsson, Tomas Anagrius, Lars Olefeldt och Hildegard Bengtsson.

Midnight Blue Band
På den pyttelilla scenen fanns en fond som i klartext visade vilken musikalisk inriktning och tidsanda vi skulle få ta del av under kvällen. 
Midnight Blue Band med underrubriken ”Can your Grand Pa rockn´roll like this?”
Två enkla strålkastare, sextiotalsförstärkare och färgglada gitarrer från samma tid förstärkte bilden av ett  rock- eller popband med sextiotalsstuk.
Så körde de igång med ett ös, tryck, humor och värme som fick det gamla taket att förvånat vibrera. 
Minnena av Tommy och Elvisepoken, den tidens övriga populära artister och låtar, Bildjournalen och klädkoderna sköljde över en förtjust publik. De flesta hade i likhet med musikerna upplevt det omtumlande sextiotalet som tonåringar.
Rockmusikens tuffa intåg på musikmarknaden och dess starka påverkan på den tidens tonåringar var utan överdrift revolutionerande.
Den har också gett djupa avtryck och betytt mycket för utvecklingen av vår tids pop.
Maria Vikström, enda tjejen i bandet var inte ens påtänkt på det glada sextiotalet. Den tjejen är överraskande skicklig sångerska som imponerade stort på den mogna publiken. Inte nog med att hon begåvats med varm, ren och homogen röst. Hon är blixtrande säker, utan ett uns tvekan även vad gäller tolkningar, gestik och arrangemang. Att våga ta för sig och samtidigt ha en total scennärvaro har hon gemensamt med frontfiguren pappa Bengt, vars eleganta riff och lättsamma raljerande mellansnack alltid strör guldstoft.
Rock, pop och countrylåtar från femtiotal till sjuttiotal flöt fram i en aldrig sinande ström av bandet som förutom 2xWikström, Bengt och Maria, bestod av Börje Norén och Leif Nordlund på gitarr och sång samt Ulf Engman på trummor och Magnus Eksten vid keyboardet.
Gänget  var i musikaliskt topptrim, bjöd på sig själva och såg ut att trivas lika bra tillsammans med varandra och rock/popklassikerna som publiken, vilket inte vill säga lite. Applåderna ville aldrig tystna.

Det blev en minnenas kväll och ett jubileum att minnas!    

Sidans topp

Stor förödelse i Prästamarken efter stormen Emil

Kvidinge 120111
Efter stormarna Gudrun, Per och Emil är inte Prästamarken sig riktigt lik längre. Många av de gamla pampiga träden har fallit och ligger utslagna huller om buller.
Enligt utsago kommer det att röjas upp så fort virket har torkat.
Frågan är bara om det inte måste nyplanteras i den numera glesa vegetationen?

Anette Danielsson-Dahlgren, Tomas Anagrius och Birgitta Svensson på plats i Hembygdshallen

Tre kvidingekeramiker visar sina alster i Hembygdshallen

Kvidinge 111117
Det är inte för inte som det står ”Porten till keramikriket” vid infarten till Kvidinge.
Säg Kvidinge till en utomsocknes, så flyger associationerna som fågelvingar mellan Karl Augustmonumentet, leran och dess gamla fina hantverkstraditioner.

Ett fyrtiotal aktiva verkstäder var igång under keramikens storhetstid i byn.
För att få ett grepp om lerans berömmelse och attraktionskraft kan nämnas att tusentals ton lera sändes till Höganäs  härifrån mellan 1915 – 1955!

Än idag lever hantverket – nu som konsthantverk, till ren lyst  och/eller som bruksföremål.
En förhoppning som det viskats om från flera håll är ett keramikmuseum som kan förvalta Kvidinges kulturarv och locka även en bredare massa till byn.
Sedan många decennier har vi en trio professionella, välmeriterade keramiker stationerade på orten, stadigt förankrade i den kvidingska myllan.
I kväll torsdagen den 17 november klockan 19 00 ställer trion Anette Danielsson-Dahlgren, Birgitta Svensson och Tomas Anagrius ut på Kvidinge Hembygdshall klockan 19.00.

Kommande helg 19 och 20 november  är utställningen ”Tre keramiker” öppen mellan 14 -17.

Martin Blad, sång och gitarr

Lady Luck´s Rock-a-billy imponerade i Kvidinge hembygdshall

Kvidinge 111103
Den rena, raka rockabillyn med rötter från femtiotalet känns idag nästintill ny- och trendskapande i sin befriande enkelhet.
Intresset för musikstilen har också ökat med bred marginal de senaste åren.

Då Kvidinge Hembygdshall gästades av trion ”Lady Luck`s Rock-a-billy Combo” var det fullknökat i bänkraderna.
Trion Martin Blad, Marcus Närvik och Per Bökberg bjöd på en opretentiös spelning med energi och kraftfulla rytmer i fokus.
Det var back to basics för nästan hela slanten, då och då avbrutet av egna kompositioner.
Tidstypiska Elvis-, Bill Hailey-, Carl Perkins- och Johnny Cashlåtar passerade revy i fräscha arrangemang med sångaren och gitarristen Mats Blad som driven motor.
Den killen kan hantera sin femtiotalsgitarr med den äran!
Det är ingen slump att denne klassiskt skolade gitarrist nu övertagit musiklärarjobbet efter sin numera pensionerade lärare Bent Wikström.
Kaffe och hembakat i pausen låg helt i linje med den nostalgiska femtiotalsrepertoaren – den tid då garage- och källarbanden och jeansen gjorde sitt intåg.

Plankors eller planskilt? Kommunalrådet Ronny Sandberg t.h. och samhällsbyggnadschefen Bengt-Olle Andersson presenterade S+C:s förslag.

Hur länge ska vi vänta?
Stormöte om tågstoppsfrågan i Kvidinge

Kvidinge 111003
– Vi har väntat länge! Vilket alternativ är enklast?
Den modesta frågan dök upp under informationsmötet den 3 oktober i Hembygdshallen 
Den repliken från den mer än fullsatta publiken hade många på tungan, även om det kanske inte var en enkel lösning de flesta strävade efter, snarare ett beslut i den heta frågan:
Hur skall vi lösa det på bästa sätt?
Aftonbladet eller Expressen…

I decennier medan tågstoppsfrågan i Kvidinge ventilerats, stötts och blötts har såväl samhällsstrukturen som lagar och förordningar hunnit byta skepnad.
Engagemanget och kämpaglöden är starkt både från politikerhåll och befolkningen. Ett tågstopp har stor betydelse för framtiden och attraktionskraften i lilla Kvidinge.
Fyra förslag har varit på tapeten, vilket försinkat den långa, tålamodsprövande processen. 
Två återstår.

S och C:s alternativ är en plankorsning som flyttas från Sånnavägen till N. Järnvägsgatan, intill nuvarande biblioteket f.d. Stationen. En gång- och cykeltunnel under järnvägen och justerad anslutning till Sånnavägen kompletterar. Kostnad: ca 28 miljoner kronor.
Denna lösning har politisk majoritet.

M, Fp och Kd:s alternativ är en planskild korsning och en terrasserad tunnel med en höjd på 3,80. Stängning av Hantverksgatan och Fabriksgatan.
Det innebär ingrepp i närliggande fastigheter med intrång eller inlösning som följd. En ny väg måste också till för att nå kyrkan och företag.
Planskildhet ligger i linje med Trafikverkets intentioner.
Kostnad: Ca 36 miljoner

På plats som informatörer under mötet fanns bl.a. Bengt-Olle Andersson från Samhällsbyggnadskontoret, kommunalrådet Ronny Sandberg och planarkitekt Linda Svederberg. Kommunsekreterare Mats Forslid var moderator.

På plats i publiken fanns också Jan "Jansa" Nilsson som oförtrutet och aktivt kämpat med Tågstoppsfrågan i åratal.
Processen innan projekteringen kommer till stånd är lång enligt Linda Svederberg
Detaljplanen från 1940 måste ändras. Parallellt utarbetas en arbetsplan tillsammans med Trafikverket. Väglaget får inte strida mot gällande detaljplan. Miljö- och trafikkonsekvenser måste beaktas, samråd mellan Fastighetsägare och Länstyrelsen etableras. Sedan skall hela paketet granskas innan det antas i kommunfullmäktige.

Planskildhet eller inte… Det var frågan denna kväll, när de berörda ortsborna gavs tillfälle att få ett ord med i laget.
– Vårt alternativ med plankorsning ger det minsta ingreppet och är enklast och smidigast, hävdade Ronny Sandberg medan Pontus Pålsson betonade större olycksrisk med bommar inne i samhället och att planskildhet är nyckelord för ett modernt, tryggare samhälle.

Statistiken visar dock att olyckor sällan sker i tätort menade andra som höll fast vid det första alternativet med plankorsning. Visserligen rekommenderar Trafikverket  planskild korsning men i detta fall är det frågan om att flytta en befintlig korsning och då är det acceptabelt med plankorsning.

Publiken var på alerten.
Diskussionens vågor gick höga angående nya transportvägar som måste till, grundvattnets sammansättning, såret i samhället om alternativ två fick gehör, miljöhänsyn, avskrivningstider, nettokostnader….

När de efterlängtade tågen väl börjar rulla, förhoppningsvis 2013, beräknas det bli tågstopp en gång i timmen. Tågstoppet betyder oerhört mycket för Kvidingebornas framtid.

Beslut tas i kommunfullmäktige den 31 oktober.

Prosten och kyrkorådet kunde räkna in en nästan fullsatt kyrka till söndagens högmässa

När herden kallar ställer Kvidingeborna upp...

Kvidinge 110925
När herden kallar, ställer Kvidingeborna upp i vått och torrt…
Ja, även i dimma. Denna säregna söndagsmorgon låg det en tät Lützendimma på vägarna som ledde till kyrkan. 
– Det är Kvidingeandan. När det gäller, kommer de, säger en glad Alf Fors, Kvidinges egna kyrkoherde under sjutton är.
Sedan sju år bär han numera även prosttitel.

Den 25 september lyckades Alf Fors locka både trogna och otrogna till Kvidinges vackra kyrkorum och högmässan.
Med en för vår land ovanlig men mycket enkel marknadsföring kunde han denna söndag tiodubbla antalet kyrkobesökare.
En modest annons med texten ”Fyll din kyrka” i lokaltidningar, uppmärksamhet från press samt inte minst besök på föreningar, där han berättade om arrangemanget, gav önskat resultat.

Tvåhundrafemtioen besökare fyllde kyrkobänkarna. Två präster till hade inkallats för att hinna med nattvarden i högmässan.
Alf Fors är noga med att påpeka att inga lockbeten i form av kända musiker eller andra artister ingick i konceptet som har en dansk förlaga.
Inte bara kyrkbänkarna fylldes. Kollektkassan var också ovanligt riklig – fyratusen sexhundra kronor.
– Nu skall jag tillsammans med kyrkorådet och arbetsgruppen göra en utvärdering.
Man bör inte upprepa en succé, så ett likadant koncept vill jag inte använda.
Men vi skall tillsammans hitta andra vägar… 

På besöksparkering utanför kyrkan fans inte en enda ledig P-ruta

John Skoog i diskussion med den yngre publiken

Premiär för finstämd Kvidingefilm

Kvidinge 110909
Vad kan passa bättre för en Kvidingesons filmpremiär än den f.d. biografen, idag Kvidinge Hembygdshall!
I torsdags var det med spänd förväntan som John Skoog presenterade sin kortfilm ”Sent på natten” för nyfikna Kvidingebor, varav många medverkande i filmen.

Lilla Kvidinges vardagliga liv och leverne är navet i filmen kring vilket allt flödar i stillsam, ordlös kommunikation.
– För ett par år sedan gjorde jag intervjuer med c:a femtio Kvidingebor som sedan visades på Tomarps Kungsgård.
Sedan dess har jag studerat på Konsthögskolan i Frankfurt men deras berättelser släppte inte taget om mig. Deras individuella historier skrivna på A4-ark, gav upphov och idé till en massa bilder som tillsammans gav en bild av ett samhälle.

John berättade att inspirationen till filmen utgick från dessa berättelser. Stämningen och formen han vill uppnå i filmen, hittade han i Gunnar Ekelöfs verk ”Sent på jorden”, därav namnet.

Det var hos Ekelöf han fann en relation till den kommande filmen.
Mellan solnedgång och mörker, där hunden byter plats med vargen, ”entre chien et loup”, en magisk stund där skymningsljuset förändrar seendet, blev den dygnsperiod som ”Sent på natten” både utspelades och spelades in i.

John är inspirerad av ”Cinema Verité” - sanningsenlig, dokumentär film av sextiotalsstuk.
– Detta är visserligen Kvidinge och det är dess själ jag vill åt men ändå kan orten vara utbytbar. Den tycks vara tidlös. Många säger att filmen påminner om deras egen barndom. Det är ingen handling i vanlig bemärkelse. Ingenting är konstruerat. Det är människor i deras naturliga vardagsmiljö. Man kan hänga med utan att någon bestämmer vad man skall tänka.
Jag strävar efter ett aktivt tittande, där man får tankarna att vandra.

”Sent på natten” är ca en kvart lång medan inspelningstiden tog tio dagar med en scen per dag. Hur man än vrider och vänder på det är film ett teamwork med många inblandade. Det kostar även om man i detta fall inte delade ut några gage, förutom en mindre summa till proffsfotografen Zbroniec Zait.
Men Kvidingeborna och företagen ställde upp med mat och dryck, vissa med pengasponsring bl.a. Kvidinge Hembygdsförening.

John Skoog tackade av hela sitt hjärta alla medverkande och sponsorer. Utan dess hade det inte blivit någon film, inte görligt utan en penningpung.
”Sent på natten” föll auditoriet väl i smaken.
Det stillsamma flytet, pantarei-lunken, de vardagliga sysslorna, brottstycken ur enkel vardag bland unga, gamla och djur…

Alla kunde i all enkelhet se sitt, beroende på referensramar samt inte minst igenkännandets tecken.
Kortfilmen har nominerats på Internationella filmfestivalen i Göteborg och skall närmast visas på Nordiska filmdagarna i Helsingborg, därefter på en festival i S:t Petersburg.

Men John Skoog glömmer inte de små, nära byarna. Även Åstorps Bibliotek och Klippans kommun kommer att få besök med John och filmen.

Henke Svensson Dalgren repeterar med lärarna Catrine Nilsson, Susanna Forsberg, Frida Roa Weidenhaijn och övriga elever Jenni Aho, Helena Bergman, Ebba Lewin och Linnea Rogne

Medea upphör inte fascinera…

Kvidinge/Tomasdal 110810
Euripides skrev sitt blodiga drama om den svikna, hämndlystna Medea som dödade sina barn redan på 400-talet f.Kr.

Ändå är kontexten i dramat, med fokus på kvinnans ställning i samhället, tyvärr alltid lika aktuell. Medeagestalten har stötts och blötts i århundranden och anpassats och tolkats till aktuell rådande samhällsordning.
Många ser henne som den första feministen, revolterande mot en orättvis samtid. Andra sätter fokus på andra sidor hos denna mångfacetterade gestalt.
Filmer och operor har producerats på temat Medea och hennes otrogne make Jason. Tolkningar och analyser har stötts och blötts över hela världen in till minsta bokstav. Var man hamnar i textsjoken beror mycket på vilka glasögon respektive skygglappar man sätter på sig.

I Kvidinge på Tomasdals Teaterläger jobbas det i dagarna för fullt med texter ur Medea.
När vi kikar in, läses den berömda scenen ”Här kommer jag i kvinnor i Korint…” naturligtvis av en kille, precis som på Euripides tid, då kvinnor inte ens fick gå på teatern än mindre agera på en scen.
I scenerna letar i detta skede av repetitionerna de fem eleverna tillsammans med sina tre lärare efter s.k. vändpunkter i dramat. Koncentrationen är total.
Det är den tredje fullmatade elvatimmarsdagen för teatereleverna som hittills provat på bl.a storytelling, improvisation och fysiska övningar.
Medea är ett kraftprov för alla inom den professionella teatervärlden, varav de flesta redan under elevtiden smakat på det grymma dramat på ena eller andra sättet.

Det är en tuff men kul och spännande utmaning för dessa elever 17 – 20 år som kommer från olika delar av landet.
Söndagen 14 augusti visas slutresulatet – en föreställning på 35 minuter som innehåller centrala delar av dramat med berättandesekvenser insprängda.

Jason Rahfeldt på Tomasdal

Jason Rahfeldt – Trubadur med amerikanska rötter underhöll på Tomasdal

Kvidinge 110805
Det var  fredagsmys på Tomasdals pub i Kvidinge häromkvällen.

Jason Rahfeldt - singer/songwriter och akustisk gitarrist - gästade puben och bjöd på en mix av blues, bluegrass, country och soul.
Det bör vara en naturlig mix för en kille som är uppvuxen i både USA och Kullabygden.
Efter spelningar i USA, senast Colorado, längtade han tillbaka till sina svenska rötter och bor idag i Helsingborg.
Vad som är förhållandevis nytt för publiken härhemma är hans fingerplocksspelande på gitarren – en familjetradition från The Great Lake District. Den tekniken passar fint för trettio-, fyrtio-, femtiotalslåtar – en musikstil Jason gärna och ofta använder sig av. Bl.a. gamle ”Tom Dooley” kom till heders denna kväll till publikens förtjusning.

Jodå, gungstolen fungerade alldeles utmärkt

Kvidinge loppis – Trångt, varmt och populärt som vanligt

Kvidinge 110730

Som gläfsande jakthundar med förväntan i blick, sniffande på ev.lockande byten en bit därifrån, sätter vi alla fart, när startskottet går. Rakt framåt, knuffandes, med fötter mosade av barnvagnar, armbågar i magen och med hårstråna fastnades i långa personers skjortknappar fortsätter vi oförtrutet.

Första fasen sker nästan oseendes i stånden. Halvvägs upptäcker man att vissa redan hittat sina fynd, då vassa träkanter från bord och bokhyllor, skrapa mot skenbenen.

Därefter kan den egentliga jakten börja samtidigt som man försöker vara lite social, stanna och småprata med människor som man inte stött på sedan förra Kvidinge Loppis.

Loppisar överlag har kommit för att stanna och blivit riktiga folkfester, som få vill vara utan.
Kvidinge Loppis är en av de stora publikmagneterna sedan över trettio år tillbaka.
Allt är sig likt, år efter år. Det är så de flesta vill ha det.
Ingen sommar utan Kvidinge Loppis…

Trångt värre i klädstånden


Det gäller att vakta sina fynd...


Stolt ny ägare av ett pampigt golvur

Jan Nilsson och Nils-Ebbe Johansson

Svensa Äng i Maglaby

Kvidinge/Maglaby 110730
År efter år samlas ett antal män och kvinnor sista lördagen i juli med liar och hötjugor. Uppgiften är solklar även om det är mulet. Höet ska slås på Svensa Äng i Maglaby.

Jan Nilsson och Nils-Ebbe Johansson är inte riktigt överens om när det hela egentligen började men nog är det 16-17 år sedan i alla fall.
Projektet startade som ett samarbete mellan Söderåsens Natur och Kvidinge Hembygdsförening.
– Så mycket samarbete är det inte längre, men Söderåsens Naturs liar förvaltar vi fortfarande i Hembygdsföreningen, skrattar Nils-Ebbe.

En man värd att fira!

Kvidinge/Tomarp 110727
Hasse Alfredssons 80-årsdag firas i år av bl.a. Malmö Vokalensemble som sammanställt programmet ”Hasse&Tage – ett musikaliskt möte med humorns mästare”.

Under ledning av Britt Nessler, bjöd tjugomanna/ kvinnastyrkan med sopraner, altar, tenorer och basar på axplock ur Hasse&Tages rikhaltiga produktion, väl installerade i lätt gemytlig trängsel på Tomarp Kungsgårds lilla scen på borggården.

Piano, trumpet, kontrabas och då och då en tamtamtrumma stöttade kören.  Ensemblen fick att vila magstödet då och då, när Maria Brännström som fungerade som kittet i föreställningen berättade om Hasse&Tage, Svenska Ords historia och anekdoter från revyer och kabareter.

Den fulltaliga publiken, varav de flesta upplevt Hasse&Tages glanstid på sextio-, sjuttiotalen hängde glatt med i svängarna på en nostalgitripp när låtar som ”Vad har du i fickan Jan, är det en jättebanan, Blå stetsonhatt, Styrman Karlssons äventyr” och "Kö-sång" presenterades.

Den tidens artister var så starka personligheter att man hela tiden hörde och såg deras nummer på tiden det begav sig framför sig.
Lena Nyman är t.ex. för evigt förknippad med ”Vad har du …” och Monica Z med den ljuvligt vackra ”Var blev ni av?”

Hasse &Tage var nyskapande, ofta geniala med ett helt nytt tänke-  och scenspråk. Många inom genren har haft dessa frontfigurer  som förebilder.
De är helt unika, väl värda att alltid ha allt ljus på sig, 80-årige Hasse och den vise Tage Danielsson i sin himmel.
Därför är det ett lovvärt initiativ Malmö Vokalensemble tagit och som säkert gläder många.
Det är lätt att glömma…

Samhällsbyggnadschefen i Åstorp Bengt-Olle Andersson informerade tillsammans med kommunalrådet Ronny Sandberg och Jan "Jansa" Nilsson

Tågstopp i Kvidinge –
en ödesfråga

Kvidinge 110623
– Tågstopp är en ödesfråga för Kvidinge. Utan det blir vi ett B-lag, konstaterade Jan Nilsson på ett informationsmöte för allmänheten i frågan.

Ja, kommunerna står bevisligen i kö för tågstopp längs redan befintliga nät. Det tycks finnas gott om outnyttjade banor. Ett stopp kan förändra samhällsbilden och ge framtidshopp till slumrande småkommuner som har svårt att hänga med i konkurrenskarusellen.
Effekterna av bättre kommunikationer i form av utökade spår och tågstopp har inte låtit vänta på sig. De kommuner, där man genomfört tågstopp till heta närorter har fått ett uppsving.
Ökad bosättning, nyetableringar och bostadsbyggande, snabbare utvecklingstakt med bättre infrastruktur överlag,  samt extra klirr i kommunkassan kan bli en realistisk följd.
Det hoppas i alla fall Jan Jansa Nilsson f.d. kommunalråd och nuvarande kommunalrådet Ronny Sandberg som sammankallat till ett möte för information om tågstopp i Kvidinge.
Samhällsbyggnadschefen Bengt-Olle Andersson passade på att samtidigt berätta om kommande förbättringar för cykeltrafik och ökad säkerhet på Storgatan. 

Lång väg till klubbat beslut
Att vägen till ett tågstopp i Kvidinge kan bli oändligt lång kan Jan Jansa Nilsson intyga. Ända sedan 1995 har han kämpat för att få bifall från Kristianstad-Malmö Trafikbolag och senare Region Skåne.
På den tiden blev han till en början utskrattad.
Kustpilen skulle bara stanna på huvudorter – punkt slut.
Idag är det Trafikverket, där bl.a. Vägverket, Banverket och Sjöfartsstyrelsen ingår, som är samarbetspartner för att kunna genomföra projektet.  I en tågutredning, där kommuner skulle ge synpunkter på strategier fram till 2030, gav Jan Nilsson uttryck för sina önskemål.
”Samhällsekonomiskt olönsamt” blev svaret på den remissen – ett svar som förändrades till motsatsen 2007 – 2008, när Skånetrafiken  visade lönsamma siffror på linjen mellan Hässleholm-Helsingborg.
Nya regler och krav har sedan satt ytterligare käppar i tåghjulen och försvårat utvecklingsarbetet. Ronny Sandberg och Jan Nilsson har utarbetat flera förslag och lösningar varav den senaste går back to basic – till det gamla stationsområdet, där tågen tuffade och stannade fram till 1973.

Perronger och passager
Två perronger måste till samt en ny passage och cykelväg. Ett tåg skall kunna passera medan ett skall kunna stanna samtidigt på dubbelspår. Det fordrar 160 meter långa perronger enligt nya kraven och en avskild passage.
Vägkorsningen är i senaste förslaget flyttad till Norra Järnvägsgatan.
Av den beräknade kostnaden på 42 miljoner betalar Trafikverket hälften.
Buss 520 upphör helt vid tågstopp, om inte Skånetrafiken rycker in med pengar.
Det är en förhandlingsfråga. Ev. kommer 520:an att fungera som skolskjutsar.
Inget förslag kan vara optimalt. Ökad trafiktillströmning för boende på Norra Järnvägsgatan var ett problem som ventilerades, likaså effekten på grundvattnet vid kommande djupa grävningar.
Men att Tågstoppet skulle ge ett lyft inte bara till Kvidinge utan för hela kommunen var auditoriet enigt om.

Hoppfullt tågstoppsförslag
Detta tågstoppsförslag verkar också enligt Jan Nilsson och Ronny Sandberg mer hoppfullt än tidigare men måste sanktioneras politiskt. Våren 2012 beräknas beslut ha fattats i frågan.
Det är bara att hoppas att inte alla tågen gått och alla klockor stannat – för att citera poeten Lindegren.
Bengt-Olle Andersons uttömmande förslag om cykelväg, längs planterade träd vann gehör likaså de kommande förträngningar på Storgatan för att hålla nere hastigheten. Även en tätortsport till Kvidinge för att sakta ned skall hjälpa till att hindra Storgatan från att bli en slags autostrada. Vad gäller cykelvägar prioriteras sträckorna mellan kommundelarna i första etappen på 2,2 miljoner. En entreprenör beräknas tillsättas i tidig höst.

Foto: Robin Nicander
På en bicycle made for two...

Kvidinge 110508
Ur ett flertal fullproppade bussar formligen vällde det ut sprudlande glada ungdomar i Kvidinge i lördags - alla färgstarkt utklädda och målade, många med banderoller i händerna. Här gällde det att hålla de gamla studentikosa Lundatraditionerna levande!

Tävlingar, festligheter och events ingick i kompotten när studentföreningar och nationer körde tandemcykel mellan Göteborg och Lund.
Själva cykeltävlingen skedde i många etapper. Medan delar av gänget kämpade två och två på cykeln, höll resten av deltagarna humöret på topp i lagbussarna.
Vem som kom först, kycklingen eller ägget som det stod på ett plakat, vet vi inte i dagsläget.
Ett festligt inslag när de mellanlandade i lilla sömniga Kvidinge bjöd de på i alla fall!

Grapestompers brakade loss i Hembygdshallen

Kvidinge 110317
Det är tyvärr alltför sällan man blir positivt överraskad av kvalitetsmärket på rockband.
Men plötsligt händer det.
Visserligen brukar inte gräset var grönare på andra sidan men hade vi kikat över till Klippan lite oftare hade vi mött dem.

I torsdags i Kvidinge Hembygdshall – av alla ställen, knöt vi bekantskap med ett för oss okänt band – Grapestompers, bördiga från Klippan.
Denna väderpinade råkalla kväll var det nästintill fullt i Hembygdshallen. Publik i alla åldrar mötte upp i hopp om lite livsgivande musikalisk värme i kontrast till våren som hårdnackat vägrar titta fram.
På scenen stod en vit, läcker bas som en slags symbol för den genre Grapestompers arbetar i - en mix av rockabilly, rockn´roll, blues och country med fokus på den urspungliga, folkliga rocken.
Grapestompers Pär och Ulrik Jansson, Lars Thulin och Patrik Blomberg fick sedan de gamla gårdsmålningarna att förvånat gunga till på de trygga, anrika väggarna. De bjöd på ett rent, rått rocksound med mycket starka influenser och rötter från tidiga Bill Hayley - och Elvisepok under första setet. Det är svårt att förstå hur människor kunde förfasa sig och uppröras av denna visserligen mycket rytmiska och tuffa men samtidigt så mjuka, enkla  och raka musik på tiden det begav sig.
Charmigt och avväpnande, med enkelhet utan åthävor, tolkade de rutinerat och proffsigt låtar som ”Goldmine” och ”So long I´m gone” och ”The race is on” med humor och distans. Med musiken som ledstjärna, klädda i countrydressar med femtio-, sextiotalsstuk och slickat hår lotsades publiken tillbaka ett halvsekel i tiden. 
Grapestompers bjöd på sig själva och lyckades överföra spelglädjen och kärleken till musiken rakt i hjärteroten på publiken.
Vad kan man mer begära en torsdagskväll i lilla Kvidinge?
Grapestompers som bildades i mitten av nittiotalet är vana vid det lilla klubbformatet med spelar ofta även på större estrader och arenor bl.a.  på festivaler – både i Sverige och utomlands.
Åstorparna lär träffa dem igen på de årliga Torpardagarna i sommar.

Sidans topp

Tapani Rossi

Räddade till livet

Kvidinge 110213
Kriget kommer. Bomber faller. Ryssar tränger på. Hur skall vi skydda våra barn?
Så var situationen för finska kvinnor, oftast med en stor barnaskara under andra världskriget.

70 000 finska barn transporterades till Sverige under krigsåren 1939 – 1945. Ca 7000 stannade kvar.
Fem av dessa fanns bland publiken på Kvidinge Hembygdshall, när Tapani Rossi, själv evakuerad, berättade om en av världens största transporter, dess konsekvenser – för- och nackdelar.
Då kriget i Finland skedde i etapper – finska vinterkriget, sommarkriget och återställandet fick många barn åka fram och tillbaka flera gånger mellan länderna och familjerna.
Såväl organisationer som privatpersoner ställde upp och öppnade sina hem. Ca två hundra samlingslokaler, skolar, stugor och gods runtom i landet förvandlades till barnhem med finsktalande personal, oftast marinlottor. 50 000 svenska vanliga hem kompletterades med ett finskt fosterbarn i åldern från ett halvår till fjorton år – utan ersättning! 10 000 barn fick tack vare dessa insatser ett bättre liv.

3000 sjuka barn räddades till livet
Frågan om är hur vi svenskar hade hanterat situationen idag dyker osökt upp, när Tapani berättar om barnens liv och öden.
– Enbart det positiva med transporterna togs upp i finsk media. Inga bilder på barn som grät eller förtvivlade mödrar…
De finska kvinnorna hade arbetsplikt och tvingades att ta över många av de traditionellt manliga yrkena bl.a inom vapenindustrin. Barnen därhemma var många och kornboden tom. Som änka eller med mannen i fält blev evakuering ofta enda utvägen. Barnen blev en bricka i krigsmaktens spel och intresse.
Tapani berättade att de flesta familjer ville ha en flicka. De små barnen hade inte adresslappar på sig som många tror. Var de hamnade var en av slumpens skördar. Men en innehållsförteckning med namnordning och nummer hade de små med sig på den ofta mycket långa och krävande resan.
Arne Löyskä som kom till Sverige som sexåring hade sin brors namn på sin förteckning, något som sedan snabbt ordnades till rätta. I likhet med många andra hade han rakitis som sedan sömn och fosterfamiljens rikliga och goda mat rådde bot på.
Förutom rakitis var det TBC som härjade, ofta även i skelettet samt inte minst den fruktade difterin.

Avlusning och bad
– Barnen kom först i karantän för avlusning och bad.
Det själsliga vaccumet efter mor måste fyllas på något sätt, sade Rossi som själv inte kunde slita sig från en svensk lotta på vägen. Många letade efter ett surrogat och vissa hittade ett sådant hemma hos fosterföräldrarna. De sågs naturligt nog oftast som de riktiga föräldrarna. Små barn glömmer och lever i nuet. Även det finska språket glömdes bort, vilket gjorde det mycket svårt att acklimatisera sig i Finland igen.
Arne Löyskä som trivdes i sin fosterfamilj, ersatte snabbt både föräldrar och språk. Varken han eller brodern vågade sig tillbaka till Finland förrän de var myndiga av rädsla för att tvingas stanna kvar.
Med säkerhet hade inte alla sådan tur.
Den som vill veta mer om de finska krigsbarnen rekommenderas att läsa Tapani Rossis bok ”Räddade till livet”.

Pirko, Seppo och Tapani som kom till Sverige 1941 återförenades med sin mamma 1943. Då hade de inte setts på två och det finska språket var helt bortglömt.

Sidans topp

Robin Nicander – Alltid på hugget

Ung kvidingefotograf med blåljus i blick

Kvidinge 100916
Med blåljus i blick och kameran i näven är han sin egen – 17-årige Robin Nicander i Kvidinge. Hans brinnande intresse att med kamerans hjälp illustrera nyheter i närområdet drev honom redan vid sexton års ålder att bli egen företagare.

Robin var så ung att han måste kontakta överförmyndarenheten för att starta sitt företag - Niqet Systems bilder och fotografier.
Han lever på färska tips från polisradion, Räddningstjänst, allmänhet och andra kontaktorgan.
Olyckor, bränder, rån och inbrott.
Robin vill vara först på plats, när det händer något.
I hand pojkrum hemma i villan tjuter, piper det och blinkar det oavbrutet – dygnet runt! Det bör vara en ren terror för omgivningen men familjen, lilla Jack Russeln inkluderad, är vana vid det här laget.
Pipandet kommer från flera blinkande personsökare och sprakandet och smattrandet från polisradion som är stationerad intill hans kameror - en Canon och en webkamera.
– Jag har alltid tyckt att det är för få bilder i tidningarna när det händer något!
Det är därför jag vill förmedla färskaste nytt med min kamera!
Min utrustning ser jag som en investering som genererar pengar, säger Robin och visar upp en liten bunt fakturor med firmanamnet.
Han har redan lyckats leverera bilder till såväl Kvällsposten, HD som Sydnytt. Ett bröllop har han förevigat och Willez dansband har han satt sin prägel på med sin kamera.
– Men det är nära nyheter jag vill jobba med i en region som jag känner utan och innan. I Åstorp, Klippan, Helsingborg, Ängelholm, Perstorp, Örkelljunga och Bjuv har jag plåtat.  Jag har ingen längtan alls att jobba utanför den regionen utan vill visa vad som händer där vi bor!
Än så länge måste han bli körd av nära och kära. Ett körkort är på gång. Händer något på 21:an, ett stenkast från hemmet springer han så fort benen bär.
Det är mycket spring i både ben och huvud på denne unge entreprenör – alltid på språng dygnet runt!
I Robins jobb gäller det att vara först med rykande färska bilder och snabba leveranser!
Förutom själva fotograferandet ger Robin ut nättidningen "Sverigepressen" i samarbete med unga kolleger ute i landet. Focus är naturligtvis "Blåljus"...

Robin redigerar Sverigepressen på datorn

Sidans topp

Lotta Henrysson

Genom eld och vatten för att nå målet – Det nya gymet i Kvidinge

Kvidinge 100906
Lotta Henrysson har bokstavligen gått genom eld och vatten bl.a. som eldartist och simlärare för att nå sina mål.

Allra mest har hon dock jobbat som massör och instruktör. Kompetensen har byggts på bit för bit sedan 1994 då hon fick sitt första diplom som massör efter att tidigare varit verksam som undersköterska. Diplomen inom olika fysiska gymtekniker är sedan dess omfattande. Bl.a. är hon lic. instruktör i Bodycat, Bodyjam, styrketräning, truppgymnastik, Nordic Walking, FaR samt sportskador. I dagarna har Lotta färdigställt och öppnat en egen friskvårdsanläggning ”Lottas Massage&Motion” på Ö. Storgatan 16, ett stenkast från villan därhemma. Alla kategorier och åldrar är välkomna – från den vältränade till soffpotatisen eller den som söker lindring för smärta, vill bli starkare eller bara vill röra på sig. 
Den f.d. restauranglokalen passar perfekt för ändamålet.  I gymlokalen med två löpband, 2 crosstrainers, 2 cyklar och roddmaskskiner lyser nya och skinande bland hantlar och skivstänger, cablecross, lårmaskiner, sandsäckar och pilatesbollar.
– Pilatesbollen är en suverän magtrimmare. Med den kommer man åt de inre magmusklerna som är så svåra att komma åt vid vanlig träning. Även hantlarnas effekt är underskattad, säger Lotta som bär syn för sägen med sin vältrimmade figur.
Lotta är full av fighting spirit. Utrustningen har knappt kommit på plats då hon glatt påbörjar verksamheten med en barngrupp för 3 -6 åringar.
– Jag hoppas att min verksamhet skall locka och passa inte bara män som ju brukar dominera utan även många kvinnor och äldre, ler Lotta och tillägger att hon för första gången på länge känner sig lugn och trygg när hon ger sig i kast med någonting nytt.
– Jag känner mig säker på att det finns ett behov av ett ställe som det här och litar på min intuition!
För den som söker avslappande, smärtlindrande eller uppiggande grepp när höstdepressionen slår till och solbrännan bleknar finns det även massage, solarium och ljusbehandling på  ”Lottas Massage&Motion”.


Lotta som "eldartist" i föreställningen Qwith WithQ på Tomarp

Sidans topp

Tomarp 100721
Efter närmare tvåhundra år höll grevinnan Mörner,
i Catherine Jeppsons gestaltning så salong igen på Tomarps kungsgård.

I fönstren på borggården hängde gardinuppsättningar som hon säkert kände igen, 1800-tals fynd från kungsgårdens vind!
På borden låg tidstypiska bordsdukar. Kandelabrar, tända ljus, byster, broderade kuddar, tapisserier, gröna växter och små sidebord förstärkte tidsandan, som kreerats av Lie Svennbeck.
De rogivande, mjuka Bellmantonerna från en cembalo, hanterad av Anders Wilhelmsson bidrog sedan snabbt till känslan av tidigt artonhundratal.

Det har rotats och röjts på vindar, slottsgemak, arkiv och gömmor för att med visuella medel  ge en så komplett och åskådlig bild som möjligt av  slottsfrun på Tomarp - Christine Charlotte Mörner Cederströms liv och leverne. Denna multibegåvade och kvicka dams livsverk finns välbevarat i en mängd dikter, sånger, kåserier, ordspråk, målningar och akvareller. Förutom de verk av grevinnan som presenterades från scenen, finns det otroligt välbevarade akvareller, handmålade spelkort och ordspråksböcker från denna flinka, kvicka dams hand på plats inne i ett rum på Tomarps Kungsgård.

Två rariteter och klenoder har nu också fått tillbaka sin rätta plats –  ett porträtt av grevinnan, tätt intill en målning av hennes älskade make, Bror Cederström - den man som hon väntat på i sju år på att få äkta.
Med åtta barn i ett resonemangsäktenskap bör hon inte haft alltför stort hopp att få gifta sig med sin älskare. Men den envetna damen Christine Charlotte (CCM) lyckades få till en skilsmässa p.g.a. makens otrohet och utomäktenskapliga faderskap. Vid sekelskiftet gifte de sig för att några år senare bosätta sig på Tomarps Kungsgård.
Det finns mycket som kittlar fantasin i det här rummet. En akvarell med hennes porträtt, kan med ett lätt grepp förvandlas till en spegel – en passande present till hennes älskare som inte ville att deras kärlekssaga skulle bli ett spel för gallerierna.
En dikt ”Den lyckliga makan” från Tomarpstiden hänger på ena väggen. Den  vittnar om lyckan att äntligen ha fått sin älskade:
 – Mitt hjärta har upphört att lida, skriver hon bl.a. i tidstypisk lätt melodramatisk stil.

Den romantiska dikten i står i kontrast till CCM:s roliga karikatyrer hon målat på sina resor. Hennes fyndiga ordspråk står sig också än i dag. ”Allting har en ända men korven har två” är ett av hennes många dråpliga ordspråk.
Att CCM särskilde sig från alla de andra damer av börd som sysslade med poesi, akvarell och musicerande framgick tydligt, när sedan skådespelaren Catherine Jeppsons gav sig i kast med berättelsens om CCM:s liv och verk.
Det är välkomponerad musik som Anders Wilhelmsson tolkat och hennes poesi har ofta  ett stänk av för den tiden sällsynt rakhet och allmänmänsklighet. Med säkerhet påverkades hon av den tidens stora som hon ofta höll salong tillsammans med  – Kjellgren, Bellman och Lenngren. Hon var sin tids barn med en ovanligt mångsidig litterär, musikalisk och konstnärlig begåvning som hon tack vare sitt adelskap hade möjlighet att ta vara på och utveckla. ”Gynnar och lifvar konsten” står det under hennes porträtt. Hon var även politiskt bevandrad.
Att hon som kvinna blev invald i Konstakademin som hedersledamot säger det mesta.
Men en kvinna fick inte på den tiden inte vara alltför skärpt eller begåvad.
– Det är något omänskligt över henne…, sade hennes belackare.
Ändå är det just det typiskt mänskliga, lyhörda och iakttagande  både i hennes livsstil och verk som gör att vi känna igen oss i hennes toner och ord än i dag.
”På Carl Augusts tid” spelas även onsdagen den 22 juli och torsdagen 23 juli på Tomarp Kungsgårds borggård.

Den unika utställningen kvarstår en månad.

Sidans topp

Foto: Robin Nicander/Niqet Systems

Kvidinge – Öppen by

Kvidinge 100918
Var tredje år arrangeras ”Öppen by” i Kvidinge – ett evenemang som tycks vara här för att stanna.

Då öppnas dörrarna till företag, föreningar, organisationer och skolor och förskolor så att allmänheten får en inblick vad som händer och sker bakom tidigare lyckta dörrar.
Trots blåst och kyla, hot om regn och åska slöt hundratals väl påpälsade upp denna lördag i valspurtens sista skälvande dygn.
Utomhus var det Helgessons Trädtjänst och Frivilliga Räddningskåren som konkurrerade om gunsten bland de minsta. Att få sitta i en blänkande brandbil, få spruta vatten med dess slangar och avsluta med en kokt korv med senap var en av höjdpunkterna för barnen som sedan kunde fortsätta att klättra på sta att stapelbara pallar och svinga sig i Helgessons lianer. Scouterna var också som redo med en hajk och loppis. Fotboll kickades på idrottsplatsen och på Skytteföreningen testade många sin förmåga att skjuta prick.
Inne hos ”Carinas Blommor” bjöds det generöst på prinsesstårta till nybryggt kaffe. Lotta Henrysson på nystartade Massage och Motion passade på att visa upp sina glänsande maskiner och redskap och berätta om sin verksamhet.
Det var gott om folk överallt – nyfikna nyinflyttade likaväl som stolta bybor sedan generationer. Bland utsocknes fanns det långväga gäster denna dag. Näringslivschef Anders Lindberg guidade bl.a. en grupp från Vitryssland.
Vårt nya bibliotek lockade mängder med lotterier och luffarslöjd som effektiva dragplåster. Denna lördag var Kvidinge i ordets rätta bemärkelse en levande by.

Foto: Robin Nicander/Niqet Systems

Foto: Robin Nicander/Niqet Systems

Foto: Robin Nicander/Niqet Systems

Sidans topp

Ett 50-tal entusiaster smakade Mackmyras sex sorter på Tomasdal

När Mackmyra kom till Kvidinge...

Kvidinge 100924
Ett destillat av korn,malt och vatten, lagrade på sherry-, bourbon ller ekfat fat  med smak av bl.a. smörkola, citron, skumbanan lakrits…

Vad kan det vara om inte för många den ädla drycken whisky!
I Tomasdals lilla pub- och konferenslokal med en Gladaskulptur i trä som vägvisare var det fullspikat häromkvällen.
C:a ett femtiotal whiskyintresserade provade sex olika whiskysorter – alla från svenska destilleriet Mackmyra.

Det är nu tio år sedan åtta civilingenjörer, glada i hågen på semester i Sälen, beslutade sig för att göra svensk maltwhisky.
Varför inte? Råvarorna fanns ju och kunskap kunde man ju skaffa sig bl.a. i Skottland.
Dessa utmaningens herrar körde igång med att skapa ett svenskt komplement till den skotska, kanadensiska eller irländska whiskyn.
Idag är de 45 anställda på Mackmyra.
Mackmyra har satt svensk whisky på kartan och erövrat ett flertal medaljer bl.a. i guld i den stora internationella spritdryckstävlingen IWSC.
Tomasdals whiskyintresserade gäster hade Mackmyras Christian Ingerhed som guide i whiskyprovningens alla turer, där doft och smak penetrerades och diskuterades.
Det tycks var ett extra sug att prova drycker i Åstorp just nu.
Närmast på programmet står en vinprovning på ABF i Åstorp.

Sidans topp

Moppeentusiaster fr.v. Leif Andreasson, Jörgen Sejrbo, Nikolaj Steinke Voltov, John Sjöltov, Pierre Dahlstrand och Hans Strand

Boppers har vi ju hört talas om – men Moppers?

Kvidinge 101013
En handtextad, enkel skylt intill ett korsvirkeshus på Ö. Storgatan i Kvidinge visar vägen till nystartade veteranmopedklubben Kvidinge Moppers.

En tio-, femton mopedlovers mekar så det står det härliga till varje onsdagskväll och lördagsförmiddag. Oftast är det moppar från femtio- fram till åttiotalet som från nedplockat skrot nu får ny liv, design och motorkraft. Det är många läckra egendesignade, välputsade kraftpaket som redan idag står till synes klara i garaget. 
De flesta medlemmarna i klubben hade sedan tidigare breda kontaktnät med olika märkesleverantörer för skrotade reservdelar.
Genom det nya klubbsamarbetet kan de lättare testa, jämföra, utveckla och komplettera. Bland märkena syns bl.a. Zündapp, Puch, Mustang och Ciao.

Idén till klubben kläcktes av Leif Andreasson som tidigare varit medlem i Bjäremoppers under många år. Med ny bostad och större utrymmen fick han nu i höst möjlighet att realisera sina idéer och starta en veteranmopedklubb.
Kärleken till mopeder och längtan att skapa, ta tillvara prylar och hitta nya konstruktionslösningar svetsar killarna samman i en otvungen, okomplicerad gemenskap och vänskap.
– Man blir aldrig för vuxen för mopeder, säger Leif som intresserat sig för mopeder sedan barnsben.
John betonar nostalgin i mopedåkandet.
– Tänk, att ge sig ut på rundor som man gjort under många år! Åka ut och tälta, uppleva natur, djur och människor…
Att hänga på en moppe gör gott för själen, tillägger han lyriskt.
Det finns även en rejäl dos kultstatus i att bevara eller förädla veteranmopeder. Men det är inte därför de här killarna offrar sin fritid på detta.
Det är ren passion, ett brinnande intresse som driver dem.
Den som vill hänga med i klubben, kan titta på Kvidinge Moppers hemsida med adress: www.kvidingemoppers.com.nu

Sidans topp